Forum

Jag kommer att fylla 32 om en handfull dagar. Jag brukar betrakta att jag började spela rollspel när jag var sju år. Min nioåriga äldre brorsa tog mig en åktur med DoD2:s introäventyr och solospelade med mig ibland. Bland annat spelade jag igenom Maktens Portar-serien ensam. Fick inte tag på en egen spelgrupp med folk i min ålder förrän jag var runt 14 år och har väl spelat mer eller mindre sedan dess, med undantag från när jag började på universitetet och inte fann en spelgrupp på en himla massa år.

Släppte mitt första rollspel för drygt två år sedan och har varit inblandad i ett gäng svenska rollspel sedan dess. Spelar i princip allt, även om indiespel ofta står på schemat tack vare att de är så lättillgängliga. Själv spelleder jag (läs: speltestar) i princip bara mina egna konstruktioner.

Härlig tråd, med mycket nostalgi!

Själv fyller jag 38 i år och började spela 1985 (Drakar och Demoner, kommer inte ihåg vilket äventyr). Sedan har jag spelat mer eller mindre konstant sedan dess (ett års uppehåll när vi flyttade utomlands). Under 80-talet var det uteslutande Mutant och under 90-talet var det uteslutande Call of Cthulhu och andra icke-svenska spel. Det var M:UA som fick mig att få upp ögonen för svenska spel igen.

Är i skrivande stund på den senare delen av 20 års ålder varav 9 har spenderats med rollspel.
Började med att en vän bjöd in mig på att prova på DoD6 och min första session utspelades i Vildhjarta bland troll och trolldom.
Den, i slutändan på tok för stora, gruppen höll sig i lite över ett år innan min dåvarande SL flyttade bort, vilket drev mig till att ta rollspelandet online för en längre tid. Något år efter det ledde nya bekantskaper till att en ny grupp bildades och det gänget höll ihop ända fram tills här om året då jag började på högskola. Väl här har det varit till och från med rollspel, starkt intresse men brist på engagemang, och det är inte förrän nu i höstas som jag verkligen börjat komma igång igen.
Har spelat, och ibland spellett, DoD från och med DoD6 och uppåt men mitt eget spelledande tog inte verklig fart förrän jag fick MU:A regelboken i julklapp något år efter att vår andra grupp startades och det är än i dag mitt klara favoritrollspel.
För närvarande är det Noctum som spelas, men har även testat på t.ex. Operation: Fallen Reich och Coriolis. Även Rogue Trader ligger och stirrar menande på mig från bokhyllan, men har inte kommit till kritan att dra igång något med det ännu.

Jag är 40 år och fick Mutant i julklapp 1984, sedan var det kört. Sedan dess har jag spelat många olika spel men håller MUA högst. De roligaste fantasymodulerna jag spelat är just Svavelvinter och Oraklets fyra ögon så nu ser jag verkligen fram emot Svavelvinter RPG!

Det har blivit mindre spelande de senaste fem åren sedan jag fick tvillingar men ibland hittar vår lokala spelgrupp tid och då gasar vi på... En rolig grej är att vi är fem gubbar som spelat tillsammans sedan vi var 17 - trots att vi bor på lite olika håll i landet försöker vi träffas 1-2 helger om året för att umgås, laga god mat och spela, ungefär i den prioritetsordningen

Jag är 38, snart 39, och började spela Drakar & demoner någon gång 1985 eller 1986. "Sarkath Hans gravvalv" var första äventyret vad jag kan minnas. Under en skolresa till Halmstad (eller möjligen Varberg) skaffade jag Mutant, som då inte gick att köpa i min dåvarande hemstad Växjö. Mängder av spelande under återstoden av 80-talet. Betade mig igenom åtskilliga av Äventyrsspels grejer. Främst Drakar & Demoner och Mutant (till det senare tror jag att jag har spelat allt som Ä-spel släppte, varav "Uppdrag i Mos Mosel" åtminstone fyra gånger). Därefter långt uppehåll tills jag hittade MUA i en barndomsväns bokhylla ca 2003. Nu sporadiskt närvarande i branschen.

Jag är 19 år och började rollspela för 2-3 år sedan när en klasskamrat fick mig att gå med i växjös unf förening och introducerade mig för rollspel via det, första rollspelet jag spelade var ett sci-fi som en kompis hade skrivit, vi var en otroligt stor spelgrupp (över 20 pers!) som då turades om att spela med de olika spelledarna så under en kort tid introducerades jag till många olika rollspel, jag kände mig nöjd över att bara jag och en annan överlevde mitt första äventyr, andra äventyret tror jag var Bortom(?) och denna spelledaren ansåg att pelarna alltid skulle dö i äventyret vilket jag gjorde när jag föll ner i en flod, tredje rollspelet jag spelade var D&D Trudvang där jag spelade en makthungrig magiker som dödades av gruppens magikerhatande halv-alv.
Tillslut bestämde jag mig för att jag ville testa spelleda och frågade unf vilka rollspel vi hade som ingen spelledde och bestämde mig då för Coriolis (tog mig mer än ett halvår innan jag kunde reglerna ordentligt). Nu är jag med i en normalstor grupp som spelar Rogue Trader och ibland Coriolis.

16 tror jag.
Fast jag blev utslägnd ur gruppen mer eller mindre för att dom inte tyckte att jag spelade nog bra.

Nu 13 år senare är jag den enda personen av dom människorna som fortfarande spelar och spelleder.

72:a. Liksom flera i tråden verkar de första erfarenheterna på området kommit från Äventyrsspel. För mig började det med kompisarnas DoD (Spindelkungen, Havets Vargar, Ärans Väg…) på mellanstadiet. Bytte något år senare till mig en samling DoD-grejer mot min Tintinsamling med en spelkompis, vilket jag iofs senare ångrade. 84 sammanföll serieintresset och ett begynnande RPG-intresse. Jag hade tidigare läst Auclairs Simon du Fleuve-serie. Nu publicerade dock Fantomen Hermanns Jeremiah (nåja ett par nummer) och jag var fast i PA-träsket. Snackisen Mutant blev den självklara julkappen. Sedan dess ser jag på världen på ett lite annat sätt. Drar mig tillminnes att när Järnringen lade ned M:UA nämnde någon något liknande. En typ av specialgoogles: hur skulle den här miljön fungera/se ut i Mutant-/Pyrisetting osv. Allting hade en potentiell PA-aspekt... Jag gillade att konstruera miljöer som haft en funktion (före katastrofen) och som sedan layoutats om/fått en ny innebörd bortom katastrofen och som tredje löklager skulle svischa förbi och fungera som en specifik scen i en kampanj.

85 kom resten av de legendariska Mutantäventyren och sedan Mutant2. I vår grupp fick jag ansvaret för Mutant och vi körde igenom allt. Som SL (för Mutant) fick jag möjlighet att brodera ut. På konvent upptäckte jag Traveller, Phoenix Comand, Twilight 2000 etc som sedermera införskaffades till vår studiecirkel FAFRP som referensmaterial. Under resten av åttio- och åtminstone halva nittiotalet spelade jag i två olika grupper tills slutligen annat kom i vägen. Sedan dess har jag (tyvärr) aldrig mer rullat tärningar.

Under ett jobb i Uppsala december 2003 upptäckte jag Järnringens M:UA. Återvänder till Sthlm bara för att några månader senare upptäcka att jag haft inbrott i källarförrådet och att värden vänligt nog tagit sig friheten att slänga det som blev kvar. Två hyllmeter gamla rollspel (köpt resp egenproducerat) borta. Jag inser att det finns ett hål i min själ (sic). Jag ser mig tvungen att via Blocket och annat införskaffa, åtminstone alla Mutantprodukter på nytt. Sedan fick jag någorlunda ro ett tag men har försökt att hålla mig ajour med M:UA och började senare glutta lite på JFAB-forumet då jag inte kunde hålla mig ifrån Mutants vidare öden. Jag var nu helt ointresserad av spelteknik och bara intresserad av setting, miljöer och bra stories. Flyttade dock utomlands och kom av mig. Åter i Sverige så försvann JFAB och spåren efter M:UA svalnade dessvärre på I-net. Av ren abstinens gick jag tillbaka till rötterna och plöjde igenom Gamma World, utmärkta The Morrow Project och andra klassiker (häromdagen t ex Kamandi-serien). Har även gluttat på en del nya(re) PA-spel jag fått nys om (som t ex Darwin’s World och d20 Future) såväl som nya svenskproducerade rollspel rent generellt. Primärt för att jag i en väl förträngd vrå hyser någon form av nostalgisk-eklektisk ”sampla ihop världens bästa äventyr någonsin” hangup… Typ. Glädjande nog/dessvärre finns det idag mer material (alla media) än någonsin att ösa ur för personer med denna diagnos

Ser fram mot Tomas/Ligans båda PA-projekt och (om/när det kommer) nya Western.

/KJW1

39 år fick jag inte med...

Jag är 31, introducerades första gången för rollspel när jag var 6. Mitt första äventyr var Mos Mosel till Mutant, och jag spelade den muterade mungon Jim. Han hade en revolver. Sedan dess har det blivit det ena och det andra. Mycket Drakar och Demoner på 90-talet, blandade utländska jättar, en legendarisk hemmakokt fantasykampanj och sedan tidiga tvåtusentalet mycket Mutant: Undergångens Arvtagare.