Jag kanske uttryckt mig klumpigt men vårt problem är inte att karaktärerna inte har något att göra, tvärtom! De flesta spelarna hinner inte med allt de vill göra.Vad jag menade, var snarare att man skulle kunna ha en minsta tidsenhet för varje skuggrunda. Jag inser också fördelen med flexibla rundor, i tid sett. Men samtidigt borde det kanske också finnas en övre gräns för när en skuggrunda rimligtvis skulle behövas - säg minst en i veckan i er kampanj.
Poängen är alltså att man inte ska känna sig "tvungen" att ha någon skuggrunda om den tid (speltid) som förflutit sedan förra spelmötet inte har passerat det lägre taket, säg en dag eller två. Och om karaktärsspelet har utvecklats till ett väntespel så kanske en extra skuggrunda borde hinna spelas mitt under spelmötet. Om inte annat så skulle det kunna få fart på karaktärerna!
Problemet är helt enkelt att skuggspelet känns överflödigt - intrigerna flyter på, öden ställs på prov och allianser skapas och förloras. Skuggspelet är bara ett mekaniskt bihang just nu.
Problemet är ju lätt ordnat. Vi kan bara strunta i skuggspelet. Men just nu kör vi som sagt så nära originalet som vi kan. Jag tycker din idé är intressant men tror knappast den behöver kodas regelmässigt, det bör vara ganska enkelt att helt enkelt vänta med skuggspelet tills det känns passande.
Problemet, igen, för oss är att vi då aldrig skulle köra något skuggspel. Att Petrus ökat sitt inflytande i Hamnen eller att Gurnella mobiliserat sina resurser ger oss ingenting användbart i karaktärsspelet. Större delen av detta är säkert vårt eget fel, både i upplägget i kampanjen och skapandet av karaktärer och skuggmakter men reglerna verkar helt enkelt inte kugga tag i varandra helt enkelt.