Fria Ligans forum

Följande krönika baserar sig på reflektioner av matur Alona, medlem av mördarsekten RhabdoRana och ödmjuk tjänarinna till Ghumgakk Blodsörplaren. Efter diverse förvecklingar på den avlägsna ön Marjura befinner hon sig nu vid Tramenze - Intrigernas flod, en flod som sannolikt kommer att färgas röd inom en inte allt för snar framtid...

O Ghumgakk, varför har du tystnat? Varför viskar du inte längre till din ödmjuka matur? Varför har du sänt mig till den gudsförgätna floden Tramenze? Är du missnöjd med mitt värv? Har jag inte förmått släcka Blodsörplarens törst och stilla dödsgudinnan Ereshkigals hunger?

Från den kulle jag står på kan alla de fyra väderstreckens vindar nå mig och min skarpa blick nå alla den lilla öns delar. Jag tillåter mig att lätta på min förlåt, blotta min rakade hjässa och välkomna alla sinnesintryck som den obarmhärtiga naturen förmedlar på det att jag bättre må förstå din vilja. Jag känner en doft av... fladdermusträck.

Den kommer från de fördömda salpeterkokarna som fortsätter med sitt torftiga värv i grottan under mina fötter. Men inte önskar väl gudinnan Inashtar överlämna sådana simpla själar till Ereshkigal? Förvisso sände du fyra av dem i vår väg igår, som dumt nog valde att mucka gräl med krigaren Peldon i vårt sällskap, men de drog sig tillbaka igen innan jag ens hann börja. De kommer aldrig att försöka smyga sig på en medlem av RhabdoRana bakifrån igen - åtminstone kommer en av dem påminnas om vad som annars händer varje gång han försöker använda sin käke.

Från kullen ser jag också de rykande ruinerna av ölbryggeriet som utsattes för mordbrand igår. Mordbrand! Finns det något fegare och klumpigare sätt ta liv på? Nu togs förvisso inga liv i branden ty kunskaparen Fitaldi riskerade sitt liv för att rädda den annars till branddöden vigda ölbryggerskan Vhynna. Varför? För att förneka Inashtar ett liv? För att senare själv få ge hennes liv till Ereshkigal? Eller helt enkelt för att rädda sin öltunna?

Nåväl, varför söka svaren som bara du kan ge mig? Är det din vilja, o Ghumgakk, att jag ska avlägsna de skyldiga till mordbranden, dessa konkurrerande själatagare? Men vilka är då de skyldiga? De inskränkta salpeterkokarna sökte visserligen förföra Vhynna igår men är knappast kapabla till ett dylikt dåd och är hur som helst hunsade av sin matrona till ledare. Den självspäkande shamashiprästen har förvisso motiv att avlägsna en i hans ögon syndig källa men saknar de fysiska förutsättningarna och bar hur som helst inga spår av brand. Arkeologerna kring tingsplatsen bryr väl sig föga om rusdrycker medan barbarerna på andra sidan floden tvärtom bryr sig för mycket om rusdrycker för att bränna ned ett bryggeri.

Ack, aldrig har väl mitt behov av Den Store Viskarens röst varit större. Jag lyssnar, jag väntar och jag är redo att handla i ditt namn!

Röster närmar sig, mina enfaldiga vänner återvänder. Jag skyler åter mitt ansikte och blir åter till det yttre isdruiden Alona från Marjura. Men vet att jag innerst inne är och förblir din ödmjuka tjänarinna.

Gudinnan vare hämnad

Matur Alona

Kul! Härligt läsning. Är du spelare i er kampanj?

Tack för det. Jag är mycket riktigt spelare med min andra Svavelvinter-karaktär (efter det att min shagulit Rivandur gått ett ont öde till mötes i kampen mot en annan shagulit).

Alonas tankar återkommer efter nästa spelmöte, förhoppningsvis redan nästa vecka.

O Ghumgakk, må den simple salpeterkokarens själ släcka Blodsörplarens törst och stilla dödsgudinnan Ereshkigals hunger. Länge har jag låtit skäran vila på det att offren må tala först och dö sedan. Nu har emellertid mysterierna kring floden Tramenze börjat klara.

Vet att jag har sökt över hela ön efter den förövare som söker förneka Inashtar de själar som tillkommer henne. Mordbranden vid ölbryggeriet var inte det enda missdådet, nej kring Tramenze har många andra försvunnit spårlöst. Så sent som förra veckan försvann skalden Lisindra från värdshuset, kanske en syster från RhabdoRana? I hennes rum fann jag nämligen en ampull med gift och i hennes yrke ser jag blott en täckmantel. Vad annars har väl en skald att hämta på en ö bebodd av blott tiotalet invånare? Lisindra återfann vi sedan hos salpeterkokarna, närmare bestämt i den grotta där de sade sig utvinna fladdermusträck. Hon var drogad med zombin och oförmögen att tala men med henne var också salpeterkokarnas ledare Bellack, en man som fruktade Dig så mycket att han villigt lät tungan löpa och berättade allt om deras företag. Det visade sig bara vara en täckmantel för ett helt annat syfte, att underifrån gräva sig fram till Baskimer Brushanes grav, samma grav som arkeologerna söker nå ovanifrån. Varför alla dessa är så intresserade av en person vars själ redan undsluppit dig kommer jag aldrig att förstå. Bellack förnekade dock ansvar för såväl mordbranden som de andra försvinnandena. Svaret väntade emellertid i vårt läger ovanför oss, hos arkeologerna vid tingsdammen.

När vi återvände till vårt tält visade det sig nämligen att vår färdkamrat Belbossa var försvunnen. Någon, eller något, hade rivit upp ett stort hål i tältduken och fört med sig den kraftige styrmannen, av de orörda vapnen att döma utan strid. En motståndare värdig gudinnan således! Utan att spilla någon tid på förklaringar till arkeologerna följde vi det ännu varma spåret till den ensliga gård som tillhör svinfarmaren Bargan, ägare av en prisbelönt sugga som försett ön med spädgrisar. Var detta målet för min jakt, en simpel bondlurk? Min tvekan blev ännu större när vi slog upp dörren till stian ty den syn som mötte oss var så naturvidrig att det vore en hädelse att sätta den på pränt. Låt mig nöja mig med att säga att den involverade bondläppar, spenar och suggmjölk. Bäva månde gudarna för Ereshkigals vrede om hon finge ett så ovärdigt offer!

Men alla mina tvivel skingrades som rök i en storm ty ut ur stian störtade nämnde Bargan, rödögd, frustande, vrålande, mer lik en vildsint tjur än en människa, utan att ens låta Fitaldis erkänt välriktade pil stoppa honom. Aldrig förr har väl någon i vår illustra sekt erbjudits ett mer formidabelt offer, aldrig förr har väl någon så öppet och villigt gått RhabdoRanas död till mötes!

Styrman Belbossa ligger ännu vimmelkantig i stian, krigaren Fitaldi har ingen pil kvar på strängen och tjuven Maglo gömmer sig fegt bakom dörren, blott Ghumgakks tjänarinna står upp i denna strid som ska gå till legenderna. O Ghumgakk, öppna dina käftar och välj ditt offer bland oss två ty blod kommer att flyta!

Gudinnan vare hämnad

Matur Alona