User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Skrotflodens mynning

Tue 01 Jul 2014, 16:16

Jag tänkte bjuda på våra eskapader i Zonen. Ej att förväxla med någon sorts litterärt verk, men kanske inspirerande för någon? Naturligtvis är det MASSOR MED SPOILERS!

Spelarkaraktärerna är:
Kliff - Fixare & Boss med fyra armar
Max - Mardrömmande krossare som drömmer om att få barn
Zonk - Zonstrykare med siktet ställt på Eden
Brie - Mutant med hund
Ronny - Zonstrykare och Skrotskalle (spelpass 14 och framåt)


SPELMÖTE 1
Arkens rådslag, det första sedan Den Gamle drog sig tillbaks, beslutade att en zonexpedition ska sändas iväg. Någon har fått för sig att det ska finnas bördig mark i sektor J21, och ätbara växter där. Expeditionen ska ledas av bossen Juan. Kliff säljer en hel del expeditionsutrustning och tjänar rätt bra på det.

Max upptäcker att hans hemliga kärlek, krönikören Astrina, saknas. Han spöar upp krossaren Beatrix som jobbar för bossen Johammed eftersom han tror att den senare är inblandad. Det visar sig att Astrina begett sig ut söderut i Zonen på jakt efter något. Max ber Kliff om hjälp att hitta henne. Kliff betalar sin kompis, zonstrykaren Finn, två patroner för att guida dem i Zonen. De tre ger sig iväg.

Finn hittar spår efter något stort djur eller monster som följt efter Astrina. I resterna av en snabbmatsrestaurang med ett stort gult ”m” över hittar de en fin kanot(!) som de gömmer i ett buskage.


SPELMÖTE 2
Max, Kliff och Finn fortsätter söderut genom en kraftigt övervuxen sektor till lite mer välbevarade ruiner. Det börjar skymma och de vill slå läger i ett gammalt bussvrak när de ser en eld på avstånd. Plötsligt försvinner Finn – de hittar ett blodspår, klösmärken och en oanvänd patron. Max & Kliff smyger sig fram mot elden.

Samlade runt värmen sitter fem figurer. Det är Astrina och fyra främmande mutanter, de första de någonsin ser. Max blir så överraskad att han tappar sin yxa, Kliff gömmer sig bakom en gammal soffa. En hetsig diskussion inleds men avbryts av en skugga som plötsligt lösgör sig ur natten, och lika plötsligt försvinner igen med en (för en stund) skrikande främling i de stora käftarna.

Strid utbryter. Max hugger ner en storväxt och aparmad mutant, Kliff lurar sedan de andra att de är övermannade. Utbölingarna flyr fältet, snart hörs ett märkligt mullrande, brölande, avlägsna sig i natten.

De kan inte riktigt med att lämna den skadade mutanten att dö utan plåstrar om honom. Han presenterar sig som Kristor, och säger sig komma från ”motorfolket”. De tar med honom och (en arg) Astrina hem till Arken. Kristor lämnar de i förvar hos bossen Marlotte.

Kliff säljer kanotens gömställe till Rufus (en skrotsamlande boss), men får snart påhälsning av två krossare som berättar att Rufus utsända mannar försvunnit. De misstänker det okända odjuret. Kliff och Max leder en liten exkursion för att hitta och döda monstret. De spårar den till en övergiven källare och dödar den – en stor, otäck raggbest! Kliff räddar livet på Max som fick mycket stryk i striden.

De hyllas som hjältar och ett rådslag beslutar att det nog vore bra att uppföra ett försvarsverk. Inget har hörts från Juans expedition…


SPELMÖTE 3
Det är vår i zonen. Juans expedition har varit borta i flera dagar på en expedition efter mat, bortanför mutantjättens ruiner. Zonfararen Zonk tycker att Kliff och Max verkar få saker att hända. Han beslutar för att söka upp dem för att erbjuda sina tjänster. För säkerhets skull pratar han med sin vän Brie och dennes läskige hund Grim också.

Bortanför Zonbron
Det är vår i zonen. Juans expedition har varit borta i flera dagar på en expedition efter mat, bortanför mutantjättens ruiner. Zonfararen Zonk tycker att Kliff och Max verkar få saker att hända. Han beslutar för att söka upp dem för att erbjuda sina tjänster. För säkerhets skull pratar han med sin vän Brie och dennes läskige hund Grim också.

Dag 1
Zonk talar med Kliff om att slå påsarna ihop till nästa zonexpedition för att hitta Juan. Brie med hunden också. Och Max. Zonk hittar en mystisk svart larv sitt vatten på kvällen, från cisternen. Är såklart Erister, den slemme arkivarien som konfiskerade zontältet, som ligger bakom! Går upp till cisternen och bråkar. Max hjälper till, Erister blir helt knäckt. De talar med Mariette om vattnet, det r fullt av larver, någon måste ju fixa det!

Juan kommer tillbaka på eftermiddagen. Han har hittat vapen och taggtråd på gamla militärfordon vid mutantjätten, tre i expeditionen dog men de flesta kom tillbaka.

Gänget hjälper till att bygga klart försvarsverket med grejorna från Juans expedition. Rejäla plåtstaket och stängsel runt Arken nu!

Dag 2
Bråk om vattnet, Johammed försöker ta över med sin lejde krossade Beatrix. Max knäcker henne igen med sina mardrömmar.

Vattnet har börjat sina också. Kliff fixar så Juan vaktar vattnet medan ett tappert fåtal beger sig ut på expedition längs vattenledningen.

Skrotskallen Lima är bra nog för att laga då de väl hittar felet tror Zonk, men de får följa ledningen. Med sig får de lille Vikton, Fryk zonfararen, Linn med knogjärnet och Borko morgontuppen. Tydligen rykten om att Johammed skickat ut en egen expedition under natten.

Ledningen leder över bron. Svår klättring, men Juan har lånat dem ett rep. Brie och Grim nära att falla, men Max fick tag i dem med en grov näve. Ingen från arken har någonsin varit över bron, men är de först? De ser inga spår efter Johammeds folk.

På andra sidan bron ligger ruiner från de gamles tid. Stora cisterner där fornfolket lagrade bränsle till deras maskiner. Här visar landet tecken på röta, giftiga ångor och osynlig död lurar bland ruinerna. Ledningen går hela tiden vidare och de följer den till skogsområden bortanför ruinerna. På ett ställe går ledningen igenom ett område med högt gräs där skelettdelar ligger synliga. Då Fryk testar med sitt vapen slingrar sig gräset omkring det och verkade fräta på metallen. Dödsgräs, kallar de det, och väljer en väg runt.

Till slut når de vattenledningens ände. Den går ut i en sjö, ut på en ö med en mängd byggnader och ett mystiskt högt torn uppe på. Högst uppe på tornet ses ett fågelbo bebott av en enorm fågel. Kliff spanar lite extra på pippin så att den lyfter och sveper ner mot honom. Zonk slänger iväg en stålflis i ögat på fågeln så att den vänder. De smyger runt omkring sjön under dagen och bygger en flotte i lönndom. Av allt att dömma finns där en hel del mutanter av något slag. Kan det vara Johammeds gäng, eller något helt annat?

De sover från skymningen och stiger upp i vargtimmen klockan fyra. Med hjälp av sammanflätade stockar tar de sig över dolt, tror de.

Pang! Zonk styr undan den första gevärskulan, men mot slungstenen är hans magnetism maktlös och den träffar honom rakt i tinningen! De andra rusar fram genom stenregnet medan Zonk ragglar i skydd. Brie skjuter jaktskott mot mynningsflamman medan hunden rusar fram mot de okända fienderna tätt efter Max. De hamnar i strid med några mindre varelser iförda kåpor och nedgör snabbt tre, två stycken flyr in i en källaringång. Av allt att dömma är det zongastar de har att göra med.

Brie far in efter Grim som förföljt zongastarna in i komplexet! Det är kompakt mörker och Brie kommer snart vilse. Någonstans i mörkret hör han hela tiden Grims skällande. TIll slut känner han Grims tunga på sin hand, hållandes i hundens svans hittar han till slut ut igen till den väntande gruppen.

De rullar upp lindorna på en zongast och finner en gravt muterad och böldfylld kropp, utan nyttiga mutationer. Lite krubb hjälper Zonk upp på fötter igen. Vad skall de göra nu?

Då dyker Johammeds mannar upp ur skuggorna, krossaren Nogga, skrotskallen Lambda och en slav. De berättar att de har förlorat sin expeditionsledare till fågeln under gårdagen, hans kropp skall igga uppe i dess näste, samman med en del krubb och en artefakt från den gamla tiden de har hittat. Tydligen är stället fullt av zongastar säger de, och de har ont om mat.

En osäker allians bildas med Johammeds folk. De smyger i gemensam tropp upp till mot fågelns höga torn. Endast en rostig metallstege att klättra på. Max tar sig upp till pippin i mörkret, den sover. Han dänger till den med yxan, som knäcks av kraften. Fågeln far upp och hackar honom illa, Zonk drar med sin magnetism allt stål i boet rakt in i fågeln så den störtar ner med Max i klorna. Ett par vingslag på slutet räddar Max från döden, men han klarar sig bara precis på håret, Kliff rusar fram och lyckas få liv i honom från under fågeln.

Kliff klättrar sen upp igen och hittar en mystisk äggformad sak i boet, samt en dagbok bredvid ett gammalt kvinnolik som ser ut att ha legat där i många år. Dagboken visar sig ha tillhört kvinnan, som tydligen dragit ut i zonen på jakt efter Eden för länge sedan, från en Ark som liknade våran. Zongastarna hade visst tagit ID-kortet hon hade med sig som behövdes för att komma in, samt hennes mat och vatten. Hon tycks ha svultit ihjäl däruppe.
De kurar ihop i ett utbombat rum i en näraliggande byggand. Kan det vara dessa zongastar som har ID-kortet fortfarande? Kan de tänkas kunna ta det tillbaka från dem? Zonk är exalterad över att närma sig sin dröm, tänk om de kan finna vägen till Eden!


SPELMÖTE 4
Dag 3, fortsatt
Det är fortfarande några timmar av mörker kvar innan gryningen. De kurar i det lilla utbombade rummet och studerar dagboken och det egendomliga äggformade föremålet. Johammeds mannar säger att det finns ett kontrollrum uppe i ett torn i anläggningen som de vill kolla igen. Den samlade gruppen beslutar att smyga dit, och finner en mängd fortfarande fungerande instrumet och mätare från De Gamles tid, men förstår inte hur de skall tydas. Utanför kan de se hur zongastarna verkar samlas runt byggnaden. Gruppen samlar sig till försvar uppe i tornet, men en av zongastarna vill istället förhandla och ropar till dem på ett förvrängt men förståeligt tungomål. Zonk går försiktigt ned för trapporna och lyckas få talat med deras ledare.

Det visar sig att zongastarna varit här och skött anläggningen i många generationer, de verkar faktiskt veta vad de gör och sätter stor ära i att vattnet hålls rent. De undrar varför expeditionen från Arken har kommit och vill att de skall gå igen. Efter en del förhandlande beslutas att Zonk och skrotskallen Lambda skall tillåtas inspektera vattendammen, i gengäld skall zongastarna ge en gisslan. De får den minsta zongasten de sett och är först tveksamma, men sen visar det sig att det är ett av zongastarnas barn de har fått!

Detta är en fantastisk nyhet, för inga barn föds i Arken och alla som bor där är dömda till undergång om de inte lyckas fortplanta sig. Expeditionen tar gladeligen emot denna gisslan. Zonk får kolla dammen, som visar sig bebos av zongastarnas Gud. Denne gud består av de svarta larver de sett, som tycks ha ett kollektivt medvetande och kunna röra sig målmedvetet när den vill. Tydligen brukar zongastarna offra till den titt som tätt, men den har alltid bott i dammen. Nu kan Zonk dock se att den verkar ha växt sig för stor och delvis väller in i vattenröret och blockerar det. Han tillåts dock inte flytta på larverna på något sätt.

De återsamlas i tornet till rådslag. Maten och vattnet är nästan slut. De flesta vill pröva ett anfall mot zongastarna, så de klättrar ut på rep från tornet och smyger in i tunnlarna för att nå ned till dammarna. De fångar tre zongastar som Max hotar till att visa vägen. Väl nere vid dammarna kastar Max i en av zongastarna till Guden, vilken förtär gasten på några sekunder och växer till sig lite efter måltiden. Zongastarna har alltså varit för flitiga i sitt offrande!

De beslutar att mosa larvmonstret med metallgaller för att minska Gudens massa något. Med Zonks magnetiska krafter lyckas de med nöd och näppe, Guden kämpar emot ganska våldsamt. De lägger några larver i en annan bassäng och förklarar för zongastarna att de skall offra i den bassängen framöver, så slipper de komma tillbaka.

De väljer att ta med en av zongastarna som fånge, delvis då denne kanske kan visa hur man alstrar barn! Krossaren Nogga vill dock slå ihjäl zongasten direkt och gå tillbaka och anfalla zongastarna. Zonk sätter sig emot då deras chanser till att ha ett fungerande samarbete med zongastarna i så fall ytterligare skulle minska. Och vem vet, kanske besitter dessa zongastar fortfarande ID-kortet som skall leda vägen till Eden? Det blir slagsmål, efter mycket om och men är Nogga fasthållen av Kliff, och Lambda knäckt av Max mardrömmar. Zonk knockar den fasthållna Nogga med sitt järnrör, varpå de surrar krossaren på en bår och påbörjar marchen tillbaka till Arken.

Klättringen över bron i skymningen bjuder på vissa problem, Kliff verkar ha drabbats extra hårt av zonrötan för han utvecklar egendomliga blåsor som tömmer sig i sporer titt som tätt. Till slut är de över bron och tillbaka på det strandade skeppet. De får inga applåder omedelbart, då vattnet fortfarande är sörjigt av de mosade larverna, men det klarnar snart upp till allas lättnad.

I Arken har man beslutat att träna mutanterna i självförsvar, genom att låta dem träna på att slåss i olika konstellationer i en stålbur på fördäck. Buren är klar, men själva fightandet går ganska trögt. Zonk försöker lära ut några knep från zonen men blir utskrattad, Max lyckas ganska bra men lyckas istället av misstag krossa huvudet på sin sparringpartner. Det går trögt, likaså med jaktlagen som Juan driver. Trots att någon slags långörade gnagare siktas på kajen visar de sig vara helt omöjliga att springa ikapp. Men stängslet står iallafall ståtligt runt kajplatsen och Arken!

Dag 6
Efter ett par dagar siktas plötsligt ett eldklot på himlen! Det dånar förbi Arken och lyser upp hela himlen i väster när det slår i marken! Några av mutanterna har skyndat upp på bron för att se bättre, och kan se hur det brinner långt ute på några öar ute i havet i sydväst.

I Arken har profeten Collin snart samlat en stor mängd mutanter för ett pilgrimståg rakt ut i zonen, till där eldklotet slagit ned. Collin menar att Eden skall finnas där. Kliff försöker övertala folket att stanna i Arken och låta proffsen sköta detta. Vissa lommar tillbaka in i Arken men en stor mängd vill ändå med ut. Zonk lyckas få Collin att hota Erister att ge tillbaka hans tält, han tvingas dock fånga en pistolkula i luften då Collin försöker skjuta Erister i huvudet under utförandet av detta.

En mutant, fixaren Savik, har dött i magkramper av att försöka äta de svarta larverna från vattnet. En annan har dött av skämda konserver. Med olyckan i zonbrottningsburen och de döda i Juans och Johammeds expeditioner börjar det märkas hur snabbt de dör i Arken. Flera hytter står redan tomma. Hur skall det gå?


SPELMÖTE 5
Eristers Krönika öfver Arkens Öde

Jag ämnar i korthet försöka redogöra över min tid här i zonen, liksom De Gamle bevarade sitt så måste också vi försöka minnas och bevara rester av vårt leverne till kommande skrotsamlare som kan tänkas finna spår av det. Därav denna Krönika. Nu är Den Gamle allt för trött för att säga mycket längre, men jag är säker på att han skulle uppskattat mitt tilltag!

De senaste veckorna har maten börjat ta slut, och många av Arkens folk har dragit ut i zonen för att hitta nya förråd. Vi har lärt oss mer de sista dagarna än på flera år innan. Jag väntar fortfarande på att en hjälte värdig min krönika skall stiga fram ur zonens mörker, men tills vidare får jag nöja mig med Juan.

<långt stycke om Juans heroiska zonfärd med namnlista över alla deltagare och heroiska dödsrunor över de som dog, med lakoniska sista ord och allt>

Utöver detta har även odågan Zonk och hans vänner Kliff, Max och Brie varit ute i zonen en del. När vattenförsörjningen gick sönder var det till exempel de som betroddes ge sig av och lösa denna viktiga syssla. Vattnet slutade vara svart och sörjigt efter fyra dagar. ”Aj säj no mår”, som Den Gamle brukade säga.

Efter att eldklotet passerade i skyn och slog ner ute i havet i sydväst var det dessa samman med galningen Collin som begav sig ut, övertygade om att man vid nedslagsplatsen skulle finna Eden. I vart fall var det de som Collin tutade i fanatikerna. Zonk tog dessutom Tältet ur gryningsvalvet, vilket är ett grovt brott mot Gryningsvalvets principer. Oavsett vem som lämnat in ett föremål tillhör det därefter Gryningsvalvet! Att han räddade mig personligen undan att avrättas av Collin är en ringa tröst, vad är jag jämfört med dessa artefakter!

Men han menade kanske väl ändå.

Efter detta vandrade de ut nästan 30 mutanter i zonen. Finn gick samman med klåparna i fronten och ledde vägen, varpå löpare sprang tillbaka till huvudgruppen och informerade om rätt väg. En av nätterna slog de läger i Tunneln – en uråldrig konstruktion av de gamle värdig en krönika i sig, i vilken de säkert endast förrättade sitt tarv eller något. Under en natt fraterniserade även den oansvarige Zonk med Smila. Bara ett av många tecken på deras oproffsighet att hålla på så mitt i Zonens faror. Dessutom är Smila en fin flicka som faktiskt har mycket intresse i Gryningsvalvet, hon har själv uppsökt mig för privatundervisning flera gånger. Och vi har en mycket god relation.

Efter flera dagar nådde de havet. Den stora gruppen började tillverka flottar för att föra dem ut till öarna där kometen slog ned. Zonk och de andra hade under färden sett att en annan grupp spanade på dem i sektorerna österut och tycktes följa efter dem. De smög sig på gruppen med okända mutanter, och fann att det var vanliga fredliga mutanter som de själva, men mycket svultna och sjuka och 14 till antalet. De gav lite mat och bytte bort ytterligare mat mot en artefakt gruppen förfogade över, en s.k. automatpistol. Brie laddade denna med sina patroner och stoppade den oförsiktigt i fickan! En artefakt! I fickan! Så att den kan råka stötas till eller regnas på eller vad som helst!

De lovade sedan att hämta gruppen på tillbakavägen och begav sig tillbaka till flottbygget. Nästa morgon bar det av ut över öarna tills de två dagar senare nådde den större ö där nedslaget skett. Zonk hade drabbats av någon slags svampsjukdom, oförsiktig som han är, men i övrigt var alla flottar ännu flytande.

De steg iland och fann kratern, där en egendomlig metallvarelse låg bland brinnande vrakdelar. Den var stor som två raggbestar och slet omedelbart oduglingarnas löpare Annie i stycken med ett snärt av sin svans! (Annie var helt oskyldig och bara ett exempel på vad inkompetent ledarskap ute i zonen kan leda till) Sen brände den Finn till aska, den ende i gruppen med någon slags vett. De andra flydde, som man kunde förvänta sig.

Därefter får jag faktiskt säga att klåparna här uppvisade en viss finess. De förberedde en fallgrop och samlade in plåtskrot att bygga ett stort lock med. Den kraftfulle Max agerade lockbete, iförd full rustning av containerplåt och en Sköld av högsta klass. Här tvingas jag deviera från ämnet och lägga fram fakta om de gamles heraldiska system för att resten av berättelsen skall bli förståelig. Och framförallt för att kunskapen om heraldiken skall bevaras.

De Gamle nyttjade Sköldar till att signalera olika ätters dominans mellan olika områden. Idag, i Zonen, skulle man kanske nyttja murar som gräns. De Gamle däremot, i sin oerhörda civilization, nyttjade istället vägar. Den kraftfullaste skölden är den med röd cirkel mot gul bakgrund, då den är gjord för att Stoppa inkommande Zonkärror som färdas på vägen, vilket kräver en oerhörd kraft. Vissa menar att de såkallade Älgsköldarna skulle vara de gamles mäktigaste sköldar, men därom har de fel, då de gamle övergav sin animistiska tro långt innan de dog ut och dessa sköldar bara hölls av gammal hävd. Intakta sköldar går idag fortfarande att finna på de rituella Gatstolparna som sattes upp där vägar korsades i de gamles städer. Således skyddar man sig bäst i Zonen med en Stoppsköld.

Nå, åter till Krönikan.

Max rusade iväg med metallmonstret efter sig, utspyendes dödliga eldstrålar, och hoppade över fallgropen, medan draken rasade ner. Därefter sprang Brie fram och kastade i en annan artefakt ner i fallgropen, ett dödligt vapen som av beskrivningen måste vara en s.k. handgranat! Ett engångsvapen av de gamle. Oerhört! Vad skulle inte Gryningsvalvet ha kunnat lära av detta vapen! Men nu sprängdes det iallafall, och draken med det. Zonk nyttjade sin kraftfulla magnetism till att avsluta odjuret och degenererade sig själv på kuppen, nu har han vikit av ännu längre från det Omuterade Idealet, numera med förmågan att också kunna äta röta.

Metallmonstret var förstört, men man kunde ana att det hade samband med Eden trots allt, då stjärnsymbolen var densamma som det vi funnit på flera liknande fynd. Också ordet MIMER tycks sammanlänkade till Eden på något sätt. Och nu detta monstrum från skyn?



SPELMÖTE 6
Collins expedition återvänder till Arken efter det något misslyckade korståget ner till öarna i sydväst. Strax efter kommer Max, Kliff, Zonk och Brie tillsammans med de 13 sjukliga mutanter de lovat att hjälpa. Nykomlingarna, och Zonk, placeras i karantän precis utanför Arken i några gamla containrar. Under tiden hålls ett rådslag där det beslutas att en svinstia ska byggas och att de vilda grisar som flera gånger setts böka runt i omgivningarna ska fångas in.

Allt återgår till det normala, både Zonk och de nyanlända (nåja, två av dem avlider i karantänen) släpps in i Arken efter någon vecka. En stor fest anordnas. Astrina låter sig förföras av Max. En lyckad kväll, helt klart!

En av de smittade (som Arkens befolkning kommit att kalla dem, trots att de nu är friska) säljer sin övergivna arks position till Kliff och de andra. Det blir ganska dyrt. ”Molnstaden” kallar de smittade sitt gamla hem och det ska visst ha varit ett sjukhus någon gång på forntiden.

Gruppen ger sig iväg för att staka ut en del av vägen till Molnstaden. Det börjar som ett trevligt och lyckosamt äventyr där de hittar en fantastisk pilbåge i en byggnad fylld med märkliga prylar och bilder på djur men slutar i en nära döden-upplevelse för dem alla. I en skog går de in i ett område med vackra blommor som klänger och växer överallt… blommorna visar sig avge ett sövande gift och det är på håret att alla stryker med!

De återvänder till Arken. Zonk beställer rötmasker av Lima. Kliff bestämmer sig för att han borde vara en boss. Tillsammans sprider de alla elaka rykten om Johammed och hans gäng, det hela eskalerar till en planerad envig mellan Max och Nogga. Max går segrande ur striden efter att ha fått Nogga att gråta genom att ge henne förskräckliga mardrömmar. I fjärran låter det som en storm är på väg, men himlen är klar.

Motorfolket rullar in med buller och bång och belägrar Arken. Deras talesperson (Gaffa) är en lång, smal motorkrigare i svart läderställ och långt, knallrött hårsvall. De begär sprit och krubb för att inte bränna ner allt. Kliff tar på sig rollen som medlare och lyckas få till en deal där motorfolket inte bara får krubb och sprit, utan också hälften av det som produceras i den planerade svinfarmen. I gengäld ska Arken få deras beskydd mot alla de fasor som helt uppenbart finns där ute. Den tillfångatagne Kristor släpps också fri. En spänt lugn lägger sig över Arken…
Last edited by soda on Mon 01 Dec 2014, 15:22, edited 1 time in total.
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Thu 21 Aug 2014, 09:49

SPELMÖTE 7
I Arken är läget lite tryckt efter att Motorfolket installerat sig. I sin roll som ansvariga för säkerheten tillåter de inte att vem som helst rör sig in och ut ur det lilla samhället. Kliff, Max och Zonk lyckas dock övertala motoristernas ledare att de återigen ska få ge sig ut i Zonen för att söka lyckan. De ställer in siktet mot de smittades övergivna Ark. De njuter av friheten och utforskar stora områden.

Strax innan de når Sjukhuset råkar de på några andra mutanter som slagit läger i ett gammalt kråkslott. Det visar sig vara en patrull från ännu en främmande bosättning! De spenderar natten tillsammans och delar både sprit och berättelser med varandra. Främlingarna verkar dock dölja någonting... de bestämmer sig för att mötas igen och stämmer träff vid fornavspärrningarna runt Mutantjätten några veckor fram i tiden.

Dagen därpå(?) vandrar Kliff, Max och Zonk ner genom dimman mot Sjukhuset. Stämningen är lite otäck då inget levande skymtas. Zonks stora erfarenhet i Zonen leder dem in på en ganska rötfri väg. Väl inne hittar de mycket skatter av alla de slag men också en del otäckheter. De smyger genom de mörka gångarna för att undvika en svärm med asgnagare. Längst ner i en trappuppgång hittar de en röthärd som Zonk (iklädd en forntida skyddsdräkt) rotar igenom - massor med fornmediciner!


SPELMÖTE 8
Någonstans i Sjukhusets källare har gruppen hittat ett massivt råttbo (det tar upp en hel stor sal). Därinne skymtar viktiga dokument från innan Undergången! Zonk försöker klättra in men fastnar med sin jacka i något. Kliff försöker undsätta honom men fastnar själv. Slutligen tar Max ett krafttag och sliter ut de båda andra ur bråten... allt oväsende har tyvärr lockat dit svärmen! Mutanterna inser snart att det här är en strid de inte kan vinna och flyr hals över huvud i ett moln av Kliffs sporer.

De tar sig så sakteliga tillbaks mot Arken med alla sina nya skatter. Men hur ska de få in alla saker utan att Motorfolket blandar sig i?

Zonk och Max gömmer sig en liten bit bort medan Kliff går in. Han hälsas av en patrull (ledd av Hugust, en krossare som tidigare jobbat för bossen Johammed) och förklarar att de andra kommer senare. Därefter går han in och söker upp sin kompis Borko ("Tuppen") som kan flyga - och övertalar honom att flyga ut och hämta upp alla prylar mot en viss betalning. Under tiden har Zonk tröttnat på att vänta och beger sig också han hem. Han stöter på patrullen och förklarar att Max kommer senare. Borko flyger ut och hämtar alla saker. Till sist (sen kväll) ska Max ta sig in. Patrullen är nu mycket misstänksam på grund av detta märkliga beteende och frågar ut Max på skarpen. Max kan inte förklara sig utan låter skrotyxan tala. Hugust besegrar till slut Max men inte innan båda Kliff, Zonk och en hel del motorfolk dyker upp. Kliff lyckas lura i Gaffa (motorfolkets ledare vid Arken) att det är Johammed som infiltrerat motorfolket och har något fuffens för sig. Gaffa skjuter Hugust på fläcken med Zonk räddar honom med sin magnetism.

Gaffa, tio motorkrigare, Kliff och hans gäng, Zonk och den omplåstrade Max ger sig in i Arken för att konfrontera Johammed. Det är en ganska jämn strid men det ser ut som att motorfolket & co. ska gå segrande ur den... när plötsligt Zonk kallblodigt skjuter ner Gaffa! Johammed blir också han allvarligt skadad. Alla kvarvarande vänder sig mot motorfolket som snabbt görs ned under vilda stridsrop ("För Arken!", "Död åt motorfolket!"). I efterdyningarna av striden lyckas Zonk också mörda den skadade Johammed under sken av att försöka rädda honom (utan att någon anar något).

De samlar ihop till ett hastigt rådslag där de hetsar upp befolkningen till ett raseri mot motorfolkets ockupation. Arkens mutanter rusar i en stor mobb ut för att driva bort sina fiender. Striden går direkt från start inget vidare för Arken trots ett numeriskt övertag och trots överraskningsmomentet. Snart står hela folket på knä, uppradade framför de bepansrade bilarna. Kliff, Max och Zonk har varit ganska framgångsrika i striden och är inte tillfångatagna utan gömmer sig inne i Arken.

Motorfolket sänder in tio dugliga krigare för att leta rätt på uppviglarna och en dödlig katt-och-råtta-lek inleds. En första konfrontation går "hjältarnas" väg, men det är långt från över...
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4154
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Skrotflodens mynning

Sun 24 Aug 2014, 15:26

Cool kampanj, kul sätt att använda Motorfolket! :)
Fria Ligan
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Tue 09 Sep 2014, 12:17

SPELMÖTE 9
Efter en katt- och råttalek lyckades Zonk, Kliff och Max i en klimaktisk strid nedgöra de sista sex motormarodörerna i en trappa i arken, bland annat genom att hälla sprit nerför trappan och tända på. Kliff skjöt nedför schaktet med sin automatpistol så att marodörer och till slut pistolen tumlade ned mellan trapporna. I eldstriden knäcktes Zonk av stressen och klickade hysteriskt med skrotpistolen nedför schaktet utan att ha vett på att ladda om. Den sista av de lugnande tabletterna hjälpte, men nu var de illa ute. Hela arkens befolkning stod uppradade utanför på kajen bevakade av motorfolket, som verkade planera att lasta på dem på en stor buss.

De beslutade att gå till Den Gamle för råd. Uppe i gryningsvalvet släpptes de in av Erister, men det visade sig att Den Gamle varit död i ett år! Krönikörerna hade inte velat säga något för att inte knäcka arkens moral. De grät en skvätt, men hittade en megafon och ett batteri som de planerade att idka psykologisk krigföring med, men då hörde de motorfolket starta och sätta av!

Det visade sig att motorfolket lassat på många av de stridsdugligaste och skrotkunnigaste arkinnevånarna på bussen och brände iväg mot zonens utkanter där de ryktades ha sin bas. Zonk lyckades sabotera ett fordon med sin magnetism nog för att arkens mutanter skulle hinna storma det och lyncha marodörerna, varetfter de lyckades få igång fordonet. Max lyckades få igång Gaffas MC. Trots ett brandtal var det inte mer än fyra från Kliffs gäng som ville följa med på en undsättningsexpedition, men det passade precis till fordonen. Full rulle ut i zonen efter dammolnet.

Vid Mutantjätten upptäckte Max och Zonk på MC:n en vägspärr av tre bilar och tolv motorkultister. De beräknade detta till nära halva styrkan på folket som varit vid arken, ett trettiotal var kvar. Kliff och Zonk smög fram för att sabotera fordonen. Kliff upptäcktes, brändes av eldkastaren men lyckades fly i ett spormoln. Zonk lyckades sabotera fordonen med sin magnetiska mutation i skydd bakom ett bilvrak och lyckades smyga undan. Efter detta var dock dammolnet efter bussen försvunnet och det stod till den tappra gruppen att själva finna vägen till motorkultisternas bas.

De beslöt att bege sig till Den Andra Arken, eller iallafall för att försöka se vart den låg, i ett område beryktat för sina många zongastar vid Skrotflodens östsida. De hade fått höra att det skulle vara ett högt hus synligt vida omkring.

Med sina fordon cirklade de runt vägspärren med de svärande motorkultisterna och letade sig neråt den långa ståtliga forngatan, överfylld med rostande forntida krigsfordon. Bland ruinerna såg de en grön staty av en ståtlig fåle med en fornman på och överallt runtom ett spöklikt grönt sken som blev värre ju mer söderut de kom. Det tycktes bränna i deras sinne och gav dem ingen ro. De cirklade sig runt mot Spårlandet och fann till slut, helt utmattade efter nära två dygn av konstant march och strid, ett rötfritt hus som såg säkert ut. Dock verkade ett odjur husera i närheten, men det kunde inte göras något åt. De rullade ut sina sovtrasor och gjorde sig beredda att vila i ett dygn, oroligt plirande ut i zonen runtom.
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Tue 23 Sep 2014, 13:55

SPELMÖTE 10
Raggbesten anföll under natten genom ett fönster och lyckades nästan slita Borko i stycken. Zonk lyckades skjuta den så den föll ut igen, men nattsömnen blev det inte mycket med. Borko klarade sig med nöd och näppe, vilket var tur, då endast fyra ur Kliffs nu ganska stora gäng var med. Det var Borko, och sen Snor-Betty med sin påk och två bröder, Tor och Bor.

Nästa dag såg de att ett oväder var på ingång, en Splinterstorm. De fann ett rötfritt område med ett ganska stort hus i, vilket var helt överfyllt av zoniglar. Då de hade ont om mat petade de ner en drös av dem i en säck för senare kokning. Mot eftermiddagen kom stormen allt närmare och de insåg att de helt saknade skydd. Spårlandet såg lockade ut, med flera större byggnader, så de ryckte in med sina fordon. Det bästa huset verkade dock bebott, en ensam eld kunde ses genom ett av fönstrena på nedervåningen. De smög sig fram i mörkret och den allt mer tilltagande stormen.

Det visade sig vara en stor karl i pälsar som kokade mat. Han var inte svårövertalad utan verkade uppskatta sällskapet även om han var tyst av sig. Han kallade sig för Rugger och kom från Den Andra Arken visade det sig, de i skyskrapan, men tyckte inte om stället och rådde att man skulle hålla sig därifrån.

Efter en stunds gemyt med stormen utanför sågs rörelser utanför i mörkret. Zongastar! De var strax vid dörren och slungstenarna haglade, det tycktes vara hur många som helst. En snabb reträtt gjordes ner till källaren, dit de även släpade motorcykeln. Zongastarna var dock redan där, oräkneliga i facklans sken, och de flydde i vild panik upp på vinden med zongastarna hack i häl. Däruppe försvarade de sig en stund, men tyckte sig också se genom ett fönster hur ett antal zongastar ledde in en fånge i huset.

Kulorna ven och snart var möjligheterna att hålla anstormningen ute, de kastade sig mot fönstrena och gled ner på stuprännor och annat för att pröva sin lycka ute i stormen. Kliff klättrade runt med sina sugkoppar på husfasaden och dirigerade i tysthet in alla genom ett fönster på ett våningsplan under.

Väl i skydd där hörde de hur zongastarna rörde sig i huset. Vad med fången? Kunde det vara en vandrare i zonen som visste något om Eden? Zonk övertalade de andra att göra ett tyst fritagningsförsök och de smög ner i källaren. Där stod sex gastar runt en reslig kvinna som var bunden till händer och fötter. De avfyrade allt de hade, men zongastarna var tuffa och gick till motangrepp. Zonk kollapsade av stressen och sjönk ihop till en darrande hög bakom ett hörn, Kliff och Borko träffades av flera slungstenar och föll blödande till marken. Allt hopp tycktes ute.

Plötsligt var kvinnan vid Zonks sida och lugnade honom ur hans tillstånd! Då han tittade in låg alla zongastarna döda, på något sätt hade hon lyckats befria sig från sina rep och fått tag i ett spjut. Gastarna hade inte haft en chans. Tyst bar de upp Kliff och Borko och lyckades förbinda deras sår. De fick i sig lite mat, men stället de var på var ohållbart. De kunder höra hur zongastarna börjat genomsöka huset rum för rum. En dödlig katt-och-råtta-lek inleddes.

Genom tysta förflyttningar lyckades de överfalla flera mindre grupper av zongastar, där de kastade sig över överraskade gastar från hål i taket och annat. Gryningsljuset verkade till slut driva ner zongastarna i källaren, utanför rasade stormen fortsatt.

Kvinnan som räddat dem presenterade sig som Pam och sa att hon var utsänd från sin ark för att finna Rugger, som inte kunde ta hand om sig själv och skulle dö om han var ensam i zonen. De uppfattade något egendomligt i detta, nästan som att Pam föraktade Rugger och också de andra i sällskapet. Mot att hon skulle leda dem till sin ark gick de dock med på att hjälpa henne finna Rugger, de hade ju inget val om de ville rädda sina arkfränder från motorfolket. De behövde allierade.

Zonk fann Rugger ute i stormen i skydd av några buskar och fick in honom. Då Rugger såg Pam såg han resignerad ut och såg ut att ge upp, men hon vidhöll att han inte kunde ta hand om sig själv. Något misstänksamma fick de Pam att ingå ett avtal att de skulle garanteras fri lejd från arken då de väl kommit dit, och också att Rugger skulle få välja om han ville följa med dem då de begav sig av!
Därefter axlade de sina ryggsäckar och började vandra norrut, mot arken i skyskrapan. Bilen hade blåst sönder men skulle kanske gå att laga. Motorcykeln låg nu flera meter under vatten, då källaren dränkts och många zongastar verkade ha drunknat i sina försök att undfly solen. Pam hade berättat att de i hennes ark betraktade Eden som något man själv skapade, kanske något de var påväg att förverkliga i hennes ark! De kunde få barn, genom Ordförandens välsignelse. Vilka fler av zonens gåtor kunde denne Ordförande kunna tänkas besvara?
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Wed 29 Oct 2014, 14:54

SPELMÖTE 11
I Den Andra Arken, and beyond...

Kliff, Zonk och Kliffs gubbar följer Pam upp över floden och vidare i landet på andra sidan. På vägen mot arken stöter de på en mast man kan spana från, samt även en stor tank någon kilometer från höghuset. Den Andra Arken visar sig vara en gigantisk svart skyskrapa omgiven med murar, taggtråd, strålkastare och döda zongastar. De släpps in och får mat i stora kantinen, där träffar de även skrotskallen Nafta som lagar deras grejor, samt förundras över underverket de skådar: barn!

Det visar sig att Ordföranden kan välsigna arkens kvinnor så att de föder barn, inga andra av männen kan detta. Barnen förefaller ha mutationer som alla andra. Zonk är mycket förundrad och önskar att Max var där, han som de få gånger han öppnat sig talat om att skaffa familj och massa ungar som den gamle berättat att man kunde förr.

De får sova i ett rum i höghuset och får nästa morgon resa upp med den muskeldrivna hissen till Ordförandens toppvåning. Denne visar sig vara en alldaglig man utan synliga mutationer, med en musklig kvinnlig livvakt i bakgrunden. De presenterar sitt problem, att gräddan av arken är kidnappad av motorkultisterna, men att dessa är försvagade och att det vore ett gott tillfälle att anfalla för att befria arkens folk samt ta en del välbehövlig utrustning. Ordöranden går med på detta och de avtalar att de skall mötas om två dagar vid en fungerande bro. Ordförandens folk skall komma i två bepansrade bussar, Zonk och Kliff skall under tiden utforska en bra färdväg till området.

De får med sig zonstrykaren Krin samt Nafta som hjälp, men lämnar tvillingarna då de inte kommer få plats i bilen. Dessa skall komma med bussarna sen. De tar sig ner till sin trasiga bil vid zongast-huset. Bilen går att laga, men MC:n skulle ta ytterligare tid så den får stanna i källaren.

De kör sedan full fart till bron, utan stanna för något, och börjar därefter utforska neråt motorskallarnas områden. Efter en del kryssande och undvikande av motorskallepatruller lyckas de köra rakt in i en betongklump så att bilen pajar! Det behövs ett nytt däck och letandet efter detta visar sig inte lätt, speciellt då det rör sig Etterbestar i området. Mot kvällen får de till slut tag i ett, lagar bilen och bränner tillbaka till bron för att möta Ordförandens bussar nästa morgon!
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4154
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Skrotflodens mynning

Wed 29 Oct 2014, 19:56

Spännande!
Fria Ligan
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Thu 06 Nov 2014, 11:16

SPELMÖTE 12
Arkens blodiga hämnd

Zonk och Kliff möter upp med tre bepansrade bussar från Ordförandens ark och Max ansluter. Kramkalas vid bron. Rådslag med Pam. Anfall nästa morgon, i gryningen. Gänget tar på sig att åka och spana och få fram en bra stridsplan, de beslutar att mötas upp vid midnatt innan attacken några km bort. Innästlingen går bra och Zonk ålar fram till motorskallarnas arena utanför det mystiska parkeringshus de verkar husera i. En fest pågår, med vilda fighter i deras arena, troligtvis kommer motorfolket att vara ganska trötta imorgon inför attacken.

Plötsligt kastas en kvinna ner bakom läktaren, kraftigt misshandlad. Zonk ålar fram och undersöker henne. En (lite) äldre kvinna, klädd i en fornoverall och inga synliga mutationer. En som den gamle! Desperat försöker Zonk stilla hennes blödning och lyckas pressa på ett tryckförband. Hon muttrar något; "De tog min radio..." och en del gibberish på någon konstig dialekt. Zonk lyckas ljudlöst släpa upp henne till de andra. När hon kvicknat till säger hon något om att den lilahåriga slynan tog radion. Zonk anar ett spår efter Eden! De andra smyger tillbaka för att ansluta till attackstyrkan, Zonk ålar iväg igen för att hitta en lilahårig kvinna bland motorskallarna och finner henne vid en husvagn på andra sidan komplexet. Tyvärr verkar hon vara på sin vakt.

I gryningen attackerar de med tre bussar från olika håll och tar motorkultisterna på sängen! Ett par fordon varvas igång och en hel del lyckas fly undan, men Zonk lyckas krossa lilahårets skalle med hennes eget jaktgevär med sina magnetiska krafter. Kliff lyckas få fatt i radion och sen rusar de in för att befria fångarna, skjutandes motorskallar medan de springer.

Ett gigantiskt kramkalas utbryter när Max får träffa Astrina igen, Juan och Lima får stora kramar. Kliff passar på att befästa sin roll som boss vilket Juan verkar acceptera. De plundrar en del från p-huset och får med sig en buss och en bil extra. Avtalet med Pam och Ordförandens folk är att de får alla slavar och allt annat plundergods, och bägge arker verkar stå vid sitt ord. Inget nämns dock om radion, och ingen ser när Zonk smyger in och hämtar över fornkvinnan till arkens buss istället för Pams.

På vägen hem får de igång radion. Efter mycket skruvande så får de in en signal! "Alla med behörighetsklass hög skall bege sig till grupperingspunkter Adam, Bertil, Cesar, David, Erik - koordinater som följer...". Sitter det ett livs levande fornmänniska och sänder ut detta till radion!? Han måste sitta i Eden! Zonk hoppar runt i bilen av glädje. Med hjälp av en plundrad vägkarta de hittat ser de vart punkterna verkar finnas, några ganska nära och några långt utanför Zonen.

De anländer i arken efter en lång körning genom zonmörkret och glädjen är oerhörd när alla får återförenas! På morgonen sätter de igång att bygga upp försvarsverken igen, men en ny expedition till forngubben i radion är nära förestående...
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Mon 01 Dec 2014, 15:06

SPELMÖTE 13
Onda Drömmar

En vecka har gått från återföreningen i Arken. Sommaren har dragit in och man svettas i den dallrande värmen. Från fördäck kan man se små virvelstormar dras upp av hettan ute i zonen. Zonbrottningen är nu formaliserad med en stor bur uppe på däcket, invigningsmatchen hölls av Zonk och Snor-Betty som visat hur det skall gå till. Kliff är igång att samla mannarna till att bygga ett utkikstorn högst upp på skorstenen. Zonk hjälper skrotskallen Lima med en gammal utombordare som bossen Rufus har satt henne på att laga. Letandet efter en ny propeller visar sig vara lurigare än de trott, men det löser sig efter några dygns arbete. De fixar även till en destillator och monterar in den i Volvobilen, direkt kopplad till både motorn och eldkastaren. Efter att den snillrika idén är genomförd exemplariskt funderar Zonk på om det var så snillrikt ändå, men så länge ingen öppen låga finns i närheten borde det gå bra.

Fornkvinnan knackar en dag på hos Max och de har en lång pratstund om barnalstring och annat. Astrina, krönikör och Max älskade, finner dem på däcket och blir svartsjuk. Samtidigt börjar Kliffs mannar knota, en av underbossarna sätter sig upp mot Kliff och vill ta över gänget, Eike kallas han och mycket kär vän till lille Borko som de alla håller mycket av. En tvekamp anordnas i zonbrottningsburen, skrotpistoler rygg mot rygg. Trots att Kliff gentlemutantmässigt skjuter pistolen ur hans hand tvingas han ändå besegra Eike med sina sporer innan denne ger sig. Straffet var satt till förvisning, men Kliff benådar honom och Eike förefaller efter detta bli mycket lojal.

Natten efter finner Zonk det första mordoffret, fornkvinnan. Inne i Zonks lya i en lastbil nere på bildäck ligger hon fullständigt söndertrasad och blod överallt. Zonk som satt mycket hopp till hennes kunskaper blir helt förtvivlad och ger sig efter blodspåret, som leder till en slavs hytt, Eria. Förtvivlad slår han in dörren och förhör henne hårdhänt med sin pistol, skulden förefaller utom allt tvivel då hon är täckt i blod. Hon minns dock ingenting om timmarna omkring mordet, bara något om att hon gått till lastbilsdäck. Zonk bryter förtvivlad ihop i hennes hytt och hittas några timmar senare av Kliff och Max. Man misstänker snart att en tankevridande mutant tagit Erias kropp i besittning och utfört mordet, men vilka fiender skulle hon kunna tänkas ha?

Max försäger sig och misstankarna riktas mot Astrina. Kliff leder förhören och hon verkar mycket riktigt vara svartsjuk, men verkar inte veta någonting om mordet. Kan det vara en mutant utifrån som infiltrerat arken?

Nästa natt sker ett nytt mord, mannen har mördat kvinnan i ett av arkens par som hållit ihop sedan barnsben och alltid älskat varandra. Han är helt förtvivlad och minns ingenting, något om att han var på bildäck men inte mer. En tankevridarmutant helt klart. Kliff beordrar Eike ner på bildäck och snoka runt. Zonk sätter sig på pass inför nästa natt och spanar ut över bildäck med sin kikare från taket på sin lya.

Den tredje natten har Max plötsligt traskat ner på bildäck. Vad gör han här? Hmm, uppe på den där lastbilen sitter klart mördaren och spanar med sin kikare. Han måste dö! Han smyger försiktigt fram, försiiktigt försiiktigt. Den sista biten är den viktigaste. Han varvar igång motorsågen inför dekapiterandet och börjar försiiktigt smyga... Zonk snor runt av oljudet och ser Max med mord i blicken! Med ett språng är han nere på marken och lämar Max däruppe som tycks kvickna till.

Max minns något mer från sitt dörmlika töcken. Bildäck och... en lastbil, med blommor på. Zonk vet mycket väl vilken lastbil det gäller. Eike springer och hämtar Kliff och de andra. Sen smyger de fram och in i blombilen med vapnen höjda.

Därinne ligger en av de sjuka mutanterna de räddade från zonen inbäddad i filtar. Han är mycket illa däran och har degenererat minst en gång för mycket. Zonk försöker skjuta honom men kan inte. Mutanten känner igen honom och ser glad ut, ”jag trodde vi skulle finna Eden du och jag Zonk, host host”. Kliff frågar ut honom och han minns bara onda drömmar men inser att de var verkliga till slut och ber Kliff avsluta hans eländiga liv och bränna honom i stora skorstenen. Kliff gör det. Mycket gråt och tandagnissel.

Två dagar senare har de lagat Gaffas gamla MC och drar ut i zonen, på väg till kontrollplats Bertil som radion talat om. Max har hunnit komma med sprit till Astrina som förlåtit honom, men hans stora dröm om barn tycks lika långt bort som innan. Hade fornkvinnan kunnat hjälpa honom med det? Hon var nog inte för gammal i vart fall. Den Gamle hade mycket lektyr om barnalstring han ibland visade dem då de blivit stora nog, i Aktell Rapport som en många av magasinen hette var det många som var äldre än fornkvinnan och de kunde ändå.

Max kör storstilat MC:n med zonstrykaren Fryk bakom. Zonk och Borko står uppluckade vid Volvon och spejar efter allsköns faror med kikare och eldkastare. Kliff kör och Gor åker shotgun.
De bränner snabbt igenom utforskade delar av zonen, ner till rötoasen norr om Molnstaden. Därifrån börjar de avancera längre in mot Kontrollpunkt Bertil, men vägen är lång och här tycks farorna vara många. Gång på gång får de välja nya vägar för att undgå blodtörstiga fågelflockar och annat. Till slut når de ända upp till sektorn dit Juan strävade vid Arkens första zonfärd, men aldrig nådde. De utforskar den, men finner inget av den mat Juan hört ryktas om. De slår läger i en angränsande sektor fylld av de sömngivande blommorna de tidigare stött på i Azlea-Dal-En. Med lite eldkastare blir det dock en utmärkt och varm lägerplats av en av blomdungarna.
 
User avatar
soda
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Mon 01 Dec 2014, 15:16

SPELMÖTE 14
Eristers krönika öfver Arkens Öde, del II

Vi samlas alla här invid Zonkstatyetten, högt ovan arken, för att minnas Zonk, men också för att fortsätta hans värv. Jag vet, kära arkinnevånare, att det inte är lätt nu när han lämnat oss, men vi kommer att finna Eden och fullfölja vad han påbörjade.

Ända sedan expeditionen till öarna där roboten MIMER nedkämpades har Zonk utmärkt sig som en zonfarare utöver oss andra, en visionär. Vi minns honom också från segerparaden efter räden mot Motorfolket, då han stod på bussens tak liksom en galjonsfugur när bussarna rullade in.

Hans sista resa, den han och Kliff och deras gäng segervisst rullade ut på för bara någon vecka sedan, började illa med att hans kollega Fryk föll ner i ett hål och bröt ryggen under ett försök att hitta vatten. Utan att kunna röra sig kunde inte Fryk medverka utan fick passivt åka med i bilen. Målet var Räddningsplats Bertil som talats om i de gamles radioapparat, och ingen tänkte vända åter för ett mindre missöde.

Därnäst rånades de av en bunt mutanter, mutanter som och står med oss här i dag grundat Zonk och Kliffs godhet. I skogarna lurade en iväg Zonk och Kliff medan de andra lurade av resten av gruppen från Eldkastar-volvon och stal denna. Det skulle de inte ha gjort, ty det var av Zonk de stal. Zonk och Kliff kom ikapp dem på motorcykeln efter någon timma, och rövarna hade inte en chans.

Samstämmiga uppgifter meddelar att Zonk körde i full fart bakom dem, rövarna försökte stanna för att skjuta med eldkastaren, men Zonk var så snabb att han gjorde vad den gamle skulle kallat en Drajv-baj från MC:n med sin pistol och sköt ner alla fyra innan de hann blinka. Det finns även uppgifter om att Zonk när han gjorde detta samtidigt skall ha hoppat med motorcykeln, i luften släppt taget, dragit två fornpistoler och medan han voltade i luften, och motorcykeln samtidigt cirklade kring sin egen axel, skjutit ner alla dessa fyra och ytterligare upp till tolv andra mutanter och zonmonster som sprang runt i omgivningen – och därefter i luften hölstrat sina pistoler och därefter landat på motorcykeln och kört vidare. Dessa uppgifter är som sagt svåra att få bekräftade, men jag håller dem ändå för troliga att de stämmer.

De ankom så till slut Räddningsplats Bertil, en stor ståldörr in i berget med en granatkrater rakt ner igenom komplexet. Utanför stod en massa krigsfordon från den gamla tiden, i vilka de fann Signalpistolen som vi nu fått som tillskott till gryningsvalvet. Det sista Zonk sade till mig innan de åkte var ”Nästa gång tar jag med något åt dig Erister”. Och det löftet höll han, även efter sin död. Sådan var Zonk, som vi alla sörjer.

Snor-Betty bröt upp portarna med Zonks trogna kofot och in gick de. De fann snart att de gamles komplex var mer skrämmande än de kunnat drömma om och här är början till slutet. Efter att ha nedkämpat ett stort antal spindelmonster brakade Zonk ner genom golvet och bröt benet. Man kunde tänka sig att de skulle ge upp då, men sådan var inte Zonk. Istället tillverkade han en krycka åt sig och lät sig åter firas ner genom hålet, och undersökte därefter en underjordisk flod som gick genom översvämade delar av komplexet. Vi kommer aldrig att få veta den fulla vidden av vad han fann därnere under vattnet bland de blinkande ljusen, men han kom upp igen genom att dricka det rötsmittade vattnet och omvandla rötan till livskraft!

Därnere hade han funnit en ny sal, som de kunde nå genom gångarna. Det var där Zonks resa tog slut.
- Ni kan starta den sorgliga musiken nu -
I kammaren under fann de sig plötsligt omringade av spindelbestar som kom krypande från alla håll. Tänk er det täta mörkret i katakomberna, håriga mångbenta skepnader som närmar sig genom rostiga vrak och droppande ventilationsschakt. Snor-Betty försökte svinga en med yxan men fick ett bett och föll krampande ihop, Zonk började skjuta men hans nervsystem överladdade och han fann sig omringad och hjälplös. Kliff stred tappert, utan en tanke på att fly då han inte skulle kunna få med sina kamrater. Gor föll med två bestar över sig, överallt långa håriga ben. En gigantisk best lösgjorde sig ur horden och kastade sig över Zonk som förgäves försökte värja sig. Den slog ner över honom och bet sönder hans ansikte och injicerade sitt gift rakt in i hjärnan på allas vår vän. Kliff stred ensam som ett vilddjur mot två spindelbestar och fick ner den ena. Därefter lyckades han med en övermutantisk ansträngning driva det sista monstret på flykten och få Gor och Snor-Betty på fötter med svåra skador, men Zonks liv stod inte att rädda. De jagade efter den sista spindeln, och Snor-Betty brände den många gånger om med sin eldsprutande kran.

Ute i luften utanför Räddningsplats Bertil virrade de ut, gråtandes och förbannandes. Mycket som vi gör nu, snyft, snyft. Jag vet, låna min näsduk. Den febriga glöd som präglade Zonks leverne blev också hans död, att han aldrig kunde vända från ett spår av Eden – hur farligt det än månde vara.

Här är vi nu samlade framför statyn till hans minne. Och vet att även Zonk står med oss idag, ty Lima lät gjuta in honom i metallen, att alltid stå och blicka ut över zonbron och zonen han älskade här från arkens högsta punkt.

Som ni alla vet har jag och Zonk inte alltid varit de bästa av vänner, men detta ändrade sig med tiden, och nu vet jag ingen jag skulle sörja mer. Kliff och hans gäng kommer dock att fortsätta sökande efter Eden och jag ber er alla att underlätta för dem så mycket ni kan. Zonk var en klippa och ingen kan ta hans plats, speciellt inte den där nya zonstrykaren de anlitat – Ronny eller vad han heter, han förefaller vara en riktig slashas. Vandrat zonen från norr till söder ensam eller inte spelar ingen roll, han har helt enkelt inte den rätta andan för att förstå de gamles gåtor. Ingen kan vara så bra som Zonk...

- Erister, krönikör och kunskapare av Arkens Gryningsvalv, dag 68 enligt Zonks tideräkning
GZIP: Off