Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers!)

Sat 09 Feb 2019, 22:22

Thomas i spelgruppen, Zepps husse, är med och skriver Mutant - Hindenburg. Spelet, men inte kampanjen om jag förstått det rätt. Så ska det spelas Hindenburg så lämnar jag över det till honom. 

Så kanske jag äntligen får spela igen! Det hade varit bra gött det. :)

/P
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers!)

Sun 10 Feb 2019, 00:34

Thomas i spelgruppen, Zepps husse, är med och skriver Mutant - Hindenburg. Spelet, men inte kampanjen om jag förstått det rätt. Så ska det spelas Hindenburg så lämnar jag över det till honom. 

Så kanske jag äntligen får spela igen! Det hade varit bra gött det. :)

/P
Hehe vem vet det kanske kommer lite lagom till er final?
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Under Thorulfshov

Mon 11 Feb 2019, 14:49

Under Thorulfshov

Instruktionerna från Texaco är tydliga, ta er in på Thorulfshov på natten, ställ er mitt på planen. Jag möter er där. Det låter som en fälla, det luktar som en fälla. ”Äh, Texaco år pålitlig” säger Viktor förtröstansfullt. De övriga är mer tveksamma, men vad har man för val?

Man smyger fram genom Hindenburg, utegångsförbudet gäller fortfarande och patrullerna är fler, det är uppenbart. Men med välkamouflerade spanare, nästan osynliga, både framför och bakom huvudstyrkan så undviker man upptäckt där man smyger fram genom gränderna.

Thorulfshov är ödsligt och tyst. Demiens är övertygad om att de är iakttagna. Efter en liten stund släntrar Herr Texaco fram från spelaringången. Det blir ett hjärtligt återseende men Efraim är uppenbart bekymrad över vad Kejsaren gör i Hindenburg, det är en stor risk att ta.

I de djupa källarna under Thorulfshov möter man de kejsartrogna från Livgardet och Sekreta utskottet, ledda av Dårian Altklang och den mystiske Traffaut. Bästingarna känner igen björnen som de nu äntligen träffar, det är mycket riktigt Grevinnan Biörnstiernas bror som de mötte för länge sen i södern.

Hans Majestät och Bästingarna informeras om läget och när Kejsar Thorulf berättar om sin plan att ge sig in i Musközonen exploderar nästan Traffaut. Planen är riskfylld och oansvarig och vad i hela Möken hoppas Majestätet uppnå med detta?? Men på den frågan vägrar Thorulf fortfarande ge svar, och hans beslut om zonfärden är orubbligt.

Traffaut och Efraim söker svar hos Bästingarna som förstår lika lite de. När Traffaut ber dem vädja till Thorulf att ändra sig kan de bara svara att de redan försökt, gång på gång. Men, tronföljden är i alla fall säkrad om det skulle gå riktigt illa.

Att ordna fram de kartor, medhjälpare och utrustning som krävs för zonfärden kommer att ta några dagar. Tid nog för Bästingarna att undsätta de belägrade i kåkstaden. Man lugnar Thorulf med att även om Lejonorden är upprorsmakare så föredrar de Skarprättarna framför kuppmakarna. Att hjälpa dem nu är en bra investering inför framtiden efter att segern är vunnen.

Ett beslut till tar man. För att sätta press på kuppmakarna och sinka deras planer i Hindenburg måste man öka trycket utifrån. Skarprättarens trupper måste marschera vidare mot Örebåga. Order sänds genast till General Norring, Pepsi Röjler och Filemon Attrapp om att säkra Skarpnäck och tåga norrut med alla trupper de kan få fram.

I högkvarteret finns förvånande nog en liten pojke som inte vikit från Thorulfs sida sen han kom. Demiens förstår att det måste vara han med den underliga lukten som var med Aurora på färden till EIV, och Viktor får sitt livs chock när han inte ens kan känna pojkens närvaro. Detta måste vara Thorulfs skydd mot Hydran!

Sent en kväll talar Sigurd med pojken. Han märker snart att pojken, Jonaton, är utmattad, intill döden trött. Men han vågar inte sova, han måste hjälpa och skydda Thorulf mot ”monstret i källarn”. Och nej, det är ingen fara, monstret kan inte se honom. Han är bara så väldigt, väldigt trött. Sigurd inser hur bräckligt försvaret mot Hydran är, det här kan aldrig hålla i längden. Hur vet de sen om Thorulf är sig själv eller slav under någon annan?

(Rp varnade Texaco i god tid om att kuppen var på gång så han har i kampanjen tillgång till större styrkor än vad Sekreta utskottet och Livgardet har i HMÄ. Nödlösningen med att Jonaton blixtsover har jag alltid tyckt varit feg. Det här blir roligare. Sigurd har allvarligt börjat smida planer för hur man kan slå ut Hydran. Och övar varje dag på sin kroppskontroll för att se ut som Thorulf, ifall man behöver ett alternativ…. )
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Herr Peckwicks hemligheter

Thu 21 Feb 2019, 13:43

Herr Peckwicks hemligheter


Demiens och övriga bästingar förspiller ingen tid, ska man rädda Lejonordens ledargarnityr så får det vara nu. Man kapar en vedskuta i hamnen och ros ut till casinot. Holmen är full av vitkårister men de är oskadliggjorda innan de hinner märka att de är under attack. De belägrade verkar ha tagit sin tillflykt till ett stort kassaskåp i källaren. Det är inte lätt att göra sig hörd genom pansardörren men Demiens framvrålade ”All makt åt Cassius, vår befriare” övertygar de instängda att komma ut.
 
Bästingarna tappar hakan över att se både Frank-Frank Peckwick och Jönz Beluga blinka mot ljuset. Sigurd är först mycket misstänksam och anklagar herr Peckwick för att vara inblandad i attentatet mot Peckwickklubben på nyår. En skakad Sigurd får sen höra Frank-Franks sanna åsikter om Peckwickklubben och dess medlemmar, syskonen Rastapopulos inräknade. Husmutanter är ett av de snällare invektiven som spottande sprutar ur svanens näbb. Sen besinnar han sig och tackar artigt bästingarna för undsättningen.

Herr Peckwick har mycket riktigt tillgång till en arsenal säger han, och turligt nog ligger den gömd i kåkstaden, inom enkelt räckhåll för motståndsmutanterna. Det är bara ett problem, för att komma åt den behöver Peckwick ett passerkort, och det ligger gömt i hans gamla palats i Skanshaga. Sigurd lyfter upp den förvånade svanen på ryggen, med lite tur ska nog holoflaget dölja dem bägge två, och ger sig av.

I Skanshaga, till skillnad från resten av staden, är det mesta sig likt. Överklassen fortsätter sina liv som om inget hänt, men det är mer soldater på gatorna och det är tydligt att muterat tjänstefolk och knegare nu övervakas av militär. Peckwicks gamla palats verkar ha fått nya ägare och tjänstemän och officerer syns på väg in och ut ur huset. Ett ämbetsverk? I kökstrappan ser Sigurd en välkänd symbol på en pärm som bärs förbi av en notarie, PSIPOs grymma dubbelörv.

Mycket riktigt, man är mitt i PSIPOs nya högkvarter. I Peckwicks gamla arbetsrum huserar numera ledaren själv, Skopev i egen hög person. En  person förevisar kartor och diskuterar verksamheten i mutantlägren med chefen. Sigurd tycker att han ser vagt bekant ut. Sen hör han invändigt hur Viktor flämtar till. Viktor är med i tanken och känner igen läkaren! Anton Silfverhiessa, lägerdoktorn som var inblandad i hans föräldrars öde under utrensningarna! Han är tillbaka i Hindenburg.

Mötet avslutas och Silfverhiessa ger sig av. Viktor kontaktar raskt Oswald från Järnringen. Sen Bästingarna överlämnade Skopev till Järnringen i EIV är Skopev en hjärntvättad och lydig slav under Oswalds kontroll. Oswald kan mycket väl se till att Skopev försvinner en stund men då får Viktor vara skyldig honom en tjänst. Och ärligt talat Viktor, säger Skopev, hålla på och rädda kåkstadsmutanter, ibland är du mer än lovligt sentimental.

Strax ställer sig Skopev upp och muttrar något om var toaletten låg nu igen, och försvinner ut i korridoren. Peckwick har på ett ögonblick hittat ett hemligt utrymme i skrivbordet och stoppar på sig innehållet. Sen smyger man tillbaka ut och bort mot vännerna i kåkstaden.

Viktor har annat för sig. Han kan inte släppa Silfverhiessa nu när han fått upp spåret och tankeskuggar honom genom staden. Doktorn är tydligen på väg till laboratoriet, han har två infångade hågvrängare att förhöra och behandla. Han älskar sitt jobb, det är tydligt, en bra bit bortom vad man kan tycka är normalt. Men utanför en konstapelkåk vid Hydratorget verkar Silfverhiessa fatta misstankar. Han stannar till, tar fram ett läderetui och trycker en spruta i armen. Plötsligt förlorar Viktor kontakten.

Viktor sitter tankfull i Domherrens skjul i kåkstaden. Hans byte är så nära nu. Äntligen kanske han kan få svar på vad som egentligen hände i det där lägret. Men först ska de ordna flykten från kåkstaden bara. Och här har Viktor en plan. Nu ska hela Hindenburg få se varför folk är rädda för hågvrängare.

(Nu när RP börjar komma upp i riktigt höga färdighetsvärden har vi husreglat lite. När man kommer över 100% i en färdighet så får man välja en specialförmåga. Nästan vad som helst. Så Zepp har ”Skjuter alltid först” med geväret, och Sigurd märker om någon ljuger med sin Iakttagelseförmåga. SoS blev mer än övertygade om Peckwicks oskuld när svanen äntligen fick tala fritt om vad han egentligen tyckte om människofjäskande mutanter! ”Nej, det var inte jag som sprängde klubben, men nu när jag tänker på det, vilken förmökat bra idé! Det har jag velat i många år! Slödder och pälslösingar, allihop.” J )
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Utbrytning

Sun 24 Feb 2019, 21:03

Utbrytning


Alla älskar när det smäller. Eller nästan alla i alla fall.

Peckwicks arsenal är imponerande. Sprängämnen, fornvapen, Skarprättare! Plötsligt är mutantskocken välbeväpnad. De bästa vapnen går såklart till Järnringen men även Domherrens och Stroganoffs mannar och Demiens familj kan förse sig. Nu är oddsen mot Vita kåren jämnare. Peckwick själv verkar ha hittat nåt speciellt. Både Sigurd och Demiens märker att svanherren nu följs av två välkamouflerade, nästintill osynliga robotar. Holoflage antar Sigurd, det har man ju sett förr. Robotsamlare som han är är han mycket nyfiken på vad detta kan vara. Finns det någon chans att lägga vantarna på dem?.

Planen är för utbrytningen ur kåkstaden är enkel. Viktor och Sigurd ordnar varsin avledningsmanöver. När de är igång attackerar en grupp frivilliga muren och får vakterna att fokusera på att stoppa utbrytningen. Under tiden leder Demiens och Zepp med hjälp av sina allierade ner kåkstadens mutanter i kloakerna och tar ut dem ur staden via pumpstationen. Zepp och Demiens ser till att stationen erövras tyst och diskret. Arriärgardet avbryter attacken och tar sig ner i kloakerna när pumpstationen är erövrad. I mörkret och gyttret av skjul lär det dröja tills en bra bit in på nästa dag innan någon märker att mutanterna flytt, ännu längre tills de hittar flyktvägen. Man har några veteraner från rubbitkrigen i gruppen, de kan leda flyktingarna till de övergivna rubbittunnlarna i Ödmården norrut. Där får de gömma sig ett tag tills oroligheterna är över.

Avledningsmanövrarna då? De är ambitiösa minst sagt. Viktor sänker slagskeppet Oskar II som regelbundet bombarderar kåkstaden och Sigurd tänker smyga in på regementet och spränga kruthuset. Det lär få fart på folk.

Sigurd smyger fram genom staden och tar sig elegant och diskret in på regementsområdet. Zepp känner till området och har gett en god beskrivning. Krut, ammunition och sprängämnen förvaras i en underjordisk bunker bredvid arsenalen. Enda vägen in är en brant trappa ned till förrådet som är ingrävt i en backe. Brant trappa, tjocka väggar och ett högt valv upp till ett tunt tak, hela konstruktionen är gjord för att rikta sprängverkan uppåt om olyckan skulle vara framme.

Det är mycket aktivitet på regementet, trupper förbereder sig för avmarsch. På väg mot Wredesås och Örebåga antar Sigurd. Bästingarnas plan verkar ha effekt. Vid ingången till kruthuset står två vakter och det verkar finnas folk därnere också. Men, det ska nog gå. Sigurd och de två medhjälpare från Demiens skyddskår han har med sig i en ryggsäck, två pyttesmå spanare, gömmer sig och väntar på Viktors drag.

Viktor har tidigare under dagen med hjälp av kikare fått syn på och tankeläst ett högt befäl på slagskeppet Oskar II. Nu använder han den telepatiska länken för att dominera sitt offer. Officeren, kommendörsbosunen, väcks, klär på sig och går ned till krutdurken. Vakten blir förvånad men protesterar inte när han utsätts för en blixtinspektion och släpper in sitt befäl i förrådet. Det är packat från golv till tak med krut och granater till både tunga och lätta Skarprättarkanoner. Bosunen inskärper att vakten inte kan vara nog försiktig, sabotörer kan finnas överallt i dessa tider. När vakten vänder sig om för att släppa ut sin överordnade igen drar Viktor befälets Skarprättare, trycker den mot en kruttunna och fyrar av.

Explosionen lyser upp himlen och dånet hörs över hela Hindenburg. Sigurd är genast på väg framåt. Elegant och osedd smyger han förbi vakterna och tar sig ner för trappan. Nere i krutförrådet håller några officerer på och inventerar förråden och märker upp vad som ska fraktas med trupperna vid avmarschen nästa dag. Sigurd planterar Zepps hembyggda bomb och smyger ut igen. På vägen ut hör han officerarna diskutera något de har i arsenalen och verkar rädda för och som de visst tänker flytta ner hit till kruthuset så snart de kan.

Sigurd väntar och väntar utanför, men ingen knall kommer. Plötsligt vrålar någon nere från förrådet om en bomb. Larmet går. Sigurd svär och springer ner igen. Vakterna knuffas åt sidan av något de inte ser och vid trappans fot står två officerer med Zepps bomb, en blindgångare. Med virvlande stridssåg har Sigurd strax oskadliggjort officerarna, men vakterna är på väg ner och fler verkar springa mot platsen.

Ta dig ut, jag sköter det här säger plötsligt en av de små spanarna. ”Leve Cassius!” Sigurd är tårögd av offerviljan och kastar sig uppåt mot säkerheten. Men han blir uppehållen av vakterna i trappan och hinner bara nästan fram, snubblar på tröskeln och hinner inte i skydd innan explosionen tar honom och kastar honom som en vante. Uppåt, precis som krutförrådet är tänkt att göra.

Än en gång rullar explosionsdånet över Hindenburg. Brinnande rester regnar över de närmsta kvarteren på Kopparberget. Viktor förlorar kontakten med Sigurd och slår larm. Demiens beger sig genast till undsättning och Zepp leder slagstyrkan ut ur kloakerna och in i pumphuset. Där är det tomt. Alla, både knegare och vakter, är uppflugna på gårdsskjulen för att se vad som händer inne i staden. Vakterna blir raskt utslagna och de muterade knegarna inser att de får fly tillsammans med kåkstadsmutanterna om de ska ha en chans att klara sig från Kårens hämnd.

Sönderslagen och halvdöd vaknar Sigurd på ett krossat tegeltak. Han har landat på taket till en trevåningsbyggnad bredvid kruthuset. Där det stod är nu en brinnande krater. Sårade täcker planen utanför och fler soldater strömmar till. Sigurd är dock osedd uppe på sitt tak. Han linkar ner i den tomma byggnaden och inser att han står i regementets arsenal. På bottenvåningen står en vagn vars flak är packat med förseglade damejanner, med halm och kravlande snuskkryp inuti. Sigurd läser förbluffat fraktmanifestet bredvid. Pestloppor! Hade juntan tänks släppa lös dessa i kåkstaden? Galningarna vill dra katastrofen över oss igen. Sigurd samlar ihop halm och papper och tänder en brasa i vagnen. Sen flyr han ut i natten och stapplar bort över skjutfältet på baksidan av arsenalen. Demiens hittar honom gömd och blödande i en gränd. Efter en fornstark läkedrog lyckas hon stötta honom i säkerhet.

