Dödens svarta märke
Den hemska sanningen
Balesch var en ond man, de visste alla som kände honom. I synnerhet alla i det rövarband som härjade på Peretenaus slättland som han var hövding över. Under flera år samlade rövarbandet ihop en stor skatt bestående av guld och ädla juveler. En dag frågade rövarna sin hövding om det inte var dags att dela upp skatten så att alla kunde återvända hem som förmögna män och kvinnor. Balesch skrattade åt detta förslag för han hade drabbats av girighet och ville behålla hela skatten för sig själv. Obetänksamt drog han blanka vapen och gick till anfall mot de andra rövarna. Sju stycken hann Balesch dräpa innan han själv träffades av en muskötkula och dog.
De fem rövarna som överlevde striden var förfärade över den styrka som Balesch visat upp och de blev snabbt övertygade om att det bara var en tidsfråga innan den onde rövarhövdingen återuppstod som en odöd eller demon. Därför tog de med sig Balesch lik och begav sig av till umbrianerna som lever söder om Morwhayle. Där donerade de en stor summa pengar så att umbrianerna skulle vårda Balesch svarta själ så att den kunde få lugn och ro. Därefter delade de fem rövarna upp skatten sinsemellan och begav sig till Morwhayle för att där leva resten av sina liv i lyx.
Trots Balesch ondska fanns det en människa som älskade honom, nämligen hans syster Dalescha. När hon fick reda på vad som hänt begav hon sig in i umbrianernas förbjudna skogar och stal den lerlykta som innehöll broderns själ. Därefter släppte hon själen fri och Balesch återuppstod som en demon. Dalescha gav sin broder Skallrons klo, ett fruktansvärt vapen som gör att den som träffas av dess spets långsamt (över ett dygn) dör under outhärdliga smärtor. Med vapnet i sin hand var Balesch redo att ta sin hämnd.
Kapitel 1 - Skrik i natten
Hjältarna befinner sig Morwhayle och det är natt. Mitt i natten vaknar de av att de hör ett fruktansvärt skrik eka mellan gatorna. Skriket verkar komma från grannhuset som är en mycket påkostad byggnad. Bestämmer sig hjältarna för att undersöka saken finner de att skriket kommer från en man som ligger på golvet och skakar av smärta. På mannens högra hand finns en stor svart och mystisk bläckliknande fläck. Om hjältarna rotar omkring lite i rummet hittar de ett brev som berättar att mannens namn är Golltan. Om hjältarna anropar Golltan vid namn och frågar vad som hänt säger han bara "Det var Balesch, det var Balesch". Sedan försvinner han in i smärtans febriga dimmor och förblir okontaktbar. Vad än hjältarna gör kan de inte rädda Golltan och han dör 24 timmar senare.
Kapitel 2 - Möte med Zaracka
Dagen efter håller Vakthundarna rådslag. Briar presenterar umbrianen Zaracka som berättar sin historia. Läs upp texten nedan:
"För en tid sedan kom fem människor till mig med ett manslik och bad mig begrava kroppen och vårda hans själ. Som vår sed är placerade jag själens i en lerlykta och vakade över den så att den inte kunde återuppstå som en odöd. En dag några veckor senare fann jag till min förvåning att lerlyktan var uppbruten och själen försvunnen. För att rätta till det som hänt har jag kommit till Morwhayle för att återhämta själen. Människorna sade att den tillhörde en man vars namn var Balesch den Svarte. Kan ni hjälpa mig?"
Nu uppstår säkert en diskussion mellan hjältarna, Briar och Zaracka. Det enda vettiga som umbrianen kan komma på att säga är att han minns att en av de människor som kom med liket till honom hette Leolandra. Briar kan tillföra att Balesch den Svarte var en ökänd rövarhövding som härjade i Peretenau och som försvann under mystiska omständigheter för sex månader sedan. Den logiska slutsatsen av rådslaget är att Hjältarna letar upp Leolandra och berättar att hon befinner sig i stor fara och försöker få henne att berätta vad hon vet.
Kapitel 3 - Leolandras hus
När Hjältarna hittat till Leolandras hus är Balesch och Dalescha redan där. Hjältarna kan höra skrik och oväsen från huset som förvarnar dem att allt inte står rätt till. Tar sig hjältarna in i huset kan de se en kvinna (Leolandra) som hålls fast i ett järngrepp av en demonliknande varelse (Balesch). Bredvid dem står en annan kvinna (Dalescha) som håller i en liten skattkista. När Balesch får syn på Hjältarna sätter han Skallrons klo mot Leolandras strupe och hotar att döda henne om Hjältarna inte lägger ner sina vapen och låter sig låsas in i källaren.
Går Hjältarna med på att göra som Balesch säger föses de obeväpnade ner för en mörk källartrappa. Det sista som händer innan dörren stängs bakom dem är att Balesch sticker Leolandra med Skallrons klo och knuffar ner hennes för trappan. Kvickt låses källardörren och Balesch och Dalescha kommer undan.
Går Hjältarna inte med på att göra som Balesch säger blir det strid. Balesch sticker omedelbart Skallrons klo i Leolandra och flyr sedan ut genom ett fönster och kommer undan. Dalescha däremot går med dödsförrakt i blicken ensam till anfall mot Hjältarna.
Hur än detta kapitel utspelar sig blir Leolandra stucken med Skallrons klo. Där hon blir stucken uppstår ett svart märke (liknande det som Golltan hade). Innan hon börjar feberskaka av smärta hinner hon i korta ordalag berätta sin historia (se Den hemska sanningen) och att de tre rövarna som fortfarande är i livet heter Yltas, Pero och Antina.
Kapitel 4 - De tre rövarna
Efter ett kort möte med Briar kommer Vakthundarna överens om att Yltas, Pero och Antina måste räddas. Hjältarna får i uppdrag att hitta och föra tillbaka valfri person av dessa tre till Vakthundarnas Gömsle. De övriga två skall andra medlemmar av Vakthundarna rädda. Under detta möte kan Briar berätta att Skallron klo är ett mycket farligt vapen som sägs vara en klo tagen från Skallron den monstruöse, en drake som levde i forntiden och älskade att plåga sina offer.
Yltas - Väljer Hjältarna att försöka rädda Yltas så hittar de rövaren på ett värdshus nere vid hamnen. Han är mycket ovillig att lämna sin grogg men om Hjältarna berättar att Balesh är ute efter honom följer han snällt med.
Pero - Väljer Hjältarna att försöka rädda Peros får de reda på av hans hyresvärd att han tidigt under morgon mycket hastigt packade sin häst och lämnade Morwhayle genom den östra porten. Vart han skulle vägrade han att berätta. För Häxmästarens kännedom kan berättas att Pero rider med högsta fart mot Idilre och om Hjältarna kan besegra Balesch så kommer han att komma undan med livet i behåll.
Antina - Väljer Hjältarna att försöka rädda Antina är även hon försvunnen. Görs efterfrågningar i hamnen kan en råbarkad sjöman berätta att hon steg ombord på ett fartyg som seglade för några timmar sedan med destination mot Yrlecht i söder. Antina befinner sig således utom räckhåll och om Hjältarna kan besegra Balesch så kommer även hon att komma undan med livet i behåll.
Kapitel 5 - Lockbetet
Väl tillbaka i Vakthundarnas Gömsle oberoende vem Hjältarna valde att rädda bör följande fakta vara klarlagda.
1) Yltas är där med livet i behåll.
2) Pero och Antina har flytt från Morwhayle och är för tillfället i säkerhet.
Briar och Zaracka har under Hjältarnas äventyrande i Kapitel 4 kommit på en plan. Zaracka har tillverkat en ny lerlykta och laddat den med den magiska kraft som krävs för att fånga Balesch svarta själ. Allt Hjältarna behöver göra är att tända lyktan när Balesch är i närheten (inom tio meter) så kommer han att åter sugas in i lampan. För att lyckas med detta måste Hjältarna ha ett lockbete och Yltas är detta lockbete. Briar föreslår att Hjältarna tar lerlyktan och Yltas till dennes hem och inväntar att Balesch skall dyka upp. Zaracka varnar dem för att inte tända lyktan innan Balesch har dykt upp för då kan demonen känna dess närvaro och välja att inte dyka upp. Yltas är dock inte så säker på denna plan och det krävs övertalning från Hjältarnas sida för att få honom att ställa upp.
Väl hemma hos Yltas blir väntan lång. Först långt in under natten dyker Balesch upp när han kommer inhoppande genom ett fönster. Dalescha kommer efter honom om hon fortfarande är i livet. Han försöker först sticka Yltas med Skallrons klo och går därefter till attack mot Hjältarna. Om hjältarna tänder lyktan upptäcker de att det tar lite tid innan dess magi har laddats upp nog mycket för att suga i sig Balesch svarta själ. Varje runda slår Häxmästaren en T6 och blir resultatet en 1 så sugs Balesch själ in i lerlyktan och hans demonkropp faller ihop och vittrar sönder. Skulle Hjältarna lyckas dräpa Balesch med vanligt fysiskt våld kommer hans själ automatiskt att sugas in i lerlyktan.
Kapitel 6 - Epilog
Med Balesch svarta själ åter fångad i lerlyktan kan Hjältarna i triumf återvända till Vakthundarnas Gömsle och överlämna den till Zaracka. Urbianen tackar dem för deras hjälp och reser hem till sin djupa skog. Briar gratulerar dem som överlevde och ber dem att räcka över Skallrons klo till honom. "Detta vapen är alldeles för mäktigt för att hamna orätta händer", säger bargesten. Han undrar också vad Vakthundarna skall göra med Yltas, han är trots allt en rövare med många liv på sitt samvete. Dessutom har han en mindre förmögenhet gömd i sitt hem...
Biroller
Balesch: Balansera T12, Hota, T10, Kämpa T12, Känna till T6, Springa T12, Upptäcka T8. Egenskaper: Anskrämlig. Utan fruktan. Utrustning: Skallrons klo (se nedan).
Dalescha: Hota T8, Kämpa T8, Känna till T10, Tala T6, Rädda T10, Upptäcka T6, Besvärja T10 (frostmagi). 5 magipoäng. Egenskaper: Odräglig, Listig. Utrustning: Spjutet Ise (se nedan).
Yltas: Svårt alkoholiserad för detta rövare. Alkoholismen gör att han är värdelös på allt utom att klaga.
Milstolpar
- Hjältarna besegrade Balesch.
- Hjältarna besegrade Dalescha.
- Hjältarna såg till att Yltas överlevde äventyret.
Övrigt
Skallrons klo: Detta vapen är en lång dolk (attack T10, försvar T4) tillverkad av en drakes klo. Det ligger även en förbannelse över vapnet som gör att den som tar skada av det får en mörk fläck där den träffade och en T10 rundor senare faller ihop under fruktansvärda smärtor som gör offret handlingsförlamad i ett dygn. Därefter dör offret.
Ise: Detta vapen är ett långt spjut (attack T10, försvar T10) som har en istapp som spets. Dessutom är spjutet laddad med 5 extra magipoäng som Dalescha kan använda sig av.