Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Folket vid finlandsfärjan

Wed 22 Feb 2017, 20:51

Hejsan!

Vi är en grupp i Göteborg, som spelar i Stockholmszonen. Vi har börjat på rutan 27I, med en färja som Ark. Här nedan kommer mina anteckningar över vad som hänt. Inte alltför detaljerat i början, men det kan tänkas utökas.

RP är:
Svanté, telepatisk, assymetrisk träl.
Knapsu, skrotskallen och planta med förkärlek till bomber.
Robbespierre, en krönikör som vill återskapa forntidens glans.
Zonstrykaren Grizschenko, muterad till den grad att han är mer lik en gråsugga än människa.

Första spelmötet
Dag 0, tidig vår.
RP blir anfallna av gastar, men jagar iväg dem. När de ska klättra upp på en cistern angriper skrädesvråken, som även den jagas iväg. Svanté känner trälen Dinks närvaro, och går dit. Dink, med ägaren Kesko, är återstoden av den förra expeditionen. De får vatten, som Kesko motvilligt delar med Dink. Kesko vill hämta Vorhans saker uppe i tornet.
Innan de tar sej upp angriper fågeln än en gång, men dräps. Knapsu och Kesko tar sej upp. Kesko tar Vorhans tidigare prylar, medan Knapsu intresserar sej för kvinnoskelettet i overall, som hon slänger ner för tornet. Robbespierre tar dagboken i hennes ficka, Grizschenko hennes overall. Svanté(och Dink) och Knapsu bråkar om skelettet, som Knapsu får.
En fredsdelegation zongastar kommer, som vill att RP lägger ner vapen och försvinner för gott i utbyte mot vatten. Kesko, som precis kommit ner, är inte med på det, till skillnad från RP. När en zongast ska höra om spcifikationer, smyger Kesko iväg och skjuter den.
Den Djupa vaknar och jagar ut zongastarna ur tunnlarna. De flyr omkring på ön från den. RP försöker ta sej därifrån med bryggan som flotte, men angrips i vattnet. Tillbaka på land bränner H2O svärmen bäst det går, och blir reptilisk. Masksvärmen kastar sej över Grizschenko, men blir räddad i sista ögonblicket av Svanté, som kommer tillbaka för honom efter att ha flytt ut i vattnet med Dink.
Zongastarnas ledare Lutrell är enormt tacksam för att masksvärmen dräpts, och firar RP med fest. Grizschenko får vård.
Andra spelmötet
Dag 3, tidig vår.
Gruppen har lämnat Renverket och oskadda återvänt. Nästa gång kommer det inte att gå lika lätt. Precis innan de når Arken erbjuder Kesko en Karta över Zonen, i utbyte mot krubb och en tjänst. Knapsu godtar det.
När de anländer till Arken ser de att flera håller på att bygga på en barrikad runt färjan och anlägga en odling. Den ledande krossaren Mubba undrar var Vorhan är, och om de fått vad de var ute efter. Ingen större uppmärksamhet, eftersom de flesta är upptagna med sitt. Grizschenko och Robbespierre slår ett slag för odlingen. Även Knapsu försöker göra det, men tyvärr går det dåligt, till knegarnas irritation.
Med ett gott dagsverke utfört går Robbespierre in på sitt rum och ramar in dagboksbladet.
Knapsu visar människoskelettet för en skrotskalle och berättar om dess magiska egenskaper.
Grizschenko går till sin vrå och rullar ihop overallen.
Astrina välkomnar Robbespierre, som visar dagboken och säger att de bör vara tysta om den tills vidare. När han talar varmt om zongastarna blir Astrina kluven. Efter ett tag går hon iväg för att berätta om deras återkomst.
Svanté och Dink har burit upp reservdelarna till poolen. Knapsu börjar laga filtret i poolen. En krossare bråkar med ett svin om en burk krubb. Husse Emir dunkar ner krossaren och tar tillbaka burken. När svinet Bök hittat en till burk på krossaren, lurar Knapsu till sej den från Bök, som därför börjar att grymta. Emir kommer tillbaka, men blir ilurad att det rörde sej om människobenen.
Grizschenko går till Keskos hytt. Han är trött på Keskos självbelåtna nunna, och hotar honom, som svarar med att stänga igen dörren. Efter idogt knackande på dörren svarar Mubba med att örfila iväg honom. Grizcshenko väntar tålmodigt, och märker att nån iakttar honom. Diesels spionerande träl Fjant upptäcks på takvåningen. Fjant berättar att Diesel vill Silas illa, vilket Grizschenko kan tänkas hjälpa till med. Inne i molluskhålan kommer de överens om att Diesel eller annan ska möta Grizschenko vid 18.
Robbespierre går ner till knegarna vid projekten, för att försöka uppmuntra dem. En röst höjs om han inte borde spara talet till festen, vilket Robbespierre inte håller med om. Bål-Annie får nog av hans snack, och kräver mat. Hon får med sej flera hungriga som jagar Robbespierre in i Arken.
Knapsu har reparerat reningsfiltret och säger åt en träl att provdricka. Det ser bra ut. Runtom dem har en grupp samlats, och de är också intresserade av vattnet. Knapsu säger att vattnet noggrant måste testas innan allmänheten kan få ta del av det, och börjar fylla på sina dunkar. Plötsligt...
… kommer en arg mobb med Bål-Annie i spetsen. Kalabalik utbryter om vem som ska få tag i vattnet. I farten flyger Knapsu bort från reningsapparaten. Det hindrar henne dock inte särskilt länge. Hon springer in till Diesels tillhåll och berättar att det finns vatten ute på däck. Alla springer dit, utom den utdragna krossaren Klepto(mänsklig padda) . Han bär ut henne i kragen, men blir intresserad av benbitarna hon har. I utbyte mot en, som han norpar åt sej, berättar han att hon inte vill missa vad som händer uppe på däck. Hon skyndar iväg, med ett hjärta som tickar aningen fortare.
Mitt i kaoset vill Robbespierre smutskasta Luther, men de enda som hör honom är Luthers gäng. En krossare lyfter upp honom och, efter att ha fått klart för sej från Luther att det här kommer att stå honom dyrt, kastar iväg Robbespierre. För att inte trampas ihjäl av folkvimlet tvingas han använda sin patokinesi.
Diesels gäng gör entré. Han skjuter ett varningsskott för att få still på Folket, innan han talar. ”Det är bra att vi har vatten, men mat saknar vi. Många har dött av svält. Därför måste vi ställa oss frågan hur många av oss som ska ha krubb.” Fyra döda läggs på ett bål. Ur en stor säck tas en femte, grillad kropp fram. Diesel sliter loss ett stycke och börjar tugga på det.
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sun 12 Mar 2017, 19:08

Dag 7, tidig vår

Robbespierre vaknar upp. Efter sin morgonrutin går han för att hjälpa till med odlingen. Han försöker utröna vilka svampar som vore bra för odlingen. Några av dem han äter är inte helt hundra, men ett par bra sorter får han fram.