(Säsongens mäktigaste spelomgång! Zepp fumlade sprängämnesslaget när han byggde bomben. Precis som den gången Sigurd skulle spränga porten på Wrede Ättehov. Det börjar bli en vana. Den gången lät jag stubinen vara för kort så nu fick det bli en blindgångare istället. Sigurd tog 20t6 i skada i explosionen, slog högt och sen missade han sitt undvika. Hoppsan. Men med en stridsrustning och en 9 poängsoverall under så klarade han sig faktiskt, om än med tre kp kvar och kritiskt skadad. Sigurd hade någon läkedrog och eftersom Demiens satte en Regen i SoS så får de behålla barnet men är permanent lomhörda (-25% på Iakttagelseförmåga och de har nu förlorat sin specialförmåga att höra om folk ljuger.) Snöpligt om SoS hade gått åt nu, men vilken dramatik!)
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Röda Malsjöbrigaden

Sun 03 Mar 2019, 22:26

Röda Malsjöbrigaden
Nästbästingarna har tråkigt. Att ligga i läger i och runt Skarpnäck blir långsamt och tradigt. Man dricker ölmust och spelar bort pengarna på Kejsare. Bara Ljung är nöjd, som gammalt frontvrak är han gladast när inget smäller.

Men nu verkar det bli ändring. Manfred Lund är ofta med på stabsmöten och nu kommer det nog snart en order om att tåga mot Örebåga. Men det är förmökat hysch-hysch än så länge. Och det blir mer vakttjänst, säkerheten ska skärpas efter bombattentaten. Så vakter på vallarna och koll på alla som ska in och ut.

Ett par dagar går och sen blir det fart. Kavallerister har sett en liten trupp panzarryttare en mil eller så åt nordost. Röda Malsjöbrigaden ligger vad man vet borta i Krögersnääs åt det hållet. Om det är de så är det riktigt dåliga nyheter. Äntligen händer det nåt tycker Nästbästingarna och hänger med det kavalleri som sänds ut för att rekognosera. Svävaren är numer bestyckad med dubbla lätta skarprättarkanoner och täckt med skrotpansar överallt där det går att nita fast, en veritabel kampvagn. Klint däremot tar doggen, som vanligt.

Doggdrabanterna är med Freddy Hutt i Pirit och ställer till rätta. Det kavalleri man har i Skarpnäck är panzarrytteri sammansatt av Skarprättartrogna lantaristokrater och deras manskap. Dessa leds av kusinerna Balk, godsägare från Linveden till och nära vänner med Attrapp. De verkar vara pålitliga om än hetlevrade och Ljung har hört rykten om att deras syster försökte få registrera sig med Zepp en gång i tiden.

Ritten går åt nordost, spanare söker av landskapet framåt. Snart får man rapport att en skara om trettio ryttare setts till. Det verkar mycket viktigt vara Röda Malsjöbrigaden. Lika rödklädda som legenden säger att de färgade Malsjöns is med mutantblod en gång och vann sina uniformer.

Nästbästingarna tar upp svävaren på en backe för att kunna ge understöd medan Klimt och kavalleriet sätter av i sporrsträck. Man splittras runt en skogsdunge och lyckas nästan fånga motståndarna i en kniptång. Men Malsjöbrigaden bryter sig ut norrut och flyr, beskjutna av Nästbästingarna. Kavalleriet och Klint sätter efter och Nästbästingarna gör sig redo för att följa med när Manfred Lund tycker sig höra klinget av seldon från skogen bakom. Men det tystnar genast.

Man spanar försiktigt ner i skogen bakom åsen och Ljung lyckas få syn på två ryttare ur Röda Malsjöbrigaden som tyst och försiktigt leder sina riddjur nedför backen och ut ur skogen söderut. Sen sitter de upp och ger sig av. Nästbästingarna anar oråd och bestämmer sig för att följa efter. Men svävaren dånar och man måste hålla långt avstånd till ryttarna för att undgå upptäckt.

Kavalleriet förföljer Röda Malsjöbrigaden norrut och förvånas över deras feghet, inte en gång vänder de och söker strid. Men, de har oddsen starkt emot sig och tycker kanske att de inte ska slösa bort ryttare i onödan. Klint oroar sig för att man rider mot ett bakhåll men ser inga tecken på det. Däremot verkar små grupper av brigadister försvinna iväg så fort man släpper huvudstyrkan ur sikte bakom en dunge eller backe. Längre och längre norrut går jakten.

Övriga Nästbästingar kommer ut på ett fält efter ett par kilometers förföljande söderut och inser att man blivit grundlurade! Det två spanarna verkar ha mött Röda Malsjöbrigadens huvudstyrka här och genast  begett sig i hög fart mot sydväst. Rakt mot Skarpnäck! Med Skarprättarnas kavalleri bortlurat ligger vägen öppen!

Nästbästingarna svär i högan sky och sätter full fart västerut. Man gör en rörelse runt om brigadens huvudstyrka och försöker komma först till Skarpnäck genom att sätta full fart längs den frusna Hertz kanal. Man lyckas nästan. När man närmar sig Skarpnäck norrifrån ser man brigaden leta sig ner från bergen öster om Vättaträsket. Manfred lyckas äntligen få tag i staben på långprataren och slår larm.

Med knapp nöd, staden får bara tio minuters förvarning innan stormen är över dem. Men det är långt bättre än inget. Malsjöbigaden stormar över vallarna och väller in i staden där motståndet yrvaket samlas. Hegel tuggar fradga i bärsärkaraseri och ger sig in i staden. Resten av Nästbästingarna gör ännu en missbedömning och bestämmer sig för att försöka skydda staden från de förstärkningar de tror är på väg. Men det kommer inga, brigaden är ensam om sin attack.

Brigaden slås så småningom tillbaka. Men förlusterna är stora, på bägge sidor. Efter förhör med fångar inser Nästbästingarna att attacken verkar ha haft två mål, att befria Thorulf och hämndmörda Järnringens lakej hågvrängaren General Zepp Hellström för den förnedring han utsatte brigaden för utanför Örebåga.

Att både kejsaren och generalen stuckit iväg till Hindenburg verkar brigaden missat, och det är ju inte så konstigt. Tur i oturen där, men övriga förluster är kännbara och kommer att försvaga styrkorna man kan skicka norrut mot Örebåga. Viktor suckar tungt när han inser att det var hans attack mot kavalleristerna vid Örebåga som satte igång det här.

(Där lurade jag dem allt. I och med att de lyckades varna Skarpnäck i sista minuten så överlevde i alla fall General Norring och Pepsi Röjler men ca hundra man är stridsodugliga efter attacken, döda eller sårade. Det här klantade Nästbästingarna till rejält. Och nu har de en kavalleritropp i ryggen när de ska avancera norrut. Härliga möjligheter för mig att ställa till jävelskap.
 
Nu är krönikan mer eller mindre ikapp spelet. Strax dags för Musközonen. Sigurd är riktig nostalgisk och sitter och minns bästingarnas första stapplande steg i zonen.)

Vänligen,

Patrik
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Brevet från Freddy Hutt

Sat 11 May 2019, 21:16

Brevet från Freddy Hutt


21e janverari, Skarpnäck

Kära Sigrid,

Allt är så förunderligt och jag vet varken utom eller innan. Det är underligt att du inte är här. Jag hade behövt besnacka dig om allt detta.

Är du säker där i Hindenburg? Vi hör rykten om utrensningar och fångslingar. Nog kan du ta vara på dig. Jag har pratat med din bror men han tyckte ingen hjälp behövdes. Hoppeligen har han rätt. Han ser underligt på mig tyckes det mig, som om han visste allt eller anade. Har du honom betalat om oss? Ni är nära vet jag.

Nå, det spelar ingen roll.

Jag hade behövt prata med dig för jag vet varken hit eller ditom. Det har varit svårt sen Gunda dog, det var klarare när hon levde och bestämde. Hon gjorde det mycket. Och jag var van att göra det jag skulle, för Pirit, för familjen, för mamma. Det är svårare nu. Att veta vad man ska göra.

Nu är Njugbert sjuk också, eller skadad. Men han tiger och vägrar. Jag fick ett brev från honom, ifall jag inte återvänder stod det. Från vad? Nu vill han ha det och förbjuder mig läsa. Men jag vet inte.

Cilja verkar ha förrått Skarprättaren säger din bror. Och tror att jag hjälpt till tror jag.  Jag vet att hon såg folk från Hindenburg. I affärer, och jag lät henne vara. Vi håller familjerna åtskilda en del, det blir lättast så. Vi registrerade ju oss för familjerna men jag kan inte lägga mig i vad Stilletorna gör, då blir det bara bråk. Men nu vet jag inte vad jag ska göra igen. Spärra in henne så länge sa de, men jag tror inte generalen nöjer sig med det, och vad gör jag då?

Det hade varit lättare om du var här. Om du lever än. Men det tror jag.

Din vän Freddy

(Varför skriva rakt ut vad man vill och känner? Sigrid är lika värdelös på det hon och efter det här brevet var hon så frustrerad att hon gnisslade tänder. Men så är det, stackars Freddy har varit hårt dominerad av starka kvinnor hela livet. Vad han själv ville har alltid kommit i fjärde hand. Ska han slå sig lös nu? Eller måste Sigrid hjälpa till.

Brevet från Njugbert sändes innan duellen mot Demiens och avslöjar varginnans roll i mordet på Gunda. Det skulle givetvis vara en katastrof om Freddy läste det.)
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Psipos fångar

Thu 04 Jul 2019, 11:48

Psipos fångar 


Bästingarna i Hindenburg får inte heller ligga på latsidan. Knappt kan Sigurd stå på benen igen innan Viktor får ett anrop från Osvald i Järnringen. Jo, den där tjänsten Viktor var skyldig, det är dags nu. Tydligen har två av Osvalds agenter försvunnit i Hindenburg, troligen ligger Psipo bakom, och visst vore det bra om Bästingarna kunde se till att få tag i dem innan något händer. Utmärkt, tack så mycket.

Bästingarna har egentligen bråttom att t sig tillbaka till Thorulfshov och de allierade där men hoppas klara av detta snabbt. Viktor kommer ihåg att den Dr Silfverhiessa han efterspanat så hett hade några fångar i förhör i konstapelkåken vid Hydratorget. Det skulle ju mycket väl kunna vara Osvalds folk, bäst att kolla.

Viktor bestämmer sig för att själv gå i bräschen och försöker diskret klättra in genom ett litet fönster på andra våningen ståendes på Sigurds axlar. Men han snubblar på fönsterbrädan, river ner mörkläggningsgardinen och landar i en trasslig hög på golvet. Mitt framför Silfverhiessas fötter, mitt i förhörsrummet. Alla tittar chockat på varandra i ett par sekunder, Viktor finner sig först och innan Psipo-agenterna hinner skrika så har han golvat alla närvarande med en illusion. Ingen reaktion kommer från resten av huset, kanske är de vana vid en del buller från förhörsrummet.
Övriga bästingar klättrar in genom fönstret och tillsammans slår man snabbt och diskret ut övriga vakter i huset innan man ger sig av med de två neddrogade fångarna och Silfverhiessa själv. 

I ett av sina gömställen förhör Viktor den gamle Psipo-läkaren. Det är tydligt att Anton Silfverhiessa fortfarande brinner för sin forskning. Hågvrängare kan botas, han behöver bara mer tid och försökspersoner så ska det nog gå bra. Om upproret i lägret i Vättaträsket bekräftar han delvis det Viktor hört innan. Löjtnant Spjuvert, förrädare och troligen Järnringenmedlem släppte ut fångarna och försedde dem med vapen i en aktion som måste varit noga planerad. Dr Silfverhiessa är också säker på att Viktors föräldrar bägge omkom i den brand som förstörde den medicinska avdelningen. Men där motsäger han vad som står i de officiella rapporterna. Viktor vrider och vänder på informationen men det är omöjligt att säga vad som är sant så här långt i efterhand.

Men hämnden är inte glömd. Silfverhiessa utrustas med två svartkrutsgranater och går under Viktors överinseende och spänger sig själv och alla i närheten i lobbyn till Psipos nya högkvarter. Det lär sätta skräck i dem.

Senare träffar man Osvald i ett enskilt rum under Bunkern och överlämnar de räddade agenterna. Sigurd inser det komiska i att Bästingarna håller alla hemliga möten med både Osvald och Efraim Texaco i olika diskreta rum i Bunkern. Man får bara hoppas att personalen inte pratar bredvid mun…
 
(Det är alltid roligt när någon fumlar sitt Smyga-slag. Viktor slog 00 men lyckades hantera konsekvenserna. Nu vet inte Viktor riktigt vad han ska ta sig till i sitt säkande efter föräldrarnas öde. Men han har ett vittne till på listan, Yosojas Röjler, Psipo-administratör och före detta lägerkommendant och tillika Flora Röjlers farbror. Vi får väl se vad han kan tänkas berätta.)
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Oswald, en vän i nöden?

