Sat 05 Sep 2015, 12:20
Det skramlar och låter i arken när gamla övegivna projekt rivs och materialet dras upp på taket för att färdigställa utkikstornet. Straxs innan tornet står klart ses expeditionen som rådet skickade iväg komma tillbaka. 1 2 3 .... alla tycks ha kalarat sig men....
Det är ingen munter skara som återvänder, deras första expedition är ett fatalt misslyckande. Osämja, okunskap, zonröta, de har tusen ursäkter och förklaringar till varför de ha kommit tillbaka. Rådet är väldigt missnöjda över deras misslyckande.
Nej, det här går inte anser Rojja. Arken va lovad kultur! Och kultur ska de få! Vad nu det än är... Rojja drar ihop järngänget, Max, Brynolf och Timmy. Mat och vatten byts mot patroner, Timmy fixar till ett spjut av krypskyttens sylvassa tag och lite skrot, sen ger de sig iväg.
Vägen mot det gamla sjukhuset kan de nu och färden går snabbt och snart är de ute i outforskad terräng. De uråldriga husen sträcker sig högt upp mot himlen, en grå dyster värld full av smuts och damm. Än är det tidigt på våren men ändå börjar knoppar och små blad titta fram på sina ställen. De hittar snart spår bland de gamla gapande byggnaderna. Glas som rasat ner från husen krasar under deras fötter när de banar sig fram. Ett hus uppe på en bergsknalle pekas ut som ett bra ställe för att få lite översikt på området. En gamla betongtrapp leder den upp mot det gamla huset, det står gapande tomt och delar av väggarna har raset ner.
Varför glömmer vi alltid facklor?? Slarvigt av oss muttrar någon av dem i mörkret på vägen upp. De rasar ut på en våning, flämtande och flåsande ligger de i en smutsig korridor medans de vilar sig lite, 6 står det på dörren.
De vet att trappen fortsätter uppåt men just nu är det ingen som är intresserad av att ta ett steg till. Ett solkigt fönster släpper in ett blekt ljus i korridoren. Dörrarna är av metall och målade i trä liknade mönster, alla är låsta utom en, den står lite på glänt. Brynolf smyger försiktigt fram och kikar in. Dörren glider tyst upp och han kliver in, den forntida boningen är smutsig och allt är blekt av solens obönhörliga strålar, tapeterna på väggarna har släppt och de har börjat rulla ihop sig, färgen i taket har lossnat i stora flak och smulas sönder när han sakta tar sig fram. Allt är täckt i damm och smuts, med stor fascination ser sig Brynolf om i den gamles värld, det va så här de levde. Han rotar sig fram bland bråten som stått i otaliga år och förfallit. Han ser kort och bilder, inte bilder som de sett förut i gamla tidningar i arken utan personliga bilder på personer den eller de som bott här känt, det känns nästan som han gör intrång i någon annans liv trots att han vet att de är sedan länge borta. Brynolf plockar på sig 2 bilder från förr. Rojja kommer in och tar en titt bland bråten han med, en gryta som tycks ha stått pall för tidens tand plockas med och det gamla köksbordet blir snabbt och effektivt några facklor. Från deras position på våning 6 har de lokaliserat en vit stor byggnad, en bro och nått som enklast kan beskrivas som en djungel. Värt att komma ihåg och undersökas senare.
Väl ute igen följs spåren bland ruinerna och ute på en vad som troligtvis har varit ett öppet grönområde står en stor samling slitna varelser, trasiga paltor och krumma kroppar. Jaha och nu då.... De iakttar samlingen som försöker ta sig in i ett rött hus, taket har sedan länge flagnat och på den högsta toppen sitter ett blekt och glänsande kors.
De ser hur hälften tar sig in i huset medans resten står kvar, de har gjort upp en liten eld och de som tycks mest medtagna av dom stannar kvar vid denna.
Rojja tänker göra en avledande manöver och smyger sig iväg i skydd av snår och buskar till husen som ligger en bit bort.
I skydd bakom ett vildvuxet buskage tar han fram sin nyfunna gryta och börjar skramla i hopp om att påkalla någons uppmärksamhet. Det fungerar, det tar inte lång tid innan 5 av de som står vid den lilla elden börjar gå honom honom och ljudet. Yes! tänker Rojja det funkade. Han står där och ser hur de sakna närmar sig honom, -Nu blir det mat säger han och vinkar till dem.
Brynolf och Timmy ser hur Rojja står och vinkar, va fan har han tänkt nu undrar dom, samma tanke slår då Rojja...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hemma i arken är stämningen låg, nyheterna om expeditionens misslyckande sprider sig snabbt bland arkens befolkning och dess innevånare känner sig blåsta på den kultur de blivit lovade. Rådet reaktion låter sig inte vänta, de är kraftigt missnöjda över hur expeditionen har skött det hela och hävdar bestämt att:
-Gör om! Gör rätt!
Expeditionen får packa ihop sina saker igen och bege sig iväg imorgon bitti på nytt, de skulle bara våga återvända utan utdelning nästa gång!
Trots att expeditionen inte gick som det skulle så får man ju ändå se det positiva, det va ju ingen som strök med där ute i zonen.
Den som tagit misslyckandet värst är Oskarin, han hade ju lovat folket kultur, de skulle simma i kultur och så blev det så här.. Skammen är enorm, han ville ju slå Maxim på fingrarna, visa vilken krönikör som va bäst.
Nåja, Maxim har ju inte varit framme och gottat sig i Oskarins misslyckande i alla fall, inte än...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Shiiitt! Rojja lägger benen på ryggen och försvinner in bland ruinerna. Nog fungerade allt den avledande manövern. Brynolf går ut ur sitt gömställe mot de 3 skröpliga varelserna som sitter vid elden, de pekar mot honom men verkar inte agera hotfullt mest rädda, han fortsätter mot dom men försöker gå runt dom så han kan se in i den röda byggnaden om vad som föregår där inne, det är svårt att se in på så långt håll. De 3 som suttit ute vid elden stakar sig sakta framtill huset och får hjälp att komma in, strax därefter ses en stå vid ingången och spana ut.
Rojja och hans hund möts upp av Max som suttit på håll och spanat. De 5 som föll för Rojjas plan ses inte till, de har nog gått vilse.
De 4 expeditions medlemmarna strålar samman i ruinernas långa skuggor. De finner en källarlokal som de barrikaderar sig i för natten. Långa mörka illa bådande skuggor ses klättra över de gamla byggnaderna när det sista av dagsljuset tynar bort. Allt är mörkt, kalt, rått och fuktigt. Rojja kurar ihop sig tätt intill sin hund, det känns ju lite bättre iaf. De andra får klara kylan efter bästa förmåga. Vinden viner och ylar genom stadens gapande gamla byggnader, det kommer bli en lång natt.
I gryningen klättrar de ut ur den gamla källaren och i en tyst och dimm klädd värld. Den tjocka dimman rullar in i mjuka vågor från den närliggande viken, idag ska de ta sig till dit rådets expedition va på väg. De skall allt visa rådet hur man utforskar!
De rör sig sakta fram mot det röda huset för att se hur läget ser ut idag, när de kan sikta den röda byggnaden i den tjocka dimman hör de Rojja mumla -vad i möken är det där? Han pekar mot byggnaden och den svarta långa skepnaden som han ser sväljas av dimman. Ingen annan ser nått, vad, vadå, vart? Rojja kan sätta sitt skrotgevär på att nått försvann in i dimman.
De står tysta och väntar på att nått ska hända men de väntar förgäves. De smyger fram mot det kors prydda huset, gömda bakom ett stort buskage ser de hur 10 svepta kroppar ligger utanför dörren, ingen yttre åverkan på kropparna vad de kan se. Nog för att de va slitna och illa där an, men att 10 skulle dukat under på en natt kändes lite märkligt. En gestalt rör sig där inne, expeditions medlemmarna gör ett snabbt beslut, trots att husets ockupanter är vid dålig hälsa så är de fortfarande minst dubbelt så många. Nej, vi får kolla upp det här stället senare avgör de och smiter iväg med dimman som skydd.
Dimman lättar allteftersom den bleka solen stiger högre på himlavalvet. Skaran av utforskarna tar sig långsamt framåt med Max i spetsen, ett silverfärgat torn reser sig upp ur de annalkande ruinerna. Där är det, det va hit den andra expeditionen skulle. Ju närmare de kommer desto mer gör ljudet av vatten sig påmint. Den gamla staden tycks va omgärdad av vatten.
På en stenlagd gata står de och tittar det det silvriga tornet som pekar mot himlen. Gatan har för längesedan gett upp kampen mot den evigt envisa modernatur, små buskar och träd har tryckt undan mängder av stenar som fornmänniskorna har lagt.
De letar sig in i tornet via en trasig huvudentré, mängder av trasiga möbler och skräp ligger överallt. Massor av skärmar och paneler täcker väggarna, alla är svarta och tysta. Verkar ha varit ett viktigt ställe då alla dörrar är i metall och med avancerade lås. Efter en lång stund med många fula ord och en god mängd våld lyckas de forcera en dörr och ta sig in i själva tornet. Rör och ledningar finns överallt, mängder av dom. Rören går upp och ner, kors och tvärs. Plattformar, avsattser, stegar och trappor. Tycks inte finnas någon logik alls här inne och i luften går det små vägar i långa banor. Allt är mörkt och det ligger mörk rund doft i luften, en ganska välbehaglig doft. Allt är täckt i brungrått damm. Det enda som stör tystnaden är något rör som sprungit läck och står och droppar sporadiskt.
Uppåt in i mörkret letar de sig fram i fackelsken, ett ytterst märklig fabrik som detta tycks ha varit. De få dörrar som finns är ordentligt låsta och det krävs massor av våld för att få upp en enda, Brynolf har stora blåmärken på armar och händer efter att ha fått upp första dörren med ett järnrör och samlad kraft från hela skaran av mutanter. Besvikelsen är stor när det enda dom hittar i rummet är mer av de där satans panelerna, och massa papper. Mängder med papper med siffror på. Inte ens Maxim skulle ha nytta av alla de här pappren. Vyn ut ur rummet avslöjar dock mer av den lilla hamnen de sett tidigare, ett antal fartyg ligger sjunkna i det bruna vattnet utanför tornet.
Utforskandet går långsamt och är händelse löst tills de hör ett tydligt splatt, de stannar upp och fortsätter. Med jämna mellanrum hör de fler splatt ljud men kan inte se något. Plödsligt känner Brynolf ett splatt och nått landar på hans axel, panikartat sliter han bort det. Handen svider och bränns. De hör dova ljud från saker som faller. Det regnar grågrönbruna korvar från himlen. Smatt, splatt det skvätter när korvarna landar på gallergolvet, de springer hals över huvud framåt för att få skydd ovanifrån, Brynolf har fått en på benet, Max en på ryggen. De känner hur det bränner och svider där korven sitter, de använder facklan för att bränna korven så den släpper. Det fräser, pyser och bubblar i korvens skinn, stanken är outhärdlig och den biter bara hårdare och hårdare tills den tillslut faller död till golvet.
De står och flåsar intill en vägg, golvet framför dem är missfärgat av gamla korvar som fallit och sölat ner vid landningen. Brynolf håller sin väggskylt till sköld över huvudet och springer, ylande och skrikande tar han sej ner för sista trappen, det skvätter runt honom när korvarna slår ner. En dov smatt hörs när en landar på hans sköld, han skakar av den och torkar bort kletet som den lämnat på skölden mot en vägg, han ser hur det pyser och bubblar lite när korvens sekret sakta löser upp färg och smuts in till bara metallen, läskigt djur det där.
Timmy ser att Brynolf har kommit ner, det är ju bara några meter ner till golvet, max 5 eller 6 det går ju att hoppa. Nej det är inte värt det. Han följer Brynolfs ide, springer och önskar att han oxå hade en sköld. Max och Rojja kommer skrikande efter, det gick. De klarade sig från fler korvar, idéen om att de kanske är ätbara om man bara tillagar dom rätt överges snabbt. Brynolf har undertiden undersökt dennmörka bottenvåningen och har till sin förtjusning hittat ett smutsigt gamalt plast vapen med en örn på, får titta på det när vi kommer ut i dagsljuset igen. På vägen ut snubblar Timmy över ett barskrapat lik, han ser väldigt nöjd ut när han bland likets rester hittar ett gammalt hagelbrak.
Med gemensam kraft forcerar de en rullport och kommer ut på en lastkaj. Det finns stora högar av brun massa tillsammans med mängder av trasiga lila paket med gula bokstäver.
Brynolf kan snart stoltsera med en oöppnat paket innan färden fortsätter ut i dagsljuset. Så, nu behöver vi bara gå in samma väg som vi kom så vi kan hämta Kyrias säger Rojja. Inte en chans att vi går samma väg tillbaka för att hämta din byracka.
Sällskapet fortsätter att undersöka hamn området, längst ut på udden finns ett stort högt hus, därifrån lär vi kunna se en hel del om vi kan ta oss in hävdar Max. Vi lär behöva övernatta någonstans, solen håller på och går ner så det blir snart mörkt. Entré dörrens glas är trasigt sedan länge så att komma in är inget problem, verkar obebott och orört. Upp och ännu mera upp i huset via den snurrade trappan, till sist möts de av ytterligare en sån där sabla ståldörrar. Brynolf mumlar nått ohörbart. BANG! Dörren flyger upp och ut i lägenheten trillar mutanterna, de undersöker den märkliga lägenheten. alla detaljer är i guld färg, snirklande och utsirade detaljer på allt bråte de går igenom. Inte mycket av värde det här inte. Lite krubb, vatten och några doser sprit hittas, de står på Kik-platsen som Rojja kallar den och spanar ut över staden som sakta sänks i mörker.
Långt bort både till öster och väster ses ljus blinka, röda korta pulserande ljus. Vi får se om vi kan få någon koll på de där ljusen imorgon när det ljusnat.
De sitter ner och dricker en del av spriten, den värmer lika mycket som den bränner i kroppen. De sover gott den natten i de gamla soffor och sängarna som ingen brukat på många många år.
Morgonsolen väcker dom tidigt, utvilade och pigga går de ännu en gång ut på kik-platsen och begrundar staden i morgon ljuset, de kan inte se arken men fartyget som ligger en bra bit ut i havet. Staden sträcker sig ganska långt norröver, i öster ser de en stor cylinder formad byggnad. Ljusen de såg igår syns inte till idag, endera så är de avstängda på dagen eller så är de för långt bort.
Väl nere på markplan efter alla trappor så känns staden helt plötsligt väldigt stor, färden går genom hamnområdet och vidare mot ett stort bostadsområde. Max anar oråd och de håller sig så långt ifrån som de bara går, de börjar närma sig den röda byggnaden igen. Ska vi gå dit och kolla? Mjo det vore nog en bra idé. De smyger fram, kropparna ligger kvar utanför. Ska vi ta oss in? Det ser tomt ut. Sakta tar de sig in och ser sig om, längre fram i huset öppnar korridoren upp sig till en sal med ett stort tavel-liknande föremål täcker ena väggen, ett par fötter sticker ut från en bänk. Brynolf smyger sakta förbi och fram till tavlan. Det hostar till bakom Rojja och Timmy en man kommer haltandes, - Dretans! utbrister Rojja. Timmy plockar fram sin cykelkedja i väntan på att "skiten ska träffa fläkten" ljudet får fötterna att vakna till och dess ägare reser sig upp, mager och likblek skyndar han fram till Brynolf som inspekterar en av de gamla trä skulpturerna. Den sjuke mannen försöker få Brynolf att låta skulpturen va men Brynolf tycks inte vilja lyssna och bryter helt sonika av en av den gamla trä figuren. Mannen tar tag Brynolfs spjut och gapar och skriker samtidigt går den haltande sjuklingen mot Timmy . Timmy känner sig hotad och måttar ett slag mot sjuklingens huvud. SMATT! Haltandet tar tvärstopp och mannen faller till marken. Brynolf skakar av sig gubben från sitt spjut och de gör en hastig reträtt där ifrån. På väg ut så ser Brynolf hur den blodpölen från Timmys cykelkedje offer bara blir större och större. - Det va ju inte så här det skulle bli, Skit också! De springer längs den lilla viken bort mot bostadshusen och källaren de övernattade i. Det är väl föga troligt att de där sjuklingarna skulle jaga efter dom men ändå bästa att va på den säkra sidan, de snubblar fram bland ris och buskage och finner däri en liten båt, naggad av tidens tand men som mirakulöst nog har klarat sig i alla år. Den är gjort i nått fornmaterial så den väger nästan ingenting, dock väldigt otymplig men efter lite omflyttning av deras packning så är det inga problem att få med det gamla flytetyget.
Vakterna i arken tittar förundrat på de tre mutanterna och det svävande metall vidundret som följer dem hack i häl på väg in i arken, väl innanför palissaden lyfts båten upp från Timmy och den bärs in för säker förvaring i något skrymsle i väntan på att den behövs.
Last edited by
henriklundbäck on Mon 07 Sep 2015, 16:15, edited 2 times in total.