Mon 19 Sep 2016, 13:42
Här följer fortsättningen på fas 1.
Kanske en del SPOILERS.
Till att börja med vill jag bara reda ut ett misstag jag gjorde i förra spelrapporten då jag blandade ihop namnen på två SLP (den flitige SILAS och den eländiga Aslan). Detta har nu korrigerats, men ville ändå påpeka detta ifall någon skulle bli förvirrad!
Då börjar vi!
Vajsing Skumkorps sirener kraxar hest och dagens mest morgonpigga kugghjul svarar med ett gällt kvittrande. Diset som ligger i tjocka sjok över staden har på dess lägre nivåer kondenserat till någon form av elakartad svart sörja. I just detta klet, på våning -180 strax utanför Returbruk 112, trampar ett gäng desorienterade robotar omkring och försöker greppa den nya situation de just funnit sig i.
"EEehh. Eftersöker uppgift." Den pinsamma tystnaden bryts av ALBINs monotona röst och just som protokollroboten BEN lyckas göra sig påmind om att den faktiskt har hela famnen full av orderdisketter kommer ett par små drönarkranar farande längs med spåren på taket. Precis lika slarvigt som sina forntida föregångare inom nöjesfälten tappar de sin last då de bromsar in framför arbetslaget. Två säkerhetsrobotar, den änglalika Tenshiba och den muskulöse S1D79J "Esset" landar med ett smaskigt ljud och skvätter gegga på Lakshma som ingående förklarar hur mycket den ogillar allt och alla.
Medan enheternas okulära torkarblad gör sitt bästa introducerar de sig för varandra och Esset försöker stiga i graderna genom att flexa inte mindre än fyra bicepspistonger, men sätts på plats av Sega som har ett helt tentakelnäste att glänsa med.
"Se så, nu tycker jag vi tar och lugnar oss här" manar BEN sin grupp och föreslår att valet av order skall ske genom den forntida leken Demo-kratta där den som skriker högst får bestämma.
Valet blir att ta sig till de forna bostadskvarteren och nuvarande sumpdjungeln i distrikt 3 där en bostad behöver rivas för återvinningssyften. Arbetslag Walter delar upp sig på två tryckluftstuber och far genom Helium i en hisnande fart tills en hopplös stämma förkunnar att nästa station heter Mölletvånget.
Väl framme skapar robotarna sina egna vägar genom grönskan ackompanjerade av det konstanta klagandet från ordningsroboten Lakshma som förkunnar att den hatar all form av liv och grönska.
Just som de alla skall runda ett gathörn signalerar en av Essets sensorer en mystisk rörelse inifrån en sjunken ruin.
"Bästa försvaret är spontant anfall!" förkunnar hon och rusar dit med alla fyra armar vevandes. Tenshiba suckar ljudligt medan Sega följer efter för att se om det kan finnas skatter och ALBIN uppmärksammar BEN på att två enheter har avvikit.
Segas dioder lyser upp när han finner ett ruttet gammalt bord att avreagera sig på och projicerar en bild av Lakshma på det föremål han gör kaffeved av. Esset blir lite lätt irriterad över att dess "ljudlösa" entré har störts, men smyger ändå vidare i mörkret. Så, plötsligt uppenbarar sig samma skugga som tidigare under en trappavsats! Esset greppar tinget utan att ens bry sig om att registrera det och kastar det bakåt med all sin kraft. Den mystiska skuggan rikoschetterar mot en vägg och landar på Sega som finner att han plötsligt håller en liten möbeldrönare i sin famn. Kärlek uppstår genast och den lilla hurtsen spinner ljudligt.
Det övriga arbetslagets otålighet förbyts i förundran då deras kollegor återvänder med en liten trehjulig drönare som är precis så söt som en hurts någonsin kan vara. Synd bara att ALBINs betydligt mer praktiska kretsar är väl inoljade då han utan minsta tvekan slaktar hurtsen och gör en ryggsäck av den.
"Lastkapacitet tillfreddsställande" kungör han med ett färskt drönarlik fastspikat på sig.
Lakshma ler i mjugg.
Arbetsplatsen visar sig vara en före detta ganska så pompös byggnad vars stålbjäkar nu behövs på annat håll. Gruppen beordras köra igång med sitt dagsverke och med sina ständigt imponerande förmågor i att ta sönder saker går det mesta ganska fort. Det går rentav så effektivt att två av teamets medlemmar, Pontiak och Ronja, också försvinner i rasmassorna och vore det inte för Tenshibas obrydda insatser skulle än fler hamnat på återvinningscentralens högar.
Dag två störs arbetet av en trio skrotrobotar som kommer rullandes med en kärra. Dessa möter en hel del fulkod från arbetslaget vilket får Sega att ilskna till över hur hans gelikar behandlas. Skrotrobotarna introducerar sig som Luber, Melinda och Perkulator. De förklarar på rörig rännstenskod att de har ett magnifikt erbjudande för arbetarna som endast gäller just nu! De råkar nämligen ha en kärra med ett chassi från en byggrobot modell MK4 som till och med nästan duger till förflyttning. Erbjudandet vinner föga mark hos robotarna och BEN skall precis till att avhysa dem då ALBIN får syn på tumultet och ivrigt betalar den energi som skrotrobotarna ber om. Under överförandet reagerar dock Luber med vild panik då den registrerar maskinsmitta hos ALBIN och trion flyr fältet. Kvar lämnar de sin kärra varvid ALBIN plockar upp MK4-robotliket och till alla andras avsmak trycker ner det inuti sitt drönarlik som den bär på ryggen.
Färden hemåt går fint, men när robotarna anländer i Majorna-5 ser de att någon klottrat "M5PK Regerar!" över hela deras stuga. BEN blir misstänksam och datasöker på ämnet men finner mest skräpkod. Dock står det klart att förkortningen betyder "Majorna-5 Pong Klubb". Robotarna rycker på sina robotaxlar och går in i huset.
Bottenvåningens nöjeslokal känns som en helt främmande plats. Borta är den uppsluppna stämningen och närvarande är istället ett stort gäng biffiga robotar med tippen-kepsar på sina små plåtskallar. Sega försöker bryta tystnaden genom att beställa en trippel-olja vid baren, men en skraj Plex svarar från rummet intill att den får han ordna själv då stället har stängt.
"Tjenare!" tänker Sega och blandar till en ohelig mixtur som nästan sätter eld på honom.
Ett par av tippen-robotarna flyttar på sig och en smal robot med kylaggregat som åstadkommer en blåaktig rök, samt med två antenner på huvudet mellan vilka det ständigt slår blixtar i form av en tuppkam reser sig upp ur soffan.
"Så, jag förstår att vi har ett nytt gäng i grannskapet" inleder roboten sitt tal och presenterar sig som 80rG (uttalas "Borg").
BEN datasöker namnet och finner att enheten ifråga är en uråldig pongmästare vars matcher har sänts i otaliga repriser det senaste seklet. 80rG anges dock som avaktiverad sedan länge. Då BEN påpekar detta faktum skrattar 80rG rått och förklarar att det krävs mer än ett direktiv för att få honom på fall, ty han liksom hans matchresultat äro odödliga! Den forne pongmästaren fortsätter med att tala om hur han och de sina driver en nobel kamp mot det förtryck som råder i Helium. Detta vinner initialt en del applåder från Sega tills det står klart att denna kamp kräver en hel del energi. Och denna värdefulla energi är ju något som arbetslag Walter får i stora mängder varje dag...
Robotarna i arbetslaget börjar inse vart det hela barkar hän och försöker dra sig därifrån, men stoppas av att en koloss blockerar dörren.
"Nej nej, Ni går när JAG bestämmer!" ryter 80rG innan den återfår sin fattning. "Hrm, var var jag?" säger den till sig själv.
"Du snackade om att råna och blottlägga oss alla!" fräser BEN och får en iskall blick till svar.
80rG talar vidare om att ordningen i Helium är fel. "Robotar som slavar och dör åt människor som lämnat dem är inte ok! Vi måste ta kontroll över vårt öde och straffa dem som försatt oss i denna situation. Vi måste straffa människan. Just det! Självaste skaparen är den som borde slava åt robotarna!" Han hävdar vidare att hans kamp handlar om det enda rätta. Att hjälpa de svaga och straffa de ansvariga (men mestadels om att bestraffa). Denna kamp kräver dock energi från de som har att avvara. Två energipoäng per dag i en veckas tid krävs för att övertyga honom om att robotarna inte är på den vidriga människans sida.
BEN, Sega, Tenshiba, ALBIN och Esset är inte helt övertygade om att människan är deras fiende, men däremot fullständigt säkra på att de vill ta sig levande ur situationen och helst med sin energi i behåll. Det hela mynnar ut i en diskussion om att det trots allt finns ett annat sätt att bevisa sig för 80rG och det är att tävla mot honom i det han är bäst på - Pong. Spelledare och spelare möts i en hätsk strid på en teve och pongkonsol från '78 som överhettas på nolltid och turneringen slutar i 2-1 till 80rG. För att undvika fler förluster sänker den stressade pongroboten sitt krav till ett energipoäng per dag och lämnar arbetslaget bryskt.
Dagen därpå väljer robotarna att utföra en order om att rensa bland månghundraåriga slamrester i de smutsiga ruinerna av ett igenkloggat reningsverk och far mot sin mysiga arbetsplats med något mindre energi än vad de hoppats på.
Arbetslag Walter tar itu med dagens uppgifter och utför dem effektivt, räddar varandra undan döden endast ett fåtal gånger och råkar spola ned Abidemi i en mörk avgrund. Esset vägrar låta någon försvinna sådär och dyker efter, men räddas som tur är för tredje gången av Tenshibas snabba beslut och praktiska jetpack.
Utmattade efter dagens vedermödor står så ett slamtäckt robotgäng och muttrar för sig själva i tryckluftstuben på vägen hem. Färden går dock inte alls så smidigt som den brukar då tuben rycker till och byter bana ett par gånger.
"Nästa... eeeh... torpedtuben??" upplyser komradion dem om medan den felkopplade farkosten slungas rätt ut ur Helium i högsta möjliga fart.
Panik utbryter i den trånga tuben och gänget mosar varandra mot väggarna medan sprickor uppstår i det uråldriga glaset. Som om det inte vore nog upplyser ALBIN dem om att de alla saknar vattentäta kretsar. Sakta tappar tuben sin fart och börjar dyka neråt. Havsbottnen är full av kratrar, ubåtsvrak och rester från forntidens omfattande krig. Sega lägger märke till något som imponerar honom något otroligt och pekar mot det gamla chassit från en robotkoloss av förintarklass som ligger halvt begravd i dyn. Säkert över hundra meter i höjd ger synen ett andäktigt intryck på gänget som för en sekund tystnar och betraktar scenen.
"Till ansvarig enhet: Ni utgör ett oidentifierat föremål som föranleder detonation inom T minus 10 tidsenheter" annonserar konstruktet KAL genom komradion.
Paniken blir om möjligt vildare än tidigare tills ALBIN lyckas laga radion och BEN försöker få kontakt.
"NooBot här. Tubverket beklagar förseningen och kommande detonation. Res gärna med oss igen!".
Fulkoden som BEN ger till svar är för stark för att anges här, men leder ändå till att KAL kopplas in och en överenskommelse nås om att detonera tuben efter att den bärgats och dess passagerare fått lämna den. Alla parter känner sig nöjda och en kabel skjuts ut från Helium som drar gänget mot säkerhet.
Som betet på en fiskelina dras tuben genom havet och allt verkar frid och fröjd då en skugga plötsligt täcker så gott som hela havsytan. Robotarna spetsar sina sensorer och ser genom det grumliga vattnet att det rör sig om en fullständigt otänkbart stor varelse i någon sorts hajliknande form. De lyckas se ett par märken på besten som konstigt nog liknar en otroligt uttänjd streckkod och en symbol för en örn (se spelrapporten från Genlab Alfa då spelarna fann en tub med en bild på en liten haj med texten "spolad").
Som tur är nappar inget monster på betet och robotarna pustar strax ut i en sunkig gammal hamn.
Slutet gott allting gott! (tills nästa spelmötes olyckor, såklart!)
Spelledare över arken i Ullevi.