User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4156
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Ölandsbron (spoilers)

Mon 08 Jun 2015, 18:08

Kul!
Fria Ligan
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Tue 23 Jun 2015, 21:13

Jag har inte hunnit skriva ned den skönlitterära skildringen över rollpersonernas senaste irrfärder och eskapader. I väntan på att jag ska få det gjort postar jag Ledningsplats Bertil, med en muterad variant av strupsvampen som inte förtär sin värdkropp under kort tid utan istället försöker leva så länge den kan i offret.

LEDNINGSPLATS BERTIL

Guldfågeln arena användes till evakuering under katastrofen. Under arenan var skyddsrum och ledningsplats byggda ifall arenan skulle bombas eller anfallas. Vad som exakt hände med det folk som evakuerades till Guldfågeln arena råder det delade meningar om. Det finns rykten om att människorna dog av rötan eller i någon hemsk sjukdom. Men kan också ha överlevt. Kanske hamnade några av till och med i någon av titanmakternas enklaver. Klart står dock att arenan slapp att bombas till marken och senare kunde fungera som plats för en av projekt Edens arker.

Mellan Guldfågeln Arena och Kalmars flygplats byggdes en 1,5 km lång underhordisk väg rakt genom urberget i anslutning till ledningsplatsen. Tanken var att vägen skulle kunna användas som flykttunnel i fall de evakuerade behövde fly arenan. Om tunneln verkligen kom att användes är även det oklart. Men den finns kvar. Dock är den nu av okänd anledning fylld med röta.

När gruppen forskare med bland annat Zakarya kom till jorden i hopp om att finna Retzius och projekt Eden, så hoppades de på att Eden skulle finnas i denna ledningsplats, som gick under beteckningen Bertil. Därav landade de precis intill nedgången på flygplatsen. När de märkte att det var för mycket röta i ledningsplatsen för att utforska den, beslöt de sig för att bege sig tillbaka hem. Men de kom inte hem på grund av Zakaryas psykotiska infall.

Zakarya bemödade sig aldrig heller med att utforska bunkern, förutom till att dumpa sina offer i, då han mycket väl kände till rötans obehaglia effekter och inte ville utsätta varken sig själv eller Multi för dem.

Så vad finns då nere i bunkern? Jo, chefsforskaren Barnabas hade sina svampodlingar, sitt bibliotek, videotek, försöksverkstad, biolabb, kylrum, fångburar och annat smått och gott där. I kulmen av sin galenskap ville han testa dylika smittor, parasiter och svampar på mutanterna i sin Ark. Kanske mest för att skapa ytterligare spänning bland invånarna, men också i rent studiesyfte i hopp om att kunna skapa farliga biologiska vapen eller mördarsvampar. Eller kanske bara för att han kunde?

Barnabas lek med en speciell sorts mindre aggressiv strupsvamp blev dock för farlig, och han blev själv offer för detta lömska missfoster. Faktum är att hela hans labb med försöksobjekt också föll offer för svampen. I ledningsplatsen lever det nu mutanter som styrs helt av svampen. Detta är en speciell sorts strupsvamp som håller liv i sina offer i flera år i väntan på nya offer att sprida sina sporer vidare till. Svamparna i ledningsplatsen håller sina värddjur vid liv tack vare de matsvampar som Barnabas också odlat. Parasitsvamparna tvingar värdkropparna att äta svampen och lever gott på det, men skulle gärna hitta fler värddjur att ta över. Alla levande varelser som beger sig ned i bunkern kommer svamparna att obarmhärtigt försöka parasitera.

Svamparna är också opåverkade av röta och kan låta sina värddjur dricka det radioaktiva vatten som finns att tillgå i bunkern. Värdkropparna ser dock ut att ha tagit ordentlig skada av rötan och går vingligt och ostabilt, och har kroppar som sakta faller samman. Kanske fungerar de bara som värdkroppar i någon månad till. Det finns sammanlagt 11 svampsmittade mutanter, tre svampsmittade hundar och så Baranabas själv.

FLYKTTUNNELN

Vägen genom tunneln är byggd i asfalt. Den är tre meter bred och spikrak. Rör med ledningar löper i taket. Ett räcke följer vägen. Denna passage skulle vara oerhört användbar och smidig att färdas genom om det inte vore för att den har rötnivå 3.

LUFTSLUSSEN

I luftslussen mellan flykttunneln och ledningsplatsen lever även en masksvärm (STY 7), vilken lever på parasitoffrens kroppsavfall. Avfallet kommer in i den annars isolerade slussen genom ett trasigt avloppsrör. Luftslussen är till hälften fylld med träckvatten. Öppnar man en av dörrarna kommer man att först sköljas över av avloppsvattnet och sedan attackeras av masksvärmen. Mindre trevligt. På grund av träcket finns det metangas i rummet, vilket gör att eld gör dubbel skada. Men blir också dubbelt så farligt. Kan alltså finnas viss risk för explosion vid användning av eld i slussen.

Även masksvärmen kommer att kompromisslöst försöka döda alla besökare. Möjligheter finns att spela ut maskarna och svamparna mot varandra om man på något vis lyckas släppa in maskarna till svamparna utan att man själv blir maskmat eller värddjur åt svamparna.

LABB OCH SVAMPODLING

De flesta svampsmittade befinner sig oftast i labbet där värddjurens föda och vatten finns, men de kan också ströva omkring planlöst i hela ledningsplatsen och skapa en känsla av skräck hos besökarna.

Barnabas forskar även på magtorsk, som han har en odling av i labbet. I labbet finns även andra parasiter, biologiska vapen, baktrieodlingar, virus och allt annat möjligt otrevligt. Allt i omsorgsfull ordning.

Möjlig händelse i labbet:

RP kommer in och ser 6 mutanter med ryggen vänd mot dem. Mutanterna sitter på huk över något som ser ut som ett svampland. De tycks pyssla med svamparna. Kollar RP noga ser de att mutanterna äter svamparna. Mutanterna vänder sig mot RP när de kommer närmre. Mutanterna är vanställda från huvud till hals. Mängder med gulbruna trådar slingrar sig genom deras öron, näsa och munnar. Annars tycks svamptrasslet i första hand vara koncentrerat till halsen. Kropparna är vanställda. På vissa har huden och någon kroppsdel lossnat. De skriker vansinnigt och går med vingliga steg mot RP. Deras plan är att blåsa sporer mot RP för att infektera dem.

GENERATORN

Generatorn till bunkern har sedan länge lagt av, men går att få igång med hjälp av sprit eller bensin och ett lyckat Mecka.

KONTORET

På kontoret kan RP hitta dokument över forskningen, samt ett bibliotek med bland annat böcker om svampar. Här finns även videoteket över Barnabas forskning på mutanterna. Det är VHS-kassetter och passar inte till den kamera som ingår i metaplotten.

Videoteket. Studie 2048917

Band 1-10
Mutanernas första år i Arken

Band 11-29
Sociala experiment. År 2-12

Band 30-42
Sociala experiment. År 13-16

Band 43-48

Sociala experiment. År 17-18

Band 49-50
Applicering av smittor, parasiter och svampar

Band 51-63
Studier kring mutanternas reaktioner

Band 64-73
Om strupsvampens övertagande

Band 74-78
Obduktioner och vivisektioner

Band 79-81
Roliga fenomen, upptäckter och bloopers

UPPGÅNGEN TILL GULDFÅGELN ARENA

Dörren upp till arenans kulvertar har barrikaderats av säkerhetsskäl. Den måste sprängas för att forceras.

KYLRUM

Längs väggarna finns det ett 20-tal stängda metallskåp. Det stinker sprit och ruttet. I kylskåpen ligger lik som blivit applicerade diverse smittor. Att komma i kontakt med liken är livsfarligt och RP kan få all möjlig skit om de öppnar ett skåp och rör något av liken. Har RP fått igång generatorn kommer det att surra och vara svalt i rummet (kommer ta ett tag innan det blir helt kallt).

Kartan är moddad utifrån Pionen, Södermalm. Efter ombyggnationen till datahall. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pionen
Attachments
Bunker.png
Bunker.png (132.29 KiB) Viewed 1188 times
Last edited by Memmo on Mon 24 Aug 2015, 01:28, edited 1 time in total.
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Mon 27 Jul 2015, 02:44

Vi har spelat ytterligare fem möten under sommaren och är klara med kampanjen. Det som har pågått är bland annat en strävsam återuppbyggnad av reningsverket och bildandet av oheliga allianser i kriget mot det allt starkare motorfolket. Det blev sedan en farofylld seglats över Kalmarsund, följt av ett längre actionspäckat scenario bland reptilfolk och pirater.

Sedan utforskades ett sjunket Mörbylånga innan en vandring över Ölands möglande träskmarker. Därpå ett Mad Max-inspirerat vråålåks-äventyr ute på Stora Alvaret i sökandet efter ledningsplats Cesar. Där RP både stötte på Elysium och Hydrans horder. Och så lite mer allmänt zonröj, möte med den numera splittrade Novasekten, bunkerröj och prylsamlande inför ett känslomässigt besök i Eden som avslutning, där Elysium också hälsade på med sina soldater.

Rollpersonerna lyckades alliera sig med omegamutanterna mot Elysiums soldater och titanen som släpptes lös. Som avslutning sprang RP in i rymdkapseln för att konfrontera Retzius efter att hon startat nedräkningen och satt sig kapseln. I tumultet med Retzius skjuts kapseln upp och rollpersonerna färdas sedan till Mimer tillsammans med Retzius, som de valde att inte döda. Under färden påbörjas ett intressant möte mellan den oberäkneliga Retzius och hennes "barn", där hon förklarar allt och reder ut rollpersonernas alla frågeställningar.

Så nu är det bara att invänta Ad Astra innan de rymdfarande mutanternes äventyr kan plockas upp igen. Ska bli spännande att vad som kan hända när de dockar rymdstationen. Några mutanter blev dock kvar vid reningsverket, och där kommer de fortsätta att leva och kämpa för en bättre framtid.

Nu växlar vi över till Genlab Alfa, men planen är väl att vi ska återvända till Ölandsbrons arma flyktingar. Får se hur det blir. Kanske får de besök av Paradisdalens flyktingar rentav? Spelarna har nu börjat fila på sina djurmutanter. Det blir en överbeskyddande björnmamma, en tvärilsken befläckad padda, en småkorkad våldsam geckoödla, en tjuvaktig räv och en hare som är snabbare än sitt eget bästa.

Syns i Paradisdalen!
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4156
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Ölandsbron (spoilers)

Mon 27 Jul 2015, 15:27

Härligt, otroligt inspirerande År Noll-kampanj! Kommer du att skriva krönikor av de sista spelmöten också? Vi tänker ju göra en gratis ebok av krönikan, vore ju lägligt nu när kampanjen är slut. :)

Och grymt jobb med Ledningsplats Bertil!

Blir kul att se vad ni hittar på i Paradisdalen... :)
Fria Ligan
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Mon 27 Jul 2015, 16:10

Absolut! Krönika över allt kommer. All tid har gått åt att förbereda mötena, så jag har inte hunnit skriva på krönikan. Men nu blir det ett litet uppehåll innan vi börjar med Genlab Alfa, så då tänkte jag färdigställa krönikan. Jag kommer att posta i denna tråd vartefter jag skriver.
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Tue 28 Jul 2015, 01:35

ÄN ÄR DET INTE ÖVER

Oskarion har förstått att man gör bäst i att lyda Ilona. På hennes order skickar han ned en patrull på femton man och fyra hundar efter Karinn och Majzan ned i katakomberna. Det borde räcka. Kan inte dröja innan de gör slut på rymlingarna.

Oskarion sträcker stolt på sin massiva kroppshydda och beskådar efterspelet ute på gårdsplanen. Det är tidig kväll. Minuten efter slaget. Ilona kommer fram och skakar hand med honom. De segrande sidorna uttrycker sina känslor på olika sätt. Motorfolkets yttringar är mer åt det vilda hållet och tycks bestå av ren glädje i jämförelse med minerna hos de trötta Ölandsbro-mutanterna, som utmattade sätter sig på marken med delad emotion. De är hålögda och förvirrade efter massakern som just utspelat sig. Flera av deras bästa vänner och älskade har fått sätta livet till för något de är osäkra på var rätt sak att göra.

Men Oskarion är odelat nöjd och säker på att detta var rätt. Det stilla duggregnet eskalerar successivt till ett piskande surt regn. Ingen röta eller syra i regnet i alla fall. Så åtminstone inte farligt. Marken är täckt av blodiga och sörjiga gyttjepölar. Lukterna av krut och död är Oskarion välbekant med. Det är dock sällan dessa dofter ger honom en så tillfredsställande känsla som nu.

Men var är Stiigh? Kanske är han feg och gömmer sig någonstans. Kanske var han död redan innan vi kom, tänker Oskarion. Han rycker tag en en av reningsverkets besegrade mutanter och frågar henne var Stiigh håller hus. “Han… Han är död. Varit död länge…”, svarar mutanten. Bra, tänker Oskarion.

Dock gräms Oskarion över att Mattis och några till lyckades fly ut i zonen. Men hur länge kan de överleva i zonen utan vatten? Fast nog bäst att försöka spåra upp dem med hjälp av hundar så snart de andra flyktingarna fångats in eller dödats.

När det är klart måste verket noggrant inventeras. Vad kan finnas här? Och Gregor måste börja arbeta med att sköta verket och kanske få det att funka bättre. Hoppas han och hans skrotskallar förstår sig på allting. Det vore pinsamt inför Ilona om det visade sig att de inte kunde sköta verket. Skulle skrotskallarna stå handfallna måste Oskarion köpa Gregor och hans mannar tid att ta reda på hur reningsprocessen fungerar. Vem vet vad Ilona gör med Oskarion och hans följe om de inte kan hålla vad de lovat.

Oskarions grubblerier avbryts plötsligt av ljudet från kraftiga explosioner följt av gevärssmatter. Det kommer under dem. “Vad fan var det där!”, vrålar han mot Ilona. “Gör de motstånd där nere!”
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Wed 29 Jul 2015, 00:02

KALABALIKEN I KULVERTARNA

Karinn skriker åt de som gömt sig i kulvertarna att bereda sig på strid och att alla nergångar måste spärras, utom den de precis kom ned genom. Där ska det bjudas på en överraskning om de följer efter. Fram ur vråna träder sargade och försvagade individer, bestyckade med enkla tillhyggen. Även Mads och Astrina beväpnar sig och lämnar för stunden vakandet över Den gamle.

Sönderbrända skeppsgastar tillsammans de annars pacifistiska arbetarna ur "de rena" kryper fram ur mörkret. De är inga krigare, men är beredda att slåss för sina liv. Och de är många, ser bra i mörker och känner till kulvertarnas dolda skrymslen. Endast Den gamle, lilla Silo och skeppsgastarnas barn, samt de som är för skadade för att ens orka krypa stannar kvar i sina gömslen.

Några ur “de rena” springer som vildar mot samtliga av kulvertarnas nedgångar som ska stängas. Ingångarna är försedda med kraftiga ståldörrar, vilka i stort sett är omöjliga att öppna utifrån om de låses på rätt sätt.

Patrullen som kommer ned anförs av Grunnrar. Med honom går givetvis hans hund Pest. Bakom dem följer några krossare, motorfolk och ytterligare ett gäng hundförare med sina hundar. När de stiger ned blir Grunnrar tämligen överraskad över kulvertarnas storlek. Han hade trott att det var betydligt mindre under mark. Försiktigt smyger patrullen in och lyser genom mörkret med sina facklor och ficklampor. Pest går först och nosar efter spår. Det dröjer inte länge innan Pest får upp vittringen efter dem de jagar. Pest skäller. Spåret efter de två förrymda mutanterna leder dem vidare längs gången åt vänster. Nu ska Pest vara duktig hund och hitta rymmarna. Kanske får Pest till och med äta på mutanterna då för husse.

Patrullen skyndar efter Pest. Men Pest stannar plötsligt upp. Pest börjar känna sig orolig. Pest sniffar att något är fel. Så mycket lukter. Så mycket varelser. Inte bara två som innan. Pest hör ljud. Ljud som pälslösa inte kan höra. Vet husse vad husse gör? Varelserna gömmer sig för husse och Pest. Pest varnar husse med ett dovt morrande.

Men husse hinner inte uppfatta Pests varning innan en av krossarna, som går precis bakom husse, snavar på tråden till fällan som Karinn förberett tidigare under dagen. Tråden är kopplad till sprinten på en handgranat, som Karinn modifierat så att den ska smälla direkt efter att sprinten rycks ur. Vilket den nu gör när den klumpiga krossaren snubblar på tråden.

Smällen är öronbedövande. Det blir panik och kaos. Över de sårade och omkullslagna mutanterna och hundarna väller nu kulvertarnas invånare fram ur skuggornas dunkel. Striden blir kort men blodig. Flera ur hundpatrullen överlevde granatfällan och svarar upp attacken med gevärseld mot de anstormande gastarna och reningsmutanterna.

I virrvarret dödas mängder ur båda sidor. Hundarna går bärsärk och biter allt de kommer åt. Karinn drar igång sin motorsåg och ger sig in i striden tillsammans med Majzan. Efter en massiv holmgång ligger hela hundpatrullen stupad, slaktad och besegrad. Mads är död. Flera gastar med honom. Söndertuggade av hundar, skjutna till döds eller nedhuggna. Majzan lever. Skadad, men hon lever. Tror hon. Hinner inte känna efter, måste hitta Karinn. Bland alla kroppar finner hon sin hemliga kärlek. Först tror hon att hennes älskade är död, men sedan ser hon att Karinn andas. Varsamt lägger hon hennes huvud i sitt knä och viskar: “Än är det inte över” Karinn skrattar så att hon hostar upp lite blod innan hon svarar: “Ja, nu kan de jävlarna försöka komma ned med fler folk efter oss… Om de vågar!”
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Wed 29 Jul 2015, 23:58

EFTER SLAGET

Ute spöar regnet allt mer ursinnigt. Men vädret är inte lika ursinnigt som Ilona efter det att hon insett att alla nedgångar är blockerade och att hon inte kan sända ned förstärkning efter den nyss skickade patrullen. Hon vänder sig hetskt mot Oskarion. “De har låst in sig där inne!”, spottar hon. “Vi kommer inte in!”

Oskarion ser förlägen ut och svarar moloket: “Inte mycket att göra något åt….” Ilona spärrar upp ögonen och stirrar Oskarion i ansiktet innan hon också tvingas medge rådande faktum: “Nåväl. Med alla lik i sjön lär vattnet ändå vara förorenat. Men jag har en idé kring vad vi kan göra. Samla dina mannar så samlar jag mina! Vi syns här ute på gården om en kvart!”

Oskarion nickar och samlar ihop sitt folk. Ilona vänder på klacken och gör det samma. När hon fått fatt på alla sina vilda motorkrigare viskar hon tyst för dem om sin plan och vad de ska göra när alla samlats ute på gårdsplan.

Kvarten senare står mycket riktigt alla samlade på gården. “Så, vad är din plan?”, undrar Oskarion. Ilona gör en allvarlig min och förklarar: “Vi har ju inget vatten att dricka så vi får göra bästa av saken helt enkelt. Sedan hugger hon huvudet av Oskarion och säger: "Så jag får dricka ditt blod istället!”

Motorfolket avlossar sin skjutvapen mot Ölandsbrons häpna och vilseledda mutanter och hundar i samma sekund som Ilonas klinga separerar Oskarions huvud från hans kropp. Skotten viner genom Ölandsbro-mutanternas intet ont anande kroppar. En förrädisk avrättning. Motorfolket förslavar de få som de inte dödar under sitt slutgiltiga svek och förräderi mot en grupp som varit dum nog att lita på dem.

Efter slakten plundrar motormarodörerna hela reningsverkets yta på allt som kan tänkas vara av värde. Resten slår de sönder under vilda tjut och segervisst firande. Allt från verkstaden till odlingslandet massakreras. “Vi får hitta vatten på annat håll! Vi kan leta bland zonens ruiner! Här finns inget mer att hämta! Oskarion får utgöra mitt kvällsmål!” Ilona morrar fram orden.

Med sig får motorfolket dunkar med vatten, mängder med krubb och så allt Stiighs gäng funnit ute i zonen. Ovärderliga robotdelar och mängder med extremt värdefulla artefakter. Allt detta tillsammans med krigsbytet efter segern mot skeppsgastarna. Bland annat en bandvagn med en monterad kulspruta på. Så det är en minst sagt en nöjd Ilona som lämnar reningsverket åt sitt bedrövliga öde.

Natten kommer. Regnet avtar. Mattis och de övriga som flydde ligger gömda i en dunge i närheten av reningsverket. De ser hur motorfolket lämnar verket och hur de gasar bort norrut på sina rytande fordon. “Ska de bara dra sådär?”, undrar Ann-Ika. “Egendomligt!” “Kom! Något måste ha hänt!”, menar Mattis och smyger fram ur dungen. Försiktigt vågar sig gruppen tillbaka.

De vadar tillbaka över sjön och kan beskåda förödelsen. Liken flyter i drivor. Ödeläggelsen och blodbadet på ön får det att brista för Rävhjärta som faller till marken med ett ansikte förvridet av sorg och smärta. Med sina sista krafter stapplar de fram och rycker i en dörr ned till kulvertarna. Blockerat. Mattis ropar att motorfolket har stuckit och att han med flera har återvänt.

Efter ett kort samtal öppnar “de rena” dörren. Lutrell kommer ut och kan konstatera att motorfolket mycket riktigt är borta. Reningsverkets folk lever. I alla fall några dem. Mattis, Ann-Ika, Galt, Spöket, Rävhjärta, Odil, Karinn, Majzan och Astrina. Ölandsbrons sista fria mutanter. Tillsammans med Neliecia och hennes skeppsgastar, samt Lutrell och hans “de rena”. Men anhopningen är kraftigt försvagad och mycket måste göras för att få reningsverket på fötter igen.

Lutrell går runt på ön samtidigt som han suckar djupt över motorfolkets vandalisering av platsen och rötan från liken som sprider sig likt röda pestens loppor i vattnet. När Lutrell gått sin rundtur på ön förklarar han att de måste rena vattnet och börja laga saker för att få igång reningsverket. Det kan ta flera veckor, kanske månader. Om det alls går. Men de måste försöka. Först måste de fiska upp och bränna alla kroppar.

Fast det är natt och alla är skakade efter dagens händelser sätter de som orkar igång med arbetet att försöka återuppbygga reningsverket. De måste få igång det igen. Annars kommer de aldrig att överleva.

Odil frågar knipsarfiskaren Rigimund om han kan hitta djur som kan släppas ut i sjön för städa i vattnet. Rigimund berättar att det kan finnas sådana varelser i havet, men att de är farliga att fånga och säkert farliga att ha i sjön också. Men tycker Odil att det är en bra idé, så visst. Rigimund samlar till sig de knipsarfiskare som fortfarande är vid liv och beger sig direkt mot sitt skepp för fara ut på Dunkeldikets vatten i hopp om att finna asätande bestar. Kanske pansarfisk, tänker Rigimund. De äter ju allt.

Klockan är är närmare fyra på morgonen när alla mutanter slutligen har gått och lagt sig. I morgon stundar mängder med saker att göra. På morgonen ska ett rådslag hållas, där reningsverkets folk måste diskutera läget och vilka akuta göromål som de bör ta tag i först.
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Sat 01 Aug 2015, 22:09

FISKAR I VATTNET

I stort sett hela bosättningen samlas till morgonens möte. Det beslutas att man främst ska arbeta vidare med att få reningsverket att åter fungera. Man ska också skicka en grupp ledd av Drottning Neliecia till slottet för att förhandla med de som eventuellt är kvar där i ett försök att lappa ihop relationen mellan mutanthatande gastar och mutantälskande gastar.

Under tiden detta sker ska Karinn bygga en bomb till en fälla att gillra på den bro som utgör en avfart ned mot Kalmar från E22:an. Denna avfart måste motorfolket passera för att komma ned till staden via motorvägen, och förhoppningsvis kommer de att välja vägen via E22 om de kommer tillbaka mot reningsverket, och då åker de rakt i fällan och sprängs uppe på bron. När bomben väl är applicerad ska zonen utforskas vidare av de mutanter som applicerat bomben. Bland annat ska ett besök göras vid Guldfågeln arena för att se om det kan finnas allierade, prylar eller förnödenheter där.

Alla sätter igång med sina bestyr. Neliecia beger sig mot slottet tillsammans med några ur sin adel, samt Rävhjärta och Ann-Ika att ha som livvakt. Resten av folket börjar knega, förutom Karinn som bygger en bomb av gödsel, bensin och krut från patroner.

Galt och Spöket har precis satt sig för att vila och äta litet efter att ha jobbat hela morgon. Då de hör en väldig knall kanske trettio meter bort. Sekunderna senare regnar det gödlsel över dem. De reser sig och rusar mot knallen och möts av ett stinkande rökmoln. Ur molnet stiger Karinn med fyra tummar upp. Hon hostar och skrattar: “Ha ha! Nu har jag funnit bästa blandningen av krut, gödsel och bensin för att bygga en bomb med ordentlig sprängverkan! Nu ska jag bara göra den i större skala så vi kan spränga bron. Tar max en timme att bygga klart!”

Under tiden Karinn bygger klart den stora bomben kommer Neliecia med följe tillbaka. Med sig har de flera “mutanthatare”, som säger sig vilja sluta fred och lämna gamla oförrätter bakom sig. Neliecia berättar att förhandlingarna gick bra och att “mutanthatarna” kan tänka sig ett samarbete för att få bukt med motorfolket. Dock är stämningen extremt dålig mellan de två grupperingarna ur skeppsgastarna.

Neliecia berättar bakom lykta dörrar att hon fruktar att mutanthatarna endast gick med på ett samarbete för att kunna hugga henne i ryggen ännu en gång. Så bäst att vara på sin vakt. Men folkstyret har ju röstat fram att det är en risk som måste tas och sålunda återförenas de tidigare fienderna bland de skeppsgastar som fortfarande är i livet, för att stärka sig i kriget mot motorfolket.

Även Rigimund och hans gäng med knipsarfiskare kommer tillbaka efter en hel natts fiske. Knipsarfiskarna har fångat tio stycken pansarfiskar som kan leva i sjön. Rigimund berättar att dessa fiskar dels kan äta upp likdelar, metall och plast som förorenar vattnet, och dels kan fungera som försvar. Den som vadar i sjön kommer omgående att attackeras av fiskarna, vilket förhoppningsvis en anstormande styrka inte är beredda på. Fiskarnas närvaro betyder dock en risk även för reningsverkets invånare. Ingen får beträda vattnet! Men så länge de använder flotten så ska det vara lugnt.

Det är också viktigt att hela tiden se till att fiskarna har något att äta, annars kommer de att ge sig på varandra och till slut utrota sig själva. Dessa frossande fiskar fungerar nämligen så. Rigimund förklarar att pansarfisken påminner mycket i sitt beteende och i sina egenskaper om den mer kända pansarhajen, men att pansarfisken är betydligt mindre än sin släkting.

Fiskarna släpps försiktigt ut i sjön. Omedelbart fräser det till i vattnet när de glupskt förtär några flytande likdelar, ett par gummistövlar och en sönderskjuten sköld av metall i form av en vägskylt som flutit upp på ytan.

Därpå är är Karinn klar med sin bomb, och en expedition med Galt, Mattis, Spöket, Karinn, Majzan och Odil beger sig ut mot zonen för att applicera bomben på bron ned mot Kalmar. De packar med sig bomben och övrig utrustning de anser sig ha användning för. De har också fått i uppdrag att försöka finna så mycket vatten och krubb de kan ute i zonen. De stakar sig över sjön, försiktigt för att inte uppröra pansarfiskarna. Fiskarna är dock så upptagna med buffén i sjön att de inte bryr sig om de sex mutanterna som nu ger sig ut i zonen på sitt kanske viktigaste uppdrag.
 
Memmo
Posts: 330
Joined: Sun 23 Feb 2014, 20:35

Re: Ölandsbron (spoilers)

Sun 02 Aug 2015, 18:36

BOMB, HOLOGRAM, SLUKHÅL OCH ZONMASK

Det tar någon timme för mutanterna att nå bron som ska sprängas. Det har helt slutat regna och vädret känns mer behagligt än på länge. Endast ett tunt lager av grön skimrande zongas täcker himlens atmosfär. Galt går först och leder vägen. Inga faror på vägen till bron.

Under tiden Karinn applicerar bomben under brons pelare spanar övriga mutanter efter eventuella faror. Spöket ser en liten sänka mellan två husruiner som han anser behövs undersökas. Plötsligt hackar verkligheten till för Spöket och under en sekund byter området skepnad. Han ser sig stå på en välordnad paradgata framför en prunkande park. Sekunden efter är allt som vanligt igen. Den blomstrande paradgatan blir åter till en trasig ruinväg.

Spöket hinner knappt gnugga illusionen ur sina ögon innan han drabbas av nästa överraskning. Förvirrat tar han några vingliga steg framåt och finner sig stå intill en ravin mellan två raserade byggnader. När han vänder sig om för att gå tillbaka trampar han rakt genom den söndervittrade marken och dras ned i ett slukhål.

Han slits med i ett moln av zongrus och faller tre meter rakt ned. Han landar på ryggen. Han kippar efter luft. Spottar och fräser för att få bort zondammet i munnen. Han hostar, spottar mer, svär och reser sig upp. När det värsta dammet och gruset har lagt sig och hans ögon anpassat sig till dunklet, märker han att han ramlat rakt ned i en forntida vägtunnel. Han ser fortfarande dåligt i mörkret, men kan ana fordonsvrak stå på rad längre in i tunneln. Han hör Galt ropa något till honom från ytan. Men hans öron är fortfarande täckta av zondammet, så han har svårt att höra.

Zonmask, tänker Spöket. Ropar han zonmask? Zonmask!!! Spöket hinner precis reagera innan den tredje överraskningen på mycket kort tid kommer slingrande mot honom med hungrigt gap. Masken är blanksvart, mycket tjock och säkert tre meter lång. Den ringformade käften är bara metern från Spöket när krossaren uppfattar den smygande faran.

Blixtrande snabbt drar Spöket sin skrotyxa och mottar ett väldigt hugg mot zonmasken. Han träffar perfekt och klyver den enorma zonmsaken på mitten. Likt en avkapad vattenslang far den dekapiterade masken runt och sprutar blod omkring sig och över Spöket innan den tillsist livlöst sjunker ihop på marken.

Spöket pustar ut och spanar längre in i tunneln. Galt ropar: “Det brukar finnas fler! De brukar jaga i flock! Vi kommer till undsättning!” Tacka fan för det, tänker Spöket och sparkar zonmasken. Så varför anföll du ensam? Var är din kompisar?

“Luriga jävlar det där. Luckrar upp marken så man faller ned under jord för att sedan smyga sig på en när man ligger omtöcknad efter fallet”, förklarar Galt när han klättrar ner tillsammans med alla utom Karinn, som fortfarande håller på att ansätta bomben och fällan på bron.

Spöket berättar om illusionen. Galt berättar vad han tror det kan ha varit: “Antingen var det masken som mardrömmade dig med psykiska krafter eller så var det ett hologram från den gamla tiden. I så fall kanske vi kan hitta det som utlöste hologrammet, och var det ett hologram så är det i så fall ingen slump att maskarna har byggt sin fälla just här. De letar instinktivt upp jaktmarker där offren är mer förvirrade och lätt tappar fokus”.

Galt tänder sin strålkastare och lyser genom vägtunnelns mörker. Det stinker av krut, frånfälle, blod och äckel. Sakta och med spänning i bröstet leder Galt övriga mutanter vidare in i tunneln förbi fordonsvraken. Vad kan det vara som luktar sådär? Där! Längre in i tunneln. Det är något där inne. Kroppar. Maskar.
GZIP: Off