Fri 21 Aug 2020, 09:26
Oraklets fyra ögon
Även om ni som grupp inte alltid dragit jämnt så har er tid på Majura skapat ett band mellan er. Ni har därför valt att ha en återträff en gång per år. Denna gång så har lotten fallit på Walltraude som bjudit in alla till ett trevligt litet värdshus utanför huvudstaden Tricilve.
Det blir ett kärt återseende och ni berättar vad som har hänt, festar och tyvärr för övriga gäster så brister ni även ut i sång. Plötsligt avbryts ert firande av att det bultar på dörren. Då det stormar ute så är många förvånade av att någon vågar röra sig ute i detta väder. Värdshusvärden öppnar dörren och där står en vägfarande munk söker skydd undan regnet som hällar ute. Han presenterar sig som broder Bodonius av det sanna berget och är medlem av ranzinernas orden. På ryggen har han en packsäck och ett avlångt föremål inlindat i enkelt tyg.
Liksom på de flesta håll, är det i Trakorien sed att vandrare berättar nyheter från fjärran trakter, och sedan munken fått något att äta inleds livliga samtal. Bordonius berättar att trakorierna troligtvis kommer försöka lösa upp ranzinerorden sedan Vox Ranzina, berget Ranz heliga profetia, fullbordats. Ranzinersektens upplösning var inte helt frivillig. Delar av bergets profetia har retat upp mäktiga personer på Paratorna. Tiden är ond, men ranzinermunkarna står inför en stor uppgift. Bordonius berättar vidare att han är på jakt efter personer som besökt Majura under år 610 och har i heligt uppdrag att samla alla dessa personer till berget Ranz då profetian berör dessa individer. Vox Ranzina innehåller enligt Peatro Petralba ett hemligt budskap till personer som varit på Marjura under året 610 eO. Ingen vet vad detta budskap innebär eller vilka mottagarna är, kanske inte ens de själva, men peatron var helt säker på sin sak. Bodonius försiktighet beror på att en annan sekt, den beryktade mördarligan RhabdoRana, ”den strimmiga grodans brödraskap", intresserat sig för ranzinermunkarnas uppdrag. Flera munkar har mördats liksom personer de besökt. (Bodonius försäkrar spelarna att han varit mycket diskret då han sökt upp dem.) RhabdoRana har på sista tiden anklagats för att ligga bakom flera mord på framstående siare och astrologer i Trakorien. Motiven för dessa mord är oklara, men uppenbarligen vill RhabdoRana hålla framtiden dold.
Bordonius är övertygad om att ni är dem han söker och att ni svävar i stor fara. Ni måste genast resa med honom till berget Ranz för att höra Vox Ranzina, ty berget kallar. Stannar de kvar befinner de sig i yttersta livsfara. Bordonius tar av sig paketet han burit på ryggen och lägger på bordet framför gruppen. Han lossar försiktigt på repen kring säckväven och halar fram svärdet Ebharing (Svärdet är en nygjord kopia av gjutjärn), som rollpersonerna känner igen från äventyret Svavelvinter. Gruppen drar efter andan.
Det knackar plötsligt på dörren och munken skyndar sig att linda in svärdet i tyget samtidigt som värdhusvärden öppnar. I dörren står ytterligare en munk. Han är genomblöt av regnet, och lerig som om han legat på marken. Han håller sin lätt blodiga högerhand tryckt mot bröstet och andas hest. "Jag är Bodonius av Ranz. Ni är i fara...", väser han, men tystnar då han får syn på den andre munken.
Munk nr 1 drar direkt svärdet och kastar sig mot dörren. Alla står som förstenade förutom Willhelm som blixtsnabbt drar sitt svärd och utdelar ett mäktigt hugg mot munkens rygg. Hugget biter djupt in i ryggen och munken faller död ned. Genast skyndar sig gruppen fram till den skadade Bordonius och förbinder hans sår.
Sedan bedragaren dödats, berättar den riktige Bodonius att han var på väg till gruppen då han stacks ner av dubbelgångaren som uppenbarligen trodde han var död. Han vänder upp mördarens underläpp som är svart på insidan, nickar och berättar att RhabdoRanas medlemmar ofta svärtar sina läppar för att likna sitt skyddsväsen, demonen Ghumgakk, "hämnaren med de svarta läpparna". Bodonius bekräftar att allt dubbelgångaren sagt är sant, och att de svävar i större fara än någonsin. De måste omedelbart bege sig till Ranz på Paratorna för att träffa Peatro Petralba. Kopian av Ebharing vet han inget om. Han har aldrig sett ett liknande svärd tidigare. Bodonius insisterar på att man genast avreser mot Ranz.
Gruppen beger sig genast ut och lämnar värdhusvärden med ett lik liggandes på sitt golv. De söker upp en flodbåt som kan ta dem till berget Ranz. Resan tar tre dagar.
Vid Malossisjöns strand bor något hundratal fiskare, jägare och bönder som förser templet och dess besökare med mat. Gäster hyser vanligen in sig hos någon familj i byn. Ranzinermunkarna bor, eller bodde rättare sagt i fyra stora trattformade paviljonger innanför en ca 3,5 m hög träpalissad. På klippans vägg ser man ett antal avsatser och grottor förbundna med stegar. Här har munkarna under sekler lyssnat till bergets ord, men eftersom profetian fullbordats används grottorna inte längre. De nedersta stegarna har tagits bort för att inte obehöriga ska klättra upp. Nedanför den vita klippan ligger ett enkelt men välbyggt hus för finare gäster. När äventyrarna anländer, ockuperas huset av bodâkens ambassadör Goba da Grummi, hans livvakt Lugal Praanz da Kaelve och en stab tjänare. I en egen avdelning bor furstessan Didra Damagi av Krimbydh med några tjänare. Runt byggnaderna finns en tältstad med de förnäma gästernas vakter. Den vita klippan som skjuter ut från bergets nedre del innesluter det jättelika fossilet av en urvarelse. Ranzinernas ordensmästare, Peatro Petralba bor i fossilets kranium. I skrevan mellan den vita klippan och bergets huvudmassiv ligger en vacker trädgård skyddad av ett kupolformat koppargaller. Från trädgården leder en grotta in i berget till ”det sanna ordets kapell”, där den heliga boken med Vox Ranzina förvarades.
När gruppen kommer till Ranz liknar platsen mest en marknadsplats med skrän, dryckenskap och lättfärdiga danserskor som ett sällskap gravplundrare fraktat dit från Mazmatra. Gästerna i vakthuset vid den vita klippan och deras soldater deltar inte i dåligheterna.
Gruppen visas till rätta av Bodonius. Efter ett par timmar inbjuds de till Peatro Petralba i kraniet på den vita klippan. Då de kommer till den helige fadern grälar denne just med Goba da Grummi och Praanz da Kaelve i audienssalen.
Gruppen hör da Grummi skrika:
"Kom bara ihåg, Peatro, att jag har mandat från bodâken att förklara er orden fredlös! Er profetia är rena högförräderiet och kommer inte att tolereras. Kärleken till fosterriket kräver att ni förnekar era ord och offentligt bränner den förbannade boken."
Peatron svarar milt:
"Liksom ni, är även jag blott en trumma som genljuder av högre krafters spel, herr Goba. Det ni begär ligger tyvärr utom min förmåga..."
Ambassadören skriker ytterligare några ondord, upprepar sitt ultimatum och bärs ut ur rummet följd av Praanz da Kaelve. Svärdsmannen stannar något ögonblick upp vid gruppen och granskar dem, varpå även han går ut.
Peatro Petralba hälsar alla välkomna till Ranz och ber dem ha överseende med allt bråk. Stora krafter är i rörelse, men har ännu inget mål för sina ansträngningar och blir då lätt våldsamma. Han ledsagar äventyrarna till det sanna ordets kapell och ger dem ceremoniellt en avskrift av Vox Ranzina. Enligt bergets direktiv ska äventyrarna meditera i enskildhet och åter söka upp peatron när texten talar till dem. Han erbjuder dem att bo i vakthuset just utanför kraniet för att slippa svineriet i gästpaviljongen. Bodonius kommer att förse dem med föda och den hjälp de behöver.
Gruppen sätter sig ned och börjar läsa profetian. Dock så drar de slutsatsen snabbt att den verkar vara ren rappakalja och plockar istället krav en kagge brännvin som Walltraude haft med sig och festar till det. Därför är alla vakna när ett skrik skär genom natten. De kastar sig upp mot Peatro Petralba boning där skriket verkar kommit från.
I näshålan finner gruppen två döda vakter som tycks vara strypta. Praanz da Kaelve står i dörren till audienssalen med sitt blodiga svärd då de kommer in. Gruppen uppsnappar följande konversation mellan da Kaelve och hans vaktkapten:
"Om han dör tvingas vi göra dem fredlösa."
"Man kan beskylla oss för mordet. Vi har onekligen motiv"
"Sätt dubbel bevakning i hamnen och låt ingen avsegla", svarar adelsmannen.
Peatron ligger i Bodonius knä med ett dolkstyng mot buken. Ett par meter därifrån ligger en av de rumlande gravplundrarna död, nerstucken av Praanz da Kaelve sedan han försökt mörda ordensmästaren.
Peatron förklarar att de inte kan hjälpa honom, men han vill tala med de nyanlända äventyrarna, furstessan Didra och Bodonius i enrum. Dessa personer kallas in. Da Kaelve och hans män här under tiden bort den döde och går för att förhöra dennes kamrater.
Peatro Petralba förklarar nu att han är döende, eftersom mördarens dolk var förgiftad och giftet redan bränneri hans blod. Han är övertygad om att ni är gruppen som är bergets utvalda, ty det är sagt ur berget att hans sista gäster ska vara de sanna mottagarna av Vox Ranzina, något han först nu förstår innebörden av. Den femte konfluxen närmar sig, den fyrfaldiga punkten, tiden och platsen då framtiden ska bestämmas. RhabdoRana vet något om den femte konfluxen och vill till varje pris hindra andra från att få samma kunskap. Därför vill de mörda honom och andra profeter och siare.
Han misstänker att den onde Shagul, som stigit upp från det döda, på något sätt är förknippad med RhabdoRana. Den onde Shagul vill döda alla som sett hans sanna ansikte.
Några verser i Vox Ranzina talar om bergets ögon som måste skyddas från mörkret. Det talas också om vägen till dessa ögon. Peatron har hållit verserna hemliga eftersom han tror att ögonen symboliserar viktiga siare som måste föras i säkerhet. Detta uppdrag vill han anförtro äventyrarna. Äventyrarna måste omedelbart fly, ty både RhabdoRanas mördare och rikets säkerhetspolis kan vara farliga för dem. Då peatron dör kommer Ranzinermunkarna att förklaras för fredlösa eftersom profetian inte längre kan återkallas.
Bakom den heliga bokens piedestal i ”det sanna ordets kapell” finns en lönngång ner till en båt vid Malossisjön. Nyckeln ligger i dammen bakom kraniet, i fontänens sockel. Gruppen bör söka hjälp hos hans förtrogne, trollkarlen Manghalde i skuggornas träsk. Manghalde är en person som lidit svårt, och ni måste svära att inte skada honom vad de än blir varse i träsket. Trollkarlen har syndat illa, men gudarna låter honom sona sina illdåd i kampen mot Shagul och RhabdoRana. Gruppen får även en mässingsklocka som kan visa dem vägen genom träsket.
Peatron vill att äventyrarna ska slå följe med furstessan Didra Damagi av Krimbydh. Hon är visserligen kargomitiska, men har en personlig hämnd att kräva av Shagul, och kommer inte att svika. Hon är dessutom kunnig i trollkonst.
Bordonius ögon är fyllda med tårar, men även med beslutsamhet. Han leder gruppen till lönngången…