LEDNINGSPLATS BERTIL DEL 2
Mutanterna vandrar längs en gång i berget. På vänster sida finns en öppning som leder in till ett rum som domineras av en generator. Den tycks kunna drivas med hjälp av bensin, diesel eller sprit. Efter en snabbare kontroll av generatorn beslutar sig mutanterna för att lämna den ifred. Senast de satte på strömmen i en ledningsplats vaknade en terrorrobot och terminaler fulla med virus.
Mutanterna fortsätter istället att söka igenom bunkern, endast med hjälp av ljuset från Galts strålkastare. Gången sträcker sig förbi en barack på högra sida. De beslutar sig för att utforska baracken innan de fortsätter djupare in bland bergsrummen.
En trappa tar dem upp till ett golv av stålgaller, vilket leder dem vidare till en enkel trädörr in till baracken. Dörren står på glänt och de kan enkelt smyga in i baracken. Hugade undrar de om det kan finnas liv kvar här. De kommer in i en hall med några tomma metallskåp. I hallen finns även ytterligare tre dörrar. Den första är öppen medan de andra två är stängda.
Mutanterna undersöker först vad som finns bakom den första dörren. De kommer in i ett rum med en jättelik fläkt kopplad till några metallskåp med rör som leder upp genom ventilationstrummor i väggarna. Trummorna är stora nog att rymma en mindre mutant och tycks fortsätta ut ur baracken och vidare in i urberget. Luften i ventilationsrummet är torr och allt är täckt av ett tunt lager damm.
De lämnar ventilationsrummet. När de närmar sig nästa dörr i korridoren upptäcker Galt svaga fotsteg i dammet. Stegen leder in till nästa rum. De smyger fram mot dörren och lyssnar noga. De kan höra ett skramlande metalliskt ljud från andra sidan dörren. Spöket öppnar dörren försiktigt på glänt och kikar in.
Han tittar in i vad som verkar vara ett kök. Skitiga, rostiga, trasiga och frätskadade köksredskap och tomma konservburkar ligger i en enda röra på golvet. Skåpen är sönderslagna och skafferiets hyllor är utrivna eller krossade. Kyl och frys har välts över röran. Vid en sönderrostad diskbänk står en man med ansiktet nedkört i diskhon. Han slamrar med några koppar och bestick och verkar inte ha noterat mutanternas ankomst.
Spöket drar sin yxa och tassar försiktigt fram mot mannen för att hälsa eller hugga. När Spöket bara är några meter från mannen vänder han upp sitt vedervärdiga ansikte upp ur diskhon. Spöket blir så förfärad över vad han får se att han stannar i sin rörelse mot mannen.
Mannen är vanställd från huvud till hals. Mängder med gulbruna trådar slingrar sig genom hans öron, näsa, hals och bröst. Mannen stönar och håller upp sina deformerade armar och stirrar på spöket med sina tårfyllda stora ögon. Som i en vädjan på hjälp. Plötsligt stöter mannen fram ett vansinnigt skrik och tar några vingliga steg mot Spöket.
Spöket beslutar sig för att inte hälsa på mannen och istället gå direkt till att hugga honom. Han lyfter yxan och går vederstyggligheten till mötes. Mannen stannar upp. Istället börjar mycelhärvan i hans hals att röra på sig. Likt krampande tunna maskar. Innan Spöket hinner måtta sitt slag sprutar trådarna svampsporer över honom. Sporerna blåser över Spökets hjälm eller fastnar på skyddsdräktens glasvisir.
Spökets vrålar tillbaka och mottar ett kraftigt hugg mot mannen. Yxan far genom mannens hjärna. Det borde få honom att sluta spotta sporer, tänker Spöket sturskt. Men krossaren har fel. Istället för att falla död ned fortsätter missfostret att kränga med sin vanställda kropp framåt mot Spöket. Spökets vänner hinner inte komma till krossarens undsättning innan mannen med oväntad kvickhet kramar tag om Spökets hjälp och sliter av den. Spöket som slappnade av efter att han trott sig dödat mannen hinner inte skydda sig mot svampsporerna som väller över hans nu oskyddade ansikte.
Spöket reagerar instinktivt när mycelhärvan försöker kyssa honom. När svampsporerna dras ned i hans hals, lungor och buk, drabbas Spöket av sin beryktade ilska. Det knorrar och mullrar genom hela krossarens kropp. Hans mutantkrafter samlas ånyo och bildar en eldkvast som stormar ut ur Spökets sporfyllda käft. Elden sliter tag i den infekterade mannen och svamphärvan i hans strupe. Med ett skrik fyllt av ångest faller mannen brinnande till marken.
Spöket hostar, kräks och stapplar några steg bakåt medan missfostret går en ojämn kamp mot lågornas raseri. Övriga i sällskapet släpar ut Spöket ur köket medan elden drar den infekterade mannen till marken för att krama honom och strupsvampen till döds.
Minuterna senare ligger missfostret och pyr. Mycelet är förkolnad. Stilla. Ändå vågar ingen gå nära. De stänger dörren till köket. Mattis tittar med sorg i blicken på Spöket, som nu har satt sig mot en av korridorens väggar. Hostande och med händerna mot halsen, som om någon höll på att strypa honom invärtes. “Kan vi rädda honom?”, frågar Odil med hulkande röst. Multi blippar och blinkar till svar: “Jag har en idé. Jag vet inte om det funkar, och det kan ta död på honom. Men han skulle kunna spruta eld in i sin egen kropp för att döda svampen”. Odil översätter och tittar vädjande mot Spöket. “Jag är redo med denna efter du eldat", säger Karinn och plockar fram deras näst sista dos REGEN.
Spöket försöker svara, men lyckas bara kraxa fram några ohörbara ord. Han nickar, håller upp handen, gör tummen upp och tar ett mycket djupt andetag. Detta har han aldrig tidigare gjort. Och varför skulle han det? Aldrig haft något strupsvamp i sig tidigare. Undrar om han han ens kan spruta åt fel håll? Han blundar och låter sina sista mutationskrafter skicka en eldkvast för att slicka hans inre, i hopp om att bränna bort infektionen. Parasiterna. Smärtan är den värsta någonsin, men hellre dör han av sin egen eld än att förvandlas till ett svampigt missfoster.