Fädren av den Vita klippan
Stegosernas gudautvalde konung återvänder oväntat till Stegos men verkar fortfarande envisas med att hålla hov på öns sydsida. I samband med detta anländer också ett fartyg från Albarunzia med delegationer från såväl det tidigare Kishatet som andra intresserade, däribland spelarkaraktären Avani. Spelgruppen sammanstrålar alltså utanför borgen Ljushem dit även delar av huvudstadens befolkning med Livbärerskan i spetsen anländer för att träffa konungen. Bodonius kan berätta att kvinnan Kimara verkar ha lämnat Stegos, möjligen tillsammans med en annan för honom okänd kvinna (Fundibéra?). Samirion minns att Kimara berättade att hon hade ärende till DiFolterna i Ilibarien där hon skulle möta upp Uroboren och blivit utlovad det Blå barnet som betalning för utförda tjänster.
Bodonius minnen återvänder sakteligen när de andra berättar om deras tidigare äventyr tillsammans. Han säger sig fortfarande tjäna berget Ranz som återuppstått, men vet inte vad detta betyder. Samirion återberättar huvuddragen i sitt äventyr kring det Röda ögat medan Avani beskriver utvecklingen i Lasemos samt beklagar att hen bar ansvaret för Bodonius öde. Det som hänt är alltså att Bodonius drogs ned i Dödsriket (se ovan) där hans själ slets i stycken av hämndlystna mordoffer. Shagul ingrep dock och lade beslag på munkens hjärta innan kroppen togs om hand av Peatro Petralbas ande, som vandrar osalig längst den döda floden efter Samirions misslyckade försök att lysa frid över hans själ vid hans dödsbädd (se ovan). Peatron har samlat alla döda ranzinermunkars andar på en vit klippa i Dödsriket som direkt motsvarar den vid Ranz, och tillsammans med alla de tidigare ordensfäderna besätter man Bodonius sargade kropp. Bodonius egen ande är alltså endast delvis närvarande medan kroppen i sig har vissa kvardröjande minnen. Den samlade Peatron Petralba (Bodonius utsågs till den sjunde och sista av sin föregångare) följer därefter dödens flod ut i Glömskans hav och försvinner under ytan...
Avani, som är en kunnig liksynare, kan bekräfta att Bodonius inte längre räknas till de levandes skara, liksom att kratern i bröstkorgen härrör från att hans hjärta slitits därur. Gruppen överväger sina uppslag och målsättningar i ljuset av situationen på Stegos, och bestämmer sig slutligen för att fortsätta jakten på oraklen. (Jag erbjöd spelarna en möjlighet att avsluta kampanjens andra del nu när den tredje också var färdigspelad, viket redovisas på annan plats, och därmed påbörja kampanjens avslutande del. Men spelgruppen föredrog att spela klart denna andra del.)
Aldrun av havsfolket
Gruppen får aldrig tillfälle att träffa Arn då hela hovet medLivbärerskan i spetsen förflyttas slutligen till huvudstaden under pompa och ståt. Bodonius överlämnar en äggformat sten (Wafna, som djurmagikern kommer att kunna ta som sitt totem och Följeslagare vid senare tidpunkt) till Samirion, uppenbarligen en slags gåva från Kimara.
I väntan på att situationen ska stabilisera sig i staden bestämmer man sig för att återvända till Irminsuleträdet. Där får Bodonius en vision av en stenstaty som står på Irminsuleträdets ställe på strandklippan. Avani Veda råkar hitta en mystisk skyttel vid trädets rötter som ger ifrån sig en tunn regnbågsskimrande tråd. Det är givetvis skaparpennans givna form i Tiamatias värld som tappades av Kimara när denne anlände till Stegos genom Irminsule i kampanjens tredje del.
Nu gör spelarna någonting helt oväntat då man tar sig ned till den lilla stranden och blåser i snäckhornet som man fick av havsfolket vid Sjublommors afton i Tricilve, se ovan. Ingenting händer till en början men senare under dagen skymtas ryggen på en väldig varelse ute till havs, och vid solnedgången reser sig havskvinnan Aldrun ur vågorna för att svara på karaktärernas frågor. Här fick jag som berättare verkligen bita mig på tungan för att inte spoila fortsättningen, men det framkom bland annat att det var välsterkotten Grono som hämtade Bodonius kropp från Dödsriket.
Efter att man grunnat på sina nya ledtrådar under natten försöker Samirion åkalla dryaden Melealina som Sambarsynd Coria tidigare försökte rådfråga på Kintanarou. Eftersom spelarna själva beslutat sig för att söka efter det Gröna ögat på Saphyna gav detta givetvis inget som helst resultat...
Vid konungens hov
Vid ankomsten till Mea Plakole inviger man först Livbärerskan i Vox Ranzinas verser och sitt gudagivna uppdrag att skydda oraklen. Prästinnan uppmanar sällskapet att föra även resterande orakeln till Stegos där de står under konungens beskydd. Oraklet som redan gästar konungen har dock hunnit göra sig impopulär bland tjänstefolket på palatset och är också självmissnöjd med att inte kunna göra sig förstådd. Avani vinner dock matematikerns välvilja genom att erbjuda honom ett av Kamalkus dyrbara viner. Man stämmer också möte med de stegosiska sjärntydarna som mest verkar förvirrade över de motstridiga kosmiska budskapen. Dessvärre ställer språkförbistringen krokben för karaktärernas försök att rådfråga Nastigast som ju borde veta ett och annat.
Bodonius får veta att den förste Peatro Petralba besökte Stegos innan förmörkelsen och överlämnade en bit av det heliga berget till öborna. Enligt sägnen ska Fadern av den Vita klippan återvända till ön för att hämta tillbaka det som getts till låns. (Det som ingen givetvis ännu känner till är att Irminsuleträdet planterades på samma plats och att statyn som Bodonius såg i sin vision i själva verket inlemmats i trädets rotverk, enligt romanförebild.)
Konungen har däremot gjort sig oanträffbar och ryktet gör gällande att hans trolovade Kimara är på vift. Ett trakoriskt skepp anlöper hamnen med representanter för Bodâken, Kastykekyrkan och Digeta Longa. Abzulvans ambassadör Brondon Vilhûlla är också ombord och Samirion har därmed tillfälle att stämma av med sin skuggmakt. Eftersom man ändå har för avsikt att segla söderut mot Saphyna skickar ambassadören Samirion att kontakta Mirandan av Arda, som borde följt med den ransardiska invasionsarmén.
Representanter för munkordnarna i Nastrôl anländer också till huvudstaden, däribland självaste Nardor Brodran och dennes dotter Nirorín som Bodonius redan stiftat bekantskap med under tidigare äventyr (se ovan). Bodonius spelare väljer för övrigt att ta bansikan-munken som Följeslagare (förmåga). Munkarna vill förmå kungen att belägra Soblak, ty man befarar att legoarmén i staden väntas bryta sig ut därifrån. (I själva verket smider Huriems planer med Blodvadaren att förena sig med legoarméerna som Arn lät löpa i Lasemos, vilka anländer till Urma landvägen.)
Man lyckas förvärva ett ombyggt lastfartyg med en kastmaskin i fören från Kishatets flotta med tillhörande besättning genom Livbärerskans försorg. Prästinnan skickar även en av sina förtrogna för att övervaka och assistera efter behov. Innan man avseglar mot Saphyna lyckas man nästla sig in i kungahovet och ställa till med en högljudd konfrontation med Arn inför hovet och farländska diplomater. Man får därmed stifta närmare bekantskap med kungens blinde vapendragare Naramsin, innan konungen ger order om att de objudna gästerna ska avlägsnas. Fröet till Samirions framtida usurpation är därmed planterad men för tillfället kan Livbärerskan enbart eskortera äventyrarna till hamnen för att skyndsamt lämna Stegos...
Deläventyret Gröna ögat väntar härnäst.