Knapsu vaknar upp i sin hammock. Hon hör att nån rotar bland hennes prylar. Trälen Fjant flyr ut med en påse människoskelett. Irriterad går hon till vattenreningen för att få nåt att dricka. Två av Silas krossre vaktar den. De tänker inte ge henne förtur bara för att hon ordnat apparaten. Ilsken tar hon fram en av benbitarna som hon har kvar och hotar att om hon inte får vattnet, så kommer hon att slänga ben i bassängen och förgifta alltsammans. Hon får två ransoner vatten, men får ge de två krossarna varsin benbit.
Grizschenkos morgon. Går till odling/Robbespierre. Fulländar projekt. Luther vill ha zonexpedition.

När Grizschenko vaknat tar han på sej sin overall märkt med E4 och går till odlingen, där han ser att Robbespierre redan är igång. De pratar lite om vad märket E4 kan tänkas betyda, men tyvärr vet inte Robbespierre. Därefter börjar Grizschenko att gräva och vips är allt klart. Tyvärr verkar det inte bli så mycket mat som de hade hoppats på. Luther anländer lagom till att allt är färdigt. Han är glad över svampen, men säger att Grizschenko behövs till viktigare saker: han måste ut på en ny zonfärd, för att ordna mat innan Diesels planer går i lås. Även Robbespierre måste självklart med, och alla andra från den tidigare expeditionen. Som förstärkning ska han också skicka några av sina bästa.

Knapsu går till Silas tillhåll för att höra om slaven Fjant. Kesko öppnar. Hon vill ha reda på var den förmökade trälen är, men Kesko påminner henne om att det är Diesels och inte Silas träl. Sen påminner han henne om tjänsten hon är skyldig honom. Han blev nerslagen igår och bestulen på sitt krubb, och vill få tag i vem som gjorde det. Han visar upp märket på bakhuvudet han fått, och ber Knapsu se om hon känner igen knogmärket. Självklart hjälper hon sin vän.

Knapsus färd fortsätter till Diesels boning, där hon knackar på. När Klepto öppnar börjar hon flörta med honom, men han schasar bort henne. Diesel vill inte ha med henne att göra. När hon går anmärker han på att hon inte längre har kvar skelettbitarna.

Grizschenko är påväg till Diesel. Ur en hytt springer Herrgris ut, inifrån hörs skrik. Diesels krossare Mubba ska ta en krubburk från H2O. Grizschenko slungar en sten på honom, och säger åt honom att sluta. Mubba svarar att hon är skyldig honom mat. Mubba skadas av de två, men krossar Grizschenko på kuppen. Det sista som hörs är Herrgris nöff och Mubbas skrik.

Robbespierre går till Knapsu för att få en sabel. Hon avbryter bombbygget för att göra den. Under tiden slår sej Robbespierre ner med kartan hon har. När han ser att hon har ett livsstilsmagasin ger han en extra patron i utbyte för det också. När sabeln är klar går han till Gryningsvalvet för att uppträda.

Grizschenko vaknar. Han ligger omvårdad i H2O:s säng. H2O undrar om han mår bättre, och säger att hennes boss Silas vill prata med honom. Silas är glad över att han hjälpte H20, och vill att han vilar sej länge från skadorna. Luther stormar in och frågor om Grizschenko mår bra. Han förstår att det är jobbigt, men undrar hur fort han kan komma ut på en zonfärd. De två bossarna käbblar och till sist blir det rena krubbförhandlingar. Kesko hämtar fem av Silas svampransoner, men kort efter det däckar Grizschenko.

Uppträdandet tas svalt emot, men han får en ranson mat till färden från en krönikör som råder honom att tona ner på talet om zongastar. Astrina frågar hur Grizschenko mår. Luhter skyndar sej för att se hur han mår, och säger att han ska återkomma på morgonen.

Dag 8

Knapsu väcks av Luthers krossare Vira, som säger att hon ska upp. Knapsu ogillar det, och lämnas ifred.

Grizschenko vaknar upp. Pratar med H2O om vad de ska göra. Tror att Silas kan bli missnöjd över att H2O far ut, tvång åsido.

Robbespierre kommer till H2O:s hytt. Han och Grizschenko går till Knapsu för att diskutera vad de ska göra.

Väl hos Knapsu pratar de länge. Vira bankar på än en gång, och ger dem fem minuter. Att följa Luther låter som det bättre alternativet. Renverket skulle inte kunna ge dem särskilt mycket mat, men Grizschenko erinrar sej ett stort lager för livsmedel. De går ut ur färjan, där övriga expeditionen står redo. Det är överlevarna från Arkens första expedition, samt fem av Luthers underhuggare: krossaren Vira, zonstrykaren Trocka och tre knegare. Luther litar fullt på Grizschenkos förslag och önskar dem lycka till.

Kommer in i skog. Tur nog hittar Grizschenko säkra vägar. Besöker en avlång byggnad med torn i vardera ände och massor av kryss. Trasigt inuti, men finner familjebibel på språk Robbespierre inte förstår. Fortsätter.

Passerar törnefält med kadaver i. Grizschenko förstår att det är farligt. Dink skickas för att hämta köttet, men paralyseras av rankor som slår till honom. Knapsu föreslår att Vira går in och hämtar Dink, men det tycker inte Vira. Robbespierre räddar Dink, och färden går vidare.

Skogen börjar dö nu, ungefär samtidigt som massvis av identiska betonghus börjar komma. Här har Grizschenko svårare att hitta. Det börjar bli mörkt, så de bestämmer sej för att slå läger.
Grizschenko, Robbespierre och Trocka letar bland husen för att se om nåt av värde finns. Plötsligt ser de lyktsken och hör väsen från fornfarkoster. De som kör dem verkar ha upptäckt gruppen. Deras försök att smyga sej tillbaka till lägret misslyckas, och lagom till att de varnar resten av expeditionen har faran anlänt.
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sun 12 Mar 2017, 19:11

Dag 8, tidig vår

Delar av expeditionen är vid en lägereld i ett av fornhusens bottenplan. En bit från brasan sitter Dink, som Svanté märker gömmer något i sina händer. Han frågar Dink om de ska gå bort en bit så att han kan få se, men får till svar att det är Keskos. Då släpper Svanté ämnet.

Robbespierre, Grizschenko och Trocka halvt smyger, halvt rusar tillbaka till lägret. I närheten hörs maskinvrål som kommer närmre. En upprustad fornvagn med bländande lyktor och två sidovagnar kör rakt mot huset. Knapsu blir fullständigt betagen och springer ut för att se den bättre. Nätt och jämnt lyckas hon hoppa undan för vagnen, som stannar bara någon meter framför huset.
En figur kliver ur kärran och riktar ett gevär mot expeditionen. ”Upp med händerna och hit med krubbet” beordras de. Robbespierre försöker prata med dem för att nå en fredlig utgång, men de verkar inte vara intresserade av det.
Det är inte Knapsu heller. Eftersom hon är utanför deras synvinkel, smyger hon upp till personen i den närmaste sidovagnen och blåser skallen av den. Expeditionen tar sin chans att slänga sej in bakom väggarna. De flesta rör sej åt samma håll, men Halla, Halka och Hicka springer åt andra hållet. Robbespierre drar sitt svärd och gör sej redo att kasta sej ut för att rädda Knapsu.
Knapsu tar tillfället i akt för att ladda om och skjuta en till av dem, ledaren, i magen. Tyvärr hinner hon inte slänga sej in bakom skydd förrän svarseld kommer över henne. Hon får ett skott i huvudet och dör omedelbart.
Nu skyndar sej resten av expeditionen bort mellan husen, även Robbespierre. Krossaren Vira fälls, men det finns ingen tid att rädda henne. De springer in i ett annat hus och ner i en källare.
Då får de ett meddelande i sina huvuden. Det är Halka som säger att de ska avleda fienderna. Maskinvrålet slutar närma sej, och blir istället mer avlägset. Svanté känner ett avtagande ”Säg förlåt till Luther” och svarar med ett upproriskt ”Ni ska få ses snart nog ändå.”

När det känns säkert igen reser sej den decimerade expeditionen och går tillbaka. Robbespierre försöker rädda Vira, men klarar inte av att göra något åt alla kulhål. Han skyndar sej vidare till Knapsu, men finner till sin förskräckelse att hon är bortom räddning. De bestämmer sej för att jordfästa de båda, efter att ha plockat på sej deras utrustning. Svanté, som står för mycket av grävandet, kommer över forntida piller som Vira hade på sej. Robbespierre får Knapsus karta.

Expeditionen vill hämnas, vill rädda de tre som räddade dem. H2O säger att hon och Herrgris inte kan spåra dem under natten, men med Svantés spårsinne kommer de efter dem. Bensindoft och konstiga känslor av lättnad ger honom vägledningen han behöver. De kommer hela vägen till ett vatten, där hjulspåren går. Gruppen bestämmer sej för att slå läger i ett annat av höghusens källare.

Dag 9

På morgonen känner alla hur rötan har kommit in i deras kroppar. Det går ont, men inte mer än så. De lämnar källaren och inser till sin förskräckelse att i ett av rummen i närheten har ett gigantiskt svin susat sött. Frågan om H2O kan tämja den eller om den skulle ge mat förs upp, men gruppen är snart överens om att lämna den ifred. Vattnet har sjunkit undan och nu kan de gå över till andra sidan.

Krossaren Joss var tidigare en av Luthers närmaste, men en olycka som brände bort det mesta av Joss ansikte fick Luther att vända honom ryggen. Numera är han en tärd gestalt utan boss. Då Silas insåg att expeditionen inte gick att stopp, betalades Joss att springa efter för att Silas inte skulle sakna ett finger i spelet. Nu har Joss flängt ensam runt i Zonen hela natten; ett tag blev han ansatt av motorvagnen. Nu ser han expeditionen han så länge letat efter och springer rakt emot dem, men tyvärr märker han inte svinet. Lagom till att han nått de andra hör han och alla andra hur något krossar väggar och går ut på gatan emot dem. Expeditionen springer på gången till andra sidan land, och någon enstaka hinner se att svinet som rusar emot dem anfalls av en grå massa.

Väl på andra sidan land lättar molnen lagom till att de kommer till ett stort fält av glas, speglar och prismor. Solen skiner och får allt att blänka och delar av glaset smälter och formas om av vinden. De blir förvånade och obekväma av vad de ser, och fortsätter snabbt fram.

Till sist är de framme. I ett område fullt av breda, höga plåthus finner de ett hus med ett ord skrivet vid en ingång. ”Observera!” läser Robbespierre, men ingen förstår vad det är. De går in och ser att det är ett enda stort rum, fyllt av hyllor och gammalt bråte. I röran hittar Svanté ännu fler fornpiller. Joss hittar en åtsittande helkroppsdräkt och Robbespierre en träställning som kanske kan hålla uppe en bok eller en tavla.

På backen finner de också en plastpåse med tunna strängar i. De öppnar påsen och låter Dink provsmaka strängarna, som han tycker är torra. På påsen är bilder där strängarna kokas i 3-5 minuter. Robbespierre minns att minuter hade med järnbanor att göra, men vet inte mer än så. En till, mindre påse har ett smakrikt pulver i sej. Alla tycker om det, och tror att det kanske är minuterna som behövs till strängarna.

Grizschenko kommer bärandes med två stora plastsäckar. I dem verkar finnas något som får svampar att växa bra. Joss tar dem och lägger dem i en kundvagn för att transportera.
På kvällen klättrar Trocka upp i ett torn på taket och spejar. Där ser hon eldsken en bit bort. Det verkar vara en bosättning. Expeditionen bestämmer sej för att slå läger i byggnaden över natten, och tänka på vad de ska göra härnäst.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sun 12 Mar 2017, 19:50

Kul, tack för rapporten!
Fria Ligan
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Thu 23 Mar 2017, 22:59

Dag 10
Expeditionen vaknar upp i den stora byggnaden. De känner hur rötan har sugit sej in ännu mer under natten dem under natten. Gruppen pratar åt vilket håll de ska gå. Kesko vill hem till Arken med påsarna för att ordna mat åt folket, deras ursprungliga mål. Trocka vill följa efter motorfolket för att hämnas och eventuellt få tillbaka sina vänner. Slutligen vill H2O till elden de såg igår för att upptäcka vad som finns där. De beslutar att gå mot eldarna. För att hitta dem utan vägledande eldsken, går expeditionen mot en hög byggnad som sticker upp ur smoggen två sektorer bort.

När de vandrat ett tag hör de motorer som låter. Mellan husen kan de skymta färgglada tuppkammar och fordon. Turligt nog upptäcker de en tunnel som leder förbi motorfolket. De börjar gå in i den mörka tunneln, men plötsligt börjar det tjuta och blinka oranget. De backar ut och ser hur motorfolket farit till andra änden av den.
Robbespierre hälsar och motorfolket svarar glatt att de kommer över. Påväg genom tunnel faller den främsta föraren plötsligt och de bakom likaså. Skepnader i mörkret verkar ge sej på dem. ”Bakhåll!” hörs rop om och snart smäller det i tunneln. Expeditionen tar sej runt hörnet för att vara säkra.

Det blir tyst. Robbespierre går till undergångens ingång och blir snabbt fasttagen av en klädlös, blek figur som försöker dra in honom i mörkret. Joss rusar fram och hugger till den, Grizschenko drar fram det forngevär som Svanté överlämnat till honom och avfyrar en kula som fäller angriparen.
Det är en klädlös, blek mutant som skriker av smärta. Dess sår förbinds, men när den blir utfrågad verkar den inte kunna svara. Den gläfsar och gnyr. Grizschenko gör en fackla och ger sej in i tunneln för att finna ledtrådar. Mutant dras bakbunden med in. Joss hittar ett metalldon, som Robbespierre bedömer som ett vackert forntida ätverktyg för att skära till mindre bitar till munnen. Grizschenko hittar nåt som ser ut att vara en dörr. Resten av gruppen kommer dit och försöker öppna dörren, men det går inte.

De lämnar den snyftande gestalten framför dörren och låter den desperat banka och ropa. Ratten som öppnar dörren vrider sej. Grizschennko tar skydd bakom bråte med geväret redo, Joss nöjer sej med att ta skydd. Robbespierre står rakt framför med svärdet i hand, om än nere. Dörren går upp och en stor flock av liknande varelser står innanför. De drar in den skadade och stänger dörren efter sej.

Expeditionen tänker på gestalterna därinne, och känner en obehaglig känsla av en möjlig framtid. Muterade, nerbrutna. Svanté verkar oberörd. De bestämmer sej för att gå vidare.
De når det höga huset. Medan de går in frågar Trocka Robbespierre varför han är i fejd med Luther. Robbespierre har svårt att svara på frågan. Det verkar ha pågått i flera år och grunden finns i att Luther berättar om den forntida läran, men på fel vis.

Grizschenko ordnar facklor åt alla med en bit flinta, som han tar med sej som framtida elddon. De går in i byggnaden och ser att det lite här och var finns klumpar i taket. De tar en trappa som leder upp, med Robbespierre i täten. På andra våningen faller en av klumparna på honom – en djur som börjar suga blod ur honom. Grizschenko sätter direkt tentaklerna i den och suger den död för att rädda Robbespierre. Fler iglar faller, men träffar ingen. På nästa våning är det aningen färre, och den därefter är helt fri.
Det här var ett hus fullt av fixare som ordnade med handel, konstaterar Robbespierre. Han plockar upp några papper, och ser att det är väldigt viktiga anteckningar om rådslag. Han slår sej ner och börjar samla ihop så många som möjligt för att förstå dem.

Joss går in i ett rum på jakt efter krubb och hittar ett vitt skåp som han öppnar. I det finns en plastlåda med dåligt anslutet lock och gammalt, gammalt krubb i. Han lämnar det och går vidare.
Grizschenko känner hur Trocka står bakom honom. Hon föreslår att de ska lämna de andra här och gå ensamma upp till toppen. Han och H2O följer med upp.
Kesko frågar Robbespierre om papperen är värdefulla. Otroligt värdefulla på sin tid svarar Robbespierre utan att titta upp från dem. ”Är de värdefulla idag?” ”Självklart!” ”Så någon i Arken skulle kunna betala för dem...?” Kesko börjar gå igenom papper och försöker bedöma vad som kan vara värdefullt.

Grizschenko, H2O och Trocka når toppen. De spanar ut, men lyckas i se varifrån skenet kan ha kommit. Trocka går ner för att hämta Robbespierre.
På ett bord finner Joss en liten ask med två mörka glasskivor som sitter ihop med en metallstång, som han plockar på sej. Det finns också en plastpåse med små klumpar höljda i ännu mer plaster. Han tar bort plasten från en av dem och finner en klibbig klump som doftar sött. Smakar nästan lika bra som minuter konstaterar han efter ett slick och tar med sej den påsen också. Sen går han uppåt mot toppen. På vägen passerar Trocka, som inte bryr sej om att hälsa.

På högsta våningen står Grizschenko och H2O och pissar ut. Joss går dit för att också göra det. Plötsligt hörs vrål utifrån Zonen. Grizschenko håller på att falla ur huset, men räddas i sista sekund av Joss. Vrålen fortsätter och tillsammans lyckas de avgöra att det kommer från en avlägsen, inmurad byggnad långt bort. De gissar att det är därifrån som eldskenen kom.

”Kom med upp!” Till sist hinner tankarna ikapp och Robbespierre inser att Trocka står framför honom. Det är viktigt. Kesko går upp med Trocka, men Robbespierre trivs bland där han är. Till sist bestämmer han sej för att komma med upp, och säger åt Keskos träl Dink att bära hans papper tills de är tillbaka i Arken. Dink vill inte, men gör det om han är skyldig Kesko en tjänst.
På översta våningen finns en stor apparat. Den har en spak, en kran och en stor bild på mat. Alla samlas runt den. När de drar i spaken kommer en gul-orange-brun massa ut, som Dink får äta. Det verkar gå bra, så Joss tar också lite. Det smakar absolut ingenting alls. Mer verkar gå att få ur den om den drar i spaken, men Joss vill komma åt källan. Först försöker han försiktigt att bända upp maskinen med sitt brännbollsträ med spik, men då väggarna på den går sönder börjar han bara att slita sönder den en bit i sönder. Förskräckt ser Robbespierre på.
Till sist är väggen borta, och en stor vit tub syns. Med Robbespierres instruktioner lyckas Joss varsamt få ut den, och tar den med sej.

Trocka rekar de närliggande områdena och konstaterar att den närmaste sektorn dit är rena röthärden, och bör undvikas. Rötan gör sej också påmind då Grizschenko bryter samman. Han vårdas tillfälligt, men måste bäras resten av biten. Trocka säger att de inte kan vänta, att de måste skynda sej till vad det än är som finns där framme. Hon säger åt de andra att följa efter henne och skyndar ut ur huset. Hon springer i sicksack på en väg ingen an förstår. Det syns att hon nu är på egen hand, och struntar i om följet är bakom henne eller inte. Resten av expeditionen följer efter bästa förmåga. Till sist ser de det, byggnaden med de höga murarna.
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Thu 23 Mar 2017, 23:01

Expeditionen närmar sej murarna. Luften känns bättre här. De funderar ett tag på om de ska smyga runt, men bestämmer sej för att gå rakt på. På murarna är mutanter, alla män, med snaggat hår, ansiktsmasker över skägg och läderdräkter.

En man går för att ta emot dem. Robbespierre sköter snacket. Mannen är förvånad över att se några som kommit utifrån och säger åt dem att visa sina trovärdighet för att bli insläppta. Han vrålar på ett nästan musikaliskt vis in mot murarna. Efter ett tag kommer en till man ut. ”Ve! Vilka är det här?” ropar den andra mannen som kommer till dem. Han säger att de är välkomna, men blir osäker då han ser hur rötsmittade de är. Ve säger att de kan hämta ut vatten för att tvaga expeditionen.

