User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Karlstad - Bergvik

Wed 06 May 2015, 08:48

Bra rapport! :)
Fria Ligan
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Sun 28 Jun 2015, 01:35

Några dagar har passerat sedan expeditionen återkommit och rådet är i full gång med att planera en ny till det så kallade sjukhuset. Rojja, en högst driftig herre tycker att rådet ödslar en massa tid på planeringen och besöker en av medlemmarna i rådet och framför sina åsikter om att en liten expedition borde skickas först för att reka läget och för att få fram mer info. Rojja får inte alls ut det han vill av samtalet och tar saken i egna händer, han samlar ihop zonstrykaren Max och skrotskallen Timmy från första utflykten och planerar sin egna lilla expedition till sjukhuset utan rådets vetskap. Max har inget större problem med en tur och Timmy faller pladask för Rojjas prat om fantastiska åk-mackapärer och dåtidens pinaler som står att finna.
Sagt och gjort så smyger sig de sig iväg mitt på dagen och börjar sin strapats.
Under eftermiddagen siktas sjukhuset och smygandet och spanande påbörjas, efter lite trädklättring anses kusten klar och skaran närmar sig sitt mål. Likt skuggor tar de sig fram genom den djungel som växt upp under alla år sedan undergången. Max och Rojja håller span på den fasad som de sett något skjuta ifrån. Timmy som nu uppnått någon form av euforiskt tillstånd springer runt som en 4 åring på jhuleafton på parkeringen och undersöker alla forntida fortskaffningsmedel som stått där i alla år och rostat sönder, helt frånkopplad från världen i sitt sökande på skrot.

Ett trasigt fönster blir ingången i det gamla huset. Rum efter rum gås igenom i husets ena flygel, korridor efter korridor finkammas men få fynd står att finna. Någon har varit här förut....
När flygeln är genomsökt är det bara källaren kvar.... ner i mörkret... eftersom denna expedition inte va så där jätte planerad så inser samlingen herrar att de endast har en fackla med sig, i tätt sluten formation sniglar sig gruppen fram. Facklans ljus kastar långa och märkliga skuggor på väggarna. Gångar som går under det gamla huset tycks vara oändligt långa. Rasslet av små gnagare, droppande vattenrör och spöklika ljud plågar gruppen i deras långsamma sökande, efter lite samråd vid en korsning tar de till höger och finner snart ett trapphus och börjar återigen söka igenom rum. Den här flygeln har helt klart haft besökare eller rent av boende nyligen, skräp, mat och allehanda rester av ockupanter hittas. För varje våning de går upp blir spåren tydligare. Max påpekar att han hört ljud från våningen över, på femte våningen har tre zongastar förskansat sig bakom barrikader.
Femte våningen är mörklagd och full av gammalt skräp, våra herrar nästintill kryper in i korridoren, de kastar in sina facklor som Timmy petat ihop i korridoren under för att ha någon tillstymmelse av möjlighet att se vad som väntar dem. Responsen låter sig inte vänta.
Gastarna går direkt till anfall, likt en beige Batman slänger sig en gast fram i en för stor och trasig trenchcoat med kniv i högsta hugg, hans kumpan i mörkblått regnställ kommer vevande med en cykelkedja och längst bort i korridoren sitter en feg krake med ett skrotgevär.
Striden är kort och blodig! På båda sidor... gastarna ligger snart med så gör även Rojja och Timmy, det är med nöd och näppe som max lyckas få dom på benen igen. Våningen söks grundligt igenom, utöver gastarnas vapen så hittas lite mat, vatten, en ynka patron och en förbandslåda hittas, synd att jag inte hittade den först muttrar Max när ser hur "fint" han har lappat ihop sina kamrater.
Med nerverna på helspänn spenderas natten i gastarnas tillhåll i väntan på gryningen. Dagen spenderas med att utforska resterande delar av sjukhuset som är helt, Timmy har inte hittat ett sånt där stort fortskaffningsmedel som han hoppats på men en chockbatong och en kompis-med-dej-själv-tröja, både Rojja och Max tycker att Timmy ser väldigt märklig ut när kan går runt och kramar sig själv i sin nya tröjan, högst märkligt klädesplagg då armarna inte har några hål för händerna utan slutar i remmar...
Färden hem börjar när mörkret faller och sent på kvällen stapplar de in i arken och stupar i säng.

Timmy är hel nöjd med sina fynd och vägrar lämna ifrån sig nått av det han hittat, Rojja är mest lättad över att han fått en nytt skrotgevär då det gamla gick sönder och Max tycks lida av lite beslutsamhetsångest angående förbandslådan, ska han lämna det till gryningsvalvet, till samlaren Nils och få lite betalt för den eller rentav behålla den, med vetskap om gårdagens händelser så är den ju helt klart väldigt användbar...

Svinstian avslutas och ett nytt projekt beslutas om att sparkas igång i form av en palissad.
 
KalleFridholm
Posts: 62
Joined: Wed 20 May 2015, 09:40

Re: Karlstad - Bergvik

Mon 13 Jul 2015, 14:14

Då jag själv bor i Karlstad är det kul att läsa om en Mutantkampanj som utspelar sig i Karlstad, fantastikt bra drag att lägga Arken ute på Bergvik :D

Undrar om de hittar ut till Skutbergets Camping eller till Färdig Betongs fabrik och vad som döljer sig i dessa ruiner?
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Thu 16 Jul 2015, 18:25

vi får se vart detta tar vägen, hade en plan men den skrotar spelarna som vanligt :P man får lite intressanta perspektiv när man spelar på hemma plan faktiskt
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 04 Aug 2015, 23:49

En vecka efter att den första expeditionen är utförts planeras det en hel massa nya färder ut i vildmarken av många av arkens innevånare, dock så är det ingen som vågar sig ut. Det verkar nästan som alla väntar på något men ingen vet vad, rådet planerar sin i samråd med bossarna medans bossarna planerar sina egna lite grann i smyg. I och med den första så har ju en helt ny värld öppnat sig med oändliga möjligheter men även alla de faror som den gamle har varnat om har ju helt plötsligt blivit sanna, kan det va därför det pratas så mycket om dessa färder men inget händer? Alla vill ha en bit av kakan men ingen vill bli biten....

Trots alla dessa funderingar om vad som kan finnas ute i zonens mörker leder zonstrykaren Max vägen norr ut i skogen längs med den gamla vägen som ringlar sig genom landskapet bakom honom går Brynolf och Maxim, Maxim som nu har solat sig i glansen av rampljuset efter första rundan vill nu ha mer, mer att få på pränt i sin bok om hur arken har spridit sin civilisation och kultur genom zonen. Max som nu börjar bli van att röra sig ute i outforskad mark får snart nos på aktivitet i den numera livlösa ruinstaden. Efter lite smygande finner herrarna 3 utmärglade mutanter som systematiskt går genom gamla fallfärdiga ruckel till bostäder. Maxim som går i bräschen för den kulturella och intellektuella delen av arken går modigt fram utan vapen och med en guldfärgad burk och visar fredliga avsikter med höjda händer och söker för första gången kontakt med mutanter utanför arken, med vänlig min och mjuka armrörelser lyckas han göra sig förstådd trots att språket är näst intill obegripligt.
Maten erbjuds som gåva och mottages vänligt men något avvaktande. Efter fler arm gestikulationer så sker den första handels affären i området på många många år, Ett stort steg för arken proklamerar Maxim stolt. Mat och vatten byts mot kniv och yxa. De båda grupperna skiljs åt efter att har förklarat vart de kommer från. Herrarna inser nu matförråd nu är slut men spatserar ändå nöjt hemåt.

Efter ett besök hos skrotskallen Timmy så är Brynolf nöjd ägare till en sköld och Maxim har insett att han behöver en illustratör till arkens historiebok efter ha skrivit långt in på småtimmarna om vad som hänt under dagen.
2 stycken nappar på maxims arbetsansökan,Trots att den unge krönikören Oskarin har fjäskat vitt och bredd om Maxims bravader så går jobbet till slaven Flis.

Under arbetet på försvarsverket runt arken får några av arbetarna syn på en samling mutanter som iakttar deras arbete, när detta upptäcks utbrister vild panik då ytters få av arkens innevånare faktiskt sett andra än mutanter än de de växt upp med. Med kommendant Elvira i spetsen så utfrågas arbetarna om vart, när, hur o.s.v. var de iakttagit dessa nya individer.
På arkens tak med utsikt över området påpekar Maxim sin expertis i kontakt-tagande-med-främmande-varelser och hävdar att detta bör undersökas omgående. Sagt och gjort, 15 minuter senare tågar 7 mutanter ut ur arken med taktfasta steg med Maxim i spetsen, Sandor är honom hack i häl något missnöjd då han inte får stå i centrum men med vetskap om att nått går snett så har han ryggen fri och löser gärna kommande problem med en god portion våld.
Väl framme finns inga spår av gruppen att finna och den lilla expeditionen vandrar vidare, ett industri område genomsöks på vägen men inget vettigt hittas,dock så noterar Brynolf att det finns stora fordon, enorma högar av grå massa och gruppen fastställer att industrin har varit i stort behov av stora mängder vatten och att det finns vatten att hämta om något skulle inträffa i arken, huruvida det är rötfritt eller ej undersöks inte.
Sökandet efter spår fortsätter men inga hittas, Sandor överväger att vända tillbaka men efter Brynolf har påmint honom om att det vore skamset om att återvända helt tomhänt så ändrar han sig ögonblickligen och färden fortsätter ut i det okända.
Gruppen hör ljud längre fram och marscherar snabbt framåt, på en öppen yta står en samling varelser, väldigt lika mutanterna själva men med slitna paltor. En lätt kalabalik lägger sig över fältet då ingen vet vad som komma skall, Maxim tycker sig känna igen 3 av herrarna i gruppen, det är de som de har idkat byteshandel med. Han förklarar självsäkert att han har läget under kontroll och roffar snabbt åt sig det guldglänsande tratt liknade föremålet de hittat på vägen och går lugnt och stilla fram och erbjuder det som gåva. De tre byteshandlarna tar tacksamt emot den och erbjuder arkens medlemmar att slå sig ner, de har lyckats fälla ett stort bytesdjur och som det ser ut nu så vankas det en festmåltid.
Sandors tankebanor går som vanligt via våld först och konstaterar att de nog kan ta sig ann vildarna då de bara är 3 fler då 2 har fått sätta livet till i kampen mot villebrådet. Maxim är högst bestört över Sandors förslag och att Brynolf har lyckas förstå sig på dessa primitiva mutanters språk innan honom. Kvällen förflyter med nygrillat kött, någon som arkens mutanter knappt ätit någon gång under hela sitt miserabla liv, denna delikatess får Sandors gäng att släppa garden. Vildarna ser förbryllat på när arkens alla mutanter äter och slafsar i sig köttet som vilddjur som om de aldrig har sett kött förut. Trots att det är stor chans att köttet är rötsmittat så somnar alla mätta och belåtna bredvid den sprakande lägerelden.
Last edited by henriklundbäck on Wed 12 Aug 2015, 09:51, edited 1 time in total.
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 11 Aug 2015, 15:17

När skaran av mutanter gick igår så stod ett femtiotal kvar på arkens tak och inväntade spänt på vad gruppen skulle hitta, när arkens spanande mutanter får se expeditionen dyka upp där de sett "de andra" stå och iaktta arken händer inget... inga skrik, inga skott som avlossas, ingenting. Den lilla gruppen ses söka igenom platsen och sen försvinna iväg på jakt efter spår. Samlingen på taket tunnas snabbt ut och kvar står ett fåtal av arkens yngsta mutanter i hopp om att nått ska inträffa.
Kommendant Elvira har insett att vakter på taket nu är en nödvändighet nu mer än förut, med tanke på läget i arken och den yttre världen har massor att erbjuda både på gott och ont så om nått närmar sig så ska hon banne mej va den första som får reda på något. Men diktatoriska kommandon så rekryterar hon snabbt de få mutanter som står på taket, vaktschema annordnas samt att innan mörkret faller så står även 3 st provisoriska små vakttorn.

Strax efter gryning råder än en gång full panik i arken, en av nattvakterna har yrvaket snubblat i i Elviras tillhåll och hävdar att ett ljus närmar sig från havet.
Inom 10 minuter så står nästintill hela arkens innevånare på taket och spanar ut över "havet"
Något ljus syns inte till men allteftersom morgondimman saktat tunnas ut ses ett stort någonting växa fram.
I uppståndelsen som uppstår på taket så ger en del av arkens tak som varit hårt ansatt av väder och vind under alla år vika. De flesta lyckas ta sig i säkerhet men 3 mutanter störtar hjälplöst ner i hålet, deras skrik avbryts snabbt och med ett avskyvärt ljud.

Nattens vakter byts ut och de nya beordras att hålla konstant uppsikt mot havet.
Arkens mutanter får börja med att plocka ner och ihop sina 3 forna kamrater innan dagens ordinarie sysslor påbörjas, skrotskallarna skickas upp på taket för att lappa ihop taket igen snarast möjligt då det är omöjligt att förutspå när nästa frät-regn driver in nästa gång från havet.
Last edited by henriklundbäck on Wed 12 Aug 2015, 18:09, edited 3 times in total.
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 11 Aug 2015, 22:10

Expeditions medlemmarna vaknar upp i gryningen, glada av att vara vid liv efter första natten i zonen. Varken vilddjur, monster eller "de andra" har stört deras sömn. Deras nyfunna vänner börjar med att bryta upp sitt läger och planerar avfärd norrut. Maxim har med övriga medlemmar funderat på om de får följa med och lära sig av deras överlevnads tekning och jakt erfarenheter och frågar således detta. Vandrarna ser förbryllade ut, är det inte bra i ert hem? Varför vill ni följa med oss och leva som vi? Efter lite förklaring så accepterar dom att få lite medresenärer.
Maxim meddelar att dom vill se något häftigt, kan ni visa oss det?
Vandrarna rycker lite på axlarna och pratar sinsemellan och konstaterar att den nog kommer stöta på något av detta "häftigt" på vägen.
Färden går åt norr längs med vägen och avbryts lika fort som den börjat då tystnaden och vindens sus förstörs av högljutt bröl och oljud, vandrarna slänger sig snabbt i skydd bakom buskage och bråte. Maxim med följe gör samma sak, oljudet blir högre och högre tills det är öronbedövande högt. Flertalet fordon i olika storlekar brölar förbi i rasande fart och ljudet avtar lika fort som det kom men ett ljud dröjer sig kvar. Ojämnt och konstigt efter några minuter kommer ett ensamt fordon som hoppar och hackar fram längs med vägen, motorn rusas och bilen sticker iväg med en väldig fart, kort därefter hörs en ljudlig explosion sen ses en rökpelare stiga mot skyn. Expeditionen beger sig efter för att se vad som hänt, ett brinnande bilvrak hittas fast kilad i vägräcket.
En mutant sitter vid ratten, en ligger på vägen och en sista hittas i slänten bredvid vägen. Tyvärr så finns inget att hitta förutom en bilen, visserligen inget dåligt fynd men den lär ju inte rulla efter den där smällen. Efter lite närmare undersökning så ser Sandor att det lite små saker på golvet på passagerarsidan. Brynolf som är van vid värme lyckas håva ut de få ransoner mat och vatten samt några patroner innan de går av av hettan.

Timmy och 2 skrotskallar ligger på taket och försöker lappa ihop morgonens katastrof när motorljuden får dom att avbryta sitt arbete. Inom kort ser de 3 motorskallarna hur ett antal fordon susar förbi på vägen utanför arken. Tysta står de där och dreglar över faktumet att de just sett fungerande fordon. FUNGERANDE FORDON!
Strax därefter hörs en jätte smäll och rök stiger snart mot himlen. De 3 skallarna slänger sig ner och ut mot den stigande pelaren, utan tanke på sina egna liv så rusar de ut i zonen.

Helt plötsligt kommer det 3 st mutanter springande hals över huvud mot det brinnande vraket, Sandor beordrar sina män framåt men upptäcker snart att det är mutanter från arken och inte från Motor männen. Skrotskallarna kastar sig över fordonet och börjar demonteringen redan innan lågorna har dött ut. Vraket blir allt mindre medens högen som skall till arken bara växer. Vandrarna tillfrågas om de kan tänka sig att hjälpa till med fraktandet av bildelar. En lite karavan med Sandor i spetsen traskar sakta hemåt. Uppståndelsen blir stor när expeditionen kommer tillbaka med både bildelar och fler medlemmar än vad de gick med.
maxim förklarar för Elvira som kommer och möter dom utanför arken att detta är de mutanter de sett iaktta arken samt att det är de samma som de har idkat bytes handel med. Maxim viskar till Elvira att han tror att de kan va så att vi skulle kunna få igång vår reproduktions möjlighet med dessa nya mutanter om de får stanna i arken....
maxim ställer frågan till de ny anlända mutanterna om de skulle vilja stanna, era jakt kunskaper skulle vara högst uppskattade! Maxim får förtroendet av visa upp arken på bästa sätt för att få vandrarna att stanna.
Men en lång och grundlig guidning så drar maxim sitt trumfkort och mentalt påverkar den lilla gruppen med vandrare till att vilja stanna.

Försvarsverket avslutas med hjälp av Maxims heja ramsor och motivations tal.

Rådet beslutar om att göra e ny expedition in mot stadens centrum i hop om att höja arkens kulturella nivå, detta tycker Sektledaren Sven är en dålig ide och påpekar tydligt att ett tempel vore på sin plats i arken.

Dagen efter tågar en väll utrustad expedition iväg österut, innan avresan så intervjuar Maxim alla förutom krönikören Oskarion om deras tankar och förhoppningar om vad som komma skall.

Ett nytt projekt dras igång, ett stort och högt utkikstorn börjar ta form på arkens tak.

Timmy som har haft en del nytt skrot att pilla med får reda på av Brynolf att det finns ett antal stora fordon på den gamla industri området, du vet det där ni passerade igår på väg till det brinnande vraket... Timmy tänker. Hans ansikte skiner upp, vänder sig och börjar gå. Efter ett par meter ropar han till Brynolf ska du med? jag går nu! Brynolf får med sig Max och får Flis med skickad av Maxim, Maxim är nått på spåren säger han finurligt och hävdar att han har viktigare saker att göra än att titta på gamla fordon och en skräpig ruin. Brynolf, Max och Flis skyndar i kapp Timmy. Väl framme på det gamla industriområdet går Timmy lös på allt som inte har svetsats fast, högen blir enorm! Trots många försök så begriper sig inte Brynolf på vart fabriken får sitt vatten och Max fast ställer att deras misstankar om att den stora vägen fortsätter långt bort åt alla väderstreck. Med samlad ansträngning så får Timmy med sig mycket av skrotet hem till arken. Tråkigt nog så tycks en del av alla pryttlar och pinaler sam samlat ihop fått fötter och försvunnit under natten...

Brynolf känner att irritations nivån är hög på grund av Sven och hans gelikars ställning i arken och bestämmer sig för att det är dags att prata allvar med dom, han beger sig helt sonika iväg till Svens lilla tillhåll och börjar påpeka för en av krossarna att Sven inte är en bra kille och att han motsätter sig många av arkens framsteg, reaktionen låter sig inte vänta. Brynolf finner sig snart liggandes på golvet efter en kraftig knogmacka och blir där efter hemsläpad. Efter att ha gråtit en skvätt i smyg och tröstätit flera portioner mat så brinner nederlaget och besvikelsen fortfarande i hans bröst. Hedern måste återupprättas! Han ska allt visa dom!

Maxim har tagit ansvar för de nya mutanterna och försöker mer ingående förklara för dom hur arken fungerar och vart man skall vända sig när det är frågor. Maxim har under sin tid som mentor och lärare funderat på hur man skall lägga fram reproduktions frågan till en av de nya anlända kvinnomutanterna.

Med gårdagens förnedring så måste Brynolf hävda sig, han samlar ihop Max,Timmy, Maxim,Flis och 4 av de ny anlända för en tur söderut.
Här ser världen annorlunda ut, det de sett tidigare har varit hårt ansat av väder, vind och tidens hårda tand. Här är landskapet sönderskjutet, vrak av Fordon som sprängts, gamla krigsmaskiner, robot delar och pansarvagnar. Enorma byggen som byggts enbart för förstörelse. Alla uppfattar rörelsen bland vraken, nått stort!
Krypandes och ålande tar de sig fram bland kvarlevorna av ruiner och sönderbombade vrak. Brynolf som nu ser sin chans till att ta tillbaka sin heder tuffar till sig trots att hotet inte gett sig till känna och med Maxim som tycks va en bra inspiratör ser det lilla sällskapet hur Brynolf reser sig hastigt och och lite ett lokomotiv springer med sin yxa i högsta hugg mot det annalkande hotet, smidigt kryper besten upp på ett vrak. En enorm insektoid ger sig till känna och avlossar en skur taggar mot den anfallande mutanten, denna skur går helt förbi Brynolf som ylande kommer springande.
De övriga mutanterna ser hur murbruk och delar av väggar går sönder när de 20 cm långa taggarna slår in i deras skydd.
Timmy avlossar sin nybyggda skrotbössa, träffade gjorde han ju men hände nått?
När Brynolf är inom en armslängd från monstret så skriker han BRINN!!! Ögonblickligen ses rök sippra ut under bestens skyddsplåtar. Sekunden efter begraver Max en pil i bestens hals och Brynolf måste kasta sig undan för att inte hamna under den.
De spjut beväpnade mutanterna de fått med sig skyndar snabbt framåt och förklarar besten död, stor jägare, mäktig krigare, modig säger dom och klappar Brynolf stolt på axeln. Brynolf ser väldigt nöjd ut till flis kommer med en av taggarna... Brynolf känner sig kraftigt illamående och det snurrar lite konstigt i huvudet när han inser vad som kunde ha inträffat.
Tur måste man ju ha ibland också hävdar han och pustar ut, turen tycks bestå då de efter en stunds letande hittar en generator i ett av de gamla vraken. De spatserar vidare söder längs vägen och ser hur det krigsdrabbade området övergår till överväxta ruiner och sen växlar till skog och träskmark, vägen de följt blir mindre och mindre synlig i den svamplika undervegetationen och försvinner tillslut ner i dyn.
Här tar nog dagens resa slut, mörkret börjar komma krypande och skuggorna blir allt lägre. På vägen hem hittas en lite metall burk med färgglada kritor, Flis tycker inte alls att de smakar gott men de tycks ju vara för ett annat syfte. De stannar till vid besten de fält som det fortfarande ses rök sippra ut från, Brynolf tar dess huvud som trofé innan den sista biten hem avverkas.
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Sat 05 Sep 2015, 12:20

Det skramlar och låter i arken när gamla övegivna projekt rivs och materialet dras upp på taket för att färdigställa utkikstornet. Straxs innan tornet står klart ses expeditionen som rådet skickade iväg komma tillbaka. 1 2 3 .... alla tycks ha kalarat sig men....
Det är ingen munter skara som återvänder, deras första expedition är ett fatalt misslyckande. Osämja, okunskap, zonröta, de har tusen ursäkter och förklaringar till varför de ha kommit tillbaka. Rådet är väldigt missnöjda över deras misslyckande.
Nej, det här går inte anser Rojja. Arken va lovad kultur! Och kultur ska de få! Vad nu det än är... Rojja drar ihop järngänget, Max, Brynolf och Timmy. Mat och vatten byts mot patroner, Timmy fixar till ett spjut av krypskyttens sylvassa tag och lite skrot, sen ger de sig iväg.
Vägen mot det gamla sjukhuset kan de nu och färden går snabbt och snart är de ute i outforskad terräng. De uråldriga husen sträcker sig högt upp mot himlen, en grå dyster värld full av smuts och damm. Än är det tidigt på våren men ändå börjar knoppar och små blad titta fram på sina ställen. De hittar snart spår bland de gamla gapande byggnaderna. Glas som rasat ner från husen krasar under deras fötter när de banar sig fram. Ett hus uppe på en bergsknalle pekas ut som ett bra ställe för att få lite översikt på området. En gamla betongtrapp leder den upp mot det gamla huset, det står gapande tomt och delar av väggarna har raset ner.

Varför glömmer vi alltid facklor?? Slarvigt av oss muttrar någon av dem i mörkret på vägen upp. De rasar ut på en våning, flämtande och flåsande ligger de i en smutsig korridor medans de vilar sig lite, 6 står det på dörren.
De vet att trappen fortsätter uppåt men just nu är det ingen som är intresserad av att ta ett steg till. Ett solkigt fönster släpper in ett blekt ljus i korridoren. Dörrarna är av metall och målade i trä liknade mönster, alla är låsta utom en, den står lite på glänt. Brynolf smyger försiktigt fram och kikar in. Dörren glider tyst upp och han kliver in, den forntida boningen är smutsig och allt är blekt av solens obönhörliga strålar, tapeterna på väggarna har släppt och de har börjat rulla ihop sig, färgen i taket har lossnat i stora flak och smulas sönder när han sakta tar sig fram. Allt är täckt i damm och smuts, med stor fascination ser sig Brynolf om i den gamles värld, det va så här de levde. Han rotar sig fram bland bråten som stått i otaliga år och förfallit. Han ser kort och bilder, inte bilder som de sett förut i gamla tidningar i arken utan personliga bilder på personer den eller de som bott här känt, det känns nästan som han gör intrång i någon annans liv trots att han vet att de är sedan länge borta. Brynolf plockar på sig 2 bilder från förr. Rojja kommer in och tar en titt bland bråten han med, en gryta som tycks ha stått pall för tidens tand plockas med och det gamla köksbordet blir snabbt och effektivt några facklor. Från deras position på våning 6 har de lokaliserat en vit stor byggnad, en bro och nått som enklast kan beskrivas som en djungel. Värt att komma ihåg och undersökas senare.
Väl ute igen följs spåren bland ruinerna och ute på en vad som troligtvis har varit ett öppet grönområde står en stor samling slitna varelser, trasiga paltor och krumma kroppar. Jaha och nu då.... De iakttar samlingen som försöker ta sig in i ett rött hus, taket har sedan länge flagnat och på den högsta toppen sitter ett blekt och glänsande kors.
De ser hur hälften tar sig in i huset medans resten står kvar, de har gjort upp en liten eld och de som tycks mest medtagna av dom stannar kvar vid denna.
Rojja tänker göra en avledande manöver och smyger sig iväg i skydd av snår och buskar till husen som ligger en bit bort.
I skydd bakom ett vildvuxet buskage tar han fram sin nyfunna gryta och börjar skramla i hopp om att påkalla någons uppmärksamhet. Det fungerar, det tar inte lång tid innan 5 av de som står vid den lilla elden börjar gå honom honom och ljudet. Yes! tänker Rojja det funkade. Han står där och ser hur de sakna närmar sig honom, -Nu blir det mat säger han och vinkar till dem.
Brynolf och Timmy ser hur Rojja står och vinkar, va fan har han tänkt nu undrar dom, samma tanke slår då Rojja...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hemma i arken är stämningen låg, nyheterna om expeditionens misslyckande sprider sig snabbt bland arkens befolkning och dess innevånare känner sig blåsta på den kultur de blivit lovade. Rådet reaktion låter sig inte vänta, de är kraftigt missnöjda över hur expeditionen har skött det hela och hävdar bestämt att:
-Gör om! Gör rätt!
Expeditionen får packa ihop sina saker igen och bege sig iväg imorgon bitti på nytt, de skulle bara våga återvända utan utdelning nästa gång!
Trots att expeditionen inte gick som det skulle så får man ju ändå se det positiva, det va ju ingen som strök med där ute i zonen.
Den som tagit misslyckandet värst är Oskarin, han hade ju lovat folket kultur, de skulle simma i kultur och så blev det så här.. Skammen är enorm, han ville ju slå Maxim på fingrarna, visa vilken krönikör som va bäst.
Nåja, Maxim har ju inte varit framme och gottat sig i Oskarins misslyckande i alla fall, inte än...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Shiiitt! Rojja lägger benen på ryggen och försvinner in bland ruinerna. Nog fungerade allt den avledande manövern. Brynolf går ut ur sitt gömställe mot de 3 skröpliga varelserna som sitter vid elden, de pekar mot honom men verkar inte agera hotfullt mest rädda, han fortsätter mot dom men försöker gå runt dom så han kan se in i den röda byggnaden om vad som föregår där inne, det är svårt att se in på så långt håll. De 3 som suttit ute vid elden stakar sig sakta framtill huset och får hjälp att komma in, strax därefter ses en stå vid ingången och spana ut.
Rojja och hans hund möts upp av Max som suttit på håll och spanat. De 5 som föll för Rojjas plan ses inte till, de har nog gått vilse.
De 4 expeditions medlemmarna strålar samman i ruinernas långa skuggor. De finner en källarlokal som de barrikaderar sig i för natten. Långa mörka illa bådande skuggor ses klättra över de gamla byggnaderna när det sista av dagsljuset tynar bort. Allt är mörkt, kalt, rått och fuktigt. Rojja kurar ihop sig tätt intill sin hund, det känns ju lite bättre iaf. De andra får klara kylan efter bästa förmåga. Vinden viner och ylar genom stadens gapande gamla byggnader, det kommer bli en lång natt.

I gryningen klättrar de ut ur den gamla källaren och i en tyst och dimm klädd värld. Den tjocka dimman rullar in i mjuka vågor från den närliggande viken, idag ska de ta sig till dit rådets expedition va på väg. De skall allt visa rådet hur man utforskar!
De rör sig sakta fram mot det röda huset för att se hur läget ser ut idag, när de kan sikta den röda byggnaden i den tjocka dimman hör de Rojja mumla -vad i möken är det där? Han pekar mot byggnaden och den svarta långa skepnaden som han ser sväljas av dimman. Ingen annan ser nått, vad, vadå, vart? Rojja kan sätta sitt skrotgevär på att nått försvann in i dimman.
De står tysta och väntar på att nått ska hända men de väntar förgäves. De smyger fram mot det kors prydda huset, gömda bakom ett stort buskage ser de hur 10 svepta kroppar ligger utanför dörren, ingen yttre åverkan på kropparna vad de kan se. Nog för att de va slitna och illa där an, men att 10 skulle dukat under på en natt kändes lite märkligt. En gestalt rör sig där inne, expeditions medlemmarna gör ett snabbt beslut, trots att husets ockupanter är vid dålig hälsa så är de fortfarande minst dubbelt så många. Nej, vi får kolla upp det här stället senare avgör de och smiter iväg med dimman som skydd.

Dimman lättar allteftersom den bleka solen stiger högre på himlavalvet. Skaran av utforskarna tar sig långsamt framåt med Max i spetsen, ett silverfärgat torn reser sig upp ur de annalkande ruinerna. Där är det, det va hit den andra expeditionen skulle. Ju närmare de kommer desto mer gör ljudet av vatten sig påmint. Den gamla staden tycks va omgärdad av vatten.
På en stenlagd gata står de och tittar det det silvriga tornet som pekar mot himlen. Gatan har för längesedan gett upp kampen mot den evigt envisa modernatur, små buskar och träd har tryckt undan mängder av stenar som fornmänniskorna har lagt.

De letar sig in i tornet via en trasig huvudentré, mängder av trasiga möbler och skräp ligger överallt. Massor av skärmar och paneler täcker väggarna, alla är svarta och tysta. Verkar ha varit ett viktigt ställe då alla dörrar är i metall och med avancerade lås. Efter en lång stund med många fula ord och en god mängd våld lyckas de forcera en dörr och ta sig in i själva tornet. Rör och ledningar finns överallt, mängder av dom. Rören går upp och ner, kors och tvärs. Plattformar, avsattser, stegar och trappor. Tycks inte finnas någon logik alls här inne och i luften går det små vägar i långa banor. Allt är mörkt och det ligger mörk rund doft i luften, en ganska välbehaglig doft. Allt är täckt i brungrått damm. Det enda som stör tystnaden är något rör som sprungit läck och står och droppar sporadiskt.

Uppåt in i mörkret letar de sig fram i fackelsken, ett ytterst märklig fabrik som detta tycks ha varit. De få dörrar som finns är ordentligt låsta och det krävs massor av våld för att få upp en enda, Brynolf har stora blåmärken på armar och händer efter att ha fått upp första dörren med ett järnrör och samlad kraft från hela skaran av mutanter. Besvikelsen är stor när det enda dom hittar i rummet är mer av de där satans panelerna, och massa papper. Mängder med papper med siffror på. Inte ens Maxim skulle ha nytta av alla de här pappren. Vyn ut ur rummet avslöjar dock mer av den lilla hamnen de sett tidigare, ett antal fartyg ligger sjunkna i det bruna vattnet utanför tornet.
Utforskandet går långsamt och är händelse löst tills de hör ett tydligt splatt, de stannar upp och fortsätter. Med jämna mellanrum hör de fler splatt ljud men kan inte se något. Plödsligt känner Brynolf ett splatt och nått landar på hans axel, panikartat sliter han bort det. Handen svider och bränns. De hör dova ljud från saker som faller. Det regnar grågrönbruna korvar från himlen. Smatt, splatt det skvätter när korvarna landar på gallergolvet, de springer hals över huvud framåt för att få skydd ovanifrån, Brynolf har fått en på benet, Max en på ryggen. De känner hur det bränner och svider där korven sitter, de använder facklan för att bränna korven så den släpper. Det fräser, pyser och bubblar i korvens skinn, stanken är outhärdlig och den biter bara hårdare och hårdare tills den tillslut faller död till golvet.

De står och flåsar intill en vägg, golvet framför dem är missfärgat av gamla korvar som fallit och sölat ner vid landningen. Brynolf håller sin väggskylt till sköld över huvudet och springer, ylande och skrikande tar han sej ner för sista trappen, det skvätter runt honom när korvarna slår ner. En dov smatt hörs när en landar på hans sköld, han skakar av den och torkar bort kletet som den lämnat på skölden mot en vägg, han ser hur det pyser och bubblar lite när korvens sekret sakta löser upp färg och smuts in till bara metallen, läskigt djur det där.
Timmy ser att Brynolf har kommit ner, det är ju bara några meter ner till golvet, max 5 eller 6 det går ju att hoppa. Nej det är inte värt det. Han följer Brynolfs ide, springer och önskar att han oxå hade en sköld. Max och Rojja kommer skrikande efter, det gick. De klarade sig från fler korvar, idéen om att de kanske är ätbara om man bara tillagar dom rätt överges snabbt. Brynolf har undertiden undersökt dennmörka bottenvåningen och har till sin förtjusning hittat ett smutsigt gamalt plast vapen med en örn på, får titta på det när vi kommer ut i dagsljuset igen. På vägen ut snubblar Timmy över ett barskrapat lik, han ser väldigt nöjd ut när han bland likets rester hittar ett gammalt hagelbrak.
Med gemensam kraft forcerar de en rullport och kommer ut på en lastkaj. Det finns stora högar av brun massa tillsammans med mängder av trasiga lila paket med gula bokstäver.

Brynolf kan snart stoltsera med en oöppnat paket innan färden fortsätter ut i dagsljuset. Så, nu behöver vi bara gå in samma väg som vi kom så vi kan hämta Kyrias säger Rojja. Inte en chans att vi går samma väg tillbaka för att hämta din byracka.
Sällskapet fortsätter att undersöka hamn området, längst ut på udden finns ett stort högt hus, därifrån lär vi kunna se en hel del om vi kan ta oss in hävdar Max. Vi lär behöva övernatta någonstans, solen håller på och går ner så det blir snart mörkt. Entré dörrens glas är trasigt sedan länge så att komma in är inget problem, verkar obebott och orört. Upp och ännu mera upp i huset via den snurrade trappan, till sist möts de av ytterligare en sån där sabla ståldörrar. Brynolf mumlar nått ohörbart. BANG! Dörren flyger upp och ut i lägenheten trillar mutanterna, de undersöker den märkliga lägenheten. alla detaljer är i guld färg, snirklande och utsirade detaljer på allt bråte de går igenom. Inte mycket av värde det här inte. Lite krubb, vatten och några doser sprit hittas, de står på Kik-platsen som Rojja kallar den och spanar ut över staden som sakta sänks i mörker.

Långt bort både till öster och väster ses ljus blinka, röda korta pulserande ljus. Vi får se om vi kan få någon koll på de där ljusen imorgon när det ljusnat.

De sitter ner och dricker en del av spriten, den värmer lika mycket som den bränner i kroppen. De sover gott den natten i de gamla soffor och sängarna som ingen brukat på många många år.
Morgonsolen väcker dom tidigt, utvilade och pigga går de ännu en gång ut på kik-platsen och begrundar staden i morgon ljuset, de kan inte se arken men fartyget som ligger en bra bit ut i havet. Staden sträcker sig ganska långt norröver, i öster ser de en stor cylinder formad byggnad. Ljusen de såg igår syns inte till idag, endera så är de avstängda på dagen eller så är de för långt bort.

Väl nere på markplan efter alla trappor så känns staden helt plötsligt väldigt stor, färden går genom hamnområdet och vidare mot ett stort bostadsområde. Max anar oråd och de håller sig så långt ifrån som de bara går, de börjar närma sig den röda byggnaden igen. Ska vi gå dit och kolla? Mjo det vore nog en bra idé. De smyger fram, kropparna ligger kvar utanför. Ska vi ta oss in? Det ser tomt ut. Sakta tar de sig in och ser sig om, längre fram i huset öppnar korridoren upp sig till en sal med ett stort tavel-liknande föremål täcker ena väggen, ett par fötter sticker ut från en bänk. Brynolf smyger sakta förbi och fram till tavlan. Det hostar till bakom Rojja och Timmy en man kommer haltandes, - Dretans! utbrister Rojja. Timmy plockar fram sin cykelkedja i väntan på att "skiten ska träffa fläkten" ljudet får fötterna att vakna till och dess ägare reser sig upp, mager och likblek skyndar han fram till Brynolf som inspekterar en av de gamla trä skulpturerna. Den sjuke mannen försöker få Brynolf att låta skulpturen va men Brynolf tycks inte vilja lyssna och bryter helt sonika av en av den gamla trä figuren. Mannen tar tag Brynolfs spjut och gapar och skriker samtidigt går den haltande sjuklingen mot Timmy . Timmy känner sig hotad och måttar ett slag mot sjuklingens huvud. SMATT! Haltandet tar tvärstopp och mannen faller till marken. Brynolf skakar av sig gubben från sitt spjut och de gör en hastig reträtt där ifrån. På väg ut så ser Brynolf hur den blodpölen från Timmys cykelkedje offer bara blir större och större. - Det va ju inte så här det skulle bli, Skit också! De springer längs den lilla viken bort mot bostadshusen och källaren de övernattade i. Det är väl föga troligt att de där sjuklingarna skulle jaga efter dom men ändå bästa att va på den säkra sidan, de snubblar fram bland ris och buskage och finner däri en liten båt, naggad av tidens tand men som mirakulöst nog har klarat sig i alla år. Den är gjort i nått fornmaterial så den väger nästan ingenting, dock väldigt otymplig men efter lite omflyttning av deras packning så är det inga problem att få med det gamla flytetyget.
Vakterna i arken tittar förundrat på de tre mutanterna och det svävande metall vidundret som följer dem hack i häl på väg in i arken, väl innanför palissaden lyfts båten upp från Timmy och den bärs in för säker förvaring i något skrymsle i väntan på att den behövs.
Last edited by henriklundbäck on Mon 07 Sep 2015, 16:15, edited 2 times in total.
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Wed 30 Sep 2015, 18:02

Det är rådslag i arken, som vanligt är idéerna spretiga till en början och går åt olika håll men efter en del diskussioner så klubbas det fram att en taverna skall byggas. Sven stormar ut, högröd av ilska och ögonen är hatfult svarta. Ett tempel, ett sketet jävla tempel är det för mycket begärt?? Ännu en gång så har dom slagit honom på fingrarna och nekat honom ett högsäte i arken. De ska få se! Arken ska allt få sitt tempel även om han så ska bygga det själv.

Rojja går tålmodigt runt i arken och väntar på att expeditionen skall återvända. Expeditionen som med största sannolikhet har varit där de redan har utforskat och kartlagt hur det mesta ser ut men eftersom Rojja´s egna expedition inte har varit godkänd av rådet så har ingen av dom sagt något att de redan har varit där det ska bli spännande att se vad de kommer tillbaka med, om de nu kommer tillbaka? Alla expeditionen är ju inte lika lyckosamma som mina myser han för sig. Nej, här går ju inte att sitta han samlar ihop sitt järngäng dock så står zonstrykaren Max inte att finna. Nähä! Men det finns ju fler såna där typer som han tänker Rojja. Han och gänget letar upp smilet, en skranig herre i poncho och brett leende vid namnet Kulör. - Vi vill ut i zonen och se oss omkring lite så vi har bestämt oss för att du ska få visa vägen hävdar Rojja och plockar upp Kulörs skrotbössa och ger det till honom. - Kom nu. Vi går med en gång!
Ja ha tänker Kulör vad ska det här bli?

Rojja, Brynolf, Timmy och Kulör styr stegen väster ut, de vill få lite bättre koll på det stora fartyget som strandat ute i havet. Västra sidan av zonen är helt outforskad, till största delen består den av överväxta fallfärdiga hus och mycket lite står att finna bland ruinerna. De vandrar igenom ett skogsparti och finner sig stående på en kulle och blickar ut över ett snårigt fält, en skröplig väg slingrar sig fram genom snår och små buskar och försvinner in i skogen på andra sidan. En stor båge är rest över vägen, texten har sedan länge flagnat och förtäljer intet om vad detta en gång har varit.
Från kullen ses stora grågröna ovala saker stå utplacerade bland resterna av små hus, hus har de ju sett i alla dess former men de där ägg formade sakerna ser ju lite mysko ut, kusten verkar klar och de tar sig fram genom fältet. Allt är lugnt och tyst tills det plötsligt dyker upp fem stycken mutanter framför dem. De är härjade och deras blick är vild, nästintill nakna och i det som skulle kunna kallas byxor hänger ben och skallar från diverse varelser. Världen stannar, sekunderna blir till minuter, minuter till timmar. Samtidigt som mutanterna står och stirrar på varandra så inser arkens medlemmar att detta är resultatet av kannibalism, nog för att de har varit nära svält många gånger men just nu är det väldigt nöjda över att de inte fallit offer för en sådant beteende. Den största av kannibalerna höjer sin yxa och vrålar primitivt, Brynolf slänger sig fram och kör sitt spjut rakt igenom bröstet på kannibalen. Vrålet övergår till ett gurgel medans han rasar till marken. Skott bränner av. Stenar slungas. Skrik av båda anfall o smärta ekar över fältet. Timmy faller innan han hunnit reagera, Kulör skjuter samtidigt som han sakta tar sig bakåt, Brynolf står mitt i kriget och slåss för allt han är värd. Rojja skickar Kyrias på en av kannibalerna och ser i slowmotion hur kannibalen spetsar hans jycke, Kyrias faller död till marken. BRINN!!! skriker Brynolf och kannibalen framför honom börjar genast klösa sig över bröstet och springer panikslagen där ifrån. Rojja ser gång på gång i sitt inre hur Kyrias faller till marken, helt utom sig av ilska rusar han fram och försöker kolva Kyrias dräpare, han missar och faller strax därefter själv ner blödande, Kulörs buskage som han sökt skydd bakom decimeras snabbt av träffsäkra stenar från en av kannibalernas slungor. Den sista kannibalen flyr in i skogen för att undgå samma öde som de andra tre av han kamrater.
Efter lite vård och krubb så är de på benen igen. Rojja sitter vid sin fyrbente kamrat. - Jag ska dräpa den som gjorde detta svär Rojja. Med tårar trillande ner för hans kinder så tar Rojja fram sin kniv och börjar flå sin döda jycke. En del av dej kommer att få va med mej mumlar han fram mellan snyftningarna.
Rojja rullar ihop pälsen och hänger den över ryggen. - Dom försvann åt det hållet! säger Rojja och pekar.

Spåren efter kannibalerna är inte svåra att hitta, de smyger försiktigt in i skogen. Efter en lite stund så hittar de dem sittande vid ett litet hus i skogen, även skogen är full av små hus och ovala tingestar på hjul. Brynolf och Rojja smyger sig fram, Timmy och Kulör håller sig på avstånd så det inte dyker upp någon mer som de inte sett. Rojja lägger an, tar stöd mot en trasig vägg och trycker av. Det ser mer ut som en avrättning, kannibalens huvud exploderar och sekunden efter kastar sig Brynolf över den andra. prosessen görs kort med kannibalens vars bröstkorg redan är blodig av djupa klösmärken efter Brynolfs mutations anfall lite tidigare.
Det tar tid att genomsöka alla små ruiner som står i skogen och det mörknar snabbt, efter en snabb genomgång av de större husen som står närmast vattnet hittar kulör en gedigen forntida pilbåge. Den övre delen av husen ser hårt utsatta ut men den där källaren verkar vara i ganska gott skick, det får duga inatt.
Morgondimman är en meter tjock och man kan knappt se marken när de beger sig söderut mot den udde som de tror ligger närmast skeppet. Det brakar till i skogen och något grymtar, de fyra mutanterna är på helspänn. Det är nog en rotvälta säger Rojja och nickar för sig själv. De smyger sig fram genom skogen. Där står en enorm best, över två meter lång men en stor knölpåk, en gammal kofångare som axelskydd och nått som kanske varen motorhuv en gång för länge sedan täcker magen och bröstet. Den tittar på Rojja. Rojja står blickstilla. - Det va en redig rotvälta piper han fram.
Brynolf Står bakom en lite ruin och väntar spänt på vad som komma skall, Kulör och Timmy ser Rojja stå still och undrar vad som står på. Rojja inser att han har Kyrias ihop rullad på ryggen när besten börjar vädra och intar en ledig om än väldigt nervös pose mot en ruin ihop om att dölja så mycket som möjligt av pälsrullen. Brynolf ser hur besten nosar i luften och inser att det nog kan gå illa om han inte visar sig, han kliver fram samtidigt som besten får fram något som skulle kunna va: - Vem du? Den pratar tänker Rojja, hur kan det vara möjligt? Rojja försöker förklara vem han är med tycks inte kunna göra sig förstådd. Timmy och Kulör har nu kommit fram och kan på håll se Rojja prata med en enorm best på två ben som både är bepansrad och beväpnad. Besten försöker än en gång göra ett försök av att prata men varken Brynolf eller Rojja förstår.
De förstår av bestens beteende att den fått vittring på de andra mutanterna i skogen och börjar sakta gå in mot skogen, innan han försvinner in bland blad och barr verkar det som han säger: - Bergman gå nu.
Den lilla expeditionen samlas vid de små ruinerna och samtalar om vad som just inträffat. Sa han: - Bergman gå nu. undrar Timmy och Kulör? Ja det måste ha varit det menar de andra, han var ju inte hotfull iallafall, det va ju tur det.

Färden styrs vidare söderut, här är naturen hårt ansatt av rötan. Grönsvart vatten sköljer in över stranden och endast små bladlösa buskar tycks kunna leve inom hundra meter från strandlinjen.
För första gången så får arkens medlemmar känna på rötan på riktigt, Luften är tung, frän och svår att andas. Illamående och tröttheten kommer som ett slag i ansiktet, de skyndar vidare längs kusten för at se så mycket av det stora fartyget som ligger och gungar i vågorna en kilometer från stranden. Just nu så känns inte en resa över vattnet till fartyget jätte lockande, de måste hitta en bättre plats att utgå ifrån. Maten börjar tryta och det är dags att ta sig hemåt, rötan har slagit hårt mot den lilla expeditionen. Slitna så börjar de ta sig norrut mot den väg de misstänker att de kommer stöta på inom kort. De övernattar vid en liten klippsamling för att få lite lä mot väder och vind. Rojja tillagar lite kött över elden och är helt säker på att det är riskfritt att äta det, de andra är inte så säkra på saken men nått måste de få i sig. De skojar med Rojja och säger att han borde öppna nått krubbhak i arken, han borde döpa det till: Inferno. Köttet är så vid bränt så det känns som att äta kol.
Vägen som de misstänkt ska ligga norrut hittas snart och resan hemåt börjar, de lyckas hitta både mat, vatten och patroner i några vrak längs med vägen och framåt kvällen så släpar de sig in i arken, trötta och slitna med kroppar härjade av rötan.
När de vaknar dagen efter så värker rötan fortfarande i kroppen, den pågående tavernan inspekteras och de drar sitt strå till stacken och hjälper till. det är fortfarande ingen som hört nått från expeditionen så rådet skickade iväg, den borde vara tillbaka nu. Det har ju gått fyra dagar sedan de gick, det kanske har hänt något? det kanske inte kommer tillbaka överhuvudtaget.
Rojja och Kulör konstaterar att om deras små expeditioner skall lyckas i framtiden så hänger allt på att de har skydd och efter som det är Brynolf som går i spetsen när det gäller handgemäng så lär han behöva mer rustning, Kulör som med god tur har lyckats samla ihop en avsevärd hög patroner under de gångna dagarna ser till att den orangea rustningen som Brynolf förhandlade till sig med Bossen Nils innan de gick iväg byggs på med allehanda skrot och bepansring. Rojja skär av en del av Kyrias päls och ser till att Timmy får göra en vaderad hjälm med hjälp av grytan de hittade på förra zonturen . På kvällen betraktar de sitt verk; Brynolf krigaren! Han ser ju nästan ut som en av de där fornkrigarna vi sett i gamla tidningar. Mjo, nästan iaf. De krigarna va ju klädda helt i rustning och de såg ju inte ut som en tomatröd badboll överöst med skrot. Brynolf ser sur ut när de andra skrattar åt hans nya hudfärg efter en snedtänd mutation. Rojja klappar Brynolf på huvudet,. - Hjälmen sitter bra. Den är nog väldigt varm på sommaren men värmer fint på vintern säger han nöjt.
 
henriklundbäck
Topic Author
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 17 Nov 2015, 09:34

Dagarna flyter framåt och arkens taverna börjar sakteligen ta form. Trots att arken innevånare överlag är jämngamla så börjar Brynolf få lite ålderskrämpor. Hittills så har han klarat sig ganska bra ifrån zonens alla faror men det är något som gnager inom honom, rötan har fått ett permanent fäste i hans kropp och detta skrämmer honom. Hans unga kropp har redan börjat säga ifrån och är inte lika fitt-for-fight som den varit tidigare. Med vetskapen om vad som kan och troligtvis kommer att hända med honom känner Brynolf att han vi slå ett slag för arken, göra skillnad se till så att de andra förhoppningsvis slipper gå samma öde till mötes som han. Visserligen så vet han att han inte är ensam om sitt öde men nu har den Gamles varning: - Akta er från rötan! blivit betydligt mer allvarlig.
Det stora fartyget ute i bukten har nu gäckat arken i veckor, det tycks inte ha flyttat på sig sen det drev in och med största sannolikhet så kommer det att sjukna när kobben det stött på har ätit sig igenom det rostiga skrovet, skönt på ett sätt anser mutanterna men tänk vilka skatter det kan finnas ombord, synd och skam om det skulle sjunka till botten med allt innehåll.
Rådets expedition siktas utanför arken och allas arbeta avbryts för att möta den förhoppningsvis lyckosamma expeditionens deltagare och begrunda deras fynd.
Expeditionen har förlorat fem medlemmar bland dem så saknas Krönikören Oskarin, Maxim myser nöjt när han får reda på detta. De kvarvarande medlemmarna lastar av sina fynd en stor trave böcker. - Om detta inte är kultur så vet jag inte vad. Säger en av dem, rådet går igenom böckerna och de lämnas sedan till Maxim så han får reda ut vad som skall göras med dom. Expeditionen får redogöra för vad som hänt, allt tycks ha gått bra tills de kommit fram till det stora bokhuset. Det så fallfärdigt ut utifrån och det var ännu värre där inne. Efter många om och men så kom vi in i ruinen, Oskarin var helt lyrisk bland alla bokrarna. Två av oss gick igenom golvet och försvann ner i ett mörkt hål, då började hela huset knarra och taket gav vika. Oskarin skrek åt oss att vi skulle springa, han kastade några böcker till oss som han sa va extra viktiga. Sedan försvann han i dammet och huset kollapsade mer och mer, när vi kom ut så va det bara vi fem kvar. De ser sorgsna ut, medvetna om att de inte kunnat hjälpa sina medmutanter som de förlorat i rasmassorna.
Arkens mutanter skingrar sig efter berättelsen och återgår till sina sysslor. Alla tycks medtagna av historien, en bitter söt vinst för arken. Nu återstår bara att se vad Maxim kan göra med expeditionens fynd, hoppas bara att det är värt fem mutanters liv.

Brynolf, Kulör och Timmy diskuterar om deras nästa zonfärd, Rojja som brukar vara pigg på att dra iväg är upptagen med att träna upp en ny byracka. - Den kommer vara ännu bättre än Kyrias, ni ska få se! Ropar han efter dom när de går ifrån hans vrak till skåpbil.
Deras matförråd är nästan tomt lika så vattnet och de patroner de hittade på förra turen har de bränt på att sminka Brynolfs rustning så han ska stå pall för zonens prövningar. Vi kanske kan göra en deal med Elvira säger Brynolf glatt, Med Kulör i släptåg traskar han iväg till bossen Elvira. - Vi vill ut till skeppet i bukten, vi har en båt men vi har slut på mat och vatten. Förklarar de för henne. -Om vi kanske kunde bli utrustade på din bekostnad? Brynolf skruvar nervöst på sig, det här blir inte billigt. Elvira går med på det efter att ha gett honom villkoren. De får en röd korg med några konserver Ett vapen! Hon vill ha ett vapen, inte ett vanligt skrotgevär utan ett fornvapen. Nog för att de redan sitter på några sådana, turerna i zonen har varit lyckosamma för dem alla har lyckats hitta ett fränt vapen från förr men det är ju ingen som vill lämna ifrån sig nått, Gryningsvalvet hade ju blivit tokiga om de visste vad de hittat ute in zonen.
Vi får oroa oss om Evelinas betalningen senare. Resterande dag planerar de vilken rutt de ämnar att resa och tidigt nästa morgon lämnar de arken med en båt i släptåg. Första biten av resan är redan utforskad men de kommer snart in i outforskad träskmark. Världen är tyst och luktar mök, terrängen är svårframkomlig och det dröjer inte länge för ens de tappat känslan i fötterna i det dyiga vattnet. De ser rester av den vägen som har slingrat sig fram där träsket numera är, alla träd har sedan länge dött och det tycks bara vara gräs och buskage som kan leva den här miljön. Tystnaden bryts av att nått stort rör sig i träsket längre bort, utom synhåll så hör den lilla expeditionen hur träd välts ned och bryts av. Moralen är det inget fel på bland den lilla skaran men stridslusten lyser med sin frånvaro, de skyndar vidare bland grästuvorna. Efter många timmar av höga knän och frusna tår övergår träsket till sankmark, de döda träden står glesare och de börjar sikta havet men innan havet finns det ruiner, några gamla hus, rostiga cisterner och mängder av rör. De har ingen aning om vad som väntar dom i ruinerna framför men längtan efter fast mark och torra fötter är stor. Trötta kämpar de sig fram till den mörka ruinen, Brynolf spanar in i mörkret. Plötsligt slingrar något förbi hans fot, han kastar sig livrädd bakåt. Timmy kikar ner i det murkna vattnet, det kan ju va fisk hävdar han självsäkert. Brynolf skäms och vandrar försiktigt in i den tysta ruinen för att ta sig en titt.
Vattnet runt cisternerna är regnbågsfärgat, färgerna ses glittrar i en oändligt massa nyanser och bildar mängder av former medans de sakta blandas med det mörka vattnet.
Förmultnat trä och rester från forntiden flyter runt i de gamla kontorsrummen, de tar sig upp en våning och kan genom ett smutsigt fönster urskilja fartyget som sakta försvinner ur sikt när dagens sista strålar ger upp och låter natten ta över världen. En liten brasa sprakar snart och värmer kalla extremiteter från dagen blöta vandring, Kulör har genomsökt den övervåningen grundligt och hittat några flaskor som fortfarande är hela, flaskorna forna innehåll gör att de luktar minst sagt spännande men de går ju att tvätta ur, han hittar även ett vitt peruk liknande föremål med en liten plast hatt upptill i samma skrubb som flaskorna. Världen utanför ruinen är inte helt mörk, ett grön lysande droppe faller ner från en av cisternerna och bildar en grön ljuspuls när den träffar ytan, ljuset dröjer sig kvar några sekunder innan det dör ut. Effekten av händelsen är häftig men skrämmande och troligtvis i allra högsta grad dödlig.
Följande morgon är dimman så tät att de knappt kan se den lilla båten de förtöjt utanför ruinen, Ingen är direkt sugen på att plaska ut i morgon dimman i det kalla vattnet, men de är så illa tvungna här kan de ju inte sitta och vänta. De ger sig ut i dimman, kursen är uttagen och de vadar den sista biten innan vattnet blir tillräckligt djupt för att de ska kunna använda båten, dolt under ytan finns bråte, skrot och gamla betong klumpar, svordomarna är många och långa medans de trampar och slår i dem på vägen ut mot djupare vatten. Väl i båten så börjar resan ut till fartyget, ingen har varit ute på havet förut, de har bara betraktat det från arkens tak, här ute ser det helt annorlunda ut och väldigt skrämmande. De stakar och paddlar sig framåt och efter en lång stund så har de nästan kommit in i samma takt, ju längre ut de kommer desto lättare blir dimman men sjögången blir kraftigare. Många långa timmar senare när skymningen börjar falla så är de framme, nu ser skeppet enormt ut och begreppet "hemma" känns väldigt långt borta. De förtöjer sin lilla båt i ett av fartygets många rostiga hål och försöker ta sig upp. Brynolf har kämpat hårt under dagen och hans armar vill bara inte när han försöker klättra upp, frustrerat ser han hur Timmy och Kulör tar sig upp och försvinner över relingen, efter några minuter släpper de ner en gammal rostig vajer åt honom. Snart står de alla tre på däck och betraktar fartyget i skymningsljuset. Rostiga containrar står uppradade en ser ut som den kan välta när som helst, efter ett gemensamt krafttag så får de upp en containerdörr, den är nästan tom. Vad som den nu en gång må ha innehållit har sedan länge förmultnat och enbart en hög oigenkännligt massa finns att se i containern.

Ingen av containrarna ger något av värde. Det har stått fler metall lådor på däcket, skrapmärken och trasig reling visar spår av detta och att de med största sannolikhet har spolats över bord under årens lopp när kättingarna som de varit fjättrade med brustit. De tar sig fram över däcket försiktigt, överallt finns stora rost fläckar som lätt går att trampa igenom om man inte är varlig. Längst bak finns styrhytten den tassar försiktigt upp via den vitflagnande trappan och forcerar upp dörren. Hyttens fönster är trasig och glaset krasar under deras fötter. Allt är solblekt, paneler och mätare visar värden utan siffror, det finns ett gammalt fågelbo på en hylla och en pärm från en loggbok hittas. De tar sig in i skeppets mörker genom en rostig dörr, mörkret om sluter dem när de sakta tar sig ner för den knarrande och gnisslande trappen. Det skvalpar här nere, på några ställen kan de se igenom skrovet och på stjärnhimmelen som sakta lyser starkare och starkare, de kommer ner på ett däck. Bilar står uppradade huller om buller i två rader. De snubblar vidare i ljuset av en fackla, längst fram ser de en mekanism som troligtvis gör att man kan öppna fören på fartyget, bredvid finns ytterligare en trapp ner i mörkret. Här täcker vattnet golvet och det är svårt att se vart man sätter fötterna. Fler bilar i olika storlekar, här har de kastats runt så de får klättra över flertalet av dom. Längst bak i skeppet hittar de en ny rostig dörr, Brynolf som ny har utvecklat någon form av hat mot just gamla dörrar gör processen kort, men våld tycks inte fungera den här gången utan ger vika med lite finess av Kulör. De kliver in i besättningens boning, färgen har flagnat och stora rostfläckar täcker väggarna. I de små hytterna görs små fynd, några konservburkar och en, ja vad det nå är för något. Den känns väldigt felplacerad, två hjul, en triangelformad båge, en liten märklig pall och en tvärgående pinne med handtag. Oavsett hur felplacerad den är så ser den onekligen hel ut och ganska funktionsduglig. De släpar med sig den snorgröna saken genom mörkret och genomsöker fordonsvraken på våningen ovanför på vägen upp. Timmy svär högt och ljudligt. - Av alla ställen varför just här? Trots fukt och kraftig sjögång så tycks den här bilen ha klarat sig. - Hur får jag med den här hem? De andra tittar på Timmy. Inte en chans, du får bygga en båt för att hämta den. Jaja. Jag vet vart det finns delar i alla fallf suckar han tungt innan de ger sig iväg, på väggen sitter Elviras betalning i ett plastetui. Plastetui är solkigt men helt och innehåller en pistol med grov pipa och tre patroner. -JÄS! Då behöver vi inte oroa oss om det.

De klättrar över relingen och ner till den lilla ekan, det är trångt nu när den snorgräna mackapären ska få plats. Färden hem är händelselös och går fort fram över det mörka vattnet och sen vidare via de zoner de vet är säkra, rötan river och sliter i deras kroppar men Kulör gör sitt bästa för att leda dem genom de minst drabbade områdena.
Nog för att de har varit trötta och slitna förut efter sina strapatser men den här resan tar nog priset, illamående och svaga släpar de sig närmare arken. Vakterna på taket börjar vänja sig vid att allt fler av arkens innevånare börjar gå på små upptäcktsfärder ut i närområdet av bosättningen men reagerar som det blivit tillsagda när någon närmar sig. Brynolf känner sig nöjd över att vaktstyrkan är vaksam och sköter sitt jobb, han ler trött och vinkar mot männen på taket medan dörren öppnas.
Last edited by henriklundbäck on Tue 17 Nov 2015, 19:05, edited 1 time in total.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests