Ojoj. Hinner inte uppdatera vart efter då det hänt ganska mycket runt spelbordet. skall försöka komma i fas här, men då får vi snabbspola visa delar;)
Djuren letar sig söder ut bland ruinerna. De försöker följa den stora forntidsväg som spränger in genom landskapet så gott det går.
Vägen är full med sönderrostade forntidsvagnar, då och då letar sig flockar med strykarhundar upp på vägen, men följet undviker dem skickligt. Mycket tack vare Leons vakande blick och känsla för förändringar i omgivningen.
Under färden gör följet små stickspår ut från vägen, mest av nyfikenhet men också för att både vatten och mat börjar tryta. Leon hittar en gammal korvvagn med intakta däck. Veiron hittar en till katana i ruinerna av ett radhus. så nu har han två av dessa artefakter.
Under sina undersökningar ser dem tre mänskliga gestalter som rör sig bland ruinerna. Gestalterna är klädda i långa lappade rockar, huvor och läskiga masker. Djuren bestämmer sig för att skugga dem.
De tre nykomlingarna ger sig av mellan ruinerna och vegetationen blir mer påtaglig. Området börjar mer likna en skog eller kanske djungel, mer än en ruinstad. Här och var ser dock djuren rester av fallna byggnader, tätt övervuxna av rötter, träd och växter. De tre zonfararna slår lägger i en grottöppning och tänder en eld. Öppningen är väldigt stor och grottan leder ca 25-50 meter in i urberget, men slutar abrupt i en enorm port av stål.
Zonfararna verkar inte bry sig om porten, utan använder grottan som skydd mot väder och vind. den starka lukten av mat sprider sig till djurens nosar och det vattnas i munnen på Leon och Veiron när de känner lukten av grillat kött. Ötzil där i mot blir väldigt intresserad av porten och Zonfararnas tillhörigheter.
Djuren konfererar och bestämmer sig för att helt enkelt råna Zonfararna. Sagt och gjort, under vapenhot och morrande så lättas de tre främlingarna på sin packning. Lite mat och vatten blir bytet. Samt att äventyrarna får sig en bättre blick av den stora porten i berget. Den verkar inte gå att öppna, men Veiron lägger märke till att ett bort flagnat emblem kan skymtas i rosten.
en stor bläckfisk med en ring runt (Denna port kommer figurera senare i kampanjen).
Djuren försöker tafatt kommunicera med främlingarna samtidigt som de håller dem under hot med hjälp av ett hagelgevär och Veirons Kataner. Tyvärr verkar inte främlingarna förstå ett dyft av det djuren säger. Djuren backar därifrån men ser så hotfulla ut som de kan, för att slippa eventuella förföljare.
Resan fortsätter tillbaka mot den stora vägen, och näst kommande dag överraskas sällskapet av en otäck storm och tvingas ta skydd i några slitna bilvrak. När stormen lagt sig åter upptar de färden söder ut, men håller sig till vägen nu.
På vägen sker tre intressanta händelser.
Den första är att de passerar en enormt stor båt som ligger halvt på torra land, när djuren försöker smyga närmare för att få sig en bättre titt, blir de upptäckta av utkikar. Ett larm verkar gå inne i kolossen. ett flertal människor, fast med uppenbara mutationer, både kvinnor och män stormar ut från båten. samtliga håller grova tillhyggen i händerna och dem ser väldigt hotfulla ut.
Veiron och Ötzil tittar nervöst på varandra, Vafan skall vi göra?? Leon lägger benen på ryggen och de andra två följer straxt efter.
Paradisdalens hjältar flyr hals över huvud längre in i zonen.
Den andra intressanta händelsen är när dem passerar ett mycket stort delvis intakt komplex med hus. Djuren spanar och försöker minnas från böcker vad det stora huset kan vara.
Veiron känner till sist igen byggnaden och kan meddela att det är förmodligen är ett sjukhus. Vid närmare titt ser följet att det hänger gamla bokstäver på husets fasad. Tyvärr har några av dem fallit bort och gruppen har svårt att lista ut ordet. Till sist kommer både Ötzil och Leon på det. Det har stått "Karolinska" på hus fasaden. Möjligen har det stått Karolinska sjukhuset men det är omöjligt att tyda.
Trots att omgivningen är full av ruiner så verkar tre av huvudbyggnaderna vara i förvånansvärt bra skick. Uppfarten verkar upprensad och städad från skrot, som om någon fortfarande använder vägen.
Leons vassa blick upptäcker tre svävande farkoster uppe i himlen, de verkar patrullera kring området. Han identifierar dem snabb som Drönare, modellen liknar de avskyvärda surrande metal asen som gjort livet surt för dem i paradisdalen.
Han berättar för de andra två om vad han sett. -Vi borde gå härifrån, metalkräken bor här. De svävar i luften. Veiron instämmer.... Som från ingenstans fylls Ötzil av ett djupt raseri! I ett frenesi av sällan skådad karaktär stormar han fram mot byggnaden. En av drönarna upptäcker honom och ändrar sin kurs. Metalliska varningar ljuder ur högtalare, men Ötzil ignorerar allt.
Ötzil svingar sin slunga över huvudet och slunar ilsket iväg en sten mot maskinvarelsen! Veiron och Leon hinner inte ens reagera på vad som sker. Stenen träffar roboten och en stor buckla uppstår i dess plåt, en sista varning ropas ut sedan börjar maskinen spy ut sina röda värmestrålar mot Ötzil...
Ötzils kropp skadas svårt av dem brännande strålarna som sprutar ur roboten. det luktar bränd kanin lång väg. Leon vaknar till sans från sin chock och drar upp Robotförgörar karbinen, han tar sikte men håller tappar balansen. ett skott går av men råkar samtidigt ha sönder karbinen när han drar upp den.
Drönaren störtar till backen när den träffas av Leons skott. Maskinen slår i marken med ett brak. Veiron springer svärandes fram till den svårt brända kaninen som ligger på uppfarten till sjukhusets akutintag. Ötzil får en skopa ovett från båda sina resekamrater! Dels för hans enorma dumhet och dels för att robotdödar karbinen verkar ha gått sönder!! -Jävla stolle!! Skriker Leon förargat.
sällskapet tvingas lämna Karolinska bakom sig då två andra drönare dyker upp!
Veiron och Leon är efter detta mycket förargade på sin opålitliga Alfa. och överväger att lämna kaninskrället ute i zonen för att ruttna!
(Edit) Glömde en viktig sak. På färden innan bron så gör följet en snabb avstickare. På den resan upptäcker rollpersonerna ett mystiskt följe, följet är klädda i slöjor.
Djuren blir vittne till när följet placerar en liten människovalp på en sten och går sedan därifrån. Förundrade över händelsen tar djuren upp valpen och följer efter dem mystiska individerna på håll.
I flackt landskap samlas följet runt en stor metallplatta i marken. Med ett öronbedövande buller glider plattan isär och tjock rök stiger upp från hålet. Dem slöjbeklädda människorna börjar sjunga monotont och dansa av och ann. Efter några timmar återsluts hålet och slöjsälskapet försvinner bort mellan några träruckel och blir som uppslukade av jorden.
Djuren känner sig besvärade över detta och bestämmer sig för att lämna platsen.
Sessionen tredje intressanta händelse:
Efter någon dags vila så fortsätter färden. Vägen leder dem till en uråldrig bro över ett väldigt illaluktande vatten drag. Bron verkar svårt medtagen, men har lagats på flera ställen. Här och var täcker bilvrak, korrigerad plåt, lycktstolpar och annan skrot de stora hålen som uppstått i forntiden....