Tue 12 Jan 2016, 19:52
Brynolf och Rojja hänger över de kartbitar de har pusslat ihop och begrundar de zoner de genomsökt i arkens närområde, fortfarande kvarstår några få outforskade delar precis runt knuten på arken, dessutom så är ju ett av de stora vita husen de sett tidigare outforskade. Det måste åtgärdas. Deras kartar är liten och tafatt med spretiga små anteckningar gentemot rådets stora karta. De vet inte riktigt hur de ska lägga fram deras upptäckter än för rådet med all den information de lyckats samla ihop på alla små eskapader ut i zonen. Elvira vet redan om att de är ute och smyger, likaså en del av vakterna.
Några zoner sydsydöst om arken är vita och några nordöst, de bestämmer sig för att börja söderut, då kan de börja med zonerna för de ligger på vägen till det stora huset där de sett rök stiga mot himlen. De letar upp zonstrykaren Max. Det är bästa att du följer med som vanligt menar Rojja vänligt. Vi ger oss av imorgon, nu ska vi gå på rådslaget.
Rådslaget är kort och koncist, våren är här och det knoppar överallt så en odling är given.
Resten av dagen spenderas med förberedelser, mat och vatten är inte något större problem men när patronerna är slut så är det svårt att handla. Nog väl för att det där vita plastik geväret som Brynolf har gömt undan i sitt lilla krypin är värt en hel hög konserver så kommer han aldrig byta bort det mot mat, då svälter han heller. Med några torftiga ransoner så ger de sig iväg följande morgon. Max leder dem lätt genom de zoner de redan sett och sedan smyger de sig in på kartans vita fläckar, husruiner som vanligt, överväxta som vanligt, inget de inte sett förut. Största skillnaden är dock att träden här är enormt stora och vildvuxna, små vita och rosa knoppar fyller trädet och det lär inte dröja innan de står i full blom. Just nu så finns inte något direkt intressant här men detta området kan bli en bra matkälla till hösten och träden bär frukt.
Färden går över gamla trädgårdar och upp in i tätare skog, här finns mängder av spår från villebråd. Några få husrester står kvar bland träden och de inser snart att de står i en gammal park, marken övergår till sand. Upp ur sanden spretat ställningar av stål, ställningarna är täckta av små slingerväxter och sanden är full av små taggiga buskar. Max slänger sig plötsligt ner bland buskarna och vinkar till de andra att de ska göra samma sak, de kryper fram mot honom. -Där ner! Säger Max och pekar.
Brynolf och Rojja spanar ner för kullen de tycks befinna sig på och ser ner på området som bereder ut sig framför dem.
Vad nu Max har sett tycks inte synas igen och alla tre kryper sakta framåt och ner för sluttningen i skydda av de små buskage som finns. De kommer ut på en stor gräs plätt, gräset mjukt, grågrönt och kort. Ytan är väldigt jämn och det tycks inte finnas en enda buske som växer på plätten. Rojja försöker dra upp några grässtrån för att undersöka. De sitter fast, stenhårt. Mycket märkligt med plastikgräs muttrar Rojja medans de fortsäter framåt in bland häckarna som täcker ytan bortanför gräset. Buskarna tyckas vara ny klippta, raka linjer. Jämnt och fint tillputsade, de här tycks inte vara av plastik i alla fall. Det knastrar till en bit bort från andra sidan häcken. De stannar till och lyssnar. Ett dovt surrande, knastret och rasslandet av grus, nått susar förbi på andra sidan. Vad i hela är det där?
De står blixtstilla medans ljudet dör ut och försvinner bort. De tar sig tillbaka dit de gick in bland häckarna och lyssnar igen, vad gör vi nu. -En fälla, säger Rojja. Ta fram presenningen vi har, de spänner upp presenningen mellan ingången i häckarna och väntar spänt. De hör det susande, knastrande ljudet ett par gånger till längre bort innan det till sist närmar sig deras position. Det susar förbi något på andra sidan den gröna plast stycket, de ser från sin sida hur gruskorn och stenar skvätter upp på presenningen på andra sidan. Något bromsar tvärt och rullar sakta tillbaka och stannar mittemot dem på andra sidan.
Rojja viskar tyst - Vad gör vi? och pekar panikslaget mot presenningen. NU skriker han och de slänger sig mot det gröna plasikskynket. En dov metalliskt klang uppstår när tingesten på andra sidan välts och begravs under presenningen. Slå den i huvudet vrålar Rojja. - Vart är det då undrar Brynolf förskräckt, det surrar dovt från presenningshögen och något försöker ta sig fram. - Iiikk! gnyr Rojja när tingestens huvud tittar fram, han tar snabbt skydd bakom Brynolf med sitt skrotgevär i skakande händer.
Saken kommer upp i en sittande position och försöker ta sig vidare upp till stående, den är tyst och iakttar de tre mutanterna med sina stora runda ögon medans den försöker räta på sig. Kroppen är lite oval och av metall, huvudet lika så. den kommer upp på ett hjul. Det brummar tyst från dess chassi, något klickar till från kroppen och den basunerar ut -VÄLKOMMEN TILL TIVOLI! TIVOLI!
- Jag får önska er varmt välkomna till TIVOLI! Rösten är varm men inte mänsklig och munnen simulerar en glad min medans den talar. Rojja kryper ihop ännu mer bakom Brynolfs runda och bepansrade hydda. Brynolf vet inte hur han ska reagera utan står förskräckt och tittar på tingesten framför honom. Max sitter på huk tätt intill häcken och väntar spänt på vart det här ska ta vägen.
Låt mej visa er runt på vårt T-I-V-O-L-I! tjuter mackapären glatt. Vad är Tivoli undrar Brynolf försiktigt? Manicken tittar på honom i någon sekund. -FÖRSTRÖELSE! NJUTNING! KULIGHETER! MAT! AATTRRAAKKTTIIOONNEERR! Vrålar metall varelsen glatt och snurrar runt flera varv. - WOW! Vad är det här för knäppis undrar Rojja.
Brynolf tittar suspekt på metall saken. - Vem är du frågar han nervöst? Med stora armrörelser och ljudlig stämma presenterar sig maskinen som: TIVOLIDIRIKTÖR ANDROS! Han avslutar presentationen med en liten fanfar. -KOM, FÖLJ MED!
Sakta rulla Andros iväg med mutanterna i släptåg, efter bara några meter vänder sig Andros om -LABYRINTEN! och pekar på en av häckens alla öppningar och rullar sedan vidare. De tre mutanterna håller lite avstånd från Andros då de inte har en aning om vad som kan hända. Inom kort så snurrar maskinen runt igen och skriker - GU-GU-GU-GUNOR! Brynolf och Rojja ser skeptiskt på ställnigen i en stor sandlåda där några kättingar sakta rör sig i vinden. De fortsätter att sakta gå efter den glada automaten genom det gamla tivolit. -MAT! ylar Andros och rabblar upp en hel rad med vad som tydligen skall vara forntida maträtter.
Efter en stund kommer de fram till en svart låda längs med den grustäckta vägen som leder genom området. -FÖRFRIKSNINGAR! Mutanterna tittar förbryllat på det lilla fallfärdiga boden med en glugg mot vägen. -HALLÅ! säger Andros meddans han knackar på ena väggen. En minut går och inget händer, han knackar igen. - Det är ingen där meddelar Rojja, får jag gå in? Roboten är tyst, det surrar från dess innanmäte. För första gången så låter Andros inte glad. Ja svarar han tyst och tvekande. Rojja går in, han måste kliva över taket som rasade in för längesedan till kylskåpet som står i där inne, glaset är smutsigt och sprucket men dörren går att öppna. Skåpet är tomt så när på den gröna svampen som täcker alla hyllor. När Rojja kommer ut ur bråten så är Andros tveksamhet som bortblåst. -KOM -KOM. De följer honom upp för en backe mot det som verkar vara tivolits högsta punkt, här ifrån kan de se parken och dess attraktioner som Andros pratat om. Andros står och väntar på dem vid backens topp, hans flin är enormt och täcker nästan hela ansiktet.
-HÄR MINA HERRAR! TIVOLITS STOLTHET! BERG-OCH-DALBANAN! En lång trudelutt ljuder över parken, Andros föser mutanterna mot attraktionens entré. -VAR SÅ GODA ATT SITTA I VAGNEN! DE tre mutanterna ser skräckslaget på den blekorangea vagnen på det rostiga spåret. Spåret är överväxt av fleratlet buskar och träd, de ser hur spåret snirklar iväg genom växtligheten i svängar och backar, de följer spåret där de kan se det, spåret leder upp i en brant backe och tar sedan tvärt slut där rälsen har rostat sönder och rasat ner av alla år i ur och skur. Hur ska de ta sig ur det här undrar Brynolf. -Det är smuts i sätet stammar han fram. Andros åker fram och tittar ner i vagnarna, ett svagt klick hörs och Andros plockar fram en smutsig näsduk ur ett utrymme i chassit. Han putsar glatt det spruckna sätet och borstar bort de små flerbenta av sätets innevånare. -VARSÅGODA! Mutanterna kan inte riktigt släppa den där delen av rälsen som har rasat ner och nu ligger begravd under åratal av vegetation. Andros står tyst och väntar. -ÄR MINA HERRAR LITE FEGA? säger han retsamt, mutanterna nickar alla tre. -JAHA! INGEN TVÅNG HÄR! -HÄR SKALL ALLA VARA GLADA!
Innan de går så tittar de på den skylt som Andros har rest upp mot en av de rostiga lycktstolparna, skylten är solblekt och smutsig men de kan uttyda hur attraktionen en gång sett ut och mycket riktigt så tycks det se ut som spåret skall sitta ihop hela vägen runt om banan. De pustar ut och följer lydigt efter Andros som står och vinkar åt dem. Han leder dem till ytterligare en attraktion, ett stort knöligt golv med flertalet kulörta koppliknande sittbås, plankorna är genomruttna men Andros har bestämt att de skall få uppleva denna förtjusande upplevelse. De ser hur Andros åker fram till en konsol som står vid det runda golvet och drar i en spak, Klack låter det när spaken kommer till sitt nedre läge, inget händer. Koppmaskineriet är tyst och det som nu ska hända uteblir, Andros drar igen och igen. Fortfarande inget. Mutanterna kliver ur koppen och möter upp metalldirektören. Andros skruvar besvärat på sig, beklagar sig upprepade gånger och säger att han tillkallat en mekaniker. Tiden går och snart har de väntat i en kvart. Andros,meddelar hastigt att han skall åtgärda problemet omedelbart och far iväg med en väldig fart. Från kullen kan de se hur Andros försvinner in i de lummigare delarna av parken och ses inte till något mer på en lång stund.
Med Max i spetsen så utforskar de resten av parken på egenhand. Innan skymningen faller så har de sett Andros några gånger men han gör sitt yttersta för att hålla sig från dem. Natten tillbringas på en av nöjesområdets damtoaletter, golvet är hårt och presenningen prasslar förfärligt men Rojja somnar ändå nöjt med vetskapen om hinken med blå portionsförpackade kakor och 2 skrammelflaskor med munvatten.
Morgonen därpå så börjar Rojja med att mumsa i sig en av de blå kakorna, smaken är hemsk och det bubblar och pyser på tungan, han springer ut och kräks intill väggen, drar fram en av munvatten flaskorna. Först händer inget men när han förstår att man måste trycka på knappen på toppen så blir hela hans värld svart. Munvattnet smakar om omöjligt ännu värre än kakorna och han sätter sig ner och försöker torka bort den svarta sörjan han fått i ansiktet. När Max och Brynolf kommer ut så ser de Rojja sitta intill väggen med en halvupplöst blå kaka på marken och han är helt svart i ansiktet.
De vandrar ut från Andros Tivoli mot det stora vita huset på andra sidan den lilla viken tivolit ligger vid, de får hitta på någon för att få med den märkliga plåtburken hem till arken.
Det tar inte lång tid att ta sig runt den lilla viken och in i bostads området, röken de sett stiga från huset titigare syns inte till och det bådar gott. Väl framme framför huset ser de hur två stora svart hål gapar in i byggnaden, de smyger försiktigt in i mörkret. Här inne finns det stängsel med grovt nät, skräp och bråte ligger på flera ställen i de små cellerna som staketet bildar. - Detta måste ha varit ett fängelse. Muttrar Rojja klart tagen av stämningen och ljuden som ekar i mörkret, på några ställen ses ljus sila in.
Ett flertal trappuppgångar leder upp i huset inre på båda sidorna i den enorma byggnaden. De tar den närmsta och smyger upp, det måste ha levt många forn människor här. Flera våningar gås igenom och alla våningar har massa dörrar som leder in till de hem där mutanternas föregångare bott. Några små bra att ha saker hittas bland den bråte som finns kvar, bland annat en bok mad en fasligt massa bilder på glada människor med en lite notering vid varje bild. - Det är så där en morbror Per ser ut alltså. Då vet vi det ler Rojja glatt.
Huset är jätte stort, det kommer att ta flera dagar att gå igenom alla dessa hem. Vi får meddela rådet så de får skicka hit några, de är överens alla tre så får det bli.
Nu går vi tillbaka till den där knäppa apparaten och försöker få med os honom hem.
På vägen till tivolit så ger Brynolf över plast karbin till Rojja. - Du är en bättre skytt än mej. Rojja tittar nyfiket på vapnet.
Det börjar mörkna när de står på Tivoli parkeringen, de går mot den förfallna ingången med bestämda steg och ser hur Andros kommer åkande mot dem. -VÄLKOMMNA TILL T... hinner Andros jubla innan Rojja rycker upp sitt nya vapen mot Roboten. - Du följer med oss!
Andros beteende ändras ögonblickligen, ögon smalnar och rösten blir tung och bestämd. - Lägg ner vapnet, vi tolererar inte vapen på Tivolit! Rojja står blickstilla med vapnet riktat mot automatens kropp. Från ingenstans har Andros fått fram ett pistol. -LÄGG NER VAPNET! Dånar roboten. Max och Brynolf Ser förfärat på när en röd laserstråle lämnar mynningen på Andros pistol och träffar Rojja, Rojjas mutant kropp absorberar skottet och Rojja själv trycker av. Ett kort högt tjut följt av ett klick blir vapnets respons. Andros skakar till och blixtrar vandrar över robotens metallhölje, Brynolf rusar fram och anfaller med sitt spjut. En explosion ljuder, rök väller ut från hålet efter spjutet och metallklumpen som rasar i backen.
Med gemensamma krafter så rullar de in Andros i presenningen och försöker släpa roboten men Andros väger hur mycket som helst och tills slut går presenningen sönder, de övernattar på parkeringen intill ett gamalt bilvrak och turas om att hålla vakt över den döde roboten. Zonfärden har tagit hårt på dem så de märker inte att ett metallklot sakta svävar fram till Andros och stannar över den fallna kamraten, rött ljus lyser över metallkroppen.
Brynolf petar på Rojja som slumrar tätt intill sin fyrbente vän, han vaknar med ett ryck och när han ser vad som pågår sliter han fram plast geväret igen. Ett tjut, ett klick och klotet faller handlöst, det landar med ett klang i backen och rullar sakta iväg. Båda tittar förbryllat på klotet och lägger det i en pappkartong de funnit tidigare. Det måste ha kommit från spiran ute i vattnet. Spiran glänser i månens bleka ljus. De betraktar den smala metallkonstruktionen som sticker upp ur vattnet, hur tar vi oss dit utan båt?
Det fanns kätting vid gungorna om vi kunde sätta ihop dom och bilda det runt någon av oss så kan den ena gå ut medans den andra kan dra in om det händer nått. Sagt och gjort en stund senare står Rojja i det kalla vattnet med en kätting runt magen och vandrar sakta ut i det mörka vattnet. Botten är fulla v osynliga saker som han snavar fram på och det blir snabbt djupt, när foten slår i nått mjukt och insikten upplyser honom om att han inte kan simma och försöker ta sig fram med en flera kilo tung kedja ut på djupt vatten griper paniken tag i honom och han försöker snabbt ta sig mot stranden. Han dra och sliter samtidigt som han tjuter att Brynolf ska dra iland honom.
Flämtande sitter han i sanden. - Inte utan båt! - Aldrig att jag går ut dit igen.
Trött, kall och blöt kryper Rojja ihop hos sin varma jycke ihop om att få lite sömn och värme.
De vaknar i gryningen, kvar på parkeringen ligger presenningen men ingen Andros och kartongen är tom. De tar sig närmare tivolits entré för att se vart Andros tagit vägen, Förskräckt ser de hur Andros kommer susande.
-VÄLKOMMNA TILL TIOVILI! Jublar automaten glatt, och fortsätter sin invit till det fantastiska förströelse fältet. Gårdagens händelse verkar vara helt bortglömd. De tackar men avböjer vänligt och börjar sin vandring hem. - Vi får lura på det där ett tag vad vi ska göra med den där knasbollen, Timmy kanske har en bra idé? funderar Brynolf.