User avatar
vicvolta
Topic Author
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Spelmöte 4

Tue 12 May 2015, 13:41

RP tar sig upp på tredje våningen i ett utblåst hyreshus. Positionen ger dem en hyfsat god utsikt över lägret, vattnet och Motorfolket på andra sidan strömmen. Nafta undersöker sina senaste fynd, därav bland annat ett storblommigt klädesplagg som ser ut att vara en särk av nåt slag. Nafta provar plagget men inser att det sitter trångt om benen. Gruppen har insett att Motorfolket är på väg att skeppa över fordon och manskap och börjar diskutera hur det ska hantera hotet.

Nafta propagerar för att de ska utnyttja Barks parasitsjukdom och på nåt vis smitta de som sitter vid lägerelden och väntar på den första flotten. Men även om RP har insett att smittan sprids fort bedömer man att den idén inte var den bästa. Under tiden har Volt suttit och pysslat med några spritflaskor och delar med sig av sin idé. Kvar finns två alternativ. Antingen attackerar de den lilla gruppen på stranden och kapar repet som drar flotten, eller så beger de sig tillbaka till Arken och varnar dem om hotet. De bestämmer sig emellertid för att attackera gruppen på stranden samtidig som de lägger märke till att en flotte lämnat andra sidan och på en står en skrotpickup och ett tiotal människor. Med hjälp av repet de har spänt fast tvärs över strömmen drar några starka typer flotten över vattnet. Rey bedömer att de borde ha en kvart innan flotten når strandbrynet.

Sagt och gjort. Volt tillverkar molotov-coctails med, vad det verkar, lyckat resultat. De andra gör upp eld i en gammal konservburk så att de lätt ska kunna antända flaskorna på plats. Sedan tar de sig ner på gatan och smyger sig mot det höga buskaget, bakom vilket lägerplatsen med de sex motormännen finns. Väl framme vid buskarna antänds brandbomberna och Volt och Bark tar i och slänger över dem till andra sidan lövverket. De anar hur brandbomberna exploderar i ett eldhav och hör desperata skrik från andra sidan buskaget medan de snabbt avancerar framåt. Rey blir plötsligt osynlig efter att han kungjort att han, oavsett hot, ämnar rycka fram och kapa trossen till flotten med hjälp av Naftas bågfil. Volt, Bark och Nafta uppenbarar sig i skogsbrynet samtidigt och ser infernot framför sig bara sekunder efter att brandbomberna briserat. Tre av motormarodörerna brinner kraftigt och de andra tre står med dragna vapen och ser både förvirrade och skrämda ut. Nafta och Volt öppnar eld med sina skrotvapen medan Bark flyger på första bästa fiende med sitt knogjärn. Efter några och tio sekunders förvirrad skottlossning och handgemäng är Bark och Nafta medvetslösa, Rey bruten av förvirring och folket på flottet närmat sig, insett att man blivit attackerad och besvarat elden.

Volt sitter bakom betongfundamentet som precis ger honom skydd från folket på flotten som nu bara är ett tiotal meter ut i vattnet. Han använder sina sista krafter för att hinna såga av trossen med bågfilen. (Spelaren pressar sitt slag och tar två trauma varpå han blir bruten av skada…)

Samtliga RP är brutna, en av förvirring, tre av skada och motorfolket kan utan större problem föra i land sina fordon och manskap. Spelarna ges nu tre val:
1. Fortsätta spela med sina karaktärer och se vad som händer efter att de hamnat i motorfolkets våld.
2. Göra nya karaktärer och spela vidare i samma Ark.
3.Nya karaktärer och en ny Ark.

Spelarna valde alternativ 2. Nya karaktärer på gång.
 
User avatar
vicvolta
Topic Author
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Tue 01 Sep 2015, 18:17

Efter låååångt uppehåll gör vi nya försök att återuppliva kampanjen. Här nedan följer redogörelse för senaste spelmötet.

Spelmöte V
Nya karaktärer utgör sig från den anonyma klumpen som utgör Arkens befolkning. skrotskallen Pyro, zonstrykaren Zipp, mutanten Minerit med hunden Bing och krossaren Lack.

Oron pyr i Arken. Snacket går om hotet från Motorfolket och försvunna zonexpeditioner. Det sägs att Rey och hans anhang förvunnit. Kanske har de dödats av motorfolket. Bossen Maxim och hans revoltörer oroar sig för de försvunna mutanterna och skickar fixaren Davir, en obcent fet mutant som endast är mobil eftersom han sitter på en liten vagn som dras av hans slav Lycra. Davir lyckas övertala Zipp, Lack och Minerit om att ställa upp med en räddningsexpedition. Sagt och gjort. De rotar runt lite i Reys och Volts gamla grejor och Bing får upp ett spår. Det leder upp till ytan och bort från Arken, i riktning mot där Motorfolket hade börjat skeppa över fordon och manskap. På vägen dit råkar man också snubbla över den nedkörda metalltingesten som förra gruppen också upptäckt. Även denna gruppen misstänker att det är något slags vapen. Efter att ha spanat beger man sig tillbaka till Arken och rapporterar att man sett Motorfolket festa till det rejält till Revoltörerna. Lack, som, av personliga anledningar, inte har speciellt mycket till övers för dem, rapporterar dessutom till Despoterna som direkt ser sin chans att slå till hårt och skoningslöst. De skickar ut skrotskallarna Allrent och Pyro respektive zonstrykarna Ajax och Findus för att hämta hem, vad de bedömer som “bomben”. Pyro tillhör egentligen inte falangen Despoterna, men kallas in eftersom han har ett ökänt intresse för saker som brinner och smäller.

Snabbt ut i zonen och hem igen kommer Allrent och Ajax bärande på en gammal bår. På båren ligger en 2-meters cylinder som är spetsig i en änden och har fyra små vingar i den andra. De två börjar genast mecka med den tillsammans med en oerhört intreserad Pyro som mumlar något om “en jävla smäll” och “vilka grunkor alltså”.

Despoternas plan är enkelt. Bomben ska förses med något som kallas för “stubintråd” för att sedan smygas fram till Motorfolket tidigt på morgonen (då man utgår från att de är i seriöst viloläge kommer följet kunna smyga in och apteras) och på så vis eliminera hotet redan innan det kommit till Arken. Tada.

Rollpersonerna samt Ajax, Allrent och Findus smyger iväg i gryningen och beger sig mot Motorfolkets härläger, alldeles i närheten av vattnet som de för några dagar sedan började flotta sig över. När de närmar sig Motorfolket ser de, som väntat, att deras läger sover ruset av sig. De har placerat en trashank till vaktpost som verkar befinna sig i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Trots att han inte verkar utföra nåt större hot, spänner Ajax sin pilbåge och sätter en välriktad pil rakt i halsen på vaktposten. Han faller ihop utan ett ljud.

Skräckinjagande motormarödörer med skinnjackor, nitar och tatueringar ligger och slumrar lite här och där. Bränsle och spritångorna är stickande och här och var glöder resterna av små lägereldar. Vårt följe smyger sig fram till mitten av lägret och lyckas manövrera båren med Bomben mellan kroppar och tomflaskor. Lack håller sig på behörigt avstånd bakom ett gammalt omkullvält bussvrak.

Pyro tänder stubinen med sin tändare och får frågan “hur lång är stubinen?”. “Lagom lång”, svarar Pyro. Sedan vänder de sig om och ska till och smyga därifrån. Då råkar Minerit och Zipp välta ett gäng glasflaskor som abrupt väcker några motormarodörer som yrvaket inser att det finns inkräktare bland dem.

Vårt sällskap lägger benen på ryggen och flyr men Motorfolket hinner bränna iväg ett par skott efter dem. Ett träffar Pyro i ryggen som dock får hjälp av både Minerit och Zipp att hinna till bussvraket och skydd innan alla Motormutanter är på fötter. Bara sekunderna efter hörs det hur de senare får igång sina motorer och verkar göra sig redo att följa efter vilka det nu var som försökte, vad de tror, attackera dem.

Rollpersonerna fortsätter sin flykt tillbaka mot Arken men inser att om Motorfolket följer efter dem kommer de leda dem rakt dit. Herrarna Allrent, Ajax och Findus tar till sjappen tillbaks till Arken medan övriga tar sin tillflykt i resterna av ett hyreshus och kliver in i ett surrealistiskt orört trapphus av generiskt snitt. Dock är det bara bottenvåningen runt trapphuset som är intakt, hissschaktet är igenrasat och trappen som leder upp till den urblåsta första våningen slutar där i en hög med betong och armeringsjärn. Sällskapet gömmer sig bakom de högar av byggmaterial som ligger utspritt på våningsplanet. Hela fasaden är borta så de kan se att fyra-fem fordon närmar sig norrifrån. När fordonen är på ett hundratal meters avstånd verkar rollpersonerna upptäckta och blir beskjutna med ett par missriktade skott. Zipp och Minerit besvarar elden och träffar gång efter vart annat medan Lack letar efter något att kasta på fordonen som hotfullt rycker närmre. Då han blir träffad av ett skott faller även han omkull bakom en hög med tegelstenar. Fienden verkar vara femton till antalet besuttna på fem skrotbestar till fordon. Beskjutningen intensifieras och situationen ser tajt ut där rollpersonerna sitter och trycker bakom vars ett skydd. Zipp och Minerit lyckas än en gång besvara elden och just i det ögonblick som de tittar fram ser de hur tre av fordonen exploderar i snabb följd efter varann. Knappt en sekund senare hörs fem-sex dova knallar i fjärran.

Motormarodörerna som befann sig i de exploderande fordonens omedelbara närhet förvandlas snabbt till bitar av kött och bensplitter som sprids över området. En och annan avsliten kroppsdel landar på rollpersonernas våningsplan. Svart, stickande brandrök stiger från fordonsresterna och den omkringliggande, vildvuxna vegetationen brinner. Förvirrade av den fruktansvärda och oväntade utvecklingen tar överlevande motormarodörer till flykten.

Några minuter senare tar sig rollpersonerna fram till vraken och Pyro börjar genast leta skrot. Han hittar en hel del blandade godsaker som han bestämmer sig för att gömma i ett närliggande buskage. Efter en snabb koll visar det sig att Pyro inte längre är skadad och att Lack också verkar vid hyffsat god vigör. Man bestämmer sig för att, på håll, följa efter motorfolket för att se vad som händer.
De kommer fram till ytterligare en ruin av ett hyreshus, denna gång ett komplex på sju våningar. På andra sidan det rektangulära huset vet man att motorfolket tidigare hade sin lägerplats och antar att det är dit de överlevande från explosionen stuckit. Uppe på taket anar de en vaktpost som Zipp effektivt likviderar med sin långskjutare. Sedan tar han sats, fäller ut sina insektsvingar och flyger snabbt och lätt upp till taket. När han hasar fram vid andra kanten hinner han se Motorfolkets härläger men blir snabbt beskjuten av den agiterade och uppskrämda folksamlingen (som dessutom precis hört skottlossning). Han gör en undanmanöver åt sidan och skjuter ytterligare en motormarodör. Zipp - grabben hela dan.

När Zipp sedan, sent om sider, lyckas ta sig ner från taket (flyga är han alldeles för trött för tydligen…) beslutar sig sällskapet för att låta Motormarodörerna vara ett slag och istället kolla upp vem, vad eller vilka som besköt fordonen så att de exploderade. Både Zipp och Minerit drar sig till minnes att man sett små, lysande, röda prickar på fordonen bara någon sekund innan explosionerna. Dessutom är man överens om att knallarna som sedan hördes kom nordväst ifrån. De börjar gå ditåt.