Fri 04 Oct 2019, 09:09

Oswald, en vän i nöden?
Av någon anledning får Sigurd för sig att avslöja allt om Hydran för Oswald. Klart man litar på att Järnringens spionchef handskas varsamt med den informationen. Det är nog ingen som riktigt förstår vad som flög i Sigurd där. Det har hursomhelst satt igång en massa tankar och funderingar hos vännen Oswald, vi får se vad han gör med detta i slutändan.
Att Beate Hed jämfört Hydran med vädret och nog är något man får lära sig att leva med väcker Oswalds oförställda förakt. Klart att hon säger så, att inte göra någonting är ständigt hennes medicin anser Oswald. ”Psipo? Bäst att inte göra något. Skydda hågvrängarna mot människorna? Ojoj, bäst att inte göra något.” Oswald spottar och fräser över Beates svek mot deras folk. ”Kan ingen göra mig kvitt denna förmökade kvinna?”, det är tydligt att Oswald skulle visa stor tacksamhet om någon tog tag i problemet Beate Hed och ”löste” det på något permanent sätt. Fru Hed bör nog ta det försiktigt.

I sin irritation verkar det som om Oswald också känner sig tvingad att vara mer aktiv och inblandad än Beate Hed. Ge sig in i hetluften och få händerna smutsiga. Det kan finnas teknologi riktad mot hågvängare i riksarkivet avslöjar han för Bästingarna. Det kanske kan vara bra att ha om man ska tampas med Hydran.

Tankfulla återvänder Bästingarna till Thorulfshov. Demiens har fått ett tips på i vilket läger Cassius kan sitta inspärrad, Efraim Texaco borde veta var det ligger. Men hur ska man lyckas lura informationen ur honom?

(Ja, nu var det länge sen det skrevs här i tråden. Men kampanjen rullar på. )
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Instängda!

Mon 14 Oct 2019, 12:37

Instängda!
Utanför Thorulfshov är ingenting sig likt. Platsen är full av militär, området runt arenan är avspärrat och någon har till och med ställt upp en kanon på torget! Patruller för fängslade grupper av mutanter mot arenan som nu verkar fungera som ett fångläger. Viktor kontaktar Efraim Texaco som bekräftar intrycket. Man är instängda i de hemliga utrymmena under källaren och kan inte komma ut. Ingen har upptäckt dem, inte ännu, men det är bara en tidsfråga nu när hela arenan kryllar av trupp och polis.

En vit lögn om att Demiens släktingar tagits till fånga får Texaco att beskriva platsen för läger 5 där Cassius tagits till fånga. Bästingarna säger åt Sekreta utskottet och Kejsaren att sitta lugnt i båten, de kommer snart att få ut alla. Men hur? Bästingarna inser att alla försök att skjuta sig in på Thorulfshov kommer att sluta i en massaker på fängslade mutanter som hamnar i korselden.
Nå, man får tänka medans man undsätter Cassius. Läger 5 är inte långt bort. Efter lite spaning inser våra vänner att vaktstyrkan består av gröna rekryter, pensionerade poliser och överåriga veteraner från det militära, för varför skulle man sätta riktiga trupper på att vakta fångna civilister? Demiens nos har snart lokaliserat var Cassius befinner sig. Bästingarna tar med lätthet över lägret och fritar fångarna. Vakterna får springa till skogs och mutanterna uppmanas gömma sig eller ta sig mot Örebåga för att ansluta sig till Thorulfs trupper.

Cassius är både tacksam och lite imponerad, men förfädernas utvalde lägger inte sin arrogans åt sidan för det. Demiens funderar ett tag på om hon ska låta stormästaren förolyckas nu men bestämmer sig sedan för att vänta på den befordran inom orden detta borde leda till. Cassius förs snabbt till sina anhängare som nu driver en motståndsrörelse från hemliga gångar källarprång under Hundängen.

Efter att ha bett Orden om hjälp sätts man i kontakt med bröderna Olsen, några mullvadsbröder som är duktiga tunnelbyggare. Vill man ha något grävt så är de rätt folk. Bästingarna undviker att berätta exakt vad det är man vill ha grävt och beger sig mot Thorulfshov. Bröderna Olsen är precis så effektiva som utlovats och har snart ordnat en tunnel fram till utrymmena under arenan. Med en rejäl bonus skickas de hem igen. Sekreta utskottet är redo att bryta upp och man beger sig snabbt genom kloakerna mot stadens östra gräns.

(Har man en junta som iscensatt en statskupp måste de såklart internera oppositionella på närmsta arena. Det hör till! )

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests