User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sat 28 Jul 2012, 22:22

Intressant rapport!

Att få skuggspel och karaktärsspel att samverka är Ibland svårt - och ibland faller det på plats av sig självt. Mitt ödmjuka tips är nog att inte försöka tvinga fram det, utan i stället använda skuggspelet som källa till möjliga intriger och händelser i karaktärsspelet. Det som inte passar får förbli en fond - ofta bidrar skuggspelet ändå till att göra settingen levande och dynamisk.
Det mesta konkreta verktyget för att påverka karaktärsspel från skuggspel är förstås befallningarna. Här kan skuggmakterna mycket konkret dra in karaktärerna i sina komplotter! Hur ofta befallningarna kommer beror dock förstås på karaktärernas förbättringstakt.

Resonemanget kring scener låter vettigt! För att få spelet att kännas mindre splittrat är det bra att låta karaktärerna mötas så ofta om möjligt, så att kampanjen inte blir en rad separata solospel. Som det står i regelboken - det kan vara helt ok att ibland låta märkliga sammanträffanden ske för att låta karaktärerna mötas. :)
Fria Ligan
 
User avatar
Brior
Posts: 899
Joined: Sat 09 Apr 2011, 10:59

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 07:28

Som det står i regelboken - det kan vara helt ok att ibland låta märkliga sammanträffanden ske för att låta karaktärerna mötas. :)
Märkliga sammanträffanden är en specialitet även i romanerna. "Det finns ingen slump nära konfluxen" är väldigt användbart.
 
User avatar
Henke
Posts: 1637
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 07:52

Jag hade förberett en prövning var till varje karaktär som var direkt kopplad till skuggspelet. Varje prövning fokuserade på en konflikt och om denna övervanns fick den skuggmakten som var kopplad till karaktären öka eller minska sitt inflytande i en lämplig sfär beroende på vad som passade historien.
Är lite osäker på vad du menar med prövning. Menar du en Berättarutmaning så hade jag personligen inte försökt koppla även denna till skuggspelet då det redan finns en koppling via skuggbefallningen. Istället hade jag lagt fokus på att hitta berättarutmaningar för karaktärernas öden/förbannelser samt försökt skapa konflikter av deras relationer med varandra/bifigurer. Berätta gärna lite speltekniskt vilka utmaningar och skuggbefallningar du använde dig av i spelet.
Detta fungerade hyffsat men kändes ändå ganska forcerat. Överhuvudtaget har vi fortfarande svårt att knyta samman skuggspelet med karaktärsspelet på ett meningsfyllt sätt.
Jag brukar inte knyta dem så hårt utan låter snarare spelarna höra talas om händelser från skuggspelet under spel eller låter dem uppleva lite av händelserna om de sker i den sfär de besöker. Dels ger det ibland lite kul förvecklingar direkt i spelet men framför allt så tror jag det är kul för spelarna att känna hur världen blir påverkbar vilket gör skuggspelet mer meningsfullt.
Att spela i scener känns däremot som ett lyft och även om det riskerar att bli lite splittrat eller upphugget och även om det förstärker meta-spelet så är det definitivt jag kommer ta med mig till flera andra rollspel.
Har själv idéer om att plocka över skuggspelet till min MUA-kampanj. Där kommer händelserna i skuggspelet bli ännu viktigare eftersom jag tänkte lägga många av dem som grund för polisgazettens löpsedlar. Eventuellt skulle man även kunna göra organisationerna i Elysium IV till ett slags skuggspel.
Vi diskuterade en del kring antalet scener och hur detta påverkar spelet rent regeltekniskt. När varje karaktärs enbart hinner spela ett fåtal scener per karaktärsspel blir det helt plötsligt en fråga om resurshantering och spelaren måste välja mellan att utföra olika handlingar. Innebär detta att läkescenerna är en ”bestraffning” för en förlorad konflikt då en viktig scen måste läggas på att ”vila”?
Jag spelade mitt första 100% karaktärsdrivna scenario i veckan (Döds Ände, går att läsa om det här på forumet). Jag delade in spelet i ganska korta scener som ibland blev lite längre beroende på om flera karaktärer råkade vara närvarande. Tricket med att just få flera karaktärer att springa på varandra i samma scen är (som jag skrev ovan) att få till relationerna mellan dem eller mellan bifigurer. Är lite osäker på hur länge vi spelare men skulle tippa på 2 timmar och hann med 10 scener där ca hälften samspelades av olika karaktärer. Har själv funderat lite över huruvida "läkescener" blir en slags straff där man bara ägnar sig åt läkningen samt hur läkningen skall kunna ske. Man behöver ju händelsevis inte straffa bort en hel scen där karaktären bara fokuserar på läkning utan ofta kan karaktären ändå utföra handlingar så länge de inte är ansträngande och ger fullt fokus på andra göromål. Samtidigt tycker jag det är ok att läkescenen blir lite av ett straff för den som förlorar en konflikt. Det skall kännas att misslyckas :-)

Sen kan jag tycka att man på något sätt borde husregla läkningarna lite beroende på hur tidsramen ser ut. Det kan bli lite konstigt att en person som ena scenen är svårt skadad dyker upp helt läkt i nästa scen om den utspelar sig en liten stund senare. Visst skulle man kunna vara omplåstrad men här känns det knepigt att stryka samtliga kryss i vald elände.

Till sist tror jag (precis som det står i regelboken någonstans) att det är väldigt viktigt att man utnyttjar Bordet (samtliga deltagare) som en resurs för att få till en bra historia. Låt alla komma med förslag på händelseutveckling och diskutera er fram till det som är roligast. Det är ofta på detta sätt som vår spelgrupp kommer fram till intressanta förvecklingar.
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 11:08

Bra synpunkter från Henke.

Jag glömde kommentera viloscenerna. Dessa måste som sagt fokusera på återhämtningen, och karaktären får inte inleda någon konflikt. Om han agerar så att en konflikt blir oundviklig räknas det inte som en viloscen.

Så ja, lite av ett straff är det - men det betyder inte att viloscener behöver bli trista! Karaktären kan interagera med bifigurer och andra karaktärer på ett mindre laddat sätt, utan att rulla tärning. Och en viloscen är ett perfekt tillfälle för berättaren att introducera en ny bifigur i spelet, om man vill undvika att den hamnar i konflikt på en gång. :)

@Henke: Tanken är att viloscenen ska vara nog "straff" för att läka normalt elände, sedan har så att säga eländets roll i berättelsen spelats ut. Sen har vi ju konsekvenser som inte försvinner så fort! :)
Men absolut, vill man att elände ska ta längre tid att läka kan man förstås husregla!
Fria Ligan
 
Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 16:15

Jag hade förberett en prövning var till varje karaktär som var direkt kopplad till skuggspelet. Varje prövning fokuserade på en konflikt och om denna övervanns fick den skuggmakten som var kopplad till karaktären öka eller minska sitt inflytande i en lämplig sfär beroende på vad som passade historien.
Är lite osäker på vad du menar med prövning. Menar du en Berättarutmaning så hade jag personligen inte försökt koppla även denna till skuggspelet då det redan finns en koppling via skuggbefallningen. Istället hade jag lagt fokus på att hitta berättarutmaningar för karaktärernas öden/förbannelser samt försökt skapa konflikter av deras relationer med varandra/bifigurer. Berätta gärna lite speltekniskt vilka utmaningar och skuggbefallningar du använde dig av i spelet.
Detta fungerade hyffsat men kändes ändå ganska forcerat. Överhuvudtaget har vi fortfarande svårt att knyta samman skuggspelet med karaktärsspelet på ett meningsfyllt sätt.
Jag brukar inte knyta dem så hårt utan låter snarare spelarna höra talas om händelser från skuggspelet under spel eller låter dem uppleva lite av händelserna om de sker i den sfär de besöker. Dels ger det ibland lite kul förvecklingar direkt i spelet men framför allt så tror jag det är kul för spelarna att känna hur världen blir påverkbar vilket gör skuggspelet mer meningsfullt.
Ja, med prövning menar jag berättarutmaning. Jag använder normalt berättarutmaning som du beskriver genom att fokusera på karaktärernas öden, förbannelser, tillfälliga mål eller liknande. Eftersom vi upplevt att skuggspelet varit alltför avskilt från karaktärsspelet prövade jag detta upplägg för en direkt, konkret koppling. En av huvudorsakerna till att vi spelar kampanjen är att testa systemet.

Mitt syfte med dessa prövningar var att skapa en häftig konflikt för varje karaktär och som lät dem göra det som spelaren signalerat att de ville göra med karaktären (genom exempelvis förmågor eller öden). Det funkade som sagt sådär. Mycket tror jag för att jag slarvade bort möjligheten lite och underströk inte scenens betydelse även om jag var öppen med konsekvenserna för spelarna.

Belbozza, vars skuggmakt är Petrus, är en hamnkapten som har ett tiotal råbarkade sällar under sig (förmåga Ligaledare med expertis Välutrustad) och styr i Nya Stuvan. Hans prövning var att en annan ligaledare, Gurnella (en skuggmakt till en annan spelare) ville visa hur stor och tuff hon var genom att banka ett annat gäng. Prövningen bestod i en närkampskonflikt mellan Belbozza och ledaren av det andra gänget följt av ett fältslag mellan de två gängen. Belbozzas gäng gjorde slarvsylta av sina motståndare vilket resulterade i att Petrus inflytande i Nya Struvan minskade med ett steg. Hade Belbozza förlorat hade Petrus istället ökat sitt inflytande med ett steg.

Anledningen till detta var att Petrus och Belbozza båda är rivaliserande hamnkaptener men att Petrus dragit sig för att strida öppet mot Belbozza. Gurnella fick vara katalysator för denna konflikt och beroende på hur Belbozza klarade sig verkade han antingen stark eller svag i Petrus ögon. Kanske inte helt logiskt men jag försöker ta ut svängarna lite grann för att känna på reglerna.

Horst som är kopplad till skuggmakten Gurnella som bråkade med Belbozza ovan fick som prövning att styra undan anklagelserna från en snokande officer från Västra Garnisonen. Officeren sökte upp Horst för att ställa obekväma frågor kring droghandel och mystiska företeelser i Mystacken (Horst är nekromantiker). Prövningen bestod av en retorisk konflikt mellan Horst och officeren som Horst förlorade med resultatet att Gurnellas inflytande i Hundparken (ett område där det förekommer mycket droghandel) minskade med ett steg. Hade Horst lyckats avvärja officerens misstankar hade naturligtvis Gurnellas inflytande ökat ett steg.

Den tredje karaktären Dranos är kopplad till skuggmakten Digo som representerar Digeta Longa. Dranos prövning var att stå emot ett försök att skrämma honom att sluta snoka kring Petrus (Dranos hade tidigare utfört en skuggbefallning som bestod i att ta reda på Petrus motiv). Dranos knäcktes av konflikten på grund av rädsla då Petrus underhuggare skrämt honom till tystnad. Konsekvensen blev att Digo minskade sitt inflytande i valfri sfär (eftersom jag hade svårt att direkt knyta prövningen till någon enskild sfär). Vilken sfär det blev hade spelaren fått välja och om Dranos istället vunnit konflikten hade Digos inflytande ökat och den spelare som spelade skuggmakten Digo fått välja vilken sfär som påverkades.

Slutligen blev Hanze utmanad av en före detta gladiator i en enkel närkampskonflikt. Hanze vann med resultatet att Jaffins inflytande i Myrstacken ökade ett steg eftersom alla fattiga i området tyckte att Hanze gjorde bra ifrån sig. Dock fick just denna prövning aldrig någon spelteknisk effekt eftersom skuggmakten Jaffin gick och dog i ett bakhåll.

Vi upplever allihop att skuggspelandet inte har någon egentlig betydelse för karaktärsspelet utan snarare tar upp tid som vi kunde lagt på ”riktigt rollspelande”. Skuggmakterna och skuggbefallningarna har fungerat bra men just skuggspelsrundan med dess komplotter och vem som har vilket inflytande i en viss sfär känns väldigt avlägset.

Detta ska, tror jag, förstås i sammanhanget av scener som jag beskrev ovan. Eftersom scenerna upplevs som en så pass viktig resurs av alla (betydligt viktigare än ödestärningar som ingen än så länge verkligen upplevt att de saknat) blir det svårt att föra in skuggspelet bara som en krydda.

