Mon 29 Aug 2016, 21:52
(Mer än så, RP har faktiskt hittat ruinerna av PSIPOs interneringsläger nr 12, "Lergropen" kallat, i Vättaträskets västra utkanter. Oswald fixade fram en karta till Viktor i ett tidigt försök att värva den unge hågvrängaren till Järnringens sak. Sen hittade en rubbitpatrull RP och kaos utbröt. Nu dyker lägret upp igen.)
Vad hände egentligen i läger 12?
Lite rådvilla kring vad de ska hitta på med befäl som skär halsen av sig bestämmer sig Viktor, Demiens och Zepp att följa upp spåren på Viktors föräldrar. Närmare bestämt kapten Gyldendusch i Skarpnäck. Viktor har spenderat mycket tid med dokumenten de räddade från Psipoarkiven och har hiitat spår som tyder på att kapten G har varit inblandad i föräldrarnas öde. Tilde förkunnar att hon minsann ska med och alla får vakta sin tunga under färden. Unga fru Surkruut vet tydligen inget om makens hågvrängarkrafter.
Resan är bekväm i fornåket och lite över ett dygn senare når de Skarpnäck. Med en adress att utgå från är det inget problem att hitta den forne agenten. Hon lever ett stilla liv med sin åldrande make visar det sig. Planen som dras upp är enkel - slå till på småtimmarna, tvinga ur dem svar med hjälp av Viktors krafter och sedan pysa. Vad kan gå fel?
Tilde får tillsägelse av Zepp att hänga kvar. Hela resan har ursäktats med ett påhittat ärende för Lyktkåren. Det är sålunda militärt och en civilist har inget där att göra. Därpå förflyter allt förvånansvärt smidigt. Demiens som spanar ger grönt ljus, Viktors illusioner pacificerar dem och paret kan surras i matkällaren. Gubben håller på att trilla av pinn, skraltig som han är, men Viktor räddar honom. Är han gammal agent också är det lite ironiskt...
Zepp leder förhöret. Ställer mängder av frågor om påhittade personer och tjatar om Operation Zenit. Några diskreta frågor om Surkruut skjuts in. Svaret är att Viktors föräldrar flyttades från Gyldendusch läger 7 till det mer ökända läger 12 i Vättaträsket. En viss Yosojas Röjler var chef där, bl.a. assisterad av en viss Spjuvert. Läger 12 har dock mött ett mystiskt öde. Gyllendusch vet bara att det förstördes, inte mer. Bästingarna inser att de för några år sen besökt ruinerna av lägret, ledda dit av en mystiskt uppdykande karta.
Utan fler svar att ge och tydligt inte några Viktor vill hämnas på knockas paret. Gruppen lämnar både deras hem och Skarpnäck utan problem och återvänder till Pirit.
Viktor avslutar med att leta i arkiven från Psipo. Där hittar han en bränd men läsbar dagbok om läger 12 och dess öde, skriven av en Löjtnant Spjuvert. Tydligen revs lägret, och nästintill utplånades ur arkiven. Varför detta hemlighetsmakeri?
Löjtnant Spjuvert i lägret försöker tämja de uppstudsiga hågvrängarna. Men man märker snart i dagboken att han blir mer och mer fixerad vid dem, framförallt Viktors mor. Ett par månader senare är han helt besatt, RP misstänker att han är hågvrängd, dödligt förälskad är han i alla fall. Men, det går ju inte, han är Psipo, hon är hågvrängare. Starka kval och självtvivel. Sen ljusningen, lägerdoktorn Silfverhiessa tror sig kunna bota hågvrängare och göra dem normala. Problemet löst! Men, doktorn behöver också folk att testa och förbättra metoderna på. Så bra, då kan han ju ta hand om rivalen, Viktors pappa. Det gör inget om det inte går så bra. Sagt och gjort, föräldrarna Surkruuut överförs till sjukbarracken och Silfverjhiessas omsorger. Här fick Viktor ett par otrevliga minnesbilder, visioner av undersökningar och operationer i en fuktig träbarrack.
Spjuvert blir snabbt sämre och hans dagbok är snart nästan oläslig. Varför händer inget, varför tar det sån tid? Han måste agera, ikväll ska Surkruut dö. Dagboken slutar.
Mycket hemlig rapport om det mörklagda fångupproret i lägret berättar om hur det hela startade. Förrädaren Spjuvert, möjlig Järnringen-agent släpper ut fångarna, öppnar vapenförråden och skjuter sig själv i vittnens närvaro. Viktors far listas som omkommen, modern som på flykt. Om nu detta stämmer, vem vet?
Viktor har såklart satt upp Lägerkommendant Yosojas Röjler, Floras farbror, och läkaren Anton Sifverhiessa på sin skitlista. Y Röjler har tydligen flyttat till Östervik för en tio-tolv år sen. Bäst att kolla.
Färden till Östervik går längs Hultamarkens norra rand. Regnbågsfärgade fält av krossat och förvridet glas breder ut sig söderut. Vackert men ofruktbart. Men tydligen kan marodörer klara sig även här. Ett litet band i två vråålåk har gravt underskattat våra vänner och försöker sig på lite röveri. Trots entusiastiskt användande av eldkastare går det som väntat när Sigurd blandar sig i slagsmålet.
Väl i Östervik förundras man över underliga Gutiska handelsmän och fina gutiska varor. Spets, svartvin, till och med ett litet ångdrivet leksakståg. Sigurd river sig i huvudet, hur kan man bygga något så litet?
Röjlers hus spårar man upp men det visar sig snart stå tämligen tomt. Städmadamen som tar hand om stället säger att hon ser herr Röjler en gång om året, kanske två, som mest. Kanske är huset bara en täckmantel. Men man hittar efter långt letande ett tomt kuvert. Tydligen avskickat av en A Silfverhiessa, från Hindenburg. Demiens säger sig kunna spåra lukten och Sigurd drar sig till minnes att han nog hört talas om AS i samband med Ordningskommisionen. Finns svaren i Hindenburg?