• 1
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Mon 13 Mar 2017, 17:48

Spelmöte 54

Ni har äntligen anlänt till den avlägset belägna hålan Jämmerdal i förhoppningen att Kringlan efter det skulle kunna leda er vidare i er jakt på Elysium 4.
Tyvärr slutade Kringlan fungera strax innan ni nådde Jämmerdal, vilket inte bådade gott efter att ni insett att han inte gick att laga.
Efter efterforskningar fick ni reda på att det område som ni med all säkerhet letar efter ligger i de ensliga och folkskygga rennomadernas område. Till er glädje fanns även en före detta rennomad i Jämmerdal, stadens orakel, Vaja-Lisa som håller till i källaren på Vajerns Varieté teater.
Efter ett samtal med Vaja-Lisa verkar det som om det område som hennes stam vaktar mycket väl kan hysa en oupptäckt enklav, något som både skrämmer er och bringar glädje. Frågan kvarstår fortfarande, gnagande i era sinnen huruvida ni skulle kunna betvinga en hel forntida enklav. Den tanken känns övermäktig och slås snabbt bort ännu en gång.
 
Vaja-Lisa övertygas att följa med mot Fornstaden (som vi tror är Elysium 4)

990621                      Mellan Jämmerdal och Elysium 4, på väg mot Elysium 4
 
Går mot Elysium 4. Tar med oss en fåle. Kommer fram till Fornstaden, som inte alls är E4(!)
 
990622                      Mellan Jämmerdal och Elysium 4, på väg mot Elysium 4
 
Tar oss upp för en stor slänt. Går vidare mot nordväst
 
990623                      Mellan Jämmerdal och Elysium 4, på väg mot Elysium 4
 
Går och går. Ser Storskövlarsvinsspår.
 
990624                      Mellan Jämmerdal och Elysium 4, på väg mot Elysium 4
 
Går vidare.
 
990625                      Mellan Jämmerdal och Elysium 4, på väg mot Elysium 4
 
Tidigt på morgonen anfalls vi av sotmyggor, som nedgörs.
 
Vi träffar Nåjderna. De bestämmer att vi är hjältarna som skall ställa allt tillrätta. Vaja-Lisa lämnar oss. Vi slår läger vid Avgrunden.
 
990626                      Mellan Jämmerdal och Elysium 4, på väg mot Elysium 4
 
Vi kommer till berget och 556 provar sina vajrar.
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Mon 13 Mar 2017, 18:01

Spelmöte 55

Regnet och åskan har fortsatt under natten. Ni har förgäves försökt att sova, utan att lyckas mer än någon timme i stöten, varpå ni vaknar, antingen av ett kraftigt blixtnedslag följt av en öronbedövande knall, eller av stundens allvar. Scenen nere i mardrömsdalen har etsat sig fast i era sinnen och plågar er under de stackars få timmar ni lyckas sova sammanhängande.
Regnet avtar heller inte utan smattrar mot ert slitna forntält i ett försök att slå hål på tältduken. För att göra saken värre blåser det kraftigt och vinden sliter och drar i tältet, dock utan att lyckas rubba det från sina bultar i marken.
Mot morgonen minskar åskan så smått, och så gör även regnet. Morgonen gryr och som i ett trollslag tonar åskan bort. Det verkar även om som den försvinnande åskan har tagit det mesta av regnet med sig österut. Ni vet inte om det är så att åskan helt enkelt har försvunnit, eller om det är så att renväktarna nu har lämnat området då deras evighetslånga uppdrag nu är slutfört.
Väl ute ur tältet kan ni se hur mardrömsdalen ser ut i dagsljus. Tyvärr ser ni inte så mycket som ni hade kunnat hoppas på, då stora delar av området är insvepta i en lätt dimma. Vad ni kan se är en brant ravin som sluttar ned mot den vida slätten kanske femtio meter under er. Där börjar mardrömsdalen och fortsätter så långt ni kan se i morgondiset. Ni ser ett par tre kilometer bort, innan diset blir allt för skylande. På sina ställen nere på fältet synds rester av vad som verkar vara forntida byggnadsrester, de flesta på någon kilometers håll. Ni kan inte urskilja något som rör sig, men ni kommer så väl ihåg vad ni såg under gårdagens nattliga titt. Ni kommer också ihåg det som mycket väl kan ha varit försvarssystem eller annat som besköt de styggelser som rörde sig nere i dalen.
Ni blickar också upp mot den bergstopp som reser sig en bit från ert läger. Toppen befinner sig uppskattningsvis en halv kilometer upp och ni kan urskilja något som glänser till i morgonljuset där uppe i dimman. Längre ner, närmare er, finns det mörka partiet som ni nu kan se något bättre. Cirka hundrafemtio meter upp finns ett svart gapande hål in i bergväggen, vilket ni nu ämnar sätta Belvins liv och ert hopp till.
Plötsligt känns allt så verkligt och det som ligger där ute känns plötsligt som ett reellt och dödligt hot.
 