När gruppen börjar tvätta sej fastnar männens blickar på H2O och Trocka. ”Är det där kvinnor?!” ropar den ena och vrålar in något mer mot murarna. De blir mycket mer reserverade och blir osäker på om de kan släppa in expeditionen. Det överenskoms att männen får komma in, medan Grizschenko, som misstas för kvinna, H2O och Trocka blir kvar ute.

Männen leds in på innergården och får där se flera byggnader. Det mest intressanta är ett växthus, där mat åt alla odlas. Sen förs de in i en bastu med den andra mannen, Ville. Den har bänkar på tre håll om kaminen, och en scen åt det fjärde hållet. Mannen berättar att Nathanael, där de bor, utgått från att inget fanns bortom röthärdarna omkring dem. Sen går han ut och hämtar ett fat med frukter och en kanna med en skummig dryck. Joss säger först åt Dink att äta av frukten, innan de andra tar för sej. Ville blir bestört av att höra att Folket har trälar, men det blir ingen större scen. Joss ser till att förse sej ordentligt av frukterna medan det sista av rötan lämnar deras kroppar. Efter ett tag lämnar Ville, och säger att deras utrustning ska rengöras och lämnas i ett rum.

Utanför murarna står flera vakter med gevär riktade mot expeditionens andra hälft. En av dem viskar till en annan att Ville inte har varit sej själv sen Odd dog. Grizschenko undrar vad det är som hänt och om de kan hjälpa. Han undrar om samhället verkligen kommer klara sej på egen hand, särskilt utan barn, och berättar att de som kommer från utanför har mycket som de kan lära folket därinne. Han blir avsnäst av Ve, som pratar med honom.

Männen lämnar bastun och finner en annan man väntandes i omklädningsrummet. Han visar dem var tyg finns för dem att bära, och undrar om de behöver hjälp för att få på sej dem. Joss och Robbespierre lyckas tillsammans ordna en lösning. Mannen som de pratar med är inte van vid sättet de får på sej tyget med, men imponeras. Joss bär frukt i sitt tyg. De bestämmer sej för att gå utanför muren. Utanför murarna är resten av expeditionen glada över att få frukt, och vaktarna går med på att släppa in dem till ett rum.

De leds in i ett rum i huvudbyggnaden. Där blir alla inlåsta. Efter ett tag kommer en man in med två kannor skummig dryck. Joss frågar om inte de kan få höra mer om hur odlingen fungerar. ”Alldeles snart” svarar mannen och tillägger att de ska ta det försiktigt med brödet innan han låser in dem igen. Utanför fönstret kan gruppen se hur stora ställningar med bänkar byggs upp. Grizschenko utforskar rummet, och ser hur bordet i mitten går att skjuta ner i golvet och två bäddar går att fälla ur två av väggarna. Det är väldigt imponerande alltsammans, men snart räknar gruppen ut att det är för få sängar i rummet för dem.

Efter ett tag låser Ville upp dörren och säger att han kan ta Joss på en rundtur. Att de andra ville med hade han inte räknat med, men går med på det. Bara kvinnorna är kvar inlåsta, vill säga. Gruppen går med på det, och kvinnorna leds in i ett separat rum, så att de ska få plats. Efter det beger sej männen ut växthuset.

Grizschenko säger till H2O att förutom vissa uppenbara fel, är det här den mest fantastiska plats de kan bo i. Alla samarbetar istället för att bossar slåss och håller andra under sej. H2O är lagom glad i att vara där och påminner Grizschenko om vad männen ser honom som. Grizschenko fortsätter med att försöka övertyga dem att överge sina gamla bossar och slåss för likhet istället. Samtalet slutar efter ett tag.

I växthuset berättar Ville för fullt om hur allting odlas för främst Joss, medan Robbespierre antecknar så att pennan glöder. Joss fortsätter att ta för sej av frukterna, och ser ett par dräkter. De används för att ge sej ut i rötan, berättar Ville. Joss undrar om expeditionen kan ta ett par när de ska lämna, och det ser Ville inget direkt problem med. Då Joss börjar plocka på sej dräktdelar backar Ville och säger att det får bli när de ger sej av. Sen fortsätter han att berätta glatt om hur odlingen fungerar. Sen får gruppen gå tillbaka till rummet, där de blir inlåsta för natten.
Kesko undrar hur de ska göra med trälarna. Det bestäms att så länge de är innanför murarna, ska de behandlas som om de vore lika värda, så de får sträcka på ryggarna.

Dag 11

Dagen gryr, och utanför fönstret ser de hur sextiotalet nakna och inoljade män springer i en cirkel medan en grupp spelar på instrument. Plötsligt blir dörren upplåst av en svettig man som säger åt männen att de självklart också kan delta, bara kvinnorna har på sej kläderna. När han låst upp den andra dörren springer han ut till resten av männen.

Robbespierre och Joss ger sej in bland männen och joggar med dem. För Robbespierre, som har varit noggrann med morgongympan varje dag ter det sej lätt, men Joss stukar fotleden. Han leds bort av en man som hjälper honom att återhämta sej, och snart kan han åter springa. Robbespierre pratar lite med Ville som av en slump är nära i vimlet. Ville berättar att när de är klara ska spelet börja, och ber Robbespierre att önska honom lycka till innan han joggar ut från resten av folksamlingen. Ve springer ut också och ropar att Ville inte mår bra nog, men får ett vrål till svar.

Efter ett tag är gymnastiken över och alla slår sej ner på läktarna som byggts. Mannen som de träffade igår sitter bredvid dem, och undrar vad de satsar. Eftersom gruppen inte vet vad det är, avvaktar dem. Två män i hjälm, läder och jeans, varav den ena är Ville, drar fram varsin forntida motorbåge på planen. De har båda varsin lans och sköld. Snart börjar de fara runt och expeditionen får förklarat att de ska slå ner varandra. Grizschenko undrar hur ofta nån dör av det, men får till svar att det aldrig hänt. Då lossnar framhjulet på Villes motorcykel och han kraschar. ”Det där har aldrig hänt förut” flikar mannen in besvärat.

RP springer för att hjälpa Ville, men Ve har redan hunnit fram. Han andas in i Villes mun, vilket verkar få honom att läka. Under tiden förändras Ves kropp, och ett nytt huvud växer ut. När det är över ser Ville ut att må bättre och kan stå upp igen, medan Ve är på alla fyra och gnyr. Då han reser sej frågas han hur han mår. ”Jag är Tvehåg”, svarar det andra huvudet.
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sat 01 Apr 2017, 19:08

Sjunde spelmötet

Dag elva
Ville, Ve och Tvehåg bärs till sjukstugan, för att ses över. Mannen som expeditionen mötte i omklädningsrummet utanför bastun presenterar sej som Vagnar och säger att han har något han vill visa RP. Han ropar åt kollektivet att de ska få så bilderna. Viss motvilja finns, men när han påpekar att informationen ska vara fri och vad som görs av den är upp till expeditionen, så får han medhåll.

