Fria Ligans forum

Beställde precis det otroligt prisvärda startpaketet till Svavelvinter, ska bli grymt kul att sätta sig in i.

I väntan på att den nya världsboken kommer ut så är nog just Tricilve-modulen det närmaste en spelmiljö som finns till spelet. Dessvärre fokuserar den enbart på slummen, medan resten av staden ingår i världsbeskrivningen (som alltså inkluderades i den ursprungliga grundboken).

Kanske får den som beställer den nya regelboken tillgång till ebook-versionen av den gamla grundboken?

Det får man faktiskt! Väldigt generöst av Fria Ligan.

Beställde precis det otroligt prisvärda startpaketet till Svavelvinter, ska bli grymt kul att sätta sig in i.

I väntan på att den nya världsboken kommer ut så är nog just Tricilve-modulen det närmaste en spelmiljö som finns till spelet. Dessvärre fokuserar den enbart på slummen, medan resten av staden ingår i världsbeskrivningen (som alltså inkluderades i den ursprungliga grundboken).

Kanske får den som beställer den nya regelboken tillgång till ebook-versionen av den gamla grundboken?

Det får man faktiskt! Väldigt generöst av Fria Ligan.

Det stämmer! Alla som köper nya Regelboken (oavsett om det är i vår webbshop eller hos en återförsäljare) får det första utgåvan (inklusive settingdelen) som PDF utan extra kostnad.

Även jag beställde det otroligt prisvärda startpaketet. Vilken härlig regelbok, men den är precis inom det hanterligas format. Tror den gamla tjockare versionen varit för tung för mina ömkliga handleder:)
Det var faktiskt tricilve-modulen som fick mig att beställa. Det verkar vara en väldigt färgstark och intressant miljö.

Det var faktiskt tricilve-modulen som fick mig att beställa. Det verkar vara en väldigt färgstark och intressant miljö.

Vet inte om jag sade det, men jag skrev delvis modulen för att utveckla miljöerna för den kommande boken Vredesverk. I romanen får man besöka flera av de beskrivna platserna i slummen och figurer ur spelet dyker också upp.

Vet inte om jag sade det, men jag skrev delvis modulen för att utveckla miljöerna för den kommande boken Vredesverk. I romanen får man besöka flera av de beskrivna platserna i slummen och figurer ur spelet dyker också upp.

Här en stilla bön för att inspirationen att utveckla miljöer på detta vis träffar dig fler gånger innan arbetet med romanerna är slutfört...

Spelmötet fortsätter med att Franchezco och uppdragsgivaren Ingolmo Dokella rör sig mot Karniback och Limmarstrand. Vid Broskwega noterar man hur Konkrosta placerat ut en kontingent perukmakare till brons säkrad.

Scen #1; Trinrasia, Brödporten:

Vid stadsporten mot Lilldala by noterar man hur soldater från Västra garnisonen skickar meddelanden till soldater ur den östra, över den delen av muren där Doklatkes vatten rinner in under stadsmuren. Soldaterna som bemannar porten är därför distraherade av vad som verkar vara någon sorts larm, och noterar därför inte när paret lämnar staden genom den mindre port som hålls öppen om natten.

På vägen mot Karniback diskuterar man Hundätarna och vargfolk i allmänhet, liksom den uppkomna situationen kring Surspyan. Franchezco är mycket frågvis om ämnet.

Scen #2; Karniback, Limkokeriet:

Inkräktarna blir stående länge uppe vid bebyggelsen i Karniback, medan man iakttas av en ensam vargfolkshona som håller sig i skydd av vegetationen. Man noterar också att stadsmuren mot Karniback är helt övergiven av stadsvakten, med undantag från brandvakten uppe i varmluftsballongen som är förtöjd vid murkrönen. När man slutligen väljer att närma sig varelsen så springer den iväg ned mot Lyarstrand, bara för att jagas på flykten av sina fränder.

Scen #3; Karniback, Lyarstrand:

Människorna börjar närma sig de djuriska lätena nere vid vattnet tills man upptäcks av vaktposten, som ylar sina artfränder till beredskap. De två vaktvargarna börjar röra sig uppåt backen medan inkräktarna börjar backa uppför backen. När vargmonstren känner att förstärkningarna är dem i hälarna går de till anfall mot den obeväpnade barhudingen som står längst fram, det vill säga spelarkaraktären Franchezco.

Lönnmördaren lyckas i sista stund få vargmännen, som går till anfall på alla fyra med fradga runt käftarna, att avbryta sin attack genom att dra sitt svärd från ryggen. Han lyckas hålla alla käftarna på avstånd medan man omringas av resten av flocken. Det är endast en tidsfråga innan Franchezco nödgas freda sig mot ett ett hugg med sitt svärd. Då får någon tag i Ingolmos ben varpå denne rasar ned kvidande i smärta. Innan vargmännen gör processen kort med perukmakaren kvider denne Franchezco till order att lägga sig ned. Motvilligt sänker hyrmördaren sin garde varpå han övermannas av flera vilda bestar. Båda männen ligger fastnaglade mot den steniga marken av en uppsjö vassa klor och käftar som tränger in i deras hud genom kläderna.

Vargarna inväntar order att slita inkräktarna i stycken samtidigt som någon sniffar på fångarna, varpå bestarna efter en stund skingras av ett par storväxta ledarvargar. Krigarna som redan smakat på människornas blod gör högljutt och vildsint motstånd, men jagas slutligen iväg en bit av sina överordnade under hugg och bett. Ledarfigurerna sträcker upp sig på två ben och Horrach Luslosa frågar Ingolmo Dokella varför han inkräktar på vargamark om natten.

I den efterföljande diskussionen framkommer det att vargfolket vägrar lämna sitt revir på grund av vidskeplighet. Ett rykte i Tassemark gör nämligen gällande att markerna runt Surspyan drabbats av hemsökelser av osaliga andar. Kulturkrocken är ett faktum och det förefaller inte finnas något sätt att förmå Hundätarna att, om än tillfälligt, lämna sitt inpinkade revir. Såvida man inte lyckas få slut på hemsökelserna förstås. Franchezco försöker förmå Horrach att lämna Limmarstrand för att tillsammans undersöka spökerierna, men vargmannen kan inte sträcka sig längre än till att möta upp i Tassemark dagen efter, när solen står som högst på himlen.

Scen #4; Nordersback:

När man lämnar Lyarstrand och Karniback bestämmer sig Franchezco för att ta sig över den obevakade stadsmuren, liksom han även hjälper Ingolmo forcera barriären. I Myrstacken vänder den senare kosan ned mot Gimorra medan den tidigare bestämmer sig för att besöka Sötekalken. Uppifrån Myrstackens sluttningar ser han dock hur en stor brand förhärjar Nordersback och går närmare för att kunna överblicka vad som händer.

Det visar sig vara Magionettes plockeri som står i lågor, medan soldater omringat anläggningen såväl på marken som uppe på muren ovanför. Lokalbefolkningen och medlemmar ur Skunkrövarna gör vad man kan för att försöka hålla branden under kontroll. Franchezco håller sig på avstånd där nyfikna samlas för att beskåda spektaklet. Ryktet gör gällande att plockeriet utsatts för ett anfall tidigare under natten, varpå komplexet fattat eld.

Scen #5; Myrstacken, Sötekalken:

På kafrilernas sjukstuga samlas skadade från såväl nattens anfall som branden. Ingen verkar ha sett till Magionette, och kafrilerna har heller ingen aning om vad det blivit av dennes dotter Holapella som varit försvunnen sedan samma morgon. Efter en stunds efterforskningar framkommer att kafrilernovisen fått avhysa någon från sjukstugan dagen innan, med hänvisning att hon vare sig kan eller har tid att svara på dennes ovälkomna frågor. Franchezco får dock inget egentligt signalement på kunskaparen, även om det inte förefaller otroligt att efterforskningarna initieras från Slavlegan.

En av de skadade skunkrövarna, som lyckades fly plockeriet i sista stund i anfallets begynnande skede, berättar att svartklädda soldater genomförde stormningen. Franchezco inser att prisjägaren Kolhorra från Kalklanden, som han iakttog tidigare under dagen vid bron Broskwega, står bakom anfallet. Liksom att de förmodligen var på jakt efter honom själv.

Apropå Brambaras da Tonkarda, som också varit spårlöst försvunnen, så kan den skadade skunkrövaren berätta att den tidigare betett sig "misstänkt" innan han gick upp i rök. Mannen uttrycker en uttrycklig misstanke om att den äldre skunkrövaren har någonting med Holapellas öde att göra. I brist på ledtrådar beger sig Franchezco till gömstället i Gimorra för att vila ut efter nattens prövningar.

Scen #6; Gimorra, gömstället:

Efter några timmars välbehövlig sömn vaknar Franchezco av att några samtalar i rummet utanför. Det är en av Konkrostas hantlangare från perukmakeriet som kommit med underrättelser om vad som hänt i Gimorra under den gångna natten:

Hyrbus från Venderskaj hade tagit sig längst floden ända fram till Broskwega, där man konfronterat Perukmakarna och tvingats vända hemåt. Det visar sig dock att viss blodsspillan ändå skett och att en av Perukmakarnas egna kontraktsbusar på nordsidan hamnat död i Doklatke.

Övervakaren Cantomerra har visst försvunnit spårlöst och verkar inte ens varit påklädd i flykten. Ingolmo ska ha fått ett smärre utbrott inne på sitt hem vid sin sena hemkomst under de tidiga morgontimmarna. Ingen på perukmakeriet har dock vågat störa perukmakaren med frågor, varför Franchezco helt sonika lämnar gömstället för att söka upp ligaledaren.

Scen #7; Gimorra, Dokellas perukmakeri:

En nyvaken Ingolmo berättar att någonting uppenbarligen hänt medan han var upptagen med nattens värv, när Allguldi skulle "distrahera" censorn. Hon vägrar oavsett berätta vad, vilket upprör perukmakaren kraftigt. Cantomerra har av allt att döma lämnat perukmakeriet utan sina tillhörigheter.

En av gängmedlemmarna varnar plötsligt om att soldater bankar på porten.

Scen #8; Gimorra, Dokellas perukmaker:

Franchezco övertalar Ingolmo att lämna perukmakeriet medan han själv tar hand om den uppkomna situationen, som troligen har med nattens incident gällande Cantomerra att göra. Han väntar tills ligaledaren hunnit smita källarvägen. Ute på innergården väntar förutom fyra av domare Dunsinans soldater demonjägaren Brondon Vilhúlla från Abzulvan. Den gamlika figuren frågar efter perukmakaren och när denne inte verkar finnas att tillgå, kräver han istället tillgång till "demonen". Han har alltså kommit för att undersöka påståendet att Fyrfingers Halvhosa, som fortfarande befinner sig i rumsarrest, skulle vara en vampyr.

Motvilligt släpper Franchezco in demonjägaren på hennes rum, efter att densamma uttryckligen gett sitt tillstånd. Hon fick nämligen inget intryck av att demonjägaren i själva verket skulle vara utsänd av Abzulvan. Lönnmördaren vägrar dock lämna rummet - trots Brondons hot om bestraffning bortom den tidigares vildaste föreställningar. När demonjägaren vänder sin uppmärksamhet mot kvinnan i rummet utbrister han i ett förvånat "Geto?!"

Efter att ha skällt ut sin kollega efter noter gör Bronden en ansats till att öppna fönsterluckorna, något som Franchezco handgripligen hindrar honom från att göra. Han tar heller inget intryck av demonjägarens svavelosande hot om att hans själ som skall brinna i skärseld till tidens ände. Istället vänder sig Brondon mot Geto och exkommunicerar henne på plats och ställe, vilket har tydlig nedbrytande effekt på den fallna kollegan. När han är klar försöker han tvinga med sig sitt offer, men vid det laget har Franchezco fått nog och knuffar domenjägaren hela vägen ut på gårdsplanen.

Brondon instruerar nu domarens soldater att hämta hans fånge. Medan soldaterna tittar klentroget på varandra ställer sig Franchezco demonstrativt framför dörren till de anställdas bostadshus. När soldaterna drar skarpt skjuter han fram sina dolda knivar ur skjortärmarna. Soldaterna tvekar och inser samtidigt att ett tiotal perukmakare, som visserligen fortfarande förefaller obeväpnade, står bakom dem på innergården. Demonjägaren hötter med sitt beniga finger mot ligamedlemmarna och försöker hota dem, samtidigt som dessa halar fram tillhyggen, knivar och till och med ett svärd.

Franchezco griper tillfället när en av soldaterna vänder sig bort, tar några snabba steg, avväpnar mannen och trycker en av sina dolda handledsfästa klingor mot dennes strupe. Perukmakarna närmar sig med dragna vapen, samtidigt som ett par av dem griper tag i demonjägaren. Franchezco dödar sin fånge och slungar iväg den livlösa kroppen mot dennes vapenbröder, vilka ryggar tillbaka varpå en av dem tappar sitt svärd. Detta blir den övertydliga signalen till de församlade perukmakarna att inkräktarna inte kan tillåtas lämna perukmakeriet vid liv.

Franchezco tar strupgrepp om Brondon och när denne bespottar honom till svar avrättas även han på plats och ställe. Soldaterna nedgörs till siste man och när perukmakarna beskådar resultatet av sitt värv avrättar lönnmördaren även en siste som ännu inte gett upp livsandan. Han beordrar ligamedlemmarna att göra sig av med såväl lik och bevismaterial, medan han själv går in för att titta till kvinnan Geto. Hon ligger livlös på golvet med svag puls. Franchezco slänger henne på sin axel och bär iväg till Palydas och ranzinermunkens gömställe bakom perukmakeriet.

Scen #9; Gimorra, gömstället:

Ingolmo anländer slutligen till gömstället och får höra alla blodiga detaljer. Det är uppenbart att perukmakaren sitter ordentligt i klistret, utan någon egentlig väg ur knipan. Han klandrar dock inte Franchezco utan hyllar snarare dennes handlingskraft. Skulden läggs istället på Cantomerra, som förbannas länge och väl.

Molvia anländer kort därefter och informeras om det mest akuta läget. Han ville å sin sida enbart berätta vad Kornilla da Morgimma har för sig, nämligen att hon förbereder en storslagen offentlig mottagning till Willems avsked. Trompettspelerskan har visst gjort betydande beställningar på Döda gatan, vilka med säkerhet kommer att faktureras på Ingolmo och perukmakeriet. Den senare har tid tid eller ork att oroa sig för dylika bagateller.

Ingolmo kallar till ytterligare ett krigsråd under förmiddagen när en ligamedlem anländer - med budet om att någon bland Skunkrövarna anlänt till perukmakeriet för att söka Franchezco. Alltså beger denne sig dit i sällskap med Ingolmo.

Scen #10; Gimorra, Dokellas perukmakeri:

Den sorgliga figuren som inväntar Franchezcos ankomst visar sig vara en mörbultad och åderlåten Brambaras da Tonkarda. När han får syn på lönnmördaren ber han densamme om nåden att få avsluta sitt eländiga liv på plats och ställe. Karaktären beordrar istället den svekfulla skunkrövaren att berätta vad som hänt. Denne tar på sig ansvaret för att "alla" är döda och säger sig inte vilja leva mera. Motvilligt tvingas Brambaras berätta att Magionette är död och att Holapella utsatts för grymmast tänkbara tortyr i Flagellanternas händer. Själv blev han släppt och ivägskickad för att berätta detta för Franchezco. Skunkröven sträcker fram nacken till sin utvalda skarprättare, men mördaren tvingar istället upp honom med uppmaning att visa honom var Flagellanterna håller Holapella. Han säger sig inte veta mera än att man plågats på en tortyrkammare i anslutning till Slavtorget.

Franchezcos första instinkt är att bege sig dit i fullt dagsljus för att hämta sin hjärtevän, kosta vad det kosta vill. Ingolmo råder honom dock att sansa sig men säger samtidigt att han förstår att Franchezco behöver ta itu med sitt eget problem, men att han är välkommen tillbaka när han är färdig med sitt värv. Däremot kan han inte bistå sin lönnmördare med annat än lyckoönskningar med hänsyn till sin egen situation.

Spelmötet avslutas med att Franchezco villrådigt övervägar sina handlingsalternativt. Oavsett lär flagellantledaren Galtippas dagar nu vara räknade...

Spelet fortsätter där det slutade, på perukmakiets innergård.

Scen #1; Gimorra, Dokellas perukmakeri:

Medan Ingolmo och Franchezco dividerar om den uppkomna situationen kommer det fram att två av hejdukarna hört någonting i gångarna under perukmakeriet när man gömde liken efter morgonens massaker. Ligamedlemmarna får i uppgift att genomsöka alla källare och passager för att inte lämna några vittnen, medan perukmakaren beger sig för packar ihop sin familj för att överge perukmakeriet.

Franchezco letar rätt på en lämplig låda för en speciell leverans till Flagellanternas ledare Galtippa. Han tänker nämligen hugga av förrädaren Brambaras huvud och sända till sin fiende som svar. Av praktiska skäl vill han halshugga skunkröven där resten av liken redan ligger undanstuvade. Ingolmo blir oavsett tvungen att tillse att samtliga lik fraktas ut ur staden redan under samma dag.

Ingolmo kallar till ett möte med sina adjutanter på teater Burladåren under förmiddagen, då man även skulle behöva begagnas sig av Kornilla da Morgimmas tjänster. Perukmakaren hänvisar till Konkrosta angående leveransen till Galtippa, då denne har bäst kontakter i Slavlegan.

Scen #2; Gimorra, under Dokellas perukmakeri:

Nere i källargångarna stöter lönnmördaren på ett par av ligamedlemmarna som tror sig ha hört någonting i ett angränsande rum. Franchezco greppar en fackla och ser någon trycka bakom "stenjäveln" i det källarutrymme där Angantrym tidigare varit parkerad. Det visar sig vara en naken Cantomerra som beter sig som ett förskrämt djur och inte får ut ett ord.

Scen #3; Gimorra, under Dokellas perukmakeri:

Ingolmo tillkallas varpå Franchezco inte kan genomföra sin plan att lägga censorn på den växande högen lik i källaren. Det är oklart om censorn sett något men oavsett verkar han inte kapabel att tala om något för någon för tillfället. Han försätts under rumsarrest "för sin egen säkerhet skull", tillsvidare.

Scen #4; Gimorra, under Dokellas perukmakeri:

Franchezco fullföljer sin plan och halshugger Brambaras inför ett par mållösa perukmakare. Skunkrövaren har vid det laget hunnit ångra sig och försöker förgäves tala sig ur situationen. Hans huvud hamnar ändock i lådan för leverans till Flagellanterna. Lådan lämnar Franchezco på gömstället där Palydas, Angantrym och Geto tagit sin tillflykt.

Scen #5; Gimorra, Burladåren av Savallo:

Franchezco anländer till teatern som sjuder av aktivitet. Ulma Flodskvale organiserar inredningen inför Willems likvaka. Hennes assistent dirigerar medlemmar ur Kejsarens stånd som utför arbetet med att förvandla teatern till en sorgens boning. Ulmas gråterskor sänker teatern rätt stämning i bakgrunden. En balsamerarlärling sätter sista handen vid likpyntet där den döde ligger på ett drapperat podium prydd med skådespelargillets emblem. Nekrostylisterna noterar lönnmördarens närvaro.

Kornilla blåser förbi varpå Franchezco springer ikapp trompettspelerskan tillika lönnmörderskan. Hon verkar uppe i varv och betydligt hyperaktiv. Med många järn i elden frågar hon efter Snillerpåvaren, omedveten om vad som hänt sedan Willems plötsliga avsked. När karaktären inte vet svar så frågar hon istället om han vill delta i en "seans" vid midnatt. Klentroget förhör sig Franchezco om vad Kornilla menar, men hon verkar tämligen förvirrad. Hon passar också på att tipsa om den misslyckade poeten Kusander da Festalogga, som borde kunna hjälpa honom med information om vad det blivit av hans mor. Han lär ha goda kontakter på Venderskaj och var också den som ordnade ett "bra pris" för Nekrostylisternas tjänster. Kusander brukar enligt uppgift frekventera Venderskrog, där Kornilla också tillbringat den gångna natten med att dricka gravöl med poeten ifråga. Han lär oavsett närvara vid den offentliga receptionen följande dag, så som varande kollega till Willem.

Scen #6; Gimorra, Burladåren av Savallo:

Medan Kornilla springer några varv till på teatern ställer sig Franchezco i skymundan för att invänta perukmakaren och resten av gänget. Slutligen hör han Kornillas och Ingolmos röster bakom teaterscenen, på vilken Willem alltså ligger på lit de parade. Trompettspelerskan frågar även Ingolmo om Snillerpåvaren och påpekar att man som ägare till teatern har ett ansvar för förberedelserna och dessutom förväntas närvara vid själva avskedet. Ingolmo, Snillerpåvaren och Kornilla har nämligen en egen balkong reserverad på övre läktaren. Övriga balkonger är redan bokade, av bland andra Hattmakarskrået och Nekrostylisterna.

Ingolmo får syn på ett bord med kondoleansbrev vid sidan av scenen. Han begrundar tankfullt den betydande högen med formella beklaganden, varav de flesta blivit liggande oöppnade. Perukmakaren hade förmodligen underskattat intresset för mottagningen. Ulma av Döda gatan iakttar perukmakarna när även Molvia gör entré på teaterscenen.

Scen #7; Gimorra, Burladåren av Savallo:

Konkrosta anländer slutligen och man stänger in sig på ett rum på teaterns baksida. Man går igenom den aktuella situationen och ägnar mycket tid på att överväga olika alternativ. Franchezco föreslår oavsett att man slår till hårt innan motståndarna hinner samla sig till ett angrepp, liksom att man organiserar ett totalt försvar av gängterritoriet. Karaktären förordar även att man slår till mot domare Dunsinans soldater innan dessa kan mobiliseras. Ingolmo lyssnar på allas synpunkter men avvaktar med sitt beslut.

Perukmakaren vill utnyttja den stora ceremonin dagen efter för att visa styrka och enighet inför sina rivaler liksom resten av staden. Därför hoppas han att det närmaste dygnet skall förflyta utan några vidare incidenter liksom att man inte ska förlora kontrollen över mottagningen. Han vill kunna stå rakryggad och vid behov hävda sin oskuld inför eventuella anklagelser från myndigheternas sida. Konkrosta får ansvaret för att hålla ordning på de förmodat anstormande folkmassorna, medan Molvia får ta emot dignitärer och sändebud från olika organisationer, skrån och gillen. Franchezco däremot får order om att närvara för att i det fördolda försöka identifiera och undanröja eventuella hot mot eller komplotter under själva evenemanget.

Ingolmo vill också att man försöker samla alla goda krafter för perukmakarnas sak inför den stundande kraftmätningen med såväl myndigheterna som Flagellanter och andra. Frågan är om och vad huset O'Talberad från Staden O eventuellt skulle kunna ställa upp med för resurser, eller hur man över huvud taget kommer i kontakt med furstinnan Trinibel Talberinas följe. Man bestämmer sig att försöka kontakta Naglarna för att se om man inte den vägen kan återknyta kontakten, liksom Ingolmo vill undersöka om det finns några gemensamma intressen man skulle kunna bygga en allians över. Franchezco åtar sig uppdraget att kontakta Naglarna, liksom även att följa Ingolmo till Kloaken för att reda ut vad som skrämt Hundätarna att inte lämna sitt revir Lyarstrand. Samtidigt åläggs Molvia att se vad Rynanda och Investalerna skulle kunna erbjuda för assistans.

Konkrosta får betalning för och instruktioner om Franchezcos leverans. Enligt instruktion levereras budet till Galtippa personligen och avsändare är "lönnmördaren", den benämning som Brambaras använt om karaktären till Flagellanterna.

Spelmötet avslutas med att Ingolmo och Franchezco gör sällskap till Tassemark för att möta upp Hundätarnas ledare Horrach Luslosa. Ingen av dem har dock egentligen någon tid att avvara för ändamålet.

Spännande igen! Det här kunde nästan bli en egen roman.

Spännande igen! Det här kunde nästan bli en egen roman.

Tack så mycket!

Jag är böjd att dels hävda att materialet tillhör det bästa jag haft nöjet att begagna mig i ett rollspel, liksom att detta mycket väl kan vara den mest lyckade kampanjen jag varit iblandad i personligen. Att enbart kunna fokusera på en spelare och en karaktär gör säkert mycket till. Jag skulle faktiskt inte rekommendera någon att spela Lojalisternas tid med flera spelare, såvida man inte spelar karaktärsdrivet spel utanför äventyrets ram, så att säga. Möjligen skulle man kunna spela figurer inom Perukmakarna.

Just den förestående likvakan är annars något jag bestämde mig för redan tidigt under arbetet med att spelleda Lojalisternas tid. Att Willem skulle dö var alltså mer eller mindre förutbestämt, men när en annan spelare tillfälligt hoppade in som Kornilla fick jag helt plötsligt lämna alla alternativ öppna. När spelaren ifråga sedermera föll bort var det dock inte längre någon svår sak att organisera dödsfallet. Dock behövde jag hålla koll på vad min spelare hade för sig under de kritiska timmarna kring mordet/självmordet. Tragedin hade givetvis kunnat undvikas om spelarkaraktären varit på rätt plats vid rätt tillfälle, eller om Kornillas agenda sett annorlunda ut den ödesdigra dagen.

Oavsett så förbereder jag Willems avskedsmottagning som en av höjdpunkterna i äventyret. Eftersom den äger rum den 13:e i minde så sammanfaller evenemanget också med explosionen i Siola. Ödesdigert värre!