Forum

En del traditioner kräver att du talar med andarna innan du kastar besvärjelser som ger skada för att de inte skall vara skapelsevidriga.

Min fråga är hur detta fungerar mer exakt, jag ger ett exempel här nedan.

En eldmagiker talar med lågorna på sin fackla och övertygar dem att hjälpa honom vid en nödsituation under den innevarande scenen. Vid ett senare tillfälle i scenen så nödgas han fylla ett rum av odöda med ett stort eldhav samt röja väg längs en mörk korridor med krälande giftiga kryp på golvet. Två separata besvärjelser.

Min fråga är, varar den här frågan om hjälp en hel scen ut eller måste det ske precis innan själva besvärjelsen ska läggas, hur är det tänkt att fungera?

Givet i detta scenario är ju att magikern nyttjar flammorna från den specifika facklan och inte från någon annan eldkälla.

Utan att alls ha magireglerna så tänker jag spontant att det finns en animistisk aspekt i det här.

Om lågan är samma, att facklan aldrig slocknat alternativt att man fört över samma brand till en ny fackla, så borde elden "minns" förra samtalet och agerar utifrån det - precis som ondvinden Imhullu i Slaktare små minns. Nytt "uppdrag" kan dock kräva nya övertalningar, lite beroende på situationen.

Men en ny eld, tänd direkt från flinta eller glödbädd, kräver ett nytt samtal före besvärjelsen - oavsett om förra brandattacken skedde precis nyss eller för länge sedan.

Så tänker i varje fall jag, men magireglerna kanske är utformade på annat vis? Själv tilltalas jag av tanken att man som magiker skulle kunna hamna i dialog med "sin" ande - att det kanske krävs gentjänster för att elden ska fylla rummet eller att det tarvas väl valda smörjelser för att lyckas med det man tänkt sig.

Det är ju klart intressant om magikern kan bibehålla en svag länk med anden under hela scenen och tvingas lyssna till dess evinnerliga tjattrande. Den kanske till och med kommer med krav på sådant som den önskar tills magikern blir trött på den och kväver den i en tjärn med vatten.

De kan ju i vissa fall liva upp en scen med lite komik utan att vara för larvig också...

Min fråga är, varar den här frågan om hjälp en hel scen ut eller måste det ske precis innan själva besvärjelsen ska läggas, hur är det tänkt att fungera?

Jag som speltestare skulle nog säga att detta är öppet att bestämma för spelare/berättare. Det handlar egentligen mest om dådslagets SG. Vill man ha en effekt som varar en hel scen så bör ju givetvis SG vara högre än vid ett enstaka tillfälle.

Om slaget misslyckas så kanske man ändå lyckas med att sätta eld på rummet, men att bieffekten blir att man inte får stopp på den (och är man dessutom i underjorden så kanske den börjar dra åt sig allt syre).

Vad jag menar är väl mest att detta (precis som det mesta inom magi) är fritt att bestämma själv, och det är det jag gillar med reglerna.