Patrik
Posts: 138
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Ständigt denne Drake

Tue 01 May 2018, 19:00

Ständigt denne Drake
Med hjälp av rebellerna i Silvastrand får man tag i en fiskeskuta och når Dratta Stupfall samma kväll. Drake är redan på plats, vita kårens läger och fortvagnen går inte att missa. I skydd av mörkret är det enkelt att passera de gotländska posteringarna med en lögn om skrotletande. Man får sig en tillrättavisning om vikten av att registrera alla fynd och sölja dem till Guten, kontoret ligger där borta, seså.

Istället går man på krogen. Efter rundhänt bjudande och ett vänskapligt slagsmål mellan Ljung och skrotrotare från Pyri så har man identifierat Mortimers man. Han är dock inte hemma i sitt skjul. Efter vidare spanande i kåkstaden får man napp. Han sitter och äter middag med självaste Linus Drake på en av de fåtaliga bättre krogarna. Det ser mycket vänskapligt ut och sällskapet lämnar efter en stund middagen och verkar bege sig mot Drakes läger, vaktade av två vitkårister. Nästbästingarna bestämmer sig för ett överfall. Blå dunster flyger med vrålande jetmotor ut ur en gränd, hugger tag i Drake och försvinner ut over havet. I förvirringen klubbar de övriga vakterna och släpar iväg med Mortimers man.

Torsten Bengtsson, som blivit mer och mer ilsk över likskändandet förhör fången som snart förvandlas till ett hulkande vrak när han inser vad Drake haft för planer för honom. De är inte svåra att gissa sig till. Han förnekar dock att han känner till något om någon gris-Nils och bedyrar att han är en ny och bättre människa. Han har brutit kontakten med Mortimer för över ett år sedan och skäms för vad han tidigare gjort. Kärleken har räddat honom och hans fru gjort honom till en ny man. Våra vänner veknar och låter honom gå med ett gott råd att ögonblickligen försvinna om han inte vill bli ihjälslagen av Drake.

Mot nästa kontakt alltså, på skrotupplaget. Proctor återförenas med skaran efter ett par timmar. Han har tydligen lämnat Drake långt ute på isen och sagt till honom att åka hem. Nästbästingarna hade nog hoppats att han hade dumpat Drake till havs men förstår att han tvekar inför att skada sin bror.

Natten blir lugn i en enslig lada på en snöig äng. Nästa förmiddag når man skrotupplaget man hört talas om. Fiskaren som skjutsar sista sträckan antar att de är på väg dit för att deponera sin robot. Det är säkrast så påstår han och varnar för att det är fullt av gotlänningar där.

Mycket riktigt. Skrotupplaget är fullt av fornfynd och gotlänningar och arbetsstyrkan sitter fängslad i en kätte. Övermakten är stor och frågan är hur man ska tackla detta. Man spanar grundligt och upptäcker också ett gammalt svävarfordon vid en brygga utanför skroten. Den kanske kan vara användbar.

Under spaningarna överraskar man också en spejare som har våra vänner under bevakning. Grisen försöker fly men tacklas till marken. När den förstår att den pratar med en pyrisk styrka går suggan med på att leda de till resten av de åländska rebellerna.

Grisarna är ilskna och välbeväpnade. Fast beslutna att bränna skrotet innan gutarna kan sno det. Man enas om en plan, Torsten reparerar svävaren och använder den för att i nattmörkret köra rakt in på området och frita fångarna. En flygande Blå Dunster spränger de gutiska stödjepunkterna med dynamit och ålänningarna skjuter allt de ser. Nästbästingarna ser samtliga i mörker, men det gör nog inte gotlänningarna.  Rebellerna säljer också en massa sprit som bränsle till svävaren.

Men reparationen av fordonet är svårare än vad Torsten Bengtsson trott och drar ut på tiden. Framåt sena kvällen hörs ett motorvrål komma närmare. Och mycket riktigt, snart rullar Drakes fortvagn och eskort fram till skrotupplagets grindar. Pyrierna släpps snart in och Drake verkar äta middag med de gotländska befälen. Ständigt denne Drake!

/P
 
Patrik
Posts: 138
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Långe Jack

Sat 12 May 2018, 00:20

Långe Jack


I och med Drakes uppdykande inser rebellerna att deras hopp om att erövra skroten är lönlöst. Men svinen lovar ändå eldunderstöd till Nästbästingarna om deras flygare lovar sätta eld på så mycket han kan när han sprängt de gutiska vaktposterna. All sprit som inte behövs för att driva den nylagade svävaren gör man molotovs av.

Ett par timmar senare har månen gått i moln och det mesta av skroten ligger i kolmörker. Med ett vrål startar svävaren och Blå dunster och stormar in över området. Svävaren kör rätt igenom stänglset runt kutbockskätten och Torsten börjar hiva upp fångarna på däck. En efter en överfalls de gotländska vaktposteringarna av Blå dunster och flyr för livet eller exploderar. Drakes fortvagn får två molotovs över sig, det kanske inte slår ut den men den blir svår att komma in i ett tag. Övriga nästbästingar och rebeller skjuter på allt som rör sig.

Lika fort som den kommit ger sig svävaren av ut till havs med släckta lanternor. Ute på öppet vatten finns det inget sätt att spåra den. De åländska rebellerna slinker iväg i mörkret. Tystnaden lägger sig igen över det brinnande skrotupplaget.

Salongen på svävaren måste ha varit en krog en gång i tiden. En bar i hörnet, spegelkulor i taket, bord med glittrande snurrstolar i plastics. Och i mitten en grund, uttorkad bassäng där det nu ligger en hög dammiga leksaksbåtar. Torsten säger att det står ”Räkfrossa” på skylten men vad han menar med det är oklart. Något med lobobstrar?

I denna forntida lyx förhör man de befriade fångarna. De är alla mycket glada över att slippa färdas till Visby i bojor och berättar gärna vad de vet. Visst har de sett Nils, och en annan underlig figur på skroten. De plockade lite skrot och gick igen. Antagligen håller de till i ett forntida fyrtorn på en udde i söder, det finns inte mycket annat åt det hållet.

Nöjda med att äntligen vara på rätt spår släpper man av ålänningarna på vägen. För en gångs skull låter man även gravplundraren löpa. Men de får en skarp varning om vad de kan räkna med om de försöker sälja informationen till Drake.

Sen tar man sig till fyren. Återseendet mellan Nils och Manfred blir tårfyllt. Äntligen är vännen i säkerhet. Dessutom hittar man fornmannen, mycket riktigt från Aros, och en underlig robot som visst har varit vaktmästare på himlastenen Uriel innan den damp ner. Nils stora avslöjande om Hydran och Aros blir lite av en antiklimax när alla svarar ”Vi vet”.

När uppdraget nu är slutfört och alla, i alla fall för tillfället är i säkerhet, kan Proctor unna sig att ta en paus från sin rustning en liten stund. När Torsten hjälper honom ur den inser vår bot att Marcus Proctor knappt kan röra sig utan dräktens hjälp. Han är illa däran.

Sen smids det planer. Nu ska Drake fångas in och fortvagnen erövras. Sen är det bara att sno ett gotländskt slagskepp och bege sig hem igen. En baggis.

(Jag tittade precis på Blå Dunster i boken och inser att han ska ha en lätt stridsrustning. I vår kampanj har han alltid haft en flygande rek-rustning. Jag kommer inte längre ihåg varför men jag tror att det var mer Batman helt enkelt. Nå, det är spelarna inte sena att utnyttja. Det är käckt med en flygande stridsvagn.

Det är lustigt men det har blivit tydligt att spelarna ser Ålandsäventyret som semester. Då slipper man grubbla över samfundets väl och ve, man kan lägga det tunga ansvaret åt sidan och bara svära över Drake en stund. En välbehövlig charter innan allvaret fortsätter.)
GZIP: Off