User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4266
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 17 Nov 2015, 10:22

Kul att det rullar på! :)
Fria Ligan
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 12 Jan 2016, 19:52

Brynolf och Rojja hänger över de kartbitar de har pusslat ihop och begrundar de zoner de genomsökt i arkens närområde, fortfarande kvarstår några få outforskade delar precis runt knuten på arken, dessutom så är ju ett av de stora vita husen de sett tidigare outforskade. Det måste åtgärdas. Deras kartar är liten och tafatt med spretiga små anteckningar gentemot rådets stora karta. De vet inte riktigt hur de ska lägga fram deras upptäckter än för rådet med all den information de lyckats samla ihop på alla små eskapader ut i zonen. Elvira vet redan om att de är ute och smyger, likaså en del av vakterna.
Några zoner sydsydöst om arken är vita och några nordöst, de bestämmer sig för att börja söderut, då kan de börja med zonerna för de ligger på vägen till det stora huset där de sett rök stiga mot himlen. De letar upp zonstrykaren Max. Det är bästa att du följer med som vanligt menar Rojja vänligt. Vi ger oss av imorgon, nu ska vi gå på rådslaget.
Rådslaget är kort och koncist, våren är här och det knoppar överallt så en odling är given.
Resten av dagen spenderas med förberedelser, mat och vatten är inte något större problem men när patronerna är slut så är det svårt att handla. Nog väl för att det där vita plastik geväret som Brynolf har gömt undan i sitt lilla krypin är värt en hel hög konserver så kommer han aldrig byta bort det mot mat, då svälter han heller. Med några torftiga ransoner så ger de sig iväg följande morgon. Max leder dem lätt genom de zoner de redan sett och sedan smyger de sig in på kartans vita fläckar, husruiner som vanligt, överväxta som vanligt, inget de inte sett förut. Största skillnaden är dock att träden här är enormt stora och vildvuxna, små vita och rosa knoppar fyller trädet och det lär inte dröja innan de står i full blom. Just nu så finns inte något direkt intressant här men detta området kan bli en bra matkälla till hösten och träden bär frukt.
Färden går över gamla trädgårdar och upp in i tätare skog, här finns mängder av spår från villebråd. Några få husrester står kvar bland träden och de inser snart att de står i en gammal park, marken övergår till sand. Upp ur sanden spretat ställningar av stål, ställningarna är täckta av små slingerväxter och sanden är full av små taggiga buskar. Max slänger sig plötsligt ner bland buskarna och vinkar till de andra att de ska göra samma sak, de kryper fram mot honom. -Där ner! Säger Max och pekar.
Brynolf och Rojja spanar ner för kullen de tycks befinna sig på och ser ner på området som bereder ut sig framför dem.

Vad nu Max har sett tycks inte synas igen och alla tre kryper sakta framåt och ner för sluttningen i skydda av de små buskage som finns. De kommer ut på en stor gräs plätt, gräset mjukt, grågrönt och kort. Ytan är väldigt jämn och det tycks inte finnas en enda buske som växer på plätten. Rojja försöker dra upp några grässtrån för att undersöka. De sitter fast, stenhårt. Mycket märkligt med plastikgräs muttrar Rojja medans de fortsäter framåt in bland häckarna som täcker ytan bortanför gräset. Buskarna tyckas vara ny klippta, raka linjer. Jämnt och fint tillputsade, de här tycks inte vara av plastik i alla fall. Det knastrar till en bit bort från andra sidan häcken. De stannar till och lyssnar. Ett dovt surrande, knastret och rasslandet av grus, nått susar förbi på andra sidan. Vad i hela är det där?
De står blixtstilla medans ljudet dör ut och försvinner bort. De tar sig tillbaka dit de gick in bland häckarna och lyssnar igen, vad gör vi nu. -En fälla, säger Rojja. Ta fram presenningen vi har, de spänner upp presenningen mellan ingången i häckarna och väntar spänt. De hör det susande, knastrande ljudet ett par gånger till längre bort innan det till sist närmar sig deras position. Det susar förbi något på andra sidan den gröna plast stycket, de ser från sin sida hur gruskorn och stenar skvätter upp på presenningen på andra sidan. Något bromsar tvärt och rullar sakta tillbaka och stannar mittemot dem på andra sidan.

Rojja viskar tyst - Vad gör vi? och pekar panikslaget mot presenningen. NU skriker han och de slänger sig mot det gröna plasikskynket. En dov metalliskt klang uppstår när tingesten på andra sidan välts och begravs under presenningen. Slå den i huvudet vrålar Rojja. - Vart är det då undrar Brynolf förskräckt, det surrar dovt från presenningshögen och något försöker ta sig fram. - Iiikk! gnyr Rojja när tingestens huvud tittar fram, han tar snabbt skydd bakom Brynolf med sitt skrotgevär i skakande händer.
Saken kommer upp i en sittande position och försöker ta sig vidare upp till stående, den är tyst och iakttar de tre mutanterna med sina stora runda ögon medans den försöker räta på sig. Kroppen är lite oval och av metall, huvudet lika så. den kommer upp på ett hjul. Det brummar tyst från dess chassi, något klickar till från kroppen och den basunerar ut -VÄLKOMMEN TILL TIVOLI! TIVOLI!
- Jag får önska er varmt välkomna till TIVOLI! Rösten är varm men inte mänsklig och munnen simulerar en glad min medans den talar. Rojja kryper ihop ännu mer bakom Brynolfs runda och bepansrade hydda. Brynolf vet inte hur han ska reagera utan står förskräckt och tittar på tingesten framför honom. Max sitter på huk tätt intill häcken och väntar spänt på vart det här ska ta vägen.
Låt mej visa er runt på vårt T-I-V-O-L-I! tjuter mackapären glatt. Vad är Tivoli undrar Brynolf försiktigt? Manicken tittar på honom i någon sekund. -FÖRSTRÖELSE! NJUTNING! KULIGHETER! MAT! AATTRRAAKKTTIIOONNEERR! Vrålar metall varelsen glatt och snurrar runt flera varv. - WOW! Vad är det här för knäppis undrar Rojja.
Brynolf tittar suspekt på metall saken. - Vem är du frågar han nervöst? Med stora armrörelser och ljudlig stämma presenterar sig maskinen som: TIVOLIDIRIKTÖR ANDROS! Han avslutar presentationen med en liten fanfar. -KOM, FÖLJ MED!

Sakta rulla Andros iväg med mutanterna i släptåg, efter bara några meter vänder sig Andros om -LABYRINTEN! och pekar på en av häckens alla öppningar och rullar sedan vidare. De tre mutanterna håller lite avstånd från Andros då de inte har en aning om vad som kan hända. Inom kort så snurrar maskinen runt igen och skriker - GU-GU-GU-GUNOR! Brynolf och Rojja ser skeptiskt på ställnigen i en stor sandlåda där några kättingar sakta rör sig i vinden. De fortsätter att sakta gå efter den glada automaten genom det gamla tivolit. -MAT! ylar Andros och rabblar upp en hel rad med vad som tydligen skall vara forntida maträtter.
Efter en stund kommer de fram till en svart låda längs med den grustäckta vägen som leder genom området. -FÖRFRIKSNINGAR! Mutanterna tittar förbryllat på det lilla fallfärdiga boden med en glugg mot vägen. -HALLÅ! säger Andros meddans han knackar på ena väggen. En minut går och inget händer, han knackar igen. - Det är ingen där meddelar Rojja, får jag gå in? Roboten är tyst, det surrar från dess innanmäte. För första gången så låter Andros inte glad. Ja svarar han tyst och tvekande. Rojja går in, han måste kliva över taket som rasade in för längesedan till kylskåpet som står i där inne, glaset är smutsigt och sprucket men dörren går att öppna. Skåpet är tomt så när på den gröna svampen som täcker alla hyllor. När Rojja kommer ut ur bråten så är Andros tveksamhet som bortblåst. -KOM -KOM. De följer honom upp för en backe mot det som verkar vara tivolits högsta punkt, här ifrån kan de se parken och dess attraktioner som Andros pratat om. Andros står och väntar på dem vid backens topp, hans flin är enormt och täcker nästan hela ansiktet.
-HÄR MINA HERRAR! TIVOLITS STOLTHET! BERG-OCH-DALBANAN! En lång trudelutt ljuder över parken, Andros föser mutanterna mot attraktionens entré. -VAR SÅ GODA ATT SITTA I VAGNEN! DE tre mutanterna ser skräckslaget på den blekorangea vagnen på det rostiga spåret. Spåret är överväxt av fleratlet buskar och träd, de ser hur spåret snirklar iväg genom växtligheten i svängar och backar, de följer spåret där de kan se det, spåret leder upp i en brant backe och tar sedan tvärt slut där rälsen har rostat sönder och rasat ner av alla år i ur och skur. Hur ska de ta sig ur det här undrar Brynolf. -Det är smuts i sätet stammar han fram. Andros åker fram och tittar ner i vagnarna, ett svagt klick hörs och Andros plockar fram en smutsig näsduk ur ett utrymme i chassit. Han putsar glatt det spruckna sätet och borstar bort de små flerbenta av sätets innevånare. -VARSÅGODA! Mutanterna kan inte riktigt släppa den där delen av rälsen som har rasat ner och nu ligger begravd under åratal av vegetation. Andros står tyst och väntar. -ÄR MINA HERRAR LITE FEGA? säger han retsamt, mutanterna nickar alla tre. -JAHA! INGEN TVÅNG HÄR! -HÄR SKALL ALLA VARA GLADA!
Innan de går så tittar de på den skylt som Andros har rest upp mot en av de rostiga lycktstolparna, skylten är solblekt och smutsig men de kan uttyda hur attraktionen en gång sett ut och mycket riktigt så tycks det se ut som spåret skall sitta ihop hela vägen runt om banan. De pustar ut och följer lydigt efter Andros som står och vinkar åt dem. Han leder dem till ytterligare en attraktion, ett stort knöligt golv med flertalet kulörta koppliknande sittbås, plankorna är genomruttna men Andros har bestämt att de skall få uppleva denna förtjusande upplevelse. De ser hur Andros åker fram till en konsol som står vid det runda golvet och drar i en spak, Klack låter det när spaken kommer till sitt nedre läge, inget händer. Koppmaskineriet är tyst och det som nu ska hända uteblir, Andros drar igen och igen. Fortfarande inget. Mutanterna kliver ur koppen och möter upp metalldirektören. Andros skruvar besvärat på sig, beklagar sig upprepade gånger och säger att han tillkallat en mekaniker. Tiden går och snart har de väntat i en kvart. Andros,meddelar hastigt att han skall åtgärda problemet omedelbart och far iväg med en väldig fart. Från kullen kan de se hur Andros försvinner in i de lummigare delarna av parken och ses inte till något mer på en lång stund.

Med Max i spetsen så utforskar de resten av parken på egenhand. Innan skymningen faller så har de sett Andros några gånger men han gör sitt yttersta för att hålla sig från dem. Natten tillbringas på en av nöjesområdets damtoaletter, golvet är hårt och presenningen prasslar förfärligt men Rojja somnar ändå nöjt med vetskapen om hinken med blå portionsförpackade kakor och 2 skrammelflaskor med munvatten.
Morgonen därpå så börjar Rojja med att mumsa i sig en av de blå kakorna, smaken är hemsk och det bubblar och pyser på tungan, han springer ut och kräks intill väggen, drar fram en av munvatten flaskorna. Först händer inget men när han förstår att man måste trycka på knappen på toppen så blir hela hans värld svart. Munvattnet smakar om omöjligt ännu värre än kakorna och han sätter sig ner och försöker torka bort den svarta sörjan han fått i ansiktet. När Max och Brynolf kommer ut så ser de Rojja sitta intill väggen med en halvupplöst blå kaka på marken och han är helt svart i ansiktet.

De vandrar ut från Andros Tivoli mot det stora vita huset på andra sidan den lilla viken tivolit ligger vid, de får hitta på någon för att få med den märkliga plåtburken hem till arken.
Det tar inte lång tid att ta sig runt den lilla viken och in i bostads området, röken de sett stiga från huset titigare syns inte till och det bådar gott. Väl framme framför huset ser de hur två stora svart hål gapar in i byggnaden, de smyger försiktigt in i mörkret. Här inne finns det stängsel med grovt nät, skräp och bråte ligger på flera ställen i de små cellerna som staketet bildar. - Detta måste ha varit ett fängelse. Muttrar Rojja klart tagen av stämningen och ljuden som ekar i mörkret, på några ställen ses ljus sila in.
Ett flertal trappuppgångar leder upp i huset inre på båda sidorna i den enorma byggnaden. De tar den närmsta och smyger upp, det måste ha levt många forn människor här. Flera våningar gås igenom och alla våningar har massa dörrar som leder in till de hem där mutanternas föregångare bott. Några små bra att ha saker hittas bland den bråte som finns kvar, bland annat en bok mad en fasligt massa bilder på glada människor med en lite notering vid varje bild. - Det är så där en morbror Per ser ut alltså. Då vet vi det ler Rojja glatt.
Huset är jätte stort, det kommer att ta flera dagar att gå igenom alla dessa hem. Vi får meddela rådet så de får skicka hit några, de är överens alla tre så får det bli.
Nu går vi tillbaka till den där knäppa apparaten och försöker få med os honom hem.
På vägen till tivolit så ger Brynolf över plast karbin till Rojja. - Du är en bättre skytt än mej. Rojja tittar nyfiket på vapnet.
Det börjar mörkna när de står på Tivoli parkeringen, de går mot den förfallna ingången med bestämda steg och ser hur Andros kommer åkande mot dem. -VÄLKOMMNA TILL T... hinner Andros jubla innan Rojja rycker upp sitt nya vapen mot Roboten. - Du följer med oss!
Andros beteende ändras ögonblickligen, ögon smalnar och rösten blir tung och bestämd. - Lägg ner vapnet, vi tolererar inte vapen på Tivolit! Rojja står blickstilla med vapnet riktat mot automatens kropp. Från ingenstans har Andros fått fram ett pistol. -LÄGG NER VAPNET! Dånar roboten. Max och Brynolf Ser förfärat på när en röd laserstråle lämnar mynningen på Andros pistol och träffar Rojja, Rojjas mutant kropp absorberar skottet och Rojja själv trycker av. Ett kort högt tjut följt av ett klick blir vapnets respons. Andros skakar till och blixtrar vandrar över robotens metallhölje, Brynolf rusar fram och anfaller med sitt spjut. En explosion ljuder, rök väller ut från hålet efter spjutet och metallklumpen som rasar i backen.
Med gemensamma krafter så rullar de in Andros i presenningen och försöker släpa roboten men Andros väger hur mycket som helst och tills slut går presenningen sönder, de övernattar på parkeringen intill ett gamalt bilvrak och turas om att hålla vakt över den döde roboten. Zonfärden har tagit hårt på dem så de märker inte att ett metallklot sakta svävar fram till Andros och stannar över den fallna kamraten, rött ljus lyser över metallkroppen.
Brynolf petar på Rojja som slumrar tätt intill sin fyrbente vän, han vaknar med ett ryck och när han ser vad som pågår sliter han fram plast geväret igen. Ett tjut, ett klick och klotet faller handlöst, det landar med ett klang i backen och rullar sakta iväg. Båda tittar förbryllat på klotet och lägger det i en pappkartong de funnit tidigare. Det måste ha kommit från spiran ute i vattnet. Spiran glänser i månens bleka ljus. De betraktar den smala metallkonstruktionen som sticker upp ur vattnet, hur tar vi oss dit utan båt?
Det fanns kätting vid gungorna om vi kunde sätta ihop dom och bilda det runt någon av oss så kan den ena gå ut medans den andra kan dra in om det händer nått. Sagt och gjort en stund senare står Rojja i det kalla vattnet med en kätting runt magen och vandrar sakta ut i det mörka vattnet. Botten är fulla v osynliga saker som han snavar fram på och det blir snabbt djupt, när foten slår i nått mjukt och insikten upplyser honom om att han inte kan simma och försöker ta sig fram med en flera kilo tung kedja ut på djupt vatten griper paniken tag i honom och han försöker snabbt ta sig mot stranden. Han dra och sliter samtidigt som han tjuter att Brynolf ska dra iland honom.
Flämtande sitter han i sanden. - Inte utan båt! - Aldrig att jag går ut dit igen.
Trött, kall och blöt kryper Rojja ihop hos sin varma jycke ihop om att få lite sömn och värme.
De vaknar i gryningen, kvar på parkeringen ligger presenningen men ingen Andros och kartongen är tom. De tar sig närmare tivolits entré för att se vart Andros tagit vägen, Förskräckt ser de hur Andros kommer susande.

-VÄLKOMMNA TILL TIOVILI! Jublar automaten glatt, och fortsätter sin invit till det fantastiska förströelse fältet. Gårdagens händelse verkar vara helt bortglömd. De tackar men avböjer vänligt och börjar sin vandring hem. - Vi får lura på det där ett tag vad vi ska göra med den där knasbollen, Timmy kanske har en bra idé? funderar Brynolf.
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 12 Jan 2016, 19:53

*inlägg skrivs*
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Tue 12 Jan 2016, 19:57

Ännu en gång sitter Rojja och Brynolf och studerar sin lappade kartan över zonen i arkens dunkel, rutor runt arken är nu kartlagda. Med största sannolikhet så finns de nog en och annan artefakt liggandes dold i ruinernas mörker med det får nog de andra innevånarna ta han om när de väl vågar sig ut i zonen. Nä, dessa tappra herrar vill bryta ny mark och va först på plats och vid det här laget så vet de flesta av arkens högre stående innevånare att de är ute och smyger men ingen kan riktigt neka dem det efter alla artefakter de släpat tillbaka efter sina strapatser.
Några timmar österut finns en markering på kartan, ett högt torn av något slag som de sett från en av vandringarna. Båda är överens om nästa mål. - Låt oss hitta Timmy och Max.
Innan nästa zonfärd startar så krävs lite förberedelser. Mat tycks inte längre va någon större bristvara, odlingen står klar och mängder av gröna små skott syns redan till i den mörka jorden. Rådet har nyligen bestämt att en milis är prioritet, flertalet siktningar av zonbestar har noterats i arkens närhet och man kan aldrig vara nog förbered.

Timmy får som vanligt jobba häcken av sig innan det är dags för äventyr, ett dubbelpipigt gevär till Rojja och en yxa till själv. Stora delar av vägen till det siktade tornet är redan utforskade men enligt kartan så ska det finnas vatten de behöver korsa så båten bör tas med för säkerhets skull.
Max leder enkelt vägen genom de zoner de redan vandrat, han känner sig alltid modfälld när han inser att de står inför områden som han inte vet något om. I början så va utforskningen spännande men nu med mer vetskap om vad finns och kan finnas har nyfikenheten övergått till rädsla, tur att han har sin hockeymask så de andra inte kan se hans ängslighet. Den civilisation som levt här måsta ha varit stor, i flera kilometer sträcker sig de gamla bostadshusen i alla möjliga former och varianter, den här delen av staden ser helt klart mer besökt ut än de tidigare genomsökt. Färska spår av olika ursprung syns på flera ställen och många rester efter lägereldar. Bostadsruinerna över går snart till industriell miljö och världen de undersöker går från knoppande grönt till grått damm och tegelrött av sönder vittrande byggnader.
De gamla ruinerna tornar upp sig runt dem. Det är som två olika världar, bostadsområdena där småfåglar glatt hoppar mellan grenarna med sin skönsång medans här är allt dystert och livlöst, de få växter som finns är små, snåriga och tycks skjuta lika många taggar som blad. Luften är torr och dammig och det ligger något surt i luften.

Mellan två hus står ett vrålåk. Fordonet är lappat, lagat, rostigt och slitet men passar inte in i bilden. Vi är inte ensamma tänker alla samtidigt. Med vanna sprider de ut sig och tar skydd efter bästa förmåga, när kusten verkar klar tar sig Timmy och Brynolf sakta fram mot fordonet. Det sitter en skruvmejsel i tändningslåset. - Ingen ska få ta MIN nya bil. Hävdar Timmy och drar ut mejseln. Timmy undersöker fordonet på kvarglömda föremål medans Brynolf sakta tar sig mot den närmsta dörren i byggnaden intill. Dörren har tydliga märken av forcering, ett gnissel hörs när dörren sakta öppnas. Brynolf sitter på huk i dörröppningen och spanar in i mörkret, längre in syns skenet från en eld och några irriterade röster ekar mellan väggarna. Alla smyger smidigt och ljudlöst in i fabrikslokalens dunkel och tar upp positioner, alla utom Rojja. När han öppnar dörren lite till för att släppa in sin jycke så skär ett högt gnissel genom byggnaden. Allt blir tvärtyst! - Fy dretans! mumlar Rojja. - Jag får göra det bästa av det här. Viskar han.

- Hallå.. ropar han med bräcklig stämma i väntan på svar. - Är det någon här? - Det är bara jag och min lilla vovsing. Han använder sitt tvåpipiga gevär som krycka och haltar långsamt fram och ut på det stora golvet så de tre individerna kan se honom. Tre mutanter iaktar honom noga, mannen i mitten har en pistol i handen och vinkar fram honom så de kan se honom tydligare och göra en bedömning om vad det är för typ som kommit och stört dom, de två andra står beredda med en stöddig knölpåk och ett skrotgevär. AJAJ tänker Rojja men han spelar vidare, agerar oskyldig vandrare som är på upptäcktsfärd. När de tre mutanterna bedömt läget som lugnt slappnar de av lite och erbjuder Rojja en plats vid elden. Rojja pratar på, vrider och ljuger efter bästa förmåga och väntar på att de andra som ligger gömda längre bak i mörkret skall komma till undsättning. Brynolf förstår inte hur Rojja lyckade komma undan med det där, det är ju inte första gången han har improviserat sig in i ett hörn och inte vet hur han ska ta sig ut. I skydd av mörkret och bakom de gamla maskinerna i fabrikshallen tar han sig sakta fram för att iaktta hur det går för hans pratsamme vän. Brynolf som lider av kort temperament och tycks helt sakna tålamod i stressade situationer orkar till slut inte stå kvar i mörkret och kastar sig framåt mot mutanten med knölpåk, han släpper lös sin inre rasande eld och sekunderna efter exploderar mutanten i ett inferno, ledaren av de tre tycks ha varit på sin vakt trots sin avslappnade stil och skjuter den anfallande Brynolf i bröstet. Trots att den anstormande mutanten tycks va klädd i lika mycket metall som en liten container så borrar sig kulan in i hans bröstkorg. Mutanten med geväret inser att den anfallande galningen är för nära för att skjuta på och går till motangrepp med sin kedja. Samtidigt som kedjan sveper över Brynolfs hjälm vrålar Rojja Anfall åt sin jycke som tar ett redigt bett i kedje-mutantantens ben. Ledaren tappar sin pistol och rasar ihop när både en pil och gevärskula från Max och Timmys gömställen träffar honom. Trots det ljus som uppstod i Brynolfs huvud samtidigt som av använde sin mutation så låter han sig styras av sin ilska och med ett vrål driver han spjutet genom den kedjesvingande mutantens hals. Rojja sätter sitt gevär mot ledarmutantens mun samtidigt som han sparkar undan pistolen, mutanten binds plåstras om då de anser att han kan va bra att ha kvar att fråga ut senare.

Följande morgon visar det sig att den ledarmutanten har avlidit av sina skador. Liken kläs av och slängs i den intilliggande kanalen, deras kläder och tillhörigheter delas ut till den som mest är i behov av dem. Till sin stora förskräckelse så upptäcker Timmy att fordonet inte startar, troligtvis så är det soppatorsk. Efter en lång debatt om hur de ska göra nu då de inte har med sig någon sprit så puttar de in fordonet i lokalen de nyss övernattat i tillsammans med båten. - Tänk om någon kommer och letar efter dom och tar tillbaka bilen ? Timmy ser förskräckt ut vid blotta tanken om att någon ska ta hans nya bil. - Det är lugnt! Säger Rojja och målar ett stort kryss med sin svarta dödsspray på dörren där de körde in fornkärran. - Ingen kommer att gå in här nu! Han ler stolt.

De letar sig vidare genom de gamla ruinerna, de ser hur det smutsvita tornet sträcker sig mot himlen. Ju närmare de kommer dess surare blir doften i luften, när den bleka solen står som högst står de framför ett enormt brunt område, skrot och skräp åt alla håll, inte i små högar utan regelrätta små berg av skrot, skräp och sopor från den gamla världen. På toppen av en av de jättelika högarna står två figurer och iakttar de fyra mutanterna, Rojja vinkar lite nervöst och han får en hälsning tillbaka. Ok, verkar ju inte så farlig så de börjar att gå in bland högarna av bråte. Inom kort möts de av två lustiga reptil herrar i orangea overaller med varsitt spjut. - Skräpmäster Burp Hälsar eder välkomna.

De fyra mutanterna leds över skrotbergen av de två grodmutanterna och ner mot en öppen yta mellan bergen av skrot, tre kranar sticker upp bland bråten och sakta flyttar de skrot från en hög till en annan medans orange klädda mutanter rotar runt bland de fynd som kommer upp till dagsljuset efter otaliga år i de enorma högarna. I ena ändan av den tomma ytan står en blå sliten barack som det står BODEN på med röda bokstäver, bredvid boden finns några små containrar och framför dom så finns det mängder av bord med uppställt skrot. På barackens tak finns ett tillbyggt litet skjul och en balkong med en rostig trappa. Max, Timmy, Rojja och Brynolf ser sig förundrat omkring. Vart har dom hamnat nu?
Ut på den lilla balkongen kliver en fet paddmutant, klädd i en åtsittande orange overall, skinnmössa med goggles och en kikare i handen. -VAR HÄLSADE! Säger han med en stroppig ton till herrarna som stirrar på honom. - Vad för er till min domän?
- Vi kom för att undersöka det gamla tornet mumlar de i mun på varandra förbryllade över det faktum att det står en hel klan med grodmutanter och tittar på dem, det här va ju inte direkt väntat. Hittills så har deras färder varit kantade med zonbestar och illvilliga mutanter men att stöta på vad som kan liknas med en liten ark hade de inte gissat på. Ett kaotiskt samtal påbörjas, dels emellan de fyra mutanterna samt frågor till Skräpmäster Burp om platsen och dess innevånare, högt travande planer uppenbarar sig om handelsrutter, affärer, ära, berömmelse och vilka möjligheter som faktiskt kan finnas. Efter att alla ideer om handelsavtal, vägar, utbyten av medborgare så står det klart att paddorna är intresserad av att föra byteshandel med Bergviksarken men detta bör gå genom rådet hemma i arken. Det gamla tornet visar sig vara en hög forntida skorsten som hör till platsens gamla sopstation, delar av skorstenen har rasat och hela ruinen är nära till att kollapsa när som helst. Det står även klart att det är fler som hittat hit och utbyt varor under en ganska lång period. Detta verkar ju väldigt lovande för framtida affärsmöjligheter. Under samtalets gång så har Rojja utlyst Timmy till Vet-mäster, Timmy vet varken mest eller bäst men titeln imponerar helt klart på sällskapet av djurmutanter och för tio ransoner mat får de fylla en hel skrammel-vagn med skrot. Helst så vill Timmy ha ett par ransoner sprit så han kan få igång sitt vrålåk med eftersom de inte har en aning om hur de större vägarna ser ut och vart de går efter alla år så får den gamla skorven stå kvar i sitt gömställe.
Medans Timmy och Burp´s högra hand Knaster har fyllt vagnen till bredden med förstklassigt skrot så har han sett en krum lite filur vanka runt bland skräphögarna, han frågar Knaster om vad det där är för en typ och får till svar att det är deras orakel Stinknojden Skoda. Vet-mäster Timmy har inte den blekaste aning om vad en Stinknojd är men säger inget till Knaster utan berättar det för de andra när de är tillbaka vid paddornas handelsbod, Brynolf får en ide om att oraklet kanske kunde berätta för honom om det ljus han kändes tända inombords. Flertalet av Burp´s klan säger rakt nej till att få träffa oraklet men Burp själv vill inte lyssna på dem. Han ser detta som en god gest och i hopp om att det skall gynna framtiden. Knaster går motvilligt iväg för att hämta oraklet. Oraklet låter sig ta god tid på sig att ansluta till Burp´s gäster. Stinknojden är en krum liten gumma med ett stort ärrat skal på ryggen, klädd i en orange svepning, gasmask och en blå fornmakapär med slang i släptåg. Skräpmäster förklarar kort vad som önskas och oraklet skrider till verket, sessionen är kort och Brynolf står nu ännu mer konfunderad än innan kvar när oraklet tar farväl och vankar iväg.

Bergviksmutanterna tar farväl av Skräpbergets innevånare och börjar sin vandring hemåt, På vägen lämnas Rojja kvar i den fabriksbyggnaden där bilen är gömd, Där skall han vänta tills de andra kommer tillbaka. Mat, vatten, sin jycke och fyra patroner är allt han har utöver sina kläder. - Det kommer att gå bra! - Ingen kommer att våga gå in genom dörren med ett kryss på. Hävdar han bestämt.

Arken är bara sju timmar bort genom en oförlåtande fornstad i ruiner...
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Wed 11 Jul 2018, 18:35

Life happend så i över 2 år har arken legat vilande och väntat på vår återvändo, nu är vi tillbaka!  *and there was much joy* Nu med några gamla rävar och några nya unga spelare hoppas vi att arken skall komma till liv igen.  :)


Brynolf och de andra mutanterna vandrar nedslagna i arken, trots de goda nyheterna om både vrålåk och en plats som liknar något av en ark eller iallafall någon form av bosättning med innevånare som tycks vänligt sinnade så är faktumet att Rojja är kvar ensam ute i zonen det som tynger herrarna mest.
Rådet är mycket nöjda över den senaste zonfärden och vad den kan ge arken för gagn. Trött ramlar Brynolf i säng och mumlar samma mantra som Rojja gjorde precis när de gav sig av hemåt. -Det kommer gå bra..
 
Följande dag råder febril verksamhet på rådet, ransoner av mat, vatten och sprit för handel och sen en del för att tanka upp åket de gärna vill ha i sin ägo. Brynolf ser sliten ut trots många timmar av sömn, rötan gör att sig allt mer påmind i hans kropp. Hans korta temperament sätts på prov när det visar sej att endast 2 slavar och en tanig skrotskalle vid namnet Mulle är de enda som ska följa med för att hitta fordonet, rojja och göra en första handling med skrot reptilerna.
Barsk leder han vägen genom den gryende dagen, en stund efter lunchtid så hittas tegelbyggnaden där Rojja målat ett avfärdande kryss på en dörr. Brynolf rusar in till sin kamrat men bygganden är tom så när som resterna av stridigheterna med vrålåkets förra ägare och fordonet. Rojja står inte att finna, en tom konserv är  allt han finner. Arg, orolig och tom beger de sig mot reptilfolket i sin tankade bil. Alla håller span efter den saknade mutanten och hans jycke, men de hittar inga spår någonstans. 
Bilen rullar in bland bergen av skrot från forntiden och de blir varmt mottagna av reptilerna. Efter intensiv utfrågning av Brynolf om deras sakande mutant vän så står inga svar att få angående Rojja.
 
Förhandlingarna går som väntat. Rötfri mat och vatten tillsammans med sprit byts mot förstklassigt skrot. Mulle försöker mygla ner en röd lackad bränsletank bland skrotet som lastas på deras bil men blir påkommen, han lyckas dock få med sig tanken i affären efter att ha kastat in en gammal tidning som han sedan länge tröttnat på. Dock så tycks denna pappersklenod orsaka stor uppståndelse då bilderna i den liknar några av de innevånarna här bland skrotbergen. Ett tiotal av reptilerna bläddrar glatt igenom de nötta sidorna och flertalet har inom kort bundit färgglada tygremsor över ögonen för att efterlikna dessa förfäder tidningen avbildar.
Mitt under förhandlingarna så finner en av reptilerna en gammal relik bland skrothögarna, Brynolf har sett något liknande tidigare och har bestämt sig för att den prylen bara ska med hem till arken. Han lyckas förhandla till sig denna sladd försedda vita köks-mackapär under smärre mordhot. 
 
Med ett välfyllt flak beger sig ark mutanterna hemåt. Bilen är fylld till bredden så slavarna får gå bredvid. Halvvägs hem när mörkret börjat falla märker de att några följer efter deras långsamma men högljudda framfart. Försök att åka ifrån förföljarna misslyckas då slavarna inte orkar hålla takten. Alla är trötta efter dagens strapats men konflikt tycks vara oundvikligt, så Brynolf planerar en kniptångs manöver med bilen i mitten så dess lampor kan ge övertag i mörkret. På given signal rusar Mulle nu mer utnämd till första styrspak fram i sin fornkärra och genom ett buskage där förföljarna gömmer sig, det visar sej snart att 2 av dem kommer aldrig att se morgons sol resa sig när Mulle bokstavligen har mosat sig igenom ris och grenar. Den sista tar sitt förnuft till fånga och låter sig bli bunden och medförd till arken i hopp om att få behålla sitt liv. Denne individ tycks passa bra in på beskrivningen av gastar så det har hört rykten om. 
Långt efter midnatt brummar de i arken med skrot och fånge. Slavarna få bära in Brynolf, rötan i hans kropp river och tär. Öppna sår täcker hans röda hårlösa kropp, många i arken ser upp till honom, han är näst intill något av en legend i arken, i sin sömn som nästintill tycks medvetslös så yrar han om Rojja.
Last edited by henriklundbäck on Thu 12 Jul 2018, 17:18, edited 1 time in total.
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Thu 12 Jul 2018, 16:54

Larm! Intrång! Arken vaknar med ett ryck och rykten sprids som löpeld om vad som inträffat men ingen vet exakt vad som hänt. Vaktpatrullen på taket har slagit larm och rapporterat att de har sett någonting och hört hur något har försökt ta sig in genom muren men ingen har sett vad. När morgonen har grytt så ses förstörelsen,  en del av den västra Palissaden är  sönderriven och bitvis nerslagen. Arbetslag sätts genast in för att laga skadan. 
 
Elvira söker upp Mulle, det är så här börjar hon. - Rojja och Brynolf har haft en stor inverkan på vår ark. Många har sett upp till dem, till och med så mycket att de har vågat sig ut från våra skyddade väggar och börjat utforska närområdet runt vår bosättning. Men nu, när Rojja är där ute i zonmörkret själv, Brynolf  har fortfarande inte vaknat trots att det va flera dagar sen ni kom tillbaka och nu det här anfallet. Det är farligt där ute det vet vi men de som varit ute den sista tiden vägrar att undersöka vad som anfallit oss. De är för rädda.  Du va ju med Brynolf ut sist. Kan du kolla vad det är? Du kan ta med Sture och kolla upp vad det kan va? Hon ser optimistisk ut.  Sture står en bit bort och petar naglarna med sin skrot yxa och inser att han är omtalad när Elvira och Mulle tittar på honom.
Med en av rådsmedlemmarna och tillika boss så har Mulle lite svårt att säga nej till hennes begäran.
 
En halvtimme senare står Mulle och Sture på utsidan och tittar på när det sista av palissaden lagas och hålet in till arken täcks, obehaget kryper närmare när spåren i snåret strax utanför väggen är påtagligt tydliga. Det är nog någonting stort konstaterar de, knäckta grenar och tassavtryck syns på flera ställen och det är inte svårt att se var spåren tar vägen. Med en klump i halsen börjar de följa efter, det närmaste området runt arken är genomsökt flertalet gånger, de har själva varit här och snokat runt både en och annan gång själva men inser snart att de är inne på outforskad mark. De arbetar sig fram bland forntida bostadsruiner som är övertäckta av åratals av växtlighet, spåren av vad det nu är som försökt göra intrång under natten är fortfarande tydliga och lätta att följa.
Efter en dryg timmes vandring så ligger det en sur och rutten doft i luften. I ett gammalt garage ser de rester från ett antal varelser och mutanter, det luktar fränt av förruttnelse. Världen är märkligt tyst och stilla. En gren bryts av i ett intilliggande buskage knäcks. De vänder sig om, två gula ögon stirrar på dem och världen håller andan. Tiden stannar och de två mutanterna känner hur klumpen i halsen är tillbaka. Sture kramar allt hårdare om sitt yxskaft, rusar fram mot buskaget. Han tar i för allt han är värd, det blixtrar framför ögonen när han hugger sin skrotyxa i bröstet på besten framför honom. Hugget ger utdelning och varelsen gnäller till av smärta, gnället övergår till ett vrål av ilska och Mulle ser hur hans vän slås till marken med en sönderriven jacka och 4 djupa sår över bröstet: Mulle låter sina vingar tala och flyger upp på resterna av taket på den gamla ruinen, när han landet försöker han med bästa förmåga fälla den svarta monster som är på väg mot honom med sitt gevär men missar. Ruinen gungar när varelsen av flor, vassa tänder och raggig päls försöker komma åt honom på taket. Han glider sakta ner mot kanten, börjar svinga sin cykelkedja och samtidigt som han slår släpper han sina mutantkrafter lös, långa taggar växer ut längs hans arm och hand. Som med en spikklubba slår han besten över nosen, han ser hur den pälsklädda varelsen faller mot marken tillsynes livlös. Sekunderna tickar iväg och den röda fläcken runt Sture växer sig allt större.
En gammal takpanna krossas mot bestens kropp utan att den reagerar. Mulle kastar en till med samma resultat, han glider ner från taket och beger sig mot sin liggande kamrat, bara för att säkerställa så drar han yxan ur Stures kallnande han och slår den i pannbenet på besten.
Sture vaknar till efter lite omvårdnad från Mulle och efter lite krubb så är han på benen igen men bröstet värker och ärren lär bli imponerade. De finner ett par patroner bland de illaluktande resterna i garaget men innan de beger sig hem så ser de till att få med huvudet från zonmonstret de nyss har fällt, det lär passa bra på vrålåkets motorhuv flinar Mulle.
 
 
Det har gått lite över en vecka sedan Brynolfs senaste zonfärd, det va med jubel och glädje när arkens mutanter fått reda på att han kvickat till men den va kortvarig. Bryonlf den röde; en mutant, en legend. Hans zonfärder är nu till ända. Rötan både ger och tar, det hävdar han själv. Den tog hans ögon men gav honom visioner. Han sitter nu mestadels på taverna Inferno och berättar historier från sina färder och försöker efter bästa förmåga bistå hans medmutanter i den mån han kan med sin visdom och visioner från när och fjärran.
Han har sett Rojja, han vet vart Rojja har tagit vägen, typ i alla fall. Visionerna är suddiga men han ska få hem honom till arken igen, nu behövs det bara några modiga äventyrare som är villiga att trotsa zonens faror och hemligheter, bara de passar sig för skuggan från skyn så ska det nog gå så bra så...
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4266
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Karlstad - Bergvik

Sat 14 Jul 2018, 13:07

Kul att ni är igång igen!
Fria Ligan
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Mon 16 Jul 2018, 18:28

Taverna inferno, placerat mitt mellan arkens fraktionen och innanför den största entrén till det en gång så storslagna köpcentrat. Med arkens nya bränneri så har spriten blivit billigare och mer tillgänglig för arkens innevånare så tavernan har många besökare dagligen. Brynolf har en stol målad röd som heders plats vid ett av borden och fynd och allehanda skrot pryder väggarna från innevånarnas besök i zonen utanför.

Kulör, Mulle, Heisenberg och Jogge sitter och samspråkar vid ett bord över rådslagets senaste bestämmelser över att både en verkstad och en marknad ska uppföras. Mulle är högs entusiastisk över verkstaden som han snart ska få tillgång till så han reflekterar inte över att hans deal med Kulör gällande en forn hink och skaft helt klart faller i Kulörs fördel. Heisenberg är butter över att bränneriet har förstört hans affärer med en av arkens bossar och Jogge pratar halvhögt med alla och ingen om hans storslagna framtidsplaner. De har alla varit och dragit sitt strå till stacken på arkens senaste projekt och avnjuter nu en skvätt ny utvunnen sprit.
 
Alla är överens om att de behöver besöka zonen, rikedomarna finns där ute och inte här inne. Ja, alla utom Jogge hävdar att de behöver ut. Han har nog att göra i arken med att ta hand om de som ådrar sig skador och rent av faller för rötan och andra hemskheter. Men det är ju bra att ha med någon som ser efter dem ute i zonens mörker.
Mat, krubb, patroner och bilen måste med men vart ska de bege sig. Några andra mutanter i tavernan hör deras konversation och åhörarna närmar sig och undrar nyfiket vad som planeras. Sekunder senare har Heisenberg slängt fram en vad han kallar "en bra investerings plan" de genomskådar hans fullkomligt skrupelfria deal men Kulör lyckas få dom att bidra med lite krubb och vatten med lovord att de ska få minst samma antal ransoner tillbaka när de väl är hemma.

Så länge arkens mutanter kan minnas så har ett vitt sken lyst på himlen väster om arken. Finns det ljus så finns det fornlämningar. Zonstrykaren Kulör har utforskat en del av zonen åt det hållet men inte hela vägen. Målet är bestämt, skatterna ska hem och herrarna skrider tillverket med sina förberedelser.
Allt lastas på bilen och när morgonens solen krupit upp på horisonten följande dag beger de sig iväg. Heisenberg och Jogge håller krampaktigt i  flaket när Förste styrspak Mulle fräser iväg med ett ryck ut i zonen. De första kilometerna är redan undersökta och färden går fort framåt. Vägen slingrar sig norrut och när Kulör inte känner igen omgivningarna så sitter de av och rekar terrängen lite. De stannar på en gammal rastplats och gömmer deras dyrbara fordon bland några vrak som stått i zonen sedan undergången. Någon enstaka patron och rötskadat vatten är det enda som hittas bland vraken, marschen genom skog och mark börjar. Heisenberg gnäller och tycker att det är zonfärder är jobbigt, Jogge går och mumlar oavbrutet för sig själv medans Kulör leder sitt följe med van hand förbi de värsta röthålorna. En lite tjärn bereder ut sig i skogen, de andra ser förskräckt på när Mulle vadar ut i vattnet och dyker i hopp om att hitta något på botten. Vattnet är mörkt och grumligt, sikten är obefintlig så han kommer upp nästan med en gång. Hans vänner står vid vattenbrynet och stirrar storögt på honom. -Är du inte riktigt klok?? Utbrister de. -Du har ju ingen aning om vad som kan ligga och lura i en sån där sjö? Mulle flinar lite fånigt, hans kläder är dyngsura men de fortsätter sin färd.
Skogen glesnar och marken framför dem gungar olustigt när de saktar tar sig fram. Trots att Kulör inte varit här förut så lyckas han smälta in i omgivningen så väl att den bevingade varelsen missar helt att han går längst fram, Mulle står som offer istället. Ett swish va det enda som förvarnade, helt plötsligt så  har Mulle en lång gråbrun orm med vingar lindat runt halsen, odjuret sänker sina tänder i Mulles kind och giftet börjar pulsera. Tumult uppstår bland mutanterna när de försöker få loss monstret, Heisenberg ser sin chans och måttar ett slag mot ormen. Han är mer van att slåss med sitt munläder och rispar upp sin knoge på en gifttand. De hör hur Mulle vrålar av ilska, släpper lös sin inre mutant och faller till marken.  
Ormen hänger livlös på Mulles kropp perforerat av mängder med taggar när Mulle kommer på benen igen. Sakta drar sig taggarna tillbaka förutom några på sidan av huvudet, de tycks stanna kvar. Heisenberg kvider och bönar om hjälp från Jogge som struntar i honom, Jogge klafsar fram till Mulle och plåstrar om honom och därefter undersöker vad det nu är som anfallit. Heisenberg kvider i bakgrunden. På helspänn vandrar de sedan vidare konstant spanande mot träden om fler flygare tycks suga på att göra ett försök med att skaffa middag.
Marken blir allt fastare ju närmare skogsbrynet de kommer, flertalet träd ligger på marken. De är omkullvälta med skrapmärken på flera ställen, bakom skogen bereder sig gräsmark med små buskage ut. Långt  på andra sidan sträcker sig en fornkonstruktion upp mot himlen. I ögonvrån ser Jogge hur ett av buskagen rör sig och snart och så står de alla och tittar när han pekat ut vart. Kulör anar oråd och beger sig i väg för att undersöka.  -Vad det nu än må vara så är det stort och inget vi vill bråka med. Konstatera han och de gör en vid omfattning över fältet för att obemärkt ta sig förbi.
De står vid foten av en forntida metall spira som sträcker sig många meter upp i luften, den är rostig men ser hel ut och med lite lagarbete tar de sig upp till stegen och börjar sin klättring. Högst upp finns en liten plattform med 2 lampor, Kulör klättrar först och tar sig ut på fackverket så Mulle kan undersöka det tekniska. Mulle försöker få loss lamporna och de andra mutanterna ser till sin fasa att han tappar greppet, i 2 sekunder faller han innan han lyckas återfå greppet. De pustar ut när de ser att allt gått bra och att Mulle är klar. Alla börjar klättra ner medans Kulör undersöker de intilliggande områdena från hög höjd, Svindeln sätter in och han lyckas dessvärre inte utröna så mycket som han skulle vilja. På vägen ner följer de en svart kabel de sett och är nyfikna på vart den tar vägen, väl på marken hittar de ett metallskåp i ett överväckt buskage. Efter en stunds krångel så får de upp det. En plåt och lite elektronik pryttlar får de med sig därifrån.

De går samma väg tillbaka, en vid omväg förbi buskaget som under deras klättring blivit allt mer slitet och saknar allt fler grenar. Genom gungmarken och kommer ut tillbaka på rastplatsen där bilen står gömd lagom till att kvällen täcker zonen i ett nästan permanent mörker.  Efter en kort diskussion bestämmer de sig för att återvända till arken istället för att sova ute under bar himmel , något som Heisenberg motsätter sig kraftigt. Bilens strålkastare skär sig fram i en värld som ser helt olik ut den som de gav sig ut i i morse. 
 
KalleFridholm
Posts: 59
Joined: Wed 20 May 2015, 09:40

Re: Karlstad - Bergvik

Mon 16 Jul 2018, 20:21

Heisenbergs Journal 
Fullmåne. Slutet av årets 5:e månvarv
 
Känns som mitt liv just nu är som att permanent blivit placerad mitt i odlingens gödselstack omsvärmad av smoggflugor. Arkens nya färdigställda projekt har slagit mina affärer i spillror. Det storskaliga bränneriet satt som en skrotkniv mellan skulderbladen.. SamlarKungen Nils förklarade att mina tjänster inte behövdes mer då han numera lätt kan få tag på sprit. Måtte rötan ta alla bossarna!

Har samtidigt fått nys om att det finns ett par solglasögon i gryningsvalvet. Brynolf berättade om hur de hittades häromkvällen på tavernan. Om jag kan få tag på dem är min förvandling komplett!! Men hur ska jag få tag på dem?

Stjäla dem är en möjlighet men inte hållbar i längden då jag inte skulle kunna använda dem öppet. Jag måste övertyga den snorkiga krönikörledaren Astrina om att JAG är den rättmätige ägaren till dem. Kanske kan jag hitta en hållhake på henne så hon går med på ett lukrativt byte? Jag får gräva vidare..

Hur ska jag nu tjäna ihop patroner? Kanske måste jag ge mig utanför palissaden för att hitta nya artefakter. Rojja och Brynolf har ju burit hem ansenliga saker till arken. Som tur är har jag kvar mitt kontaktnät i arken, även om jag får sänka mig till att gå olika personers ärenden för en tid. 
Dags att söka upp den där zonstrykaren Kulör, han spenderar ju sitt krubb och vatten konstant och han hittar ju i zonen. Han kan vara min väg till nya rikedomar.
 
Månen sakta på väg i nedan, starten på 6:e månvarvet.
Jag ska ge mig ut i zonen! Tillsammans med Mulle, förste styrspak i arken och framförare av motorvrålet, Kulör, zonstrykaren med den känsliga näsan och ”doktor” Jogge Pop, en av de få personerna i arken som jag kan prata med utan att drabbas av känslan att vinna över dem i samtalet eller affärsuppgörelsen. Lite märklig typ men han kan ju ta hand om mig om jag mot förmodan skulle skadas under zonfärden. Det var ju han som gav mig mina fina ”tatrureringar” i pannan.

Med fin diplomati lyckades jag sammanlänka gruppen och skapa en gemensam krubb och vattenransonering. En mental notering dock, se upp med Kulör, han lyckades blåsa Mulle på patroner i en affär mellan dem, han är slugare än han ser ut.

Vi behöver lite mer krubb för expeditionen säger Kulör, och tillsvidare får jag lyssna på hans expertis, han liknar ju inte alls Brynolf som blivit svårt sargad av alla zonfärder. Jag ska lära mig allt om zonen genom Kulör..
Dags att skaffa fram krubb, fick nys om ett jobb som Elvira behövde utfört och med mitt välsmorda munläder ska jag ro den affären i hamn. 

Zonen

Smutsigt, skitigt, blött och äckligt kan man sammanfatta resan med. Den var något av en besvikelse och vi hittade inte i närheten av de skatter som jag föreställt mig. Lite elektronik och lampor och några enstaka patroner blev bytet. Jag stärktes dock i min övertygelse av vikten av att ha lyssnat till den gamles föreläsningar när han höll dem och krönikörernas lektioner. Förståelsen och bortkopplandet av energilådan stod jag för! Smartare än en skrotskalle! Det starka ljuset som forntornet sände ut nattetid kunde ju ha varit en bosättning i västerled vi kunde handlat med men så var inte fallet.
 
I zonen finns det hemska monster som väntar på att överfalla en intet ont anande zonfarare. Vi stötte på en flygande slingrig sak som kallas för luftmuräna enligt krönikörerna. Jogge Pop tog hand om den efteråt och jag vill inte veta vad han ska göra med den, jag ryser vid blotta tanken på det. Jag ådrog mig en stor smärta i kampen med besten då jag gav den en fet smäll med mitt knogjärn och jag förväntade mig då att bli omhändertagen av Jogge, men han valde att hjälpa Mulle istället som bara fått ett litet bett i kinden som var lite svullet! Vilken fräckhet, med tanke på att jag är hjärnan, finansiären och organisatören av zonfärden!
Från och med nu ska jag använda min nyinköpta Derringer istället. Jag köpte den av Timmy och han står ju för kvalité på de vapen han bygger, fick den ganska billigt också.
 
Nästa zonfärd får gå österut, mot den gamla stadens ruiner, där borde bättre byte finnas!
 
henriklundbäck
Posts: 44
Joined: Tue 22 Jul 2014, 16:29

Re: Karlstad - Bergvik

Wed 08 Aug 2018, 18:37

Det kliar i Mulles fingrar, kliar efter att få bygga ett eget vrålåk. Han har kallsvettiga drömmar om att han susar fram genom zonen, på två hjul, på tre, på fyra eller kanske t.o.m. ännu fler hjul. Men han saknar material att bygga med, en motor och massor av annat som han inte riktigt vet vad det är än han saknar. Arken är sedan länge uttömd på resurser och de som kommer in omsätts snabbt och till ett högt pris. Reptil klanen sitter bokstavligen på en guld gruva av skrot men han behöver saker att byta med om han inte hittar det han söker efter själv. Han har lusläst kartan som sakta men säkert pusslas ihop om hur zonen ser ut utanför arkens väggar. Norr om reptilernas domän finns mark som ännu inte har kartlagts av arkens innevånare. Men han behöver hjälp. 
Heisenberg snäser av honom, efter en särdeles lyckad och tung kväll på Taverna Inferno är han inte intresserad av att ge sig ut i zonen då han tycks ha sällskap bland sina smutsiga lakan. Sture ställer upp, han tycks inte ha något vettigare för sig än att ta en tur ut igen, vi kanske skulle ta med henne funderar de på... Henne.. Bästen kallas hon, hon har säkert ett namn men ingen nämner henne vid det, det kanske har glömts bort med tiden vem vet. Bästen, en vildsint dam med både tänder och klor. Hon ser mer vild och ovårdad ut än sin hund. Hon låter sig övertalas att följa med ut i zonen tidigt nästa morgon. 

Nattvakten står förbryllat och ser på när de långt innan gryningen traskar fram till porten med en gnisslande kundvagn och ber om att bli utsläppta. 
Färden genom den sakta vaknande zonen är ljudlös så när som på kundvagnen som med jämna mellan rum skriker till med sitt ena vänster ljud. Mulle leder den samma väg som han åkte med fornkärran och Brynolf. Märkliga skuggor förföljer dom alltmedan dagsljuset sakta tilltar men inget händer, efter många timmars strapats ser de skrot bergen hos reptilerna torna upp. Där styr de norrut in på outforskad mark, utan en zonstrykare går färden långsamt. De följer en sprucken fornväg, överväxt med sly och stora grästuvor. I en dalgång skymtar de en gul byggnad, den ser hel ut trots att zonen är skoningslös. Tjocka snår i vägen för att få med kundvagnen så den får stå kvar medans de kämpar sig igenom för att komma fram och ner till det gula byggnaden.

Svettiga och trötta smyger de sig fram för att undersöka vad de hittat, en fornmaskin med enorma hjul och några rostiga containrar  står en bit från byggnaden, Mulle rusar fram föra att undersöka fordonet. Han sliter upp dörren, den släpper från sina gångjärn, rasar i backen och smulas sönder av smällen. Ju mer han petar och undersöker desto mer faller maskineriet i bitar. Snart är det bara en hög med rost kvar, de delar som har klarat sig hyfsat är på tok för stora att kunna få med sig hem, några meter koppar trådar är allt som han lyckas utvinna ur vraket. Containrarna ser ju lovande ut dock, de är tomma men efter lite kämpande så har lyckas Sture och Bästen att slita loss några delar som går att ta med hem. Byggnaden tornar upp sig bakom dom, en stor metall port på varsin kortsida och en kontorsdel på framsidan, glaset i fönster och dörrar är sedan många år trasiga så att krypa in är inga problem. 
I kontorsdelen kan man se in i den stora hallen, enorma prylar från förr står längs med väggarna, Små containrar med skrot står uppställda på rader och ett hål i taket lyser himmelskt upp ett litet berg av skrot i  mitten av den stora hallen. Exalterat letar de sig in i hallen, doften av kemikalier, mögel och fuktig metall ligger tung i  luften. Mulle ser storögt på de enorma metall mackapärerna längs med väggarna, han kan inte riktigt lista ut va de är till för. Bästens hund börjar plötsligt att morra, allt tycks tyda på att något finns i den stora skrot högen i mitten av hallen. Mutanterna ser på varandra, och nu då?

Sture greppar sin yxa och smyger upp en bit på högen, inget händer. Han sätter sig försiktigt på huk och släpper lös sina mutant dofter, han tar i så ögonen ploppar ut. Sture, numera både vin och glosögd ser förnöjd ut när en vidrig doft sprider sig i lokalen. Skrothögen exploderar av ljud och rörelse, ut ur högen kryper, klättrar, krälar och kastar sig enorma råttor. De anfaller allt de ser och Sture står först. De hoppar och kravlar sig upp på och förbi Sture som fäktar som en tok för att bli av med dom, Bästen svarar med att elda upp en handfull av de avskyvärda kräken med en eldkvast från hennes innandöme, men inget tycks kunna stoppa dem.  
Mulle ser sig omkring och får syn på några rör längs med väggen, smidigt flyger han upp och försöker bända loss dom i hopp om att de kan innehålla någon gas han kan använda mot råttsvärmen. Bästens hund gnyr när råttornas tänder sjunker in i hans kropp och svara med att tugga ihjäl ett antal för att försvara sig. Råttorna kastar sig mot Bästen trots att flertalet av dem dog nyligen när de kastade sig över henne och hon svingar sin huggare i försvar. Sture flyr mot dörren ihop om att komma ut och undan med sitt liv i behåll. När Mulle väl får loss röret från väggen sprutar det bara ut brunt rötvatten ur det, inte vad han hade hoppats på men det funkar att dränka de små kräken med och driva dem på flykt. Sture står i deras flyktväg, han kämpar med att få upp dörren men misslyckas. Bästen kommer springande och med gemensamma krafter lyckas de tillslut få upp den gamla porten i sista stund innan råttorna kastar sig över dem igen, de ser hur svärmen av gnagare springer ut under dörren.
De få som dröjt sig kvar och inte följt med horden ut blir snabbt avlivade av Bästens jycke som är på ett synnerligen elakt humör efter dussintals bett. Lika snabbat som hallen exploderade av ljud så faller den i tystnad igen. Det droppar från röret som Mulle bänt löss och hastigt lagat igen. De fortsätter att utforska resten av byggnaden nu när hotet tycks vara avvärjt. Lite metallskrot kan de plocka med sig, den stora högen som utgjort råttbostad har rostat ihop totalt och inget tycks kunna tas tillvara på därifrån. De stora pelar lika mackapärerna tycks hela men väger flera hundra kilo så att få med dem hem är en omöjlighet i dagsläget. På övervåningen hittar Bästen en maläten fornstol av skinn, tidens tand har sagt sitt men den ser användbar ut. Hon testar att sjunka ner i den gamla möbeln och dåsar till. En stund senare vaknar hon , utvilad och pigg efter den bästa sömn hon troligtvis haft i hela sitt liv.
Dagsljuset börjar avta och de avväger om de ska spendera en natt ute i zonen eller bege sig hemåt, råttorna kanske kommer tillbaka och ransonerna på mat är knappa så de börjar dem mödosamma resan hem med fornmöbeln balanserad på kundvagnen. Både Sture och Mulle har testat den gamla möbeln och funnit den lika skön som Bästen påstått, men ingen av dom går emot henne när hon hävdar att den är hennes de anser att det är bäst att inte reta upp henne.
GZIP: Off