Nicholas
Topic Author
Posts: 9
Joined: Wed 26 Jun 2013, 15:07

En shagulit på Marjura

Thu 04 Jul 2013, 12:44

Följande krönika baserar sig på reflektioner av Rivandur, en kargomitisk sejdare vars sökande efter sitt för honom till shaguliterna och vidare till Marjura.
 
Nicholas
Topic Author
Posts: 9
Joined: Wed 26 Jun 2013, 15:07

Re: En shagulit på Marjura

Thu 04 Jul 2013, 12:45

Rivandurs första spådom som berättar om hur han kommer till Tricilve och får i uppdrag av shagulitenHakaton att undanröja ädlingen Trius Rigadi samt föra artefakter från Tassenbar Örtkänne till Marjura.

"Ödets trådar tvinnas i allt mer komplicerade mönster. Bara Rivandur ser väven i sin helhet. Allt hänger ihop. Incidenten med raugonerna på havet förde oss samman med köpmannen Brummare som i sin tur förde oss samman med de forntida artefakterna från Marjura. Jag har i min syn själv sett hur forntiden och vår egen tid ska mötas och vårt öde omformas. På Marjura.

Hakaton är en idiot som inte själv ser det. Han tror i sin enfald att den unge ädlingen Trius Rigade är en fiende, uppdragen av sin fader att infiltrera shaguliterna, och vill ha Rivandur att röja honom ur vägen. Föga inser han att stygn inte utan vidare kan rivas ur väven och att också en fiende kan utnyttjas för ödets gång.

Men också var jag blind som inte såg det först. Jag tog inte varning av Shaguls befallning att återföra artefakterna till Marjura utan sökte fullfölja min ursprungliga plan. Bittert blev mitt uppvaknande då jag insåg att dam Luviola alls icke hyste några moderskänslor för sin lättsamme styvson och icke kunde förmå sin make Fervus att skicka bort honom från Tricilve för att rädda honom från de olyckor jag förutspått. Jag borde veta bättre än att söka påskynda ödets gång.

Men vad Shagul sett har jag nu också sett. Artefakterna ska till Marjura och familjen Rigadi är vår nyckel dit. Luviola ska på kvinnors vis så en idé i sin makes huvud så att han tror att det är hans egen idé. Fervus ska sedan beordra sin son att ta nästa steg och infiltrera shaguliterna på Marjura. För att lyckas med detta måste Trius nästla sig in hos Shaguls nästfrämste tjänare på Tricilve, Rivandur, och medföra ett tecken på sin goda vilja, artefakterna. Vad ödet sedan har i beredskap för Trius på Marjura bekommer mig inte...

Närmast måste jag sammanträffa med Tassenbar för att se hur han ska förmås lämna ifrån sig artefakterna till familjen Rigadi. Kan jag medelst min syn övertyga honom om att forntidens hemligheter kommer att uppenbaras om artefakterna återförs till Marjura eller måste jag lita till simpla medel som köp eller stöld? Kanske har mina kamrater en roll att spela. Priidak har penningar att köpa loss artefakterna för medan Fitaldi synes ha en förkärlek för att smyga på hemliga uppdrag i mörkret. Helt visst är också dessa två brickor i ödets spel."
 
Nicholas
Topic Author
Posts: 9
Joined: Wed 26 Jun 2013, 15:07

Re: En shagulit på Marjura

Thu 04 Jul 2013, 12:45

Rivandurs andra spådom som berättar om hans misslyckade försök att manipulera Trius Rigadi och istället vänder stegen mot ett mörkare öde.

"Natten är kall och mörk men jag får åtminstone vara ensam med mina tankar. Alla människor i Tricilve sover, lyckligt okunniga om det öde som allt snabbare driver dem framåt. Rivandur sover inte och Rivandur ser ödet men Rivandur ser inte varåt det bär. Förutsåg jag inte hur Priidaks älskade fördes till Marjura eller hur Fitaldis jaktbyte, även hon på väg till Marjura, hade samma uppdragsgivare som Fitaldi själv? Rivandur såg, Rivandur talade och ödet trädde i kraft. En förbannelse är detta att kunna förutse andras öden men inte sitt eget.

Vad är det med mig? Varifrån kommer detta tvivel? Fel hade Priidak som trodde att alkohol kunde lindra. Den där andra fingerborgen brännvin som jag drack spädde bara på mitt svårmod. När föll denna skugga över mina sinnen? Jag motstod såväl Brummares tal som Hakatons prov, jag vann såväl Tassenbars som Luviolas förtroende. Men så vek jag undan för den svagaste av dem alla, den uppblåste slyngeln Trius. Samme Trius som visat sig vara en fiendepjäs på mitt omsorgsfullt uppställda smickelbräde. Samme Trius som lagt sin ovärdiga hand på de artefakter som är nyckeln till mitt öde på Marjura.

Hakatons förolämpningar ringer i mina öron och shaguliternas offerdolk skaver mot mitt ben. Skulle Rivandur ha överskattat sin intelligens? Skulle Rivandur ha satt sig i ett träsk? Skulle dörren till Marjura nu vara stängd för Rivandur? Nej, helt visst löper ödets trådar i mer intrikata mönster än jag först väntat mig men än ser och förstår jag mer än andra. Du må ha sett ett träsk, min gode Hakaton, men du förstår det inte. Det är inte Tricilves sumpsjö som väntar mig utan svavelträsken på Marjura.

