Mina spelare har fått nys om att DiFolternas tvivelaktiga behandling av Perrima syftar till att knyta vänskapsband med Blodvadaren. De frågar sig förstås varför. Jag med :)
Trasslet jag har är att innehållet runt Blodvadaren i romanerna är svårt att få in på ett bra sätt i en klassisk kampanj. Det är dessutom osannolikt att spelarna skulle vilja gå DiFolternas ärenden och leverera Perrima när de nu har så många och grava misstankar mot dem. Blodvadaren riskerar alltså att bli en helt perifer sak som de kanske bara får höra talas om via Arn. Det känns lite fattigt.
Spelarnas vill dock röka ut Shagul ur Kraglinda. Synd att stället slemmat igen så av flinka yrkesmördare. Enter Blodvadaren. Han styrs av Ghumgakk som ju har ett konkret och angeläget skäl att göra exakt samma sak. Drama uppstår när spelarna får möjlighet att lyckas med sitt genom att göra något de absolut inte vill: Hjälp DiFolterna och skaffa så en möjlighet att träffa och förhandla med Blodvadaren. Nordöstra Palamux riskerar förstås att trampas under kondottiärens stövelklack. Plötsligt är det en inte alltigenom god sak att Arn bereder vägen genom att ge sig på Det Heliga Kishatet.
Det ska inte vara lätt att välja sida i de yttersta tiderna.