Baldyr
Topic Author
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Tricilve: År noll (kampanjkrönika)

Fri 07 Mar 2014, 13:39

Grundarbetena till kampanjen återfinns i denna tråd, där såväl karaktärer, skuggmakter och settingen i övrigt beskrivs. Upplägget skulle dock kunna sammanfattas med:
Spelet utspelar sig på Tricilves skuggsida kort efter Kronolabens invigning. Perukmakerskan Labran Dokellas favoritson Mathus återvänder till barndomshemmet i Gimorra efter att ha blivit entledigad från sin post som officer på Västra garnisonen - till följd av attentatet i Septaviet. Brodern Ingolmo leder en grupp ligister under den lokala bossen Felmatia, som driver bordellen Blötstöten och som har ett fast grepp om övriga näringsidkare i glädjekvarteren. Den fjärde spelarkaraktären utgörs av grälmakar Amfonz som är Labran behjälplig i dennes affärer, inte minst skumrask-dito. Han har också tidigare agerat sönernas stuvfader under deras uppväxt i föräldrahemmet men bor inte längre på perukmakeriet.
Image
De första timmarna av det första spelmötet ägnades åt att fila på karaktärer och skuggmakter, och inte minst på att placera ut poäng kännedom på det digra persongalleriet som i hög grad är lyft från Tricilve-modulen. (Skillnaden här är dock att de flesta bifigurer verkar i en annan position i slummen - samt givetvis är nio år yngre...)

Själva spelmötet inleddes med en skuggrunda som skulle ge en fingervisning om vad som hänt precis innan startscenen (nedan) i slummen. Bland höjdpunkterna märktes att skuggmakten Felmatia (baserad i Gimorra) skickar sina busar till bron Broskwegas södra fäste och lyckas skaffa sig inflytande i sfären där skuggmakten Burladåren tidigare varit den ende med inflytande och vars brovakter också förgäves försökte stjälpa komplotten.

En stor uppvisning i djurkamp med olicensierad vadlagning som dragplåster hölls på det gamla övergivna fängelset i Nordersback. Skuggmakten Canem (baserad i Sörbanken) lyckades använda tillställningen för att öka sitt inflytande i sfären, genom att låta sina fruktade kamphundar göra processen kort med konkurrenternas dito, liksom genom att slänga en av Skunkrövarna i gropen för att bli sliten i stycken.

Image

Därefter kom vi överens om startbefallningar från skuggmakterna till respektive spelare, enligt nedan:

- Labran Dokella fick instruktioner från sin obehaglige granne Canem att gömma och förvara en vargman som levererades slagen i järn. Denna låstes in i perukmakeriets källare i väntan på vidare instruktioner.
- Grälmakar Amfonz fick uppgiften av sin välgörare Savallo, mera känd som "Burladåren", att ta reda information om Stegjunkare Molvia (alltså i princip öka sin kännedom om bifiguren). Det verkar som att skuggmakten vill kunna knyta dansmästaren till sig, medan Amfonz själv snarare skulle vilja bli kvitt sin tidigare rival om Labrans gunst.
- Mathus Dokella har nekat erbjudandet att återgå i tjänst vid stadens garnison under den korrupte kaptenen Hindurra. Istället har karaktären lovat vara honom behjälplig med att undersöka misstänkt smuggleri i Karniback, som skuggmakten bokstavligen betraktar som sin egen bakgård.
- Ingolmo Dokella har blivit tillsagd av sin boss Felmatia att strypa tillgången på narkotiska preparat till sin ligakollega Madrona. (De båda har en nivå i förmågan Ligaledare, men endast mannarna under Madrona utgör en enhet i skuggspelet.)

Nu stundade startscenen för själva karaktärsspelet, vilken samlade samtliga karaktärer på Dokellas perukmakeri. Bakgrunden är att Amfonz intalat Labran att det vore en god idé att knyta närmare affärskontakter på Döda gatan. Närmare bestämt genom att arrangera en blindträff mellan Ingolmo och Ulma Flodskvales blodfattiga dotter Litvinia. Mor och dotter är därmed inbjudna på en middag i matsalen, som tillfälligt städats upp för ändamålet.

Kvällens huvudperson Ingolmo är dock inte invigd i konspirationen och anländer sent och utan att vare sig ha bytt om till finkläderna (som modern uttryckligen bett honom i sin inbjudan) eller snyggat till sig. Välkomnandet blir därmed iskallt och blir inte bättre av att den hemvändande brodern Mathus anländer lika oväntat som olägligt. Labran och Amfonz ser genast en chans att rädda situationen genom att fösa undan Ingolmo till förmån för Mathus. Den förre drar sig tillbaka till köket i jakt på något ätbart, medan den senare snart får klart för sig vad som förväntas av honom. Plikttroget träder Mathus till verket medan den allt mera berusade Ulma föreslår att föräldrarna drar sig tillbaka för att lämna "ungdomarna" ifred.

Ett antal underhållande scener senare har Mathus lyckats undkomma moderns ständiga försök att hålla uppsikt över situationen, och efter ett par lyckade konfliktslag smällt ungmöens kalla hjärta. I slutändan faller dock Labran slutgiltigt för sin förbannelse och råkar i all välmening störa de två i ett avgörande ögonblick nere vid Ankdammen. Litvinia blir dock kvar på perukmakeriet över natten då modern vid det laget somnat naken och i en besvärande position i ett av gästrummen (vilket var Amfonz verk). Kvällen avslutas med att Mathus delar säng med Litvinia - dock utan att spelet för den sakens skull blev barnförbjuden. Man kände sig helt enkelt nödgade att låsa in sig i ett av gästrummen för att undkomma Labrans ständigt blötlagda näsa.

Vi beslutade oss för att avsluta spelmötet med ytterligare en skuggrunda - för att se vad som hände under den gångna natten samt vad som är på gång inför nästa spelmöte. Kampen om Broskwega fortsatte mellan Burladåren och Felmatia, dock utan några avgörande sammanstötningar. Även Hindurra skickade sina Infiltratörer till oroshärden för att försöka vinna inflytande. Felmatia slog följe med sina Blodiga kyssar (gatuflickor med flera talanger) till Hednafänge och ökade sitt inflytande i sfären. Kapten Hirnellas knektar gjorde en räd på Myrstacken och lyckades sätta nog med skräck i befolkningen för att öka sitt inflytande i sfären.

Inför nästa spelmöte, som troligen kommer att ha fokus på karaktärsspelet, sprider hundviskaren Canem och kapten Hindurra da Karniback skräck bland befolkningen i sfärerna på den västra delen av Myrstacken. Det är vidare påfallande stökigt på Broskwega där olika skuggmakter försöker vinna inflytande.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tricilve: År noll (kampanjkrönika)

Fri 14 Mar 2014, 11:48

Andra spelmötet fokuserade på karaktärsspelet och inleddes med att Labran fick slå ett slag för Krämare för att se hur perukmakeriets affärer egentligen går för tillfället. Hennes spelare lyckades vinna en hel näve bonustärningar genom inledande dådslag mot såväl Hantverk som Tjuvkonster. Det slutgiltiga dådslaget blev en rungande framgång, vilket i spelet motiverades genom en överenskommelse med den lokale gangsterbossen Felmatia. Komplotten (som troligen utförts innan kampanjen påbörjats) gick ut på att hans Nattfjärilar (enhet i skuggspelet) våldsrakat håret på en mängd prostituerade på Solsidan (nöjeskvarteret norr om Doklatke), vilket i sin tur gett perukmakeriet material till peruker, liksom gett upphov till ökad efterfrågan på dessa peruker. Man har helt enkelt sålt tillbaka håret till glädjeflickorna på nordsidan.

Amfonz spelare fick vidare slå ett dådslag för att upptäcka lönndom och fick reda på att karaktären hålls under uppsikt av någon eller några. Detta var dock ingenting som spelaren tänkt forska mera i för tillfället.

Den första regelrätta scenen utgjordes däremot av att Ingolmo blev utkastad av sin frilla skökan Helmia, på grund av dennes skyddsling; den hemlöse gossen Klyddern. Den senare har svårt att sitta still och är utsatt för omgivningens hårdhänta uppfostringsförsök. Gossen anklagas för att skrämma bort kunderna och båda två blir visade på porten. Efter ett stopp hos sin hantlangare Brosket flyttar Ingolmo och Klyddern in på perukmakeriet.

Labran trivs inte med att förvara vargmannen under perukmakeriet (skuggbefallning) varför hon leder de övriga karaktärerna till lönnkällaren. Ingolmo vill i sin tur hålla sin kollega ligisten Madrona på tork i perukmakeriets källare (skuggbefallning) men modern ställer som krav att han själv vaktar fångarna samt försöker bli kvitt vargmonstret fortast möjligt. Mathus upptäcker en spricka längst in i källarvalvet liksom en sättning i jordgolvet. Idén kläcks att försöka gräva ut en fånghåla i källaren.

På moderns uppmaning beger sig Ingolmo till grannen Canem, mera känd som "Hundviskaren", för att utröna hur länge vargmannen behöver hållas undangömd. Han stöter på den illa beryktade skuggmakten vid Ankdammen och bevittnar, liksom stora åskådarskaror som av okänd anledning samlats på andra sidan dammen, hur den storväxte hårige mannen (som i dagligt tal även omnämns som "varulven") kastar sin mokha-panna i Ankdammen med ett väldigt vrål. Han är i affekt och tar ingen notis om Ingolmo, som dock insisterar varpå han blir undanknuffad.

Ingolmos spelare väljer nu att inleda handgemäng med skuggmakten han själv kontrollerar. Ett dådslag senare har han golvat hundviskaren med en rak höger och knäckt motståndarens näsa på kuppen. Canem svarar nu på Ingolmos fråga och drar sig blödande tillbaka in på hundgården med svansen mellan benen, bildligt talat.

Situationen misstolkas av Mathus på andra sidan Ankdammen, varpå sinnet rinner till hos Ingolmos yngre broder. Denne stövlar tillbaka till perukmakeriet för att ge brodern en omgång. Amfonz försöker elda på konflikten men drar istället på sig Mathus vrede. Labran nödgas ta båda sönerna i öronen för att lugnet skall återställas. När hon skyndar sig till sin hårige och fruktade granne för att be om ursäkt för Ingolmos tilltag, drar Mathus med sin Amfonz ut på framsidan för att inför publik misshandla den åldrige grälmakaren. Alltsammans var dock planlagt av den senare och efter att ha fått knäet avsparkat så haltade densamme efter Labran till hundgården.

Amfonz lyckades därmed påvisa hur Labrans båda söner har våldsamma tendenser som behöver tyglas. Labran har vett att avlägsna sig innan blodet åter kokar hos deras värd Canem. Hon greppar Amfonz käpp för att lära sina söner en läxa, och hittar sönerna utanför där dessa betraktar uppståndelsen kring Ankdammen. Ingolmo låter sig inte skrämmas av sin mor medan Mathus veknar betydligt och kommer att hemsökas av mardrömmar efter incidenten (som konsekvens av elände). Amfonz, med sin knäskada och utan sin käpp, blir däremot bryskt avhyst av anställda på hundgården. Labran vallar in sönerna på perukmakeriet med käppen utan hänsyn till sin halte handgångne man.

Mathus återhämtar sitt elände genom att ägna dagen åt att häva öl med sin barndomsvän tjuven Usermanda. Han råkar i oförstånd prata vid mun om moderns skumraskaffärer och paret delar säng som avslutning på kvällen, någonting man måhända ångrar morgonen efter. Det klarnar också vad uppståndelsen vid Ankdammen tidigare under dagen egentligen handlat om, nämligen att ett lik fiskats upp ur vattnet. Enligt ryktet tillhörde det ingen mindre än slummens kanske namnkunnigaste person, nämligen slumpoetissan Gestina. (Spelare som satt ut kännedom på bifiguren fick lika många ÖT i kompensation.)

Ingolmo däremot hittar och plockar upp sin medvetslösa kollega Madrona på tavernan Kåte kaninen mitt emot bordellen Blötstöten. Hon kedjas fast jämte vargmannen på perukmakeriets källare, varpå Ingolmo slår sig till ro i källarvalvet med sin skyddsling Klyddern. På morgonen anländer Labran för att inspektera arrangemangen, råkar skrämma Klyddern som hittat på ofog i källaren, men förbarmar sig över den vettskrämde gossen. Det visar sig nu att Madrona är väldigt illa däran och att man skyndsamt behöver hitta en diskret läkare.

Den lika bleke som hårlöse läkaren Vito från Döda gatan tar sig (efter ett slag för kontakter) an perukmakeriets patient, som på läkarens order inkvarteras i ett av gästrummen. Enligt läkaren har Madrona fått i sig någonting annan än de sedvanliga drogerna (så som Flissillaspulver), varför Ingolmo behöver ta reda på dels vad detta är och dels var hon anskaffat drogen ifråga, för att kunna strypa tillgången. Alltså söker han upp Madronas män, vilka för tillfället fördriver tiden på Blötstöten i sin ledares frånvaro. När Madronas närmaste man Jerman ifrågasätter Ingolmos initiativ att hålla henne på perukmakeriet, beger man sig tillsammans till sin boss Felmatia, tillika Ingolmos skuggmakt.

Felmatia hittas på sin privata kammare med ett koppel glädjeflickor. Han ser välvilligt på Ingolmos initiativ liksom på densammes utnämning av Jerman som Madronas ställföreträdare. Mitt under mötet dyker dock Skunkrövarnas ledare Magionette från Nordersback upp oanmäld. Hon söker stöd hos bordellvärden efter den senaste tidens incidenter med Canem på andra sidan Myrstacken. Felmatias (skugg-)spelare, som visar sig haft gemensamma planer med skuggmaktskollegan Canem, väljer dock att istället göra sig av med Magionette. Ingolmo griper dock in i sista sekunden för att rädda kärringen undan sitt brutala öde. Felmatia låter motvilligt honom "ta hand om" saken efter ett lyckat konfliktslag. Väl utom synhåll varnar Ingolmo skunkrövaren och råder henne att "försvinna" för att undkomma de långa knivarna.

Ingolmos spelare har med andra ord både slagit ned skuggmakten han själv kontrollerar, liksom gått emot sin egen skuggmakts order - och samtidigt satt käppar i hjulet för den förre skuggmakten, som han alltså kontrollerar...

Spelmötet avslutas med att Amfonz söker upp Ulma Flodskvale på Döda gatan för att försöka släta över eventuella missförstånd från häromkvällen. Dottern Litvinia tillkallas och ungmöen går motvilligt med på att träffa Mathus igen. Mathus å sin sida tar en återställare med Ingolmos busar på perukmakeriet.

Nästa spelmöte inleds preliminärt med den tredje skuggrundan.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tricilve: År noll (kampanjkrönika)

Fri 21 Mar 2014, 19:13

Eftersom Ingolmos spelare inte kunde närvara på detta spelmöte så skippade vi skuggspelet och fortsatte istället karaktärsspelet. Karaktären Ingolmo lyste därmed med sin frånvaro under ett dygn i speltid.

På perukmakeriet får Labran oväntat besök av Kornilla da Morgimma och Kusander da Festalogga, vilka sökte efter uppgifter om slumpoetissan Gestinas våldsamma hädangång. Styrkt av rusdryck svär den unga kvinnan att "skära ballarna av" den skyldige. Eftersom Labran haft ögonen på en av grannfastigheterna, i syfte att expandera sin verksamhet och sitt residens, sätter hon Amfonz på att klura ut ett sätt att överta huset från dess nuvarande ägare. Amfonz kokar således ihop en plan där man sprider ett rykte om att slumvärden som endast är känd som "Nästet" (han är före detta Mashmashu, alltså prästinvigd kastratsångare inom Kastykekyrkan) i själva verket ligger bakom den folkkära Gestinas hädangång. Planen är alltså att vrida fastigheten ur händerna på eunucken (!) här snaran börjar dras åt.

Under tiden stötte sonen Mathus på sin gamla officerskollega Konkrosta, som också stammar från glädjekvarteren. Den senare frågar ifall Mathus också har anslutit sig till den korrupta klicken under kapten Hindurra vid Södra muren. När det visar sig att denne istället hjälper sin moder i dennas värv, så hånar Konkrosta sin forne kollega som varande "civilist" och "mammas pojke". Det hela slutar i handgemäng där Mathus snöpligen sätter sin forne mentor på plats - och inför publik dessutom.

Mathus söker vidare upp officerskollegan Tocandra da Privari, som Mathus hyser ömma känslor för och som även hon entledigats från sin tjänst vid Västra garnisonen i svallvågorna av incidenten vid Kronolabens invigning. Borgardottern rycker på näsan vid prospektet att följa sin vän och kollega till stadens skuggsida, men går ändå med på att närvara vid ett möte med tjuven Usermanda, som Mathus alltså tillbringade föregående natt med på värdshuset Broskgrind... Ingen av damerna visar något större entusiasm för Mathus uppslag att starta en egen ljusskygg verksamhet i skuggan av moderns perukmakeri. Han säger sig dock ha en plan och ögonen på ett blivande högkvarter invid Ankdammen, varpå de båda prospektiva kumpanerna ber honom att återkomma när han hunnit konkretisera alltsammans.

Modern Labran å sin sida bokar en helkväll åt Mathus och Ulma Flodvaskes dotter Litvinia. När sonen lägger fram sitt förslag inför modern i hopp om att vinna stöd för sina planer, så passar hon på att avslöja sin egen plan. Denna omfattar besök på såväl teatern Burladåren och en måltid på Venderskrog, som gemensam övernattning på Gästgiveri Solsidan i samma kvarter. Sonen har inget annat val än att acceptera moderns villkor, då hon lovar att hjälpa sonens syndikat på fötter, inte minst ekonomiskt. Mathus planerar nämligen att rusta upp en övergiven fastighet bakom själva perukmakeriet, mot själva ankdammen, och använda denna som täckmantel för kriminell verksamhet.

Mathus formulerar en egen plan för att komma undan moderns (och kanske framför allt Amfonz) önskan att han ska uppvakta och helst också äkta Litvinia. Därför söker han upp Konkrosta, som också han för tillfället är inkvarterad på Broskgrind, för att försöka släta över incidenten tidigare under dagen. Denne nöjer sig dock inte med en ursäkt utan vidare, utan Mathus blir tvungen att återkomma dagen efter. Slutligen lyckas han dock leja våldsverkaren genom att komma underfund med dennes svaghet - nämligen instinkten att lyda order. Planen verkar vara att bjuda ut Tocandra på den av modern bekostade underhållningen på Solsidan, samtidigt som Ulmas och Litvinas hus på Döda gatan blir utsatt för mordbrand i regi av Konkrosta...

Modern får dock plötsligt andra bekymmer när ingen mindre än Burladåren själv, slummens starke man Savallo, anländer till perukmakeriet i gryningen i sällskap med sin högre hand Enpeze (vars formella position är som regissör vid dennes teater). De båda männen synar bygget ingående under sitt besök, vars syfte åtminstone verkar vara att beställa en dyrbar peruk. (Labran hade nämligen råkat nämna sin verksamhet för Enpeze föregående kväll.) Kunden och dennes kumpan nöjer sig dock inte med någonting innan Labran lurar i dem att ett hårprov i själva verket utgör så kallade nekrotiska testar, det vill säga att håret har skördats från en död persons skalle, där det fått "mogna" under en tid. Detta imponerar storligen på männen varpå Labran mottar en beställning på en hel peruk i detta exklusiva material. Något pris diskuteras dock inte, och Labran lovar dessutom att personligen leverera peruken inom tio dagar, även om detta troligen kommer att innebära att andra betalande kunder kommer att få vänta på leverans. Perukmakerskan ser dock potential i affären för att kunna expandera sin verksamhet, varför hon ser med tillförsikt på detta tillfälle att visa vad hon egentligen går för som hantverkare.

När Amfonz anländer kort därefter så noterar han klotter på perukmakeriets fasad. Labran inser att det är den så kallade Fuskmålaren Lönnberg som varit i farten i kvarteret. Han har nämligen monopol på att måla fasaderna i Gimorra, vilka som bekant är täckta med tjocka lager av billig parfymfärg för att ge "glädjekvarteren" den rätta atmosfären. I själva verket handlar det dock om en form av utpressning av näringsidkarna och fastighetsägarna i Gimorra, då "kunden" inte har något att säga till om och då hutlösa belopp avkrävs som betalning efter utfört arbete under hot om blodvite. Alltsammans lär dessutom ske med Burladårens goda minne.

Spelmötet avslutas med att Labran sätter sitt hushåll och sina anställda på perukmakeriet att skura rent fuskmålarens anteckningar - innan dennes manskap anländer med färg och utrustning... Fortsättning följer.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tricilve: År noll (kampanjkrönika)

Tue 25 Mar 2014, 20:29

Det fjärde spelmötet inleddes med att vi utredde vad Ingolmo egentligen haft för sig under det dygn som förflöt i det föregående spelmötet. Nämligen att han följde Magionette till Nordersback där Skunkrövarna barrikaderade sig inne på Gallerhuset (som Kedjehuset fortfarande heter). Eftersom han behövde få tag i langaren som försett den nu sängliggande Madrona med dåliga droger, närmare bestämt en ung Tribeldanz, så blev han kvar där över natten. Ryktet om att folk blir angripna av flockar av förvildade hundar på Myrstacken gjorde även sitt.

Vid sin ankomst till perukmakeriet, dagen därpå, blir Ingolmo mer eller tvingad av en enträgen Amfonz att slå följe med honom till slumvärden Nästet, som alltså äger lägenhetshotellet vägg i vägg med perukmakeriet. Den olycksalige eunucken har redan nåtts av det rykte som Amfonz spridit om honom, och när man blir insläppta så lyckas intrigmakaren dessutom lista ut en hållhake på honom. Nämligen att hans hyresgäster har försvunnit spårlöst, troligen har ligan han tillhör (Påfåglarna, eller Gimorras hallickar) gjort sig av med bråkmakare eller olydiga gatuflickor.

Mathus passar å sin sida på att besöka Adiga Sovelsprida i Karniback, i jakt på smugglare på uppdrag av sin skuggmakt. Rättare sagt besöker man dennes hem på backens östra sida. Eftersom hon inte är hemmavid sparkar man in dörren och skrämmer iväg hushållerskan. Konkrosta beordras att stoppa jäntan, men medan Mathus söker igenom huset hinner denna fram till matmors kötthuggeri. Alltså återkommer Konkrosta med ett koppel uppretade kötthuggare och slaktarlärlingar i hasorna. Mathus lyckas dock avväpna situationen genom att uppträda som en knekt (han råkade vara i full mundering vid tillfället) och hänvisa till sin kumpan som en angivare. Oavsett lyckas han få information från kötthuggarmoran om misstänkt aktivitet vid Doklatke utanför muren, och stjäla slaktarinnans smyckesskrin på kuppen.

Labran och Amfonz beger sig till Döda gatan för att försöka anskaffa råmaterial till Savallos peruk. Via Ulma Flodvaske får man tipset om att Silassa Likpyntaren handlar med nekrotiska testar. Kruxet är dock att densamme länge uppvaktat Ulmas dotter Litvinia, som Labran och Amfonz alltså aktivt försöker para ihop med Mathus. Hur som helst så hittar man Silassa i ett källarvalv under Morsatoriet uppe på Korpåsen. Denne är inte speciellt intresserad av att sälja någonting, speciellt inte till modern till Mathus Dokella. Här väljer de gamla rävarna dock att använda balsamerarens känslor som ett vapen mot honom själv, varpå man köpslår om varorna med Mathus frånvaro i Litvinias liv som insats. Ett muntligt avtal beseglas om leverans om två dagar - det vill säga samma dag som man arrangerat en kväll på Solsidan för paret Mathus och Litvinia.

Under eftermiddagen inser Labran att hennes egna gemak på perukmakeriet är upplåst, trots att hon är tämligen säker på att hon som vanligt låst dörren. I arbetsrummet inser hon att låset till arkivskåpet är uppbrutet; lejonparten av hennes dokument, avtal, kvitton och annat har stulits. Tjuven verkar däremot ha ignorerat värdesakerna, med undantag för eventuella värdepapper bland handlingarna då. När perukmakerskan undersöker fönstren och försäkrar sig om att dessa är ordentligt stängda, så iakttar hon ett par av Ingolmos busar, vilka stationerats utanför för att hålla eventuella utpressare till fuskmålare på behörigt avstånd från perukmakeriets fasad. Dessa verkar försöka avhysa en man klädd i nedkladdade kläder. Labran springer nedför trappan för att ta sig ut på gatan.

Utanför har en grupp fuskmålare redan börjat lasta av sin vagn med material, verktyg och annan utrustning. Deras anförare står trotsigt kvar trots anvisningarna om att avlägsna sig. Tillsammans med Labran rusar hennes båda söner ut med dragna vapen. Familjen lyckas med gemensamma krafter skrämma iväg utpressarligan som lämnar sina saker på gatan för att fly i vild panik, jagade av Mathus och Ingolmo under slag och sparkar.

Här avslutades också detta tämligen korta spelmöte.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tricilve: År noll (kampanjkrönika)

Sun 30 Mar 2014, 19:01

Det femte spelmötet skulle visa sig ödesdigert. För kampanjens handling, om inte annat, men framför allt för skuggmakten Savallo, mer känd som Burladåren. Se nedan.

Vi fortsatte hur som helst karaktärsspelet där vi slutade, det vill säga direkt efter att familjen Dokella jagat Fuskmålarna på flykten från sin gata. Eftersom Mathus spelare inte deltog i spelmötet bestämde jag att karaktären helt sonika följde efter någon stackars fuskmålare, som troligen utsattes för en synnerligen omild behandling i någon gränd. Han syntes oavsett inte till mera denna eftermiddag i spelet.

Labran samlar hur som helst hushållet och beordrar genomsökning av perukmakeriet för att finna svaret på mysteriet med de försvunna dokumenten. Amfonz anmäler sig frivillig och genomsöker huset. Därefter hjälper han till att undersöka perukmakerskans arbetsrum efter eventuella spår, men man finner föga. Det hela förblir ett mysterium, men såväl Ingolmo som Labran bestämmer sig senare för att använda sina respektive kontaktnät för att komma stöldkomplotten på spåren.

Ingolmo hittar även sin skyddsling Klyddern medvetslös och blödande i perukmakeriets lönnkällare. Den fastkedjade vargmannen har kommit åt honom men har däremot inte dödat eller ätit av pojken. Måhända för att Ingolmo förbarmat sig över odjuret och gett honom mat, tvärtemot moderns förmaning att hålla vargen utsvulten. (Därmed har Ingolmo också saboterat Labrans skuggbefallning.) Han lyckas hur som helst, med hushållets hjälp, rädda livhanken på pojken.

Labran reagerar genom att, medels visst våld, kapa klorna på vargmannen. Ingolmo protesterar inte utan assisterar istället.

Karaktärsspelet avslutas med att trompettstötar ljuder i Gimorra i skymningen varpå en folksamling drar genom glädjekvarteren i riktning mot Södra muren vid Murstacken. Amfonz följer upploppet på avstånd och inser att det är Kornilla da Morgimma som leder en lynchmobb till slumvärden Nästet boning i stadsmurens skugga. Här tog jag som berättare det ödesdigra beslutet att avbryta karaktärsspelet för en skuggrunda. Min tanke var att se huruvida eventuella komplotter i skuggspelet skulle kunna påverka utgången av kravellerna.

Mycket riktigt visade det sig att bordellvärden Felmatias gatubusar, nominellt under gängledaren Madronas befäl (även om gatukämpen själv som bekant ligger i sjuksäng och på avgiftning på perukmakeriet), deltar i och gör grovgörat i att släpa ut slumpoetissan Gestinas påstådda mördare. Knektarna från muren hinner inte ingripa eftersom förvildade hundar under skuggmakten Canems kontroll sprider död på andra sidan kullens krön. Vi kan konstatera att lynchningen troligen blev fullbordad, även om Nästets exakta öde ännu är höljd i dunkel.

Nu skulle det också visa sig att mitt beslut att placera skuggmakten Burladåren Savallo i sfären Gimorra var ett misstag. (Detta eftersom han dels besökt perukmakeriet under föregående spelmöte, och dels samordnar med ligan Fuskmålarna vilka är baserade i sfären.) Eller, det var förmodligen ett misstag för mig att kontrollera en skuggmakt från första början, liksom att basera det mesta av kampanjens handling på denna skuggmakt. Skuggmakten Felmatias spelare (som tillfälligt tog över skuggmakten från Mathus spelare) såg nämligen en chans att utföra en mordkomplott på Burladåren med sina Dödliga kyssar (glädjeflickor med allehanda dödliga talanger). Komplotten lyckades och Burladåren blev sålunda liggande död på en gata i Gimorra...

Jag kan bara konstatera att det mesta av handlingen därigenom kastats i papperskorgen, då det mesta som händer i slummen - liksom i kampanjen - ytterst har koppling till just Burladåren. Inte för att han inte skulle kunna avsättas från sin höga position som slummens starke man, men detta kanske var något i tidigaste laget. Det som händer nu lär dels vara att det uppstår ett makt-vakuum i slummen, där olika gäng och ligor försöker fylla tomrummet som uppstått. Och dels att myndigheterna känner sig manade att utreda dödsfallet - och måhända också rensa upp i slummen. Konsekvenserna för inte minst skuggspelet blir oavsett omfattande.

Nu återstår att se huruvida och i vilken form vi kommer att fortsätta kampanjen. Möjligheterna är givetvis många men förmodligen borde nya skuggmakter träda fram i den uppkomna situationen. (Jag tänker kanske främst på Nekrostylisterna norr om Doklatke.) Jag antar att det vore fullt möjligt och måhända också lämpligt att spela ut i detalj (såväl i skugg- som karaktärsspelet) hur situationen utvecklar sig. En annan möjlighet vore annars att vi sätter punkt (måhända efter ett avslutande spelmöte) för denna del av kampanjen, och börjar på nästa del av berättelsen om Perukmakarna med ett delvis nytt upplägg, någon gång i framtiden. I så fall vore det möjligt att byta skuggmakt eller rent av karaktär. Det skulle i så fall kunna förflyta veckor, månader eller år mellan denna första och nästa del av kampanjen.

Fortsättning följer?
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 810
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tricilve: År noll (kampanjkrönika)

Sat 12 Apr 2014, 07:55

Vi löste det snopna utfallet av den ogenomtänkta komplotten i den senaste skuggrundan med en husregel, som alltså även gäller retroaktivt. Karaktärsspelet ägnades också åt att städa upp efter skuggspelet senast.

Amfonz bevittnar alltså lynchningen av slumvärden "Nästet" där skuggfiguren Felmatias ligister passar på att utnyttja scenen för att tillfoga den konkurrerande ligan Påfåglarna största möjliga skada. Skuggfigurens spelare tog därmed på sig rollen som ligans tillförordnade ledare Jerman. Knektar från muren (dock ej den korrupta klick som utgör en enhet i skuggspelet) förbereder sig för att ingripa mot upploppet, som alltså leds av Kornilla da Morgimma med vänner.

Först lyckas Amfonz, som den intrigmakare han är, hetsa knektarna mot Jermans hejdukar vilka tillfångatagit den utpekade mördaren. Därefter hetsar han folkmobben mot knektarna som försöker rädda livet på densamme. Nästet försvinner i kravallerna som följer, medan Jerman sätter eld på huset och lämnar platsen bakvägen. Själv lämnar Amfonz platsen med uträttat värv när blodbadet är ett faktum.

Det visar sig att Mathus bevittnar komplotten mot Savallo "Burladåren" i Gimorra. Istället för att ingripa iakttar han rånet och följer efter ligan Dödliga kyssarna (alltså den enhet som utförde komplotten i skuggspelet). Medan resten av damerna tar sig in på bordellen Blötstöten, varifrån deras välgörare Felmatia regerar, beger sig ledaren Mordigan mot Ankdammen med rånbytet. Mathus konfronterar rånarnas anförare invid tvätteriet vid färskvattenkällan innan hon hinner gömma bytet.

Konfrontationen slutar med att Mathus betvingar kvinnan medels hot, tvingar till sig Burladårens tillhörigheter (däribland en mystisk pergamentrulle) samt beordrar henne att infinna sig nästföljande kväll vid hundgården på andra sidan Ankdammen. Därefter beger han sig till sitt gömställe på perukmakeriets bakgård för att inspektera sitt rikliga byte.

På väg från kravallerna vid muren råkar Amfonz få syn på Savallos livlösa kropp i en mörk gränd. Han identifierar sin skuggmakt men oroas över röster som hörs från en anslutande gata. Det visar sig vara medlemmar av ligan Fuskmålarna vilka precis haft ett möte med sin uppdragsgivare Savallo. Amfonz lyckas höra delar av en komplott mot perukmakeriet innan han upptäcks och försöker ge sig av med Burladåren, som inte bara blivit rånad in på bara kroppen, utan också fått håret bortrakat med en slö kniv. Grälmakaren lyckas dock prata sig ur situationen och bära sitt byte till perukmakeriet.

På perukmakeriets bakgård stöter man på Mathus varpå Burladåren kvicknar till. Medan Dokellas son jagar iväg nyfikna Gimorrabor som följt efter Amfonz, lyckas den senare lura i Savallo att det är Fuskmålarna som ligger bakom attentatet. Därefter beger man sig in på perukmakeriet. Burladåren vill inte stanna kvar över natten och Mathus söker upp sin mor Labran för att lämna över dokumentet han kommit över, vilken förefaller visa byggnader och gator söder om Ankdammen. Vissa byggnader är markerade med ett kryss, men man skrinlägger närmare efterforskningar för stunden.

Mathus får order att ordna med kläder till Burladåren innan Labran gör entré på bottenvåningen. Dock visar sig morfars gamla skrud vara maläten men däremot hittar sonen några av mormors avlagda gravidkläder i källaren. Savallo skrudas i smått förnedrande stass men förefaller ändå tacksam för att Labran förser honom med en peruk att skyla sin blodiga skalp med. Därefter eskorterar Amfonz, Mathus och en grovarbetare bosatt på perukmakeriet skuggfiguren genom Gimorra. Väl på Solsidan norr om Doklatke tar Burladåren farväl och tackar för hjälpen. Bordet bestämmer dock att skuggifiguren blivit offentligt förnedrad i Gimorra och förlorar sitt inflytande i sfären ifråga.

Mathus avviker till värdshuset Broskgrind invid bron som gett den dess namn, i syfte att söka upp sin vän tjuven Usermanda. Det visar sig dock att hon lämnat gästgiveriet och inte lämnat några spår efter sig.

Längre än så kom vi inte denna gång, mycket tack vare att vi ägnade en hel del tid åt att diskutera kampanjen, skuggspelet och husregler.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests