Moderator: Brior

 
User avatar
Gaddeborg
Topic Author
Posts: 256
Joined: Tue 18 Feb 2014, 17:40

O4Ö: Biblioteksstudie efter det Röda Ögat

Sun 04 May 2014, 21:14

Mina spelare begav sig i Oraklets Fyra Ögon till Fontra Cilors stora bibliotek för att finna ledtrådar om det röda ögat, som annars är ganska väl dolt i äventyret. De fick leta i böckerna i form av små papperslappar med bokens ledtrådar i - varje papperslapp tog 1T6 timmar att hitta. (Först fick de säga vad de tänkte leta efter via mail, så skrev jag ner lite utifrån det). Det var rätt kul, de gav sig inte innan alla böckerna var hittade förstås. Här är det jag skrev ner, (det var nog för att de skulle fatta vart ögat var, så behövs inte mer tydligt), hoppas någon får nytta av det!

(årtal är i den gamla tideräkningen, alltså att det nu är år 610)
Skrifter från Fontra Cilors bibliotek.pdf
(98.09 KiB) Downloaded 395 times
-Geomagerns resor, anteckningar från Palamux, tidigt 400-tal
...kommo vi städs näre Ferro-öarne at där ögskåde Malu Rangu som grön ej brun av gräs kan ses, icke av magnetit såsom järnöarne eller Hoskas klyfta. Denna ö är den närmaste till Ferrofagernes öer utan att dem tillhöra. Mätte jag vid middagstimmen solhöjd och Rakmadistans 13 vid 453. Folket i klyftan strida med stenvapen och rusta sig med läder och näver, ty det äro fara för liv att bära järn då männer kan fare till havs...


De Vita Svanarnas Seglats och Världen efter– av Enu Gubagu, jorisk översättning år 499
...att 102 år efter Odos födelse och det stora be-kymret där Melukha räddas av de klavykiska hieltar, kommo en svår värmebölja över öarna. Från polarisarna kalvades så ett stort isberg, som flöt ända ner till vår varma ö. Schamanprästinnan sände genast en gyllene häst till tack, men skeppet förliste med den gyllene springaren på de trakoriska öarnas Ferro Fagi – öar av ren magnetit som drar till sig allt järn. Guldet torde icke påverkas, men väl skeppet det fraktades på. Mången äventyrare från öarna har därefter sökt att finna guldhästen, men ingen har kommit ifrån de magnetiska öarna utom en trollkarl som simmade ut så långt
han kunde och därefter teleporterade sig bort.

Kommentar till Ur Palamoxi Äggamark – varur kläcktes vårt rike. Av Astrimal Da Felpe år 520.
...tyder allt på att Baskimor Brushane dog kort efter belägringen av Voag Aspede av den sjukdom närhet till Voag Aspede gav vid denna tid. Efter att staden försvann ogjordes alla männer som varit behjälpliga i dess fall, och den stora Korbuléra krympte till ett drakyngel och försvann. I våra dagar är dock staden på klippan endast skimrande ruiner, men än dröjer sig sjukdommen kvar i Laabne.


De Grå Eminensernas bortgång. Eller? Av Pashishu Panitu av illuminanternas orden, år 510
...HOXOH på sitt berg och Det Gamble Hafvet som sjungits sedan grundandet, på Örnhyllan. Runan X är symmetrisk i skaparnas språk och är den kejserliga runan. Då Enki skapade världen av de gudomliga Me, tecknen som omger vårt kött och skriver världen i skrift, delades Me i Skapandets Runor. Av dessa är runan X den högst stående då den är symmterisk i sin helhet. Av detta kan utläsas att även HOXOH är en speglande runa av den högsta symmetrin, med X i sin mitt, och således alltid speglas från vilket håll man än ser dem. Staden HOXOH har en lägre verklighetsgrad än sin härkarruna av detta, men en högre verklighetsgrad än till exempel, en gris.
Men hur påverkar detta dess verklighetsgrad till andra världar? Jo, ty om HOXOH således befann sig i De Grå Hallarna eller utanför skulle dess tyngd överstiga tre sampaler – vilket inte säger lite!
Detta lär eminensen Volterra ha nyttjat då han med runans makt grundlade HOXOH.


Bektars lunpräster: En sannfärdig återberättelse av Kapsusi Slaak, årtal okänt.
Tarmarnes blod och offer. Om blodet dock fått beständigt rinna nedför de utskurne tarmar, och den offrade samtidigt äro i livet, kan också benmärg långsamt urdrickas ur den skriande, om huden avfläkes långsamt under Luvenas sken. Därur också jungfrukorset av cordolanumfärg, som ock stryper offret av månens ljus så att ögon ploppa ur dess hålor till prästernes mässande, vari man ock kunna fjerne den skriandes nagler och dem föra in i tarmernes blod till stort skriande och samtidigt rake tarmerne. Och såsom prästerne när kungsklippa karva ögons tarm och dem mala i blodets tarmar skall och den skriande karves tecken i tarmernes kött i blod. Såsom skall den skriande ock brinna ty tarmernes svedja i blod ära gudinnan till prästernes blod.

De kargomitiske barbarer och de förlorade kristallernas sekler. Av Dora Dorthinde år 499.
Runt Bektar leva Aggrager, Pish'Tiker, Odonter, Benklanen, Norser, Björkingar, Blodbeningar, Ashager. De äro grymma som få och bada i jungfrurs blod. Urav detta kommo att de klavykiske härar ickekom att helt nedkämpe kargomiterne.

Svartfolken – En studie i svart. Av Pimsuqqus av Benmoderns stam år 412.
I Klagga bli svartfolken större och illvilligare än på andra håll och plåga folken i söder. I norr strida de mot de ädle sutarnas stam av björkebeningars ätt, som äro av Kargomitiskt blod men även av ädlare joriskt blod. De strida mot svartfolken endast med vapen av brons, ty deras land är hemsökt av kraften från Ferrofagerna.


Ur Shukallitudas betraktelser över en skål coffa – år 390 till 435
Är världen en illusion? Är du en illusion? Är världens lägre äkthet , speglingen av de höga tecknen till vårt Tiamatia ett tecken på dess mindre verkliga natur? Sådana frågor kan tyckas ge mening, eller helt sakna den. Är det inte så att om världen var en illusion skulle även du vara illusorisk till din natur? Är den saliga känsla detta frammanar en villa? Jag vet att jag dricker min coffa. Det gör mig salig. Det illusoriska varandet eller icke-varandet är ovesäntligt.
Var och en blir i sanning salig på sitt.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 7 guests