Efter att jag hade avslutat Den femte Konfluxen så gick jag och min spelgrupp vidare till andra rollspel. Men jag kände att fler borde få uppleva detta episka äventyr och övertalade min sambo och några av hennes vänner att testa på rollspel. Ingen har någon tidigare erfarenhet från rollspel
Utmärkande resenärer på denna svavelkonvoj är;
Waltraude Wette; En lågadlig dvärg, som spenderat de senaste decennierna vid Tricilves berömda universitet. Där hon lagt stor tid och möda kring studier av geologi och jakten kring bergets själ. Speciellt studieområde är de s.k. Bergstagna, vilket är dvärgar som berget ”tagit”. De återkommer flera år efter deras försvinnande totalt förändrade, med en gudalik förståelse för sten och metaller men är totalt världsfrånvända och endast fokuserade på att förädla bergets gåvor.
Anledningen för hennes resa till Majura är att inhämta en del prover av kvicksilver som bryts på ön. Det går även rykten om att det finns en bergstagen bland de dvärgar som bor på ön, en studiemöjlighet som hon inte vill gå miste om.
Wilhelm Mogger; Är en anka från de kända släkten Mogger, dock så valde ödet en annan väg för Wilhelm. Till allas stora förvåning så föddes Wilhelm med en mörk fjäderskrud istället för den klassiska vita. Han skulle därför aldrig kunna ägna sig åt handel, utan vigdes istället in i ”Den vaggande döden” vilket är ankornas lönnmördarskrå. Han är nu fullärd och släkten Mogger använder hans kunskaper för att röja störande handelsmän ur vägen med mera.
Anledningen för hans resa till Majura är att han skall försöka hjälpa släkten Mogger att få in en fot i den lukrativa svaveltraden. Väl på Majura skall han söka upp sina släktingar Asimund, Gizmo och Ronald för ytterligare information.
XXX; Är en åldrande Shamashpräst från det heliga Kishatet. Han har dock spenderat flera år med att missionera runt om i Trakorien och har därför lärt sig att vara lite mer flexibel kring alla de regler som omger Shamash-prästerskap i vanliga fall. Men sanningen kommer segra i slutändan och alla i Ereb Altor kommer se igenom det bländverk som världen är och se sanningen med hjälp av Shamash.
Exempel på Shamash budskap är;
”Allt speglande eller eljest avbildande skall vara bannlyst då de ger en falsk bild av verkligheten”
”Till skaffning må blott omörat kött av gammal oxe nyttjas, ty så säger SHAMASH; Segt kött ger munnen syssla, men mindre pladder bland ätande.”
”Förrän vin kommer till bords skall det spädas fyrfalt, ty så säger SHAMASH; Rus är trons träskfly”
”Då föda tillföres krydda, skall, lika mängde torkad galla ock tillföras, ty så säger SHAMASH; Föda skall vattnas av ögats tårar, ty människans inre skall den ömkligen förruttna, och dess välsmak är blott vind och förbländelse, folkets tungor till förledelse”
”Av skaffning må ej sådan mängd givas att mage mättas ty så säger SHAMASH; Mättnad är blott vind och förbländelse, ty den mätta magen är i morgon åter hungrig, men salig är den ständigt hungrande, ty han känner det bestående”
Shar Kishati – ”Den högsta drömdödaren”, Shamaskultens andlige ledare har valt att skicka XX till Majura för att besöka Komorrda-druiderna. Han har också höjt ett varnande finger att det även sägs finnas en annan kult på ön, Shaguliterna som sägs ägnar sig åt allvarlig skapelsevidrig verksamhet och om möjligt bör stoppas. Deras förvrängelser av verkligheterna är ett hån mot Shamash.
Nairanne Lupin; En kvinnlig vargman från Wulverveden på Trindsmyra. Efter att ha försökt utmana alfaledaren över sin flock och misslyckats så förvisades Nairanne från flocken och från Wulvervedern. Innan hon kan återvända och än en gång försöka utmana alfaledaren så behöver hon bli starkare. Hon sökte sig därför ut i världen för att förfina sina färdigheter. Född och uppvuxen som hon är i skogen har hon ett överlägset kunnande om naturen och har försörjt sig genom att vara en utbyggdsjägare.
Gwelgar Åålskalle, är en känd adelsman och rebell på Trindsmyra. Släkt med den forna, och enligt trindsmyrierna den rättmätiga kungen Ganfrynd Åålskalle. Har kontaktat Nairanne om att leverera en mycket viktig och värdefull last till Majura. Vapen till motståndsmännen på ön. Hon skall leverera vapnen, ta emot betalning från rebellerna och sedan återvända med betalningen till Gwelgar. För detta kommer hon att få 2000sm.
Azpilicueta; Född och uppvuxen på Trindsmyra. I unga år så råkade hennes föräldrar i trångmål och hade inte råd att ta hand om alla sina barn. Azpilicueta såldes därför in i slaveriet. En trakorisk gladiatorskola köpte in henne och lärde upp henne. Hon blev en mycket fruktad och uppskattad gladiator. Det hårda livet gjorde dock att hon kände en intensiv avsky mot trakorierna och deras styre. Hon planerade sin flykt länge och väl och med hjälp av rungliska motståndsmän lyckades hon fly och hittade säkerhet i bergen med motståndsmännen. Trindsmyras frihet har nu blivit Azpilicueta mål. Mången trakorisk soldat har vänt sig om och flytt när Azpilicueta kommit mot dem, i strid så ser det nästan ut som om hon kanaliserar Inashtar-ande och en blodbad följer i hennes fotspår.
Anledningen för hennes resa till Majura är samma som för Nairanne. Att säkerställa att lasten kommer fram till motståndsmännen i Majura.
Samlingen ”äventyrare” gjorde sig redo att lämna skeppet. De flesta hade ju endast sin egen packning och kunde därför lämna skeppet i ett raskt tempo. Dock så hade Nairanne och Azipilicueta ett svårare jobb framför sig. Deras ”varor” stod nu uppradade framför tulltjänstemannen som stod och strök sitt skägg och väntade på att inspektera lårarna. De båda ”handelsmännen” tittade på varandra och båda två insåg att detta med övertalning och mutor kanske inte riktigt var deras starka sida. Men som tur var så var tulltjänstemannen inte så intresserad av fysiskt arbete och kunde mycket väl låta dem passera om de var villiga att betala en lite ”tullavgift”. Tacksamt betalade ”köpmännen” den administrativa avgiften och släpptes igenom
Alla stod nu på kajen och blickade ut över Arhem, varken den största eller vackraste staden de har sett, men en plats som troligtvis ruvar på många möjligheter….. och faror.
Willhelm kände till staden en aning då han varit i kontakt med sina farbröder som har en handelsbod i staden, beskriver kortfattat hur staden ser ut och att de bör söka boende på Junker Hildur. Ett av de få värdshusen i Arhem som accepterar trakoriska besökare. Alla rör sig ditåt utom Willhelm som ursäktar sig då det brådskar och han måste prata med sina farbröder. Även Waltraude gör en avstickare då hon genast vill kontakta dvärgarna i Arhem som har en smedja i närheten av torget.
Väl inne på Junker Hildur hälsas sällskapet välkomna av Hildur i egen hög person. Han erbjuder sällskapet en sovsal med sovlådor för 10 sm/natten samt 2 sm/dag för att få enklare kost. Den heliga mannen får ett rabatterat pris. Han skickar även iväg sig son Rurik med en släde för att hämta upp lådorna som ”handelsmännen” lämnat i hamnen. Han erbjuder även att förvara lådorna i ett förråd till det är dags för ”handelsmännen” att lämna staden.
Waltraude kommer till smedjan och träffar där Gwellmyn. Han ger ett jovialiskt intryck och välkomnar sin frände till Majura. Waltraude frågar lite kring läget på ön och hur hon skulle kunna få tag på det kvicksilver som hon skickats ut för att hämta. Gwellmyn berättar då att tyvärr så har draken, Blatifagus bosatt sig i gruvan då han tror att kvicksilvret skall bota han reumatism. Draken dödade alla som jobbade i gruvan och trakorierna har nu förbjudit alla att närma sig gruvan för att inte störa drakormen i sin vila. Gwellmyn är dock väldigt intresserad av att få tillbaka de kvicksilver som han vet redan finns gruvans förråd. 8 tunnor (20 l/st) skall enligt hans papper fortfarande finnas i gruvan. Han erbjuder 50 gm/st per tunna samt att personerna som hämtar sakerna skulle kunna få något smitt av sin kollega. Waltraude känner dock till att kvicksilvret är värt 20gm/l och de förhandlar lite fram och tillbaka. Dock så har Gwelmyn ett övertag både vad gäller köpslå och att det inte finns någon egentlig marknad för kvicksilvret på ön bortsett från dvärgarna. Men han är villig på att gå med på 80gm/tunnan.
Waultraude inser dock att hon kommer behöva hjälp om hon skall kunna hämta tunnorna och rör sig till Junker Hildur för att komma med sitt förslag. Hon möts där av ganska stort motstånd då alla anser att deras uppdrag bör gå först. Men de flesta har dock en brist på kapital och gruvan ligger endast en dagsresa söder om Arhem, och det skulle vara skönt med lite pengar i deras tomma börsar. Dock så bemöts Weltraude med misstro när hon kommer med erbjudandet av 50gm/tunnan. Shamash-prästen känner klangen av osanning i Waltraudes ord och försöker få henne att inse att sanningen är enda vägen framåt. Det tar en lång stund innan Gwellmyns erbjudande kommer fram, 80gm/tunna samt vapen/rustning från smedjan. Motvilligt accepteras budet. Men Waltraude ”glömde” nämna draken. Dock så dröjer det inte lång tid innan även denna information kommer fram. Gruppen beger sig nu ut på stan för att försöka få information hur det ser ut kring gruvan. De få en bra bild av hur det ser ut utanför, men ingen kan berätta hur gruvan ser ut på insidan. De har också fått veta av Gwellmyn att det finns en lönngång in i gruvan från ett kontor som finns utanför ingången och på så sätt kan man undvika draken. Ledtråden som de får är ”Gå med hetta, gå i mörker”.
De samlar på Junker Hildur och tar kvällsmål och salen fylls upp med muntra gäster. Ett bord sprider dock en mindre munter stämning. Det är slavdrivare från det närliggande svavelträsket som är där. Plötsligt kommer det in en enorm varelse, han slår sig ned med de andra slavdrivarna. Gruppen får reda på att det är halv-resen Abralax, och att de helst skall hålla sig undan från honom. Han gillar att mucka gräl. Men det går inte att undvika honom när han kommer fram och hånar sällskapets udda utseende. När han trycker ned Waltraudes ansikte i hennes tallrik kan hon inte längre behärska sig och hon försöker slå honom mellan benen. Dock så upptäcker Abralax anfallet, han blockerar slaget enkelt och slår till Waltraude som glider iväg längs med bänken. Innan slagsmålen kan utvecklas till något mer så säger Hildur till Abralax att lugna ned sig. Gruppen går till sängs.
Dagen efter söker gruppen upp Gwellmyn som lånar ut en släde till gruppen som dras av en Kalsonoxe (typ en myskoxe med stora klobeklädda fötter) och en ung dvärg som agerar guide. Han berättar lite om Majura, hur man kan skydda sig mot kylan och vissa varelser som man bör akta sig för. Halvvägs in i resan inser de att de helt missat att köpa mat, men Nairanne lyckas fälla en hare som fungerar som lunch.
När väl skymningen fallit kommer gruppen fram till gruvan. Guiden svarar att denna kommer gömma sig i angränsade vitmosse-skog med släden och invänta deras återkomst då han inte kan komma närmare utan att upptäckas av den trakoriska garnisonen. Gruppen rör sig framåt och hittar kontoret som är välkonstruerat men täckt av svart sot. Draken verkar ha bränt ned insidan, men utsidan står stadigt kvar. Lurifix försöker dyrka upp dörren, men det är ett dvärgsmitt lås som visar sig övermäktigt hans dyrkar. Det finns dock ett gallerförsett fönster som man bör kunna klättra upp till, fästa ett rep och dra loss. Azipilicueta försöker klättra men faller direkt ned i backen, men undviker i vart fall att skada sig. Lurifix klarar dock av klippväggen enkelt, fäster ett rep och med gemensamma krafter lyckas ni dra loss gallret. Azipilicueta lyckas snabbt fånga upp gallret innan det träffar marken och eventuellt skulle kunnat varnat de trakoriska soldaterna. Azipilicueta klättrar upp och fäster repet och resten av gruppen klättrar efter, klokt nog tar den sista med sig gallret upp och gruppen står nu inne i kontoret…..