RP leds in i en byggnad som har ytterligare en mur runt sej, Fenixkretsen. På insidan är det fullt med fynd, ritningar och texter. Lite som Gryningsvalvet. Vid en vägg hänger ett tyg som Vagnar ber RP att titta på medan han sätter igång en apparat som lyser en bild på tyget. Bilden blir levande och RP får se hur tusentals småmutanter leds ut ur en öppning ur berget av några gestalter i skyddsdräkter. På en skylt på berget står det Ledningsplats Cesar Eden.
Vagnar berättar att männens far, Nathanael, sa att de lämnade Eden för länge sen, men vet inte mer än så. Expeditionen gissar att de också kommer därifrån, men vet inget om var Eden eller Ledningsplats Cesar finns. Joss nämner dagboksbladet som Robbespierre har och Grizschenko kartan, men både tystas ner av Robbespierre.

Vagnar leder ut dem ur byggnaden och lämnar dem fritt på gårdsplanen. En man kommer och säger till Robbespierre att Ville vill se honom. Robbespierre ger sej av mot sjukstugan. Kesko frågar Joss om de ska gå tillbaka in för att ta en till titt på prylarna. Det gör Joss gärna. Resten blir kvar ute på gårdsplanen, utom Trocka som försvinner.

Joss och Kesko är tillbaka inne igen. Joss funderar på om de ska ta med sej nåt, men Kesko ogillar idén. Han är genuint ute efter att kolla på sakerna. Joss tar upp kameran och börjar att fippla med den, slå den. Kesko slitar den ifrån honom och säger åt honom. Då hör de en röst från ingången. Tre män står där med måttligt glada miner.

Robbespierre går in till Ville och frågar hur han mår. Bättre, nu när hans kära Odd är tillbaka, får han till svar. Först nu märker Robbespierre att Ville är märkt av rötan. Det har ingen annan av männen varit. Ville är glad över Odd är tillbaka, och frågar honom om varför han var borta så länge, var han fann kvinnorna. Robbespierre går med på att vara Odd och försöker svara bäst han kan. Efter en stund säger han att det vore bra om Ville sov lite, och sjunger vaggvisor Den Gamle lärde honom för länge sen.

Männen tror att Kesko ville stjäla kameran och Joss hakar på. Han försöker släta över situationen, men får bara männen ännu argare. En av dem drar fram ett horn som han blåser i. Det dröjer inte länge innan många fler av männen har kommit in, samt de av expeditionen som var utanför.

Nathanaelerna är arga på alla besökare. Grizschenko säger åt dem att se dem som individer, att inte alla av dem är tjuvar. Hela gruppen förs ut för att låsas in, medan nathanaelerna rådslår om hur de ska skippa rättvisa. När de går bredvid varandra ger Grizschenko Joss en rejäl örfil.

På vägen sliter sej Svanté lös och sprintar mot hålet i muren. Han lyckas komma fram till den, men då han ska hoppa upp stannar han i hoppet och flyger bakåt i luften tills han känner ett grepp i nacken.
Grizschenko försöker komma undan i uppståndelsen och lyckas med hjälp av Joss som löser ut ett spormoln. Grizschenko rör sej mot sjukstugan för att förvarna Robbespierre. Då passar Joss på att slänga upp Kesko på axeln och springa mot utgången. Vakter kommer mot honom från dörren och lägger an eld, men missar honom medan han springer ut.
När Joss sprider sitt moln sliter Svanté sej loss och hoppar än en gång upp på muren. En man blåser lågor efter Svanté, som blir träffad och börjar brinna. Inget som en träl inte är van att uthärda, dock. Svanté försöker ta sej ner för muren på andra sidan och gör det snubblandes, fortfarande i brand. Vagnar står nu uppe på muren och ber honom att snälla lägga ner. Då ger Svanté upp, bara de släcker elden.

Utanför muren slänger Joss av sej Kesko och stannar. Kesko är rosenrasande och skäller ut Joss efter noter. Vad är planen nu undrar han? De är nakna, utrustningslösa och rötan är inte långt bort. Joss går runt och ser om Svanté har kommit ut, men ser ingen. Däremot hör han Svantés plågade skrik inifrån. Kesko tar ett tag i Joss öra och ropar högt att han ger sej och vill komma in igen. En bevingad mutant flyger ner från muren och undrar skeptiskt om de verkligen ger sej. Kesko får mer än gärna handfängsel på sej, och Joss går också med på det.

Ville har somnat nu. Robbespierre tänker på filmen han sett, och får de inre bilder. Han minns hur han själv var ett av barnen som leddes ut, hur Den Gamle bar Svanté. Då kommer Grizschenko inrusandes och förvarnar om vad som hänt därute. Snart kommer en grupp som säger åt dem att avlägsna sej från Ville och följa med dem.

Alla är fastbundna med ögonbindel och munkavle. De får alla tänka över sin situation. Svanté förstår inte riktigt hur han det blev såhär, men känner att det är makten som än en gång tryckt ner honom. Joss undrar om han kan få tag i mat.

Dag tolv

De blir avtagna munkavlarna och ögonbindlarna. Nathanaelerna står runt dem i en ring ute på gården. Efter allt de gett är stölder tacken de får! De vet inte vad de ska tro om RP, och vill därför läsa av deras sinnen en efter en. H2O vill inte bli avläst, men Grizschenko säger åt henne att gå med på det ändå. Han läser av var och en om vad de tänker, om de är en fara för Nathanael och hur arken är.

Trocka hojtar till och hoppar ner från muren med två gevär i armarna och begär att expeditionen släpps. Grizschenko säger åt henne att låta bli och att bli avläst. Hon sänker vapnen och låter mannen gå fram till henne. Han lägger handen på hennes panna, men börjar snart att bli röd, svettas och skriker av smärta. Sen ramlar han. Trocka är arg. Hon ska ta hem expeditionen och kommer berätta för alla som hungrar att det finns krubb här åt dem alla. Grizschenko säger att hon inte bara ska göra som Luther vill och tänka på vad det faktiskt innebär. Krubbet skulle inte räcka! Hon vänder sej mot nathanaelerna och frågar dem vad för villkor hon skulle få om hon gav sej.

Här avslutade jag och lät spelarna diskutera vad nathanaelerna skulle göra, hur de såg på expeditionen. De kom fram till att nathanaelerna ville besöka arken med delar av expeditionen och behålla andra i Nathanael. Då ogillar hur arken är och känner en viss skyldighet att hjälpa dem i arken.
Trocka togs bort från arkens invånartal. Hon är inte död, men kommer inte tillbaka till den.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sun 02 Apr 2017, 17:38

Trevlig rapport, tackar!
Fria Ligan
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sat 29 Apr 2017, 21:45

Dag tolv

Trocka riktar fortfarande gevären mot folksamlingen. Joss och Robbespierre uppmanar henne att sänka vapnen, att allt är bra. Hon svarar att om RP inte vill bli räddade, lämnar hon dem för att berätta för Arkens invånare att det finns mat här. Hon får som svar att invånarna skulle dö på vägen, äta all mat och förstöra vad som byggts här. Hon påpekar att ju längre de väntar, desto fler kommer svälta och börjar klättra med sina sugkoppar över muren, men blir övermannad och förs in bakom lås och bom.

RP förs in i ett – gemensamt – rum. Där får de vänta medan nathanaelerna överlägger hur de ska göra. Under natten kommer en patrull med Ve in och och frågar var de har gömt kameran. Alla forslas ut och visiteras, men ingen har den på sej. Den finns inte heller i rummet. En man säger att det kan vara en som vill utbölingarna illa, medan utbölingarna säger att det är Trocka. När expeditionen låsts in igen Frågar de om Kesko, eller eventuellt Joss, stal den.

Dag tretton

På morgonen leds expeditionen ut till gårdsplanen. Nathanaelerna betonar att om någon har invändningar, står det den fritt att lägga fram dem. Deras förslag är att Robbespierre, Joss, Svanté och Dink blir kvar i Nathanael, medan resten tillsammans med fyra från Nathanael tar sej till Arken med mat och upprättar kontakter mellan de två. Det godtas av alla – utom Dink. Han vill följa med Kesko och säger att han kan bära med sej mer mat. En nathanael säger att den som väljer träldom ska påtvingas självständighet, men övertygas av RP om att Dink ska följa med dels för att kunna bära mer mat, dels för att han kan komma tillbaka senare. Kesko flikar in att om hans tidigare träl vill följa med honom, är det Dinks ensak och att han självklart kommer att förbli fri.

Robbespierre skriver meddelanden till Arken. Dels ett till Astrina och de andra krönikörerna, dels ett till Silas, som han överlåter till Grizschenko. Han ser också till att skriva ett kontrakt med Kesko om Dinks frihet, vilket Kesko himlande skriver på.

”När ger vi oss av?” undrar Grizschenko. ”Så fort ni tagit avsked av varandra.” Utrustning väntar vid verkstäderna. När Kesko är utom synhåll räcker Robbespierre Grizschenko kartan över Zonen och ber honom att rädda ett föremål på ”andra hyllan, tredje till vänster”. Det lovar Grizschenko. Sen ger sej expeditionen tillbaka av. Med sej har de Vagnar och tre till. Själva utrustningen består av rötdräkter- och masker. Dessutom får alla med sej så mycket bröd som de kan bära.

Joss och Robbespierre blir kvar ute på gården i sitt nya hem, med många andra som inte heller verkar ha något särskilt att göra. Ville berättar för Robbespierre hur Odd ikväll kommer få berätta allt under festligheter. Robbespierre vill att Ville vilar, som gärna gör det för att vara vaken på kvällen.

Joss är uttråkad och börjar träna på gårdsplanen. Han har verkligen fastnat för det sen han fick springa med de andra. Han och Robbespierre talas vid ett tag. Ve passerar med några böcker som han bär på och går in i huset, vilket Robbespierre intresserat följer efter. Där ser han inte till honom. Han ropar, men får inget svar. I ett större rum sitter en man som presenterar sej som Lodur och frågar om han kan vara till hjälp. Robbespierre svarar att han undrar över var Ve försvann med böckerna. Det vet inte Lodur, men undrar om Robbespierre vore intresserad av att träna med honom och Joss, som syns utanför fönstret. Robbespierre följer med och fäktas naken ett tag, men fortsätter sen att undra vart böckerna försvann.

Grizschenko börjar leda expeditionen, men märker att han blir klädd när det gäller närområdet kring Nathanael. Vagnar berättar var de har hämtat material till sitt hem, och det märks att området är länsat. Grizschenko pratar med H2O om hur det kommer att bli i Arken. Grizschenko fortsätter att ifrågasätta om Silas är en bra ledare, medan H2O försvarar honom. Hon har sällan behövt hungra och maten från Nathanael kommer göra så att ingen behöver det. Grizschenko fortsätter att spy ur sej revolutionär propaganda. Vagnar tillkännager att de fyra kommer (tjuv)lyssna på vad som sägs, för att få en bättre bild av vad de har att vänta av sej i Arken.

Expeditionen passerar det höga tornet och sen även glasfältet. Idag är det turligt nog moln och dimma som håller fältet lugnt. Då de när sundet de förra gången flydde över, ser de att vatten är i deras väg. Vagnar och hans tre händiga män bygger en skrotflotte för att ta sej över, vilken alla får plats på.

När de nästan är i land viner en änterhake genom luften och fäster på flotten. Röster vrålar åt dem att ge upp, röster som snart visar sej komma från ett skrotskepp. Det är sjöfarare som vill ta dem till slavar. För att fly fryser Vagnar fast deras båt och säger åt resten att fort ro till land. Skotten viner förbi expeditionen, men ingen träffas. Så fort expeditionen är nära land hoppar de av flotten och springer in bland husruinerna.

För att inte fastna i zontörnet på hemfärden, tar expeditionen en omväg. De stannar kort vid en stor byggnad med höga fönster och utanför en nersänkning med garnerande plattor plattor. Inuti verkar det vara ett stort landskap med tunnlar en bit in. Rörelser börjar höras därinne. För att få bättre syn på vad som finns bestämmer sej H2O för att tända en större gren, men hon snedtänder själv och utvecklar monsterkontroll. Vagnar föreslår att de drar vidare till Arken innan det blir natt, vad som än finns därinne. Så gör de.

Nu känner de hur luften är friskare, rötfri. De är i sektorn bredvid deras egen. Nathanaelerna föreslår att de slår läger här för natten och väntar på att RP kommer tillbaka med uppgifter om i vilket läge Arken är. Grizschenko leder dem till en någorlunda skyddad plats. Sedan går resterna av Folkets expedition hem.

Vid Arken har ett försvarsverk vid ingången av skeppet färdigställts. På vaktskiftet är Brandhild, som välkomnar dem och säger att de kan berätta imorgon vad som hänt. H2O ser sej omkring och är glad över att se alla kvinnor omkring sej. Sen lägger hon sej.

Grizschenko går till Robbespierre. Innan han hinner öppna dörren stoppas han av Vikton, som säger att han inte borde vara här. Som svar visar Grizschenko upp brev Robbespierre skrivit. Vikton ger med sej och låter honom gå in, om det går fort. Det försäkrar Grizschenko. Han går in och där, på andra hyllan, tredje till vänster, är tågtidtabellerna. En tom ram som hänger på väggen visar hur plundrat rummet i övrigt är. Nu kan Grizschenko krypa till kojs, hemma.
 
Egola
Topic Author
Posts: 13
Joined: Sat 28 Mar 2015, 16:16

Re: Folket vid finlandsfärjan

Sat 29 Apr 2017, 21:46

Dag tretton

Ville frågar Robbespierre om han kan följa med honom ett slag. Robbespierre går med på det. De går till en av verkstäderna, där Ville ber Robbespierre att blunda. Då han får öppna ögonen igen har Ville tagit fram en egentillverkad bok, fylld med plastblad som går att fylla med papper. Den är till Odd, så att han har en plats att lägga sina forntida papper.

Ute på gården börjar Joss visa Svanté hur en fäktas. En förbipasserande avbryter och rättar Joss, ger Svanté andra instruktioner. För att se vem som är bäst lämpad att lära ut möter de varandra i en envig Joss vinner. Förloraren frågar om Joss skola och om han kommer vara med ikväll då olika möts. Det svarar Joss att han kommer.

Robbespierre, Joss och Svanté sitter i sitt rum. Robbespierre sorterar sina papper, medan Svanté tittar på bilderna i den stora luntan han fortfarande bär på. Joss ger sej av för att hitta krubb. Ve kommer in för att säga åt Robbespierre att sluta låtsas vara Odd. Då får han syn på boken Robbespierre fått och berättar ilsket att Ville inte har varit sej själv sen Odd dog för ett par månader sen och att det är hemskt av Robbespierre att lura Ville. Robbespierre beklagar och ber hemskt om ursäkt, varpå Ve lämnar.

Joss går in i huvudbyggnaden och ser att några håller på att ställa upp krukor på en vagn. De ber Joss att hjälpa till och säger att den ska till bastun. Han lastar på och ger sej sen av med dem in i bastun, där han slår sej ner med en stor kruka helt åt sej själv medan han tittar på olika grupper som fäktas mot varann i olika stilar.

Efter ett tag ger sej också Robbespierre och Svanté av till bastun. Svanté frågar Tvehåg, som sitter bredvid, om alla får delta i delta. Det går bra svarar Tvehåg. Då Svanté ställer sej upp får att gå dit ger Ve honom ett piller och önskar lycka till. Svanté mosar det i en handen och drar i sej resterna. Sen går han upp och pekar på mannen i mitten av kämparna, samme man som tidigare visade honom hur en slåss.

Han godtar utmaningen och släpper sin käpp så att båda ska slåss obeväpnat. Sen väntar han på hur Svanté vill börja. Svanté ger honom ett fulslag på käften. Joss hejar på och kastar krukan i backen av ren iver. Svanté fortsätter nu med att ge en rejäl spark, som fångas upp. Då försöker han att ge ett slag med armen på samma sida, men det går inget vidare. Nu har ruset kickat in för fullt, och motståndaren verkar ändra storlek. Svanté känner hur han armar läggs runt honom i flera varv och lyfter upp honom högt i luften. Chansen att ta sej ur känns liten, så han ger upp.

Robbespierre och Joss märker att nåt är fel med Svanté, så då närmar sej honom för att se hur han mår. Svanté ser inte dem, men däremot ett monstersvin som rör sej rakt mot honom. ”Svin!” vrålar Svanté innan han slänger sej på Joss, som slänger honom i backen. När Svanté ställer sej upp igen tar några av åskådarna tag i honom för att hålla fast. De nya, främmande tentaklernas grepp som håller fast Svanté slänger han sej ur, för att sen lägga benen på ryggen och försöka lämna bastun. I omklädningsrummet blir han stoppad av Joss, som fort ursäktar sej och bär ut Svanté ur byggnaden.

Robbespierre blir kvar. Ve frågar honom vad de tar sej till. Det är inte helt lätt för Robbespierre att släta över det hela, men han försöker förklara att Svanté lätt förivrar sej. Då tar Ve fram i ena handen resterna av en kruka och undrar över den också. Ville ber Ve att lugna ner sej, och säger att de borde lyssna på den andra sidan. Scenen står redo för Robbespierre.

Dag fjorton

Grizschenko vaknar av att Luther knackar på. Han kommer in frågar hur färden gått. Grizschenko svarar att de funnit ett annat folk, med god kunskap om odling, mer värt än några fynd. Luther ber sina vakter att barrikadera ingången till Grizschenkos lya. Efter att det är gjort berättar Luther att arken är på gränsen till bråk mellan Silas och Diesel, och att det enda som förhindrat det är att Luther gett Diesel idén att bygga en verkstad. Sen undrar han hur Grizschenko tänkt ordna krubb tills odlingen är klar, men då undrar Grizschenko hur han själv hade tänkt försöka ordna krubb. För honom verkade det inte ha rått brist. Innan Luther hinner svara hörs vrål utanför och skott. Barrikaderna runt ingång slits bort och då båda skyndar ut.

Vid den färdiga verkstaden står Diesel med sitt gäng. Brandhild bakom honom vrålar högt efter Silas. Efter en stund kommer Silas ut på översta däck. Diesel vill han sin krubb. Silas svarar att hade de inte stulit krubb, skulle det ha funnits kvar. Efter en allt ilskare ordväxling tar Barndhild tag i Diesel och kastar upp honom i luften rakt emot Silas. Folket omkring jublar. Grizschenko skyndar sej in.

Inne i Gryningspalatset ser Grizschenko Astrina och säger åt henne att han måste få träffa Den Gamle nu. Hon svarar att han inte har här att göra, särskilt inte nu. Grizschenko svarar att Den Gamle är den enda som kan avvärja det kaos som håller på att ske och att han måste in det nu. Då åker dörren bakom honom upp. Fjant och två trälar till står där. De vill äntligen få sin del av kakan. Då försöker Grizschenko hindra dem, medan Astrina snabbt låser in sej i Den Gamles rum. Grizschenko ifrågasätter om vad de gör verkligen förstör den rådande ordningen och får till svar en sten i hög hastighet rätt i skallen som får honom att svimma.

När han vaknar upp ligger han på samma plats, omplåstrad. Diesel sitter bredvid honom och berättar att han vunnit. Silas och resten av krönikörerna låste in sej hos Den Gamle, men nu är bara Silas kvar därinne. Sitter och gråter i hans knä, enligt Diesel. ”Nu ska det bli krubb åt alla”, säger Diesel. ”Men kommer det verkligen bli åt alla?” undrar Grizschenko. När det står klart att Grizschenko inte vill vara på Diesels sida, beordras Klepto att binda fast Grizschenko, men Grizschenko suger med sina tentakler musten ur honom och flyr iväg nästan återställd, flyr till nathanaelernas läger.

De sitter samlade runt en apparat som uppmanar vissa personer att gå till särskilda ledningsplatser, och ger ut koordinater. Vagnar säger att en av dem, ledningsplats Cesar, är samma sak som Eden och frågar om Grizschenko har en karta. Först då inser Grizschenko att allt utom kläderna är kvar i Arken.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 4 guests