User avatar
Tomas
Site Admin
Topic Author
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Mon 11 Apr 2011, 00:15

Själv testar jag sedan ett år tillbaka det nya Svavelvinterspelets regelsystem genom att köra den klassiska gamla konfluxkampanjen med min spelgrupp. Enormt kul!
Jag har tidigare skrivit mina spelrapporter på Järnringens forum, men tänker nu fortsätta här i stället. Alla de tidigare rapporterna finns samlade som en PDF för den som vill läsa, kika här:
http://frialigan.se/wp-content/uploads/ ... rönika.pdf
Tyvärr saknas förstås kommentarerna.

Återkommer inom kort med nästa rapport!
Fria Ligan
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Topic Author
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Resumé spelmöte 9 april

Fri 22 Apr 2011, 00:47

Efter flera spelmöten med lite lösare karaktärsdriven stil fortsatte jakten på de återstående oraklen under vår senaste spelmöte. Då en spelare saknades skippade vi skuggspelet och snabbspolade förbi sällskapets hastiga flykt från Albarunzia, och började spelet ombord på en kopparlastad karavell på väg in mot Maravelda - hamnstad i furstendömet Lasemos på västra Palamux.


Trakoriens eländiga vagga
Ingen lots mötte skeppet. Vattnet stod så lågt att skeppet fick ankra ute i bukten och sällskapet fotvandrade med sin packning över den blottade och stinkande havsbotten. Belbozza och Kamurra bar den sårade Umbrovo på en bår, där han låg och yrade om vin och kvinnor.
Maravelda var en sorglig syn. Vittrade valv och fasader antydde stadens forntida storhet. Lasemos var den trakoriska civilisationens vagga, nu förfallen och fattig. På första bästa torg förkunnade Severa nyheterna från öster, om Stegosi förljusning och Kishatets kollaps. Lertios, som efter Peatro Petralbas nesliga död närde ett glödande hat mot Digeta Longa, passade på att spå även Trakoriska rikets undergång. Konfluxens hjul var i rullning och Vox Ranzinas strofer om ruttnande rikens fall kunde tolkas på allehanda sätt.

En båt utan spikar
Sällskapet hade ingen tid att slösa i Maravleda. Av sina mästare i den animistiska inkvisitionen Abzulvan hade Lertios fått höra om Malurangu, en missionärsstation driven av kafrilerpräster på en ö utanför västra Palamux kust. Det var en perfekt utgångspunkt för en expedition i vildmarken norr om Klagga, där Vox Ranzina antydde att det Röda oraklet fanns.
Det gällde bara att ta sig till ön. Problemet var att den låg nära Ferrofagerna, en mytomspunnen ögrupp vars klippor slet järnspikarna ur alla skepp som kom i närheten. Sällskapet blev snart varse att den ende som seglade till Malurangu var en kondottiär vid namn Moliax.
De fann honom i hans båt, Barkmannen, en karavell ihopsatt enbart med trossar och träplugg. Moliax var en rödbrusig och jovialisk figur som gärna skeppade sällskapet till Malurangu, men för den hutlösa summan tusen decaurer.

Att skrämma en musikant
Efter ett parti smickelbräde gick Moliax med på att sänka priset betydligt - i utbyte mot en "liten tjänst": Hans betydligt yngre hustru Niselsi hade tillbringat alltför mycket tid med en lokal lutspelare vid namn Rafalder. Om sällskapet satte stopp för detta kunde Moliax avresa redan nästa morgon.
Kamurra, som lärt sig uppskatta list och ränksmideri, skred genast till verket. Lertios och Severa följde med, utan entusiasm men drivna av pliktkänsla. De fann lutspelaren på en lokal krog och Kamurra lurade ut honom på bakgården. Den forne lönnmördaren påstod att Niselsi var dödligt sjuk i en sällsynt könssjukdom och att Rafalder själv sannolikt var smittad. Den enda boten fanns på fjärran Trinsmyra, påstod Kamurra, som sade sig vara utsänd för att spåra och stoppa smittan.
Historien var minst sagt tunn, men Rafalders mod var ännu vekare. Han smälte bort som en snöflinga på Fokalerslätten och syntes aldrig mer till i Maravelda.

Historien om sutar och norsar    
Med van hand styrde Moliax Barkmannen mot Malurangu. Han berättade att han hade sina rötter i sutarnas stam, ett klan som levde i Hoskas klyfta strax norr om Klagga. Sutarna i var uråldrig och evinnerlig fejd med en annan stam, norsarna, ett raktigenom uselt folk enligt Moliax.
Enligt sägnen var folken ättlingar till de två urtida systrarna Sute och Norn, döttrar till stormguden Marduk. De var sammanvuxna men grälade ständigt. Till slut delade Marduk dem med ett hugg så mäktigt att Hoskas klyfta uppstod. Sute och Norn delade samma hjärta och dog, men för att minnas dem kastade Marduk upp deras ögon på himlavalvet - där de syns än i dag som Solen och Månen.
Han sade att norsarna dyrkade ett ondskefullt orakel som bodde inuti en klippa längst in i Hoskas klyfta. Den kallades för Kungsklippan. Vox Ranzinas versrad "mitt röda öga gömmes i krönta klippan" var plötsligt glasklar. Det Röda Ögat måste vara norsarnas orakel.

På animisternas ö
Efter två dygn till sjöss hade Barkmannen passerat Ferrofagernas svarta klippor och nådde fram till Malurangu, en enslig holme utslängd i det stora blå.
Alla var glada över att vara framme, men Severa vad gladare än vanligt. Hon sjöng och dansade likt ett barn, rabblade obegripliga ramsor och smakade på själva jorden. I veckor hade hon allt mer intensivt nynnat på den smittsamma melodin hon hört från Raoga, det vita vargoraklet.
Sällskapet välkomnades av de blåklädda kafrilerprästerna och deras åldriga ordensmästare Godael, som inte tycktes vara det minsta förvånad över gästernas anskomst. Hon visade dem runt i den enkla missionärsstationen, som vårdade sjuka och spred Tigwalwans ljus till sutarna. På en piedestal vilade ett självlysande klot som spred sitt rogivande och helande ljus genom hela byggnaden.
Godael berättade att en annan skara besökare hade kommit till Malurangu några veckor tidigare. De påstod sig vara akademiker från Fontra Cilor på väg till Hoskas klyfta för att studera områdets ovanliga bergarter. De hade seglat mot fastlandet efter en natt och inte hörts av sedan dess. Märkligt.
Det fanns ett tiotal präster och noviser på ön, däribland den blonde jätten Bhrullist av sutarnas stam. Han hade fått nog av studier och meditation och berättade att han var på väg till fastlandet för att dräpa norsarnas orakel som ett heligt uppdrag. En perfekt följeslagare, tyckte sällskapet.

Lertios får en befallning
Sällskapet visades till sina enkla sovplatser, medan Umbrovo placerades i sjukstugan. Godaels läkeman Hylakres drog Lertios åt sidan. Han sade att kafrilerprästerna kände till Lertios uppdrag att rädda de fyra oraklen.
Kafrilerna anade att norsarnas beryktade spåman var ett av dessa orakel, vilket väckte olust hos animisterna. Oraklet i kungsklippan ryktades ha förmågan att räkna sig fram till dolda sanningar med matematiska formler, ett bevis på högmod och förakt mot skapargudarnas överhöghet enligt animisterna på Malurangu.
Hylakres berättade att Sambarsynd Coria, överstepräst i Abzulvans styrande råd, hade rest från Mereld till Trakorien efter Peatro Petralbas död för att personligen övervaka orakeljakten.
Till skillnad från Petralba litade inte Coria på den omvände shaguliten Barbica. Om gudarna förlåtit honom och litade på honom, varför fortsatte hans kropp då att ruttna? Översteanimisten Coria hade nya order till Lertios, sade Hylakres: Att föra oraklen från Skuggornas träsk till en säker plats. Hylakres visste inte vart - "det kommer att uppenbara sig", hade Coria sagt. Lertios begrundade noga sina nya kryptiska instruktioner.
Innan de skildes åt viskade Hylakres en varning till Lertios. Han sade att Severa var smittad av Remuntras vansinne. Godael hade märkt det direkt. Lertios kastade en blick mot sin resekompanjon som han upplevt så mycket med. Hon stod borta vid ljusklotet, verkade försöka fånga strålarna på sin tunga. Lertios suckade bekymrat.

Död & eld
Det var dags för kvällsvard. Godael välsignade den enkla måltiden, men efter några minuter började församlingen vrida sig av illamående och magsmärtor. Kafrilerprästerna föll över borden med förvridna ansikten och svarta tungor. Maten var förgiftad!
Även Lertios och Kamurra kände giftet fräta i sina inre. Van giftkokare som han var hade dock Kamurra stor motståndskraft, och han rusade mot övervåningen för att hämta sin apotekarväska med motgift.
Märkligt nog tycktes Severa totalt opåverkad, nästan road av kalabaliken. Lertios var illa däran, men med Bansikans disciplin till hjälp sköt han undan smärtan och rusade efter två kafrilernoviser som var i färd att stjäla ljusgloben från dess piedestal.
Samtidigt började tjock rök välla genom dörrspringorna till matsalen, slickande och sprakande lågor letade sig in. Missionärsstationen stod i brand!

Ghumgakks yngel
Lertios kallade på Marduks stormvindar, som slog upp den brinnande porten och svepte in i salen. De två noviserna som stulit ljusgloben slungades som trasdockor mot väggarna och föll krossade till golvet. Severa drog i den enes underläpp. Som väntat var insidan svart som döden själv. RhabdoRanas mördare.
Kamurra kom ner och gav Lertios motgift, varpå duon släpade ut så många människor de kunde ur den övertända träbyggnaden. Godael var död, liksom de flesta andra kafrilerprästerna. Bara den store Bhrullist och några till kunde räddas till livet.
När hela sällskapet låg svedda och flämtade på gårdsplanen kom de plötsligt på att de glömt någon - Umbrovo! Utan tvekan rusade hans tjänare Belbozza rakt in i lågorna igen och lyckades bära ut sin herre till säkerheten i nattmörkret utanför.
De kunde bara se på när lågorna förtärde missionärsstationen.


Kommentar: Kul att ha flyttat över krönikan hit! Det senaste spelmötet flöt på bra och bjöd inte direkt på några speltekniska bryderier. En väldigt kul och oviss grej är att Severa valde att ta förmågan Remuntras smittsamma skratt. Tankesmittan är alltså en faktisk förmåga i spelet, tanken är att en karaktär ska kunna smittas av vansinnet utan att bli totalt ospelbar - och samtidigt få vissa speltekniska effekter. Ska bli mycket intressant att följa vart detta tar vägen. Nästa gång - mot Det Röda Ögat!
Fria Ligan
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Fri 22 Apr 2011, 06:32

Ojoj, här höll det på att gå riktigt illa...

Först och främst tyckte jag det var kul att du vävde in historien om Sute och Norn. Frågan är om Norsarna skall kopplas samman med mångudinnan Luvena då Marduk gjorde Norn till måne? Geografiskt så hänger ju området ihop med måndyrkarna på Bektar (och med Kargom i norr).

Spännande (och förmodligen en smula olustigt för övriga) att Severa "drabbats" av Remuntra. Kommer övriga behöva slå ett dådslag för att inte själva drabbas? Räcker det isf med ett dådslag som gäller hela kampanjen? Kanske kan förmågan ha någon nyttig funktion under färden i multiversum (Kristalltjuren)?

Använde du en retorisk konflikt (lögn/övertalning) för Rafalder? Skulle gärna se lite teknisk genomgång rent allmänt.

Slutligen så kanske det hade varit bra att flytta över hela krönikan från Järnringen till den här tråden?
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Topic Author
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Mon 25 Apr 2011, 08:50

Japp! RhabdoRana hade varit frånvarande ett gäng spelmöten nu, så jag tyckte att det var dags för en comeback i stor stil!

Det stämmer, mötet med Rafalder var en retorisk konflikt. Oddsen var inte de bästa, men spelarna hade tärningarna på sin sida. :)

Remuntra-grejen har liksom bubblat ett tag, visan som Raoga nynnade har dykt upp då och då i Severas repertoar... Nu var det spelarens eget förslag, när Ödestyngden ökade, att ta Remuntras smittsamma skratt som ny förmåga. Och det kändes ju klockrent.
Jag vill nog ändra hur förmågan funkar speltekniskt. I nuläget är den ungefär som i den gamla Trakorienmodulen - utsätts man för "Remuntrasmittan" så måste man klara ett slag, sumpar man det blir man galen och ospelbar, typ. Det känns alltför odynamiskt. Vill hellre att förmågan är en balansgång mellan vansinnet och positiva effekter som förmågan ger. Återkommer när jag har klurat mer på detta.

Hela krönikan som jag tidigare skrivit på Järnringens forum finns nu samlad som PDF, kika på länken i första posten i denna tråd...
Fria Ligan
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Mon 25 Apr 2011, 12:51

Remuntra-grejen har liksom bubblat ett tag, visan som Raoga nynnade har dykt upp då och då i Severas repertoar... Nu var det spelarens eget förslag, när Ödestyngden ökade, att ta Remuntras smittsamma skratt som ny förmåga. Och det kändes ju klockrent.
Jag vill nog ändra hur förmågan funkar speltekniskt. I nuläget är den ungefär som i den gamla Trakorienmodulen - utsätts man för "Remuntrasmittan" så måste man klara ett slag, sumpar man det blir man galen och ospelbar, typ. Det känns alltför odynamiskt. Vill hellre att förmågan är en balansgång mellan vansinnet och positiva effekter som förmågan ger. Återkommer när jag har klurat mer på detta.
Låter inte så dumt. Som den funkar nu är den ju (mer eller mindre) bara negativ...
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Topic Author
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Resumé spelmöte 16 maj

Tue 24 May 2011, 16:40

I förra veckan blev det möten med sutar och norsar i Hoskas klyfta. Slutet på O4Ö närmar sig och vi siktar på en rejäl säsongsfinal med Gröna Ögat i juni...

Hoskas klyfta
Efter massakern på Malurangu fortsatte sällskapet jakten på det röda ögat. Efter lite schackrande med Moliax seglade han in orakeljägarna till kusten, i sällskap med den store suten Bhrullist som var besluten att dräpa norsarnas spåman.
Severa, vars Remuntrasmitta gjorde allt större avtryck, hoppade fnissande i vattnet och simmade in till land. Den beskyddande Bhrullist följde efter, resten av gruppen tog sig torrskodda in till stranden i Moliax livbåt. Framför dem reste sig höga berg kluvna av den monumentala Hoskas klyfta, ett sår i berget hundratals meter djupt.
Sällskapet började vandra längs Silverströmmen i klyftans botten. Kanjonen var karg och ödslig, dess makalösa proportioner fick till och med Bhrullist att verka liten.
Umbrovo fick syn på en klippa i gnistrande svart sten. Som en sann renässansman skulle han dokumentera allt han såg på denna exotiska plats. När han närmade sig klippan fick de båda svärden i hans bälte plötsligt liv! De drog honom mot klippan, metallspännen och knappar i hans klädsel hjälpte till. Umbrovo lyckades hålla mot, men först när tjänaren Belbozza ryckte in kunde ädlingen ta sig ur klippans magnestiska grepp.

Blixt & dunder
Vandringen fortsatte, och några mödosamma timmar senare hörde sällskapet ett mäktigt dån närma sig. Luften doftade metalliskt och vandrarnas hår stod på ända. Sedan såg de hur en mäktig blixt kom vrålande mot dem genom kanjonen, studsande mellan bergväggarna.
Alla stod rådvilla, även Bhrullist. Så mindes Umbrovo att hans guvernant en gång lärt honom vetenskapen om sfärernas laddningar, och han mindes att vissa bergarter lockade till sig blixtar medan andra stötte bort dem. "Mot porfyren!", ropade han drog med sig de andra till en litet stycke säker sten. Blixten dundrade förbi dem och fick öronen att ringa och tänderna att ila. Men de var oskadda.
När deras skuggor blivit långa framför dem nådde vandrarna ett vägskäl och en bro över strömmen. En skylt som pekade mot bron bar texten "lång dags färd" medan en skylt som pekade rakt fram löd "mot natt". Sällskapet valde att gå över bron och fortsatte vidare in i klyftan på andra sidan Silverströmmen.

Severas ödesdigra val
Plötsligt märkte Severa att de inte var ensamma. Skuggor rörde sig bland klipporna. Severa fann det lustigt, men varslade ändå sina kamrater och Bhrullist hann få upp sin sköld till skydd när svartskäktade pilar kom flygande.
De mörka angriparna utstötte stridsrop på grötig kargomitiska, och när Severa svarade på samma språk slutade pilarna flyga. Hon sade att hon inte ville ont, och ledaren för norsarna - för det var vad de var - blev betagen av främligen som talade hans språk. Han erbjöd henne en stor ära - att bevittna offerriten för oraklet i Kungsklippan.
Severa tackade glatt ja, även om de andra i sällskapet började misstänka att norsarna tänkte låta dem delta i offerriten på ett mer påtagligt sätt än de önskade...
Sällskapet avväpnades och föstes vidare längs klyftan. Efter några timmars hård marsch slog de läger, under en näst intill full måne. Severa stämde in i norserjägarnas kargomitiska stämsång, och Umbrovo kryddade deras mat med opiander från Skuger.
Nattens fylldes av dans och sång i månskenet. Norsarnas ledare Hubbo, en man med få tänder men skarpa ögon, blev så förtjust i Severa att han erbjöd henne den största äran: Hon fick välja vem i sällskapet som skulle offras till oraklet nästa natt. Innan hon hann tänka över saken slank svaret ur henne: Hon valde sig själv. Ett osjälviskt beslut som förvånade henne själv.

