Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)
Posted: Sat 20 Feb 2016, 15:04
Efter ytterligare ett antal spelmöten är vi, slutligen, färdiga med äventyret på berget Ranz. En anledningen till den utdragna historien är alltså att spelare har kommit och gått under dessa första spelmöten, och att jag som berättare anpassat historien därefter. (Robur, i sina olika skepnader, har alltså medverkat i vartannat spelmöte, medan Praanz har missat vartannat. Men vi fick ihop det till slut ändock!)
Möte på berget
Peatron tar emot Avani i det Sanna ordets kapell, där den fullständiga Vox Ranzina i sin inbundna bokform alltså saknas då den beslagtagits av Digeta Longa. Den kringresande ockultistens vän Samirion medverkar i mötet medan Bodonius skickas iväg till grottorna för att se till och ta hand om broder Angantrym. Medan Peatron diskuterar de hemliga versernas existens med sina gäster och frågar om deras tolkning av de första inledande verserna, så inser Bodonius (genom sektens telepatiska förmågor) att mördaren Fabricus har sammanstrålat med ytterligare ett par av sektsyskonen, men kan dessvärre inte lokalisera var dessa befinner sig.
Väl uppe på berget upptäcker Bodonius dels ett rött sken och en skuggestalt vid den röda grottan, och dels att Angantrym inte sitter kvar på sin plats. Munken, vars kropp nu alltså besätts av Robur Rödvad, gömmer sig istället vid en grottöppning sedan hans olycksbroder (alltså Trimboldt i Roburs egen kropp) gömt sig längre bort. Bodonius känner inte igen sin ordensbroder trots att han alltså ser ut som sig själv, utan någon annan verkar alltså finnas bortom ögonens speglar. Innan han lyckas lista ut hur saker och ting hänger ihop så viskar rösterna i hans öra att mördarna närmar sig sitt mål!
Attentatet på Peatro Petralba
Bodonius ber därför Angantrym vänta, struntar i att undersöka skenet från den röda grottan, utan skyndar sig istället till templet. Väl framme stoppas han dock av soldaten som bevakar ingången. Eftersom denne inte verkar känna igen Bodonius, som till vardags rör sig som han behagar vid klostret, och vägrar släppa in någon så drar viskarrösten slutsatsen att knekten blivit hypnotiserad. Istället beger sig Bodonius in i templet genom köksingången. (Rent regeltekniskt skulle Bodonius ha blivit knäckt av rädsla till följd av soldatens hot, men spelaren valde istället att överge karaktärens öde som konsekvens. Detta passar också in bra med Bodonius allmänna tvivel kring RhabdoRana, se nedan.)
Under tiden har Avanis husdjur (förmåga) Dandi (som är en katt av okänd härstamning som hen plockade upp vid felikernas kloster på Clusta Noba, och som möjligen är någonting mera än bara en vanlig katt) upptäckt någonting i trädgården och skjuter iväg ut ur kapellet som ett skott. Avani tycker sig ha hört att någonting rört sig i trädgården själv och följer efter, men blir olyckligtvis stucken i benet av en röd trädskorpion! Samirion följer efter med draget artefaktsvärd men överrumplas från ovan av en mördare beväpnad med mördarskära. Han slås till marken och tappar Blåbite, med mördaren grenslande honom inför dödsstöten.
Avani lyckas motstå giftets verkan och försöker hjälpa sin vän, men hamnar dessvärre bland den vildvuxna grönskan med ansiktet före. Medan Samirion använder distraktionen till att sträcka sig efter sitt vapen och skär upp bålen på mördaren i ett kraftfullt hugg, så får Avani syn på Dandi under buskarna inbegripen i en väsningstävling med en trädskorpion. Spelaren offrar en ÖT för att rädda karaktärens husdjur undan en säker död, springer fram och sparkar undan krypet så att det flyger i en vid båge över fontänen i mitten av trädgården. Dels får Avani ytterligare ett stick i benet och dels får giftkokaren syn på mördaren Fabricus, som alltså tagit sig in i templet genom huvudingången, som trycker bakom fontänen.
Skogsblodet rinner till
Mördaren går till anfall mot Samirion som passar på att förvandla sig till en halvform mellan björn och människa, vilket också räddar honom undan giftet i Fabricus kastvapen (till formen av en fjäderpenna som hon förvarat över örat som ett tillsynes harmlöst skrivdon). Innan Samirion segnar ned till följd av giftbläcket som pennan doppats i lyckas han dock hugga huvudet av mördaren. Avani, enbart delvis påverkad av giftet hen utsätts för inte mindre än två gånger, skyndar till hjälp samtidigt som Bodonius anländer via tempelsalen och inser vad som precis hänt. En tredje mördare befinner sig ovan trädgårdens koppargaller men försvinner i natten.
Avani lyckas producera potenta motgifter ur sin apotekarväska (förmågan Outtömlig kappsäck) vilka efter ett antal lyckade dådslag och ett avtal med Ödet räddar Samirions liv. Bodonius kastar liken efter de fallna sektsyskonen bland grönskan så att trädskorpionerna kan börja äta sig mätta och därmed bli inaktiva. Medan de övriga stänger in sig i kapellet med Peatro Petralba, vilken man alltså lyckats rädda undan RhabdoRana, tar sig Samirion (som lyckats neutralisera giftet i sin kropp genom guden Tigwalvans försorg) ut genom en bakväg och tar upp jakten på den återstående mördaren, nu istället halvförvandlad till varg. Han får dessvärre upp spåret försent och mördaren flyr ut på Malossisjön i ett väntande flytetyg, men druiden låter sig inte förskräckas utan plumpsar i för att försöka simma ikapp sitt byte. Även detta går om intet och när han istället stöter på en snyftande Gistacki i Trimboldts skepnad tappar han helt besinningen, låter skogsblodet ta överhanden och springer till skogs... (Resultatet av en misslyckad formvandling tillbaka till människohamn)
Oreaden i den Röda grotta
Peatron blir varse om att Bodonius lämnat Angantrym uppe på berget och får höra om såväl dennes uppvaknande som fenomenet vid den heliga röda grottan. Man beger sig därmed i samlad tropp upp till grottorna och Peatron plockar även med sig de hemliga verserna från deras gömställe uppe i pannhålan. Väl på berget ser man inget mera spår efter Angantrym (eller Trimboldt heller för den delen) men i den röda grottan får man kontakt med det väsen som enligt Peatron har förmedlat de så kallade hemliga verserna sedan Cruri vaknade på Marjura, nämligen oreaden Echo.
Under en seans, där besökarna sänker sitt medvetande till bergets långsamma tempo, förmedlar hon bland annat att detta är hennes sista budskap från gudarna, att ögonen behöver räddas, att hennes "syster" kan erbjuda beskydd samt att "Berget har avlat sin fader den Stora Tjuren". Jag lät också verserna som berör det Blå ögat vara ett tillägg, en slags gudomlig post scriptum, efter att det nuvarande oraklet i Skuger blivit mördat av RhabdoRana (vilket skedde som en komplott i skuggspelet, utan att någon spelare anar sammanhanget ännu) och blivit ersatt av piratklonen, mot Manghaldes vilja förstås. Därmed är alltså Vox Ranzina, slutgiltigt, fullbordat och såväl berget som den röda grottan tystnat för gott.
Eller?
Den katalbiska framstöten
Praanz da Kaelve å sin sida blir antastad på byns värdshus av en trupp soldater ur Einersegg, men lyckas oskadliggöra ett par av dem och fly genom att hoppa över till taket till ett angränsande hus. Han låter kejsargardet följa efter honom uppför berget mot klostret men hinns dock upp av en snabbfotad spanare vid själva krönet. Han får denne att backa undan och invänta resten av sin enhet genom ett intensivt och blodigt utfall, varpå han studerar situationen uppe vid templet på avstånd. Det visar sig att en trupp soldater av okänt ursprung tagit position framför tempelbyggnaden medan själva tempelvakten som bäst formerar sig framför sitt logemente. När soldaterna från Einersegg hinner fram till tempelgården möts löjtnanterna ur båda enheter mitt på gårdsplanen.
Under tiden har sällskapet uppe på Ranz tagit sig ner igen och upptäcker på håll att soldater formerat sig framför templet, varpå Bodonius skickas fram för att se vad som händer. Han stöter ihop med ett befäl för soldater tillhörande hertigen av Kamests legatgarde, stålsätter sig inför dennes hot om våld genom att anta stenens aspekt (Tektonisk åkallan) men tar i för mycket och blir stående staty framför tempelingången.
De båda officerarna på tempelgården efterfrågar den andres order och underkänner sin motparts jurisdiktion på platsen. Praanz griper tillfället i akt att ta befälet över den disorganiserade hedersvakt som stationerats på Ranz, vilka ställer sig i försvarsställning mot soldater ur Einersegg som genast får order om att arrestera Praanz. Nu stiger översten själv fram för att möta officerarna från hertigpalatset i Kamest respektive kejsarpalatset i Tricilve. Han lyckas plantera nog med tvivel i löjtnantinnan från Kamest för att denna inte ska vika sig för Praanz gamla fiende Honza från Einersegg (här samme katalbier som hade order om att mörda Ialsop da Kamesti under kalabaliken vid Kronolaabens invigning nio år tidigare) som alltså vill arrestera Praanz och därmed göra Digeta Longas ansats att förmå ranzinerna att dra tillbaka sin profetia om intet. Honzas order är rent av att döda Peatron och arrestera Praanz för mordet, men då denna plan nu uppenbart gått i stöpet drar han sig tillbaka och lämnar klostret med sin trupp.
(Soldaterna ur Einersegg respektive Kamesti legatgarde är delar av respektive resurs i skuggspelet, vilka jag ödmjukt bad respektive spelare om att få låna till karaktärsspelet. Ifall någon av dessa enheter lyckas med sitt uppdrag visavi Peatron kommer detta in sin tur att belönas med bonustärningar för specifika komplotter i skuggspelet.)
Bergets nya orden
Vid Ranz har Didra Damagi anslutit sig till och erbjudit sitt beskydd till Avani och Peatron, liksom Bodonius slutligen återvänder med besked om att hertigen av Kamest har sänt sina trupper för att hämta fadern. Detta får Peatron att stiga fram och börja skälla ut legattruppernas anförare. Bodonius försöker tala sin ordensmästare tillrätta vilket slutar i ett gräl munkarna emellan. I slutändan lyckas den yngre munken dock få Peatron att dra sig tillbaka för att vila upp sig, medan han själv ägnar sig åt att rensa tempelträdgården från ohyra. Avani passar på att försöka samla gift från trädskorpionerna för att sedan kopiera Vox Ranzinas hemliga verser för sin skuggmakts räkning, vilka hen kunde lägga vantarna på i den kalabalik som utbröt innan. Soldaterna från Kamest tar tempelbyggnaden i besittning medan Praanz lägger sig tillrätta uppe i pannhålan för att hålla uppsikt över läget. Samirion återvänder så småningom med outträttat ärende och tittar till Peatron.
På morgonen vaknar Peatro Petralba till insikten att hans tempel intagits av knektar och lyckas också avhysa sina ovälkomna våldsgästare. Befälhavaren gör dock saken klar att hon inte kommer att återvända till Kamest utan Peatron, varpå man väntar utanför templet på att den gamle är redo för avfärd. När situationen lugnat sig något kallar Peatron till rådslag i tempelsalen, vilken Praanz lyssnar till utan att göra sig tillkänna först. För att göra en lång historia kort beslutas det att de närvarande, vilket även omfattar Didra Damagi, grundar en ny och hemlig orden i berget Ranz namn (som vi dock inte har döpt ännu). Denna leds av den nye Peatro Petralba som är Bodonius av Ranz och har som uppgift att säkerställa att bergets fyra ögon förs i säkerhet. Därefter är det Bodonius uppgift att som "konfluxväktare" (jag har än så länge bara introducerat en och är tveksam till att ha både fyra ögon och fyra väktare) att säkra själva konfluxen. Praanz gör slutligen sin närvaro känd, blir ifrågasatt av Samirion angående sina bevekelsegrunder och lojaliteter, och svär slutligen också den heliga eden inför det heliga berget. Nu är spelgruppen, minus Robur Rödvad vars spelare inte väntas kunna närvaro innan våren, sammansvetsad med ett enda gemensamma mål. (Lång väg vandrar den vise, indeed.)
Farväl till Ranz
Hela sällskapet inklusive den tidigare peatron, som nu alltså kan lämna Ranz då hans ordenslöften slutligen klingat ut, flyr bakvägen men först efter att Bodonius lämnar en gåva till sin läromästare; nämligen att han återställt den gamles älskade trädgård till sin forna prakt (genom Tektonisk åkallan, men också genom att Bodonius i vår kampanj har gröna fingrar, även bokstavligen) vilket får den före detta fadern att bli rörd till tårar. Interaktionen mellan peatron och dennes lärjunge har haft karaktären en ganska ansträngd fader-son relation genom hela äventyret och avrundades på ett bra sätt genom att den senare axlade den tidigares mantel för att så på sätt kunna föra honom i säkerhet.
Man tar sig alltså ned till ranzinerordens egen båt, vilken sjösätts och riggas i ordning innan soldaterna vid templet hinner upptäcka vad som händer. Planen är att föra Praanz till Malossisjöns södra strand där hans sommarresidens finns och där hans väpnade eskort förhoppningsvis väntar på honom. (Spelaren ifråga kommer inte att kunna närvara vid nästa spelmöte, varför Praanz får ansluta vid ett senare skede.) Avani behöver nu leverera sina avskrifter till Kamalkus på Gatves klippa och föreslår att man tar vägen förbi Skuger då peatron ju uppmanat dem att söka alliera sig med mäktiga krafter inför den stora uppgiften. Avani har som bekant en öppen inbjudan att arbeta för DiFolterna, och dessutom sade de nytillkomna verserna någonting om "gifter i grannarnes andar"...
...
Fortsättning följer, förstås. Man planerar att resa via Tricilve och eventuellt anskaffa ett oceangående fartyg där. Samirion behöver avrapportera till Brondon Vilhúlla som förhoppningvis kan erbjuda den gamle peatron tillbörligt beskydd. Bodonius å sin sida behöver försöka komma i kontakt med övriga viskarröster och även kolla till de RhabdoRana-celler som förhoppningsvis fortfarande är under hans eget befäl. Han kommer eventuellt också att försöka möta viskarrösten Flint som lär vara stationerad med flottan i Siola. Sanningen är att Bodonius börjat hysa tvivel inför det vettiga i att lyda demonen Ghumgakk, med hänsyn till attackerna mot såväl Kintanarou som Ranz.
Den stora frågan nu torde vara huruvida man seglar till Tricilve via Kamest eller tar en omväg, antingen till lands eller vatten. Peatron har också försvagats betydligt till följd av att han släppt det bokstavliga berg av ansvar som vilat på hans heliga axlar. Gudarna låter honom helt enkelt få passera vidare, men frågan är om spelarkaraktärerna är villiga att acceptera den gamles öde...
Möte på berget
Peatron tar emot Avani i det Sanna ordets kapell, där den fullständiga Vox Ranzina i sin inbundna bokform alltså saknas då den beslagtagits av Digeta Longa. Den kringresande ockultistens vän Samirion medverkar i mötet medan Bodonius skickas iväg till grottorna för att se till och ta hand om broder Angantrym. Medan Peatron diskuterar de hemliga versernas existens med sina gäster och frågar om deras tolkning av de första inledande verserna, så inser Bodonius (genom sektens telepatiska förmågor) att mördaren Fabricus har sammanstrålat med ytterligare ett par av sektsyskonen, men kan dessvärre inte lokalisera var dessa befinner sig.
Väl uppe på berget upptäcker Bodonius dels ett rött sken och en skuggestalt vid den röda grottan, och dels att Angantrym inte sitter kvar på sin plats. Munken, vars kropp nu alltså besätts av Robur Rödvad, gömmer sig istället vid en grottöppning sedan hans olycksbroder (alltså Trimboldt i Roburs egen kropp) gömt sig längre bort. Bodonius känner inte igen sin ordensbroder trots att han alltså ser ut som sig själv, utan någon annan verkar alltså finnas bortom ögonens speglar. Innan han lyckas lista ut hur saker och ting hänger ihop så viskar rösterna i hans öra att mördarna närmar sig sitt mål!
Attentatet på Peatro Petralba
Bodonius ber därför Angantrym vänta, struntar i att undersöka skenet från den röda grottan, utan skyndar sig istället till templet. Väl framme stoppas han dock av soldaten som bevakar ingången. Eftersom denne inte verkar känna igen Bodonius, som till vardags rör sig som han behagar vid klostret, och vägrar släppa in någon så drar viskarrösten slutsatsen att knekten blivit hypnotiserad. Istället beger sig Bodonius in i templet genom köksingången. (Rent regeltekniskt skulle Bodonius ha blivit knäckt av rädsla till följd av soldatens hot, men spelaren valde istället att överge karaktärens öde som konsekvens. Detta passar också in bra med Bodonius allmänna tvivel kring RhabdoRana, se nedan.)
Under tiden har Avanis husdjur (förmåga) Dandi (som är en katt av okänd härstamning som hen plockade upp vid felikernas kloster på Clusta Noba, och som möjligen är någonting mera än bara en vanlig katt) upptäckt någonting i trädgården och skjuter iväg ut ur kapellet som ett skott. Avani tycker sig ha hört att någonting rört sig i trädgården själv och följer efter, men blir olyckligtvis stucken i benet av en röd trädskorpion! Samirion följer efter med draget artefaktsvärd men överrumplas från ovan av en mördare beväpnad med mördarskära. Han slås till marken och tappar Blåbite, med mördaren grenslande honom inför dödsstöten.
Avani lyckas motstå giftets verkan och försöker hjälpa sin vän, men hamnar dessvärre bland den vildvuxna grönskan med ansiktet före. Medan Samirion använder distraktionen till att sträcka sig efter sitt vapen och skär upp bålen på mördaren i ett kraftfullt hugg, så får Avani syn på Dandi under buskarna inbegripen i en väsningstävling med en trädskorpion. Spelaren offrar en ÖT för att rädda karaktärens husdjur undan en säker död, springer fram och sparkar undan krypet så att det flyger i en vid båge över fontänen i mitten av trädgården. Dels får Avani ytterligare ett stick i benet och dels får giftkokaren syn på mördaren Fabricus, som alltså tagit sig in i templet genom huvudingången, som trycker bakom fontänen.
Skogsblodet rinner till
Mördaren går till anfall mot Samirion som passar på att förvandla sig till en halvform mellan björn och människa, vilket också räddar honom undan giftet i Fabricus kastvapen (till formen av en fjäderpenna som hon förvarat över örat som ett tillsynes harmlöst skrivdon). Innan Samirion segnar ned till följd av giftbläcket som pennan doppats i lyckas han dock hugga huvudet av mördaren. Avani, enbart delvis påverkad av giftet hen utsätts för inte mindre än två gånger, skyndar till hjälp samtidigt som Bodonius anländer via tempelsalen och inser vad som precis hänt. En tredje mördare befinner sig ovan trädgårdens koppargaller men försvinner i natten.
Avani lyckas producera potenta motgifter ur sin apotekarväska (förmågan Outtömlig kappsäck) vilka efter ett antal lyckade dådslag och ett avtal med Ödet räddar Samirions liv. Bodonius kastar liken efter de fallna sektsyskonen bland grönskan så att trädskorpionerna kan börja äta sig mätta och därmed bli inaktiva. Medan de övriga stänger in sig i kapellet med Peatro Petralba, vilken man alltså lyckats rädda undan RhabdoRana, tar sig Samirion (som lyckats neutralisera giftet i sin kropp genom guden Tigwalvans försorg) ut genom en bakväg och tar upp jakten på den återstående mördaren, nu istället halvförvandlad till varg. Han får dessvärre upp spåret försent och mördaren flyr ut på Malossisjön i ett väntande flytetyg, men druiden låter sig inte förskräckas utan plumpsar i för att försöka simma ikapp sitt byte. Även detta går om intet och när han istället stöter på en snyftande Gistacki i Trimboldts skepnad tappar han helt besinningen, låter skogsblodet ta överhanden och springer till skogs... (Resultatet av en misslyckad formvandling tillbaka till människohamn)
Oreaden i den Röda grotta
Peatron blir varse om att Bodonius lämnat Angantrym uppe på berget och får höra om såväl dennes uppvaknande som fenomenet vid den heliga röda grottan. Man beger sig därmed i samlad tropp upp till grottorna och Peatron plockar även med sig de hemliga verserna från deras gömställe uppe i pannhålan. Väl på berget ser man inget mera spår efter Angantrym (eller Trimboldt heller för den delen) men i den röda grottan får man kontakt med det väsen som enligt Peatron har förmedlat de så kallade hemliga verserna sedan Cruri vaknade på Marjura, nämligen oreaden Echo.
Under en seans, där besökarna sänker sitt medvetande till bergets långsamma tempo, förmedlar hon bland annat att detta är hennes sista budskap från gudarna, att ögonen behöver räddas, att hennes "syster" kan erbjuda beskydd samt att "Berget har avlat sin fader den Stora Tjuren". Jag lät också verserna som berör det Blå ögat vara ett tillägg, en slags gudomlig post scriptum, efter att det nuvarande oraklet i Skuger blivit mördat av RhabdoRana (vilket skedde som en komplott i skuggspelet, utan att någon spelare anar sammanhanget ännu) och blivit ersatt av piratklonen, mot Manghaldes vilja förstås. Därmed är alltså Vox Ranzina, slutgiltigt, fullbordat och såväl berget som den röda grottan tystnat för gott.
Eller?
Den katalbiska framstöten
Praanz da Kaelve å sin sida blir antastad på byns värdshus av en trupp soldater ur Einersegg, men lyckas oskadliggöra ett par av dem och fly genom att hoppa över till taket till ett angränsande hus. Han låter kejsargardet följa efter honom uppför berget mot klostret men hinns dock upp av en snabbfotad spanare vid själva krönet. Han får denne att backa undan och invänta resten av sin enhet genom ett intensivt och blodigt utfall, varpå han studerar situationen uppe vid templet på avstånd. Det visar sig att en trupp soldater av okänt ursprung tagit position framför tempelbyggnaden medan själva tempelvakten som bäst formerar sig framför sitt logemente. När soldaterna från Einersegg hinner fram till tempelgården möts löjtnanterna ur båda enheter mitt på gårdsplanen.
Under tiden har sällskapet uppe på Ranz tagit sig ner igen och upptäcker på håll att soldater formerat sig framför templet, varpå Bodonius skickas fram för att se vad som händer. Han stöter ihop med ett befäl för soldater tillhörande hertigen av Kamests legatgarde, stålsätter sig inför dennes hot om våld genom att anta stenens aspekt (Tektonisk åkallan) men tar i för mycket och blir stående staty framför tempelingången.
De båda officerarna på tempelgården efterfrågar den andres order och underkänner sin motparts jurisdiktion på platsen. Praanz griper tillfället i akt att ta befälet över den disorganiserade hedersvakt som stationerats på Ranz, vilka ställer sig i försvarsställning mot soldater ur Einersegg som genast får order om att arrestera Praanz. Nu stiger översten själv fram för att möta officerarna från hertigpalatset i Kamest respektive kejsarpalatset i Tricilve. Han lyckas plantera nog med tvivel i löjtnantinnan från Kamest för att denna inte ska vika sig för Praanz gamla fiende Honza från Einersegg (här samme katalbier som hade order om att mörda Ialsop da Kamesti under kalabaliken vid Kronolaabens invigning nio år tidigare) som alltså vill arrestera Praanz och därmed göra Digeta Longas ansats att förmå ranzinerna att dra tillbaka sin profetia om intet. Honzas order är rent av att döda Peatron och arrestera Praanz för mordet, men då denna plan nu uppenbart gått i stöpet drar han sig tillbaka och lämnar klostret med sin trupp.
(Soldaterna ur Einersegg respektive Kamesti legatgarde är delar av respektive resurs i skuggspelet, vilka jag ödmjukt bad respektive spelare om att få låna till karaktärsspelet. Ifall någon av dessa enheter lyckas med sitt uppdrag visavi Peatron kommer detta in sin tur att belönas med bonustärningar för specifika komplotter i skuggspelet.)
Bergets nya orden
Vid Ranz har Didra Damagi anslutit sig till och erbjudit sitt beskydd till Avani och Peatron, liksom Bodonius slutligen återvänder med besked om att hertigen av Kamest har sänt sina trupper för att hämta fadern. Detta får Peatron att stiga fram och börja skälla ut legattruppernas anförare. Bodonius försöker tala sin ordensmästare tillrätta vilket slutar i ett gräl munkarna emellan. I slutändan lyckas den yngre munken dock få Peatron att dra sig tillbaka för att vila upp sig, medan han själv ägnar sig åt att rensa tempelträdgården från ohyra. Avani passar på att försöka samla gift från trädskorpionerna för att sedan kopiera Vox Ranzinas hemliga verser för sin skuggmakts räkning, vilka hen kunde lägga vantarna på i den kalabalik som utbröt innan. Soldaterna från Kamest tar tempelbyggnaden i besittning medan Praanz lägger sig tillrätta uppe i pannhålan för att hålla uppsikt över läget. Samirion återvänder så småningom med outträttat ärende och tittar till Peatron.
På morgonen vaknar Peatro Petralba till insikten att hans tempel intagits av knektar och lyckas också avhysa sina ovälkomna våldsgästare. Befälhavaren gör dock saken klar att hon inte kommer att återvända till Kamest utan Peatron, varpå man väntar utanför templet på att den gamle är redo för avfärd. När situationen lugnat sig något kallar Peatron till rådslag i tempelsalen, vilken Praanz lyssnar till utan att göra sig tillkänna först. För att göra en lång historia kort beslutas det att de närvarande, vilket även omfattar Didra Damagi, grundar en ny och hemlig orden i berget Ranz namn (som vi dock inte har döpt ännu). Denna leds av den nye Peatro Petralba som är Bodonius av Ranz och har som uppgift att säkerställa att bergets fyra ögon förs i säkerhet. Därefter är det Bodonius uppgift att som "konfluxväktare" (jag har än så länge bara introducerat en och är tveksam till att ha både fyra ögon och fyra väktare) att säkra själva konfluxen. Praanz gör slutligen sin närvaro känd, blir ifrågasatt av Samirion angående sina bevekelsegrunder och lojaliteter, och svär slutligen också den heliga eden inför det heliga berget. Nu är spelgruppen, minus Robur Rödvad vars spelare inte väntas kunna närvaro innan våren, sammansvetsad med ett enda gemensamma mål. (Lång väg vandrar den vise, indeed.)
Farväl till Ranz
Hela sällskapet inklusive den tidigare peatron, som nu alltså kan lämna Ranz då hans ordenslöften slutligen klingat ut, flyr bakvägen men först efter att Bodonius lämnar en gåva till sin läromästare; nämligen att han återställt den gamles älskade trädgård till sin forna prakt (genom Tektonisk åkallan, men också genom att Bodonius i vår kampanj har gröna fingrar, även bokstavligen) vilket får den före detta fadern att bli rörd till tårar. Interaktionen mellan peatron och dennes lärjunge har haft karaktären en ganska ansträngd fader-son relation genom hela äventyret och avrundades på ett bra sätt genom att den senare axlade den tidigares mantel för att så på sätt kunna föra honom i säkerhet.
Man tar sig alltså ned till ranzinerordens egen båt, vilken sjösätts och riggas i ordning innan soldaterna vid templet hinner upptäcka vad som händer. Planen är att föra Praanz till Malossisjöns södra strand där hans sommarresidens finns och där hans väpnade eskort förhoppningsvis väntar på honom. (Spelaren ifråga kommer inte att kunna närvara vid nästa spelmöte, varför Praanz får ansluta vid ett senare skede.) Avani behöver nu leverera sina avskrifter till Kamalkus på Gatves klippa och föreslår att man tar vägen förbi Skuger då peatron ju uppmanat dem att söka alliera sig med mäktiga krafter inför den stora uppgiften. Avani har som bekant en öppen inbjudan att arbeta för DiFolterna, och dessutom sade de nytillkomna verserna någonting om "gifter i grannarnes andar"...
...
Fortsättning följer, förstås. Man planerar att resa via Tricilve och eventuellt anskaffa ett oceangående fartyg där. Samirion behöver avrapportera till Brondon Vilhúlla som förhoppningvis kan erbjuda den gamle peatron tillbörligt beskydd. Bodonius å sin sida behöver försöka komma i kontakt med övriga viskarröster och även kolla till de RhabdoRana-celler som förhoppningsvis fortfarande är under hans eget befäl. Han kommer eventuellt också att försöka möta viskarrösten Flint som lär vara stationerad med flottan i Siola. Sanningen är att Bodonius börjat hysa tvivel inför det vettiga i att lyda demonen Ghumgakk, med hänsyn till attackerna mot såväl Kintanarou som Ranz.
Den stora frågan nu torde vara huruvida man seglar till Tricilve via Kamest eller tar en omväg, antingen till lands eller vatten. Peatron har också försvagats betydligt till följd av att han släppt det bokstavliga berg av ansvar som vilat på hans heliga axlar. Gudarna låter honom helt enkelt få passera vidare, men frågan är om spelarkaraktärerna är villiga att acceptera den gamles öde...