User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

[Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Fri 31 Aug 2012, 08:47

Vi har sedan någon vecka tillbaka dragit igång en ny Mutant-kampanj i vår grupp - Skymning över Gryningsvärlden. Det är en ny, lite hårdare värld jämfört med Järnringens Pyri. Det har gått 10 år sedan händelserna i Hindenburg - Min ärlskade utspelade sig och vi spelar med samma karaktärer.

Gustavio Frankelhane - En gång en bekymmersfri aristokrat med inget annat än nöjen och slörök för ögonen. Tvingades in i Vita Kåren av sin oförlåtande far men desserterade och anslöt sig till Exploratorämbetet. År 99 företog han och hans kamrater en livsfarlig expedition norröver till den okända enklaven Elysium IV där han nästan mötte sitt öde. Men han räddades till livet i en forntida kirurgmaskin. Gustavio är idag stundom människa, stundom maskin. Han har vänt Samfundet ryggen och drar runt i zonerna på jakt efter lödigt skrot att sälja.

Bartholomeus Bissmarck - Privatsnok, mobster och äventyrare. Mullvadsherren Bart har många strängar på sin gura. Till en början var Herr Bissmarck en belevad herre, vars enda svaghet var hans kärleksaffär med en av Salong Guppis kaninflickor - Totti Muff. Han spendrade mycket tid med den kloke Larry André. Men snart skulle de båda svika honom i en stygg rubbitkomplott. Bart undkom med pälsen i behåll men såren i själen skulle aldrig försvinna. Med sin kompanjon Zebediah Grytplyte drog han runt och var en gång känd som en av Biörnstiernas Bästingar. Men Moder Zon ville annat och långt under Askerdalens asköknar kastades en livlös Bart till asgnagarna så att Zeb kunde undkomma en säker död. Mirakulöst vaknade Bart till sans och kunde halvdöd följa en avfallsmunk genom trånga gångar upp mot ytan. Bart låg där, i askan, och bestämde sig. Han hade fått nog och återvände till Pirit. Där gjorde han sig ett namn som en styv mobster och idag förestår han flera av stadens spelklubbar, och är dessutom en rubbitbiffsmugglare av rang.

Zebediah Grytplyte - Zonfararjärven Zeb är hård mot de hårda och lika hård mot de med mjällare päls. Han har besegrat Blosbergs åhlagubbe, nedgjort storskövlarsvin, slaktat ylare, decimerat Vita kåren och gjort sig ovän med snart sagt varje pamp värd sin hatt i hela samfundet och bortom. Att han därför gick under jorden för snart 10 år sedan var inget annat än röd och skär överlevnadskonst. Idag drar han runt i sitt vrålåk Krautkrämer och håller sig för sig själv. De som en gång kände honom sörjer honom som död och resten hoppas innerligt att han är det.
------------------------------------------
Vi har småspelat två spelmöten, som i princip har gått ut på att känna och klämma på karaktärerna. Det var kul att se hur snabbt vi föll in i gamla bekanta och välkomnande hjulspår. Som vi sa efter första spelmötet, det var som att komma hem. :)

Vi spelar nu med mitt V0-hack Zonen som regelsystem. Jag har lånat en del från Apocalypse World och adderat en del själv. Systemet funkar än så länge väldigt bra och leder till intressanta situationer.

Jag tänkte i den här tråden blanda vår krönika med lite mer systemrelaterade betraktelser.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Fri 31 Aug 2012, 10:54

De två första spelmötena var som sagt lite av en introduktion. Hur skulle det gå? Det visade sig snart att det skulle gå hur bra som helst.

Vi började med att slå slag för äventyrarnas Underlägen. Underlägen är en slags nackdelar, som gör äventyrarnas vardag besvärligare. Zebediah Grytplyte har underläget Svår- och mellan kolii (lätt kolii är normaltillståndet), Bart har hjärnskrynklad (sedan han gluttat för djupt i Spartacus Blancs mummelkub) och Gustavio lider av glappkontakt i sitt hyperskelett.

Att vara hjärnskrynklad innebär att vara i kontakt med malströmmen, hela tiden. Malströmmen beskrevs faktiskt i Spelarboken (Väktaren & Vidundret), som den psykiska värld som Psimutanterna lyckats glänta på dörren till. I Zonen är malströmmen mer närvaranda. Det här kommer från Apocalypse World, men jag har definierat den.

"Precis bortom vårt synfält, precis utom hörhåll finns...något. Vi kan knappt ens ana det. Men det finns där ute. Något farligt, något mystifikt. Något väldigt, väldigt fel. Vi kallar det för malströmmen. Det finns överallt och några få har lärt sig att öppna sitt sinne och låta sig omslutas av den. De kallas för psioniker. De som inte slukas av den kan lära sig saker av den, få den att ge dem mäktiga krafter. Det sägs att det var malströmmen som låg bakom katastrofen, eller om det var tvärtom. Ingen vet. Vad man vet är att malströmmen består av sinnesintryck, radiovågar, minnen, rester av datanät och psykisk kraft från zonmaror, världsmaskar och Hydran och hans moster."

Spelmöte 1 - Hugaligan rider igen!
Vi började med att skapa karaktärer, kolla på gamla anteckningar, flabba, komma ihåg saker, och redogöra för den förra kampanjen som sträckte sig över flera år.
Första spelmötet bestod av att vi bekantade oss med Bart och Zeb samt spelade ut deras återförening. Bart visade sig vara en storfräsare i Pirit med egen liten slaktbod där han säljer rubbitbiff under disk samt en massa välsmakande kött. Det är hans gamle vän Skit-Arne Belugga (från äventyret Midnattsvatten) som är kock på haket. En annan bekant från förr är rävhonan löjtnant Dolk vid tunnelgrävarna (vi döpte om dem, av misstag, men det lät bättre) som bedriver rubbitjakt vid sidan av troppens spaningsuppdrag. Under första spelmötet visade det sig att det rådde Bästingtorka (orsaken till att Zeb var i Pirit var för att inget botar svår kolii som en stadig Bästing, klass III) vilket Zeb förfarades över något hemult. Ja, bristen på Bästing är en allmän källa till stor oro för hela samfundet, och inte minst för Pirits invånare, där Bästing är synonymt med allt som är gott och fint med kejsardömet. De beslöt sig för att lösa det problemet.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Tue 04 Sep 2012, 11:57

Spelmöte 2 - Frihetens förmökade slätter
Även spelmöte två var en trevare. Gustavio Frankelhane gjorde storstilad entré. Bartolomeus föreslog för Zeb att de kunde behöva fler puffror när de lämnar Pirit och att Gustavio befann sig i staden. Zeb som har en riktigt dålig dag och mumlar något om att han skiter i vilket (Zebs svårmod drabbade honom hårt). Bart vet att hans vän som vanligt tar sitt söndagsoljebad på vattensalongen och traskar dig. Gustavios kropp är inte helt vän med alla främmande maskindelar i den (han har underläget Glappkontakt som drabbade honom fullt ut) och oljebadet verkar inte vara av riktigt bra kvalisort varför Gustavio mer eller mindre kortsluts och börjar sakta sjunka ner under ytan. Bart lyckas rädda livet på sin vän. Zeb blir inte allt för imponerad när en närmast stelopererad Gustavio kommer ut ur badhuset. Men efter en snabb vända på verktygsbordet är Gustavio kry igen.

De beger sig av mot Biörnehuus och resan är hyfsat händelsefattig. De snappar upp rykten om att allt inte är som det ska söderöver. Rubbitarna är på krigsstigen, marodörerna blir allt djärvare och Grevinnan och hennes Bästing har inte synts till.

Till slut när de en barrikad som vaktas av en stridssrobot, tvivelsutan tillhörande grevinnans Hedersvakt. De tar sig runt godset för att spana på godset söderifrån, där barbberfälten tar slut. De lyckas utan omsvep och ser genom nattkikare ett välbefäst Biörnehuus som vaktas av uniformerande knektar. "Hon har blivit sin egen kejsare!" flämtar Zeb, och är sanningen helt på spåren.

Tack vare att Gustavio är en sådan överjiddrare lyckas de förmå taxkaptenen Gädda Vällington att öppna bakdörren för dem och de slinker in.

För att fullt förstå hur nervöst det här är för våra vänner måste vi nog gå ett decennium tillbaka i tiden. Zeb, Gustavio och Bart räddade Biörnehuus undan en storskaligt marodörattack och som ett resultat av detta förhandlade de fram ett avtal med grevinnan där de skulle säkerställa att den årliga bästingkonvojen nådde Hindenburg. De fick bra betalt och alla var nöjda och glada. Men våra vänner har inte alltid tassarna i myllan och insåg ganska snart att det var en ganska stor affär att ro i hamn. De kunde inte klara det själva. Så de nöjde sig med att skeppa Bästingen med sin ångskuta till Skarpnäck och därifrån lät de Krutovs ta den till Hindenburg. Redan detta ledde till stort missnöje hos Grevinnan som inte ville att hennes dryckjom skulle förknippas med mobsters, men det blev betydligt värre när Zeb och Bart sedan sålde sitt transportkontrakt till Al-Ralph Cappuccino. Exakt hur det här slutande är lite oklart för trion drog norröver utan att se sig om efter det, men Grevinnan tvingades arbeta med mobsters under en tid innan hon lyckades lösa problemet som Zeb och Bart hade skapat.

Hon var alltså inte helt vänligt inställd när de oinbjudna tog sig in bakvägen mitt i natten, men efter att dyrt och härligt lovat att befria Mos Mosel från den otäcka mutanthataren Junker Ståhl (och införliva i stan Grevskapet) fick de stanna över natten och grevinnan lovade i sin tur att vid deras återkomst diskutera att eventuellt börja kränga Bästing till samfundet igen.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Tue 18 Sep 2012, 13:34

Spelmöte 3 - Rubbitsmekare och äggtjuvar
Det här var vårt första riktiga spelmöte. Vi började där vi slutade, i Biörnehuus och äventyrarna återfick alla sina spenderade jos- och färdighetspoäng. En tryggare fristad än Biörnehuus är svår att finna.

Efter en stärkande åhlafruskost (allt krubb i södern stavas åhl) beslöt trion sig för att tala med grevinnan om deras eventuella kontrakt. Eftersom det visade sig att grevinann precis fött en dotter och var extra stingslig (hennes knektar och betjänter sågs gå omvägar runt henne och smyga fram i tid och otid) beslöt de att Herr Bissmarck själv skulle tala med henne. Bissmarck är ett affärssnille och ganska taktfull. Mötet blev ett fiasko. Grevinnans dotter skulle sova och ingen fick störa henne, och Bissmarck var så taktfull att han respekterade det, men ordade inte så mycket om det för sina vänner.

Sedan bar det av. De fick reda på att rubbitarna var på krigsstigen så de slog följe med en karavan. På slätterna resar man helst i så stor grupp som möjligt. Karavanen bestod av krämare och vagnar och en stöddig boss uppflugen på en väldig drabant. Krautkrämer puttrade fram sist i ledet.

De färdades hela dagen och anlände framåt kvällen till ett tältläger, en rastplats, bestående av 5-6 tält/skrotkåkar (en bar, en bordell, en zonhandlare m.m.).

Gustavio såg sig om och hos zonhandlaren (en gammal get) hittade han ett flott fynd, en stort gul äggformad tingest som zonhandlaren bedyrade var aktiv och kunde blinka ibland. Den var stor som ett präktigt druvklot och hade uppenbarligen legat i plurret en längre tid. Gustavio lovade att komma tillbaka med ett flak konserver eller något annat värdefullt att byta med.

Strax innan mörkret anländer ett styggt sällskap från slätterna. De rider på en stor drabant, fylld av burar, och ryttarna är smågalna, valbeväpnade och bär fräna kläder av skinn, plastics och stål. Slavjägare.

Bissmarck betraktar följet när de rider förbi, där han sitter under markisen utanför husvagnen. Han ser att några av burarna är bebodda. Rubbitar. Han får ögonkontakt med en utav dem, och känner genast igen henne - Totti Muff, Bissmarcks förlorade kärlek!

(Totti Muff försvann med Bissmarcks bildknäppare efter en geggig eldstrid på Salong Guppi i Pirit för över 10 år sedan. På bildknäpparen fanns (förrutom Zebs och Bissmarcks kompisbilder) bilder på Pirit från luften (de flög ballong, men det är en annan historia) som rubbitarna behövde för att kartlägga stadens försvarsberedskap)

Bissmarck bestämde sig genast. Han måste frita Totti! Han smög ut i natten mot slavjägarnas läger, och väntade. Bidade sin tid. Ett rop "Robban! Blir det rubbit till kvällsmat eller?" Svaret fick Bissmarcks päls att resa sig:

"Det vet du polarn!"

Robban, en muterad gris med kockmössa, stövlade bort mot burarna och stälde sig framför Tottis bur. "Du ser saftig ut, fröken"

Bissmarck var framme blixtsnabbt och satte sin revolver mot grisens knorr. "Ett pip och du är dödens! Släpp henne!"

Robban svarar: "visst, inga problem" när Bissmarck hör en puffra osäkras bakom sig. "Vad har vi här då?" Bissmarck spiller ingen tid, han avlossar sin revolver mot den nyanlände samtidigt som Robban hugger honom i armen, varpå Bissmarck skjuter Robban med. Det hela är över på ett ögonblick men hela tältlägret är snabbt på fötter. Bissmarck drar med sig Totti ut i nattens mörker.

Gustavio passar på att smyga in i zonhandlarens tält i det tumult som uppstår efter skottlossningen. Handlargeten är där, men Gustavio klubbar ner honom och stjäl ägget.

Zebediah som har legat och tryckt på Krautkrämers tak med en tjuvkikare och sett vad Bissmarck ställt till med suckar djupt och gör kärran redo för avfärd, när Gutavio kommer springandes och ropar "NU DRAR VIIII!"

De drar ut i zonmörkret och snappar upp Bissmarck och hans rubbiälskarinna. Zebediah drar fram sin puffra och tänker skjuta Totti på stället, men Bissmarck lyckas lugna honom. Innan de hann ikapp paret hade Bissmarck lovat att rädda Tottis systrar, men det säger han inget om till Zeb och Gustavio.

Där slutar vi.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Fri 05 Oct 2012, 10:49

Vi spelade det fjärde spelmötet igår. Vi hade väldigt kul, men i princip bestod hela spelmötet av planering och utförande av ett sinnrikt bakhåll, vilket inte är så förbannat kul att läsa om eller skriva för den delen. Däremot kommer jag nog använda episoden som exempel på en större strid i regelboken.

Det jag ville säga var att systemet funkade oerhört bra och smidigt trots att det var 12 kombatanter inblandade, varav en hel bunt satt uppflugna på etterdoggar och pansárer samt att striden både omfattade prickskytte, överraskningsanfall, närstrid och hela balunsen.

Det var alltså ett uppbåd som jagade våra hjältar/rubbitsmekare efter flykten från karavanlägret.
Det mest intressanta var att de tog en fånge (som ska förhöras nästa gång) och att rubbiten Totti Muff blev illa sårad och mirakulöst räddad av sin älskade mullvad, Bartolomeus.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Thu 18 Oct 2012, 16:14

Spelmöte 5 - En välbehövlig vila
Spelmötet tog sin början med att Zeb samlade in alla överlevande och inte minst deras riddjur och prylar. Inget går till spillo i Zonen! De förhörde fångarna, men det gav inte så mycket. Det var två hårdföra typer (en människa och koltrasten/slavjägaren Hjördis) och en vettskrämd St Bernadsherre vid namn Buster.

De dillade fram och tillbaka hur de skulle lösa situationen, Zeb och Bart. Bart har lovat Totti att frige hennes rubbitsystrar, och Zeb anser sig numera ha en rejäl biff med slavjägarna. Men, de bestämmer sig för att först dra till Muntermåla och vila upp sig (fristadsreglerna funkar finfint!). Dessutom behöver Totti en riktig kvackare som kan se över hennes sår.

Barts spelare misslyckas äntligen med sitt slag för sin underläge och han dras in i malströmmen. Den vill veta vad som skrämmer Bart mest av allt och han svarar att det är att bli lämnad ensam, att bli övergiven och sviken. Svaret ligger ute i malströmmen nu, och skvalpar.

Eftersom RP är oerhört medtagna (de har i princip kryssat varenda ruta på formulären!) vill de bara ligga lågt. De kommer fram till Muntermåla. Sista biten puffar Krautkrämer fram på etanolångor. De kommer inte kunna lämna hålan utan några hundra liter tinner eller ännu hellre, fornjos.

Bart har en bekant i stan, Zon-Börje. Zon-Börje har en liten "manufaktur" där han pressar olja ur åhl, men affärerna går väl i ärlighetens namn inte så lysande. Men, lokalen är stor nog att parkera Krautkrämer i, utan att kärran blir stulen eller allt för uppmärksammad. De mer eller mindre tvingar Zon-Börje att samarbeta. Bart kör mobsterstilen rätt av.

De hittar en kvackare, automaten Dr Jodd, som ser över Totti. Men han är dyr...

(Jag känner lite att smekmånaden är över nu. Spelarna har koll på reglerna och RP har vilat upp sig i en fristad och har dragit på sig tillräckligt mycket hetta för att ta det to the next level. Nästa gång kommer hårt sättas mot hårt och Zonen kommer att brinna!)

Ps. Vi kör ganska korta spelmöten. Typ mellan 9-11. Det blir inte så mycket spel, men å andra sidan kan vi spela desto oftare.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
Patrik
Posts: 159
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Wed 24 Oct 2012, 22:04

Så förmökat tufft!

Är det Dr Jodd, känd för vaccintillverkning i Nekropolis? Är han på flykt?

Vänligen,

P
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Thu 25 Oct 2012, 11:52

Så förmökat tufft!

Är det Dr Jodd, känd för vaccintillverkning i Nekropolis? Är han på flykt?

Vänligen,

P
Ja, det verkar inte bättre! :) Någon måste ha hörsammat hans rop på hjälp. Det är inte omöjligt att han får en stadigare roll i kampanjen, för Zeb muttrade "mökarns, en sån skulle jag vilja ha!" när han såg Dr Jodd.

Spel ikväll. Jag har en riktigt elak godispåse förberedd...Återkommer imorgon eller så med fler fräna äventyr i Zonen!
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Mon 29 Oct 2012, 10:42

Spelmöte 6 - När styvt sätts mot styvt
Som planerat blev det 6:e spelmötet ett slags crescendo. Gustavios spelare var tillbaka, så i var fulltaliga. Gustavio fick börja med ett Kärleksbrev som förklarade att han hade fipplat med sitt fornägg och lyckats aktivera det. Det tycks som att det skickar ut någon form av signaler. Gustavios cyborgkropp uppfattar någon form av pulserande ljudlös signal. Kärleksbrevet avslöjar att han är förföljd, och det slutar med att hans ägg stjäls av en råtta, fast Gustavio lyckas snabbt ta tillbaka det igen, men råttan kommer undan. Scenen var en kort prolog för att slänga in Gustavio i smeten igen.

Zebs kolli blir svår och Bartolomeus lyckas tyvärr med sitt slag så det blir inget malström som tränger sig på. Synd, för jag har en bra idé där. En elak idé. :)

Därefter tänker trion fullborda sin plan med att överfalla slavjägarna innan de anländer till Muntermåla. De sitter alla tre upp på deras stulna pansár och rider mot porten. Någon ropar på dem. "Boss. Bossen!"

De vänder sig om, och där står kapten Dolk, Barts rubbitjägare, med sin tropp. Hon berättar att hon har en fångar en bunt rubbitar och "håller dem levande inför slakt. De matas med munkost och annat gojsigt. Det blir som en marinad!"

Bartolomeus börjar känna att hans verksamhet är osmaklig. Hur kan han döda oskyldiga rubbitar och sälja deras styckade kroppar, när han är återförenad med Totti. "Allt kändes mycket enklare bakom skrivbordet, framför boföringen", som han utrrycker det. Dolk sätts på att vakta fornkärran Krautkrämer istället.

De forsätter framåt men innan de hinner rida ut kommer ett uppbåd instormande, uppflugna på etterdogar, och med en bunden rubbit i högsta högg. De ropar att "rubbitarna är över oss!" Deras karavan har överfallits och de befarar fullt krig. Rp ser en rubbit alldeles intill som snabbt förstår situationen, men han hinner inte undkomma innan en varghona klubbar ner honom. RP ingriper inte, men Bart förstår att Totti är i fara och lämnar sina vänner. "Vi ses senare"

Zeb och Gustavio rider ut i Zonen och lägger sig utmed leden och väntar, högt uppe i stålskelett, en lämning från en forntida hög byggnad. Zeb plockar fram sin väldiga prickskyttebössa och de väntar...

Bart tar sig ner till Dr Jodd och förklär hastigt och listigt Totti och tar henne till Zonbörjes. Men därutanför står Kapten Dolk. Bart får snabbt tyst på henne innan hon börjar jiddra om slakt och marinader och han och Totti sliner in i byggnaden. Men Totti kände igen Dolk. Innan hon ställer honom mot väggen ger bart henne en revolver och berättar att hon inte är säker i Muntermåla. Totti lyfter revolvern och kräver att Bart berättar varför Tunnelrävar vatar deras zonkärra, och även om Bart inte avslöjar något mer än att Tunnelrävarna har rubbitfångar som de måste rädda förstår hon att hennes älskade är djupt insyltad i något ohyggligt. I sin tur berättar Totti att rubbitarna skulle bilda en allians med Befrielseälgarna. De skulle mötas på Mäster Senaphs, de var dit de varpå väg när de blev överfallna. Bart tycker att de ska försöka ta kontakt med dem, men Totti vill koka Dolk i olja så att hon berättar var fångarna finns. Bart får 30 minuter på sig att försöka på sitt sätt, sedan kommer Totti att ta saken i egna händer.

Återkommer med mer senare...
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
 
User avatar
Måns
Posts: 112
Joined: Mon 11 Apr 2011, 10:21

Re: [Zonen] Krönika: Skymning över Gryningsvärlden

Thu 01 Nov 2012, 10:32

Fortsättningen.

Så, våra vänner Zeb och Gustavio ligger i bakhåll och väntar på slavjägarna. Efter någon timme i tilltagande syraregn ser de en väldig vaggande drabant komma gåendes. Det är slavjägarna. Men de är inte ensamma. De har slagit förlje med en karavan. Krutovs! Det är två fornkärror, en bunt etterdoggjockeys och några kärror. De bestämmer sig för att vinna tid och nedlägga drabanten, och helt enkelt se vad som händer. Med lite tur överger karavanen dem.

Zeb plockar fram storbössan, sitt väldiga prickskyttegevär. Kraftigt nog att nedlägga självaste gammeloxen. Men avståndet är långt. 1000 meter. Träffen blir inte klockren, utan tar drabantens jockey istället, och går genom sadel och allt innan den slår in i drabanten. Det väldiga djuret vaggar av och an, uppenbarligen sårad, men karvanen spiller ingen tid. En fornkärra och 4 etterdoggar sprintar mot duons gömställe. Som om inte det vore nog hör de nu ett olycksbådande klickande under dem. En flock morasiter tassar runt under dem, de försöker ta sig upp. Det är som om de lockas av något...

Zeb tänder en dynamitgubbe och släpper ner "tänt var det här!" Han spränger bort en klase morasiter och dessvärre även den pansár de red hit på. Men flera morasiter är kvar. Gustavio inser att det är ägget de vill åt och kastar iväg det "så mjukt jag kan" :) I samma stund börjar en bärande balk ge vika och hela skellettkonstruktionen vajar till, så Gustavio ser inte var ägget landar...

De tar sig snabbt ner. Gustavio får så bråttom att han faller och skadar sig lindrigt.

Zeb ställer sig bredbent på vägen och väntar in karavanens spejare, och Gustavio gömmer sig i ruinerna.

Samtidigt ger sig Bart ut på Muntermålas gator, för att hitta den befrielseälg Totti skulle möta upp med. På Mäster Senaphs finns vinns ingen älg, men väl tre krutovsmobsters som gärna plockar en ensam liten cappuccino mullvad långt hemmifrån. Det är Franz Krutov, kossan Mitsy och den biffiga hantlangaren Kokos.

Bart möter trion modigt, åtminstone i teorin. Han ser framför sig hur han sliter fram sitt avsågade müllerska, trycker upp det i skrevet på kokos och säger "ditt konto avslutas!" innan han skjuter honom till Möken. Bart vill så gärna vara en frän revisor, men tärningarna vill annat och istället står Bart blickstilla framför trion och stammar tveksamt fram ett "K-k-konto?" Mobstrarna flabbar och Mitsy drämmer till honom med sin batong, och den lille krabaten far in i bardisken. Nu lossnar det dock och Bart får fram sitt hagelgevär och skjuter Kokos med ena pipan och Franz med den andre. Träffen tar klent och Franz kan i sin tur avlossa sin hagelbössa som träffar Bart illa i benet. Bart använder sin förmåga Pluttig och kilar iväg under bord och pallar och gömmer sig. Exakt nu har Bart samlat på sig 10 erfarenhetspoäng och köper utan tvekan förmågan Psi-sinne. Bart upptäcker sina latenta psi-förmågor, och som vanligt är det när döden hägrar som den inre styrkan visar sig.

Stay tuned...Återkommer med slutet av spelmötet senare.
Kopparhavets hjältar - Välkomna till en ny värld!
GZIP: Off