Wed 05 Aug 2015, 17:26
Ankomsten till Arhem, del 1
Det femte spelmötet inleds ombord Mangelika som seglar i konvoj mot Marjura. Besättningen och Arn Dunkelbrink, som reser under pseudonymen Onedon, har hamnat i luven på varandra då man misstänker riddaren för att plåga skeppskatten, när han hugger Blatifagus svansspets i en säck. Spelarkaraktärerna försöker närma sig vapenmästaren men avbryts av att oraklet Kimara drabbas av en vision och kollapsar på däck. (Spelaren ifråga hade läst utdraget ur Slaktare små som återfinns i anslutning till avsnittet om Höga språket i regelboken, och tyckte att scenen skulle passa bra som en vision.)
Vandrarmunken Tallgo fortsätter att plåga Arn om vapenlektioner och lyckas också slutligen förolämpa den senares riddarheder. Arn ber om att få inspektera elevens stridsstav, berättar om dess ursprung (det är i själva verket kärnan ur ett stycke av Irminsulträdet på Stegos, som hamnade i havet innan förmörkelsen och spolades i land vid Albarunzia i kristalliserad form). Sedan frågar han om Tallgo verkligen är säker på att han önskar en vapenlektion, och när denne svarar jakande slungar han iväg staven i en hög båge med orden "tänk snabbt". Tallgo slänger sig efter sitt vapen, följer dess flykt över relingen och försvinner ned i havet för att inte synas mera. Animisten Samirion gör ett misslyckat försök att rädda sin reskamrat genom att slänga sig i havet och förvandla sig till sjölejon, med resultatet att han själv får räddas av manskapet i halvform.
Kimara konfronterar Arn och får denne att be om ursäkt av respekt till gudarna och förklara sitt tilltag. När man tvingats acceptera att Tallgo försvunnit i havet omgärdas skeppet plötsligt av en övernaturlig dimma, varpå sjögången upphör och man inser att man inte längre befinner sig på havets yta. Karaktärerna räddar sig inomhus med saltvatten i lungorna och när dimman lättar hittar man någonting oväntat i jollen som sjösattes under livräddningsförsöken. Munken Tallgo ligger, med sin stav, inlindad i sjögräs som i en kokong på ekan. Han vet inte vad som hänt men har spridda minnesbilder av en kvinna (Aldrun) som pratade om en stor virvel, ett äktenskap som stundar och om vikten att någon man inte får syn på någon kvinna. Sammanhangen är oklara, tills vidare, och klarnar nog först ombord på Bladverk - om spelet fortlöper så långt.
Tallgo lyckas slutligen säkra en session vapenträning med Arn innan konvojen når Marjura. När man ankrar utanför Pik Lunnula i väntan på lots ror riddaren dock ensam iland och försvinner. Han skulle visst inte alls till Clusta Noba.
Framme vid Arhem får passagerarna på Mangelika vänta medan bland annat Vågdansaren angör vid hamnkajen. Efter att härolden läst upp Gottards budskap stiger man slutligen iland på jakt efter husrum inför natten. På marknadsplatsen får Kimara och Tallgo syn på Kmordahelgedomen och tar sig över den låsta grinden för att söka gratis härbärge i egenskap av pilgrimer. Kimara uppfattar det öde kapellet som ett ont omen och man gör istället övriga passagerare sällskap till Junker Hildurs.
Följande morgon får Samirion syn på Melobin Vackre i sällskap med Shulaban och söker kontakt med den en medlem av den mytomspunna Kmordasekten. Kmordanovisen blir fullkomligt tagen på sängen men Shulaban söker göra det bästa av situationen. När fler spelarkaraktärer ansluter och frågorna om isdruidernas orden blir alltfler och alltmer närgångna väljer han att hastigt lämna värdshuset. Samirion springer efter och Melobin är uppenbart ovillig att diskutera sin orden mera utan flyer istället i full panik.
Laborestern Avani inser att värdshusvärden torde vara just den "herr Ornetand" som ett av breven i dennas kurirväska är adresserad till. Karaktären inväntar dock tillfället då värden uträttar sig morgontarv för att presentera sig som "herr Molbrock" och leverera brevet. Den senare är såväl misstänksam som överraskad och försvinner in till sin fru med brevet. När han fått innehållet uppläst för sig stormar han tillbaka ut för att i ett utbrott av raseri kasta ut Avani från värdshuset. När Avani plockat upp brevet och läst upp det själv framgår att brevets mottagare är en person vid namn Guzier som verkar organisera ett väpnat uppror mot trakorierna. Karaktären lyckas dock inte hitta någon annan Ornetand, eller en herreman vid namn Guzier, i Arhem och låter saken bero tills vidare.
Kimara lyckas kommunicera med dolken Demens, som nu verkar betydligt mera potent än på Trinsmyra. Den förvirrade rådgivaren verkar tro att Kimara är drottning Ottila, varnar för häxan Rirba som förhäxat konungen och förklarar att tronarvingarna svävar i fara. Senare anmärker han med hänsyn till klimatet att Svavelvintern redan börjat falla över landet, som han kallar Krau-Ki medan moderna namn som Marjura och Arhem klingar obekanta i den gamles öron.
Tallgo finner Kyrias fäktskola och söker plats bland eleverna. Kyrias drar dock det längre strået och lyckas, genom att åberopa Bansikans hederskodex, anlita sinevanermunken som gästlärare. Härmed har vandrarmunken också lyckats säkra gratis mat och husrum för sig själv - och kanske även för sina kumpaner?
Avani levererar sitt andra brev, som är adresserat till den lokale företrädaren för handelshuset Mogger. Asimund förklarar torrt och sakligt varför kvicksilverleveranserna upphört och sträcker ut händerna i vanmakt. När Avani presenterar ett initiativ för att avhysa draken från kvicksilvergruvan hänvisar träskmannen karaktären till bergsmannen Gwellmyn som driver en smedja i staden.
Kimara är frustrerad då man är hänvisad till kmordadruiderna för att komma till Domonas källa (som hon ännu inte förstått finns vid Kmordahelgedomen), medan dessa som bekant har lämnat Arhem och ingen verkar veta när dessa väntas åter. Nyfikna öron har dock snappat upp att den bleka sydländska kvinnan önskar att ta sig upp på glaciären...
Nästa spelmöte inleds genom att Malek, Sulidon, Grisselhår och Uxu presenteras för spelarna. Jag har som berättare svårt att bärga mig!