Forum

Just det, frågan kan kanske tyckas dum, men är likväl relevant. Alltså: vilka är de tänkta rollpersonerna i Trakorien? Finns det färdiga yrken, livsbanor eller är man bara "äventyrare"? Är uppdragsgivare viktiga? Vad gör man i ett typiskt trakoriskt äventyr? Kallas det ens äventyr och rollperson? Allt detta tycker jag är helt grundläggande för hur jag uppfattar ett rollspel. Möjligt att det redan står någon annanstans på annat forum eller blogg. Men det tål kanske ändå att upprepas och diskuteras. Jag har en känsla av att Trakorien RPG skiljer sig en del från andra spel på de här punkterna och vill därför gärna veta hur.

Något för Tomas att svara på - men SL kallas Berättaren och RP för Karaktär. Det finns både semantiska och ingame orsaker till val av de uttrycken.

Inte alls dumma frågor. Dock inte helt lätta att svara kortfattat på! Så förlåt mig om jag blir lite långrandig.
Som Kosta säger kallas rollpersoner i detta spel för karaktärer, SL för berättare och SLP för bifigurer. Det finns några poänger med detta, men det är mest en formsak.

Vilka karaktärerna är i spelet är en fråga med många svar. Svavelvinter blir inte ett superfokuserat spel som Mouse Guard (RP är vaktmöss) eller Poison'd (RP är pirater på ett skepp vars kapten just blivit giftmördad). Jag diggar sådana spel - men det är inte rätt stil för Svavelvinter. Trakorien är en väldigt brokig och mångfacetterad värld. Många har redan spelat i Trakorien i många år - årtionden! - och vår avsikt är att detta spel ska rymma många olika spelstilar och kampanjtyper.

För att blir lite mer konkret - vilka karaktärerna är i spelet beror på vilken spelstil man väljer - klassisk eller karaktärsdriven. Båda stilarna, och framförallt den senare, beskrivs ingående i reglerna. Där förklaras också hur de båda spelstilarna kan kombineras, men det ska vi inte gå in på här.

*I klassisk spelstil är karaktärerna vanligen en skara äventyrare på uppdrag eller någon variant på detta, alltså som i den gamla konfluxkampanjen och de flesta andra klassiska rollspelsäventyr. Ni vet hur det funkar.
*I karaktärsdriven stil enas spelgruppen först om kampanjens fokus och ram, sedan skapas RP (och skuggmakter) som passar i denna ram. Om kampanjen exempelvis handlar om intriger bland Fontra Cilors förtappade adelsätter blir karaktärerna sannolikt medlemmar av dessa ätter, alternativt underhuggare av något slag. I denna speltyp har varje karaktär en egen agenda, och spelgruppen bildar inte alltid en trogen skara följeslagare.
Förskrivna scenarier i karaktärsdriven stil består vanligen av ett laddat startläge samt ett antal färdiga karaktärer med personliga mål och intressen knutna till situationen. Spelets tänkta introduktionsscenario Arhems sista dagar är skrivet så, och det finns planer på fler. Indiespelet Lady Blackbird är en inspirationskälla till dessa scenarier. Vi planerar dock även öppnare äventyrslandskap, platser fyllda av intriger och potential för drama, som kan användas oavsett spelstil.

För att ge inspiration för RP-skapande, oavsett spelstil, finns tolv arketyper i spelet, alltså halvfärdiga karaktärer som snabbt kan kastas in i spel eller bara tjäna som exempel. De är, i nuvarande regelutkast:

Agenten
Aristokraten
Bansikankrigaren
Brottaren
Förbrytaren
Giftkokaren
Krämaren
Shaguliten
Shamasherprästen
Syntalden
Vargmannen
Vindhäxan

Ser att flera av de tolv arketyperna (inte minst shaguliterna) är figurer man gärna förknippar med ondska. Fantasygenren i stort rymmer ju ofta rätt svartvita bilder av ont och gott, medan Trakorien i mina ögon är mer vad jag skulle kalla mogenfantasy och därmed rymmer mer av gråskala. Dock tror jag att gott och ond ändå för många (bland annat mig) är viktiga variabler för hur man sätter samman karaktärsgrupper. Hur kommer detta att fungera i spelet? Finns det några utgångspunkter eller vad?

Detta leder mig osökt in på något vi diskuterade i MUA-forumet: gruppkoncept. Känns minst lika relevant i Trakorien. Eller?

Ser att flera av de tolv arketyperna (inte minst shaguliterna) är figurer man gärna förknippar med ondska. Fantasygenren i stort rymmer ju ofta rätt svartvita bilder av ont och gott, medan Trakorien i mina ögon är mer vad jag skulle kalla mogenfantasy och därmed rymmer mer av gråskala. Dock tror jag att gott och ond ändå för många (bland annat mig) är viktiga variabler för hur man sätter samman karaktärsgrupper. Hur kommer detta att fungera i spelet? Finns det några utgångspunkter eller vad?

Detta leder mig osökt in på något vi diskuterade i MUA-forumet: gruppkoncept. Känns minst lika relevant i Trakorien. Eller?

Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter BP. Efterlyser du gott och ont, eller vill du bara veta hur spelet ser på dessa företeelser? Det hela är ganska förrädiskt, för även när man talar om "gråskala" så underförstår man att det finns en absolut skala från vitt till svart men att aktörerna inte befinner sig i ändarna utan lite här och var på moralskalan. Min tanke är emellertid att olika parter och personer i Trakorien (liksom i vår värld) har helt olika skalor. Varken Shagul eller shaguliter eller shamasherpräster ser sig som onda även om andra inte håller med. När jag skriver om dem försöker jag helt enkelt att sätta mig in i hur var och en tänker och låter dem agera därefter. Saken kompliceras ytterligare av dubbelmoral, dvs att en officiell värdeskala hävdas men att man i praktiken går ifrån den får att nå sina syften, något som är mycket vanligt i Trakorien.

Bästa sättet att definiera en persons handlande tycker jag är att bestämma deras värdegrund och deras drivkrafter. Värdegrunden är plattformen för vad de, medvetet eller omedvetet, anser vara i sig rätt eller fel medan driftkrafterna är vad de vill uppnå med sitt handlande. Exempelvis anser jag det personligen vara fel att slå barn. Det har inget att göra med om jag tjänar på att slå barn eller inte utan jag mår dåligt när barn slås - det hör till min värdegrund (dvs det man närmast kommer gott och ont). Mina drivkrafter kan däremot vara att skriva en roman på ett visst sätt för att den ska bli utgiven.

För vissa grupper och personer i Trakorien har jag försökt använda Nietzsches "herremoral", dvs de tänker inte i skalan gott-ont utan i skalan hedervärt-föraktligt - en klassiskt aristokratisk hållning. Jag har dessutom inspirerats av vissa tankar om bolag och styrande som psykopater (exempelvis från Machiavellis Fursten eller den moderna boken "The Corporation"). Med detta menar jag att de saknar värdegrund och bara agerar för att uppnå vissa saker. Gott respektive ont är för dem helt enkelt inte relevant utan handlingar är bara mer eller mindre ändamålsenliga.

Som svar på din fråga borde man väl i spelet sätta samman grupper med kompatibla värdegrunder och drivkrafter för att få en stabil grupp, men lagom motsättningar inom gruppen är också fruktbara.

Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter BP. Efterlyser du gott och ont, eller vill du bara veta hur spelet ser på dessa företeelser?

Jag var möjligen otydlig med skillnaden mellan spelet och romanen/romanerna. I romanfiktion uppskattar i alla fall jag moralisk komplexitet, men i ett rollspel uppskattar nog fler (?), ibland även jag, att kämpa för det goda (eller onda). Det är åtminstone så mycket rollspelsfantasy ser ut: rollpersonerna bekämpar onda demoner, orcher och trollkarlar etc. Jag efterlyser inte nödvändigtvis gott eller ont i spelet, men funderar på hur man ska sätta samman karaktärsgrupper. Tycker att detta funkar ganska dåligt i många andra rollspel, ogillar den oformulerade premissen "äventyrargruppen". Jag tycker att det är viktigt vad karaktärerna har gemensamt.

Vad gäller gråskalan och värdegrund och drivkrafter- ja, jo, så har jag nog också uppfattat Trakorien. Nihilism och egoism snarare än mytologisk ondska. Jag är för övrigt intresserad av den kapitalistiska sidan av Trakorien. Men det är väl kanske snarare ett ämne för en annan tråd.

Tycker att detta funkar ganska dåligt i många andra rollspel, ogillar den oformulerade premissen "äventyrargruppen". Jag tycker att det är viktigt vad karaktärerna har gemensamt.

Då tror jag att svaret ligger i att ge dem en gemensam målsättning redan i premisserna vilket jag tror passar väl för spelet där personernas karaktärer bygger mycket på deras tidigare erfarenheter.