User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

I Liljeholmens tunnelbanestation

Mon 09 Mar 2015, 12:02

Här kommer oändligt långa texter och rapporter från min spelgrupp i Fu**ing Åmål. Håll till godo :D

Arken

Välkommen till Liljeholmens tunnelbanestation (Att det blev just Liljeholmen var en ren slump. Spelarna ville att Arken skulle vara en tunnebanestation. Eftersom ingen av oss härstammar från Stockholm var det först i ett senare skede vi insåg att Liljeholmens station inte alls ligger under jord. Så då bestämde vi oss för att den gör det. Tada.) Nere i det som en gång varit någon slags samlingspunkt för rälsgående vagnar huserar cirka 200 själar, merparten bosatta i enka tältkonstruktioner av gamla presenningar, i olika hålrum i berg- och betongväggar eller i de olika utrymmen som en gång utgjorde butiker och nedgången till perrongerna. Ett fåtal av arkens invånade bor i de gamla vagnarna vid perongerna. Det är arkens mer betydelsefulla personer - bossarna och deras närmaste krets. Gryningsvalvet finns också i ett hålrum under en av perrongerna.

Den gamle, som Folket varken sett eller hört av på flera år, sägs vara mycket gammal och sjuk. Han vaktas av och tas hand om Despoterna, en samling som utgör den reella makten i Arken. Det är de som rådslår med den gamle och har den reella makten i arken.

I den mörkaste delen av stationen, i en av tunnlarna som en bra bit in är fullkomligt raserad, har Mörkret vuxit sig allt starkare de senaste åren. Det som började som en mans galna fantasi om det fullkomliga i totalt mörker har fått allt fler att ansluta sig. Den sektliknande gruppen omger sig av mystik och syns nästan aldrig till. De få gånger de har gett sig till känna är när de varnat för hemska oväder och rötstormar eller skalv i marken. Många tror att de har lärt sig någon slags magi som troligtvis är livsfarlig, så det är bäst att hålla sig därifrån. Andra menar att de bara är tokiga och att de dessutom har lagt beslag på en massa ljuskällor som de vägrar låta någon använda.

Några skrotskallar och krönikörer håller ordning på gryningsvalvet, men de övervakas noga av de misstänksamma Despoterna.

Ytterligare en maktfaktor växer sig allt starkare i arken. En hel del av Folket har tröttnat på att slava åt Despoterna och har börjat organisera sig genom den starke ledaren Fingolf. Än så länge fungerar han som en talesperson för många av Folket. Han försöker bland annat förhandla om arbetsvilkor så gott det går.

När vi börjar har Folket fått klart för sig att deras situation snart kommer gå från illa till sämre eftersom att det lilla förråd av forntidskrubb de haft börjat sina och deras zonexpeditioner i närområdet har nära nog kammat noll. Despoterna klargör att Folket måste bli mer engagerade i Arkens framtid och göra uppoffringar. Den inofficiella Bossen Rey och hans anhang bestående av Bark, Nafta och Volt med flera beordras att organisera ett jaktlag medan några andra av Folket ska förstärka fortifikationerna i den enda av tunnlarna som inte är raserad.

Rey har blivit någon av en ledare för en falang av Folket som faktiskt drömmer om ett bättre liv någon annanstans. De är mera av en informell grupp av personer, än ett gäng, som hyser samma dröm. I denna grupp ingår bland andra RP; Bark, Nafta och Volt. De försöker tona ner sina ambitioner - för att inte stöta sig med Despoterna eller att riskera att bli personas non grata hos övriga Folket.

För något år sedan började Folket utforska zonen i högre utsträckning än bara i närområdet runt uppgången till stationen. Utflykterna på ytan gav med tiden upphov till många berättelser och rykten om vad som fanns att vänta där uppe. Historierna gjorde att intresset av att undersöka zonen ökade hos vissa och avskräckte en del.
Last edited by vicvolta on Mon 09 Mar 2015, 12:05, edited 1 time in total.
 
User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Kort om rollpersonerna

Mon 09 Mar 2015, 12:03

Rey en karismatisk boss med ambitioner att ta sig upp ur underjorden och skaffa sig och sina vänner ett bättre liv någon annanstans. Kort och tanig, försöker han inte sällan att övertala andra, vänner som fiender, om sina övertygelser; Bark, gruppens enorma krossare som trots sin fjälliga uppsyn faktiskt är rätt sympatisk. Gör honom bara inte arg; Nafta är en androgyn varelse som är något av ett mysterium för de andra. Klädd i grova kläder, kängor och någon slags kåpa har Nafta ett försprång vad gäller att bevista zonen och hen har en läskig förmåga att allt som oftast finna stigar genom rötfria områden; Volt är ett vandrande skrotupplag. Varsomhelst i sin oljiga overall kan han hitta en liten passande resevdel, en trasa att snyta sig med eller en hemmagjord skruvmejsel.
 
Mattias H
Posts: 72
Joined: Sun 27 Apr 2014, 23:21

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Mon 09 Mar 2015, 12:44

Där finns ju en skum gammal rälshiss (eller vad det kan tänkas heta).

Zonsektor! (Med bostadsområdet ovan då.)

En annan zonsektor kan ju bli den gamla (stora) busstationen.
 
User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Mon 09 Mar 2015, 13:00

Mattias H wrote:
Där finns ju en skum gammal rälshiss (eller vad det kan tänkas heta).

Zonsektor! (Med bostadsområdet ovan då.)

En annan zonsektor kan ju bli den gamla (stora) busstationen.


Har ju som sagt ingen vidare detaljkoll på området (annat än vad Google Earth erbjuder), men vi tänker oss att byggnaderna (köpcentrum, parkeringshus och bostäder?) på markplan i stort sett är ruiner och bara betongskelett återstår.
 
User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Spelmöte 1

Mon 09 Mar 2015, 13:02

Efter att Rey och hans kumpaner skickat iväg några av sina kamrater för att leta efter och jaga villebråd hörde de om en dispyt hos de som befann sig i tunneln för att bygga barrikaden. Det visade sig att man blivit av med en såg. Först skyllde man på varandra, men efter att Rey och hans mannar anlänt upptäckte man tecken på att någon eller några gjort intrång utifrån och troligtvis stulit sågen. Någon nämnde nåt om Zongastar och någon annan förfasades. Rey, Bark, Nafta och Volt tog på sig uppgiften att ta reda på sågen och gav sig iväg i tunneln, som man vet leder under vattnet till Söderön, ett område som Folket besökt några gånger men som ännu inte är helt genomsökt.

Sällskapet gick igenom vad man kunde komma att behöva på sin utflykt (några facklor) och gav sig iväg. Färden genom den beckmörka och fuktiga tunneln var som vanligt något strapatsrik då man, förutom att hela tiden snubbla på gammal, rostig räls och murkna slipers, stötte på en flock illvilliga raggbestar som tycktes ha siktet (och sina framtänder) inställda på RP’s fötter och vader. Kort efter att man jagat odjuren på flykten kom sällskapet fram till den raserade rälsstationen på Söderön. Det faktum att man precis gått en timme i en tunnel UNDER vatten verkade dock inte bekomma någon.

Plötsligt hördes ett märkligt väsanade bakom en av de gamla perrongerna. Väsandet blev till ett morrande som sedan följdes av ett dämpat “Hallå pojkar!”. Ur skuggorna lösgjorde sig Stig och hans hund Siv. Stig är något av en outsider i Arken och han umgås egentligen inte med någon, utan kommer och går som han vill. Ibland kommer han tillbaka med mat, ibland med skrot eller artefakter som han lämnar till Gryningsvalvet. Ingen vet riktigt vem han är, annat än att han verkar äldre än alla andra. Det pratas om Stig. Det sägs att han kommer utifrån och att han en dag bara befann sig i Arken. Men eftersom han bidrar till Arken har ingen brytt sig om att stöta sig med honom.

Stig smyger fram och hans karaktäristiska skägg och fårade ansikte syns i facklornas sken. Han berättar att han är påväg tillbaks efter att ha befunnit sig i Zonen i ett par veckor. På vägen ner i tunnlarna upptäckte han att någon ritat pilar med krita i riktning nedåt. Markeringarna leder in i den tunnel som till slut kommer till Arken. RP antar att denna någon markerat ut vägen till arken och att denna eller dessa är de som ligger bakom stölden av sågen. De säger hejdå till Stig och bestämmer sig för att back-tracka kritmarkeringarna och söka sig mot ytan för att se om det leder nån vart. De är dock på sin vakt när det talas om både Zongastar och andra hemska monster.

Väl uppe vid ytan passerar de först något som man tror har varit ett slags garage för fordon - det står en del sönderrostade kvar - och tar sig ut i soldiset. Snett över gatan är en fullkomligt överväxt park av något slag, en veritabel djungel. RP hör knak och brak komma därifrån så de gör sig redo för ett eventuellt hot.

Det visar sig vara några bekanta från Arken som varit på en expedition i några dagar. De har hört talas om en stor järnlåda full med skrot som de letar efter. De två sällskapen byter ett par ord och lite krubb innan de skiljs åt. RP bestämmer sig för att följa en sidogata i den sönderbombade stadsmiljön ett par kvarter för att kolla om de upptäcker nåt av intresse.

Plötsligt bryts tystnaden av ett skott. Någon sekunds förvirring uppstår innan gruppen kastar sig i skydd i vad som nog har varit en butikslokal. Under och bakom gammalt bråte och tegel lägger Nafta märke till en gestalt i en utblåst lägenhet snett över gatan, två våningar upp. Samtidigt skjuter gestalten ännu ett skott mot gruppen. Skottet träffar i väggen bakom dem och besvaras av en välriktad pil från Naftas pilbåge. En trolig träff konstateras och Rey och Bark springer raskt över gatan och tar skydd längs med det som finns kvar av husväggen på andra sidan. Några våningar snett över dem finns den okända skytten...
 
User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Spelmöte 2

Tue 10 Mar 2015, 12:23

Nafta får ännu ett skottläge på den mörka gestalten och denna gången är hen säker på att det är en träff. Hen meddelar till dem på andra sidan gatan att skytten bekämpats varpå de börjar klättra upp på högar av raserat bygnadsmaterial för att ta sig upp till andra våningen. När de närmar sig drar Rey sin skrotpistol. Man kan ju aldrig vara riktigt säker.

Väl uppe och framme närmar de sig försiktigt rummet där skydden förmodas vara. Ett svagt gurglande hörs och de finner en person liggandes på rygg, en bit in från kanten ut och ner mot gatan. En fruktansvärd stank av var och ruttnande sår möter dem när de närmar sig gestalten som så när verkar död. Hen har en pil i bröstet och en i halsen och andas i korta stötar. En hel del blod har runnit ut på golvet. Bredvid ligger ett skrotgevär med ovanligt lång pipa och en avlång läderkoffert. Med sina sista krafter hinner personen peka med sitt ena krumma pekfinger norrut efter att han fått frågan om var han kommer från av Rey. Sen tar hen sitt sista andetag och avlider.

Kroppen är klädd i trasor och paltor och överallt där huden syns är det fullt av blåsor och variga sår. De andra anländer till platsen och man kollar runt på liket. De hittar en ihopknycklad löpsedel, en pocketbok med en tuff och hård knutte på omslaget och ett par damstövlar. RP plockar naturligtvis också med sig skrotgeväret och dess kvarvarande två patroner. Bark släpar med sig kofferten ned till gatan. Den väger bortåt femtio kilo och är cirka 100x30x40cm. Något ganska tungt ligger i kofferten som är låst med rejält hänglås.

De bestämmer sig för att de fått nog med äventyr för en dag och styr kosan hemåt. Men något får Nafta att stanna upp. Hen har uppfattat ett märkligt ljud i fjärran dit solen stiger upp. När Nafta anar att oljudet verkar närma sig gör han de andra uppmärksamma på vad som låter som ett onaturligt åskdunder. Volt påstår att det inte alls är åska de hör. Det är motorer. Tror han.

Bark släpar sig själv och kofferten i skydd, likaså gör de övriga i väntan på vad som annalkas. Efter ett par minuter tilltar oljudet som nu är en kakofoni av både motorljud och allmänt metalliskt slammer och gnissel. Vad det nu är som närmar sig för det med sig damm och smuts i ett stort moln. Sedan mullrar en karavan av märkliga fordon förbi RP i försåt. Ohyggliga bepansrade plåtmonster, bestyckade med hemmasnickrade kanoner och muskedunder och utsmyckade med kedjor, lemlästade lik, döskallar och trasiga fanor. Fordonen besätts av tillika skräckinjagande mutanter av olika de slag. Utklädda med märkliga utstyrslar, skyddade med allehanda plåtharnesk eller hockeyskydd och beväpnade med blandade tillhyggen och skrotvapen. Stanken av drivmedel och smörjolja är påtaglig när marken under RP skälver medan karavanen rullar förbi.

Plötsligt saktar det sista fordonet i följet in och ett illavarslande oljud hörs från motorn som följs av en serie mindre smällar. Tillslut stannar det helt och tjock, svart rök väller ut från under fordonet som en gång varit någon form av pickup. Nu är det en bepansrad tingest med fyra olika dimensioner på hjulen och en märklig lyftkran på flaket. Där sitter även en gigantisk tingest till mutant som, när fordonet stannat, kliver av flaket och visar sig vara uppåt tre meter lång och grov som ett ekträd. Han är klädd i grova byxor och ett harnesk, eller en poncho om man så vill, gjord av ihopnitade vägskyltsbitar. På hans axel springer en hårig liten krabat, inte mer än en fot lång. Föraren visar sig vara sin kompanjons motsats. En liten, sjukligt smal typ, klädd i en oljig overall med en orange-gul bild av en snäcka på ryggen. Han och hans gigant till vän viftar och ropar förgäves efter sina kamrater i karavaren. De har ingen chans att bli upptäckta i allt oväsen och rök.

Efter någon minut ger de upp och riktar istället sin uppmärksamhet åt sitt stillastående fordon som nu åtminstone slutat ryka så förbannat. Motorhuven åker upp och just som den lille börjar rota däri kliver Rey fram med dragen pistol, från bakom ett elskåp. Rey får ropa “Ge er!” både en och två gånger innan de två på fordonet upptäcker att det står en man i en tilltygad och något för liten gabardinkostym och riktar ett vapen mot dem.

Den store killen börjar lipa och sätter sig ned som beordrad. Bark springer fram ur sitt gömställe och sätter ett skärp som ett provisoriskt handfängsel. Den mindre utav dem kliver ner från motorrummet och förkunnar att han inte vill ha något bråk, bara ingen kommer nära. Övriga RP kliver fram och ställer sig i en halvcirkel runt motormännen och börjar ställa frågor om vilka de är, vart de kommer ifrån och vart de är påväg.

Den lille presenterar sig som Edsel. Han och hans vän Trams tillhör motorfolket. Fast de är inte som de andra som är helt galna. Edsel och Trams menar på att de håller sig kvar hos motorfolket bara för att säkra sin överlevnad. Än så länge har de lyckats hålla sig utanför alla vansinniga saker som de ställer till med. Trams har slutat gråta och övergått till att (förutom att helt oproblematiskt och ljudlöst lösgjort sig från sitt handfängsel som nu ligger i bitar vid hans fötter) mata sin lillle pälsklädde vän. Edsel berättar att motorkaravanen var på väg till en bosättning västerut, men för att komma dit skulle man vara tvungen att bygga nån slags flotte till fordonen. Han berättar också att de har sin hemvist österut i något som de kallar för Phuset.

RP befarar att karavanen är på väg till deras ark och med tanke på deras fantasifulla utsmyckning av fordonen tittar de nog inte bara förbi på ett parti canasta. Volt, som inte riktigt lyssnat på vad de andra har pratat om utan har haft fullt fokus på det trasiga fordonet, erbjuder sig att hjälpa till med att reparera fordonet och tillsammans med Edsel försvinner de in i sin egna lilla värld av smörjolja, vevstakar och cylindrar. Samtidigt diskuterar övriga RP hur de ska göra. Man kommer fram till att de troligtvis hinner tillbaka till arken före motorfolket blir klara med både flottar och färd över vattnet.

Volt och Edsel får till slut, efter mycket om och men, igång motorn till Edsels stora glädje. RP tar farväl av sina nya kamrater, som missmodigt ger sig av för att ansluta sig till resten av motorfolket. Innan de ger sig av byter Nafta till sig en bågfil mot en av Naftas skrotpistoler.

På sin väg tillbaka till tunneln som tar dem tillbaka till arken upptäcker de att det har börjat låta från kofferten. Ett svagt stönande kommer från lufthål på sidorna och något rör sig därinne. Sällskapet stannar och bestämmer sig för att försöka öppna kofferten. Volt sätter sig och försöker dyrka upp hänglåset med några gamla gem han hittat i en av sina fickor.

Samtidigt som solen står lågt på himlen och dagens sista strålar färgas mörkt orangea av det allerstädes närvarande diset får Volt tillslut upp låset och öppnar försiktigt kofferten. Inuti ligger en illa tilltygad person. Det ser ut som ett barn i 10-12 års åldern. Levrat blod och öppna sår pryder ansiktet. Barnet är vid liv men är illa däran och är klädd i mörka kläder och någon slags regnrock samt har en uppkavlad balaklava om hjässan. Någon i sällskapet ryggar tillbaka om mumlar något om zongastar. Bark lyfter upp barnet och ger det lite vatten. De bestämmer sig för att ta sig tillbaka till arken.

Efter att RP manövrerat genom tunneln gör de halt strax innan de når arken och rådslår om hur de ska göra med den befarade zongasten. Rey konstaterar ett svårartat benbrott och alla är överrens om att de måste göra något för att barnet ska överleva. Det är dock osäkert kring hur en eventuell zongast kommer mottas av Folket. Bark och Volt stannar kvar i tunneln med det sjuka barnet medan Rey och Nafta söker upp Despoterna och berättar vad de har varit med om. De utelämnar ingenting utan berättar om skytten, karavanen och kofferten. Despoterna, som är måna om sin makt, meddelar torrt att de ska konsultera och återkomma med ett svar. Under tiden visar det sig att fem av Arkens invånare avlidit av svält under dygnet. Ironiskt nog återvänder jaktlaget med flera fällda villebråd lite senare på kvällen.

Läget börjar bli spänt i Arken. Folket svälter och hotet från det annalkande motorfolket skapar en stor oro bland både makthavare och arbetare. Vad vill motorfolket? Kommer detta innebära slutet för Arken? Och varför hade någon fångat och misshandlat en zongast för att sedan låsa in hen i en koffert?
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4128
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Tue 10 Mar 2015, 12:36

Cool kampanj! :)
Fria Ligan
 
User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Spelmöte 3

Sat 21 Mar 2015, 12:29

Bark och Volt har spenderar större delen av natten i tunneln och vakar över Zongasten. Några timmar in på småtimmarna kommer Rey och Nafta tillbaka med förnödenheter och en filt. De meddelar att det har börjat snackas om hotet från Motorfolket i Arken. Folket är oroliga. Några av arbetarna under Fingolf börjar prata om att fly och lämna arken för gott. Man hör också talas om att två av Arkens invånare inte kommit tillbaka från sin senaste Zonexpedition.

Under natten hör sällskapet ett omisskännligt surrande av vad man befarar vara PSI-myggor och några blir stungna. Dock uppvisar ingen några av de symtom som förknippas med de helvetiska myggen. RP beslutar sig sedan för att ta sig tillbaka till arken - med Zongasten (eller vad det nu är) - och vårda denne i deras eget tillhåll. Då börjar Bark att känna sig dålig. Han är svag och känner smärta i hela kroppen. De beslutar sig för att han ska söka upp Arkens vårdare Salve för att få reda på vad han drabbats av. Innan dess hinner en av Despoternas hejdukar söka upp sällskapet och vackert meddela att man beslutat att Zongasten snarast ska lämnas över till Despoterna för förhör. Bark känner en konstig känsla som gör att han måste ta hejduken i hand, vilket han också gör.

Med sin vän Liv går Bark och söker upp Salve som håller till under en bit gammal korrugerad plåt, i närheten av Despoterna. Han tar sig en titt på Barks tunga och ögonvitor samt luktar honom i armhålorna. Salve konstaterar då att Bark drabbats av Parasitsvamp och att utsikterna är 50/50. Han ber Bark att, paradoxalt nog, återkomma när han blivit så dålig att han knappt kan röra sig. Då vet Salve, av erfarenhet, att behandlingen medelst alggröt fungerar bäst. Salve tar som vanligt betalt för besöket. Bark ger honom två patroner (en extra i förskott eftersom han misstänker att Liv också kommer bli sjuk) som han tacksamt tar emot.

Bark blir sämre och är sängliggande när Nafta och några kamrater (SLP:s) bestämmer sig för att ta en titt över vattnet till Söderön. Under tiden håller Volt på med nåt skrotprojekt i sin “verkstad” och Rey ser över Arkens projekt och ser till att byta till sig lite bös.

Nafta och hans lilla grupp lämnar arken på förmiddagen och tar sig längs en relativt välbehållen fyrfilig väg mot brohuvudet. Väl framme vid den trasiga bron lägger de sig ned vid kanten för att blicka ut över resterna av de gamla broresterna, det mörka vattnet och Söderön på andra sidan. Några hundra meter till vänster, på andra sidan, ser de Motorfolket och deras monstruösa fordon. De har slagit läger, tänt några eldar och några bygger på någon slags flotte. Övriga marodörer grillar, mekar eller skränar i största allmänhet. Nafta lägger märke till en liten roddbåt som ligger och guppar strax bredvid den halvfärdiga flotten, gör en notis om detta och säger åt de övriga att det är dags att ge sig tillbaka till Arken.

Väl tillbaka i Arken visar det sig att det inte bara är Bark som blivit sjuk, utan även hans kamrat Liv och trashanken till Despot-hejduk. Medan Bark vilar upp sig får Rey sig en tillrättavisning av de maktfullkomliga Despoterna som informerar honom att det är dags att lämna över Zongasten annars vidtas åtgärder. En stund senare kommer det till Despoternas vetskap att Zongasten troligtvis har parasitsvamp och man låter Rey och hans gäng hållas till vidare.

Volt tittar ut bakom sitt skynke och visar stolt upp sin nytillverkade spritlampa. Han är väldigt nöjd själv och förklarar dess funktioner för de som lyssnar. Det gör nästan ingen, för Rey och Nafta planerar att ge sig ut i zonen igen under kvällen. Sagt och gjort. Volt hänger på och de tre lämnar Bark hemma för att konvalecera.

De tre beger sig mot brofästet men viker snett av åt vänster några hundra meter innan vattnet. Halvvägs finner de en stor burk av metall, cirka 40 cm i diameter (minst en meter lång), delvis nerkörd i jorden. På den delen som sticker upp ur marken sitter fyra metallfenor och på sidan finns konstiga symboler. De resonerar kring att det kanske är någon slags behållare från fornfolket och ska återvända till den vid ett senare tillfälle och fortsätter mot vattenbrynet som ligger några hundra meter framför dem.

Strax innan vattnet är det en öppning som av en gammal väg som löper längs med vattnet. Den följs av några meter djup, vildväxt buskage innan man kommer till vattnet. Nafta (iklädd sina nya fina damstövlar med klack(!) bestämmer sig för att smyga över vägen och genom skogspartiet för att undersöka vad det är för skrammel som hörs därborta. (Nafta lyckas med sitt smyga-slag, trots -1 för de högklackade stövlarna... ) Volt och Rey ser på när Nafta, tyst som natten, smyger fram i det skymmande dagsljuset. Nafta trampar försiktigt över rötter och kvistar tar sig, på något ofattbart sätt, ljudlöst fram genom buskarna. Genom grenverket ser han sedan sex personer sittandes vid roddbåten och en liten lägereld. De röker, äter och skrävlar i största allmänhet. Nafta lägger också märke till en grov tross som förankrats i ett gammalt betongfundament. Trossen löper ut och ner i det mörka vattnet, bort mot härlägret på andra sidan. Nafta tar en god stund på sig att studera figurerna vid brasan och beslutar sig till slut för att oddsen talar emot en attack och drar sig lika ljudlöst som förut tillbaka till de andra.
 
Juvenihilist
Posts: 5
Joined: Thu 12 Mar 2015, 20:54

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Sat 21 Mar 2015, 21:16

Brädspelsnissen i Åmål här, kul att se att ni har fått fart på spelande och att dom kämpar på :D
Hoppas det inte slutar alltför våldsamt ifall motormarodörerna visar sig vara lite fientliga :o
 
User avatar
vicvolta
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Mon 23 Mar 2015, 15:45

Juvenihilist wrote:
Brädspelsnissen i Åmål här, kul att se att ni har fått fart på spelande och att dom kämpar på :D
Hoppas det inte slutar alltför våldsamt ifall motormarodörerna visar sig vara lite fientliga :o


Det finns ju mycket som tyder på båda.

Ja, det är kul att vi kommit igång med spelandet igen efter ett halvårs dvala. :D
GZIP: Off