• 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 18
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers!)

Sat 21 Apr 2012, 22:12

Min kampanjkrönika gick i graven med MUA-forumet men det kan vara dags för en nystart. Spelarna har just nått finalen på Nordholmia - Kaizers Testamente och kravlar som bäst runt i underjorden. Det har inte gått snabbt, vi har väl hållit på i fem år nu med diverse utbyggnader av kampanjen. Så innan jag drar igång på allvar blir det en liten sammanfattning. RPs egna små projekt och talanger har som synes blivit en stor del av kampanjen.

Vänligen,

Patrik eller vV

Våra hjältar:

Sigurd/Sigrid Rastapopulos - muterad kunskapare och bankir
Syster och bror i en och samma kropp (dubbelhjärna). Närmare kan två människomutanter knappast vara. Syskonen turas om att vara ansiktet utåt och då de även kan omforma sin kropp är det inte många utanför släkten och de närmsta vännerna som känner till att de kanske mera är en än två. Mutanten växte upp hos sin farbror som drev en mindre men nymodig bank efter Göborgsk förebild i Hindenburg. När både äventyrslystnaden och fiendskapen med Linus Drake gjorde att Hindenburg kändes väl trångt var inte syskonen sena att nappa på farbrors förslag att öppna en bankfilial i Pirit.

Numera en av Pirits, ja södra Pyris mäktigaste affärsmän. Rastapopulos Lån och Bankeria är inblandad i en ansenlig del av kommersen i söderns gnisterbit. Affärerna har expanderat rejält efter regimskiftet i Pirit då Sigrid var snabb på att kapa åt sig bitar av släkten Cappucinos sönderfallande imperium. Personlig vän med Larry André och högaktad medlem av KBV, Kollegiet mot Bättre Vetande. Efter den senaste zonexpeditionen författare till välkänt verk om Möken, av Silfverhiessa avfärdat som "trams och mutantgallimatias". Sällskapade ett tag med den eftertraktade ungkarlen Freddie Hutt men blev brädad av frk Stiletto.

Förutom jakten på den legendomsusade Elysium IV hoppas syskonen också utsträcka sina affärer till Nordholmia under resan norrut. Familjen Falks rötter i södern kan kanske vara en väg in i den nordliga stadens affärskretsar.

Kuriosa: Har på uppmaning av Linus Drake piskats på Hydratorget för olova skrotgruvning.


Demiens Valing - poetisk och passionerad knegarkämpe
Varginna av torparsläkt, bördig från storgods norr om Wredesås. Det hårda torparlivet och fattigdomen som daglönare i Hundängen gjorde Demiens till en frispråkig förkämpe för knegarnas sak. Men lika mycket som pamflettskrivandet och poesin har eggat den unga damen så har zonens mysterier och mutanternas ursprung dragit. Med sin lantliga och praktiska bakgrund är det ofta Demiens som löser problemen eller genomför Sigurds teoretiska utsvävningar. Gruppens bästa spejare, zonrotare och livsfarlig krypskytt.

I Pirit har den unga varginnan gjort sig ett namn som zonfarare, poet och en av stadens främsta knegarkämpar. Hennes omtalade kärleksaffär med Clemens Ulfhielm gjorde inte ryktet mindre. Demiens är fortfarande inte riktigt säker på vem som faktiskt mördade hennes älskare men hon har sina aningar och har sparat en forntida hagelpatron speciellt för ändamålet. Efter tragedin har Demiens delvis förlorat tron på människorna och har gått med i Lejonorden.

På vägen norrut återkommer hon ständigt till samma fråga. Eden 2, mutanternas urhem, låg det verkligen i EIV som ryktet säger?

Kuriosa: Var för något år sedan inblandad i en ilsk poesiduell med allas vår favoritrumlare Gustavio Frankelhane.


Viktor Suurkruut - föräldralös hågvrängare med gott hjärta och dubbla lojaliteter
Växte upp i rännstenen i Hindenburgs slum. Ett hårt liv där tankeläsning och förmågan att förvränga folks sinnen kanske gjorde livet lättare men också ökade utanförskapet. Dessutom är Viktor välsignad med förmågan att läka de svåraste skador, utan detta hade hans vänner varit döda sen länge. Kumpanerna har accepterat Viktor för vad han är men det gick inte smärtfritt. Men, detta är första gången Viktor kunnat vara sig själv med några, han skulle gå i döden för sina nya vänner.

I Pirit har ynglingen blommat upp. Har gjort sig ett namn och en ställning och driver såväl barnhem som fäktskola. Registreringen med Tilde Marlin, Överstens styvdotter i det nya äktenskapet, lär inte dröja heller. Hans liv skulle rasa som ett korthus om hans hemlighet kom ut. Än mer sitter han i klistret då han lyckats bli värvad som hemlig agent inte bara en utan TVÅ gånger. Både Oswald, Järnringens spionchef och Efraim Texaco från Sekreta utskottet, direkt underställd Traffaut själv, utnyttjar Viktor med en blandning av hot, smicker och manipulation.

Oswald påstår att det enda säkra sättet för Viktor att komma till klarhet över sina föräldrars öde är att hitta Psipos arkiv. Det låter som självmord att försöka men Viktor tror inte han kan låta bli.

Kuriosa: Dödsfiende till mäster Mogens Senaph, före detta ulvrikisk spionchef på frihetens slätter. Numera förrymd Samfundsfånge ute efter hämnd.


CHRB-1z, "Krubbis" - samfundets mest eftersökte konditorbot, numera reparerad
Vaknade med synnerligen bristfälliga minnen efter att ha räddats från motormarodörerna. Levde sen ett lugnt liv i sitt lilla konditori i Gamla Poirot tills det blev uppenbart att vartenda hemligt sällskap i Samfundet var ute efter hans huvud. Efter en visit till Spartacus och sen robotvarven i Möken är automatens minnen återställda och alla busars intresse förklarat. Nu gäller det bara att hitta hem till Elysium 4 först.

Krubbis har nu gått under jorden med en hemlig identitet, Vektor-X9, flygande kartograf.

Roboten drömmer nu om tre saker; att återfinna sin vän Kringlan, att återse sitt kära café i enklavdjupet, samt att hitta den forntida underkryddan saffran!

Kuriosa: Har sjunkit till Vättaträskets botten tre gånger. Senaste gången fick han bortglömd gå hem.


Zepp Hellstrom, "Kapten" - militärisk och pragmatisk ulvrikisk avfälling, människa
Veteran från snart sagt varje front i Ulvriket. Vid Ulvavirket ledde dispyter med högre befäl till straffkommendering, självmordsuppdrag, desertering och flykt. Väl i Pirit lyckades Zepp ta värvning i Vita Kåren för att snart när han insett vad förbandet sysslade med desertera igen. Men inte innan han lyckats få ihop det med General Kloo's dotter. Generalen är inte nöjd... Efter ett missförstånd ligger han också högt på PSIPOs dödslista som samfundsfarlig hågvrängare. Kapten har förvånande nog lyckats bli BPMs fiende nummer ett. Ironiskt med tanke på att han är gruppens enda människa.

Efter Cappucinos fall har det gått bra för Kapten Hellström. Som Flora Röjlers handgångne man och älskare står han den nya regimen nära. Att vara krigshjälte från både Biörnehuus och Frihetens slätter gör inte saken sämre. För tillfället leder han en hemlig milisstyrka i fru Röjlers sold, officiellt ansvariga för gatubelysning och underhåll av stadens befästningar, inofficiellt kanske embryot till det fria Poirots armé.

Väl i Nordholmia tänker Zepp inte bara leta Enklav. Det är personligt också. Resterna av Cappucino-familjen söker tydligen stöd och makt i norr, en strävan vår ulvriking tänker dränka i mobsterblod.

Kuriosa: Robotjägare. Samlar trofeer från nedlagda missfoster och är mycket misstänksam mot fungerande automater.
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Sat 21 Apr 2012, 22:47

Skoj! Välkommen hit. Ser fram mot fortsättningen på er kampanj, som jag följt ett bra tag nu!
Fria Ligan
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Sun 22 Apr 2012, 07:26

Fantastiskt kul att det är dags för fortsättning. Sträckläste det tidigare materialet för något år sedan och beundrar verkligen alla stickspår och sidohistorier ni lyckats måla upp.

Har du förresten kvar det gamla materialet? Borde ju definitivt postas om här på forumet.
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Sun 22 Apr 2012, 18:33

Danke! Jo, om jag känner mig överambitiös nån gång så kommer jag att försöka få till en pdf som den Tomas fixade för sin kampanj. Det var mäktigt. Kul att dela ut som avslutning till spelarna om inte annat. Isf lägger jag givetvis upp en länk här.

Tyvärr har jag nog förlorat en del material i en hårddiskkrasch så jag får se vad som kan återskapas. Jag har bland annat blivit av med en novell om Elysium IVs undergång som jag skrev för en tre-fyra år sen. Om någon har kvar den så får de gärna höra av sig!

Vänligen,

Patrik
 
User avatar
Tomas
Site Admin
Posts: 4896
Joined: Fri 08 Apr 2011, 11:31

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Sun 22 Apr 2012, 19:01

Du menar den här? Den blev en klockren handout i vår kampanj. :) Är lite osäker på om det är ursprungsversionen, jag kan ha klippt ned den lite.

Sirenens brölande skär genom kontrollrummet.
”Lystring! Vi har just fått veta att Elysium III aktiverat sitt sista asteroidvapen, Mjölnir. All personal till sina poster. Högsta beredskap! Detta är inte en övning! Jag upprepar, de har startat Mjölnir!”
Mjölnir, tanken känns overklig. De vågade alltså. Galningarna. Trots allt. Trots allt vår regering sa om att vi gick mot seger, att Elysium III varken kunde eller vågade göra något längre. Att de hade gett upp. Att vi hade dem mot väggen. De två sista råttorna som slåss på världens sista sophög och vi hade vunnit. Jag reser mig och springer mot min plats.
Ett mullrande djupt därnere, långt nere i underjorden. Mer känt som en vibration i tänderna än ett faktiskt ljud. Kaffekoppen skakar på skrivbordet. Geotorped-batterierna. Gode gud, vi slår tillbaka. Ömsesidig garanterad utplåning. Det onda mantrat vi växte upp med. Ömsesidig. Två råttor med klorna runt varandras hals. Garanterad. Ikväll slutar enklavkrigen. Utplåning.
Långt, långt däruppe måste enorma bromsraketer ha tänts. Stora nog att sakta ner det kosmiska stenblock som tyst seglat runt jorden så många gånger. Mjölnir saktar ner och faller genom lufthavet för att som en gudarnas hammare krossa Elysium III:s fiender. Den sista av sitt slag, en flisa jämfört med de berg som bombar-derat jordytan under skymningskrigen. Stor nog för det lilla som finns kvar.
Vad var det Kaiser sade? Vi är de sista som håller civilisationens låga brinnande i undergångens natt. Nu blåser vi ut ljuset.
”Lystring! Mjölnirs bana är beräknad. Nedslag om 47 minuter. Sista skytteln till Noak III lyfter om 30 minuter. Starta accelererad nedräkning nu.”
Allt försvinner i en röra av febrila knapptryckningar, skrik i mikrofoner och sirenens oupphörliga bröl. Så mycket att göra, så lite tid kvar. Hinner inte göra fel nu. En snabb blick mot fotot på min syster. I sin rymddräkt, högt över en skära av jorden, svetsande på det enorma fiskskelett som skulle bli Noak II. En av de Utvalda. Min spegelbild i fotoramens glas, en ung kvinna, trettio år, knappt vuxen. Jag ser att jag gråter. Mina kinder glänser av vätan men jag känner inte något. Inte ännu. Inramat bredvid fotot, min påminnelse, avslagsbrevet från rymdkolonisa-tionsrådet. Kandidaten inte lämplig, inte bra nog.
Så jag blir kvar här, syster. Jag stannar här nere i grottorna. Jag har bara varit ute en gång. I återplanteringarna i Norrbotten. Surrealistisk växtlighet, vild och sjuklig. Muterad bortom allt förstånd. Genetiken och Darwin lealösa nickedockor i krafterna som släppts loss vid undergången. Det naturliga urvalet en dammig och föråldrad paragraf. Kamraterna i sina blåa skyddsdräkter på försiktig promenad bland växterna. Inte möjligt att lukta och andas ännu. För giftigt.
Många kommandon senare lyfter skytteln. På skärmar och genom fönstren syns den klättra på sin pelare av eld. Dånet starkt och vant. Uppåt. Vi hann, den hinner iväg. Långt, långt därovanför en blekblå stjärna lika stor som nymånen. Noak II:s jonmotorer som har brunnit i veckor redan. På väg mot Jupiter. Skytteln har knappt bränsle nog att hinna i kapp, att jaga i fatt det stora skeppet genom rymden. Jag kan se dem framför mig, alla banorna, jag kan dem utantill. Slungskotten runt Jupiter och Saturnus och sen den klara, tysta rymden mellan stjärnorna.
Snabbare än något annat människoskapt, någonsin. Svindlande fort och nästan löjligt att föreställa sig. Samtidigt så patetiskt, svidande långsamt. En krympling till fluga på ett monorailspår, sakta och ledbrutet kravlande mot evigheten. Sekler i kryosömnens tysta drömmar. Generationer av ensamma styrmän surrade vid roder och sensorer. Vakande över ett tyst skepp lastat från golv till tak med frosttäckta kistor.
Sen där borta, Nya Ararat, en klippa att stranda på i rymdens hav. Astronomerna säger att de sett både syre och vatten där i sina kikare. Undrar vad som finns mer. Kanske finns det i alla fall hopp, det som tagit slut här. Hälsa från mig, syster, när du kommer dit. Jag trycker näsan mot det kalla skyddsglaset för att följa skyttelns väg så långt det går. Skyddsplåtarna med sitt pansar rullar långsamt fram ur berget och i nordöst, lågt mot horisonten, brinner nu ännu en ny stjärna i orange och gult.
Vi ser den på skärmarna nu. Mjölnir, ett eldklot och en rökplym, rusar in lågt och snabbt. Skenet så starkt att det bränner allt ända till horisonten. Återplanteringarna står i lågor under den framrusande meteoren. Inget att göra. Kan bara se på i förundran. Folk omkring mig jämrar sig inför bilden, står kvar, paralyserade.
Jag tror först att det är skuggan som rusar fram under den. Men sen inser jag att det är aska. Tryckvågen, luft sammanpressad tills den är varmare än lava och hårdare än stål, pulvriserar de brinnande skogarna. Askan kastas upp i en våg som följer Mjölnir på dess väg mot oss.
Varför stänger sig inte de förbannade portarna? Jag hamrar på tangentbordet men de stora portarna högt där uppe i mörkret vill inte slå igen helt. Vägen in är öppen.
Sen blir det tyst. Jag känner inte slaget. Det är som om något stort plötsligt håller andan och får allt att stå stilla och vänta. Luften går ur mig också och det blir knäpptyst. Något vått rinner ur öronen på mig. Blod? Sen splittras allt, i fullständig tystnad slås allt sönder och jag slungas till golvet. Mina ben måste vara brutna. Jag kan inte känna dem längre.
Svimmade jag? Var jag borta en stund där? Jag ligger utslängd på golvet framför mina två tavlor som krossats som allt annat. Min syster, grön och glad genom rymddräktens visir. Vinkar med sina två nya armar och håller svetsaggregatet i sina gamla. Jag hade så gärna velat följa med dig, kära syster. Se din nya värld, din nya horisont. Sov gott så länge, syster, hoppas din nya värld håller vad den lovar. Mina genförändringar tog sig aldrig, mitt immunförsvar var för starkt sade de, vetenskaparna i sina vita rockar.
Drömmen krossad av torra fakta. Hårda och odiskutabla. Avslagsbrevet från uttagningskommittén för rymdtjänst. Min slutgiltiga dom.
Kandidaten olämplig. Genetiskt oförbätterlig. Bara människa.
Fria Ligan
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Sun 22 Apr 2012, 19:10

Tyvärr har jag nog förlorat en del material i en hårddiskkrasch så jag får se vad som kan återskapas. Jag har bland annat blivit av med en novell om Elysium IVs undergång som jag skrev för en tre-fyra år sen. Om någon har kvar den så får de gärna höra av sig!
Faktum är att jag var fräck nog att ta lite "copy-paste" din tråd på Järnringens forum och har förmodligen kvar det dokumentet. Det behöver nog snyggas till en del med tanke på att det även innehåller skräptext runt själva text-fältet, men det är gissningsvis bättre än inget.
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Mon 23 Apr 2012, 11:54

T: tack, du har räddat mig! Precis den texten var det. Rp lär hitta den snart så det var verkligen i rättan tid!

H: Guld om du har kopierat tråden från Järnringensforum. Radera lite skräptext är verkligen ingenting i sammanhanget. Du kan väl mejla filen till mig. Tackar!

Tack båda! /P
 
User avatar
Peter
Posts: 587
Joined: Sat 09 Apr 2011, 14:52

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers

Mon 23 Apr 2012, 14:04

Oj, här kommer en klassiker återuppstånden! Mycket roligt att se
Check out my BoL heroic migration period hack - Barbarians of the Dark Ages
Kolla mitt ny-klassika BRP-derivat - Monster och Människor
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Hur hamnade de här då?

Sat 12 May 2012, 18:43

Våren 99 PT kravlar våra vänner runt i katastrofens lämningar i de mörka bunkerdjupen. Det kan vara dags att sammanfatta hur allt började en avlägsen dag för tre år sedan. Den tidigare krönikan är vid det här laget några hundra sidor lång och vem orkar läsa det?

En blöt marsdag slöt sig Viktor, Sigurd och Demiens samman för en resa mot Hindenburg. En ensam resenär är snart kolkmalsföda som alla vet. Efter en katastrofal felnavigering hamnar de i Ulkebo och räddar byn på zonranden från dess plågoandar i rövarbandet de 7 mutanterna. Detta noteras kort i polisgazetten, den första av många gånger RP kom att hamna i spalterna.

Väl i Hindenburg hamnar våra zonfarare in spe självklart i syndens näste, Bunkern. Där springer de på den otursförföljde paddan Smilet som ber om hjälp med ett delikat problem. Men PSI-flickan som måste vaktas försvinner och under jakten springer man på både PSIPO, Järnringen och galna zonsekter. Hågvrängerskan Tijuana hamnar så småningom hos Järnringen och Linus Drake övertygas om hennes död. Man gör många bekantskaper som blir återkommande i kampanjen, Oswald, Översten och inte minns den stackars PSI-bävern Fatbur Bengtsson som senare visar sig vara avlägset släkt med Larry André i Pirit.

Våra vänner slår sig nu på skrotbrytning i en ruin i zonkanten där de kommer över en ansenlig samling skrot och en Pvaktsbot från forntiden. Väl hemma igen inser man, efter några småäventyr, att Linus Drake ingenting förlåtit då han ordnar så att Sigurd blir piskad på Hydratorget. Efter den fina piken bestämmer sig vännerna för att pröva lyckan i Pirit istället.

På vägen söderut väcker man handelskommissarie Herbart Kröögers intresse efter att man rådigt avslöjat en komplott mot bygget av Hertz kanal. Kommisarien ber vännerna att åka förbi en vän till honom, Filemon Atrapp, i Glimmersta Bodum och hjälpa honom med ett delikat problem. Efter att med nöd och näppe överlevt en mordisk automatkonspiration från forntiden förvånas man över att bottarna upprättat släktträd över pyriska aristokratfamiljer, däribland Skarprättarna själva! En utsänd från Hindenburg, Efraim Texaco, med oklar plats i administrationen verkar ta saken på största allvar.

Strax innan man når söderns gnisterbit Pirit gör man bekantskap med en inflyttad ulvriking, Kapten Hellström.

I Pirit bygger man upp ett nytt liv. Man skaffar sig vänner och fiender. Demiens kärar ner sig och får ihop det med Clemens Ulfhielm, Viktor ses på stan med fröken Sockerfröjd. Gänget bor inneboende hos skräddarfamiljen Hutt och får upp ögonen för den politiska situationen i staden. Sigrid öppnar bank och försöker ta sig in i affärslivet. Man gör expeditioner in i Gislaveden och Vättaträsket och lyckas hitta det gamla PSIPO-läger där kanske Viktors föräldrar mördades. Men hur fick Viktor tag i kartan som visade vägen?

Och nästa sommar, under det knastertorra 97, kommer Översten med ett förslag.

Fortsättning följer.

Vänligen,

Patrik
 
Patrik
Topic Author
Posts: 169
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Krig på slätterna och i Knoting.

Tue 29 May 2012, 23:45

Tydligen har Överstens kumpaner något stort på gång. Men planerna går åt Möken när marodörer överfaller och dräper överstens vänner och nackar deras robot. Rp svär att hämnas och ger sig ut på Frihetens slätter på jakt efter motorskallarna. Efter att ha hamnmat mitt i skottlinjen i agentkriget i Muntermåla tvingas man fly med ett uppbåd i hälarna oskyldigt anklagade för mord. Inte blir det bättre när man fångas av marodörerna och hissas upp i burar i Vråålet. Men man lyckas fly i kalabaliken när Rps gamla Pvaktsrobot Lisa besegrar Förgasaren i envig och utropas till ny överhövding av extatiska motorgalningar. Förvarnade om attacken mot Biörnehuus lyckas man varna och befästa godset innan marodörshorden når fram. Och när skymningen lägger sig står man som segrare på slagfältet och som vinnare av en ronbotskalle. På uppdrag av Sväälas Bender lyckas man senare fånga den ulvrikiske spionchefen Mogens, inledningen på en fatal fiendskap.

Framåt höstkanten skakas Pirit av hungerkravaller och Rp smugglar mat från norr för att avhjälpa den värsta svälten i Knoting. Konflikterna skärps i staden och knegarkravaller mellan Clemens Ulfhielms mannar och Cappucinos handgångna män är snart en del av vardagen. Krubbis öppnar sitt fornbageri och är snart på allas läppar och i allas munnar.

Rp har hört rykten om det hårda förtrycket av mutanter i Mos Mosel och när det blir uppenbart att Junker Ståål utvidgar sitt välde och fördriver mutanterna från by efter by kan man inte längre sitta med armarna i kors. Junkern störtas efter en vågad räd mot Mos Mosel. Rp lyckas också fördriva de vitkårister som stött mutanthatarna. Här såras Vita kårens kapten Langer och är krympling sedan dess. Rp har gjort sig ännu en dödsfiende.

Hemma möts man av tragik. Knegarfursten Clemens, Demiens älskare, har nesligt mördats och vännerna bestämmer sig för att hämnas. Lustigt nog vill en viss X också betala dem för att lösa fallet. Spåren leder så småningom till en viss Mollberg. Mollberg tar inga chanser utan flyr staden när han inser att han är misstänkt. Mollbergs egen mordbok binder både honom och Al-Ralph Cappucino vid dådet men är det sanningen. Rp tvekar, de har insett hur insyltade Poirot-alliansen är. Ändå väljer de att sätta dit Cappucino, äntligen kan man bli av med mobsterbossen! Demiens vet fortfarande inte riktigt vem som i slutändan är skyldig till hennes käre Clemens död men hon är säker på att Njugbert Hutt vet mer än han erkänner. Förr eller senare skall hon få sin hämnd...
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 18

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests