• 1
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 10
 
User avatar
Orion
Posts: 75
Joined: Sun 04 Jan 2015, 01:58

Re: Arken i Ullevi

Fri 16 Oct 2015, 10:40

Och så äntligen den senaste spelrapporten!

Som vanligt kan det finnas SPOILERS blandat i texten.

Spelmötet påbörjades utanför Rostborgen - Arken i den strandade Stenafärjan. Gänget återvände dit triumfatoriska efter en expedition till det uråldriga reningsverk som utgjorde vattenkälla för den lokala befolkningen. Denna har nu alltså renats från all eländig växtlighet som orsakade sjukdomen gräslunga hos båtens alla invånare.

Gänget välkomnades med öppna armar av arkens styrande klan Mekarna. Dessa har i det rostiga gamla bildäcket upprättat en marknadsplats för världens alla kvarvarande varelser, allt ifrån vanliga mutanter och motorfolk till märkliga djurhybrider och allmänna lösdrivare. Gänget kunde där knyta nya kontakter och fick bland annat reda på att motorfolket nyligen anfallits av, såväl som flytt ifrån, gigantiska surrande insekter med lysande ögon (likt den som gänget själva såg utanför Katedromen för ett par möten sedan). Dessa monstrum kom upp från havet för att sedan flyga vidare österut in över land.

Rollspelarna bjöds på något som liknade mat och duglig logi och träffade under natten på den åttabenta muterade jättekatten Pixel (tänk kattbussen i Totoro) som efter ett trevligt bemötande valde att följa med dem hädanefter.

Rostborgens ledare gav löfte om att hans milis skall stå till rollspelarnas förfogande för att slå tillbaka växtvarelserna inom fyra dagar, då de först behöver återhämta sig efter den senaste tidens sjukdomar.

Gänget lyckades sälja in sig hos kaptenen på båten Stålvåg, en modifierad stridsbåt 90 som försetts med elddon och skopa för att krossa och smälta den tjocka isen på skrotfloden. De fick skjuts tillbaka till det gamla slagfältet strax norr om sin ark och träffade endast på en mindre mängd tjärnmal på vägen dit. Det visade sig även att växtvarelserna försökt avancera över isen nu när den ligger tjockare och stabilare än någonsin.

På väg till arken varnades gänget via telepati av en mutant innan dennes ord avslutades med ekot av ett skott genom ruinerna. Väl tillbaka i arken stod det klart att den blivit anfallen utav en av de svävande och lysande insekterna som drivit motorfolket på flykten (se Gustafs bild!). Alla invånare hade antingen skjutits eller gömt sig i gryningsvalvet. På gården patrullerade ett antal klonsoldater från Noatum med sitt luftskepp parkerat mitt i odlingen.

Gänget smidde en lömsk plan, försökte locka till sig soldaterna i mindre grupper och besegra dem en och en, men det hela ledde till en vild strid med granatgevär mot mutationsförmågor och ren överlevnadsinstinkt. I samma stund som skeppet lyfte och började bränna sönder arken med sina laserkanoner bordades detta mha rep och änterhake och striderna fortsatte därefter inne i själva maskinen. Till slut lyckades gänget besegra klonsoldaterna (som under striden kallade mutanterna för Mimers avskum), ta en av dem till fånga och förstå sig på luftskeppets mekanik tillräckligt för att kunna manövrera.
Spelledare över arken i Ullevi.
 
User avatar
Orion
Posts: 75
Joined: Sun 04 Jan 2015, 01:58

Re: Arken i Ullevi

Thu 19 Nov 2015, 17:05

Här följer sammanfattningen av det näst sista spelmötet som följer metaplotens kampanj! Även här varnas för SPOILERS!

I detta möte lämnades gruppen mycket fria att på egen hand bestämma själva hur de ville förbereda sin ark inför det stundande anfallet av växtvarelserna från Hissön i norr, samt att planera sin avfärd till det mytomspunna Eden, ledningsplats Cesar.

Mötet inleddes på arkens frusna gårdsplan, där rykande flammor än fräste och steg från marken där laserkanonernas hamrande salvor nyss rusat fram. Resterna av mutantgänget beskådade arenan där striden mot Noatums klonsoldater just avslutats. Flera av bosättningens projekt hotade att falla samman och på marken låg alla de döda mutanter som Noatum lyckats få tag på. Det skulle säkerligen inte dröja länge förrän fler luftskepp och mordiska stora kloner i skyddsdräkter dök upp. Som tur var hade gängets motorskallar drabbats av akuta genidrag och lyckats bemästra luftskeppets kontroller, men för säkerhets skull ryckte de ur batteriet från instrumentpanelen strax innan de landade.

Det kraftigt förminskade antalet resterande invånare i arken hade kurat ihop sig i en nervös klunga på andra sidan gryningsvalvets bastanta dörrar och barrikaderat dessa bäst de kunnat. Trots idoga försök från gängets sida tog det ändå ett tag att övertyga dessa om att faran verkligen var över.

Efter en hel del ordväxlingar och hot om slagsmål återförenades dock gänget med sin mutantfamilj och tog emot mycket beröm för sina insatser. Det erövrade luftskeppet väckte också stor beundran bland folket.

För att undvika onödigt mycket uppmärksamhet drog gänget skyndsamt ett skynke över den klonsoldat som ännu andades medan de släpade in honom till gryningsvalvets sjukstuga. Där följde ett kort försök att förhöra denne, som på nytt kallade mutanterna för "Mimers avskum" och sade att fastän det må ta upp till en vecka så skulle Noatum slå tillbaka och göra arken oskiljbar från träsket den låg i. Hans råa skratt avbröts strax av en liten inopererad bomb som strödde kaskader av blod över alla närvarande.

Rollspelarna drog sedan iväg till sina lyor för att reparera all skada som den senaste tidens händelser orsakat. De hade nu cirka fyra dagar på sig innan den utlovade milisen från Skrotborgen skulle anlända, max en vecka på sig innan Noatum återvänder och en armé av växter som söker välla över skrotfloden vilken sekund som helst. Tiden var minst sagt knapp och med arken i ett så dåligt tillstånd såg chanserna inte stora ut.

En stund senare blev gänget överraskande nog inbjudna till den Gamle som hört talas om allt de gjort. Denne gamle man, som en gång varit som en far för dem alla men med tiden tynat bort allt mer och förlorat såväl makt som antalet följare, låg nu i en plastkupa innerst i valvets förbjudna rum och hölls där vid liv enbart via ett bilbatteri direkt kopplat till hjärtat. Denna ömkliga syn fyllde de närvarande med såväl saknad som förakt, men alla lutade sig mycket nära när den gamle mannen tecknade att han ämnade tala. De torra läpparna sprack upp i några få viskade ord: "Sök Eden, vårt enda hopp. Jag älskar Er, mina barn..." Varefter han räckte dem ett passerkort märkt "Eden Security" och drog ett sista rossligt andetag.

Gänget gick sedan och lade sig, utmattade, fyllda av tankar och ytterligare ett skälvande dygn närmare slutet. Vilket det nu än skulle komma att bli.

Men oavsett hur desperat en varelse än kan bli och ens en hel bosättning av sådana stackare; så marscherar tiden obönhörligt på och tyst natt drivs snart på till hektisk dag.

Med ett skrik av vanmakt och fasa framkommer det att mörkrets timmar ej varit alls så lugna som de gett sken av, ty den eviga natten tycks ha skördat ytterligare ett offer. En av murens sista väktare har fallit ned i arenan, död och stel av frost. Ingen strid verkar ha ägt rum då hans vapen är orört, men vid närmare undersökning upptäcker man tecken på en parasit inuti kroppen som snabbt slingrar sig ned i svalget. Kroppen bärs iväg och slängs in i en av skrotskallarnas lyor för obduktion. Samlade kring liket och med en stämning någonstans mellan medicinsk praxis och ockulta riter läggs första snittet.

Kroppen kastar sig upp i våldsamma konvulsioner och ryter till med ett avgrundsvrål. Alla närvarande kastar sig skräckslagna bakåt, men situationen lugnar sig snabbt. Väktaren hävdar att han inte vet något om vad som hänt, utan är istället livrädd för vad de höll på att göra med honom. Efter en stunds högljudda diskussioner börjar väktarens vänner tränga sig på utifrån och gänget beslutar att ta med den återuppståndna mutanten till gryningsvalvets helare.

På väg genom bunkerns kvävande gravvalv protesterar väktaren än mer högljutt och då en bitsk ordväxling urartar till slagsmål spricker plötsligt hans kropp upp i flera delar och blodiga lianer tränger sig ut ur kroppen och agerar ben åt denna monstruösa växtspindel. Gänget, som aldrig är helt oförberedda på strid, tas ändå med garden nere och blir initialt slagna hårt av piskande grenar med rakbladsvassa löv. Striden som helhet blir dock kortvarig då gänget lyckas samla sig och med alla sina förmågor tillsammans sätta eld på monstret.
Men den otäcka känslan av att inte veta vem eller vilka fler som kan vara infekterade dröjer sig kvar.

Under samma dag kommer besättningen från båten Stålvåg på besök i arken och ges kassettradion, liksom tidigare överenskommet. Besättningen samlar sig genast och rörda till tårar tar de upp en liten skrapad kassett ur ett fodral som de förklarar att deras Gamle brukade spela för dem och lyssnar därefter till låten de kallar "Space Oddity". Alla mutanter som hör tonerna, oavsett arktillhörighet känner märkligt nog igen detta någonstans ifrån, som en avlägsen dröm från en svunnen barndom.
Medan Stålvägs kapten ännu är närvarande bestämmer sig gänget för att betala henne för att patrullera floden och hålla den isfri, som ett första försvar mot växterna.

Samtidigt som de förra besökarna ger sig av dyker nya upp. Det är de handelsresande arkeologerna från Halmer som äntligen nått fram i syfte att utbyta tekniskt material mot krubb. Dessa berättar även om ett rykte kring att arken Sahls nyligen varit i strid med Noatum, men lyckats slå tillbaka flera av deras flygande skepp.

Nyheterna gjuter nytt hopp i arken och gänget håller därefter rådslag och bestämmer att aren behöver rustas upp. Ett flertal projekt inleds, såsom harpungevär och spärrballonger mot luftskeppen. En grupp härdade mutanter skickas även iväg mot ledningsplats Bertil för att hämta tillbaka fornkanonen som lämnades där. Själva passar gänget på att åter sätta in batteriet i sitt luftskepp och ge sig av på en upptäcktsfärd norrut för att bedöma hotet.

Arken lämnas under dem och suddas ut i atomvinterns frostvindar. Förundran, hopp och andra okända känslor drar genom gängets sargade kroppar när de svävar norrut på fornteknikens drömska vingar.
Då de drar in över Hissöns stränder förbyts dock alla känslor i fasa och avsky. Nedom dem breder ut sig ett nästintill oändligt område av fullständigt kaos. Fruktansvärda varelser vältrar sig kring varandra. Det kryllar, krälar, kravlar, styckas, flockas, tuggas, sliter, skriker, strider, krossar, jagar, sväljer och pulserar av liv som är död. Onämnbara varelser i ständig mutation som tycks dö och återuppstå ur varandra rör sig likt ett gigantiskt vågsvall mot stränderna i väntan på att rusa över floden. Allt som zongastarna talat om är sant, fast oändligt mycket värre.

I tystnad färdas mutanterna vidare norrut mot den punkt där Eden bör ligga. De får syn på en rejäl port nere vid foten av ett berg, men målet som tycks vara inom räckhåll är nästintill täckt av en konvulserande febrig planta. En växt så stor att ändarna inte syns. Från dess kronblad knoppas skarorna av monster av och bara genom att skåda den känner gänget av dess mäktiga psykiska dominans. Denna är källan till hela hotet.

Batteriet i skeppet signalerar att det snart behöver laddas upp och gänget beger sig hemåt.
Väl tillbaka till arken frågar de ut zongasten Olaf kring vad de skådat på Hissön. Motvilligt och med stor uppgivenhet får de förklarat för sig att det hela är ett resultat utav fornvapnet "DeT3". Ett medel designat av mordlystna forskare i syfte att slita itu livets byggstenar på deras mest basala nivå. Men inte ens med den stora kunskap som fornfolket besatt kunde någon ana hur stark livets förmåga är att överleva mot alla odds. En fredlig varelse som ej längre kan beta gräs i solsken lägger sig inte bara ner och dör. Nej, den lär sig istället tugga kött i mörker.

Dagarna går och expeditionen till Götaplatsen återvänder kraftigt decimerade. De lyckades förvisso återerövra kanonen, men stötte åter på den forne bossen Vip/Ypsilon som än stryker runt i jakt på att hämnas sitt fall från tronen.

Efter långa diskussioner kring hur man skall hantera läget bestämmer sig gänget för att själva ta sitt mäktiga skepp till ledningsplats Bertil och där leta upp den missilsilo de tidigare besökt i syfte att hämta hem en stridsspets. Expeditionen går till största delen väl, men en zonstrykare får håret bortblåst av tio poäng röta. Silons gamla rostiga dörrar bänds upp, en snara sänks ned mot de skrangliga raketerna och fästs kring en av bombernas spetsar som tas med tillbaka till arken.

Den fjärde dagens morgon gryr och världen tycks hålla andan inför allt som komma skall.

I gryningen har åter skådats sken över havet som man tror tillhör fler av Noatums skepp. Bara att denna gång var det ingen som hade fingrar nog att räkna dem.

Just som gänget gör sig redo att färdas mot Eden med sin farliga last anländer armén från Rostborgen och flera av de påbörjade projekten blir färdiga. Tiden är såväl slut som mogen för dem att lämna platsen de vuxit upp på och försöka ta sig till Eden innan Noatums anfall kommer.

Under färden norrut ser gänget från sin farkost hur växtvarelsernas skaror med ett gemensamt vrål rusar mot floden. Den första vågen faller ned i det iskalla vattnet och Stålvågs kanoner finner gott om mål, men såväl flod som båt täcks snart av skarorna. Området slukas av giftig rök just som gänget ser zongastarnas sista skaror ge eld från sina hålor.

På vägen mot Eden inser gänget att de blivit omringade. Flygande monstrum har uppstått, troligtvis som ett svar på att de själva nyligen flög förbi just där. Häftiga luftstrider utbryter och skottsalvorna ryker heta genom luften. Farkostens förare gasar på allt vad de kan mot ledarplantan och stiger uppåt. Signalen ropas ut att fälla bomben som försvinner i myllret och dimman nedanför.

Världen hämtar andan. Och vrålar.

En explosion olik något som skådats sedan sista världkriget sliter Hissön itu. Molnen skingras och gänget kastas i sitt plan högt upp och får för ett kort ögonblick se en stilla värld av ljus, blå himmel och vita moln.

Det andäktiga ögonblicket avbryts av tjutande varningslampor. Hela insidan av skeppet lyser rött. Fallet går fortare och fortare. Skrotskallarna arbetar frenetiskt och lyckas slutligen slita igång motorn, men får samtidigt planet att fälla om till något kallat "Vattenläge". Just som marken skall krossa dem blåser motorerna ut all sin kraft nedåt och passagerarna kastas åt alla håll. Med en smäll går faskosten av på mitten och de rullar ut på ett svartbränt fält.

Gänget försöker skaka liv i sina mörbultade skallar. De känner fortfarande ett eko kvar från plantans sista kommando till sina nu ledarlösa skaror; "Döda". Som ett svar på detta vaggar ut ur röken ett dussin svedda och rykande varelser likt enorma nakna pelikaner på knotiga ben likt styltor och med spruckna ögon ovanpå sylvassa näbbar.

Mutanterna rycker åt sig sina ägodelar och rusar mot Edens portar medan de täcker varandra med klonsoldaternas granatgevär. Portlåset kärvar och kugghjulen har rostat. Med magnetiska förmågor och råstyrka slits portarna upp samtidigt som hungriga näbbar gör allt de kan för att plocka upp sina byten och slita dem i stycken. Gänget rusar in i ett forntida mörker och tvingar igen de metertjocka metalldörrarna som krossar ett par växtvarelser mellan sig.

Strid och frenesi förbyts till evigt mörker och stilla tystnad.
Last edited by Orion on Mon 29 Feb 2016, 16:26, edited 1 time in total.
Spelledare över arken i Ullevi.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4895
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Arken i Ullevi

Thu 19 Nov 2015, 21:42

Coolt och dramatiskt! Nära finalen nu! :)
Fria Ligan
 
User avatar
Orion
Posts: 75
Joined: Sun 04 Jan 2015, 01:58

Re: Arken i Ullevi

Mon 22 Feb 2016, 15:46

När jag nu höll på att sammanfatta första spelmötet av Genlab Alfa insåg jag plötsligt att jag glömt bort sista mötet av Mutant! Här kommer rapporten äntligen och självklart innehåller den många SPOILERS!

Edens rostiga stålkäftar har just slagit igen bakom gänget och lämnat dem i en forntida katakomb som dryper av död och mörker. Efter att nyss ha genomlidit en hissnande flygfärd i Noatums amfibiska fordon, orsakat världens förhoppningsvis sista kärnvapenexplosion och jagats av mutationskrafternas allra vidrigaste resultat passar de på att pusta ut och travande försöka tillverka något som duger till facklor.

Lugnet upphör dock plötsligt då deras allierade milisledare, Bosse Bjälke, kontaktar dem via sina psykiska krafter och visar dem en vision av att DeT3:s skaror trängt över floden, massakrerat zongasterna och nu börjat ge sig på arkens försvar. Visionen bryts plötsligt, men känslan av tidsbrist förblir starkare än någonsin.
Gänget kämpar sig nedåt i en lång tunnel fylld av rostiga bilvrak. De går förbi en vaktkur och tycker sig se något röra sig i ögonvrån, men finner inget levande inom syn- eller hörhåll.

Slutligen når de ett atomgarage som innehåller en nyttig karta över hela ledningsplatsen, men skräms plötsligt när en död skärm blixtrar till med texten "Vänd om". Gänget hörsammar inte budskapet, men laddar vapnen och finner en dörr de kan öppna med den gamles ID-kort.

I ledningsplatsens övre krets rör de sig genom högar av mumifierade lik och spruckna möbler. De hör då och då isande skrin som de hoppas kommer från någon gammal maskin och stöter även på en sprakande högtalare som upprepar orden "Ge Er av". Vid ett tillfälle hittar de en märklig lya inredd som en grotta i skrotet och plockar där upp en åldrig teckning som ser ut att vara ett barns försök att skildra livet här. En i gänget tycker sig känna igen den mer än de övriga.

Då de rör sig vidare går de förbi en brännugn och drabbas åter av en vision från Bosse som avbryts tvärt då han anfalls av vad som ser ut som en sedan länge förlorad mutant infekterad av växtvarelserna.

I en sjuksal möter gänget en mycket konstig varelse som delvis liknar de själva, men kallar sig Endel och agerar mycket märkligt. De väljer att bemöta denne vänligt och han hjälper dem att låsa upp en dörr till ledningscentralens hjärta. Därinne finns bland annat liket av en uråldrig officer som berättar hur de förlorat kontakten med omvärlden och vänt sig mot varandra när matbristen blivit för stor. Det står även om ett misslyckat försök att kontakta något kallat "Elysium".

I rummet finns en dörr som ser betydligt nyare ut och även denna kan öppnas av ID-kortet. De alla beger sig nedåt ytterligare en nivå. Väl nere slår trapphusets dörrar plötsligt igen och Endel blir fast i ett rum där temperaturen plötsligt höjs tills hans skrik ej längre går att höra.

I den nedre cirkulära gången finns en barnkammare som väcker otäcka minnen. Mutanterna känner igen sina egna namn på några av burarna som står staplade på varandra. De finner även ett par gamla forskarbostäder med ett fotografi som visar Den Gamle i en mycket yngre skepnad.

Dessa upptäckter får plötsligt ge vika åt mycket mer akuta händelser då ett par ilskna djuriska mutanter rusar fram och överfaller gänget. En häftig strid inleds varefter mutanterna rusar iväg och försvinner. Omskakade smyger gänget vidare. Ett par fällor och anfall senare finner de liknande djuriska mutanter inspärrade i några celler samt ett fruktansvärt vidunder i en egen.

Cirkelns näst sista rum är en skräckkabinett där nedfrusna forskare och halvdöda varelser pulserar i stora tuber. Här finns en logg som avslöjar att Titanmakten Mimer startade labbet i syfte att återbefolka jorden, men att mutanterna de skapade var för instabila, samt att Doktor Sebedius ämnade avliva dem alla och starta om. Därefter skedde ett myteri där övriga forskare ledde ut sina "barn" ut ur ledningsplats Cesar, nu ombyggd till "Eden", för att hjälpa dem klara sig i världen. Doktor Sebedius tycks dock ha stannat kvar för att odla starkare varelser.

Just när texten är genomläst börjar ett larm vråla och det står snart klart att dörren till cellen med den vidriga skapelsen har öppnats. Gänget snabbar sig med att tina upp ett par forskare och använder dem som lockbete medan de själva flyr till kontrollrummet.

De möts där av en något förvirrad mänsklig forskare som kallar sig Melvind och hotar dem med någon sorts avancerat vapen. En port slår plötsligt ned bakom dem samtidigt som automatiserade vapensystem fälls ned från taket. Självaste Doktor Sebedius kliver fram från ett gömsle och förklarar att hon är imponerad över sina misslyckade försökskaniner, men samtidigt nu är tvingad att avsluta deras experiment. Hon passar även på att berätta om hur världen för ett par hundra år sedan gick förlorad i världskrig och en sjukdom kallad röda pesten svepte fram. Hon nämner att hon följer fornmänniskan Jeremiah Crakes planer och att hon är stolt över sitt verk. Just som hon skall till att avfyra alla kanoner blixtrar dock skärmarna till och en illa grillad Endel syns och förkunnar att det nu är han som styr. Med sitt sista andetag avaktiverar han vapnen och öppnar porten till vidundret som förföljde dem alla. I den förvirring som nu uppstår får forskaren Melvind panik och väljer att aktivera en raketuppskjutning för att fly. Han blir dock uppäten av vidundret innan han hunnit vidare. Doktor Sebedius beskjuter gänget med en maserpistol och lämpligt nog drabbas de av en sista vision då de ser att arkens krig förvisso är över, men inte pga deras egna kraft utan för att Noatums luftskepp från havet har anländ och sprängt sönder både monster och mutanter.

Gänget delar upp sig i två grupper där den ena flyr mot ytan via en liten gång medan de andra rusar mot raketen som är på väg att avfyras. På raketrampen möts de av ett moln som materialiserar sig till deras gamla fiende Vip. Han kräver att de lämnar raketen åt honom. Samtidigt anfaller Doktor Sebedius och vidundret bakifrån.

Med sina sista gemensamma krafter lyckas gänget tränga sig in i raketen precis innan denna avfyras och ser alla deras hot brännas till aska utanför.

Gänget färdas i hisnande fart ut ur atmosfären och de som valde att stanna kvar på jordens yta ser några timmar senare hur mäktiga energistrålar slår ned från himlen rakt mot Noatums ockupationsstyrka i arken.
Slutligen är så arken befriad, men till ett mycket högt pris. De har på något vis vunnit beskyddare i himlen, men även förlorat kontakten med sina vänner som for dit. Framtiden är oviss, men tack vare atomvapnet har molnen ändå skingrats och avslöjar att världen ännu kan vara en vacker plats att leva på.

Stort tack till skaparna av detta underbara rollspel!
Spelledare över arken i Ullevi.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4895
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Arken i Ullevi

Tue 23 Feb 2016, 00:47

Coolt, kul twist på storyn. :)
Fria Ligan
 
User avatar
Orion
Posts: 75
Joined: Sun 04 Jan 2015, 01:58

Re: Arken i Ullevi

Tue 23 Feb 2016, 10:36

Ja, att spelleda det sista mötet var sannerligen en fröjd! Kan tycka så här i efterhand att jag kanske slängde in lite väl mycket fiender, fraktioner och händelser just i slutet, men det var roligt att dra upp tempot till max och få med så mycket som möjligt av det som tas upp i kommande expansioner.
Härnäst kommer rapporter från Genlabbet. Tänker att det är lika bra att fortsätta skriva under samma rubrik. Vem vet, kanske kommer allt knytas ihop kring Arken i Ullevi till slut ändå...
Spelledare över arken i Ullevi.
 
User avatar
Orion
Posts: 75
Joined: Sun 04 Jan 2015, 01:58

Re: Arken i Ullevi

Tue 23 Feb 2016, 10:47

Första spelmötet i Genlabbet!
I detta möte följde vi storyn ganska mycket och därav finns en del SPOILERS!.

Gänget består till stor del av ett par djur som för en tid sedan funnit en trasig gammal tecknad bok lämnad av människan och ser denna som en inspiration för både sin tro och sitt leverne. Såväl deras yrkesval som namn har inspirerats utav texterna i denna bok som avbildar djur i halvmänsklig skepnad. Dock saknas de sista sidorna, varvid en del SLP har valt en alternativ tolkning. Se om Ni kan komma på vilken berättelse det gäller!


Elden knastrar, tassar stampar och en kör av glada pip och väsanden hörs över hela Råttborgen.
Trots det ständiga förtrycket från de metalliska betraktarna firas denna vårdag en högtid kallad "Vilddjurstid". Under denna dag då natten är lika lång som dagen glömmer djurmutanterna för en stund bort både sina bekymmer och sin mänskliga sida. Mänskligt tal är förbjudet och användning av verktyg likaså.

Efter en lång festfylld natt avbryts plötsligt firandet av en skrämd pipig röst som varnar för att maskinerna kommer. In på området dundrar ett par drönare som söker efter något med sina ilskna strålkastare. De kungör med sina metalliska röster att de söker Rachmaninov 83 som genast skall inställa sig för medicinsk undersökning.

Just detta unga marsvin råkar vara barn till Muffin som är en mycket beskyddande mor. När hennes barn gör det otänkbara och trotsar maskinernas order ger sig även hon in i striden för att försvara sitt barn. Striden blir kort och smärtsam då ett par laserkanoner fäller Muffin till marken och ytterligare ett par väktare rullar in för att fängsla Rachmaninov 83. De övriga gnagarna står livrädda och darrar, gömda bakom allsköns bråte.

Muffin vaknar morgonen därefter upp hos nåjden Nosa som lappat ihop henne då ingen annan ville befatta sig med ett så upproriskt marsvin. Ganska snart visar det sig att det denna dag har anlänt en vandrande köpman till klanen. Det är leguanen Ringo som lockar till sig kunder med skräp som han säljer från sin rostiga kundvagn. När Muffin och hennes kvarvarande ungar botaniserar bland prylarna får hon en stickad vante i present. Lätt förvånad går hon en liten bit hemåt och tar på sig den varpå hon inser att det ligger en liten lapp däri med en illa ritat teckning på ett träd i solnedgången. Trädet är svårt att missta då det är en alldeles särskild källa till bär för gnagarna.

Vid solnedgången möts sedan Muffin och Ringo upp strax utanför Råttborgen där hon får reda på att han är utsänd av ett hemligt sällskap som söker efter de som vågar stå upp emot förtrycket. Dagen efter lämnar Ringo och Muffin Råttborgen och beger sig ut på en resa. De vandrar ett par dagar över slätter, skogsmark och vattendrag. Varje gång de närmar sig en väg spanar Ringo extra noga för att se så att inga robotpatruller får syn på dem.

Efter en förvånansvärt lugn resa börjar så plötligt marken ge vika under de två och Ringos kära kundvagn slungas ett hundratal meter upp i luften av en landhaj som legat på lur. En vild strid utbryter och när läget ser som mest hopplöst ut anländer rävjägaren Robin, björnkrigaren John, grävlingsnåjden Fader Flux och stridskaninen Skippy. De får strax också sällskap av en björnhona vid namn Vildtass och tillsammans lyckas de skrämma hajen till flykt.

Det visar sig att de nyanlända är en del av det hemliga sällskapet som kämpar mot Betraktarna. De tar sig alla till ett gammalt helikoptervrak där de möter motståndets ledare, björnen Truffaut. Efter att ha välkomnats får gänget reda på att ett mäktigt vapen finns gömt i hundarnas revir, hos en samlare vid namn Gagarin 11. Denna karbin sägs ha förmågan att slå ut robotarna utan att ens skada de levande.

Gänget får fritt planera hur de skall få tag på denna och ger sig sedan av mot Fjällhotellet. På vägen får de se en hemsk syn där några robotar långsamt och metodiskt ägnar sig åt att slita ett hunddjur i stycken. Av rädsla för att hamn i onåd väljer dock gänget att ta en omväg. Väl framme möts de av ett par ilskna vakter som ogärna släpper in dem, men efter en stunds övertalning och ett par skrämmande björnvrål får de alla utom en komma in. Stridskaninen lämnas utanför och bär runt på alla vapen de tvingades lämna ifrån sig.

Gänget rör sig runt på fjällhotellets marknad och tar kontakt med infiltratören Fuglesang 97. Efter en stund får de reda på att Gagarin och karbinen båda gömmer sig i ett noga vaktat skjul på gården samt att ett par djur strax skall avrättas offentligt för påstådd stöld. En av fångarna visar sig vara rävhonan Marion som gänget känner sedan tidigare och därmed bestämmer sig för att befria. De övriga två fångarna är mårddjuren Orrson och Dillon.

Mästargrävaren Skippy sätter genast igång med att gräva en lång tunnel från utsidan av stängslet in mot fängelsehålan. Det hela går så intensivt att hon i farten tappar all form av mänsklig kommunikations-förmåga. Samtidigt beger sig Fader Flux in till Gagarin och försöker ta reda på var vapnet döljer sig. Deras samtal går inget vidare och avbryts strax av skall och larm då det uppdagas att fångarna är borta. Ett stort gäng patruller nosar runt och hela marknaden stängs ned. Ett par timmar senare har patrullerna inte funnit någon skyldig och gänget tillåts ge sig av. De beger sig sedan tillbaka till helikoptervraket och möter en missnöjd Truffaut. Han berättar att vapnet troligtvis kommer ges till betraktarna vid deras kommande besök hos hundarna om två dagar. Tiden är alltså mycket knapp.

Nåjden Fader Flux väljer att se in i framtiden genom att koppla in en totem-antenn till sitt maskinbestyckade huvud och får då se att något märkligt kommer ske redan kommande natt. Nästa dag tillverkar gänget en såg av ett rotorblad och smyger tillbaka till Fjällhotellet. De stannar en bit utanför och ser precis som i Fader Flux' syner att kraftiga ljusbävningar från himlen slår ut vakternas elektriska lyktor. Med hjälp av sin nattsyn tar sig halva gänget mot byggnaden och börjar gräva ytterligare en gång in mot Gagarins hus medan Robin och John skapar oljud och förvirring på andra sidan lägret.

Mirakulöst nog lyckas uppdraget och de alla lyckas fly undan i nattens mörker och överlämnar maskindödarkarbinen till en mycket stolt Truffaut.
Spelledare över arken i Ullevi.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4895
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Arken i Ullevi

Fri 26 Feb 2016, 15:02

Kul att ni är igång med Genlab!
Fria Ligan
 
User avatar
Carrot
Posts: 259
Joined: Fri 23 Nov 2012, 11:44

Re: Arken i Ullevi

Mon 29 Feb 2016, 10:50

Plöjde igenom hela er År Noll-krönika, och måste säga att den var fantastisk! Kul att se att ni tweakar och ändrar i materialet, istället för att "bara" köra direkt från boken. Ser även fram emot att läsa om när ni spelar Genlab Alfa!
 
User avatar
Orion
Posts: 75
Joined: Sun 04 Jan 2015, 01:58

Re: Arken i Ullevi

Mon 29 Feb 2016, 13:06

Kul att Du gillar det! :)
Vi har för vana att sätta regler och färdigskrivet material åt sidan till förmån för oväntade och spännande historier (kanske främst för att jag som spelledare har lite svårt att hinna memorera allt i böckerna, men gillar högt tempo och improvisation). Dock tror jag nog att Genlabbet kommer vara lite mer troget till boken åtminstone till en början. För närvarande kommer rapporterna skrivas ganska sporadiskt eftersom vi har ett flertal olika rollspel på gång som vi också försöker hinna med (Coriolis, Drakar och Demoner, samt egenskapade varianter)!
Spelledare över arken i Ullevi.
  • 1
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 10

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 2 guests