En av sakerna vi gjort för att komma tillrätta med detta är att lägga skuggspelsrundan sist i spelpasset, istället för först. Vår förhoppning är att jag som spelledare då ska får lite andrum att förbereda till nästa spelpass för att tydligare föra in skuggspelets faktiska ”händelser” i spel. Tidigare har jag förberett prövningar och så vidare men eftersom karaktärsspel är ganska intensivt och det flyger bollar att spela på hela tiden så har jag haft nog med att fokusera på de prövningar jag redan gjort och vad som faktiskt händer vid spelbordet. Detta ändrade vi förra spelmötet så det blir en utmaning att se om jag lyckas levandegöra skuggspelet tillräckligt mycket för att det ska kännas meningsfullt.

Samtidigt tror jag också att en av orsakerna till att skuggspelet riskerar att hamna helt i skuggan av karaktärsspelet är att vi kommer från en traditionell bakgrund där ”äventyrarna” hela tiden befinner sig i grupp och jobbar mot ett (1) gemensamt mål. Några spelare har uttryckt att det ibland känns som solospel.
Bra synpunkter från Henke.

Jag glömde kommentera viloscenerna. Dessa måste som sagt fokusera på återhämtningen, och karaktären får inte inleda någon konflikt. Om han agerar så att en konflikt blir oundviklig räknas det inte som en viloscen.

Så ja, lite av ett straff är det - men det betyder inte att viloscener behöver bli trista! Karaktären kan interagera med bifigurer och andra karaktärer på ett mindre laddat sätt, utan att rulla tärning. Och en viloscen är ett perfekt tillfälle för berättaren att introducera en ny bifigur i spelet, om man vill undvika att den hamnar i konflikt på en gång. :)

@Henke: Tanken är att viloscenen ska vara nog "straff" för att läka normalt elände, sedan har så att säga eländets roll i berättelsen spelats ut. Sen har vi ju konsekvenser som inte försvinner så fort! :)
Men absolut, vill man att elände ska ta längre tid att läka kan man förstås husregla!
Jag hade helt missat att det är "förbjudet" med ett konfliktslag i en viloscen, även om vi förstått att det inte bara är att springa omkring som vanligt för karaktären. Detta kommer ju ännu tydligare upplevas som en bestraffning och det ska bli intressant hur det fungerar i spel.

Något jag noterade är att den karaktären som sätter igång mycket, driver spelet och hamnar i konflikter och därmed drar på sig mer elände då följaktligen "straffas" för detta. Jag funderade på om det skulle kunna vara en balanserande faktor (då att strålkastarljuset automatiskt flyttas till nästa karaktär) men eftersom viloscenen ändå måste spelas ut fungerar det inte riktigt så.

Jag vill också säga att trots alla våra funderingar så tycker vi allihop att Svavelvinter är ett riktigt coolt spel. Det är mer krävande än vad en genomläsning gör gällande men vi har alla en känsla av att det verkligen sjunger när det spelas på "rätt" sätt. Vi har redan lärt oss mycket och en spelare har helt skrivit om sitt öde och sin förbannelse för att passa bättre i spel.

Jag uppskattar era kommentarer och tar med dem till gruppen. Jag har två spelpass till att renskriva och som jag hoppas lägga ut inom några dagar. Det är ungefär tre spelpass kvar innan kampanjen är slut och jag är mycket spänd på hur det ska sluta.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4548
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 17:52

Väldigt intressant att höra om era erfarenheter och funderingar.
Om det känns som att skuggspelet tar upp för mycket tid är finns alltid möjligheten att skippa skuggspel i ett spelpass. Det är ju inget "måste".
Angående viloscener: Det står nog inte uttryckligen att man inte får inleda en konflikt i en viloscen, men det är i alla fall tanken. Min erfarenhet är att det kan vara bra för tempoväxlingen att köra en scen utan konflikt ibland också - det måste inte bli ett "straff".
Angående att det kan kännas som solospel - ja, den synpunkten känner jag igen från många spelare som är vana vid en sammanhållen grupp (klassiskt spel). Delvis kan det vara en vanesak - det gäller för spelare som inte är med i scenen att ändå hänga med och engagera sig. :)
Fria Ligan
 
Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 18:04

Vi kommer säkerligen justera både det ena och andra nästa gång det beger sig men denna gång vill vi/jag ändå i så stor utsträckning som möjligt köra spelet "rakt ur lådan".

Annars har jag en idé om att spela ett riktigt klassiskt grottröj fast med skuggspel och fokus på karaktärsutveckling, intriger och överlevnad. Det hade kunnat bli riktigt kul och galet att slänga in detta det absolut mest klassiska scenario i Svavelvinter och låta karaktärerna spela roller som Tjuven, Krigaren och Magikern samtidigt som de är knutna till skuggmakterna; den Galne Fällmakaren, Orchledaren och Bossen i Slutet.
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 18:33

Utan att ha någon egen erfarenhet av spelet, så funderar jag om inte skuggrundorna borde ha en minsta tidsenhet. Vilken denna enhet är borde rimligtvis bero på vilken skala skuggspelet utspelar sig. Exempelvis bör enheter/resurser kunna förflytta sig från en ruta/plats till en annan inom ramen för rundan.

I det aktuella fallet - skuggspel i en av Tricilves stadsdelar - borde en runda kanske vara ett dygn? Jag föreställer mig att det finns en övre gräns för hur många komplotter eller vad det nu kan vara som hinner planeras och verkställas under en dag samt en natt.

Så, med andra ord, om ett dygn inte har hunnit förflyta i karaktärsspelet, så behöver man inte heller inleda nästa spelmöte med en skuggrunda. Och tvärtom - om det är flera dagar mellan scenerna - kanske dessa borde växlas med skuggrundor - under en och samma spelmöte?

Bara mina funderingar. Nyfiken på vad de som faktiskt har spelat spelet har att tillägga.
 
Bladerunner_35
Topic Author
Posts: 94
Joined: Tue 24 Apr 2012, 18:46

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 19:05

Bara mina funderingar. Nyfiken på vad de som faktiskt har spelat spelet har att tillägga.
Möjligen skulle det göra skuggspelet mer konkret och levande men jag tror inte det skulle komma åt "vårt" problem.

Efter att ha funderat lite så tror jag att en av huvudproblemen är att skuggspelet är alltför abstrakt. Karaktärerna har ingen egentlig anknytning till skuggspelet, trots skuggbefallningar och annat. De har inget eller väldigt lite investerat i skuggmakternas väl och ve.

Skuggspelet skulle garanterat få ett helt annat fokus om varje karaktär spelade en gängmedlem eller gängledarens högra hand samtidigt som gängledaren var deras skuggmakt. Detta är dock inte helt problemfritt då det skulle kunna bli ett problem att bestämma vad som bäst lämpar sig för skuggspelet och vad som bäst lämpar sig för karaktärsspelet, i och med att gradskillnaden är mycket liten.

Ett storbråk mellan två gäng till exempel - gör det sig bäst som ett fältslag under karaktärsspelet eller som en komplott under skuggspelet?

Det har för mig som spelledare under kampanjen blivit tydligt att jag borde ha varit mycket tydligare med kampanjfokuset samtidigt som jag skulle gått in och styrt karaktärer och skuggmakter hårdare. Det hade tajtat upp kampanjen ganska mycket på ett sätt som jag nu ser skulle behövas.

Edit: jag tror inte heller att det är fördelaktigt att släppa möjligheten att vara flexibel genom att binda upp skuggspelet i "stridsrundor", annat än för mycket speciella och eller militäriska kampanjer kanske
 
Baldyr
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Den Vulgäre Enhörningen

Sun 29 Jul 2012, 20:54

Vad jag menade, var snarare att man skulle kunna ha en minsta tidsenhet för varje skuggrunda. Jag inser också fördelen med flexibla rundor, i tid sett. Men samtidigt borde det kanske också finnas en övre gräns för när en skuggrunda rimligtvis skulle behövas - säg minst en i veckan i er kampanj.

Poängen är alltså att man inte ska känna sig "tvungen" att ha någon skuggrunda om den tid (speltid) som förflutit sedan förra spelmötet inte har passerat det lägre taket, säg en dag eller två. Och om karaktärsspelet har utvecklats till ett väntespel så kanske en extra skuggrunda borde hinna spelas mitt under spelmötet. Om inte annat så skulle det kunna få fart på karaktärerna!

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests