Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Wed 29 Aug 2012, 15:01

Spelmöte 6
Alla var på plats.


Spelpass 6
Karaktärsspelsrunda 6


Scen 1 – Horst ligger lågt (viloscen: skada)
I ett litet, slitet och grovhugget skjul någonstans i Tassemarkerna sitter Horst sammanbitet på det stampade jordgolvet. Det enda som finns i skjulet, förutom hans privata ägodelar, är en illaluktande halmmadrass som han betalat Tassemarkernas invånare att släpa dit. De ger honom även mat och dryck mot några få trakiner. Under en veckas tid håller sig Horst gömd alltmedan han planerar sitt nästa drag och sakta, sakta, droppe för droppe alltmer vanställer sitt ansikte med syra.

Scen 2 – Hanze blir uppmjukad inför den Sista Striden (viloscen: utmattning)
Efter de senaste dagarnas blodiga kamper och myckna arbete skulle vi nästan kunna tro att Hanze redan påbörjat sin karriär som gladiator för Lupejo. Så är dock inte fallet och ännu har Hanze en rejäl oplockad gås med Bosper da Vingefins. För att skjuta sina malande tankar åt sidan och framförallt piggna till hans mörbultade kropp tar sig den väldige än en gång till utkanten av Sumpstaden där hans goda vän och tatuerare Yxxmoffa huserar i ett skjul inte helt olikt det som Horst håller till i.

Efter att ha väckt Yxxmoffas vrede över att ha blivit väckt innan lunch kan tatueraren inte ha annat än förbarmelse över den blåtatuerade munken vars sår och blåmärken täcker hans ansikte och kropp nästan i större utsträckning än hans tatueringar. Uppmjukad och redo tar sig Hanze tillbaka till Enhörningen för att planera Bospers hädangång.

Scen 3 – Dranos får lära sig veta hut (träningsscen: okvädning)
Med en tydlig känsla av att vindarna har vänt och att Occasuran nu är inom räckhåll stiger Dranos upp ur sin säng och spatserar iväg mot tavernan där han allt som oftast bryter sin fasta. Med tankarna på annat håll går han rakt in i traktens högt sedda bagerska med rykte om sig att ha den vassaste tungan i hela Stenstaden. Med hettande kinder och okvädningarna haglande efter sig skyndar sig Dranos där ifrån med stoltheten något tilltuffsad men många ovkädningar rikare.

Scen 4 – Dranos får ingen ro för sin frukost
Äntligen får Dranos sätta sig ned i lugn och ro och börja äta men strax dimper det ned en otvättad, illaluktande liten flicka med långt stripigt hår och stora blå ögon på stolen precis bredvid honom. Hon dinglar med benen på sin stol och tittar sig storögt omkring innan hon med ens väser att Gurnella vill att han tar livet av Leopold Vingefins. Innan Dranos funnit sig försvinner flickan iväg med ett glatt ”adjö!”.

Scen 5 – Horst planerar sin hämnd (träningsscen: tjuvkonst)
Väl medveten om att Dranos vill honom allt annat än väl kläcker Horst en idé efter att ha fått höra att Jago den Fule blivit dödad av Hanze den Väldige. Efter diverse akrobatiska konststycken lyckas Horst fånga en utmärglad svart hund som han raskt dödar genom att sticka ett enkelt armborslod i halsen. Fastknytet i armborstlodet sitter en papperslapp där det står: ”Jago den Fule har stigit upp från de döda”. Han virar in byrackan i en mörk filt och inväntar solnedgången då han ämnar bege sig till Dranos da Takests bostad och helt sonika kasta in hunden genom ett fönster.

Scen 6 – Dranos och Hanze intrigerar på Enhörningen
Någon gång efter middagstid sitter Dranos och Hanze i samspråk på Enhörningen. Föremålet för deras prat är Bosper. Denne Bosper som alltför länge tillåtits leva vidare långt efter att han försökt ta Hanzes liv på det mest nesliga av sätt. De två vännerna beslutar att mötas vid midnatt för att sätta punkt för oavslutade affärer, även om Hanze nog vill sätta en mer permanent slags punkt än vad Dranos tänkt sig.

Scen 7 – Dranos får en chans att visa vad han går för
En stund efter att ha träffat Hanze befinner sig Dranos i sin bostad när det knackar på dörren. Det är en sergeant som skickats för att hämta Dranos till Västra Garnisonskvarteret och Pranos. Efter en snabb marsch genom Tricilves dammiga gator står så Dranos i stram givakt ännu en gång på officerens kontor. Dranos får reda på att han kommer få ansvara för en räd mot Den Vulgäre Enhörningen där det finns anledning att misstänka att värdshusvärden själv gömmer opiander.

Dranos väljer med hjälp av sergeanten ut de tio mest odugliga männen från barackerna och beväpnar dem med trubbiga vapen. Sedan är det bara att vänta till midnatt. Dranos lämnas ensam på ett lånat kontor med uppmaningen att ingen får lämna garnisonen innan räden sätts igång. Dranos försmäktar någon timme på kontoret innan han beger sig av hemåt igen.

Scen 8 – Horst fullföljer sin plan (träningsscen: tjuvkonst)
Efter att ha vacklat mellan att smyga in genom Stenstaden eller vandra genom stadsportarna bestämmer sig Horst för att vandra rakt in i staden. Förklädd med svarta kläder, en svart huva, ett sönderbränt ansikte och en svart hund invirad i en filt över axeln tar sig Horst mot portarna. Just som han ska passera blir han stannad av en vakt, men istället för att stanna rusar han iväg in i staden.

Vakterna, som alla andra har hört historierna om odöda som går igen och ondsinta (och säkerligen svartklädda) svartkonstnärer rusar efter, fast beslutna att ta fast honom. Efter en vild jakt där vakterna så när tar fast Horst innan han motvilligt kastar hunden åt sidan och försvinner. Helt utmattad tar sig vår svartkonstnär till det enda stället där han känner sig någorlunda trygg, den Vulgäre Enhörningen. Turligt nog blir han inte igenkänd av Hanze eller någon annan av stamgästerna när han slår sig ned vid ett bord längst in i ett av hörnen.

Scen 9 – Ännu en vild kväll på Enhörningen…
Efter en stund anländer även Dranos till Enhörningen men inte heller han känner igen den svartklädde mannen i hörnet. Det har nu blivit sen kväll och Hanze och Dranos är precis på väg att ge sig av när en rad hårda knackningar på dörren får alla att titta upp. Innan någon hunnit reagera rycks dörren upp och en rad uniformerade soldater väller in i farstun. Sergeanten får syn på Dranos och ryter åt honom att han ska få förklara sig och att han sätta sig i ett hörn. Sedan ryter sergeanten åt Hanze att han minsann inte ska tro att han är något och att soldaterna ska arrestera honom och alla andra som råkar befinna sig på Enhörningen.

Där han sitter i hörnet och betraktar det hela börjar Horst väva en nekromantisk besvärjelse vars syfte är att försänka alla närvarande i ett rött bärsärkaraseri. Innan han hunnit slutföra besvärjelsen så är det som om tiden plötsligt saktar ned för Horst. Ljuset dämpas och en oförklarlig kyla drar genom rummet. Med ens träder en suddig vålnad fram framför Horst. Det är hans trolovade! De ber varandra om förlåtelse och får den också. Hon ber honom med en stämma från andra sidan att ta sitt förnuft till fånga och sluta med nekromanti – ”det är inte försent än Horst, välj en annan väg medans du kan!”.

Horst vacklar för ett ögonblick mellan sin trolovades önskan och sitt öde men kan inte förmå sig att ge upp sin tillträdda väg och med orden – ”det är för dig min älskade!” – lösgör han besvärjelsen och våld och kaos flyger genom rummet när alla faller på varandra i vilt raseri. Det är ingen som kan ta miste på att det är den svartklädda och vanställda figurer som släppt lös nekromantiska makter i rummet.

Dranos är en av de få som lyckas hålla sitt sinne rent men han tvingas ändå försvara sig mot den vansinniga sergeanten! Hanze tvingas slåss mot tre soldater samtidigt och i trängseln kastar han sin stav på marken för att gå på med sina väldiga nävar. Inte heller Horst undkommer utan en av stamgästerna kastar sig rasande över honom med en ölsejdel i högsta hugg och till och med den godmodige Lupejo måste försvara sig.

Horst lyckas kasta sig åt sidan och springa mot dörren men i sitt utmattade tillstånd hinner han inte långt utan blir upphunnen och nedslagen av sin motståndare som skrikande springer ut i natten i jakt på nästa offer. Dranos som lyckats kasta sergeanten åt sidan utan att skada tar sig snabbt genom rummet och ställer sig i försvarsställning över Horst där han ligger på golvet. Nu när han är så nära att fånga svartkonstnären ska ingen få hindra honom, allra minst en hoper galna soldater.

Vrålande i vilt raseri kastar sig sergeanten efter honom och en kort strid utbryter innan Dranos med samma elegans som på fäktskola hugger huvudet av honom och till på köpet dränker Horst i hans blod. Under tiden har Hanze nedgjort sina motståndare och de flesta andra ligger i jämrande högar eller förvånat ser sig omkring över kaoset på Enhörningen.

Dranos tar myndigt kommando över situationen och beordrar att svartkonstnären ska gripas omedelbart och föras tillbaka till garnisonen. Kvar på Enhörningen lämnar de Hanze och Lupejo och ett par döda kroppar.

Scen 10 – Horst gör Lupejo en tjänst?
Den djupt chockade Lupejo stirrar ned på sina blodiga händer och den stamgäst som han slagit ihjäl. Hanze bedyrar att han ska ordna detta och springer med en rasande fart till Leo likbäraren. Mot ett gyllene guldmynt som Hanze fått av Dranos lovar Leo att han ska skaffa undan liken, inklusive huvudet, inom kort. När Hanze kontrollerar gränden bakom Enhörningen senare på natten finns där inte ett spår, förutom några blodfläckar i sanden.

Scen 11 – Dranos – ögonblickets man!
När den tilltuffsade truppen marscherar in i garnisonen med den svartklädde och blodindränkta svartkonstnären i fast förvar utnämns Dranos snart till hjälte av en förbluffad Pranos. Horst förs med munkavel och säck över huvudet i bojor till den djupaste fånghålan medan ilbud skickas till Abzulvan. Blödande från sina sår så låter sig Dranos slutligen segna ned, hans uppdrag slutfört, och innan mörkret tar honom ser han hur Digo ser på från ett fönster.

Skuggspelsrunda 5
Leffins vapenbröder stövlade in i Nya Stuvan och skramlade med sina påkar och försökte visa att det är en ny spelare på plats. Trots att Petrus Vindhäxa drog ned mörka och skrämmande vindar över dem så lyckades de och Leffins inflytande ökade till 2.

Petrus kustridare drog ned över Hundparken som en hop druckna soldater men Gurnellas krämare började genast motarbeta dem och sprida rykten så kustridarnas ansträngningar kom till intet.

Gurnella skickade sitt gäng till Västra Tassemarkerna för att öka hennes inflytande där vilket de lyckades med.

Leffins stödmedlemmar spred sin välgörenhet över Karniback vilket gjorde att hans inflytande ökade där.

Petrus och Digo satt i djupa samtal (efter hopslagningen av Petrus och Digos skuggmakter har Digo blivit en resurs som mobiliserades).

Gurnellas gatubarn skickas ut med uppdrag att inte komma hem förrän de stulit Petrus mutfond i Stenstaden men de misslyckas (misslyckat angrepp).

Leffin hyr in mer slödder i Myrstacken som går med hans råsällar.

Petrus folk som ansvarar för mutfonden går till motattack mot gatubarnen, främst genom att sprida sina penningar så att vakter och utkastare ska gå hårt åt de olycksaliga barnen men de små liven är flinka och vana vid gatans hårda lag (misslyckat angrepp).

Gurnella fortsätter korrumpera stadsvakter och göra dem beroende av opiander, denna gång i de Östra Tassemarkerna.

Petrus håller ett rasande brandtal för sina hamnsjåare på piren i hamnen och fler än någonsin ställer sig bakom hans sak.

Kommentarer
Jag hade egentligen tänkt att detta spelmöte skulle fokusera lite extra på Horst men det blev istället Dranos som välförtjänt fick stå i strålkastarljuset lite extra. Det var ett kul spelmöte och väldigt givande att se hur trådarna börjar falla på plats (eller isär) på ett högst organiskt sätt. Det är fantastiskt att vara spelledare för en rollspelskampanj som är så levande och oförutsägbar.

Med detta inte sagt att det inte kräver en hel del energi. Faktiskt så är jag förvånad över hur mycket förberedelser som krävs för att spelleda karaktärsdrivet rollspel i Svavelvinter. Att det ska vara ganska kravlöst är ju ett av säljargumenten för karaktärsdrivet rollspel. Visserligen behöver jag inte lägga någon större energi på att planera en intrikat berättelse i förväg och inte heller planera några strider eller bekymra mig alltför mycket om balans. Däremot så tar det en betydande tankemöda att hitta på intressanta prövningar, utmanande berättarutmaningar och klura ut exakt vad det är som alla olika bifigurer vill med sina liv...

Även om det inte finns en besvärjelse beskriven med just det syfte som Horsts spelare ville uppnå körde vi lite från höften och baserade den på fördunkla sinne. Det gick helt ok även om det blev en del bläddrande.

