(Spelmöte 46)
Ni minns Fornfyndsauktionen och hur era föremål, flera upphittade i komplexet under Hotell Hote, auktionerades ut. Ni minns glädjen då ni på samma auktion ropade in föremål av intresse. Det är trevliga minnen.
Ni minns även Manfred Lunds auktoritära stämma och minen hos Nisseman Ljuger då han såg den propre grisherren. Ni minns den utsökta mat som Algot Handfast och hans fru Jonna lagade, speciellt åt er. Ni kan fortfarande känna hur ytstrukturen på träborden i Handfasts restaurang kändes. Även dessa minnen är trevliga minnen.
Ni minns även stanken från Nordholmias Smältverks skorstenar och kommer så väl ihåg färgen på röken som bolmade upp ur dessa. Ni kommer ihåg smältpatron Viktor Grep och hans vackra ekskrivbord på hans kontor inne på samma smältverk. Ni minns även så väl Greps kontor och hans finrum i hans bostad i området Vita berget utanför Nordholmia stadsmur. Alla dessa minnen är trevliga minnen.
Men efter dessa minnen finns bara tragik. Först kommer ödsligheten, sedan dysterheten, sedan den gula stanken, sedan grå död skog. Ni kände alla mer eller mindre att något hemskt skulle hända när ni begav er iväg från dressinmagasinet, som om det bara var en tidsfråga innan det skulle hända, vad det nu är som ni kände skulle drabba er.
Att ni kommit så här långt utan att något fått sätta livet till känns bara det som en framgång, även om ni aldrig skulle komma fram till den där Bortre stationen som Grep talade om.
Ni har nu äntligen blivit av med er ofrivillige medresenär, efter att kapten Vessla gett den förvirrade Löjtnant Sporre efterlängtad förstärkning.
Ni har nu anlänt till ytterligare en ofattbar scen. Ni rullar ut ur skogen och ut på en öppen del, kanske 200 meter bred gata genom den annars så täta skogen. En hundra meter längre fram ser ni en låg träbyggnad på höger sida. Framför denna rör sig ett tjugotal individer, alla runt en hög av någonting som delvis ligger på jernbanespåret.
När ni kommer närmare ser ni att de flesta av dem som rör sig runt på området framför byggnaden är klädda i enkla kläder och många av dem med bara överkroppar, kylan till trots. De är utrustade med piskor och störar som de hötter och slår med mot högen befinner sig mitt på spåret.
Ni kommer ytterligare närmare och ser att högen mitt på jernbanan är högst levande och består av tusentals individer, alla äckliga och mångbeniga. De rödrandiga krittrena är knähöga och verkar klättra på varandra och bildar en väldig levande massa av äckel.
Ni ser även att det på gårdsplanen springer runt massor av ytterligare av dessa irrande kryp. En karl närmar sig från huset och kommer vandrandes längs med jernbanan. Ni ser att han har ett slitet blåställ och grova kängor. När han kommer närmare ser ni att det är en tovig korpmutant som lyfter handen och hälsar på er.
”Var hälsade resenärer. Tyvärr tar det stopp här för ett tag, som ni ser. Mitt namn är Storsorg Ostdruva, munkodlare.”
Vi stötte först på en avfallsmunkfarm, där man höll förväxta löss som boskap. Orvar och Belvin hjälpte till att fösa bort dem från spåret så vi kunde pumpa vidare.
Vi kom fram till sista handelsstationen. Den var helt öde, förutom tre dödskallar som var satta på järnspett utanför huvudbyggnaden. Det var skallen av Kötz och två människor(?), hans hejdukar?
När vårt SWAT-team säkrade byggnaden hördes det omisskännliga ljudet av ett skenande tåg, norrifrån. Vi kämpar med att försöka få av så mycket som möjligt från dressinen innan tåget dyker upp ur dimmorna och kraschar rakt in i dressinen. Vi gömmer oss i huset. Tåget stannar, och en massa mutanter hoppar ut. De närmar sig huset. En ropar "Baronen vill tala med er"
...
Vi föses in i en av boskapsvagnarna och där, i ena änden, står Baronen själv, en förväxt mammut med en stor pickadolla i handen och en blandrustning. Han har säkert STO 40 eller nått. Stor som fan i alla
fall och ur snabeln sprutade det eld( tror vi?)
I vilket fall, dörren reglades bakom oss och Baronen skrattade åt oss. Han erkände att han skickat insändarna till Hindenburg och insinuerade att det var han som legat bakom Kötz kommunikation med Patron grep den senaste tiden.
Vi skulle nu förhandla om vår frihet(?) Han ville ha vår BFG2000 (som Sigge hade i händerna) för att vi skulle gå fria. Vi kalkylerade länge våra möjligheter att ta ut elefantsvinet inne i hans Boskapsvagnsstia, men till slut gav vi med oss, han skulle få vår BFG om han lämpade av oss vid dressinmagasinet. Han gick med på detta. (En bra anledning till att vi gjorde så här är att de tre medverkande spelarna kunde ha varit orsaken till att hela gruppen dog under gårdagens spelmöte)
Nåväl, vi åkte i svindlande fart till dressinmagasinet, det tog mindre än en dag. Vi byggde en manick som vi tror kommer att sabotera BFGn om de sätter in ett energipack i den (kortsluter), så den blir värdelös.
Vi hoppas på det bästa...
Jarleman Brugd var inte kvar när vi kom till dressinmagasinet, men väl en massa rallare. Vi tvingade dem att få fram en vagn som kunde köra oss till Nordholmia, och nu är vi på väg tillbaka till civilisationen...
990519 Utanför Dressinmagasinet, på väg mot Nordholmia
Vi färdas mot Nordholmia.
Beata Krööger får besök på Kröögersnäs av en kejserlig tjänsteman som överlämnar ett dokument om att Herbart Krööger är död.
990520 Mellan Dressinmagasinet och Knapperkulla, på väg mot Nordholmia
Vidare mot Nordholmia.