En plats som blicken alltid söker sig på kartan är Järnmyrarna på Saphyna. Jag funderar på att kartlägga området litet och undrar nu vilken typ av malmbrytning egentligen pågår där?
Jag vill dra till minnes någon gammal historielektion där det omtalades att den första malmbrytningen i Sverige skedde i botten på sjöar eller kärr eller någonting i den stilen. I så fall måste malmen ligga tämligen blottlagd, om än under vatten. Vet någon vad jag pratar om eller är jag ute och cyklar?
Järnmyrarna verkar hur som helst vara ett tämligen sammanhållet område med järnfyndigheter. Jag föreställer att området är översvämmat - kanske av havsvatten? I så fall är det tidvattnet som drar med rost i havet, vilket gett kusten dess namn. Själva utvinningen kanske omfattar utdikning av malmfyndigheter - medels plank och sedan pumpar man ut det mesta av vattnet?
Vidare spekulerar jag i att området tillfaller Trakoriska riket och inte någon lokal adelsman. Jag har nämligen fått för mig att dylika förläningar snarare förekommer på nordsidan av ön (läs: Korjulme), men jag kan ju ha helt fel! I så fall kanske någon lokal myndighet tjänar på att sälja koncessioner för utvinningen. Genast kan man tänka sig konflikter mellan rivaliserande malmhandlare, mer eller mindre väletablerade under generationer. Nya aktörer har måhända trängt sig på...
Slutligen föreställer jag mig att näringen varit etablerad under flera århundraden, i en eller annan form. Däremot kanske det inte direkt förekommer fasta malmbruk, utan etableringarna är lite mindre men desto fler till antalet. Man flyttar antagligen till nya fält och låter vattnet återta gamla. Prospektering torde också vara väsentligt. Och så vidare.
Tankar, funderingar?