Norns anlete över offerplatsen
Nästa dag nådde sällskapet Kungsklippan, platsen där Silverströmmen störtade ned i Hoskas klyfta. På en öppen plats intill sjön vid vattenfallets fot fanns fler norsar, en annan jägarpatrull och några vildsinta kvinnor som dansade runt flammande eldar. Hubbo kallade dem prästinnor, de avgjorde vem som fick äran att vandra genom labyrinten genom berget till oraklet i klippan.
Vid sjön fanns också en märklig avbild av en roddbåt med roddare i trä, vars åror pekade åt olika håll. Umbrovo tecknade fascinerat av den. Innanför en träpallisad fanns ett offeraltare i sten, redo för nattens ritual. Månen, Norns anlete, steg runt och fullt över klyftan. Fastkedjade vid pallisaden satt en man och en kvinna. Främlingar, utmärglade och vettlösa av törst och hunger.
Severa och Umbrovo gick fram till fångarna, lät en av dem dricka ur ett vattenskinn. Då såg Severa den mörka fläcken innanför hans underläpp. RhabdoRanas mördare. Ett gräl hade uppstått mellan Hubbo och en annan klanledare som ville offra sina fångar till oraklet. Hubbo insisterade att Severa var ett bättre offer. Hon, tillfälligt besinnad när hon sett det levrade blodet som täckte offeraltaret, var inte längre så angelägen. Hon bad Hubbo att välja RhabdoRanamördaren i stället.
Stor förvirring och ilska uppstod, prästinnorna lade sig i saken och till slut beslutade norsarna att låta oraklet i klippan avgöra. Om Severa kunde finna vägen genom labyrinten kunde hon slippa kniven. Hon bad att få ta sina vänner med sig, och Hubbo gav med sig. För att se till att allt gick rätt till följde han själv och en annan norserjägare med.
Obeväpnade, med skälvande steg gick sällskapet mot den mörka grottöppningen...


Kommentar: Mycket socialt spel och så kallade retoriska konflikter detta spelmöte. Det fanns tveklöst tillfällen då det kunde blivit strid, men systemet erbjuder andra möjligheter och de togs verkligen väl till vara av spelarna. Severa Remuntrasmitta är en spännande krydda till kampanjen och en källa till kul rollspel. Den har nu också fått en uppdaterad regeldräkt, som innebär att en RP kan smittas av Remuntra utan att bli omedelbart ospelbar.
Fria Ligan
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Topic Author
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Resumé - säsongsfinal

Mon 12 Sep 2011, 12:51

Mycket försenat kommer nu resumén från säsongsfinalen på vår konfluxkampanj. Det var redan i juni vi spelade, en riktig långkörare där vi hann med både det röda och det gröna ögat! Jag skriver den i två delar för att hålla posterna rimligt korta.
Eftersom tre månader gått sedan speldagen kan jag ha glömt detaljerna - förhoppningsvis gör det krönikan mer kort och koncis. :) Ni som var med - tveka inte att ryta till om ni minns historien på ett annat sätt!



SKUGGSPELET

Eftersom spelpasset var så långt så delade vi upp det i två delar med en skuggrunda inför varje. Den förmörkade ön Stegos plötsliga förljusning (se tidigare inlägg) hade stor inverkan på skuggspelet - Shar Kishati Manzonla, som haft ett stor övertag under hela kampanjen, förlorade stora delar av sina resurser och inflytande i ett slag. Trots Kishatets kollaps lyckades deras ransardiska allierade dock bita sig fast på Saphyna. Och Manzonla själv har inte gett upp - långt därifrån!


KARAKTÄRSSPELET

När vi lämnade våra fyra orakeljägare var de på väg in i labyrinten i Kungsklippan i Hoskas klyfta, på väg mot stjärnskådaren Nastigasts kammare. Med dem följde också den reslige suten Bhrullist, ständigt vakande över Severa och sällan mer än en steglängd bort.
Den uråldriga labyrinten innehöll otaliga fällor, från dolda falluckor till ett magnetiskt drakhuvud och en staty sprakande av elektrisk energi. Vem som än byggt den måste ha besuttit både illvilja och bildning av betydande format.
Umbrovo, utforskaren, tog täten och navigerade skickligt förbi fällorna med hjälp av ledtrådarna från träbåten utanför grottan. Vid ett tillfälle tog dock nyfikenheten överhanden och Umbrovo var en hårsmån från att störta ner i en svart avgrund när hela tunneln plötsligt vek sig över ett dolt gångjärn i golvet. Kamurra räddade albarunziern med ett svettigt famntag.

