User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Wed 18 Feb 2015, 11:07

SPELMÖTE 15
Eristers krönika öfver Arkens Öde, del III
Även den andra expeditionen till Räddningsplats Bertil förtjänar att omnämnas i Arkens krönika då vi, Folket, där fick en första försmak på vad Eden kunde likna. Ty en räddningsplats, det är vad vi behöver i dessa tider.

Kliff och Max hade snart anskaffat ett nytt band att dra ut i zonen med, efter att ha startat bygget av vårt fina Museum som nu snart står färdigt. De tog med sig Max vän Sve, en av de största mutanterna från arken, men också en av de vänligaste. De tog med sig Snor-Betty, Borko och Fryk, Gor och även Ronny.

Ronny minns vi från vår barndom som Zonks bäste vän, en i den lilla trion som också inkluderade Lima på den tiden. De var väl inte så speciella då, men alla kommer ihåg deras dust med Zonråttan vid deras första vådliga zonfärd, och även deras rötdräkter som Lima satt ihop vilka visade sig undermåliga. Vi trodde alla Ronny död efter Juans expedition där han fått följa med, men Zonk kvarlämnats grundat platsbrist. Vi trodde honom förlorad med de många andra förlusterna i zonens smog, men icke. När zongastarna anföll för tredje natten i rad skiljdes Ronny av från Juans huvudstyrka och jagades längre norrut i zonen, ända tills han fann ett gäng fria zonstrykare från en fallen ark. Det tog honom en del tid att bli vän med dem, men efter några veckor var han en i gruppen. Men ute i zonen lever ingen säkert, och Ronny med sina nya vänner jagades ner av motorfolk och därefter återvände Ronny ensam till arken, men med värdefulla kunskaper om zonen som Kliff visste att dra nytta av. Vi var alla bittra över Zonks död, men Ronny tog det nog hårdast av alla, då de alltid sagt att de gemensamt skulle finna Eden. Att komma hem till arken och finna sin bäste vän död, ja ni kan bara ana.

De tog återigen våra mäktiga fornkärror – både eldkastarvolvon och bussen – och körde tillbaka. Inne i Räddningsplatsens dunkel fann de bara rester av spindlar och död från sitt förra besök. Ronny fann Zonks nedblodade zonschal där de mött spindlarna och virade den sin kring hals. I stålporten längst bort kunde de ana ett ljus... ett fornljus!

Ja så berättade de, att det var de gamles ljus som lyste från lampor i taket och från maskinerna inne i det lilla rummet. På en av de gamles rörliga bildväggar stod ett meddelande: ”Nödkraft en procent” och de fann även en av fornmänniskornas kraftdrycker i en röd metallförpackning. Ett printat meddelande jag har fått ta del av berättade om en okänd fornmänniska som förberett räddningsplatsen för att ta emot stora mängder fornfolk, men dörrarna var trasiga och ingen kunde komma in. En ”major” som tycks vara en forntida titel tycktes vara hans överordnade och hade gett order från en annan räddningsplats – Adam, vilken de också kände till platsen för.

Därfter berättade de att ljusen slocknade och komplexet blev mörkt. De letade sig ut, och Sve med sina gälar kunde dyka och hämta upp en laddning mat från de vattenfyllda nivåerna med Ronny att lysa upp för honom. Allt var dock helt rötanfrätt och de fina konservburkarna rann bara ut till en sorglig sörja blandad med rostig metall.

Ja, gråt du, en sån mängd konserver som där gått under har väl aldrig zonen skådat.

På hemvägen såg de en procession på andra sidan sjön från sitt nattläger och begav sig för att spana nästa dag. För att kunna se nödgades de ta sig upp i Masten vi alla sett, med ljuset som blinkar till ibland. De nedkämpade de fruktade svärmarna av skrotkråkor med eldkastaren och därefter klättrade Ronny och Kliff morskt upp. Något spår av processionen såg de inte, men vi får misstänka att det är desamma som andra mutanter sett röra sig i närheten av arken, de med maskerna.

De fann ytterligare en av zonens fenomen på vägen hem, ett magnetfält som dragit till sig en mängd konserver och patroner från långt håll och krävde stor möda att bryta loss dyrgriparna från, men därefter kom de tillbaka till oss. När de var tillbaka höll de rådslag med en zonfarare från den andra arken, Krin, vilken var på besök. Under rådslaget lär hon ha yppat hemligheter från den andra arken till Kliff och Ronny. Jag har aldrig fått ta del av allt som sades, men Krin lär ha sagt att Ordföranden hade en ledtråd till Eden uppe i sitt privata gemak – en forntida bilddosa som skall ha kunnat visa bilder av den gamla världen, kanske av zonen som den såg ut innan undergången. Fundersamma gick de från rådslaget, men de avtalade att Krin skulle komma att följa med dem på deras nästa färd till Räddningsplats Adam.
- Erister, krönikör och kunskapare av Arkens Gryningsvalv, refererar händelser dag 69 till 73 enligt Zonks tideräkning
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Wed 18 Feb 2015, 11:10

SPELMÖTE 16
I dimman finns döden

I arken stannar de några dagar och bygger klart utkikstornet och muséet, en stor fest ordnas till invigningen som Kliffs gäng arrangerar.

Några dagar senare drar Kliff, Max, Ronny, Borko, Sve, Gor och Fryk ut, Krin och hennes slav kommer också med. Målet är Räddningsplats Adam, den andra platsen av fem de har koordinater till. De har stora besvär att lyckas ta sig över zonbron, men efter några timmar går det. Under tiden ser de en båt lägga till och fyra män i uniform springa upp på stranden innan båten seglar iväg. De går ner till brofästet och undersöker och finner spår som leder in i Stålskogen.

De smyger undan de stora rovfåglarna som häckar här och kommer efter hand in i ett fabriksområde med kraftig zonsmog. Här jagar hungerulvar, Kliff kommer bort från gruppen och ansätts först, Max sprintar till hans räddning! Det blir en blodig strid där både Kliff och Max bits och slits illa, men Max motorsåg talar till slut ett allt för tydligt språk och den sista hungerulven dör ylande med inälvorna sprutande åt alla håll till fornredskapets vrål.

De vandrar igenom välbevarade ruiner bebyggda av zongetingars bon som de försiktigt smyger under. Nära Räddningsplats Adam tappar de spåret efter männen från båten, de beslutar att gå upp mot platsen där en Obelisk skall vara utmärkt. Platsen visar sig vara en av de gamles sophögar, säkerligen med många fynd, ingen obelisk att skåda dock. Tyvärr var rötan hård och de skyndar ner mot räddningsplatsens koordinater igen.

Väl där ser de en dyster syn. Det är bara en gigantisk krater! Hungerulvar rör sig längs dess kanter. När de blickar ner i kratern ser de kåpklädda humanoider som lägger något på ett altare längst ner i kratern, ett barn! Ronny blir ifrån sig och skriker och börjar springa ner när humanoiderna börjar tåga upp och hungerulvarna snabbt löper ner mot offret på altaret. Men Max är snabbare! Med vindens fart rusar han ner och ställer sig mellan altaret och de fyra hungerulvarna, med vrålande motorsåg framför sig.

Efter en kort men blodig strid är ulvarna nedgjorda, alla står rådvilla över barnet förutom Krin som har sett sådana varelser förut och säkert plockar upp det. Hur många gånger har de inte pratat om hur barn är en del av Edens gåta, Zonk, Ronny och Mira? Här har de ett purfärskt exemplar med tydliga mutationer, ett mutantbarn. Hur kan det komma sig att andra vet hur man alstrar dem? De kåpklädda måste ha ett svar! Efter dem!
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Tue 12 May 2015, 10:09

SPELMÖTE 17
Flykten från psionikerna

(det här spelade vi för rätt länge sedan och ingen kunde riktigt minnas detaljerna vad som hänt. Men nu är vi igång igen!)

De finner de kåpkläddas läger, ett par hus, med en tunnelöppning där de bor. Den ende som är uppe på ytan är Ohm, en svagsint mutant som tar hand om deras grisar. När de tillfngatar vaktposterna förstår de att det är med psi-mutanter de har att göra och flyr, med ett par grisar med sig.

Men psionikerna hinner ikapp! I panik lämnar de Ohm och grisarna, men flyr själva och återkommer oskadda till arken. Där blir det en stor fest, för Max och Astrina skall ta hand om barnet. Kliff påbörjar byggandet av vattenhjul, och Ronny förstår tillslut vilka ekorrar som är rötfria.
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Wed 10 Jun 2015, 08:51

SPELMÖTE 18
Det svarta tornets hemlighet

I arken bygger man klart odlingen och arbetar på en verkstad. Man rensar även vägen ut österut mot sjön med masten.

Kliff, Ronny och Max planerar besöka Ordföranden och lägga vantarna på hans Bildvisare. Till sin hjälp tillverkar de en atrapp baserad på zonfararens beskrivning av denna, Lima bygger den.

En stor zonbrottningsfest anordnas och Kliff förlorar 30 patroner till Rufus. Max vinner mot Jimbo i 10e ronden. På morgonen märker man att odlingen saboterats av skrotskallen Nafta från den andra arken! Hon hade spridit rykten om Marlotte först.

Den mutade vakten och Nafta sätts i förvar. Ronny tar ut Lima på en MC-tur.

Dag 90 kör man mot den andra arken. Ett område med rälsvagnar från den gamla tiden utforskas och visar sig innehålla Ärgflyn, och en fin röd klänning. Fyra psi-mutanter blockerar bron och letar efter mördarna. Kliff övertygar dem om att gruppen kommer hålla ögonen öppna och lämnar lite dödskrubb åt dem då de kör förbi.

Ankommer andra arken, helt lugnt, inkvarterar sig. Ordföranden kallar upp och talar om handel, och att han skulle utse en Administratör för arken, Kliff måhända? Under tiden gör Ronny bytet under stressigt genomletande av byrån medan han böjer ljuset. Han får bytt och Bildvisaren är i hans händer! De börjar ursäkta sig, Ordföranden försöker sockra erbjudandet med att erbjuda sin Bildvisare och går för att leta upp den. De övertygar honom om att de inte letar efter Eden mer utan vill bygga nytt här. Nere på planen hoppar de in i bilen och drar!

Andäktigt kollar de bilderna. Forskare med muterade barn utanför Ledningsplats Cesar, "Eden" med stora bokstäver ovan. Nere i den sydliga staden långt i syd! Börja tillverka bränsle!
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Sun 21 Jun 2015, 22:36

SPELMÖTE 19
Fury Road

De bränner mot bron i sin bepansrade zonbil, bron bevakas fortsatt av psionikerna. I skydd av mörkret susar de över innan vakterna hinner reagera och är tillbaka till Arken på nolltid. Väl där drar de igång förberedelserna för en expedition till Ledningsplats Cesar nere i söder. Bussen, bilen och MC:n måste med, så Kliff förhandlar med bossarna och tvingas köra över Juan, men de övriga ställer upp med mannar och mat. Ronny övertalar Lima att komma med som skrotskalleexpertis, Krin och slaven kommer med från den andra arken då de verkat pålitliga. De drar igång jobbet på jordbruket igen, svetsar på fordonen och bränner till stora mängder bränsle av de ruttnande svamparna från den förra odlingen.

Expeditionen rullar ut nästa morgon och gör god fart mot zonens sydliga gräns. De massiva maskinerna vrålar fram genom zondimmorna. Först kör MC:n med Ronny och Lima på som framskjutna spanare, därefter kommer bilen med Kliff bakom spakarna och Fryk uppe vid eldkastaren. Sist kommer bussen, en massiv bepansrad maskin med stora plogar längst fram. Max sitter vid ratten och på taket sitter tungt beväpnade mutanter på spaning. Ve de motorfolk som skulle våga sig på dem!

Plötsligt uppenbarar sig en sliten mutant på vägen och försöker stoppa karavanen! De skriker upprört till varandra mellan fordonen, sist något sådant skedde var det ett rån! Max tar täten med bussen och lägger sig på tutan men mutanten vägrar flytta sig och körs ned, de ser hur andra mutanter rör sig i skogen runtom. Men ingen vågar sig på motorkaravanen och de bränner vidare mot de allt öppnare vägarna.

Utanför zonen ser de sig andäktigt omkring uppe på en viadukt. Smogen ligger mindre tung, men det är annars mest mer av detsamma. Ruiner och röta. Men en stor motorväg leder söderut och gamla bilvrak flyger åt sidan där karavanen tar fart igen!

Efter hand börjar de höra motorljud bakom sig när de pausar. De bränner ner många mil men de verkar fortsatt förföljda. Då de svänger in mot en annan utmärkt ledningsplats och lägger sig på spaning längs vägen ser de Ordförandens livvakt komma upp på en MC, stanna upp och misstänksamt spana innan hon vänder. Uppenbarligen är de förföljda av den andra arken! Kan det vara Krin som på något sätt signalerar? De försöker kolla om hon gör något med någon radio eller så, men ser inga tecken på det där hon sitter bak i bussen.

Mitt i natten bränner de vidare söderut i ett försök att lura sina förföljare. För att se om de den andra arkens folk kör på kompasskurs mot Cesar eller förföljer sneddar de inåt landet. Framåt morgonen stöter de på en stor ås. En olycksbådande tunnel leder igenom den och runtom står en mängd kratrar, de verkar ha kommit till Minlandet som virriga zonrävar har svamlat om. Fryk försöker leda dem igenom de gamla rostande bilköerna, men plötsligt: BOOM! Efter explosionen fylls bussen av jämmer från de skadade...
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Skrotflodens mynning

Mon 22 Jun 2015, 23:51

Coolt, det drar ihop sig! :)
Fria Ligan
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Tue 20 Oct 2015, 09:56

SPELMÖTE 20
Den Stora Innebränningen

Under reparationen av den minsprängda bussen dyker en grupp slavhandlare upp för att förhandla. De har ett antal egendomliga grismutanter för försäljning. I tunneln framför bor en flock mutanter som kräver hög tull i mat. Det avtalas att Kliffs gäng skall förhandla om passage även för slavhandlarna, mot att de får en av slavarna.

Mutanterna visar sig trevliga, men de vill hellre än mat ha hjälp att utrota en grupp zongastar som bor en bit bort. Då ingen har nog med mat för att byta med dem, accepteras uppdraget. De får sällskap av en av tunnelmutanterna som vägvisare genom minlandet.

Zongastarna bor i en stor svårnavigerad skog fylld med fällor. Borko spetsas av en uppspänd trädstam och överlever med nöd och näppe. Ronny fångas av ett fångstnät när han rotar fram lite köttstycken. Zongastarna anfaller därefter en masse med slungstenar och spjut. Kliffs trogne vapendragare Fryk får en slungsten i huvudet och dör.

Ilskna binder de ett par zonfgastar som fångar och spårar de flyende till en gammal lada mitt i skogen. De omrigar den och bränner ner den, och skjuter alla zongastar som kommer ut. Efter massakern räknas till över 40 döda zongastar. I den brända ladan hittas även resterna av en från tunnelfolket, som verkar ha suttit på en tron med någon slags trafikkon på huvudet. En saknad metalldetektor upphittas också, som Ronny lägger beslag på.

De återvänder till tunnelfolket som släpper igenom dem, Kliff samtalar även om framtida handelskontakter som kanske kan knytas innan de drar vidare. Ett öde landskap öppnar sig bortom tunneln...
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Sat 14 Nov 2015, 23:46

SPELMÖTE 21
Mökens hjärta

Efter att ha spenderat en natt i tunnelarken fortsätter bandet mot den stora sydzonen, Möken. De tre fordonen rullar genom ett övergivet landskap längs de gamles uråldriga vägar. Plötsligt står ett fruktansvärt odjur framför dem! "En Skövlare, fly för era liv!" ropar Kliff, Max drar i backen och bussen börjar vråla bakåt längs den gamla motorvägen. Kliff bränner mot odjuret med eldkastaren för att det skall hålla sig på avstånd, på håret kommer de undan.

De tvingas ta en annan väg, och väja ytterligare för ett landskap genomstunget av jordslukare. På nätterna håller de noggrann vakt till destillatorns högljudda puttrande. Efter två dagar når de utkanterna av den sydliga zonen. När en ny dag randas rullar de in, men värmen i zonen är tryckande. Efter en halvdag är allt deras vatten slut. De enas om att ta en mindre styrka i bilen endast, och låta bussen med resten av folket slå upp ett skyddat läger en bit utanför zonen.

Krin och slaven Dink gör sällskap med Max, Kliff och Ronny vidare in i zonen. Koordinaterna till platsen där Eden skall vara är inte långt borta. Till slut når de fram och blickar ut över en massiv kulle med någon slags stålport i. Runt kullen har primitiva mutanter skapat en gigantisk lägerplats och marknad. Försiktigt rullar de in mot en välkomstdelegation.

Mutanterna är inte fientliga, deras ledare Abad förklarar att de tillber Eden och att ett orakel kan träffas nästa dag inne i träsket. De väntar otåligt, Ronny undersöker porten under natten men inser att den knappast går att öppna utan de gamles kunskaper. De får sedan med sig Abad som vägvisare nästa morgon. Efter en sumpig vandring når de oraklets mystiska metalltorn nedsjunket i träskvattnet.

Ett antal vakter har ett pågående kösystem. Ronny betalar villigt en mängd patroner för att få möta oraklet, som skall kunna visa honom in i Eden enligt vakterna. Efter en stund är det hans tur. Oraklet visar sig vara en långskäggig gubbe högst uppe i tornet som förvirrat svamlar om Eden och annat, och därefter får Ronny att inandas en mystisk gas.

Minuterna går och Max och Kliff börjar bli oroliga. Plötsligt tycker de sig höra ett rop på hjälp inifrån tornet. De går fram till vakterna och slår snabbt ut dem med sina mutationer. De forcerar upp dörren och hör nu skriken tydligare! Efter at ha klättrat upp till tornets mellanvåning finner de oraklet på väg att påbörja en vivisektion av en vilt skrikande Ronny! Oraklet visar sig tufft och sågar ner Max med sin sågkniv, men Kliff skjuter honom ett antal gånger i huvud och bröst och räddar sedan sina kamrater. Efter detta plockar Kliff av Oraklet ett ID-kort typ VII, kanske kan det öppna portarna till Eden?
De smyger ner och blockerar dörren för eventuella räddningsaktioner och börjar därefter utforska. Ett rum i källaren med en stor port innehåller någon slags terränggående fordon och massiva skyddsdräkter av ett okänt slag. En robot kryper runt i något slags maskinrum. På mellanvåningen finns medicinkabinettet och någon slags sängkistor som står och blinkar. På öervåningen finns någon slags kontrollbord och en trasig radio. De helar sig med lite inhalerande av mystiska gaser och sover därefter. Under morgondagen skall de försöka laga radion och fordonet.
 
User avatar
soda
Topic Author
Posts: 166
Joined: Thu 24 Oct 2013, 10:54
Location: Göteborg

Re: Skrotflodens mynning

Wed 02 Dec 2015, 10:55

Hurra! Vi är färdiga med sökandet! Vi har haft mycket roligt, och ser fram emot Genlab Alfa härnäst. :-)
Stort tack till vår zonstrykare Zonk/Ronny som författat de flesta av dessa eminenta krönikor.

SPELMÖTE 22
EDEN

-Far, varför är mor så dum?

-Fryk, så säger man inte!

-Jamen hon glömmer ju alltid allting och så... Som att sätta på sig rötdräkten innan hon skall gå ut, eller låsa Gryningsvalvet, eller...

-Sönderfryst hjärna heter det, dum är vad Retzius var, hon som frös Jennys hjärna.

Ronny rörde långsamt i zongrytan medan Fryk tittade på. Utanför fortsatte livet i arken. Glada barnskrik hördes, och ett par arga småttingar.

-Retzius... Kan du inte berätta igen, hur ni fann Eden? Och mor? Och Slobbes mamma och Masspappa och så?

Fryk hade redan skaffat en hemsnickrad rötdräkt och ett skrot-skrotgevär att leka zonstrykare med. Han tröttnade aldrig på historien.

-Ja, okej då, de här zoniglarna skall ju ändå puttra ett tag.

Ronny satte sig ner bredvid grytan och lade undan sleven.

-Såhär var det. Jag, Kliff och Max hade hittat I-dekortet till Eden hos den galne profeten i Stålägget. Vi tog den mystiska Rymd-bilen och körde raka vägen till portarna, med rymddräkter på oss. Precis när vi kom fram kom Den Andra Arkens buss dit, tutade och körde över folk i sina försök att komma först!

-Men det gjorde de inte, för du kastade Rökgranaten!

-Japp, precis. I skydd av röken gled portarna upp med en mystisk dosa vi tryckte I-dekortet mot, så körde vi in och skyndade oss att stänga!

-Och sen kom Omegamutanterna! Oiiiiiiiiiiii! Oiiiiii!

-Jaja, vänta nu! Inne i Eden var det mörkt och kallt... Jag såg en vaktkur och smög in... Och hittade rullbrädan!

-Jag önskar jag fick leka med den snart... När blir jag stor nog?

-Fryk! De gamles fordon är inget för småttingar! Imorgon skall jag se om jag inte kan göra en sån där ålley förresten...

-Jaja. Sen då?

-Jo, vi körde vidare ner tills en bil blockerade vägen, med en döing i. Men vi fäste ett rep från Rymdbilen och släpade undan den. Sen kom vi ner till garaget, med en karta över Eden. Vi förstod direkt att vi var tvungna att ta oss till den nedre säkerhetsklassade nivån. Vi ställde bilen och gick ner... Därnere fanns det fortfarande ljus från de gamles tid!

-Och massa döingar!

-Japp, massvis. Vi hittade ett papper därnere, på skelettet av deras Boss. De gamle flydde dit undan bomberna från Boss Pootin. Massa människor. Men krubbet tog slut och bossens krossare sköt allihop när de försökte storma.

-Kommer Kliff att skjuta oss om vi stormar?

-Nä inte oss. Marlotte och dem kanske, men jag och Kliff går vej back som de gamle brukar säga. Fast jag är inte säker om det gällde hans patroner. Kliff är kinkig om patroner fortfarande.

-Fastän han har hela hytten full!

-Ja precis! Men på den tiden hade han bara några hundra tror jag. Iallafall. De gamles boss hade skjutit sig själv, så Max tog revolvern som låg kvar. Sen gick vi in i sjukstugan och såg ett mystiskt bylte med filtar och kex!

-Det var Rymdmutantens! Och du glömde säga att ni såg något mystiskt i en av sovsalarna på vägen dit! Det var Rymdmutanten som smög på er! Eller hur!?

-Jaja, tyst nu och låt mig berätta! Ett mystiskt bylte, vi tog lite kex att äta. Sen gick vi ner i det säkerhetsklassade området.

-Och då kom Omegamutanterna! Oiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

-Ja, det gjorde de. Men först kom vi till en massa burar. Tusentals. Rum efter rum. Tydligen var vi födda där allihop. Jag minns inget, men Kliff hittade en teckning han gjort, där Den Gamle var med, och Doktor Retzius. Han minns säger han.

-Är jag född där?

-Nej, du är född här på Arken. Jag menar oss i gamla gardet, vi föddes där ur Doktor Retzius provrör.

-Och sen kom....

-Omegamutanterna ja! Oiiiiiiiiiii, lät det! Håren reste sig på våra armar av skriket. Sen kom de, hundratals, men vi sköt ned dem allihop med Automatpuffran!

-Max säger att det bara var två?

-Max vet inte hur man berättar historier. Minst hundra var det. Trötta och skadade hörde vi en högtalarröst prata till oss. ”Säkerhetsklassat område” sa den. Det var Doktor Retzius som spårade oss med sina fornmackapärer.

-Och maserpistolen...

-Ja. Säkert den med. Iallafall. Sen kom vi till Elfällan...

-Bzzzzzzzz!!!

-Ja, musklerna frös sig, man kunde inte röra sig ur fläcken! Tur nog lyckades Max baxa ut oss. Men sen kom gasfällan, och då gällde det att springa innan dörrarna stängdes omkring oss!

-Men ni klarade det!

-Precis. Doktor Retzius blev inte av med oss så lätt! När vi var igenom där kom vi till hennes provrörsrum. Där var det glaskolvar med döda barn i. Och kistor, där din mor och de andra mammorna och papporna sov. Jag lyckades väcka Jenny och gav henne en öm kyss...

-Mamma säger att du bakband henne och lastade på henne en ryggsäck full av krubb och vatten och tvingade henne gå under pistolhot...

-Mamma pratar en massa strunt. Fryst hjärna sa jag ju. Dessutom är hon väl glad nu? Fick inte jag en öm kyss och Forntida Näs-kaffe i morse till exempel?

-Jo, och sen gick ni in till sovkojen och...

-Jajajaja, du skall ut och leka när vi går in där har jag ju sagt! Iallafall! Då kom Dr Retzius! Och en massa Omegamutanter! Men vi hotade först omegamutanterna så de gav sig och band dem, och sen kom Doktor Retzius och skulle skjuta oss med Maserpistolen! ”Dumma alfa-mutanter”, sa hon, ”Ni var ett misstag”. Vi sa ”Nej”, ”du har gjort ett misstag”, men hon gav sig inte, så Max var tvungen att dänga henne med skrotyxan ett par gånger. Det var då Masspappa släppte loss Kolossen! Pang pang pang! Vi sköt massvis, men den var som en enorm snigel! När den var nästan framme åt den upp en omegamutant, men då sprang jag fram och bara pangpangpangpangpangpang! Död!

-Och sen åkte Rymdmutanten!

-Ja precis. Ja på vägen dit hade vi sett att Doktor Retzius hade byggt en jättestor rymdraket i mitten av Eden, som var nedgrävd. Vi hade tänkt kolla in den, men ville först se resten, så vi hann aldrig.

-Men Rymdmutanten hann! Vad hände med honom sen?

-Ingen vet. Men han kanske fick träffa de andra, Doktor Retzius och Den Gamles gamla ark, högt däruppe. Rymdmutanten var förresten en lustig typ. Han hade gömt sig där i alla år, när resten av oss rymde med Forskarna så stannade han med sin kameleonthud. Ingen visste om honom i alla år. Rätt häftigt, undrar vad han fick se. Iallafall, plötsligt började en nedräkning! Vi såg Rymdmutanten skimra till, som om han ville visa sig för oss, innan han smet in till raketen. Och vi tog vårt pick och pack och kubbade!

-Mot nödutången!

-Precis! Vi kom ut en bra bit därifrån, med massvis av krubb och mammorna och Masspappa. Och Slaken.

-Och omegamutanterna!

-Ja, de var med. Men rymde sen, japp.

-Oiiiii! Alla alfa-mutanters skräck! De lurar därute eller hur?

-Jamen det är en annan historia. Den tar vi innan du skall sova så du inte sover Den Djupa Sömnen, eller hur?

-Alltid sova med ett öga öppet i Zonen.

-Precis.

-Varför åkte inte du till rymden och blev Rymdmutant far?

-Vad skulle jag där att göra... Det var ju hit jag ville ta Eden.

-Men Eden är ju borta i Möken!

-Det är bara en gammal bunker. Eden, det är du pysen. Och de andra pysarna som härjar därute.

-....

-Men visst undrar man ibland. Hur det hade blivit ute i rymden. Bland stjärnorna och Mimer.

-Far. När jag blir stor skall jag hitta en raket så skall vi bli Rymdmutanter ihop!

-Visst pysen, lycka till, ut och lek nu för nu skall jag lägga i ett nytt lass iglar!
 
User avatar
Tant Mu
Posts: 38
Joined: Wed 21 May 2014, 22:38
Location: Ruinstaden på öarna

Re: Skrotflodens mynning

Wed 02 Dec 2015, 18:44

Soda, det här var ta mig fasen det bästa jag läst sedan jag konfirmerades!

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 2 guests