Nästa spelmöte är det sista(!) och för den spännande slutfinalen så vill Hanzes spelare att Hanze får hämnas på Bosper, Horst spelare låter gärna Horst dö spektakulärt och Dranos spelare vill få Dranos återinsatt som officer i fulla regalier. Är det någon som vågar gissa på hur det går? Nästa spelmöte är på söndag och jag hoppas få upp den sista delen i krönikan ganska snart efter det.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Wed 29 Aug 2012, 23:26

Enormt kul att följa. Vilket epos! :)
Fria Ligan
 
User avatar
Måns
Posts: 114
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Fri 31 Aug 2012, 10:12

Med detta inte sagt att det inte kräver en hel del energi. Faktiskt så är jag förvånad över hur mycket förberedelser som krävs för att spelleda karaktärsdrivet rollspel i Svavelvinter. Att det ska vara ganska kravlöst är ju ett av säljargumenten för karaktärsdrivet rollspel. Visserligen behöver jag inte lägga någon större energi på att planera en intrikat berättelse i förväg och inte heller planera några strider eller bekymra mig alltför mycket om balans. Däremot så tar det en betydande tankemöda att hitta på intressanta prövningar, utmanande berättarutmaningar och klura ut exakt vad det är som alla olika bifigurer vill med sina liv...
Intressant. Om du har lust att prata om det så vill jag gärna höra hur du gör när du planerar. Alltså det faktiska jobb du gör.

Jag letar alltid efter bra metoder för att förbereda spel, eftersom jag själv suger på det. Jag försöker istället skriva spel som gör sånt åt mig, men någon form av förberedelser behövs ofta, även om jag själv sällan lägger ner mer än 15min på att skriva ner något namn, fråga, situation och SLP:s agenda.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Mon 17 Sep 2012, 13:21

Spelmöte 7
Alla var på plats.


Spelpass 7
Karaktärsspelsrunda 7


Scen 1 – Dranos vägval
Sakta öppnar Dranos sina ögon. Världen är tystDet första han märker är att det fortfarande värker i sidan men att han verkar vara hel och ren. När han tittar sig omkring finner han sig vara i ett sjukrum med vitkalkade väggar och rader av tomma britsar bredvid sig. Med viss smärta sätter han sig upp på britsen. Både han själv och hans kläder har blivit lagade och tvättade och prydligt lagda på en säng. Sakta börjar han ta på sig sina persedlar.

Med ens öppnas den enda dörren i rummet och in stormar officer Pranos Bolnahir med två svartklädda och uniformerade hantlangare.

- ”Dranos, Dranos jag är så glad att du inte var allvarligt skadad utan lyckades bringa hela denna affär till ett lyckosamt slut. Du är hjälte nu och världen ligger för dina fötter om du bara träder försiktigt ytterligare några få steg!”

Svadorna dränker båda Dranos och tystnaden i rummet. Dranos svara så gott han kan medan han tankar rusar iväg i ett fåfängt försök att hinna före Pranos babblande så att han kan få ett grepp om situationen han befinner sig i. Uppenbarligen vill Pranos få honom att ställa upp och stötta den sanna och ”rätta” versionen av vad som hänt. Lika snabbt som han kom sveper Pranos återigen ut ur rummet.

Lätt omtumlad fortsätter Dranos klä sig med visst besvär och snart står han återigen klädd och prydlig med svärd på ryggen.

Då stiger Digo in i rummet. Inte med mindre självförtroende och pondus men betydligt mer återhållsam än den tidigare besökaren. Han sveper med blicken över rummet som om han kunde se ett enormt panoramalandskap bortom de vitkalkade väggarna.

- ”Du är hjälte nu, Dranos. Världen ligger för dina fötter. Ditt namn återupprättat och din familj säkerligen snabb att ta dig till nåder igen. Mina lyckönskningar.”

Digo lämnar snart Dranos som återigen finner sig ensam i tystnaden med tankarna rusande åt alla håll. Pranos babblande beröm och Digos lågmälda lyckönskningar har gjort det smärtsamt uppenbart för den fallne officeren att han står inför ett vägval där han kan finna sin framtid antingen hos Pranos med pengar, ära och kvinnor i lika stora delar men kanske med en själslig tomhet. Eller så kan han sälla sig till Digo som inte erbjuder mer än en ett tillfälle att tjäna riket i allt utom namnet, en chans att åstadkomma något verkligt och påtagligt men utan namn och heder.

I djupa funderingar öppnar även Dranos dörren och lämnar sjukrummet bakom sig.

Scen 2 – Stackars Horst (viloscen: utmattning)
Så hänger han där, Horst Boss, svartkonstnär, nekromantiker, brukare av skapelsevidriga krafter. Sergeantens blod är intorkat på hans redan groteska ansikte, i hans hår och hans kläder. Han lever upp till sitt rykte…

In i den lilla cellen kommer så fängelsets matrona. Hon vill ta sig en ordentlig titt på svartkonstnären då det inte är varje dag hon har en sådan i sitt fängelse. Han är knappast så farlig som det sägs och hur som helst är han fastkedjad i väggen och detta är hennes fängelse och hon som bestämmer! Med förevändning av att de ska tvaga honom inför tribunen tar hon sig en ordentligt titt på den rätt ömkliga varelse som hänger från kedjorna. När hon har haft Nikander, den yngsta fångvakten, till att tvätta fången något så när ren går det faktiskt att se en man därunder allt blod och all lort. Fortfarande en ömklig man men en man likafullt. Matronan lämnar sällen besviken och inte alls övertygad att om att det är ett monster som är inspärrat där.

Scen 3 – Hanze går till Surspyan
Vid Surspyans strandkant ligger vraket från ett gammalt sönderruttnat skepp. Ingen vet hur det hamnade där men alla vet att hålla sig därifrån då vraket i alla tider använts för ljusskygga ändamål. Vrakets nuvarande kapten är Leffin Isterbuk och det är hit som Hanze nu styr sina steg.

Han vill få hämnd för sin vän Belbozza som brändes inne i sin bostad i Nya Stuvan. Ett offer för den senaste tidens gängkrig. Hanze är inte riktigt redo att ta sig an Leffin och hans gäng, först vill han klara av Bosper, men han vill ändå bilda sig en uppfattning om denna nya spelare.

Med förevändningen att han kan skaffa fram information om Leo Cario och i förlängningen Gurnella så tar sig Hanze ända fram till Leffin. Där sitter han, längst in i det före detta lastutrymmet med sina hårdaste män och stanken från Surspyan och det ruttnande skeppet samlade runt sig; svullen, girig och farlig. Han ger inget gratis men Hanze ska få sin man tids nog…

Scen 4 – Dranos får råd (viloscen: utmattning)
Efter att ha ställts inför valet mellan Pranos Bolnahir och Digo går Dranos tankar varv på varv utan uppehåll. Han är trött efter den senaste tidens vedermödor. Han behöver vila och tid att tänka. Därför går han sakta, via bakgator, till Rosina. Hon vet att ta ordentligt betalt och är därför både hel och ren och Dranos har stängt ute världen mellan hennes runda bröst mången gånger förr.

Efteråt lägger han fram sina bryderier för Rosina och även om hon inte säger något som han inte redan vet så är hon lika skicklig på att ge råd som att älska och Dranos beger sig av med betydligt lättare steg. Nu vet han vad han måste göra.

Scen 5 – Hanze blir omplåstrad (viloscen: skada/temporär konsekvens)
Kanske tyngs vår hjälte av sina många fiender. Kanske tyngs han av de vänner han tvingats lämna bakom sig. Kanske är han bara trött och sliten, med ömmande lemmar och bultande sår. Hur det än kan vara med den saken så söker sig Hanze från Surspyan till Tassemarkerna där han vet att det finns en Kafrilerstuga.

Utan knot ställer sig den väldige blåmunken i den ringlande kön till helarna i Kafrilerorden. När det så blir hans tur ryggar den överarbetade munken från Hanzes blåslagna, uppskurna anlete men försöker så gott det går tråckla ihop det värsta. Det blir inte så bra (den temporära konsekvensen läks inte) men bättre än förut tycker Hanze.

Scen 6 – Horst flyr!
Ensam i sin cell funderar Horst över sina alternativ och kommer snabbt fram till att han inte har några. Sakt och gjort lägger han en besvärjelse som vittrar sönder bojorna och därefter ytterligare en som förtvinar dörren. Hans otur förföljer honom och vakterna märker att något är på tok. Medan de närmar sig hans cell springer Horst så snabbt han kan åt andra hållet. Återigen möts han av en dörr men denna gång kastar han sig kroppsligen mot den och lyckas faktiskt bryta upp den.

Han fortsätter sin vilda flykt genom vitkalkade korridorer med låsta dörrar till han stöter på en öppen dörr som leder in till ett förråd. Här håller han sig gömd under lång tid medan han hör vakternas desperata jakt på honom. Tyvärr finns det ingen väg ut och det är bara en tidsfråga innan de genomsöker förrådet. Horst klättrar högt upp på en gammal bokhylla för att kunna överraska den vakt som tittar in. När så två vakter kommer in i rummet kastar sig Horst ned bakom dem och fortsätter blint sin vilda flykt.

Scen 7 – Dranos tappar bort ödlan
Dranos väcks ur sina bryderier av en brysk knackning på hans ytterdörr. På andra sidan dörren står två andfådda soldater och berättar att fången har flytt! Ingen tid att förlora! Dranos störtar ut ur sin bostad så snabbt att han glömmer sitt svärd och måste vända tillbaka. Dranos och soldaterna springer som besatta genom staden mot garnisonen. På vägen dit plockar de med sig Hanze.

På kasernplanen står Pranos vit som ett lakan och stammande osammanhängande. Soldater och vakter springer om varandra huller om buller i sin iver att få tag på svartkonstnären, eller bara för att se ut som de gör det för vem vill tränga upp en livsfarlig svartkonstnär i ett hörn? Dranos börjar förhöra sig om vad som sker och så snart Pranos kan ger han Dranos ansvar för situationen och drar sig tillbaka till sitt kontor för att ”överlägga”.

Dranos dirigerar och styr upp så gott han kan när han får besked om att Abzulvans agenter står vid porten! Han rusar dit med andan i halsen och välkomnar inkvisitorn och dennes blålodige medhjälpare. Dranos förklarar läget för inkvisitorn och adelsmannen som är allt annat än imponerade av garnisonens kompetens. När de står och dividerar på kasernplanen….

Scen 8 – Ur askan i elden
…störtar plötsligt svartkonstnären själv ut ur en dörr och snubblar in på kasernplanen. För några fasansfulla ögonblick fryser tiden och allting stannar upp. Så kastar sig Horst tillbaka in genom dörren, väl medveten om att han inte har en chans ute på den öppna kasernplanen mot Dranos och en inkvisitor.

Snart springer han rakt in i de två vakterna som han överrumplade i förrådet och som varit honom hack i häl. Med ett djurs desperation slungar han in en vakt i väggen med en nekrotropisk besvärjelse för att sedan kasta sig över den andra olyckliga vakten med sina bara händer. Horst biter och river likt ett trängt djur med dödsångest. Mörkrött artärblod sprutar högt på de vita väggarna när Horsts tänder trasar sönder vaktens hals. Han värjer sig från ett spjut men får armen uppsliten och obrukbar. Med ens är han förbi och rusar vidare, genom korridorerna, förbi dörrar och upp för trappor i blind panik.

Naturligtvis har både Dranos, Hanze och Abzulvan tagit upp jakten. Dessvärre kommer de inte långt då de i en sorglustig teateruppvisning springer in i vakter, villar bort sig och när Hanze halkar omkull i den allt större blodpöl som Horst lämnat bakom sig så att ingen förmår ta sig förbi är jakten över. Horst har otroligt nog lyckats slinka ur deras grepp ännu en gång!

Horst springer som besatt genom korridorerna och med ens finner han sig öga mot öga med Pranos Bolnahir! Hans desperation är på väg att koka över i vrede och hat men blodförlust och tidigare skador tar ut sin rätt och Horst segnar ned mitt framför den lika rädda som förvånade officeren.

Scen 9 – Dranos och Hanze pustar ut (viloscen: utmattning)
När så Horst är bakom lås och bom, igen, så kan Dranos och Hanze pusta ut en stund på den Vulgäre Enhörningen i sällskap av Lupejo Hängbuk. De orkar knappt höja var sin bägare men efter en stund så känner de sig så redo de kan vara inför tribunalen senare ikväll.

Keirom kommer inrusande på Enhörningen och berättar för Hanze att Bosper i detta nu finns i sin lägenhet! Dranos suckar men följer med Hanze när han beger sig av mot Stenstaden och Bosper da Vingefins…

Hämndens timme är slagen.

Scen 10 – Hanze plockar sin gås!
Hanze tar ett djupt andetag innan han går in på innergården till det kvarter där han fått veta att Bosper håller till. Med Dranos i släptåg tränger han sig förbi lekande barn och sittande gubbar som alla snabbt tittar bort när de ser Hanzes väldiga kroppshydda och bestämda uppsyn. Uppför trapporna och genom dörren och där, där är Bosper.

Bokstavligen tagen på bar gärning där han ligger i sin säng under en guppande, skumpande och rund kvinna. Så upptagna är de att de inte märker hur rummet blir mindre och mindre när Hanze och sedan Dranos stiger in. Med ens slutar gubben Bosper att jucka emot och blir likblek i synen så att kvinnan undrar om han kommit redan? Snart får även hon syn på den mulne Hanze och Bosper börjar stammande förklara hur Hanze förstört hans liv, lagt hans rykte i ruiner och raserat hans gladiatorstall. Bospers böner biter inte på Hanze som väntat länge på denna stund.

När det går upp för Bosper att han inte kommer dödas med en gång men inte heller slippa billigt undan försöker han spela på sin tidigare vänskap med Dranos och få låna hans svärd (som ju en gång i tiden faktiskt var Bospers svärd i alla fall) men Dranos är klok nog att hålla sig utanför konflikten. Han är där enbart för att se till så Hanze inte gör något alltför förhastat.

Hanze sliter tag i den kvidande Bosper, ger honom ett par rejäla knytnävsslag, drar ut honom ur rummet och kastar honom resolut nedför trappan. Med obevekliga steg följer Hanze den väldige efter en skrumpne, ynklige och nakne gubben som landat illa i slutet av trappan. Hanze lyfter upp honom i nackskinnet och går mot dasset där han utan minsta tvekan doppar hela Bosper ned i det överfyllda tråget. Dranos förmår inte göra mer än att äcklat försöka beveka Hanze om att Bosper väl fått nog nu men inget beveker Hanzes iskalla raseri.

Ut på gatan åker Bosper, nu knappt vid medvetande. Nedsmetad och patetisk tornar Hanze upp sig över honom. Bosper får lova både dyrt och heligt att aldrig återvända till Tricilve så länge han lever, om livet är honom kärt och först därefter får den tillintetgjorde Bosper da Vingefins linka mot stadsportarna…

Hanzes hämndbegär är så äntligen stillad, för denna gång.

Scen 11 – Horst får barmhärtighet
Någon kommer in i cellen och huvan över Horsts huvud tas bort. Framför honom står inkvisitorn från Abzulvan. Mannen är klädd i vitt och ser lugn och samlad ut. Han tittar på Horst en lång stund, granskar honom och verkar nästan vilja tränga in i Horsts själ.

Efter en lång stund frågar han om Horst kommer försöka fly igen. Horst lovar och svär att han inte ska göra det och blir därefter omplåstrad och tvättad, igen.

Scen 12 – Leo Cario
Med den stundande tribunalen bara några få timmar bort har Dranos och Hanze en sista sak att göra. De går återigen djupt in i Myrstacken till den enkla bostad där Leo Cario huserat under den senaste tiden. Men han är inte där. Efter lite övertalning från Dranos berättar en granne att Leo försvunnit därifrån under gårdagen och att han tagit hjälp av några lokala pojkar som bärare.

Med lite tur lyckas Dranos och Hanze hitta pojkarna som trots en hård yta mjuknar ganska omgående vid åsynen av den väldige och berättar var Leo kan hittas. Dranos och Hanze fortsätter sin jakt på denna den sista viktiga pusselbiten inför tribunalen och snart har de lämnat Tricilves stadsportar bakom sig och tagit sig in i Tassemarkerna. Snart hittar de Leo och efter en del ordväxling lyckas de övertala honom att mot viss ersättning berätta allt vad han vet inför tribunalen. Kanske med viss betoning på vissa händelseförlopp…

Scen 13 – Tribunalen
Så har då äntligen stunden kommit! Den som alla i hela Tricilve väntat på. Äntligen är det dags att en gång för alla göra upp med svartkonstnären och få ett slut på alla skapelsevidriga skeenden så att saker och ting kan fortgå utan avbrott och trakinerna flöda.

I ett av hörnen på kasernplanen har en långbänk satts upp och bakom den sitter inkvisitorn och adelsmannen samt en notarie som högtidligt och högt och tydligt öppnar tribunalen. Framför långbänken, fastkedjad på en bastand stol och med munkavel sitter Horst Boss. Bakom honom står flera rader med stolar där en liten samling högt ansedda medborgare betraktar skådespelet.
Den förste att kallas in är Hanze Blåmunk som kort får berätta om sin roll i händelserna som lett fram till tribunalen. Den gode Hanze berättar om hur han kommit att få arbete hos Lupejo och när han först lärde känna Horst. Hanze berättar också om den där kvällen på Enhörningen då samtliga gäster gick bärsärkagång och om hur Horst verkade gjort någonting…speciellt. Hanze är inte helt säker på vad som hände den kvällen men tycker att Horst alltid varit en duktig läkare som lagt bandage och skött om Hanzes sår.

Därefter är det Lupejo Hängbuks tur och även han redogör efter bästa förmåga om varför Horst kom att hyra ett rum av honom på den Vulgäre Enhörningen.

Abzulvans representanter ställer frågor och följdfrågor alltmedan händelserna målas upp inför publik och den skyldige. Så är det Leo Carios tur och han berättar pliktskyldigt om sin roll i Horsts affärer och om hur han försett Horst med människokroppar så att denne svartkonstnär kunnat utvinna sina droger och salvor ur liken.

Med ett vrål kastar sig Hanze den väldige upp ur sin stol när han inser exakt varifrån tinkturer som Horst gett honom kommit ifrån. Den väldige börjar gå mellan stolsraderna mot den fastkedjade Horst. Horst som väl känner den ohejdbara ilska som så lätt drabbar Hanze försöker återigen i ren desperation bruka sin magi för att åtminstone ta sig loss från stolen. En oro drar genom publiken medan Hanze skrikande närmar sig fången och så snart vakterna inser att Horst försöker ta sig loss ljuder två armborst. Loden rusar mot Horst och en sätter sig djupt i hans sida medan de andra susar förbi och sätter sig djupt i benet på Pranos Bolnahir som sitter på första parkett snett bakom Horst.

Utan möjlighet att yttre ens en stavelse till sitt försvar sitter Horst ihopsjunken på stolen där Hanze tornar upp sig över honom. Horst inser att det inte finns något han kan göra och hinner ångra sig djupt och uppriktigt innan Hanzes järnstav ändar hans liv så att hjärnsubstansen skvätter ända till första rad.

Med ens lägger sig återigen tystnaden över kasernplanen när det gått upp för alla precis vad som hänt. Med uppmuntrande tillrop från Dranos om att hålla sig lugn låter Hanze sig ledas in i ett angränsande rum av några mycket försiktiga vakter.

Publiken börjar lösas upp och återvända till sitt under mutter om att rättvisans gång allt gick lite snabbare än vanligt idag.

Scen 14 – En sista tjänst…
Hanze den väldige står lutat mot en vitkalkad vägg. Han är så stor att rummet känns litet och trång. Dranos står mitt emot och bakom sitt skrivbord går Digo fram och tillbaka med sin blick fäst mot horisonten någonstans långt bortom kontorets väggar.

Digo tänker på den stinkande soppa som den senaste tidens händelser lett fram till; arméer av levande döda, svartkonstnärer, gängkrig och hälften av garnisonens vakter beroende av opiater. Krämarna har darrat så fruktansvärt att darrningarna känts hela vägen till Kejsarberget. Men för alla händer som förtvivlats vridits om vartannat så har Tricilve begåvats med ett synbarligen kort minne. Något som han i sin ungdom gruvligen frustrerades över men som han i sin vishets tid förstått att uppskatta som en gåva.

Digo tittade upp från sina funderingar på de två typerna på sitt kontor. Mer olika kunde två människor inte vara: en svagsint jätte, lika snar till ilska och våld som han är lojal mot sina vänner; en kylig och korrekt adelsman som på adelsmäns vis levde efter sina egna regler.

Kanske skulle det ändå gå att sålla några guldkorn från allt träck han dagligen tvingades vada genom i sin kamp för rikets yttre och inre säkerhet. Han satte sig ned bakom sitt skrivbord.

- ”Jag har förstått att du gjort det val Dranos. Bra, det gläder mig att du fattat rätt beslut.”

Jag vill att du tar Hanze till hjälp med att infiltrera Leffins gäng och spränger både hans och Gurnellas verksamheter som en staty.

Nu var det bara att hoppas på att det inte blev alltför mycket åverkan på privat egendom. Det kunde knappast bli värre än tidigare i alla fall. Å andra sidan hade Tricilve en otrevlig vana att fortfarande dessa många, långa år senare, kunna överraska honom.

Kommentarer
Kampanjen är slut – länge leven kampanjen! Länge leve Svavelvinter!

Det har varit riktigt kul tycker vi allihop. Svavelvinter är definitivt utmanande och betydligt mer komplext än vad det verkar vid en första anblick. Jag skulle gärna påbörja en ny kampanj, helst då som spelare och jag tror att med allt det vi lärt oss så skulle det kunna bli ännu häftigare. Synd att det bara finns ett begränsat antal timmar på en dag…

Det märktes tydligt att detta var det sista spelmötet och att vi alla lärt oss systemet under resans gång. I sin vilda flykt tog Horsts spelare konsekvens på konsekvens för att inte tvingas ge upp. Det var först när han hade alla tre konsekvenser tagna (två permanenta och en temporär!) som han stupade på grund av att han blödde. Jag tror vi alla tyckte det var lite snöpligt och gärna hade sett vad som skulle hänt Pranos i ett möte med en desperat Horst. Men det kändes ändå bra att fullt ut följa systemets regler.

Två saker vi funderare lite på var om inte en tagen konsekvens, särskilt en permanent sådan, också borde ”ta bort” en blödning. Det kändes som att en konsekvens är en så pass omfattande sak att drabba en rollperson så blödningen kändes i detta tillfälle som salt i såren.

I jaktscenen när Horst flydde genom garnisonens korridorer med de två andra karaktärerna efter sig så var vi osäkra på om kännedom kunde användas i jaktscener. Vi kunde inte hitta något i reglerna om att det inte gick att använda men jag beslöt i stunden att inte köra med kännedom då det kändes lite konstigt. Så här i efterhand kan jag tycka att det funkar vilket som.

Eftersom det var det sista mötet för kampanjen så struntade vi i skuggspelet eftersom det helt enkelt inte skulle ge något. Som jag skrivit tidigare är det i skuggspelet som Svavelvinter fallit helt platt för vår spelgrupp. Trots att vi kämpat på och försökt så mycket vi bara kunnat så har skuggspelet inte lyft och har mest känts som ett avbrott på ett annars fantastiskt spelmöte.

Magisystemet som jag personligen har haft en hel del funderingar kring har fungerat bra. Det är rätt skönt att Horst tillåtits vara en mäktig magiker utan krusiduller men att det tveklöst är förknippat med stora risker. Det är i princip enbart hans ettor som drivit fram kampanjens fokus på honom som svartkonstnär. Vi tolkade det så att när han slagit en enda etta (vilket ger ett ökat rykte specificerat mot svartkonstnär) så märkte personer i Horst närhet när han lade en besvärjelse. Detta har accelererat under kampanjen och under det sista spelmötet slog han först en etta och sedan två ettor på två olika slag. En risk är samtidigt att magikern lätt tar över kampanjen med inblandning av diverse demoner och gudastraff.

Huvudutmaningen jag upplever att jag ställts inför (även om det som sagt varit många utmaningar) är frågan hur jag möjliggör spelarnas planer utan att ta bort spänning, utmaning och trovärdighet? Det är ball men tufft att ta emot alla skruvade bollar och försöka få ihop en trovärdig historia av alltihop. Jag kan definitivt säga att slutet, när Hanze drämmer sin järnstav i skallen på Horst, inte var något som jag planerat. Jag var lika förvånad som alla andra och det kändes härligt att inte ”veta” hur det skulle sluta.

Hade jag haft lite mer tid så skulle jag gärna skrivit en ”spelrecension” av Svavelvinter (förutom att starta en ny kampanj då). Avslutningsvis kan jag bara säga att Svavelvinter känns som ett väldigt moget rollspel som utmanar mig som rollspelare och gett mig väldigt mycket kvalitativt rollspelande.

Definitivt lite pretentiöst men det har faktiskt varit skönt att få spela ut, ha djupa diskussioner med spelgruppen, använda mig av ”rollspelsteori” och i största allmänhet frossa rollspel på ett sätt som jag inte gjort på mycket, mycket länge. Svavelvinter är ingen nödvändighet och heller ingen garant för detta men har definitivt varit den avgörande ingrediensen!

Tack till Fria Ligan och tack till spelgruppen för en fantastisk rollspelsupplevelse!
 
Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Mon 17 Sep 2012, 14:00

Med detta inte sagt att det inte kräver en hel del energi. Faktiskt så är jag förvånad över hur mycket förberedelser som krävs för att spelleda karaktärsdrivet rollspel i Svavelvinter. Att det ska vara ganska kravlöst är ju ett av säljargumenten för karaktärsdrivet rollspel. Visserligen behöver jag inte lägga någon större energi på att planera en intrikat berättelse i förväg och inte heller planera några strider eller bekymra mig alltför mycket om balans. Däremot så tar det en betydande tankemöda att hitta på intressanta prövningar, utmanande berättarutmaningar och klura ut exakt vad det är som alla olika bifigurer vill med sina liv...
Intressant. Om du har lust att prata om det så vill jag gärna höra hur du gör när du planerar. Alltså det faktiska jobb du gör.

Jag letar alltid efter bra metoder för att förbereda spel, eftersom jag själv suger på det. Jag försöker istället skriva spel som gör sånt åt mig, men någon form av förberedelser behövs ofta, även om jag själv sällan lägger ner mer än 15min på att skriva ner något namn, fråga, situation och SLP:s agenda.
Ursäkta att svaret har dröjt, dels ville jag inte gå in på några detaljer som riskerade att spoila för min spelgrupp och dels har jag varit upptagen.

Det faktiska jobb jag gör

Bortsett från skapandet av en kampanj och den initiala planeringen, som ju bör ske tillsammans i spelgruppen, så har det sett ut ungefär så här under pågående kampanj:

Jag tittar på vad som har hänt med särskilt fokus på skuggspelet (eftersom vi försökt levandegöra detta (utan att lyckas)). Här har krönikan varit till stor hjälp då den tvingat mig att strukturera kampanjen (i efterhand ska sägas) och så klart agerat minnesanteckningar.

Exempel:
Pranos Bolnahir introducerades som en direkt konsekvens av att Horsts svartkonster börjat dra uppmärksamheten till sig. Rimligen så är detta något som ordningsmakten skulle fatta intresse av och därför påbörjades en utredning med Pranos i spetsen.

Jag tittar på spelarnas flaggor.

Exempel:
Hanze är en karaktär som är bra på att slåss. Jag har därför utgått ifrån att spelaren vill att Hanze ska få slåss och briljera i strid. Hanze har dessutom en förbannelse som gör att han gärna löser saker med våld i olämpliga situationer. Detta ledde till den konkreta situationen att Jago den fule fick ett kontrakt på Hanze vilket ledde till striden med Jago där Hanze fick slåss så mycket han bara orkade och dessutom ställdes inför valet om han skulle fånga Jago död eller levande. Jag hade tänkt att använda en berättarutmaning om spelaren velat fånga Jago levande för att förhöra honom men detta behövdes aldrig då spelaren själv insåg att det smarta var att fånga honom levande men att Hanze nog inte skulle tänka så långt och därför resolut slog ihjäl Jago.

Jag tittar på bifigurernas handlingar och mål.

Exempel: Leo Cario ville ha pengar och komma sig upp så det var naturligt att låta honom pressa Horst på pengar. Överlag i just denna kampanjen så har spelarna drivit kampanjen framåt väldigt driftigt genom sina karaktärers öde och tillfälliga mål så jag har inte behövt använda mig av bifigurernas mål särskilt mycket. Tvärtom har jag knappt hunnit få med dem och istället tonat ned dem en hel del. Lupejo kunde exempelvis blivit en central bifigur som skapat mycket drama och spänning men som nu mest höll sig i bakgrunden och gav Hanze diverse uppdrag (eller snarare lät Hanze hållas).

Jag tittar på berättelsens inneboende struktur och trovärdighet.

Exempel: Kampanjen skulle från början ha fokuserat på smuts, kriminalitet och gängkrig i Tricilves slum men ändrade efter hand fokus mot jakten på Horst, Dranos återupprättelse och Hanzes hämnd. Alltså karaktärernas högst personliga mål som inte alls handlade om kampanjens premisser.

Mer konkret så har jag mitt anteckningsdokument öppet (jag använder OneNote) där jag skriver en lista för varje karaktär. Listan består av berättarutmaningar, prövningar (bomber) och lösa idéer som jag tycker skulle kunna passa i kampanjen. Ungefär hälften av allting används. Här är listan sådan den såg ut inför det sista spelmötet. Den är lite rörig och väldigt personlig men jag tror den säger en hel del om hur jag planerar och varför jag upplever det som ganska intensivt och energikrävande att spelleda Svavelvinter. Har du fler frågor svarar jag gärna på dem med förhoppningsvis lite mindre betänketid.

”Listan”
Till nästa spelmöte
Allmänt
Vad har hänt i skuggspelet och hur påverkar det karaktärsspelet?
Gurnellas gatubarn och Petrus folk som ansvarar för mutfonden bekämpar varandra i Stenstaden.
Petrus kustridare huserar i Hundparken
Gurnella korrumperar stadsvakter
Leffins vapenbröder hotar folk i Nya Stuvan

KARAKTÄRERNA
Hanze
Bosper visar sig vara en slagen man…
Hanze: den sista striden med Bosper da Vingefins: "du har tagit allt från mig!" Bosper ber om nåd, erkänner att han återigen skickat Spjutet Tocandra för att döda honom. BERÄTTARUTMANING: Hanzes förbannelse - våld
Tocandra som den första gladiatorstriden... (avslutande fest?)
Lupejo då?
Och kommer inte soldater för att hämta sina kamraters kroppar?
----------------
Hanze - Lupejo vill att han kör en gladiatorstrid när det passar sig som sämst.
Hanze - vill ha en uppgörelse med Bosper och kanske bli gladiator
1) Hämnas på Bosper (hämnas är inte nödvändigtvis lika med döda, även om det nog blir så)
2) konfrontera Leffin (och därmed kanske också Lupejo) över Belbozzas död och frigöra sig själv från dessa och
3) vandra ut ur Tricilve som en fri man, mot nya okända äventyr. Alternativt
3b) strida som gladiator och vinna.

Dranos
Dranos kvicknar till i ett tomt sjukrum någonstans i garnisonen. Han är fortfarande svag och får besök av både Pranos och Digo.
Och kanske av Gurnella???
Dranos: hjälteparad/dekorering
PRÖVNING: tvingas välja mellan en ärorik men simpel tjänst på Garnisonen eller möjligheten att faktiskt uträtta stordåd i det trakoriska rikets tjänst men då i fortsatt vanära - Digo: "ingen kommer få veta att det är du och dina få bröder som håller barbarerna stången" (Eldtungan). 
Dranos får först erbjudandet av Pranos och sedan av Digo precis innan utfrågningen.
Pranos: "allt du behöver göra är att spela med"
Abzulvan/Digeta Longa rekryterar honom? Även Dranos får svara inför en tribunal - BERÄTTARUTMANING: Förbannelse: sanningen och ingenting annat än sanningnen; ÖDE: skaffa fiender - ställa någon person med makt (Pranos) i dålig dager eller förolämpa någon/tacka nej till ett erbjudande
----------------
Bli återinsatt som officer och få sin ära återupprättad
Dranos försöker sälja in sig som lönnmördare till Gurnellas gäng. Han måste naturligtvis testas innan han tillåts komma längre in i kretsen….
Slutprövning för Dranos - att lämna in Horst

Horst
Horst: tribunal - får lägga fram sin berättelse fortfarande lika blodig och otvättad som ett vandrande lik
"Vaknar upp i gravens mörker - levande begravd/ kraftlös odöd
Leos lilla flicka är död??? En vakts älskade?
Abzulvan?
----------------
1. Stjäla tillbaks min necromancy bok och utrustning från den västra garnisonen.
2. Bryta mig in i det kejserliga biblioteket och sno deras böcker om necromancy.
3. Skapa en formel för att återuppliva min fästmö.
4. Hitta ingredienserna till formeln.
5. Resa till dödsriket för att hitta min fästmös själ och släppa tillbaks den till hennes kropp.
6. Återuppliva min fästmö.
7. Leva lyckligt och i säkerhet för alltid.
Horsts bakslag!!
PRÖVNING: Hans förlovade vaknar till liv. Hon förklarar att hon förlåter honom och ber honom att sluta söka besegra döden. Hon kommer förfölja honom till han har gett upp sitt öde eller förgjort henne.
Hans förlovade
Blod: Sten 3, Eld 1, Vind 1, Vatten 1
Monsterattack: Obeväpnad AV 2
Fördunkla sinne: konfliktslag Vind mot Vatten, ger elände
Special: får aldrig utmattning. Pilar och stickvapen gör aldrig mer än ett i skada. Blöder inte. Fiender kan inte utnyttja skada.
Vad vill Pranos med Horst?
Pranos vill använda Horst för att komma åt Gurnella. Han bryr sig inte så mycket om nekromantin även om han oroas av de senaste tidens händelser. När väl Gurnella tagits om hand planerar han att ge Horst åt Absulvan.
Pranos börjar dock bli lite orolig över att alla problem som Horst åstadkommit ska göra att han själv blir ifrågasatt, därför är hans prioritet att hitta Horst.
Vad vill Gurnella med Pranos?
Gurnella vill offra Horst för att köpa sig fri från Pranos.
PRÖVNING: En äldste från Stenstaden ber om hjälp från Gurnella. Eftersom fokus hela tiden ska ligga på spelarna/karaktärerna så är det till Horst de vänder sig.
Leffin?
Vanställningen?
Ryktet?
PRÖVNING: Horst blir igenkänd av Leo
Förklara att det är nära slutet

PERSONGALLERI
Officer Pranos Bolnahir
Mål: att framställas som hjälte och förbättra sin karriär
Uniformerad och korrekt
Sten 2, Eld 2, Vatten 1, Vind 3
Förmågor: Bansikan 1 - disciplin
Svärdskonst 2 - två vapen, specialist (svärd)
Adlig 1 - släkten är värst

Lupejo Hängbuk
Mål: att starta upp ett nytt värdshus i de finare delarna av Tricilve
Sten 2, Eld 1, Vatten 2, Vind 3
Förmåga: Krämare 3

Bosper da Vingefins
Mål: att förödmjuka och sedan döda Hanze

Spjutet Tocandra
Mål: att döda Hanze i ärlig gladiatorstrid
Blonda dreadlocks och djurhudar
Eld 3, Sten 2, Vatten 1, Vind 2
Förmågor: Svärdskonst 1 - specialist (spjut)
Bärsärk 1 - kämpa vidare
Kännedom: Hanze 1 - fiende

Petrus
Yxxmoffa

Leo Cario
Mål: strävar efter något bättre/att komma sig upp
Tärd, skum och med en obehaglig doft
Sten 2, Eld 2, Vind 2, Vatten 2
Förmågor: Intrigmakare 2 - ryktesspridning, diskretion
Tjuvkonster 1 - knivkamp
Kännedom: Horst 1 - rival
Last edited by Bladerunner_35 on Mon 17 Sep 2012, 15:22, edited 1 time in total.
 
User avatar
Måns
Posts: 114
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Mon 17 Sep 2012, 15:15

Tack för svaret. Det är ganska likt så jag själv gör, även om jag oftast försöker hålla mig till spel där jag som SL inte behöver hålla koll på SLP:s värden, RP:s mål utan bara ägna mig åt att hitta på saker. :)

Ffa gillar jag att du trycker på att berättelsen är organisk och att dina förberedelser ändrar sig beroende på vad som händer. Jag tycker att just den flexibiliteten är väldigt viktig.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Mon 17 Sep 2012, 15:21

Tack för svaret. Det är ganska likt så jag själv gör, även om jag oftast försöker hålla mig till spel där jag som SL inte behöver hålla koll på SLP:s värden, RP:s mål utan bara ägna mig åt att hitta på saker. :)

Ffa gillar jag att du trycker på att berättelsen är organisk och att dina förberedelser ändrar sig beroende på vad som händer. Jag tycker att just den flexibiliteten är väldigt viktig.
I ärlighetens namn tror jag mycket av "arbetet" i förberedelserna handlar om en allmänt hög ambitionsnivå. Det vill säga att jag, som alla andra spelledare, vill slå mina spelare med häpnad, få deras rollpersoner att åka hisnande bergochdalbanor mellan hopp och förtvivlan och allt däremellan.

Jag spenderar avsevärd tid med att hitta den Perfekta prövningen eller berättarutmaningen som ställer rollpersonen inför det Meningsfulla och Jättesvåra valet.

Givetvis faller det för det mesta ganska platt men försöka duger! ;)
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Mon 17 Sep 2012, 16:41

Tack själva för ett fantastiskt epos och en så grundlig genomgång av era erfarenheter av spelet. :)

Dina förberedelser ser vid en hastig anblick väldigt bra ut, och grundliga. Det kanske går att höfta mer under spelets gång, men det är nog en fråga om smak och spelstil. Jag är också den typ av SL som gärna är väl förberedd, medan jag har mött andra som hellre improviserar rubbet.

Återkommer med grundligare kommentarer till er final och era funderingar kring spelet och systemet!
Fria Ligan
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Mon 17 Sep 2012, 16:47

Tack för svaret. Det är ganska likt så jag själv gör, även om jag oftast försöker hålla mig till spel där jag som SL inte behöver hålla koll på SLP:s värden, RP:s mål utan bara ägna mig åt att hitta på saker. :)
Du menar Apocalypse World? :)

SL-stats i Svavelvinter är inte direkt betungande att hålla ordning på, tror jag: fyra stats på skalan 1-3 och någon förmåga på det.
Vad gäller att hålla koll på RP:s öden och förbannelser så är det viktigt i Svavelvinter, det stämmer. Det är ju ett system i samma anda som Solar System, MG och Burning Wheel, där dessa element är vad man bygger berättelsen och prövningarna på. Men det där vet du ju redan. :)
Fria Ligan
 
User avatar
Måns
Posts: 114
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Tue 18 Sep 2012, 08:24

Du menar Apocalypse World? :)

SL-stats i Svavelvinter är inte direkt betungande att hålla ordning på, tror jag: fyra stats på skalan 1-3 och någon förmåga på det.
Vad gäller att hålla koll på RP:s öden och förbannelser så är det viktigt i Svavelvinter, det stämmer. Det är ju ett system i samma anda som Solar System, MG och Burning Wheel, där dessa element är vad man bygger berättelsen och prövningarna på. Men det där vet du ju redan. :)
:)

Apocalypse World (inkl hack) absolut. Men även The Pool som många av mina egna hemmalir baserar sig på bygger på samma princip (SL slår inga slag, har ingen bokföring att bry sig om m.m.). Jag tycker att det är väldigt skönt, inte för att det i sig är jättesvårt att höfta 4 värden + någon förmåga utan för att jag måste skriva ner det och spara det på ett ställe så att jag kan hitta det igen. :)

Övertygelser m.m. har jag inget emot. Jag uppskattar alla de spel du nämner men även där gäller samma sak. Om spelet klarar sig utan är jag bara glad, för då har jag en sak mindre att tänka på.

En smaksak, så klart. :)
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 2 guests