User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Fri 09 Nov 2012, 15:19

Avslutningen då. Vi ska spela igen nästa vecka, nu med en ny spelare, så det är lika bra att jag får ur mig det här (det funkar som min egen och spelarnas resumé dessutom).

Så, själva slutet av spelmötet blev rafflande. Bartholomeus upptäckte ju sin latenta psi-förmåga, där han satt gömd under ett bord, medan Krutovs mobstrar letade efter honom. Intinktivt tar sig Bart in i Frank Krutovs huvud och får honom att tro att livvakten Mitsy är Bart, varpå Frank avlossar sin bössa i trynet på kossan. Sekunden senare inser han sitt misstag, men Bart tar tillfället i akt och rusar ut. Frank förstår vad som har hänt honom och ropar högt efter den flyende Bart "Bartholomeus Bissmark, din förmökade skallglotare. Du har just grävt din egen snarkofag!" Många öron snappar upp ropet, och hemligheten blev inte hemlig så länge.

Zeb står i syraregnet och väntar på döden. Gustavio ligger i skydd. Kulorna visslar runt dem och karavanens kanon avlossas, men de missar. Zeb har en plasmapistol i varje hand fyller luften med fräsande dödsstrålar. Resultatet: två döda doggjockys och en förarlös fornkärra. Dessvärre kommer fordonet farande rakt mot Zeb och träffen slungar järven flera meter. Men han reser sig upp igen, spottar blod (Zeb har vassa förmågor och kan nedlägga ett storskövlarsvin med bara händerna. En bra dag). En doggjockey kommer undan och Gustavio ger sig efter ryttaren. Zeb drar sina dolkar och slänger sig in i kärran, där 2-3 passagerare försöker ta sig ut. Några sekunder senare är de alla döda. Zeb har kontroll över kärran, deras biljett härifrån, för resten av karavanen närmar sig!

Gustavio hamnar i duell med ryttaren, men en kanonkula bisserar bredvid honom och han begravs under ett tungt lager vasst skrot...

Där slutade vi. Vi fortsätter på tisdag.

Gustavio
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Tue 29 Jan 2013, 11:23

Snart dags för nästa del. Vi har legat lågt under dec-jan, men nu är det bara att hoppa upp på drabanten igen! Dessutom har jag missat att skriva om senaste spelmötet. Dags att fräscha upp minnet.

En ny spelare hoppade in så här introducerar jag räven Maddock Dunkelkranz. Maddock var tidigare ett riktigt rötägg. En skurk, rövare och suput! Med sin rävklan for han runt och plundrade, mördade och betedde sig illa. Riktigt illa! Men den som kastar dynga på andra får snart strupen full av eget mök. Rövarklanen valde att kampera på en eländig plats, ovan en djup kolk mitt i Hultamarken, kanske grävd av Asbävern själv? Och mitt i natten ger marken vika, öppnar sig som ett väldigt gap och slukar klan och allt. Maddock vaknar upp i beckmörkret. Han vet inte var han är, men befinner sig i ett djupt hinhål, genomkorsat at olycksbådande gångar. Han börjar irra. Än hit och dit. När han till slut ger upp och nästan välkomnar döden ser han ett strålande sken. Nog är det asbävern som kommer för att gluffsa i sig vad som finns kvar av arme Maddock...Näppeligen! Istället stövlar en väldig gnisslande plåtnicklas ut ur mörkret. En gruvrobot, på jakt efter underjordens skatter. Automaten, som kallar sig Sirius, visar sig vara en djup och slug järnjeppe. Slug om livet och tillvaron. Sirius blir Maddocks läromästare och lär honom sanningar som "Den som gör gott, får gott", "acceptera det som sker" och liknande. Tillsammans ger dig sig ut i zonen för att "bejaka tillvarons tomhet" och Maddock, som vill glömma det som varit, tar sig istället namnet Swibelius. Kanske hade Sirius menat att "det som sker, sker" och att byta namn gör inget skillnad hit eller dit. Men, Swibelius var ännu bara lärljunge, och kan inte klandras för sådant.

I ett år eller så färdades de tillsammans, mästare och elev, tills en dag då Sirius försvann. Maddock har sökt honom sedan dess.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Spelmöte 7: Ur askan i elden

Thu 31 Jan 2013, 12:13

Då ska jag gräva djup i hjärnkontoret efter fragmentariska minnesbilder av 7:e spelmötet.

Som sagt satte vi in en ny RP (och en ny spelare) - Swibelius Dunkelkranz. När vi lämnade våra hjältar (Zebediah och Gustavio) befann de sig i en het duell mot en Krutovkaravan, efter ett misslyckat bakhåll. Orsaken är den last de för med sig - levande rubbitar. Rubbitarna är vänner eller kanske tom släkt med Bartholomeus älskade rubbitkärlek Totti Muff, och han har lovat henne att rädda hennes "systrar". Bart själv försöker skydda den skottskadade Totti i Muntermåla undan arg rubbithatande pöbel.

Så, het duell alltså. Mot en bunt med mobsters. Och dessutom en klunga hungriga morasiter som är ute efter Gustavios fornägg (någon form av sändare?). För att göra en halvlång historia ganska kort så räddas Gustavio av Swibelius och hela gänget flyr i en stulen kärra - mot Muntermåla. Väl där bestämmer de sig för att låtsas tillhöra karavanen och kör helt sonika fram till Krutovskaravankontor för att fylla på soppa i kärran. Det funkar men en av mobstrarna känner igen Swibelius som rövaren Maddock.

När de återvänder till Zonbörjes är det tomt. Ingen Bart, ingen Totti. De ger sig ut för att leta, men en mistlur missljuder och kallar till massmöte i Velodromen, Muntermålas epicentrum och doggkapplöpningsbana. Zeb sticker dit själv. Där ser han Swålas Bender med megafon tala om undantagstillstånd, rubbithot och faraåfärde. Men som tur är, berättar han, skyddas Muntermåla från denna stund av inga mindre än Vita Kåren!! fanfarer och in rider en stolt tropp med General Kloo i tätet. Zeb som har en opockad hjord med levergökar med Vita Kåren i allmänhet i Kloo i synnerhet fingrar på sin pickadolver, men bestämmer sig för att dra istället. Han berättar för Gustavio och Swibelius, och även Gustavio drabbas och blodsvall och en gnutta skräck. Gustavio har desserterat från Vita Kåren och hans far, Mozart Frankelhane, är kapitän i densamma. Gustavio och Swibelius vill genast lämna Muntermåla. Zeb med men sammanbitet säger han "jag kan inte lämna Bart en gång till" (det var ett coolt moment, för Zeb och Barts relation är aningen ansträngd efter att Zeb kastat en livlös Bart till asgnagarna djupt under Askerdal för en hydrans massa år sedan).

Så de bestämmer att Gustavo och Swibelius ska ge sig av med den nyknyckta kärran och Zeb stannar och letar upp Bart. Men de kommer inte längre än till porten. Vita Kåren har bommat igen. "Ingen in, ingen ut". De är i krig nu och det är Kåren som bestämmer! Gustavo ser sin far trona uppe på en väldig pansár och för hejda sig för att inte darrande kasta sig under en filt i kärrans baksäte. istället återvänder de till Zonbörjes och där slutar vi.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Spelmöte 8: Bissmarck fixar biffen

Fri 08 Feb 2013, 12:13

Ännu ett spelmöte avklarat, denna gång utan Zebediah Grytplytes spelare.

Äventyret tog sin början med att bena ut vad Bartholomeus Bissmarck egentligen hade haft för sig under det gånga dygnet. När Gustavio och Dunkelkranz återvände till Zonbörjes fanns inga spår efter mullvaden. När vi lämnade Bart flydde han från Mäster Senaphs, skadeskjuten och med ilskna mobsters efter sig. Han var på jakt efter den befrielseälg som hans älskade rubbit Totti Muff skulle träffa för att bilda allians med. Orsaken till mötet var att Bart behövde hjälp med att hitta de rubbitar som jägaren Dolk göder upp i sin hemliga fängelsehåla. Bart börjar med att försöka få hjälp av Cappuccions, men mobsterklanens ställning i Muntermåla är för klen. Men han får upp ett spår. Slavhandlaren Ephraim Sorgröta vet säkert något! Slavjägarnas gille är en mäktig falang i stan.

Mycket riktigt känner Sorgröta till Dolk och hennes rubbitaffärer. Faktum är att Dolk har erbjudit Sorgröta ett koppel med rubbitar. Bart försöker förhandla, men är alldeles för kort på krediter. Istället bestämmer han sig för att leta upp Dolk och Totti, men inte innan han med sina nyfunna psikrafter gräver runt i slavhandlarens hjärna och planterar att Bartholomeus är en riktig hedersknyffel som han kan lite på i vått och gott.

Med hjälp av samma psikrafter lokaliserar han Totti, men när han öppnar sig för malströmmen släpper han in något. Något vått, slemmigt och onaturligt. Något som med blöta tentakler slaskar runt i hans sinne på jakt efter något. Han känner hur armarna söker, och finner vad de letar efter - intryck av Gustavios fornägg! "Ha!" tänker Bart, "det spelar ju ingen roll för min del", men sekunden efter förnimmer han en väsande röst, som om någon stod precis intill honom. "Jaaag koooommmer eeffter diiiig" väser rösten, olycksbådande och hotfullt. Nu kändes det inte lika lustigt längre. Han lyckas lokalisera både Totti och befrielseälgen, som visar sig vara en motormarodör vid namn Oktanius. Tillsammans planerar de ett fritagande av rubbitarna.

En dag förfluter och våra vänner strålar samman. De "planerar" att vänta på Dolk framför slavhandlarnas flotta kåk och norpa rubbitarna. Dolk dyker upp, med 9 kedjade rubbitar. Bart kommer då på att Dolk faktiskt jobbar för honom, och att det är hans rubbitar. Han följer därför med Dolk in, betalar Sorgröta en slant för utebliven inkomst (Bart är ju en sån hedersknyffel!) och tar rubbitarna från Dolk. Det här innebär att Dolk fortfarande är Barts rubbitjägare (han gav henne sparken tidigare) med allt vad det innebär (Bart är alltså fortfarande i biffbranschen).

Muntermåla är fortfarande stängd, och rubbitar är fortfarande mer eller mindre lovligt byte i stan, så de måste härifrån fort. Oktanius visar sig vara en baddare på dynamit och spränger ett hål i pallisaden som våra hjältar far igenom. Zebediaha, med Krautkrämer och husvagn, far även han igenom men svänger av åt ett annat håll. Han vill inte ha något med rubittarna att göra. Bart, Gustavio och Swibelius måste nu snabbt ge sig på slavkaravanen med resten av rubbitarna. Dessvärre är har de ett uppbåd på nacken och tvingas gömma sig i en djup ravin. De ligger lågt en stund och kommer undan. Gustavio råkar gå ner sig i ett åhlahål, men räddas av sina vänner. Till slut kan de ge sig av igen.

Swibelius känner trakten väl, och de är snart ute på vägen igen, och hinner ikapp den långsamma slavkaravanen. En eldstrid bryter ut men vi hinner inte spela färdigt den. Det får bli nästa gång.

Just det, Swibelius får syn på Gustavios fornägg, och känner igen symbolen på det. Hans robotmentor, Sirius, bär samma symbol på sin plåtkropp:

Image
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
Patrik
Posts: 159
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Sun 10 Feb 2013, 23:21

Jag skulle bara passa på att applådera lite. Pirit-Frihetens slätter-Motormarodörer-Muntermåla är helt klart den coolaste delen av hela MUA-settingen.

Jag såg förresten att du postade en väldigt trevlig skaderegel på wrnu. Kör ni med dem i kampanjen här?

Vänligen,
Patrik
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Mon 11 Feb 2013, 11:21

Jag skulle bara passa på att applådera lite. Pirit-Frihetens slätter-Motormarodörer-Muntermåla är helt klart den coolaste delen av hela MUA-settingen.

Jag såg förresten att du postade en väldigt trevlig skaderegel på wrnu. Kör ni med dem i kampanjen här?

Vänligen,
Patrik
Ja, jag är också väldigt förtjust i den delen av settingen. Mobstrar, rubbitar, motormarodörer, hemliga agenter, exilaristokrater, arga barrberoldare, monster i massor, ogästvänlig natur... :)

Nej, vi kör inte med den skaderegeln. Det funkar lite annorlunda i Zonen, men båda varianterna är inspirerade av Apocalypse World så de är lite lika.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Sat 23 Mar 2013, 22:28

Dessvärre har vi tvingats till en paus (hoppas jag) i kampanjen. Återkommer.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Thu 19 Sep 2013, 13:53

Dessvärre har vi tvingats till en paus (hoppas jag) i kampanjen. Återkommer.
Vi har börjat smygstarta igen. Med lite tur tar det fart igen. Vi hann med ett spelmöte i somras, som blev ordentligt fartfyllt! Och skrivande av spelet har jag tagit upp igen. :)
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
GZIP: Off