MogulCasimo
Topic Author
Posts: 50
Joined: Wed 11 Mar 2020, 14:42

Re: Den femte Konfluxen -Vad hände med de fyra tidigare?

Tue 21 Apr 2020, 08:17

Vi lyckas ta oss in i den gamla isflodsrännan och klättrar uppåt mot frihet. Trots explosioner och lång väntan så står fortfarande Perrima och jägaren uppe vid ytan och väntar på oss. Frågan är nu bara vad ska vi ta oss till? Vi har fortfarande TomToms familjar med oss och denna verkar vilja röra sig mot kusten på jakt efter sin mästare. Vi slår följe med honom och när vi närmar oss stranden så ser vi en upplivad TomTom som står och skrockar samtidigt som han knuffar ut odöda i vattnet. Efter varje knuff ropar han ut ”Där fick du!”. Det är en munter syn. Nu var vi än en gång samlade OCH hade samlat in både föremålen som Ribba efterfrågat samt det mäktiga svärdet Blåbite. Gudinnan hade i all sin vishet valt att sänka sina mest troende lärjungar en mäktig artefakt, dock kunde inte Helga bruka svärd ännu, och överlät därför svärdet till mig att bruka under tiden. Vi rörde oss nedför kusten mot gården där vi skulle möte Ribba. Dock så visade sig faran inte vara över. En stor hord odöda kom från inlandet och försökte genskjuta oss. Vi tvingades ut i vattnet där de odöda inte kunde följa oss. Det var dock 4 mil till närmsta båt och de odöda rörde sig längs med stranden och blockerade oss. Vad skulle vi göra? I min frustration kastade jag svordomar åt den odöda horden på ithilgroms tunga. Förvånade nog fick jag svar från en reslig gestalt som verkade vara deras ledare. En plan började utkristallisera sig. Tyra sköt en hullingförsedd pil in i ledaren, med ett rep fäst i pilen, direkt efter att den fastnat i mannen så drog både jag och Helga allt vi kunde i repet och generalen slets ut i vattnet där han plötsligt bara försvann i en puff med rök. Den odöda horden började plötsligt röra sig omkring planlöst och utan syfte. Vi kunde lätt simma några hundra meter till och ta oss upp på land igen.
Vid gården så fick vi kontakt med Ribba som lät meddela att med hjälp av staven och krukan som vi hämtat från isstaden kunde vi släcka jordblodskällan och spara en gnutta jordblod i krukan. För när källan släktes så skulle alla vandöda bli odöda och trots att detta skulle vara en stor seger så skulle fortfarande Majura vara täckt av odöda. MEN om vi kunde spara en bit av jordblodet i krukan innan vi släkte jordblodskällan och vi hälde ut krukans innehåll i havet så skulle alla odöda på Majura röra sig mot den punkt där vi hällt ut det sista jordblodet och förgås i vågorna. Hon berättade också en hemlig väg vi kunde ta oss in i curis huvudstad genom.
Vi återvände till Clusta Noba, där nu både ransarder och trakorier höll på och slåss mot varandra. Dock så hade Eron och Melania till slut hittat punkten där femte konfluxen skulle inträffa och planterat Store Stenfar på platsen. Han hade börjat växa och bli ett enormt slott. Eron ledde in oss i borgen och lät skriva in oss i gästboken så att vi kunde få tillträde till denna säkra tillflyktsort.
Här samlade Melania oss för att ge oss ytterligare ett uppdrag. De båda klokaste och mest intelligenta gruppmedlemmarna, dvs jag och TomTom, motsatte sig allt som Melania sade. Hon är ju troligtvis en ondskefull häxa som bara försöket kontrollera den femte konfluxen för egen räkning. Hon hade ju trots allt redan mördat ett orakel utan anledning, och berättad aldrig hela sanningen. Tydligen ville hon att vi skulle röra oss till kratern där Järntornet en gång stått, där skulle en kauklun tydligen husera. En kauklun är en varelse från multiversum som troligtvis är odödlig och som skulle driva vem som helst till vansinne som lade sin blick på dess anlete. Melania ville att vi skulle lämna över en gåva till denna best och sedan plantera en av hennes ekar nere i kratern. Vi fick dock inte veta vad gåvan var för något och varför vi skulle plantera eken i kratern. Hon gav oss också tre st doser av någon sorts dryck som skulle skydda oss från kauklunens galenskap.
Det rådde en viss oenighet i gruppen om vi skulle uppfylla Melanias önskan eller om vi skulle undvika det och istället röra oss direkt till curiernas stad. Det blev ödet som fick avgöra i och med att det var Perrima som var den som kunde leda oss över glaciären. Tydligen så var gudarna med Tyra och Otyg som ville gå till kratern och kauklunen. Så än en gång återvände jag till min förra orders heliga plats, och gravvalvet där Shagul utplånade alla. Väl där så påbörjades diskussionen igen om Melania verkligen ville vårt bästa. Otyg började undersöka dryckerna vi fått från Melania, och tydligen var bara två av dryckerna sinnesdövande, den tredje var bluff. Ett tydlige bevis att en av oss skulle vara den egentliga offergåvan till kauklunen! Men inte ens detta var bevis nog för att få dem att börja tveka på den gröna häxan. (TomTom var dock den som hade bytt ut en av doserna till någonting annat) Det verkade som om två av våra gruppmedlemmar hade hamnat under häxans makt, det finns bara ett sätt att bryta hennes makt, BURN THE WITCH, BURN HER! (eller något i den stilen). Tyra och Otyg tog dryckerna och föll direkt i ett koma, där ser ni vad som händer när man litar på en häxa. Vi hade dock lovat att vi skulle vänta på dem i två timmar efter att de gått ned i kratern. Detta ändrade ju dock på den planen. Så jag tog de jäkla ekollonet slängde det på marken och hällde på det medföljande vattnet, kastade gåvan vi fått över kraterkanten och lyfte upp de båda halvlängdsmännen på axlarna och började gå mot curiernas huvudstad.
Jag har fått återberättat för mig av Tyra och Otyg att tydligen så gjorde drycken att deras astrala kroppar lämnade de fysiska kropparna och de kunde röra sig fritt. Tyra begav sig ned i kratern med den astrala gåvan och mötte kauklunen som verkade vara helt galen. Gåvan visade sig vara en tå som kauklunen glatt satte i sig och accepterade Melanias gåva, vi hade dock ingen aning om vad detta innebar. Otyg hade dock inte slagit följe med Tyra utan hade spenderat all tid med att astral-olla hela TomTom.
Efter en viss tid så vaknade våra vänner ut Melanias koma och vi kunde ta oss till curiernas stad. Vi fann den hemliga gången som Ribba berättat om. Vi hade dock blivit varnade om att inte bruka magi eller magiska föremål när vi närmade staden för att inte Shagul skulle uppmärksamma vår närvaro. Väl inne i gången möttes vi av en odöd zombie som snabbt nedgjordes. Vår väg blockerades snart av en grind. Det var möjligt att höja grinden men då skulle en av vår grupp vara tvungen att stanna kvar på andra sidan av grinden pga av systemets utformning. Jag hade dock en lösning på problemet, då jag nu kommit så pass långt i mina studier att jag kunde förvandla min kopp till gelé så släppte jag igenom alla genom grinden och gled sedan genom gallren. De övriga i gruppen var mäkta imponerade.
På andra sidan grinden så började vi söka igenom alla gångar. Vi fann att vägen fram var att ta en trappa ned i berget till ett stort bibliotek där zombies skrev ned texter och slängde ned andra texter i ett hål i golvet där ett rött sken kom ifrån. Dock så slocknade de ljuskällor vi hade när vi närmade oss rummet. Vi misstänkte dock att detta berodde på någon sorts magi för att inte eld skulle föras in i biblioteket. Väl inne i biblioteket visade sig att alla hyllor innehöll samma 3 skrifter i 4 olika språk. Tyra fann nästan genast en lönndörr. Innanför lönndörren så fanns dock endast 4 zombies som vi snabbt nedgjorde. I biblioteket fanns också en gallergrind som verkade leda in till den curiska skattkammaren, där gruppen än en gång kunde lägga blicken på kung Ottars krona. Då jag inte intresserade mig för all denna grannlåt så drog jag med mig det blå oraklet upp för trappan. Övriga stannade med Tyra som försökte öppna grinden. Något som misslyckades, de föll också offer för den lömska fälla som biblioteket faktiskt var. Tydligen så kom den en lömsk gas in i rummet som sänkte deras fysik och det var knappt att de hann lämna rummet innan de svimmade. Något som jag varit opåverkad av då jag slutades andas för flera år sedan.
Vi hade nu lyckats ta oss obemärkta in i curiernas stad, det var verkligen en ruin. De vandöda rörde sig oplanerat och försökte uppföra ruckel där deras tidigare hus stått. Det var verkligen en sorglig syn. De enda som verkade ha någon sorts order var ett 10-tal vakter som stod kring en stor lamklocka på gravkullen. Det började ni debatteras vilt inom gruppen på hur vi skulle gå till väga. Samtalen uttråkade mig något enormt. Så jag bara tog det blå oraklet och marcherade mot gravkullen och jordblodskällan. Jag misstänkte att det var en fälla och att det var lika bra att bara en i gruppen skulle utsättas för fällan istället för hela gruppen. Dessutom så om jag misslyckades så hade gruppen fortfarande möjlighet då de hade staven som enligt Ribba också kunde släcka jordblodskällan.
Ingen hindrade min marsch mot gravkullen och det fanns inga vakter utanför dörren. Väl därinne fann jag att gruppens beskrivning av kullen var riktig och jag närmade mig källan. Ur rummet svärmade dock 100-tals kråkbromsar som tydligen häckade och livnärde sig av källan. Det hade varit en skräckinjagande upplevelse för vem som helst, i min träning hos shaguliterna så har jag dock utsatts för alla möjliga skräckkällor och där lärt mig att vara helt orädd och därför var dessa kråkbromsar av liten betydelse för mig. Jag stod framför den legendariska jordblodskällan. Det blå oraklet vid min sida skulle snart få släcka denna oheliga plats och åter ge de vandöda ro. Ur källan uppenbarar sig dock en kvinnlig varelse som slungar en kraftig blixt mot mig. Dock så besitter jag ett enormt magiskydd (Blåbite sänker magin med 4 nivåer och sedan har jag en anti-magi ring E3) så inget händer. Jag sliter upp Blåbite för att göra slut på varelsen. Det mäktigaste vapnet på Majura, potentiellt mäktigaste vapnet i Trakorien och Erb Altor, och jag fumlar….. inte bara en gång (Av 4 tärningskast så rullar jag 3 20:or). Första hugget missar, andra hugget skadar henne allvarlig. Då hennes magi inte biter på mig så vänder hon fokus mot det blå oraklet. Jag höjer då svärdet för att stoppa henne, dock så göra Blåbites viktlöshet att jag missbedömer mitt hugg och istället för att klyva blodvarelsen så klyver jag det blå oraklet (Oops! Mitt sista fummel resulterar i resultat 17 på fummeltabellen, dvs hugg närmsta allierad, gör 26 i skada). Blodvarelsen tittar förvånat upp på mig. Det blir dock hennes sista handling och jag dödar henne. Jag tittar ned på det blå oraklet lite irriterat och undrar om han fortfarande kan användas för att släcka jordblodskällan dock så verkar hans krafter inte längre fungera. Som tur var så har den övriga gruppen upptäckt min frånvaro och rusar in i gravkullen bara dryga minuten efter mig. De stannar upp när de ser det döda oraklet. Jag berättade då snabbt för dem om hur en blodvarelse uppenbarat sig ur källan och direkt klyft det stackars oraklet. Men att jag nedgjort henne och att vi snabbt måste släcka källan. Vi fyllde det magiska kärlet med jordblod och stoppade in staven i flödet och det stelnade genast. Larmklockan började då ringa, vi var fångar! Otyg kastar dock snabbhet på sig och springer ut i hallen utanför och utlöser fällan där som raserar taket och kastar sig in till oss igen innan taket hunnit rasa. Vi var nu säkra men instängda. Dock så hade vi fått ekollon som skulle teleportera oss tillbaka till Store Stenfar av Melania och på så sätt kan vi fly gravkullen.
Väl tillbaka i Store Stenfar så går vi direkt till vattnet och häller ned jordblodet i vattnet. Vi har lyckats! TomTom som drack av jordblodet när de väl fann källan har dock någon sorts koppling till det och låter meddela att det inte alls var det sista jordblodet utan att det finns mer här på Clusta Noba!! Vi söker genast upp platsen med hjälp av TomTom. Det kommer från en grotta på den norra sidan av ön, entrén till grottan skyddas av raugon-krigare. Vi nedgör dem snabbt, då de gjorde misstaget att anfalla mig först med sina förgiftade käkar och deras gift är verkningslöst mot mig. Vi nedgör dem snabbt och TomTom avslutar drottnings liv och på hennes kropp finner han jordblodet. Han slänger det i havet och vi har nu nedgjort det odöda hotet. Då vi är klara i god tid så tar vi några dagars avslappning i Store Stenfar medan vi väntar på att Majura ska köra in i Stegos och på så sätt ena den delade konfluxen.