Efter att ha klättrat över en stor krater och förbi några husruiner kommer man till en okänd del av zonen. Här möts man av ett område med konstiga, rostiga maskiner med glada djur i smält plast på snurrande plattor, förvridna järnarmar med sittplatser och solkiga och fransiga tältdukar som fladdrar ödsligt i vinden.

Plötsligt attackeras de av två stora vildsinta och skräckinjagande fåglar som frenetiskt ger sig på Pyro och Lack som båda två hugger och slår febrilt för att värja sig. Den ena pickar till och med sönder Lacks rostiga vägskylt som han använder som sköld. Till slut ligger de två bestialiska fjäderfäna i stycken på marken, kluvna av Lacks skrotyxa. Lack föreslår att Bing borde kunna finna skrädesvråkarnas näste genom att ta upp ett spår från fjäderfäna.
Last edited by vicvolta on Fri 19 Feb 2016, 13:49, edited 1 time in total.
 
User avatar
vicvolta
Topic Author
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Fri 19 Feb 2016, 13:48

Spelmöte VI

Efter att ha besegrat Skrädesvråkarna beslutar sig sällskapet för att närmare undersöka varifrån den mystiska beskjutningen av Motormarodörerna kom ifrån. Man lämnar det ödelagda, gamla tivolit och förflyttar sig i nordvästlig riktning. Efter en stund markerar Minerits hund Bing en plats där man hittar fotspår efter två personer med grova skor. Minerit hittar också en förpackning av något slag. Materialet är av det som man i Arken kallar för plastik och den doftar av någon slags mat inuti. Det märkligaste med fotspåren är att de varken leder till eller från platsen.

Sällskapet bestämmer sig för att finna sin väg tillbaka till fågelkadavren för att se om Bing kan spåra var de kom ifrån. Någonstans har de hört talas om Skrädevråkar och hur de tenderar att samla på sig både ett och annat i sina bon. Minerit lyckas få med sig Bing på noterna och den sistnämnde får återigen upp ett bra spår - denna gången leder det rakt västerut in i Andra Skogen. Ganska direkt in i skogen stöter de på ett stort parti ondskefulla Zontörne som de blir lite osäkra inför. Hade inte Stig nämnt nåt om dessa? Är dessa törnar farliga? Bättre att ta det säkra före det osäkra, tänker de, och tar en rejäl omväg kring taggarna.

Väl inne i skogen, som tätnar rejält efter bara tiotalet meter, har de stora bekymmer med att ta sig fram över slingrande rotsystem, hängande slanor och styva ormbunkar. Hunden Bing är den enda som tar sig fram hyffsat smidigt i den eländiga terrängen.

Plötsligt hör sällskapet ett fruktansvärt oväsen framför sig. Något stort och förfärligt grymtande brakar sin väg framåt i riktning mot rollpersonerna. Man befarar det värsta och ställer sig beredda på det värsta. Efter några illavarslande sekunder dyker en Skövlare upp - en gigantisk vildsvinsliknande best, stor som en folkvagn och med betar som tågräls! Den skövlar verkligen allt i sin väg och träd, gräs och stenar flyger all världens väg. Vårt sällskap står beredda med allehanda tillhyggen och vapen. Gevär fyras av om vartannat. Plötsligt faller besten, bara några meter från Pyro. Zipp hade lyckats få in en riktigt fullträff med sitt skrotgevär. Gruppen häpnar.

Efter att ha sågat av Skövlarens betar följer gruppen Bings spårande ännu djupare in i skogen. De inser snart att de stövlat i skog nästan hela dagen och att det inte är säkert att de kan ta sig tillbaka till Arken innan mörkret faller. Och de vet att det är förknippat med påtaglig livsfara att vistas i Zonen i mörker. En stunds överläggande och de bestämmer sig för att trampa vidare, bara lite.

