Fri 21 Feb 2014, 00:28
Okej, det var ett tag sen nu men ska skriva ner några generella idéer.
Dabaran lever i öppen fred, men bakom kulisserna finns en ständig maktkamp mellan husen. Ett par hundra furstehus (som i sin tur har mellan tjugo och tvåhundra medlemmar) har klart utmärkta territorium på själva planeten, där de största kontrollerar städer och de minsta stora kvarter eller små växthusbyar. Tillsammans har de ett råd där alla husen kan samlas. Framförallt görs detta när något hus anklagar ett annat hus för brott eller liknande. Rikedom, estetik och gott anseende prioriteras utåt och det är viktigt att man ger intryck av att vara givmild exempelvis genom att ge allmosor eller utropa helg-dagar. Egentligen är detta dock ytterst ritualiserat och de verkliga förhållandena är annorlunda. Större delen av befolkningen lever hårt kontrollerade av sina furstehus, som har tre viktiga monopol för att hålla folket i schack: Transportmonopol (de äger näst intill alla fordon och resor utan fordon är farliga i den extrema temperaturen), våldsmonopol och utbildningsmonopol, då alla skolor i Dabaran, undantagen Sökarnas Kloster, är drivna av furstefamiljer. Detta gör att många ambitiösa Dabaraniter antigen söker sig till Furstarnas tjänst (som system vill att de ska göra), blir Sökare eller lämnar Dabaran för att få utbildning. Däremot finns det en motståndsrörelse mot furste-styret, möjligtvis finansierat av Fria Ligan (Mina spelare fick aldrig reda på sanningen) som i hemlighet utbildar invånare och ger dem medel att hävda sig med, samt utför sabotage (ja, beväpnade lärare är vad vi pratar om).
En stor del av Dabaran rikedom kommer från gruvbrytning på de många månar och dvärgplaneter som finns i systemet. Driften av dessa görs till stor del av inhyrda experter (från ex. Coriolis) och tvångsförflyttade arbetare från det relevanta furstehusets huvudort. Om äganderätten kring dessa månar pågår ett diskret men mycket aktivt agentkrig där furstehusens utsända försöker skapa uppror i motståndarnas ägor och skydda sina egna. Ifall priset för att driva en utom-Dabaranitisk gruva blir för högt kan huset i fråga tvingas sälja, eller ifall arbetarna gör uppror så kan ett annat hus enligt Dabaritisk lag lägga beslag på månen. Lagen säger att det första huset som har en representant på en måne och som kan bedriva en verksamhet på denna, har rätt till marken så länge representanten (som måste medlem i huset från födseln) stannar kvar. Ifall denne blir bortdriven kan ett annat hus skicka in sin egna representant och ta över makten, så länge det inte finns några direkta bevis på att de var ansvariga för händelserna. Då kan de komma att behöva inte bara ge upp månen utan också andra egendomar, beroende på hur allvarligt incidenten var. Det hårdaste straffen i Dabranistisk lag är Släktbot, då huset väljer en medlem ur varje underfamilj som sedan antigen begår självmord eller avrättas.
I Dabaran är släktskap ytterst viktigt, inte bara bland furstarna utan även bland folket. Man räknar släkt på ett ganska intressant sätt. Alla män tillhör sin fars släkt och all döttrar sin mors släkt, men tillsammans bildar de en familj som tillhör båda släkterna. Ifall familjen skulle separeras, något som är ovanligt, följer sönerna med fadern, och döttrarna med modern. Ifall någon av föräldrarna skulle dö ta en farbror eller farförälder eller kusin eller liknande hand om sonen och motsvarande för dottern. Ifall en förälder behandlar ett barn illa går ofta den närmsta släktingen in av samma kön som barnet och tar hand om denne.
Under furstarna finns tjänarsläkter som inte har samma status men ofta står över vanliga familjer. Dessa har familjer som agerar som faktiska tjänare men den flesta av Dabarans tekniska och militära expertis kommer från denna grupp. Det är också härifrån den mesta av Dabarans organiserade brottslighet kommer. De kriminella familjerna i Dabaran agerar ofta delvis i samarbete med den lokala furstefamiljen (eller i ovanliga fall, en närliggande familj) och kontrollerar snarare ett geografiskt område än en bransch (så som smuggling). Ofta använder sig furstehusen av dylika familjer för att bekämpa fientliga agenter samt hålla undan mindre organiserat brottslighet samt brottslighet av mer internationell typ (interplanitär typ?). Även i den undre världen är släktskap viktigt, något som skapat gäng som kämpar mot den nuvarande ordning. Dessa gäng består ofta av invandrare (zeniter, flyktingar, folk från nedlagda kolonier) och folk utstötta från släkttillhörigheter. Dessa är i vissa fall väldigt mäktiga men de flesta är ganska o-organiserade och ofarliga. På sista tiden har en del börjat alliera sig med syndikatet och på så vis på allvar börja utgöra ett hot mot ordningsmakten.
I överhuvudtaget är det ovanligt med stora städer på Dabaran. De flesta bor i städer med mellan tjugo till femtio tusen invånare, och endast Lotus har mer en två miljoner invånare. Sökarna, som mer eller mindre kontrollerar staden, även fast furstehus kontrollerar förstäder, är därmed en stor maktfaktor och de har även stort inflytande i hela systemet, även fast de har liten formell makt. Dabaranistisk ikontro är stark influensarad av Sökarnas Cirkel och mer dogmatiska ikontolkningar har liten plats här. Däremot är religionen ofta inte värst viktigt i det vanliga folkets vardag utan mest framstående i överklassens ritualiserade vardag. Allt från måltider till trädgårdar till de återkommande förkämpes-kamperna (som är en högt aktat sport, ibland till döden, som ger förkämpens mästare stor prestige) framställs i ett religiöst ljus, och därmed kan etikettsbrott ofta betraktas som likställt med hädelse. Detta har gjort att zenitiska besöker måste vara försiktiga för att inte förarga de lokala furstarna eller riskera att förstå den egentliga meningen av "Dabaranistiskt våldsmonopol".