Dagen vi väntat på är kommen, tyvärr så har även Arn Dunkelbrink hunnit hit och blivit inbjuden i Store Stenfar av Melania. Hon låter meddela att Arn bör vara den som skall få konfluxen och sedan lämnar hon oss och försvinner. Vi rusar alla mot konfluxpunkten, en skreva utanför Store Stenfars murar som leder ned till en kammare. Jag är först och är därför den som träffas av magin som Shagul kastar. Dock så skingras den av min anti-magi, jag använder Blåbites kraft och teleporterar mig bakom Shagul och gör slut på honom med ett mäktigt hugg. Vi kommer in i kammaren som är punkten där konfluxen skall inträffa och breder ut oss. Arn ställer sig mitt i kammaren och låter deklarera att han är de godas förkämpe och att han kommer att dominera konfluxen och beordrar oss andra att lämna kammaren, TomTom klappar då Arn på kinden och säger ”Tror du verkligen det” innan han elchockar honom till döds. Tyra och Otygg kanske blir lite upprörda då TomTom just dödat Melanias förkämpe, vi andra tar det dock med ro. Den gröna häxan har nu ingen representant i kammaren. Jag och TomTom tittar misstänksamt på varandra, ingen vill att den andre ska dominera konfluxen men samtidigt bryr vi oss inte riktigt vem av de andra som skulle kunna få den.
Som på en given signal så känner TomTom, Helga och jag hur någon/några kastar magi på oss. Tre Shagul uppenbarar sig i kammaren, och de har med sig svärdet Ebharing.
Jag drar direkt Blåbite och hugger den närmsta klonen i armen, svärdet passerar dock igenom armen på klonen och istället så skriker Helga till då hennes arm kapats. De har kastat någon ondskefull magi så att alla skada på dem kommer gå på oss istället. Dock så saknar en av klonerna skydd då magin mot mig misslyckats. Jag hinner inte skrika ut min varning innan Eron är framme hos en av klonerna och med Stormendrang gör han två mäktig dubbelhugg mot klonen. (två hjältepoäng innebär full skada på båda huggen) 50% chans att vi han dödar klonen eller att en i vår grupp dör…… klonen faller död ned. Resten av gruppen gör sig redo, de inser att de inte kan attackera någon av de kvarvarande klonerna utan att skada Helga eller TomTom och jag är den enda som kan skingra magin. Klonerna gör Helga blind och försöker sprida skräck bland sällskapet. Något som misslyckas totalt då vi är en härdad grupp.
Jag upphäver magin hos klonen som slåss med TomTom med Ebharing och Eron är snabbt framme och gör slut på hans liv. Den sista klonen försöker göra motstånd men så fort jag har upphävt hans förbindelse med Helga så faller han för gruppens samlade attacker. Tyra avslutar klonens liv genom att sätta en skäkta mitt i pannan på Shagul. Jag faller mentalt utmattad ned mot väggen (har strategiskt nog flyttat mig till den punkt där Shagulklonen med Ebharing stått) och inväntar konfluxen. TomTom står mitt i kammaren med Ebharing i hand och sin stav med krympt skallar i den andra, han ser ut som en ondskans prins när han står där. Konfluxen närmar sig när vi plötslig hör någon viska ”TomTom” genom salen och Otyg kastar den svarta kaststjärnan mot TomTom. Sekunden innan konfluxen skall inträffa så exploderar TomToms huvud och Otyg kacklar någon om att han äntligen fått sin hämnd. Konfluxen inträffar. Det verkade som om mitt antagande om Shagul inte varit så dåligt. Men TomToms familjar, som precis vunnit sin frihet hade stått närmare punkten längre och vinner därför konfluxen. En före detta panter-familjar vinner därför konfluxen! Dess första handling är att slita Otyg i småbitar och det är svårt att säga vilken framtid Erb Altor går till mötes.
Allt jag vet är att det kommer finnas goda chanser att sprida the word of the noodle!  

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 5 guests