Då ser de hur lövverket blir glesare och terrängen mindre eländig. Samtidigt som de möts av en sumpig, rutten doft av ett kärr eller något liknande. Framför sällskapet öppnar sig skogen och precis vid fötterna övergår de knotiga rötterna till vattenväxter och sumpig mark, för att några meter senare övergå till mörkt vatten. Ett femtiotal meter bortom vattnet tornar ett slags komplex upp sig med konstiga, stora behållare, rörsystem och ett högt torn vars topp kröns av vad som ser ut att vara ett fågelbo av skrot. Mycket riktigt. Efter en kort stund ser de en skrädesvråk komma inflygande med något som ser ut som en person i klorna. Den landar i boet.

Efter att ha stått i skogsbrynet och observerat komplexet under några minuter beslutar sig gruppen för att att, i skymningen, försöka ta sig helskinnade tillbaka till Arken. Efter att Pyro tillverkat några rudimentära facklor, som han dessutom lyckades få eld på påbörjade sällskapet den mödosamma färden tillbaka genom Andra skogen - över stock och sten.

Efter åtskilliga rispor och snedtramp i den ojämna terrängen återkommer RP tillbaka till Arken, bara för att finna att Folket i upprorsstämning! Tydligen har de senaste timmarnas diskussioner mellan de olika falangerna i Arken eskalerat till en hätsk stämning. Revoltörernas ledare, Maxim försöker gjuta olja på vågorna och mana till lugn, medan Mörkerkulten verkar ha lyckats ha fått med sig majoriteten. Mörkerkultens boss, Joak, talar om all olycka som drabbat Arken och att det krävs ett blodsoffer för att mota bort all ondska och olycka! Många håller med och det ropas efter att offra någon av de svagaste och sjukaste! Despoternas ledare förefaller vara på Mörkerkultens sida och antar en något tillbakadragen roll i diskussionerna. När hetsen att offra en av Folket är som störst och det skanderas död och upprättelse så att det ekar i väggarna får Zipp nog.

Helt plötsligt stannar all aktivitet av det öronbedövande ljudet från Zipps skrotgevär. Joak faller livlös till marken. Under några sekunder står allting stilla. Sedan utbryter ett, om möjligt, ännu värre kaos när det går upp för Folket vad som hänt. Det är främst Mörkerkulten och deras anhang som ger sig på Zipp som dock lyckas fälla ut sin insektsvingar och flyger iväg, ut genom tunnlarna och upp i den mörka natten.

Kvar är en Ark i uppror.
 
User avatar
vicvolta
Topic Author
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Wed 24 Feb 2016, 20:19

SPELMÖTE VII

Efter att Zip har flaxat iväg och flytt ut ur Arken bryter ett tumultartat slagsmål ut mellan de olika grupperingarna. Pyro, Minerit och Lack lyckas dock under vissa svårigheter ta sig därifrån. Någonstans skiljs de åt och Lack hamnar ner i de undre gångarna och bland bosättningarna, där de som inte velat ta del av händelserna vid “torget” hållit sig undan. Däribland Lacks lilla harem av slavdamer som han under en längre tid ömsom skyddat och ömsom utnyttjat. Han hinner dock knappt hämta andan förrän en lynchmobb på 16 ilskna män med blandade tillhyggen kräver att Lack -som en medsympatisör till den kallblodige mördaren Zip - följer med upp till torget för någon slags rättegång. En vild diskussion utbryter. Lack lyckas emellertid att övertala mobben att få lämna arken och få fly via den gamla tunneln som leder bort mot den gamla ruinstaden. Sagt och gjort, han lämnar omedelbart Arken via den mörka och fuktdrypande tunneln.

Under tiden har Zip tagit sig ut till ytan och flugit upp några meter i en ruin. Han har märkt att en handfull argsinta mutanter följt efter honom men tappat bort honom precis vid utgången. Detta råder Zip dock bot på när han ropar till dem: “Hallådär! Sluta upp med dessa dumheter!” En av dem tittar då upp och avfyrar en pil mot honom. Zip blir träffad men pilen tycks inte göra någon skada då han för ett kort ögonblick förvandlar sin hud till grov och hård bark. Sen händer något och Zip faller ihop någonstans på ett av de övre våningsplanen i ruinen. Ögonblicket senare anländer även Minerit och Pyro som även de lyckats ta sig upp och ut. De försöker ropa till angriparna att lägga av men det är meningslöst. Pyro använder sin mutation och ser till att en av dem formligen bryter ihop och genast blir ångerfull. Några av dem drar sig tillbaka till Arken, men tre har gett sig in i ruinen där Zip tagit sin tillflykt. Pyro och Minerit följer efter men anar strax ett bakhåll. Minerit skickar fram Bing som genast attackerar en av angriparna med en bettserie. Samtidigt hoppar en annan mutant fram bakom ett hörn och försöker hugga Pyro med ett svärd medan denne reagerar blixtsnabbt och avfyrar sin skrotpistol. Pyro missar men blir dock träffad själv av svärdet och faller till marken, där han redan nästa sekund laddar och skjuter igen. Denna gången gör han processen kort med fienden och mutanten har satt sin sista potatis. Då Minerit inser att Bing har avverkat hotet skickar han iväg honom för att söka efter fler angripare. Minerit finner även att Pyro verkar ha hamnat i någon slags chocktillstånd. Sedan finner de också Zip som även han har brutit ihop och behöver lite samtalscoachning. De tre drar sig tillbaka till en närliggande byggnad för att slicka såren och överlägga. På vägen dit träffar de på Lacks slavinna som berättar att han flytt från Arken genom Mörka tunneln.

Under tiden har Lack travat och snavat genom tunneln, under vattnet, och över till andra sidan. Då han aldrig har varit här förut tar han det försiktigt och är på sin vakt. Efter att ha klättrat upp till ytan ser han ett ännu tätare stadslandskap, fyllt med överväxta ruiner, bilvrak och en och annan strykarhund. Rötan verkar mer påtaglig här, men Lack är osäker. Han tar sig långsamt fram och undersöker omgivningarna söderöver, neråt vattnet. På andra sidan ser han resterna av Motorfolkets lägerplats men inget spår av några mutanter. Han fortsätter spankulera längs med vattnet tills han helt plötsligt verkar befinna sig i en jättesvärm med mygg! Psimygg skriker Lack för sig själv och flyr viftande därifrån. Precis när faran verkar vara över slår han tån i något och snubblar framåt. På marken, nästan helt begravt i jord sticker en bit av en kantig plastlåda upp. Han börjar gräva fram den.

På andra sidan, en bra bit därifrån har Pyro, Minerit och Zip börjat röra sig österut. Efter att ha fått informationen att Lack troligtvis befinner sig på andra sidan vattnet bestämmer de sig för att försöka ta sig över. Enda kända överfarten är via tunneln, men då måste de ner i Arken igen. Därför är de nu på väg mot vad de tror är en slags flytfarkost, som många av folket har sett flyta ett trettiotal meter utanför vad som nog en gång var en slags hamn. På vägen dit passerar de ett gammalt och sönderrostat bilvrak som är nästan helt överväxt. Zip stannar upp och går tillbaka till bilens bakdel och lyfter bort några bladrankor och rostiga plåtar. Där hittar han ett malätet tygbylte som innehåller ett gevär. Inte något ihopskruvat skrotgevär, utan ett forngevär som ser nästan helt oanvänt ut. I geväret, som dessutom är utrustat med kikarsikte, finns också tre patroner.

Framme vid vattenbrynet, där fornmänniskorna troligen haft en slags hamn för små båtar, finns bara mängder med uppsköljt bråte och röt-tång. Strax utanför, i vattnet, ligger den gamla båten och guppar - fören sitter rejält fast i en hög med bråte cirka 30 meter ut i vattnet. Medan Pyro och Minerit börjar leta efter saker som flyter för att snickra ihop en slags flotte, flyger Zip snabbt och lätt över och landar i den delvis vattenfyllda sittbrunnen. Båten gungar på ett sätt som Zip aldrig varit med om förr medan han sakta rör sig mot den lilla dörren ner till båtens inre. När han får upp den och ser in i ett kompakt mörker möts han av både doften av rutten fisk och spetsen av en pil.

På andra sidan, en kilometer bort, ser Lack i fjärran sina kamrater. Efter att han grävt fram någon slags apparat med en antenn ser han hur Zip flyger över till båten och hur de andra börjar sina trevande paddlingsförsök på sin hemsnickrade flotte. Han försöker göra sig sedd genom att skapa någon slags solkatt.

Zip förklarar att han inte vill något ont varpå han direkt känner något märkligt i sitt huvud. Som om någon mer finns där inne för en sekund. Personen inne i båten sänker strax vapnet och ber Zip komma in. Inne i båtens hytt är det knähögt med gammalt rötvatten, rutten tång och bråte överallt. Det är mörkt men Zip ser ändå tillräckligt bra mutanten därinne. Han är smal och skynklig och har en grågrönaktig hy som är full av fläckar och små bölder. Han bär en trasig överrock och har märkliga räfflor på var sida om halsen. Huvudet är kalt och ögonen är mjölkvita.

Den amfibieliknande mutanten tar kort därefter även emot Minerit och Pyro som paddlat de dryga 20 metrarna till den gamla segelbåten. Sedan berättar han hur han kommit hit från en bosättning norrut i en jättestor gammal båt. Han beskriver hur livet i denna bosättning varit väldigt hårt, med vad som verkar varit en starkt hierarkiskt struktur, och att den fungerat som en slags handelsutpost där mutanter från lite varstans kom för byteshandel. Oftast gick det vilt till och Idas, som han presenterar sig som, låg långt ner i hackordningen och fördrevs efter att han anklagats för stöld. Han har simmat runt i zonen och bott på olika ställen tills han hamnade i båten. Han vill gärna byta till sig rötfritt vatten och erbjuder rollpersonerna olika föremål (bla en skiftnyckel, ett batteri och en signalpistol). De bestämmer sig för skiftnyckeln.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Fri 26 Feb 2016, 15:00

Kul att följa!
Fria Ligan
 
User avatar
vicvolta
Topic Author
Posts: 35
Joined: Thu 31 Jul 2014, 09:31

Re: I Liljeholmens tunnelbanestation

Wed 13 Apr 2016, 09:06

SPELMÖTE VIII
Rollpersonerna tackar för sig och lämnar Idas i det rötfyllda segelbåtsvraket och paddlar tillbaka mot stranden på sin lilla flotte. Då får de audiovisuell kontakt med Lack, som står på stranden på andra sidan strömmen och hojtar att motorfolket inte verkar synas till och viftar med ett blankt föremål som reflekterar solen. De bestämmer sig då för att ändra färdriktning och styr norrut över strömmen. Det visar sig ganska snart att strömmen är starkare än de trott och de tvingas ta i för kung och fosterland (!). Både Minerit och Zip blir fullkomligt slut på kuppen men de bestämmer sig ändå för att försöka paddla sig uppströms där de vet att Motorfolket spännt en tross tvärs över vattnet (se spelmöte III). Med hjälp av denna tross tänker de trotsa den starka strömmen och ta sig över till andra sidan.

Sagt och gjort, de tre kommer fram till trossen bara några meter ut i vattnet vid den södra stranden. Hela tiden får de parera mot strid ström och allehanda skräp och bråte som flyter i det rötfyllda vattnet och slår emot deras lilla flotte. Samtliga flottister grabbar tag i trossen och genom ren och skär råstyrka kämpar de sig över till andra sidan där de äntligen kan pusta ut. Dock är de översköljda av rötvatten och mår inte så gött. När de sitter och kramar ur strumpor och skodon kommer Lack lallandes

Hans andra fynd var en räls liknande den som finns nere i Arken. Fast denna rälsen gå ovan jord och är i betydligt sämre skick, rostig, överväxt och sönder på sina ställen. Rälsen följer strandlinjen österut och försvinner i diset. Sällskapet bestämmer sig för att följa spåret och se vart det leder. Medan de balanserar på slipers och överväxt räls diskuterar de hur de ska få tag på mat. Förråden tryter och man börjar bli både hungrig och törstig. Några meter vid högra sidan av banvallen sluttar marken nedåt till vattenbrynet, där massvis med bråte - allt från gamla sönderslagna båtvrak till grova trädgrenar - fyller strandkanten så långt ögat kan nå. Till vänster löper en tät växtlighet längs spåret. Här och där sträcker sig rankor och snår ut över rälsen. Plötsligt upptäcker Minerit några små benbitar och fjädrar som ligger bland grus och bladskott. Det ser ut som resterna av ett mindre fjäderfä. Någon minns att någon i Arken pratat om hönsfåglar som gick fint att äta. Minerit och Zip bestämmer sig för att undersöka saken närmre och börjar klättra in i det täta buskaget.

Några meter in börjar de dock ana oråd när de stöter på en skalle som starkt påminner om en människas. Här ligger också fler benrester från något djur på marken. Minerit börjar just ana varåt detta barkar när de märker hur växtligheten runt omkring dem börjar röra på sig samtidig som Lack -som står kvar och pratar med Pyro ute på rälsen- plötsligt attackeras av en levande gren.

Av någon anledning har Lack en av sina yxor redo och reagerar blixtsnabbt med ett försök att parera attacken, men får inte riktigt till någon träff varpå grenen griper honom runt bålen likt en tentakel. Pyro ger sig på grenen och försöker slita loss Lack.
Inne i buskaget attackeras också Minerit och Zip av grenar kors och tvärs. Minerit skickar iväg Bing och parerar smidigt en angripande slana med gevärskolven medan Zip försöker ta till flykten, men misslyckas och snubblar och landar mitt bland grenar och rötter som börjar vira sig runt honom. Zip får då någon slags panikattack och hans hud nästan exploderar av taggar och förhårdnader. Samtidigt gör Pyro allt han kan och sliter loss Lack från grenen. Lack blir då också han ursinnig och tar ett högt hopp upp på buskträden och börjar slita, bita och riva med - för stunden - sylvassa klor och enorma huggtänder. Zip får upp en liten kniv och lyckas med nöd och näppe skära loss sig samtidigt som Pyro tar tag i en av grenarna och fokuserar på att tillfoga skada.

Plötsligt liksom dör all aktivitet i de tidigare så fasansfulla rötterna och grenarna. Illaluktande sav har stänkt och droppat från växten, inte minst från den avskurna lianliknande grenen, och stänkt på alla utom Pyro. Minerit mumlar något om Dråparträd och börjar släpa ut Zip som fortfarande är helt slutkörd och panikslagen på samma gång. Ungefär samtidigt dimper Lack ned från lövverket ovanför och rotar runt lite bland buskar och snår. Han hittar en trasig gammal jacka med ett tygmärke på. Mitt upp i allt dyker en hare fram, till synes helt ovetandes om händelserna. Zip fångar in den.

Sällskapet fortsätter en bit längs stranden men eftersom det har börjat kvällna hjälper sällskapet Pyro att bygga en koja av några båtdelar och en grov segelduk som man tror kan skydda mot rötregn om det skulle börja regna. Alla är slitna, trötta och hungriga. Haren tillagas och man samtalar om Dråparträdet. Alla utom Minerit hävdar att man var den som fällde fienden.

Vid lägerelden visar Lack den gamla jackan med tygmärket för de andra. Minerit lyckas tyda bokstäverna och gruppen inser att de måste ta sig tillbaka till Arken när det har lugnat ner sig. Den gamles berättelser om Eden kanske inte bara var sagor. Lack avslöjar sina planer om att han planerar bli boss över ett gäng där alla utstötta och ensamma i tunnelbanan kan få skydd.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 7 guests