MogulCasimo
Topic Author
Posts: 50
Joined: Wed 11 Mar 2020, 14:42

Re: Den femte Konfluxen 2.0

Mon 18 Jan 2021, 14:23

”Men vad gör ni här? Ni har ju inte hämtat alla orakel än”

Gruppen tittar förvånat på henne. Hon presenterar sig som Melealina och att hon är det gröna ögat som profetian talar om. Att Paetrons ande kom och pratade med henne efter hans död och berättade om äventyrarna och profetian. Hon kan dock inte lämna sitt träd innan stjärnorna står rätt. Gruppen nedslås av detta besked. Men Melealina berättar att hon kan hjälpa gruppen genom att teleportera dem till valfri plats i Trakorien och att när de samlat ihop alla orakel så kan de mötas upp i utkanten av skogen, så att de inte behöver bestiga det mörka berget igen.

Gruppen begrundar och verkar acceptera detta. Walltraude tar då upp frågan om den förlorade penningpungen. Melealina talar med älvorna och meddelar att tyvärr verkar älvorna glömt vart de lagt penningpungen. Walltraude exploderar, som plåster på såren så ger Melealina Walltraude några gåvor; rökelsestänger för exorcism, en näverkont som lockar matsäck ut träden, ekollon som växer upp till fullstora, undersköna ekar över en natt och kristallstoft. Melealina kallar också fram en enhörning som med sitt horn helar allas skador. Hon erbjuder gruppen mat, dryck och vila.
Gruppen spenderar en dag på platsen och fundera över vart de skall härnäst. Tillsammans lyckas de tyda profetian att troligtvis finns det vita ögat på Trindsmyra i Wulverveden.

Som tur var så har de ju med sig en vargkvinna som vuxit upp där. De bestämmer sig dock att teleporteras till en by i utkanten av skogen för att inte överraska vargmännen. Dock så verkar Nairanne ha svårt att fokusera och det tar hela tre kvällar innan ritualen lyckas och de försvinner iväg till Trindsmyra.

Gruppen upptäcker att de befinner sig i skogsbrynet utanför vad de antar är Wulverveden, en bit ned för en kulle ser de ljusen från en by. De bestämmer sig för att söka skydd för natten i byn. Nere i byn finner de aktivitet i byns värdshus och gruppen deltar i festligheterna. I ett hörn ser de några vargmän. Nairanne går fram och skapar en kontakt. Trots vargmännens vanligtvis negativa inställning till att släppa in främlingar i skogen, så erbjuder sig varmännen att ta gruppen till deras ledare utan någon större övertalning.

Nästa morgon leds gruppen in i skogen. Naireanne märker att de är övervakade och inte leds raka vägen men litar på sina fränder att de inte har några oärliga intentioner. Under resan som tar en dag så berättar Nairanne om vargmännens egenheter så att de inte skall begå några misstag.

De kommer fram till Vargmännens by, ett hundratal individer möter äventyrarna. Men de får inte utforska byn utan leds till byns mitt till en stor byggnad. Där inne möter de vargmännens ledare, Onda bettet. Hon är inte direkt vänligt inställd, men meddelar att gruppen var väntad. Att deras orakel har förvarnat dem att några pälslösningar skulle komma och leta efter henne. Oraklet befinner sig dock inte i byn utan har kidnappats och befinner sig på en ö utanför kusten. Gruppen erbjuder sig att rädda oraklet, men får reda på att vargmännen planerar en egen expedition och kommer bygga flottar och attacker ön inom 5 dagar. Äventyrarna leds tillbaka genom skogen och tillbaka till kusten. Där lyckas de hyra in sig på en båt som tar dem ut till ön. Det är nu 4 dagar till vargmännens anfall. Ön är inte stor, men de utger sig för att vara handelsmän och ingen verkar bry sig om deras närvaro. De söker sig upp till tornet som sägs vara tillhåll för det tvillingpar som styr ön. Där inne presenteras de för tvillingarna. Mötet går relativt bra. Fundiberra som är en underskön person underhåller gruppen medan Willhelm som agerar språkrör för gruppen pratar med Kamalkus och meddelar att de är köpmän som är ute efter exklusiva ting. Kamalkus meddelar att de inte är intresserade av pengar men kan tänka sig att byta. Han leds ned till deras museum och tittar på deras fantastiska skatter. Då de har fått reda på att vargkvinnan skall finnas hos tvillingarna så fiskar Willhelm desperat efter ledtrådar och till slut verkar han få napp och får titta in på ett av Kamalkus experiment. I en cell finner Willhelm en stor hög i bråte och i bråten ligger två individer. En liten vargkvinna och en människa. Människan skiner upp när hon ser att luckan i dörren öppnas och ropar glatt. ”Det är jag som är Alla, men du måste akta dig för Alla ljuger” sedan börjar hon sjunga och vargkvinnan stämmer upp i sången. Willhelm ryggar tillbaka då han inser att det rör sig om remuntra-vansinnet. Kamalkus och Willhelm återvänder till de andra och väl där försöker de förhandla med varandra. Kamalkus är villig att ge gruppen vargkvinnan mot Rirbas spegel. Men Willhelm har svårt att skiljas från objektet. Han blir mer och mer irriterad på Kamalkus oberördhet och ointresse för pengar. Något som en Mogger har väldigt svårt att acceptera. Gruppen ber att få återkomma nästa dag. De diskuterar igenom saken och bestämmer för att ge upp spegeln.

Nästa dag så återvänder de till tornet. Där sker bytet, men det uppstår viss irritation och panik när någon måste binda och förse oraklet med en munkorg. Hur skall de kunna frakta en vargkvinna som är smittad av remutra? De söver henne med droger från Skugger och beger sig mot hamnen. Om 3 dagar kommer vargmännen…
 
MogulCasimo
Topic Author
Posts: 50
Joined: Wed 11 Mar 2020, 14:42

Re: Den femte Konfluxen 2.0

Mon 01 Mar 2021, 12:08

De köper transport över till Trindsmyra igen och söker sedan transport till Saphyna för att ta sig till det gröna oraklet. Där kan de lämna vargkvinnan och fortsätta mot det röda ögat. Willhelm söker upp handelshuset Mogger för att få transport. Dock verkar det som om handelshuset Mogger har något i kikaren. När han lämnar handelshuset ser han en av hans släktningar vagga iväg mot stadsvakten. (Säkerhetstjänsten har erbjudit en belöning för gruppens infångande, och att dra in Moggers handelspriviligerier om de inte samarbetar).

De hittar ett annat skepp och seglar nästa morgon, stadsvakten var dem dock hack i hälarna. Men de hinner kasta loss innan något gripande kan ske. Resan över är händelselös. Nairanne får dock lite dåligt samvete när hon inser att vargmännen troligtvis dödat de 60-talet familjer som bott ute på ön där det vita oraklet befann sig.

De tar sig till Tocmerskogen och lämnar över det vita oraklet. Efter en dags vila så teleporteras de till kopparbergen (ingen har varit närmare Laabne tidigare). Det tar några dagar innan de tar sig till hamnstaden Marevelda. Väl där planerar de en expedition ut på askedalarna och till de grå eminensernas gamla huvudstad. På staden marknad hittar de en antik bok och en kupp mot handlaren planeras och genomförs till stort rabalder. Men kuppen lyckas. I deras värdshus hittar de en kapten som har ett skepp bara i trä. Mot en betalning är han villig att ta gruppen runt vindarnas ängar och sätta iland dem på kusten vid askedalarna.

Walltraude kommer på att fråga kaptenen precis när de sätts iland om han kan komma och hämta upp dem igen om 3 dagar. Kapten rycker på axlarna och säger att det skall väl gå att ordna och att han alltid kan fråga oraklet när han skall komma och hämta dem. Detta får alla i gruppen att spetsa sina öron, oraklet?

Gruppen ropar tillbaka till kaptenen och en diskussion följer där kaptenen berättar om ett orakel som finns borta i Björkebeningarnas rike. Detta verkar vara en mycket bättre ledtråd och de bestämmer sig för att undersöka Bjökebeningarna. Den fortsatta resan är händelselös och de kommer fram till en missionsstation på en ö utanför Björkebeningarnas rike. Väl där får de lära sig om områdets speciella utformning. De träffar även Bhrullist n ädel björkebening och nionde sonen till sutarnas hövding, den mäktige heliothanen av Sisclaggi. Han har genom Mereldernas mission blivit övertygad dyrkare av ljusguden Tigwalwan och går för närvarande som novis vid missionsstationen i Malurangu.

Bhrullist beundrar lärdom och vill helst av allt bli ljuspräst, men han är av gammal krigarsläkt och kan inte förstå sig på små skrivna krumelurer hur han än bryr sitt huvud. Detta gör honom så rasande att han sliter sönder pergament, slår sig i huvudet med dolkskaftet och till och med kastar ut sin läromästare genom fönstret ibland. För att bättra på sin självkänsla har han nu lovat att slå ihjäl norsarnas orakel i Kungsklippan så att den onda orakelkulten upphör. Med viss tvekan har hans fader lånat honom de heliga vapnen för ändamålet och tröstar sig med att han har fjorton andra söner kvar med större förstånd.

Gruppen rekryterar honom för att hjälpa dem. Dock så är Bhryllist helt inställd på att döda oraklet. Men gruppen tänker att det inte bör vara allt för svårt att stoppa honom när det kommer till kritan.
De tar en av de stora kanoterna nere i strandkanten och paddlar in till fastlandet. Väl där leder Bhryllist dem genom den stora kanjonen. De stöter bland annat på en patrull, men lyckas gömma sig och undgå upptäckt. Plötsligt öppnar sig kanjonen till en bredare dalgång och där ser de den krönta klippan. De inser direkt att de är på rätt plats. Men klippan verkar vara bevakad. Lurifix och Willhelm smyger fram, eller i vart fall Willhelm smyger fram, Lurifix fummlar och upptäcks. 4 vakter rusar fram och en strid utbryter. Men vakterna har inte mycket att sätta emot de rutinerade äventyrarna. Plötsligt dyker det upp en grupp mycket gamla kvinnor i grottöppningen. De skriker och börjar mässa, men inget händer och Bhryllist stormar fram och dräper prästinnorna. Utanför grottan står en modell av ett skepp. Gruppen begrundar statyn men kan inte tyda dess hemlighet.

De har fått höra att det är en labyrint som leder till oraklet, i förhoppningen att slippa denna utmaning kastar Lurifix fäste på alla gruppmedlemmar som sedan helt sonika bara vandrar upp för de branta klipporna. Väl på krönet finner de två öppningar, en mörk öppning som leder ned i en stor grotta och en annan som är tänk av en tjock glasskiva.

Lurifix och Willhelm tar varsin av Willhelms drycker som skänker mörkersyn och går ned i den mörka öppningen. Där finner de en underjordisk sjö. Men plötsligt hör de även röster. Det verkar vara två stycken individer, men de kan inte se dem.

”Fuskisar, fuskisar, ni måste gå via labyrinten för att finna oraklet. Ytterst osportsligt”
Osportsligt, osportsligt, för fuskisar går det illa”
”Illa, Illa, ska vi ge dem ett exempel?”
”Ja, exempel”

Lurifix och Willhelm skyndar sig ut igen.

Mot deras vilja söker de sig ned igen och tänker gå in i grottan. Men väl där nere upptäcker de att Bhryllist inte har väntat på dem utan har rusat in i grottan för att dräpa oraklet.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 2 guests