Vi klättrar upp för berget med hjälp av 556s vajersystem. Vi tar oss in i Elysium 4. Når ett hisschakt och ett trapphus. Vi går uppåt, och kommer till Rymdkontrollen. (Vid denna tidpunkt vet vi inte att det är Elysium 4 och Rymdkontrollen).
 
Vi hittar den Ruttnande Mannen. 556 undersöker datorsystemet, och kommer fram till att dagens datum är år 1765-03-12. Ruttnande mannen loggade in 1766-10-20. Systemet räknar således baklänges! I vilket fall borde Ruttnande mannen loggat in i december 98 (enligt SL).
 
Nedan kommer utdrag ur mailkonversationer efter spelmötet:

” Nåväl, Holken och 556 har diskuterat lite out-of-play och jag (Holken) tänkte summera:
Den ruttnade mannen (jmf Smoking Man i Arkiv X) som vi hittade på skrivbordet i Auditoriet hade ju en lapp på sig. Där stod:
 
1 Lokalisera Elysium 4
2 Störta satellit X 
3 Rapportera till Y
4 Lev ditt liv som du vill.
 
/Matteus
 
Ja nått sånt tror jag det stod.
 
På punkt 1. Uppenbarligen har han hittat Elysium 4. Han måste i alla fall anse att även den plats som vi är på (Rymdkontrollen) tillhör Elysium 4.
Detta betyder också att Matteus inte visste på förhand vad E4 ligger. Ordern tyder också på att Ruttnande mannen var någorlunda kompetent. Vi har ju haft en del problem att hitta hit. Såvida inte man kan ta reda på platsen via tex något Kejserligt arkiv i Hindenburg eller nått.
 
Punkt 2. Satelliten är ju troligtvis störtad. Vi såg ju en himlasten. Varför störta just satellit X och inte Z, eller alla som finns? Har någon främmande makt kontrollen över satellitens information och Matteus ville förstöra denna kunskapskälla? Kanske var det ett vapen typ Golden Eye?
 
Punkt 3. Holken tror att punkt 3 betydde slutet på Ruttnande mannens liv. Han la sig på skrivbordet och försökte liksom tankeöverföra ( Psi-mutationsliknande??) via dosan men fick en nasty surprise när han skulle prata med Y. Grimas i ansiktet = lite förvånad över att bli electricuted (han dog iofs av kvävning)? Eller så var det en bra plats att sova på? I så fall hade Holken föredragit de mjuka bänkarna vid glasmontrarna istället för ett rum med hundratals mumier.
 
Punkt 4. Detta tyder ju på att Ruttnande mannen gjorde allt under tvång. Eller? Är han en fornmänniska, dvs född i forntiden? I så fall, var har han varit under tiden? Han kunde ju uppenbarligen läsa fornspråk, men det kan man säkert lära sig i en annan fornenklav. Kanske finns det någon där längs järnbanan där vi mötte de där 3 terrorrobotarna som ville kolla våra ID-kort. Vidare har han ju likheter med de snubbar som vi sett döda sig själva mitt framför ögonen på dels 556, och dels Belvin, INNAN Belvin blev med i vår grupp. Vad ville de säga oss och vad/vem satte kniven i strupen på dem, var deras kroppar styrda av PSI-mutantliknande krafter? 
 
Likaså, de där galningarna som fanns i Pirit. Vi fick ju läsa en snutt om Himlastenens fall. En trashank grät och grät över att himlastenen ramlade ner. Visste han att det var satelliten????? Jag hittade utskicket och attachar. Vad är det som börjar???
 
Vem är Matteus och vad är det egentligen som händer? Är det något som har att göra med Ulvriket vs Pyrisamfundet eller är detta något ännu större, tex att fornmänniskorna finns mitt ibland oss (alltså inte IMMs, utan fornmänniskor uppfostrade i en enklav i fornspråk, forn-tech-kunskap etc) och drar i trådarna över Pyri-samfundet eller något större, kanske att radera ut alla nya levande raser, som MD och MM osv och återställa ordningen före katastrofen?
 
Vidare, vi fick ju ett uppdrag av Manfred Lund: Att se om E4 var Skarprättarnas urhem (kommer inte ihåg exakt vad han ville att vi skulle kolla) Vad har det för konsekvenser? Är det inte en liten sak i sammanhanget om fornmänniskor finns mitt ibland oss?
 
Till sist: Den där Cappuchino som ville döda oss under Vättaträsket var ju upp-jackad precis som Ruttnande mannen. Han hade Strålpistolen, ett mycket kraftigt vapen. Var han en Cappuchino som blivit jackad i vuxen ålder? Och sen ville ju någon spränga Krubbis huvud med en handgranat. Någon ville alltså sudda ut spåren till Elysium 4 efter att Ruttnande mannen störtat himlastenen. Kanske har Ruttnande mannen informerat Matteus om att det är några robotar på vift och de fått reda på att Krubbis var en av dem? Vem ville spränga huvudet?

 
SL kommenterar: ” Ni har verkligen funderat och spekulerats, det uppskattas. Jag ska givetvis inte kommentera era spekulationer mer än att påpeka att den första punkten på lappen som Ruttnande mannen (bra namn!) hade på sig löd "ÅTERFINN Elysium 4". Om jag minns rätt löd punkt tre "ÅTERVÄND till Y för avrapportering".
Punkt fyra löd "Lev ut ditt liv i FRIHET". Rörde jag runt i getingboet nu..?”

Belvins spelare:

” En sak som jag inte förstår riktigt i våra "sammanfattningar"
Dom andra fornnissarna som tagit självmord, var kommer dom in i bilden?!?!?
Kan det vara så att det har flytt en massa fornnissar ifrån elysium 4 för länge sedan.
Eftersom lappen angav "återfinn" så kan det ju vara så att det finns en massa fornnissar som springer runt och försöker finna sitt gamla hem. Dom kan ju ha känt till att det skulle ske en "katastrof" av något slag.
Dock tror jag inte riktigt själv på den teorin..... "katastrofen" har väl hänt för väldigt länge sedan.
ähhh, ja vettifan ;)
 
SL kommenterar igen
” Ja, du... Det är en intressant fråga. Kan ju inte svara på den. :) Ni har "mött" två sådana "fornnissar". 
 
Angående när Katastrofen ägde rum... Kunskaparna i Pyri vet ju inte när Katastrofen inträffade, men känt är att Pyrisamfundet har funnits i runt 200 år. Före den tiden är allt försvunnet i tidens töcken. Det kan vara hundratals år eller rent utav tusentals år.
 
Pyrisamfundets nuvarande tideräkning börjar från den dag då samfundet fick sin nuvarande öst- västliga utbredning. Om jag minns rätt var det i samband med slaget vid Uddevåld.
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Tue 14 Mar 2017, 16:40

Spelmöte 56


Ni befinner er på den mest bisarra plats ni någonsin befunnit er på. Den plats ni nu bevistar verkar ha ett så pass underligt namn som Rymdkontrollstationen.
Efter mycket slit och en enorm klättringsprestation har ni vi ett avgrundsschakt ankommit till denna bisarra döda plats. Likt ett mausoleum har platsen kapslat in och fångat livet som det såg ut för hundratals, kanske tusentals år sedan. Bara tanken på detta skapar mental svindel så stor att ni snabbt försöker tänka på annat.
Men något har fått er att börja grubbla igen. Ett avvikande hittades i den aulaliknande salen, mitt bland ett hundratal mumifierade lik av vad som med största sannolikhet var fornmänniskor. Det avvikande liket är skrämmande likt de två självmördarna ni för några månader sedan stötte på i Knapperkulla och Nordholmia. Vad som är än mer underligt är den bisarra lapp, skriven på fornspråket, som mannen hade i sin rockficka tillsammans med en dosa prima snusjord från Lebenwalds tobak.
Texten på den bisarra lappen har börjat få er att fundera på vad självmördarna är för några, om de två ni sett nu skulle ha något med det avvikande liket att göra. Vem är Matteus?
Ni befinner er på okänd mark, på väg mot ett okänt mål. Hela tiden försöker ni vara på helspänn då det känns som att platsen ni befinner er på när som helst kan besluta sig att ni inte längre är välkomna och avsluta era liv.
 
Vi undersöker vidare i Rymdkontrollen och stöter på en Terrorrobot modell ”Skyarnas Bestraffare” som vi ämnar nedgöra när en grupp från Järnringen, tillsammans med Tijuana dyker upp. Vi plundrar färdigt i Rymdkontrollen samtidigt som vi diskuterar fram en lösning på rätten till Rymdkontrollartefakterna. Det slutar med att vi beger oss ner med hissen och Järnringen stannar kvar.
Järnringen hade med sig en kvinna, kallad Garbo, som kunde styra ljuset inne i Rymdkontrollen!
Vi kommer ner till en perrong, och sover därnere. Vi sätter en massa fällor så att Järnringarna inte skall kunna överfalla oss under natten.
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Tue 14 Mar 2017, 16:42

Spelmöte 57


Ni befinner er på den mest bisarra och häpnadsväckande plats ni kunnat drömma om. En forntidsenklav utrymd sedan evigheter sedan, men tillsynes långt ifrån död. Även om de är väldigt sparsmakade, finns här forntida belysning som sprider ljus över de vilande gångar, valv och rum som en gång hyste urtidsmänniskorna.
Ni fick nästan betala ett väldigt högt pris för att inse att ett dödligt hot hela tiden finns närvarande, denna gång i form av vad ni tror var en Terrorrobot modell Skyarnas Straffare.
Till er förvåning dök en bekantskap upp i enklaven. Tijuana verkade ha plockats upp av Järnringen, vilka nu befann sig i enklaven efter vägledning från vad som sades vara en stum kvinna iförd liknande kläder som den ruttnande mannen hade. Detta är även samma, eller i alla fall liknande, kläder som de två självmördarna hade som Belvin stötte på i Nordholmia och resten av gruppen stötte på i Knapperkulla tidigare under våren. Hade de två självmördarna också någon koppling till Elysium 4? Detta är en tanke som känns mer än bisarr. Varför ville den arma kvinnan att Järnringen skulle bege sig till just Elysium 4? Tijuana nämnde även att de hade skickat ut agenter för att söka efter en trashank i Pirit-regionen. Det känns som om det inte kan vara någon annan än samma trashank som ni stötte på i samma stad, då iförd sliten poncho och halmhatt, omgärdad av dansande följeslagare iförda jutesäckar, trakasserandes förbipasserande i jakten på forntida teknologiska helvetesting att oskadliggöra. Tijuana nämnde även något om att nedslagsplatsen för himlastenen troligen hade hittats och att det antingen var i Musközonens giftiga öar eller i djupet av Österhavet. Slutligen nämnde Tijuana att hon hade hört från Hindenburg att hennes före detta kompanjon och tillika padda, Julius ”Smilet” Piaff, hade gripits, misstänkt för högförräderi. Många tunga frågor, men väldigt få konkreta svar.
Ni har nu lämnat Järnringen och Tijuana bakom er och färdats långt, långt ner i vad som utan tvekan måste vara urberget under mardrömsplatån. Där har ni nått en form av jernbaneräls, påminnande om den Baronen lagt ut, men ändå så otroligt olik.
Er jakt på svar på era tidigare och nyligen erhållna frågor går vidare.

990627                             Elysium 4
 
Vi hittar en karta över tunnelbanesystemet i E4. Vi går mot ”Militärt”, som visar sig vara oforcerbart. Vi går till ”Kraftstationen” som visar sig vara en reaktor eller liknande. Vi låter den vara efter ett tag(!)
 
Vi går mot Centrum, som är en jättelik vattenfylld bassäng. Alla som bodde i denna kupol borde ha drunknat. Dead end.
Vi går tillbaka till Rymdkontrollen, och vi ser att våra fällor är borta. Vi svetsar igen hissdörrarna. Vi går mot Eden2 och ser några mosaiker på väggen utanför. I går in i en stor sal, och blir beskjutna av en sentrydroid. 556 oskadliggör denna. Vi hittar två döda kroppar, en mutera rävhona och en muterad människa. Båda har tunnelrävsuniformer och är dödade av höghastighets-fornvapen, dock ej av sentrydroiden. VI hittar även 7 andra människomutanter. Inga synliga mutationer, bara lite annorlunda (enligt Holkens undersökning). Kanske PSI-mutanter? De var inte uppjackade och hade enkla kläder.
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Tue 14 Mar 2017, 16:43

Spelmöte 58
 
Ekot från skottsalvorna har lagt sig och endast en lätt dimma av sval vit rök från de forntida rökgranaterna återstår.
Hela centralplatsen en stenkast från rälsplattformen vid det som enligt kartan ska vara Eden II ligger spöklikt öde. De sakta svävande vita rökstråken tynar bort likt gastar vid gryning. Överallt ligger kroppar, döda sedan länge, men det är just det faktum att de inte varit döda så länge som de borde varit som oroar er. Det som dock oroar er mest av allt är den klädnad som två av de fallna har på sig, nämligen de svarta uniformerna som förknippas med elitförbandet Tunnelrävarna, posterade i staden Pirit i samfundets södra gräns.
Citatet som fanns vid rälsplattformen, skrivet vid de besynnerliga mosaikbilderna med forntida människor och primitiva mutanter, tillsynes letandes efter föda, har naglat sig fast i era sinnen. Citatet löd i fri översättning från det äldsta språket ungefär ”livet är kort, men vetenskapen består”.
Tystnaden är nu åter total, nästan så påträngande att det blir obehagligt. Ni ryser lite och åter blir tanken vad ni ska göra härnäst aktuell. Ni är åter ensamma och utelämnade till vad som döljer sig i denna öde men inte döda urtidsenklav.
 
Vi utforskade dörrarna kring det stora EDEN2-rummet med automat-kanon-automaten, som 5567 stångade till. Det fanns fler rum men ganska ointressanta. Dock hittade vi ingången till "Den store genetikerns tempelorden" (eller nått sånt). Med ett plastkort vi hittade i rymdkonsolen kom vi in genom blaster-porten och allt innanför (hittills) var orört. Det var ett ganska stort komplex (ej ännu helt utforskat) med mängder med små enbäddsrum. Här fanns även en stor möteshall med 13 stolar, ett lite större sovrum (för head-honcho?) och ett gravmonument som vi givetvis plundrade. I graven fanns en tanke-kub som, om man höll i den, projicerade tankar inspelade från forntiden. Det är Kaiser Skarprättare som talar. Vi som inte kunde fornspråket fattade inte så mycket, men det var tydligt att de höll på med ganska mycket genetik här. De utvecklade en amöba-varelse som åt människor (eller mutanter?) som de var speciellt lyckliga över ("Nu är vi oövervinnerliga") Hmmm.
De hade även ett museum där man kunde se hur en dum-räv geneticerades till en muterad räv. Här ser vi också en inspelad holo-filmssnutt där en mager man med hatt och vit halsduk men utan ben berättar om Historikern, Matematikern och Genetikern. Han blir i extas när han visar en kropp i formalin som har groteskt stort huvud och liten kropp. En proto-PSI mutant? Han visar också upp en (holistiserad) jättesnigel, liknande den som finns med i Kaisers tankekub.

Holosnutten, så som SL läste upp scenen:

” Plötsligt dyker det upp en herre i svart kostym, vit halsduk och hög hatt. Han har otäckt långsmalt ansikte och underliga anletsdrag. Mannen dyker upp ur intet och står plötsligt bredvid det svarta podiet. Ni ser också till er fasa att mannen inte har några ben, utan tillsynes svävar i luften.
Mannen hälsar vänligt på er och välkomnar er till konst- och underkammaren. Här ska enligt mannen det finnas reliker från Eden II’s historia. Mannen svävar fram till en av sidorna, där det finns mindre och större behållare med bisarra saker. Mannen berättar om vad som verkar vara olika medicinska experiment, med olika nivå av framgång. Glasbehållarna längs väggarna innehåller varelser och delar av varelser, både människo- och djurhybrider, de flesta underutvecklade. Mannen visar även en tavla på väggen som föreställer en dumräv, men verkar även innehålla samma räv i tolv olika stadier av utveckling. På de tidiga, vänstra, bilderna visas den som en dumräv, för att sedan gradvis gå över till att gå upprätt, för att sedan använda tjuvnypsgreppet för att till sist stå upprätt och kommunicera med något utanför tavlas kant.
Mannen med hatten tecknar sedan mot de sex stora glascylindrarna på podiet i mitten. Rösten ändras och den underliga mannen verkar klart entusiastisk. De innehåller alla olika kroppar, alla vanställda. De påminner om varandra, som om den ena byggde på den förres misstag. De ser ofta ofullständiga ut, men mot slutet kan man skymta en ändamålsenlig bisarr kropp. Mannen med hatten når ett crescendo när han berättar om den sista behållaren, med den mest bisarra kroppen. Kroppen i den sista behållaren har ett överdimensionerat huvud, där den väldiga käften och de små ögonen kontrasterar starkt mot den bihangslika nästan förtvinade kroppen som svajar sakta i glasbehållarens simmiga vätska. ”..och länge trodde de att den sjätte var den sista och de grät. Men ur Kaiser Skarprättares kräftsvulst grävde de fram den blinda viljan, Fons Paradisi, och skapade den högsta formen av liv. Låt fienden komma sade Kaiser på sin dödsbädd, ty nu är vi oövervinneliga”. 
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Tue 14 Mar 2017, 16:44

Spelmöte 59


Händelseförloppet under er vistelse i enklaven Elysium 4 blir allt mer bisarr. Efter ert inträde i vad som en gång i tiden ha kallats ”Den Store Genetikerns Tempelorden” har ni kommit över en tankekub, ägd av en urtidsman och vetenskapare vid namn Kaiser Skarprättare. Bara namnet får er att börja undra huruvida detta faktiskt kan vara en ättling till vårt samfunds nuvarande härskare, Thorulf Skarprättare…
Historien går flera hundra år tillbaka, till rikets första starke man, Maximilian Skarprättare. Det var Maximilian som vid Malsjöns strand enade det gryende samhället och med gemensamma krafter besegrade den vedervärdiga banditen och mutanthövdingen Hydran, under vilket slag Maximilian själv avled, men hans son, Otto, började bygga det som idag är det främsta riket i Skandien. Skrönorna säger att Maximilian var sonson till en hövdingadotter från enklaven Elysium 4. Om detta nu stämmer, eller om det är en förvanskning av historien kan man inte veta med säkerhet. Klart är i alla fall att en namnet Skarprättare var mycket inflytelserik i enklaven ni nu befinner er i.
 
Fortsätter undersöka Eden2. Sover på fornmadrasser inne i Tempelorden.
 
990628                             Elysium 4
 
Tar strid mot en terrorrobot, som nedgörs av Belvin.
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Wed 19 Apr 2017, 08:19

Spelmöte 60
 
Ni har tagit er allt djupare in i enklaven Elysium 4’s djup. Efter att ha lämnat vad som kallades ”Den stora Genetikerns tempelorden” återvände ni till det cirkelformade torget, där de två Tunnelrävarna hittades döda.
Därpå fortsatte ni in i den tysta enklaven för att hitta rum med underlig och för er fullständigt oförståelig betydelse. Många rum har varit sönderslagna, andra i hyfsat gott skick. Tillslut når ni en stor sal med ett sjuttiotal fornkistor, utplacerade i rummet i ett spiralmönster. Ni sluter er till, trots att ingen av er tidigare sett en dylik tingest, att detta måste vara forntida fryskistor, där urtidsmannen frysts ner, kanske levande. Vissa av kistorna verkar fortfarande vara intakta, något som är en svindlande tanke även om chansen att det i fornkistan skulle finnas en levande urtidsman. För er räcker det med att det finns en sedan hundratals, kanske tusentals år, död urtidsmänniska i kistan för att era hjärtan ska slå på maxfart.
Ni vandrade vidare och möttes av rum efter rum, de ena mer makalösare än det andra. Vid ett tillfälle fylldes ni av vemod, då det kändes som om ni hade hittat ut ur den väldiga enklaven då nu såg blå himmel och skog bortom en väldig pansardörr av grå plastics.
Det senaste rummet ni kom in i verkade skyddas av en automat, vilken med raka kliv begav sig rakt mot er inkräktare. Försvarsautomaten föll dock efter att ha blivit träffad av flera träffsäkra skott från Belvins fornpuffra.
Ljudet av skotten ekar och försvinner, följt av ett brak, då automaten faller ner på golvet. Allt blir åter tyst och ni lyssnar efter fler liknande steg, men allt ni hör är era egna andetag och klappande hjärtan.
 
Vi fortsätter undersöka komplexet och slutligen väcker vi upp en av fornmänniskorna, som visar sig vara död. Han har en tanke-kub i händerna.
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Wed 19 Apr 2017, 08:19

Spelmöte 61
 
Ni har vandrat allt djupare in i enklaven Elysium 4 och hittat vad ni tror är en utkikspost av något slag. Vid utkiksplatsen fann ni resterna av något som skulle kunna ha varit en vetenskapare, vilket vad det verkar har tagit sitt liv med den fornpistol som påträffades på golvet framför vetenskaparen. Vad hon, för det var enligt Holken en hon, tittade ut på är för er omöjligt att veta. Den hemligheten tog hon med sig i graven för evigheter sedan.
Under er vidare upptäcktsfärd har ni hittat massor av fler underliga rum där vetenskaparna troligen arbetade med än mer underliga experiment. Kanske var det även här som kanske varit chefsforskaren Kaiser Skarprättare arbetade…
Ni hittar även ett hissystem, där fler våningsplan i denna besynnerliga forskningsplats döljer sig. Det börjar på allvar kännas som att ni för ett bra tag sedan har passerat den punkt då era sinnen säger ifrån. Det ni nu upplever är för mycket för er att med framgång bearbeta.
Ni fann även en fornmänniska i en av de kalla fryskistorna. Trots att kistan enligt kontrollpanelen visade att allt var som det skulle var urtidsmannen stendöd, kall och likblek. När ni tänker lite mer på det hela så finns det ju inget annat som skulle kunna vara möjligt. Ingen människa av kött och blod kan ha överlevt att vara nedfrusen från en tid så avlägsen och dunkel som tiden då enklavens fortfarande fungerade och var bebodd av forntida män och kvinnor.
Gruppens automat sade innan ni slog läger för kvällen att han lyckades hitta ett ställe inne i tankekubernas oförstående värld som inte verkade vara lika död som enklaven i övrigt är. Vad det betyder och vad som döljer sig där återstår att se.
Ni har nu slagit upp ert läger i salen där de 70-talet fryskistor står, utplacerade i ett cirkulärt mönster. Ni vakar och väntar på att något ska hända de tre kistor ni aktiverat öppningsprocessen på. Just nu står nedräknarna på 95, 85 och 75 och nedräkningen fortsätter stadigt nedåt.
Det är inte bara kylan i den väldiga kammaren som får er att rysa…
 
Gruppen inväntade att de tre kvarvarande fryskistorna skulle öppnas. I den första låg ett forn-männsikobarn, avliden. Barnet hade en slags fornbok i händerna som vi inte undersökte så noga. I den andra låg en levande lomur unge(!), kanske 50 cm lång och med 5 cm långa hörntänder. Belvin döpte den till Ludvig Lomur och har börjat bonda med den. Vi diskuterade farorna med att ha med oss en så ökänd best som en Lomur med oss, men vi tar våra chanser, just nu. Ett tamt vidunder är ju inte så fel, samtidigt så går den ju att äta om det tryter. I den sista kistan fanns en livs levande fornmänniska, som dock inte hade alla skruvar inskruvade. Han verkade rädd för allt och vägrade prata med automaten. Efter en natts sömn lämnade vi honom i Lilla Eden och fortsatte vår exploration.
 
990629                      Elysium 4
 
Vi tog hissen och kom ner på plan 1, som visade sig vara ett fångblock. Det var ganska stort och det tog det mesta av spelmötet att kartlägga. Höjdpunkterna var rummen med terrorrobotar, som vi öppnade och stängde lika fort. Två rum innehöll terrorrobotar modell Hämnare, 5 i vardera. De verkade inte operativa, förutom att ögonen glödde svagt. Vi undersökte som sagt inte så noga, efter ha hört Orvars berättelse om att en (1) Hämnare hade utplånat hela hans utforskargrupp i Musközonen. Ett rum innehöll kanske 7 automater av modell väktare. Vi undvek även dessa.
 
I övrigt hittade vi en del fornfynd, bland annat lite vapen, sängar, en ring och påsar med plasticsbollar som sög till sig vatten. I flera av fångcellerna fanns skelett av varelser i olika stadium av mutation. Det var en ganska sorglig historia allt som allt.
 
En bepansrad dörr visade sig svårforcerbar. Vi testade lite med lasersvetsen men vi kom fram till att det skulle ta lång tid att komma igenom dörren, tid som vi troligen inte har.
 
Vi tog oss tillbaka till Lilla Eden och fornmannen var fortfarande där, lika rädd som tidigare. Gruppen hade en lång diskussion angående hans chanser att överleva i nutid, och i en hjärtslitande scen forcerade 556 tillbaka fornmannen i sin fornkista, stängde locket och påbörjade åter-nedfrysningen. Vi levande varelser fick nog alla rysningar i hela kroppen när fornmannens bankande på glaset, inifrån kistan, blev svagare och svagare...
Vi återvände till hisschaktet eftersom två av våningarna ännu är outforskade och avspärrade. Hissen vägrade att ta oss till de avspärrade våningarna, men 556 lyckades stoppa vår hiss ca 20 meter under dörren till plan 2. Nu står vi på taket på hissen och Belvin är på väg upp till dörren mha 556s vajersystem.

Mental not till Holken. Vi måste testa hur långt fjärrstyrningsmekanismen till de bepansrade fönsterluckorna räcker. Kanske kan vi stänga luckan utifrån (och även öppna den?) om vi tar oss ut den vägen?
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Wed 19 Apr 2017, 08:23

Spelmöte 62
 
Efter att ha färdats djupare ner i mörkret via hissen hittade ni ytterligare en våning i det forskningskomplex som är Eden II.
Nere i mörkret hittade ni bland annat nästan ett hundra celler av olika storlek vilka till utseende påminner er om den sista scenen i minneskuben, där framför en cell chefsforskaren Kaiser Skarprättare såg den svarta snigelliknande saken uppsluka en stackars oskyldig man. Det ni i övrigt fann i cellerna pekar allt mer åt att man i Eden II höll på med avancerade försök med både djur och människor, kanske i ett försök att skapa mutanter.
Där nere i mörkret fann ni även en mindre armé av Terrorrobotar, där de värsta identifierades av Orvar som Terrorrobotar modell Hämnare.
Efter att förgäves försökt få något vett ur den upptinade fornmannen tvingar er automat ner den skakande mannen i sin kista och återaktiverar nerfrysningsprocessen. Efter en kort stund slutar bankandet på den tjocka glasrutan och rutan täcks än en gång av frost. En kort tid därefter växlar den ömsom grön- ömsom gula diodlampan på kistans lock till att lysa med ett fast rött sken.
Ni har insett att det finns mer än de två nivåerna ni hittills utforskat i Eden II. Minst två nivåer till verkar finnas och era senaste ansträngningar har riktat in sig på att komma åt en av dessa två outforskade våningar.
Vi befinner oss nu i hisschaktet strax under den andra våningen.
 
Spelmötet inleddes med att SL berättade att fornmänniskans fryskista hade lyst med ett fast, rött sken nedfrysningen väl var fullbordad…
 
Efter lite akrobatiska övningar av 556 och Belvin fick vi upp dörren till Level 2 och började utforska ytterligare ett korridorskomplex. Våningen var delvis nedsläckt och snart stötte vi på något slags tittrör som var fastsatt i taket. Den utlöste ett larm när den hade sett oss, samt hade en egendomlig förmåga att få våra vapen att klicka när vi skulle neutralisera den (och larmet). Vi hörde marscherande steg, och Holken och 556 började redan förbereda en reträtt för gruppen ned genom det 20 meter djupa schaktet.
Orvar,Belvin och Samael (O.B.S) lade sig i stridspositioner och väntade in fienden. När de kom runt hörnet såg vi att det var två terrorrobotar modell Väktare. Väktarna tog emot tung beskjutning + en handgranat och nedgjordes utan skador på hjältarna. Därefter fortsatte larmet, men inga fler fiender dök upp.
 
Vi utforskade vidare, och fann ett rum som det stod "Kök" på. Vi undersökte, och fann bla rinnande vatten (som vi kokade och sedan drack). Nu har vi tankat upp alla våra vattenreserver!! Vi hittade också några mojtar som, enligt Krubbis, skapade maträtter. Den funkade dock inte så bra. Inget ätbart kom ut ur maskinerna.
Vi undersökte en mängd rum och hitta bla ett rum med fyra mumier, där det verkade på att de tagit något slags gift mha autoinjektor. Fler självmördare, med andra ord. Vi hittade även en verkstad, ett frysrum med något som 556 sa var någon slags mat. (Det stod något med mat på paketen). Det smakade inte så gott, så vi tog inget av det.
Det började bli kväll, så vi gick tillbaka till Eden och sov där. Holken sov ute, och O.B.S åt mat som Orvar funnit i "skogen".
 
990630                      Elysium 4
 
Vi gjorde ett försök att komma upp till Level 4. 556 hissade upp sig (60 meter upp) och fick upp dörren med fin-ID-kortet. Våningsplanet var omöjligt att utforska pga att taket hade rasat.
 
Vi bestämde oss för att lämna Eden 2 och bege oss till Uppskjutning/Lastkajen/Soptippen. När vi kom ut hörde Orvar ljud av springande steg. O.B.S satte efter stegen, medans 556 och Holken bar loot-lådan. Vi såg ingen, men blev en gång beskjutna på vägen till Uppskjutnings/etc stationen. Väl framme vid stationen såg vi att en forn-vagn stod parkerad där. O.B.S smög fram, då man sett en rörelse vid vagnen. Belvin hoppar upp på perrongen för att cirkla vagnen. Där ser han plötsligt rörelser längre in på perrongen, samt hör någon, med hög stämma ropa "Eld!" på sydpyrisk dialekt. Slut på spelmötet.
 
Kan det vara vita kåren?
 
Pölse-Per
Topic Author
Posts: 72
Joined: Mon 01 Apr 2013, 20:50

Re: Holkens UA krönika (Watsons UA kampanj från insidan)

Wed 19 Apr 2017, 08:26

Spelmöte 63
 
Efter att ha undersökt det tredje våningsplanet i forskningskomplexet Elysium 4 återvände ni till centraltorget. Väl ute på den öde platsen hördes ljudet av springande steg som snabbt försvann bort i en av de stora rälstunnlarna.
Orvar, Samael och Belvin satte efter ljudet för att vid första korsningen ge upp och invänta 556 och Holken.
Därefter begav sig gruppen vidare åt en av de platser som ni ännu inte besökt. Kort därefter hördes ånyo ljudet av springande steg, bortåt i tunneln. Orvar, Samael och Belvin sprang igen, men stannade efter att löparna bränt av ett skott i tunneln. 556 och Holken inväntades, varpå gruppen fortsatte framåt mot vad som verkade vara ytterligare en jernbaneperrong vid vilken en jernbanefarkost stod parkerad. Rörelser skymtades bakom farkosten.
Belvin tog täten och klev upp på perrongen, tätt följt av Orvar nere på jernbanerälsen medan Samael tagit skydd vid kanten av perrongen. Ett par sekunder senare kan rörelser i ögonvrån anas, följt av en vrålande röst, varpå helvetet bryter loss…
Ambush!

Både Belvin och Orvar agerade blixtsnabbt (fatepointade) och kastade sig i skydd ner på spåret. Vitakåristerna pepprade på, men missade alla sina skott. I virrvarret därefter hände flera saker på en gång (tycktes det). Belvin och Orvar sulade iväg var sin granat, medans Samael, nästan helt i skydd, pepprade på med sin pistol. Vi kunde se 6 fiender, uppdelade på två eldställningar. De tre längst bort hade möjlighet att retirera in i en korridor (liknande korridoren vid metalldetektorn vid rymdkontrollen.) De övriga tre låg i värn på ett annat ställe. Granaten vid korridoren detonerade, och täckte området med tjock rök. Den andra granaten fungerade inte.
Samael fick ner en, och Orvar sköt ihjäl 2, varav den ena tog sammanlagt 70 KP då han träffades av en treskottssalva, varav två av skotten i *ansiktet*… 556 kröp heroiskt fram till fornvagnen, då vi misstänkte att några fiender låg och tryckte bakom denna. Automaten drog sitt svärd, och tittade fram. Där var tre(!) fiender, redo att peppra 556. Automaten högg tre gånger och sänkte två av dem direkt. Han missade den tredje, som sköt 556 i låret. "Just a fleshwound". 556 måttade två slag på den siste innan han ansåg att vi behövde en överlevande.
När röken skingrades visade det sig att de tre sista fienderna hade flytt fältet. Vi förhörde den överlevande, som kallade sig Lutter. Han var Nimrod-brigadist, och hade en del att berätta. Han hade fått order av Konstantin (Nimrodbrigadens ledare) att följa med till denna enklav som de kallade urhemmet. Konstantin, Kapten Langer och en Löjtnant Kask är här i enklaven! De hade inte hunnit utforska så mycket ännu innan de stötte på oss, men deras mål var att utplåna alla som var här(!)
Belvin tyckte att Lutter skulle passa utmärkt i gimpdräkten, så vi iklädde honom i denna och kommer nu att låta honom gå först (med handfängsel, karbin i händerna och tyg i munnen) när vi nu utforskar den sista delen av Elysium 4. Vi misstänker ju att vitakåren/nimroddaren kommer att ligga i bakhåll för oss. Enligt Lutter skall de vara runt 20 pers allt som allt. 14 kvar, alltså…
 
556 kämpade länge med att få upp dörren som fienden hade retirerat igenom (inga kort funkade), men lyckades till sist genom att tänka upp den (eller vad han nu gör). Vi började så smått utforska, med Lutter gåendes först.

 
  • 1
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 7 guests