Tuareger som startade ett bluesband i exil i ett flyktingläger 1982 men har fortsatt till nu. Blues blandas med traditionell sång och de lyckades göra det integrerat. Mycket världsmusik känns fortfarande väldigt uppdelad i västlig / traditionell men det här bandet lyckades verkligen få det att låta genuint och samtidigt modernt sammansmält. Skitcoola kläder, politiska och national / regionromantiska texter. Många tankar kring just exilen, våldet, det hårda livet i lägren och krigen som härjat i Mali. Kläderna var oerhört färgglada, praktfulla och man kunde definitivt föreställa sig Badjaosvärmens överhuvud bära ett liknande
. De hade speciellt en låt som jag ville höra igen och som skulle in i coriolsspellistan men det verkade vara en unik inspelning från en göteborgsvistelse. Det gav mig mycket stämning att kolla på det.