Purpurögat visar sig
Efter att ha passerat ett stort vattenhjul och en lång spiraltrappa upp i berget fann det nu dyblöta sällskapet sitt mål. I en vid, cirkelrund sal med stora rödfärgade glasfönster satt Nastigast, matematiker och stjärnskådare. Satt och satt förresten - den ofattbart feta kroppen hängde i en sele från en metallskena i taket, så att Nastigast kunde släpa sig runt den enorma stjärnskådarapparat i mässing som fyllde rummets mitt.
Matematikern suckade högljutt över att bli störd av fler spådomstörstande vildar. Lertios och Severa försökte förklara deras viktiga ärende - men hann bara börja innan Kamurra plötsligt tog ett språng upp på oraklets böljande ryggfläsk och lade strypsnara runt hans hals!
Mördaren själv tycktes lika förvånad som resten av sällskapet - utom en person. Den reslige suten Bhrullists ena öga glödde i purpur. Tankeförklädnaden bleknade och krigaren ersattes av Shaguls seniga och skalliga gestalt.

Demens stora stund
Lertios kallade på vindarna. Himlen ovanför kammaren svartnade och sekunden därpå krossades takfönstret av en virvelstorm som kastade omkring rött glassplitter. Kamurra tappade sitt grepp om Nastigast och föll hårt i golvet.
Umbrovo drog sin värja mot Shagul men trollkarlen tog ingen notis. Han spottade ur sig en fräsande kargomitisk besvärjelse och Lertios kände en intensiv smärta i bröstet när blodet stelnade i ådrorna. Vindviskaren föll på knä, med vägrade släppa taget om livet.
Shagul vände sig till Severa. Krävde att hon skulle hjälpa honom, gripa taget om sitt eget öde och ställa sig på hans sida. Hon avspisade honom på nytt. Shagul märkte inte hur Kamurra, nu fri från nekromantikerns tankebojor, kom på fötter och med ett pantersprång kastade sig över honom. De föll båda till marken, vrålande av ilska och smärta.
Severa drog Demens ur hans skida. Den dementa dolken hann bara utropa "vafalls!" innan Severa höjde kniven och stötte bladet djupt i Shaguls rygg, ända ner till hjaltet. Trollkarlen sjönk sen ihop, svartgrönt blod flödade ut på golvet. Hela kroppen skrumpnade till en oformlig klump som sedan smälte ner till en klibbig massa.
Trollkarlen var död. Eller var det bara ännu en av hans kloner?

Matematikerns nya fängelse
Striden var över, oraklet räddat. Men hur få den fete Nastigast ur sin kammare? Han hade vuxit till sina enorma proportioner inne i rummet och att få ut honom tycktes en fysisk omöjlighet. Kanske kunde han lyftas ut genom takfönstret? Samarbetsvillig var han inte, tvärtom skrek oraklet svavelosande okvädningar mot sällskapet.
Severa lyfte halssmycket hon tagit från häxan Rirbas vandöda hals i Cruris gravvalv på Marjura och öppnade medaljongen mot Nastigast. Oraklet tystnade mitt i en förolämpning, stirrade på den röda ädelstenen. Blicken förändrades, förbyttes i total fasa när den cruriska adelsmannen som varit instängd i stenen skådade sin nya kropp, ett fängelse värre än fångenskapen i det magiska smycket.
Sällskapet lämnade kammaren med Nastigast i tryggt förvar runt Severas hals. Bakom dem ekade svordomar och förbannelser på Ithilgroms döda tunga, allt svagare tills ljudet dränktes av vattenfallet som forsade över Kungsklippan.
Fria Ligan
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Tue 13 Sep 2011, 06:33

Ja, den här har man ju väntat länge på :-)
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Mon 05 Dec 2011, 17:17

Var detta verkligen avslutningen? Vad hände med gröna ögat?
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Topic Author
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Konfluxens Fyra Öden - Tomas kampanj

Mon 05 Dec 2011, 19:42

Nej tusan, finalen är fortfarande bara halvskriven. Har haft fullt upp med Svavelvinterspelet! Men det kommer...förhoppningsvis innan kampanjen fortsätter framåt våren!
Fria Ligan

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 5 guests