Tue 25 Aug 2015, 21:10
När Zepp slängde en okänd forngranat, hittad i EIV mot Mogens imaginära terrorbot så visste han inte att det var en energigranat. Kontentan blev att Mogens och hans kumpaner förångades och kvarteret jämnades med marken. Demiens lyckades kritta sitt Undvika och det var nog ett lämpligt tillfälle. RP fick sen slå en d12 för att se hur många Muntermåla-bor som strök med. Turen fortsatte med en 1a, annars hade nog Muntermålas styrande varit betydligt mer missnöjda med RP.
Denna 1a var skomakaren Algoth Antonsson, enligt Sigrids finstämda dödsruna. För att mildra stämningarna kostade rp på en flott begravning och en pension till familjen.
Algoth Antonsson
Grävling
Skomakare
Hjälte
Vårt stackars samfund har skakats av gigantiska och fruktansvärda händelser. Vi har vant oss att ständigt läsa om kriget med motorskallarna och hur detta har skakat vårt samfund. Till det kommer listiga, hänsynslösa och blodtörstiga agenter från samfundets grannar som när man minst anar det slår till från skuggorna för att med terrorns förödande kraft demoralisera oss alla.
Men samtidigt är det lätt att glömma att det ibland kommer en vanlig individ i vägen för dessa gigantiska händelser. En stackare som bara försöker karva ut en liten del av verkligheten för sig och de sina att få leva i fred i. Dessa individer behandlas obarmhärtigt av de stora krafter som är i rörelse och deras grymma öden försvinner oftast i bruset av nyheter om krig, Vråålet, himlastenar och terrorautomater.
En sådan ska vi minnas idag. Algoth Antonsson, en grävlingsherre hemmahörande i Muntermåla. Skomakare till yrket sedan många år och högt aktat av sina skråkamrater. Älskad av sin familj och en prisad medborgare i hela den östra delen av Muntermåla för sitt engagemang och stora medkänsla.
Algoth hade denna morgon vaknat ovanligt glad i hågen för hanns skomakeriverksamhet hade nyligen fått in en stor beställning på kängor till den lokala vakten i staden. Detta var ett tydligt bevis på Algoths yrkeskunnande och Algoth avsåg att göra sitt yttersta för att leverera rediga kängor så att vakten ska kunna patrullera våra gator, dag som natt. Föga anade Algoth hur lite han skulle få vara en del av allt detta. Hur lite av alla hanns drömmar om framtida skosulor som skulle gå i uppfyllelse.
För föga anade Algoth att den gamla gistna ladan som låg vägg i vägg med hanns skomakeria (Algoth kallade det för sin Sul-och-Klack-Bar) sedan en tid i det dolda var invaderad av mörkrets makter i form av en toppspion från Ulvariket och dennes kumpaner. Vi vet i denna dag inte denna spions verkliga namn så vi kallar honom kort och gott för M. En mästarillusionist och förklädnadskonstnär som det inom spionbranschen bara viskades försiktigt om. Att ens säga hanns fulla namn ansågs föra otur med sig.
Denna förhärdade spion hade valt denna dag att sätta sin förmökat diaboliska plan i verket. Denna plan innebar som så ofta i dessa sammanhang ond och bråd död för spionens fiende till vilket pris som helst, utan en enda tanke på vilka fruktansvärda konsekvenser det kan få för omgivningen.
Algoth har redan hunnit med en bra bit av sin arbetsdag och det närmar sig lunch. Han skickar iväg sina två lärlingar, Läst och Klack, att hämta lite mat. Själv väljer han att stanna vid sin post för att maka fler skodon. Mycket att göra, snart leverans. Plikten framför allt.
Detta är det sista någon nu levande ser av Algoth. På vägen tillbaks med maten så möts Läst och Klack av en öronbedövande explosion från vad som inte kan beskrivas som något annat än en strid med en terrorautomat ledd av den förhärdade spionen M. Om automatstyggelsen malfunktionerar eller väljer att ta sina fiender med sig i döden får vi aldrig veta, men i en sista gest av illvilja fullkomligt förintas den gistna lada som är spionens tillhåll, och precis på andra sidan väggen sitter den ständigt lika pålitlige Algoth och sliter med sina kängor när han plötsligt slits från livet av detta meningslösa våld som han aldrig har haft del i men som nu fullständigt orättvist drabbas av.
Vad kan man säga om vår korta tid? Inför mörkrets makter och samfundets fiender är vi alla lika. Vi kan svepas bort lika lätt som när makterna slå ihjäl en fluga, och med lika lite eftertanke från deras del.
Men vi själva får aldrig glömma Algoth, skomakaren som arbetade vidare in i det sista. Låt hanns exempel bli en förebild för oss alla. Låt oss minnas hanns liv, inte hanns död. Hanns liv bestod av en ständig omtanke om sitt och de sina. Låt oss minnas hanns revolutionerande metod att spika klackar. Hanns nitiska detaljkunskap om läderklassificering av ulkhudar som förgyllde mången skråmöte så dom kunde fortsätta in på småtimmarna.
Låt oss minnas hanns familj och hanns lärlingar som mer än någon annan lider av denna förlust. Och låt oss minnas att vi alla har ett ansvar att vara vaksamma mot de spioner som hotar oss alla.
-- Sigrid Rastapopulus