Tungt vilar offerdolken i min hand och vek var jag som trodde mig kunna vandra mot mitt öde utan att nyttja den. Trius bär själv skulden till detta. I sitt fåfänga hopp om att nå insikt om Shaguls lära har han istället ådragit sig shaguliternas hämnd. Först när han möter sitt öde kommer han att förstå sanningen men då är det för sent. Med Maglos hjälp kan jag spåra upp honom, med Fitaldis hjälp kan jag fånga in honom och med Priidaks hjälp kan jag avlägsna kvarlevorna av honom. Men Trius slutliga öde ska Rivandur själv uppenbara för honom. Tungt vilar offerdolken i min hand."
 
Nicholas
Topic Author
Posts: 9
Joined: Wed 26 Jun 2013, 15:07

Re: En shagulit på Marjura

Thu 04 Jul 2013, 12:46

Rivandurs tredje spådom som berättar hur Rivandur flyr från Tricilve efter att ha dräpt Trius Rigadi och medfört dennes skalle samt stulit relikerna från Rigadis palats och tänt eld på detsamma.

"Ödet är ironiskt. Jag befriar en kvinna i en kista från de lömska Rigadis och flyr själv dold i en kista. I sanning slingrande har ödets trådar tvinnats för att frammana denna intrikata väv. Men även om vägen var längre än jag förutspådde så blev målet detsamma.

Trius fick sitt straff för sitt falskspel mot shaguliterna och sin respektlöshet mot de forntida relikerna. Min egen offerdolk i mina egna händer blev ödets redskap.

Dådet ingav mig en märklig känsla, icke olik den man känner efter älskog, en flyktig upprymdhet följd av tomhet. Är det samvetskval för livet jag släckte? Eller avund för att Trius fick välja sitt öde och se det komma, något som aldrig förunnats Rivandur? Hans skalle gav mig lika få svar som min salig fars.

Dock förmådde inte ens Trius död lyfta okunnighetens slöja från hans föräldrars ögon. Hans mor var fortsatt okunnig om den förbannelse som relikernas bortrövande kastat över huset Rigadi. Hans far vågade dessutom anklaga mig för Trius död och beordra min död. Eller beordrade han sin egen hantlangares död? Dog han inte för sitt eget svärd, så som jag förutspådde, och var det inte än en gång jag som höll i ödets redskap?

Nåväl, Trius fick till slut medfölja relikerna på deras färd till Hakaton och min herres befallning är därmed uppfylld. Nu färdas jag alltså i en kista till Marjura, för att ligga lågt som Priidak uttryckte det, och jag har en känsla av att kvinnan jag befriade gör detsamma. Måhända ses vi igen. På Marjura."
 
Nicholas
Topic Author
Posts: 9
Joined: Wed 26 Jun 2013, 15:07

Re: En shagulit på Marjura

Thu 04 Jul 2013, 12:47

Rivandurs sista spådom som berättar om hur han på Marjura först skadas svårt och slutligen vinner insikt om sin mörka väg i det ödesdigra mötet med en annan shagulit

"Smärta. Denna ohyggliga smärta. Från min tomma ögonhåla till min läpplösa mun gapar ett öppet sår. Illa skadade mig den där barbariske slavdrivaren vi mötte på glaciären. Från det öga jag offrade för att se mer än andra till den mun jag nyttjar för att berätta för andra var jag ser. Också detta måste vara ett tecken.

Tecken ja. Vi anlände till Marjura, till en plats full av tecken. Staden kokar av rykten och intriger, landsbygden slits sönder av spänningar mellan människor och urbefolkning och över allt detta vilar skuggan av en obetvinglig och oundviklig fasa. Arhem, ditt öde är beseglat och blott Rivandur ser det.

Men varifrån kommer fasan? Från draken i sin håla? Nej, jag var där och intet såg jag. Från svavelträsken? I Tricilve såg jag ju hur Priidak led i gula träsk men här på Marjura är denna min syn svagare, vad nu det kan bero på. Inte ens Marlek Mangus tycks se något. Han må besitta mer stil än sin ordensbroder Hakaton men det är också allt. Nej, sanningen finns i Järntornet och det var dit jag var på väg med mina ödets redskap när slavdrivaren vanställde mitt ansikte och tvingade mig till vila och återhämtning.

Förlorad är dock inte denna tid ty medan min kropp låg overksam förnam min själ desto mer. Ödets trådar har trasslats, ödets gång har stannat upp samtidigt som öden i närtid och framtid korsats. När tidens gång syns i mina vänners ansikten, när domedagsbasunerna hörs i fjärran, när Rivandur har fel...

Nej, detta kan inte hända, åtminstone inte på mycket länge. Än har Rivandur en viktig uppgift att slutföra, än har Rivandur aldrig haft fel, än har Rivandur aldrig förlorat ansiktet. Men är mitt ansikte inte i detta nu förlorat, om än i bokstavlig mening? Är detta tecknets mening?

Nej, vik hädan dåraktiga tanke! Men varför är då denna syn så stark? Nu kommer den till mig igen. När mitt öde kommer, då kommer jag att se mig själv, då kommer jag att höra mitt sanna namn. Då kommer den förlängda armen att brytas, då kommer jag beredvilligt gå mitt öde till mötes samtidigt som jag kastar av mig mitt öde. Jag är redo..."

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 4 guests