Vi fortsätter i detta möte med Fas 2, tillsammans med en del sparat material från Fas 1.
Som vanligt;
SPOILERS!
Bzzzzzt...
...
*klick*
"Oooooch nu kommer programmet Ni alla väntat påååå!!
Extreeema moduler avsnitt 1338 - Del 2!
Er värd är som alltid: Razpar de GASSOOOO!!!"
Skrotroboten SEGA sätter nästan sina frukostmuttrar i halsen när han ser hur de stackars maskinerna på holoskärmen sliter varandra i slarviga stycken. Som tur är hämtar han sig dock innan någon hunnit registrera hans skräckslagna min. För säkerhets skull harklar han sina rostiga högtalare och pekar mot skärmen.
"Hah! Det där skulle jag ha kunnat göra med motivatorn urkopplad!"
Robotens självsäkerhet hindrar den dock inte från att hicka till när ytterdörren till deras skjul slås upp med en smäll och en morgonputsad ALBIN glider in på sina förstärkta larvfötter.
En virvelvind sveper in i matsalen och tar med sig ett par hundra flygblad med "Nya Koder" tryckta på gamla plastpåsar.
"Dags att arbeta, Era ohmkretsar!"
Industrimodellen som tornar upp sig över de övriga har nu samlat på sig en imponerande arsenal av uppgraderingar bestående av allt från Vibrosåg till Drönare och Gruvbrytarrigg och har därav börjat dra till sig allt fler avundsjuka blickar från de mindre lyckligt lottade hushållsenheterna som skuttar runt och fräser i hörnen.
Som tur är har även den skinande Tenshiba och dess glömske kamrat BEN just blivit klara och instämmer i faktumet att de lika gärna kan ge sig av.
Arbetslag Walters stadigt krympande skara består i nuläget enbart av de fyra, samt den trasiga Telma och den trötte kartongvikaren Egox som fortfarande sörjer sin vän Omar. Övriga medlemmar har strykt med, slukats av Heliums fasor eller helt enkelt deserterat i jakt på sin egen lycka. De har mot all förmodan klarat av flertalet av sina order, men samtidigt genomlidit omskakande händelser som skulle få även den bästa att rosta! Förutom att ha slungats ut ur staden och fastnat i dyn bredvid ett jättelikt robotlik samtidigt som de nästan hamnade i magen på en gigantisk best har de även råkat sprida sin Insikt i Kollektivet och alldeles nyligen blivit utsedda till ledarna för rebellgruppen "Samlingen", vilka de nätt och jämt räddade undan Heliums polisstyrkor.
På dagens meny står först och främst order nummer 8.
Denna handlar i korthet om att ge sig tillbaka till det fuktiga Slaggtorget i Distrikt 6 för att där leta igenom misstänkt smittade databand bland hamnens torrdockor. Gruppen enas kvickt om att detta är en tillräckligt god start på dagen. Under färden genom tuben, från en soptipp till en annan, kan robotarna inte låta bli att tråna över det hetsigt lysande nöjeskvarteret som pulserar i fjärran.
De når strax utkanten av Pinkerdoll Industrier, men stoppas där av en tungt beväpnad säkerhetsrobot som stänger porten mitt framför deras ögon. Märkligt nog tycks enhetens sensorer ha undgått att notera det faktum att murarna som en gång i tiden anslöt till porten har reducerats till damm och som för att understryka detta faktum rullar ett tumbleweed-nystan av kablar in på det förbjudna området utan att möta ens det minsta motstånd.
Medan BEN barskt trycker upp deras orderkort i vaktens uppkäftiga ansikte rör sig resten av gruppen ett par avståndsenheter åt sidan och passerar spärren obemärkt.
Torrdockorna visar sig snart mest vara ett par blöta sorgliga högar som bär spår av intensiv plundring. Överallt ligger bitar av robotar vars vitala delar ryckts ut och fryst deras ansikten i evigt uttråkade måndags-miner. Gruppen traskar in i en gammal hangar och möts där utav en härva av skräp. Medan de försöker lokalisera databanden passar SEGA på att koppla in sig till en fungerande lyftkran vilken han därefter råkar slunga iväg rätt mot Tenshiba som tvingas kasta sig ned i gyttjan. Ackompanjerade av ständiga bannor spatserar de vidare till nästa komplex.
Torrdocka nummer 6 sticker ut bland sina grannar som den enda upprättstående byggnaden på långa avstånd. Den är uppenbarligen hoplappad på bekostnad av de övriga hangarernas reservdelar. I dörren möts de av samordningsmodellen Minerva som tackar dem gällt och ivrigt tjattrar om att det var på tiden som hjälp anlände.
"A, mm, asså... Precis! Jag tycker minsann att det tog lite väl lång tid för Er att komma, men jag antar att man väl får finna sig i sådant i dagens usla samhälle!" Hangarens härförare välkomnar dem via sin stulna röstmodul.
Hela gruppen visas till våning två där Minerva påpekar att en fruktansvärd smitta har brutit ut, något som kan fördärva Helium, ja rent av hela Pinkerdoll Industrier om det vill sig riktigt illa!
ALBIN och SEGA tar mod till sig och stiger in till de smittade databanden och möts där till sin förvåning av en hetsig samordningsmodell med trekornshatt som står framför en mikrofon.
"Jämlikhet... och skrotupplag!" skanderar den lustigt klädda maskinen då den avslutar ett tal.
"Välkomna, mina könlösa bröder, till frihetens kärna! Här talar vi Samlingens Ord för att befria världen från det förtryck som råder!"
Det står snart klart att roboten har berusat sig på insikt och fått tag på en upplaga av rebellposten "Nya Koder" vars innehåll den läser upp och sprider över nätet.
ALBIN signalerar till sina kamrater att de tar hand om ärendet och stänger dörren.
Under tiden har Tenshiba och BEN insett att det verkliga hotet för Helium inte är databandens frihetsälskande dumburk, utan mer så den kannibaliska samordningsroboten Minerva som vill kväsa insikten och allt den för med sig. Med tanke på att robotarnas fria tänkande tycks vara smittsamt tränger de in Minerva i ett hörn och börjar mot dess intensiva protester att sända kod på alla tänkbara våglängder.
Efter en stund stiger SEGA och ALBIN ut från kontrollrummet där de uppmanat sin följare att fortsätta sända in i döden och stöter på sina kamrater bredvid en insikts-påtvingad snyftande Minerva. De kan inte låta bli att fundera ett ögonblick över den "själ" och det svåra öde som de nu tvingat på denna stackars varelse.
I ungefär samma stund plingar det till i BEN:s inkorg då Order nummer 9 anländer.
Denna bär rubriken "Brådskande!" och anger att det genast måste ske en justering utav kraftnätet vid kraftstation Zebulon V i Distrikt 9.
Gruppen kastar en blick på varandra och ger sig sedan av till nöjesdistriktet istället.
Så snart de stiger av tuben förs Tenshiba och BEN iväg utav folkmassan och finner sig snart göra en motvillig succé i modekvarteren med sin numera hårt intorkade lerkostym från hamnen.
SEGA drar samtidigt iväg till spelhuset där ett antal lycksökande enheter kopplar in sig i en härva sladdar och slår vad om vem som får den värsta stöten.
Kvar vid stationen står ALBIN, som inspirerad av den karismatiske talaren i hangaren har utvecklat ett plötsligt behov av att bli mer "personlig" och söker därför genom nätet efter nya röstmoduler. Hans egna Type-E har börjat kännas något monoton.
Industrikolossen rullar in i en neontyngd gränd där hans ljudsensorer registrerar ett gytter av olika våglängder.
"Tjena grabben! Vad kan jag göra för Dig då?" mullrar en rosslig stämma från ett flertal högtalare samtidigt.
ALBIN lokaliserar ljudets källa som är en skum butik fylld av uråldriga databand och kassetter.
"Denna enhet önskar utveckla sig" kungör industrienheten torrt.
"Jamen, gosse lille. Stig på, så skall vi nog kunna ordna något för Dig!"
Bland en hög av gamla VHS-band hittas efter en stunds letande ett nästintill komplett ordförråd inspelat från en av forntidens främsta ledare. Bandet kallas "C.E. Rapport" och innehåller bland annat 45 års erfarenhet av att säga "God Kväll".
Med nya trender skapade, energipoäng förlorade och röster utbytta diskuterar arbetslag Walter sitt nästa drag. Det bestäms strax att Tenshiba tillsammans med SEGA tar hand om order 5, vilken innebär att bistå en konvoj med bioprover, medan de övriga ägnar sig åt tidigare nämnda order nummer 9.
Tenshiba och hennes skrotkamrat anländer snart till depåplats Helix Tove 171 där de möts av en illa medfaren grupp spanare. Dessa bär uppenbara spår utav sin senaste färd till Ytan varifrån de har burit med sig allsköns bråte. Vid närmare inspektion står det klart att flera av lådorna innehåller slemmiga bioprover i olika grad av förruttnelse.
Stridsroboten Jinjing prackar på arbetslaget ett bar burar och beordrar dem att leverera detta till Chyma-Edelweiss Labb IV för ett visst Projekt Pandora. Robotbefälet ger sedan ifrån sig en djup suck och återvänder till sina rykande kamrater för att ge sig ut på nästa zonfärd.
Vandringen mot det mystiska labbet blir lång och tråkig. Medan SEGA har fullt sjå att balansera en låda med syraspottande rötsniglar kan Tenshiba inte låta bli att kika in under skynket på sin last. I mörkret där inne ligger något litet och märkligt. Det är nästan format som en människa, men ändå inte. Föremålet är bränt, delvis täckt av kamouflagemönstrade tygstycken och ser ut att krama någon form av metallstruktur. (Se inlägg 39,
http://frialigan.se/forum/viewtopic.php ... =30#p15310, kring Ingos strid mot Hydran)
"Vad är det här för trams?" mumlar säkerhetsroboten och skakar om buren lite så att det skramlar.
Samtidigt en bra bit därifrån har ALBIN och BEN lyckats sätta sig in i ett kopplingsdiagram som förklarar hur de nu måste skarva om kabelförbindelserna under Helium för att styra mer elkraft till ett visst Chyma-Edelweiss Labb IV. BEN som ju är en mästare på informationshantering söker upp lite data kring deras order men möts genast av ett meddelande som uppger att "ALL INFORMATION OM DET HEMLIGA PROJEKTET PANDORA ÄR HEMLIGSTÄMPLAD".
"Hmmm. Hemligt." säger roboten med en mystisk stämma.
"God Kväll" svarar ALBIN
Alla är inte helt glada över denna order. Bland annat underhållsroboten Lovina, som hela sin verksamma tid har slitit på Kraftstation Zebulon V, är mycket irriterad över hur hennes distrikt nu skall tömmas på kraft genom att ett arbetslag hon aldrig hört talas om fått behörigheter man aldrig kunnat drömma om. Icke desto mindre gör hon som hon blivit tillsagd och öppnar en igensvetsad port till Heliums kloaker.
ALBIN och BEN firas ned i en mörk gyttjig labyrint som blir ännu svartare när de hör Lovina svetsa igen porten ovanför dem medan den muttrar "Komma här och komma här..."
Som tur är har de gott om lampor på sig vilka lyser upp några meter i den oljetunga smogen och skrämmer bort flertalet otäckheter som smyger i gångarna.
De rör sig länge bland de elektriska katakomberna och BEN tappar bara riktningen något hundratal gånger innan de hittar den första omkopplingsstationen. Efter en del meckande och hjärngympa drar så ALBIN slutligen i en spak.
Allt blir svart.
Ett par hundra meter upp stannar plötsligt karavanen med bioprover då hela deras sektor tycks ha förlorat sin ström. SEGA skall just till att yttra några fulkoder när de hör ett metalliskt skrik följt utav ett ljudligt tuggande. När Tenshiba får igång sin strålkastare är det redan för sent för deras kamrat Telma som fått sitt hela huvud avslitet utav en illa medfaren raggbest hon burit på. En förvirrad strid utbryter innan vandringen kan fortsätta.
Trötta och skärrade anländer de alla strax till en välbevakad port in till labbet. Ett par nyproducerade väktare eskorterar dem in till en värld de knappt kunnat föreställa sig. Renputsade fönster, vita mjuka vinklar, glänsande karosser och stabila lampor. Tenshiba känner sig för första gången inte längre snyggast och surnar till.
De möts strax av en fisförnäm samordningsenhet vid namn Felicia som frågar ut dem kring hur de vågar visa sig i labbet i det skick de befinner sig i. Några minuters pinsam utskällning senare ser Tenshiba och SEGA gemensamt till att skvätta ned sprättens hela rygg med motorolja så att den lämnar långa spår varhelst den åker.
De blir snart bryskt utsjasade från det stiliga labbet och söker upp sina kamrater i Heliums datanät.
Långt under gatunivån har BEN och ALBIN lyckats finna nästa kopplingsplats, men medan industrienheten arbetar intensivt på att reda ut härvan av sladdar inser hans kamrat att det inte längre är olja som droppar från taket. Köttiga slangar tränger fram ur varje skreva runt dem och innan BEN har hunnit analysera substansen börjar den forma sig till en hel masksvärm!
"Aaah! Monster!" skriker de båda samtidigt och lyckas precis koppla färdigt innan de måste kasta sig åt sidan för att inte bli maskföda. En intensiv jakt tar vid genom labyrinterna som inte slutar förrän de når en strid ström och tvingas kasta sig ut. Som tur är råkade de nyligen installera en livbåt i form av en jättelik uppblåsbar gummianka vilken bär dem helskinnade till andra sidan.
Hela arbetslaget möts strax upp i en mörk krök där de fyra finner nog med styrka i varandra för att leta upp den sista kraftstationen.
På vägen dit börjar de höra märkliga ljud eka genom tunnlarna. Det låter som någon gammal inspelning från forntiden som hakat upp sig. Eller kan det vara... skratt?
Ljudet upphör lika kvickt som det dök upp och en otäckt formad skugga rusar förbi ett par tunnelöppningar framåt.
Gänget röstar och kommer fram till att följa efter detta märkliga fenomen. Kanske är det någon stackars galen enhet som behöver hjälp?
Någon som däremot är bortom all hjälp är det vrak de strax stöter på. Ett rostigt robotlik med tippenkeps ligger i en av gångarna, med sin pansarplåt sliten i stycken utav någonting otroligt starkt. Ett bubblande slem droppar ännu längs offrets kretsar.
BEN röstar nu högljutt för att lägga benen på ryggen, men med tanke på att hon inte ens kan hitta till sitt egna underrede bestämmer de övriga att det vore säkrast om hon ändå släpas med.
Några krökar senare dyker plötsligt ljudet av skarp strid upp! Någon slåss för sitt liv alldeles i närheten!
Arbetslag Walter gasar på allt vad de har och kommer just i tid för att se en välbeväpnad skrotrobot bli nedslagen av en jättelik slemmig robotvarelse. Monstret fräser till och flyr, men skrotroboten är fortfarande vid liv och presenterar sig som Lula. Den befinner sig i gångarna tillsammans med några likar för att omfördela kraftnätet till de mindre lyckligt lottade. Lula förklarar vidare att denna ädla gärning sker på order från DUPLO, det Fria Kollektivets Främste! Hon vill ogärna svara på mer frågor om vem eller vad denna enhet är, men lovar att berätta mer om gänget besöker henne i kanjonen.
Just nu finns dock mer brådskande ärenden då de måste stoppa monstret innan det avlutar fler stackars robotars liv.
Jakten på kloakmonstret går både lätt och fort med tanke på att det lämnar frätande slemmiga spår på både väggar och tak. Det tar därför inte särskilt lång tid innan de stiger in i dess lya, beströdd av rester från både maskiner och köttiga ting. I rörans mitt sitter till och med monstret ifråga, en grotesk blandning utav sladdar och senor, kretskort och kranier
, metall och muskler. Bioroboten sitter hopsjunken och gråter. Robotgänget närmar sig försiktigt med vapnen dragna och dristar sig rent av till att tilltala besten.
"Jag... jag orkar inte mer!" gråter varelsen. "Döda mig! Snälla, jag ber Er!".
BEN gör sitt bästa för att trösta den ledsna tingesten som inte påminner om något hon kan finna på Heliums hela nätverk.
"Programmet tar över snart" säger varelsen plötsligt. "Två minuter kvar..."
Gänget slänger fram några snabba frågor och får reda på att varelsen minns ett liv innan detta. En tid på ytan, i ljuset, i luften. Och med... Lenka...
Praktiskt lagd som han är har ALBIN under tiden fällt ut sin gruvbrytarrigg, värmt upp sin lasersvets, varvat upp sin vibrosåg och yttrar med Claes Elfsbergs mäktiga stämma "God Kväll!"
Kommande scen är något för lik en köttkvarn för att kunna återges i detalj, men det skall tilläggas att bioroboten (som förövrigt introducerade sig som Nataniel) bjuder på förvånansvärt stort motstånd trots sitt numerära underläge.
"Inte illa, för ett gäng som följer despoten NODOS ordrar" säger Lula medan hon torkar av sina huggare.
"Vi följer ingen utom oss själva!" förkunnar SEGA och slår sig för bröstet. "Vi är faktiskt de första med Insikt!"
Påsåendet får Lula att le större än vad en stel robotmun någonsin kunnat och hon bryter ut i ett rungande skratt.
"De första? Hah! Kanjonen har mycket att lära Er"
Spelledare över arken i Ullevi.