• 1
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Sat 24 Aug 2013, 14:58

Även jag har funderat på detta med lukt. Först och främst torde luktsinnet vara vargmännens primära sinne; synen är rent av nedsatt. Kanske är vargmännen färgblinda? Istället för att beskriva färger beskrivs alltså snarare lukter, som tumregel.

Jag föreställer mig att man ofta upptäcker något med lukten, snarare än med synen. (Hörseln torde också vara god, förresten.) Alltså vädrar man i luften när man kommer till en ny plats. Och när man väl får syn på något så behöver man nästan få känna dess lukt innan man kan sluta sig till exakt vad det rör sig om. Annars kanske synsinnet är bra på att upptäcka rörelser och bedöma avstånd, sådant som är bra i jakt.

Vad gäller att möta människor så torde alla pälslösingar se ganska lika ut för en vargman, alltså ungefär som alla vargmän ser lika ut för människorna. Man identifierar snarare individer genom deras lukt. Det första man torde kunna sluta sig till är kön och huruvida några könshormoner är i rörelse. För kvinnor/honor torde man instinktivt försöka bedöma var i menstruationscykeln denna för närvarande befinner sig. För män/hanar kanske man vädrar efter testosteron eller andra ämnen som skulle kunna antyda aggressivitet. Man fastställer måhända sinnesstämning med en lukt, så som "stressad" eller "lugn".

Annars tror jag att vargmän är duktiga på att bedöma kroppsspråk, något som de själva - tillsammans med mera primitiva läten - måhända använder mera än det talade språket. När det kommer till människor torde man kunna "lukta sig till" rädsla, fast snarare genom att tolka kroppsspråket. (Och de flesta man möter i äventyret torde utstråla just rädsla.) Dessutom lär det vara svårt att dölja sina egentliga avsikter för en vargman, då de genast noterar hur motståndaren spänner sig, andas eller omedvetet ändrar tonfall - snarare än de lägger vikt vid vad denne faktiskt säger. (Även om vargmännen själva ogärna förställer sig så vet man givetvis att människor kan vara falska och är därför på sin vakt.)

Kroppsspråket kan dock även ställa till det, genom att exempelvis ett leende misstolkas som hotfullt - om man råkar blotta tänderna samtidigt! Människor kan heller inte resa ragg, spänna upp alternativet fälla ned öronen, eller sänka/höja/vifta med svansen, varför man saknar viktiga markörer i avkodningen. Sitt eget kroppsspråk har karaktärerna i äventyret dock väldigt begränsad kontroll över, utan berättaren - med god hjälp av bordet - kan fortlöpande fylla på med kommentarer om kroppsspråk. Försöker man medvetet förställa sig så krävs ett kontrollslag av något slag - men försöker man lura någon annan i gruppen så kan man rent av få böta med ÖT om berättaren invänder genom att utsätta spelaren för en utmaning.
 
Bengt Petter
Posts: 678
Joined: Sat 09 Apr 2011, 11:27

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Sat 24 Aug 2013, 16:05

Jag instämmer i ovanstående och vill dessutom, som hundägare, lägga till följande (som definitivt gäller för hundar och kanske också för vargfolk):

1. Luktsinnet är starkt kopplat till känslor. En stark doft kan utlösa ett driftsstyrt beteende.
2. Den starka rangordningen skapar starka band inom en flock. Lojaliteten är ofta betydligt starkare än bland människor. Att bryta mot den kräver stor självövervinnelse.
3. Att slicka på andra flockmedlemmars sår har ofta en läkande effekt.
4. Ylanden kan höras på långt håll.
5. Att äta är, liksom för människor, viktigt, men på ett annat sätt. De med högst rang äter först. Att äta föregås ofta, men inte alltid, av jakt, oftast men inte alltid i flock. Kanske finns det en rangskillnad mellan flockar som äter as och de som bara äter varmt kött?
6. Kanske gör flockkänslan syskonskap särskilt viktiga. Kan ju leda till både rivalitet (två hyfsat jämnstarka) och beroende (en svag, en stark - en poäng kan vara att den starke ändå är beroende av den svage).

P.S. Jag antar att ni vet - och står ut med - att Vargmåne också är en skiva med Ulf Lundell.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Sat 24 Aug 2013, 16:24

Bra diskussion!

Är inte Vargamåne termen som används i romanen? Bara för att skilja sig lite från Lundell, då... (annars tycker jag inte att det gör så mycket. :))
Fria Ligan
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Sat 24 Aug 2013, 16:55

Bra diskussion!
Mycket! :D Det gäller bara att identifiera det som är relevant för äventyret och sammanfatta det på ett enkelt och användbart sätt.
Är inte Vargamåne termen som används i romanen? Bara för att skilja sig lite från Lundell, då... (annars tycker jag inte att det gör så mycket. :))
Jag tycker också att vi ska köra med romanens Vargamåne.
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Sat 24 Aug 2013, 17:04

1. Luktsinnet är starkt kopplat till känslor. En stark doft kan utlösa ett driftsstyrt beteende.
Mycket bra! Både termen "driftstyrt beteende" och att man kopplar det till luktsinnet. Om Fundibera exempelvis vill manipulera gruppen så gör hon det med fördel genom dofter.
6. Kanske gör flockkänslan syskonskap särskilt viktiga. Kan ju leda till både rivalitet (två hyfsat jämnstarka) och beroende (en svag, en stark - en poäng kan vara att den starke ändå är beroende av den svage).
Jag föreslår alltså att både Grisselhår och hans syster, båda från romanen, medverkar som karaktärer. I så fall bör man absolut spela på syskonrivalitet och den svages beroende av den starke.
 
User avatar
Henke
Topic Author
Posts: 1637
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Mon 26 Aug 2013, 06:02

En kort grej. Det där med att koppla Vargfolks tillstånd (hamchall, rrrochla etc) som konsekvenser bör kanske inte kopplas till just eländet skada . Skadan är ju till för att få mer detalj i träffarna och där är det ju samma oavsett vilken form av humanoid som används. Både hamchall och rrrochla borde vara konsekvenser för rädsla (om man nu väljer att göra dem till konsekvenser) alt så är rrrochla kopplad till förmågan bärsärk medan hamchall fortfarande är en konsekvens av rädsla.Maiao hänger nog ihop rätt mycket med rrrochla så vet inte om man kan göra den till en egen.

Bärsärk-beteendet borde dock ha lite bonus jämfört med det hos vanligt folk. Kanske kan de reglera det helt själva eller så ger det större effekt eller kan användas i fler situationer än strid?
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Brior
Posts: 899
Joined: Sat 09 Apr 2011, 10:59

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Mon 26 Aug 2013, 12:45

Bärsärk-beteendet borde dock ha lite bonus jämfört med det hos vanligt folk. Kanske kan de reglera det helt själva eller så ger det större effekt eller kan användas i fler situationer än strid?
Min tanke var att vargmännen kan slå på bärsärk-beteendet själva men inte har kontroll över när det slås av. Panikbeteendet är helt okontrollerat medan djurbeteendet är helt kontrollerat fast långsammare till sin natur så att de ofta går in respektive ur det veckor i sträck.
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Mon 26 Aug 2013, 22:44

Det låter klokt, alltsammans.

En annan sak som jag kom att tänka på, efter att börjat titta på sjätte säsongen av True Blood; Varulvarna har ett intressant flockbeteende som säkert kan fungera som inspiration här. I största allmänhet då, men jag tänkte även mera specifikt på sedvänjan att flocken äter upp den förre ledaren efter att denne dött. Alltså en form av endokannibalism där man rituellt äter av en fallen anhörig - eller besegrad fiende - för att ta del av dennes kraft. I detta äventyr skulle "spåmannen" (alternativt Raogas lärjunge) bland karaktärerna kunna ha som agenda att äta upp Raogas hjärta, eller liknande.

Det hela kan utvecklas så pass att räddningsuppdraget inte alls nödvändigtvis handlar om att rädda Raogas liv, utan snarare att hennes krafter behöver föras vidare inom flocken/stammen/samhället. Det kan exempelvis cirkulera rykten om att hon skulle ha förlorat förståndet - måhända någonting som vargmännen instinktivt ryggar inför, just eftersom de hela tiden går en balansgång mellan att bibehålla kontrollen över sina (djuriska) drifter och medvetet låta desamma ta över.

Så, om man finner Raoga vid liv men bortom räddning (Remuntra-vansinnet), så skulle gruppen/ledaren lika gärna kunna besluta att hennes liv behöver ändas. Antingen behöver kroppen föras tillbaka till Vulferveden eller så behöver någon i gruppen ta del av hennes kött. Samma sak om det visar sig att hon redan är död - gruppen torde vara mera angelägna om att hitta hennes kropp än pälsen som Kamalkus lagt beslag på.

Tankar?
 
User avatar
Brior
Posts: 899
Joined: Sat 09 Apr 2011, 10:59

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Mon 26 Aug 2013, 23:12

En annan sak som jag kom att tänka på, efter att börjat titta på sjätte säsongen av True Blood; Varulvarna har ett intressant flockbeteende som säkert kan fungera som inspiration här. I största allmänhet då, men jag tänkte även mera specifikt på sedvänjan att flocken äter upp den förre ledaren efter att denne dött. Alltså en form av endokannibalism där man rituellt äter av en fallen anhörig - eller besegrad fiende - för att ta del av dennes kraft. I detta äventyr skulle "spåmannen" (alternativt Raogas lärjunge) bland karaktärerna kunna ha som agenda att äta upp Raogas hjärta, eller liknande.
Personligen är jag inte så där jättepigg på kannibalism bland vargmän. Beteendet du beskriver finns ju hos drakar i böckerna (där Blatifagus sägs betyda "Ätaren av de egna" - se http://erik-granstrom.blogspot.se/2012/02/smakprov.html). Att jag inte gillar idén beror nog mest på att jag ser vargmän som i grunden ganska fredliga och sociala varelser och idén med kannibalism skulle demonisera dem även om det finns en religiös förklaring. Pälslösa människor ser dem uppenbarligen inte som något hot eftersom de fanns i Arhem och finns i Tricilve. Påhittade varulvar är en sak men i vår egen värld är kannibalism bland däggdjur sällsynt såvida det inte sker under stress som ett närmast sjukligt beteende (svansbitning bland grisar, honor som äter sin avkomma när de störs etc). Vet inte vad ni andra tycker.
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vargmåne - Ett karaktärsdrivet scenario på Gatves Klippa

Tue 27 Aug 2013, 05:34

Jag förstår förbehållet. Men den typ av kannibalism jag beskriver är rituell och (den enda) som lär förekomma bland människor - i verkligheten.

Men. Egentligen fungerar uppslaget bättre inom ramen för äventyret om kannibalism är tabu även bland vargmän. Som prövning alltså.

Antingen har en karaktär en dold agenda, som är att jämföra med svart magi. Eller så kommer någon av magikerna med uppslaget. Här finns ju en möjlighet både att främja individuella ambitioner som gruppens gemensamma intressen. Men då behöver man gå över en gräns och bryta mot tabu.

Om det sedan har avsedd effekt att förtära Raogas hjärta under vargamåne är en annan sak.
  • 1
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests