Eftersom ett par nyckelspelare i kampanjens andra del inte var tillgängliga under sommaren passade vi andra på att påbörja
den tredje litet smått. Dessa återkom dock till hösten och vi har ägnat ett tiotal spelmöten åt att ta oss mot det Röda ögat med snigelfart. Dessvärre har spelarna ifråga återigen ramlat ur gruppen, måhända tillfälligt, men här följer i alla fall en kort redogörelse vad vi gjorde under dessa möten.
En skuggmakt övergiven
Avani och Samirion väljer i slutändan att smita från Gatves klippa varpå den förre alltså överger sin skuggmakt. Man för med sig cordolanumet som Kamalkus behövde till sin ritual och räknar därför inte heller med att kunna återvända, även om man fortfarande hoppas att trollkarlen ska kunna vara nyttig i kampen mot Shagul.
Man återvänder istället till Tricilve för att på Manghaldes uppdrag söka upp Rochart på Hednahus (här en fastighet vid Hednaholm där shaguliterna haft sitt högkvarter). Shaguliterna är dock fördrivna sedan länge och "föreståndaren" Rochart är i säkert förvar i Fam Kvalvi. Genom sin kontakt med Praanz da Kaelve i den ockuperade huvudstaden får man dock tillfälle att, mot bättre vetande, besöka säkerhetspolisens högkvarter. Översten vill också att karaktärerna ska identifiera vad han misstänker vara Shaguls lik, vilket upphittats på Allguda holme. (Bakgrunden är att Shagul försökt snärja Tricilves RhabdoRana-cell men att denna försatts i beredskap av viskarrösten Drogden/Bodonius, varpå det hela slutade med en sammanstötning istället.)
Väl i Fam Kvalvi, där också kejsarens sitter belägrad med hela sitt hov i sin eremitkastell, upptäcker man först att liket är spårlöst borta. (Shagul överlevde mördarnas gift och har dragit vidare.) Den vanskapta Rochart däremot har lämnats för döden i sin mörka fånghåla, men Praanz lovar att överlämna honom i karaktärernas vård om de hjälper honom med en sak; Enu Amissadu är nämligen ofrivilligt Digeta Longas husastrolog och Goba da Grummi misstror melukhiern. För att inte Praanz överordnade ska göra processen kort med astrologen uppmanar översten karaktärerna att försöka lirka ur honom sanningen om konfluxens läge.
Det visar sig att den olycklige Amissade helt enkelt har upptäckt konfluxens kluvnad; att stjärnorna pekar ut två helt olika platser samtidigt. Med denna kunskap och med Rochart i släptåg reser man då ännu en gång till Ilibaurien, denna gång eskorterade av Mathus Dokella. (Tocandra da Privaris öde förblir som sagt oklar sedan den förra expeditionen norröver.)
I Skuger möts man först av DiFolternas kallsinne (sedan karaktärernas tidigare besök på Parenkymon, ovan) medan Rochart förs inför Manghalde i träsket. Så småningom ankommer även Kimara, Pulcygnus och Didra från sin räd till Folda, se separat tråd om Kristalltjuren. Avani blir slutligen inbjuden till Parenkymon ännu en gång på Manghaldes vägnar - där denne går med på att och lyckas också förlänga trollkarlens liv ytterligare något, genom att stjäla Rocharts organ i en slags transplantation.
I västerled
Spelgruppen samlar sig åter och man bestämmer sig för att söka efter det Röda ögat på Palamux innan man tar sig till Saphyna för att det Gröna. Istället för att segla runt och passera den fallna staden Soblak, med allt vad detta kan innebära i fientliga flottstyrkor, så bestämmer man sig för att resa tvärs igenom ön. Första anhalt är ett besök på sinevanernas kloster i Tiribend, där Pulcygnus avviker från resten av sällskapet för att återvända till HOXOH. (Hans skuggbefallning var att hämta Astrumal DiFolt till Skuger och belöningen det lejdebrev som åter ger honom tillgång till stadens akademi.)
Efter att ha sökt information i både Tiribend och Fontra Cilor och avrest mot Famaruhl iakttar man krigsförberedelserna i Moskorien inför det väntade anfallet från Kishatet. Man undkommer dock striderna och anländer så småningom i Urma, där det dock visar sig att gränsen västerut är stängd. En främmande truppstyrka har nämligen slagit läger nedom försvarsmuren i högpasset, varför sällskapet istället behöver ta omvägen genom bergen.
Bodonius råkade sätta skräck i tolguldervakter (genom Tektonisk åkallan) i urma men lyckas trots detta vinna respekten och förtroendet hos en krigare av jättefolket som blir sällskapets vägvisare framledes. På Tolgelds nordliga sluttningar stöter man längst vägen på Joobalashersektens landsflyktigaöverlevande ledning med Enu Garasuga och Noscapio i spetsen. Man ger dessa ynkligt motvilliga präster den hjälp man förmår innan man fortsätter vidare till tolguldernas huvudort belägen i en svårtillgänglig bergsklyfta. Där samlas jättefolket till krigsråd då främmande soldater ska ha landstigit på sydkusten, plundrat och även förorättat bofasta tolgulder där. Det ropas på blodshämnd och sansade skallar får finna sig överröstade.
Tolguldernas anfall ska kommer söderifrån - utan att förstrådfråga "solprästerna" i Urma, vilka utan tvivel skulle komplicera saker och ting. Bodonius är något av en shaman i tolguldernas ögon och erbjuds plats i fälttåget, varpå hela gruppen avviker från sin ursprungliga kurs mot kusten för att istället resa med sina nyvunna vänner norrut till Högpasset mot Moskorien. Efter ett spaningsuppdrag nöjer sig gruppen med att iaktta tolgulernas anfall mot fiendelägret, även om Bodonius faktiskt inleder striden genom att nedkalla bergsandarnas vrede mot fienden i form av ett stenskred.
I resterna av de kontinentala legoknektarnas fältläger finner man svar på en del frågor om det politiska läget och hotet mot Trakoriska riket. Hären som verkar ha intagit Lasemos i gruppens färdriktning (man siktar på Maravelda som första anhalt på väg till västra Palamux) förefaller alltså invänta marschorder från Kishatet, mot okända mål. Man avbryts dock av krystallokraten Huriems som anländer i ett försök att reda ut varför tolgulderna lagt krokben för Shar Kishatis krigsplaner. Samirion, i egenskap av Abzulvans utsände, lyckas dock vinna prästens gunst och avverka ett personligt ledjebrev inför resan västerut längs karavanvägen.
I Oorams skog tampas man med misshagliga fogdeknektar med order om att hålla vägen stängd, vilka man dock lyckas överlista och därmed undvika att bli förda inför fogden i Orneliden (här en tänkt residensort för fogden belägen invid flodmynningen). Spelarna väljer att undvika kusten och istället prova sin lycka genom det, enligt uppgift, stängda färjeläget i Tramenze och blir följaktligen tillfångatagna som misstänkta spioner av ockupationsstyrkorna på plats. Bodonius blir i sin tur ertappad som medlem av RhabdoRana, slagen i järn och brutalt nedslagen efter ett tappert flyktförsök.
Det återstår att se huruvida Huriems och/eller Brondóns lejdebrev kan köpa dem frihet och passage över gränsen till Lasemos. Ty här tog det återigen stopp för Oraklets fyra ögon, varpå en del av spelgruppen fortsätter med Kristalltjuren istället.