Wed 10 Apr 2013, 13:17
Här är en sammanfattning av måndagens spelmöte.
Förmiddag den 11:e december
Under natten har den orkeslöse rekryten Flode Lipov skjutit medan han satt på vakt i sitt värn. Ryktet går att det är en krypskytt som härjar i området och knektarna är väldigt motvilliga att sitta på vakt med ansiktet exponerat mot fienden. Kolding beger sig ut på den öppna platsen, men hittar ingen krypskytt.
Senare under förmiddagen nås gruppen av nyheten att Liesl Zeppelin har återvänt. Hon har fått armen amputerad, men är annars vid gott mod. Hon har även nyheter från Nekropolis och hon berättar att tillståndet är mycket svårare än tidigare med ännu mer begränsad tillgång på förnödenheter.
Plutonen får även ut ett understödsvapen, en Kurtz Gross bössa, även kallad ”KG”. KG’n har dubbla pipor av extra längd och ett komplicerat urverk som ska få piporna att kunna avfyras exakt samtidigt. Vapnet har extra lång räckvidd och är försett med ett skarpskyttesikte. Diskussionen om vem som bäst lämpar sig för bössan slutar med att Pölse-Per tar vapnet själv.
Eftermiddag den 11:e december
Gruppen kallas in till stabstältet för 41:a bataljonen, där man tillsammans med kapitän Okkenbräu får träffa oberst Kronek, ett muterat svin.
"Det buttra svinet grymtar uppskattande. Min herre, groda, ödla och automat. Ni fyra har verkligen utmärkt er under er tid som knektar i Rikets tjänst. Ni har gjort mycket mer än vad som krävs av knekten i Rikets tjänst, både här vid fronten och vid er tid vid Fort Kapsej. Det har till och med sagts att det är på grund av ert mod vid spaningsposten som vi har att tacka för fienden inte har kommit längre in i Riket än vad som nu skett. Sådant mod måste givetvis premieras och det är till sådana som er som knekten i skyttegraven ser upp. Knektarna här behöver förebilder, personer att se upp till i tider av nöd och misär, för att kunna stå emot de mörka krafter som vill vårt kära Rike skada. Det är på dessa grunder som jag nu delar ut Bataljkorset av andra rang till era alla.
Ni får alla även en högre grad. Ni fortsätter som tidigare, men jag både hoppas och tror att ni ska fortsätta att gå rakryggade genom de prövningar som ni fortsatt kommer att utsättas för."
Kolding passar på att be om mer minor och säger att det givetvis är löjtnant Tredmundsens idé. Gruppen bjuds sedan på istersaft och får värmande ryggdunk från alla de andra kapitänerna och får jubel och applåder när gruppen återvänder till sin frontsektor.
Natt den 11:e december
En känsla av stillhet infinner sig under natten. Inga vindar blåser och allt är helt tyst och fridfullt. Någon kan till och med tycka sig höra avlägsen fornmusik. Känslan verkar infinna sig hos flera av knektarna, men försvinner sedan lika mystiskt som den dök upp.
Förmiddag den 12:e december
Rekryten Jut Spetzkänner tappar fattningen och går runt och beklagar sig. ”Vi är dömda att misslyckas!”, ”Fienden är oss övermäktig!” och ”Jag vill hem till min familj!” är saker som han ropar ut. Kolding tar sig ett snack med honom och lyckas med löjtnant Tredmundsen få rekryten på bättre tankar.
Eftermiddag den 12:e december
En politikommisarie vid namn Oberknaus dyker upp och frågar efter den som har befäl över menige Spetzkänner. Oberknaus påstår att han har uppgifter som tyder på att menige Spetzkänner har bedrivit ”rikesomstörtande verksamhet”. Löjtnant Tredmundsen säger att så inte alls varit fallet och att han behöver varenda knekt som går att uppbringa. Oberknaus blir ställd, men går från platsen utan att varken ta med menige Spetzkänner eller avrätta honom på plats.
Senare på eftermiddagen kallas löjtnant Tredmundsen och gruppbefälen in för ordergivning hos kapitän Okkenbräu som tillsammans med sin adjutant, Spetzkranz, berättar att fienden troligen planerar ett anfall mot plutonens frontavsnitt.
Ordern blir att snarast iscensätta ett motanfall för att störa ut fiendens förberedelser. Uppgiften består i att ta sig fram till fiendens linje och slå ut så många fiender som möjligt, samt att om möjligt förstöra deras värn.
Planeringen för anfallet börjar direkt. Samtliga rekryter och sårade soldater placeras under korpral Jensen och skickas fram till höjden där man ska ligga i eldberedskap.
Madsen, Kolding, Benke Ludendorff, Vito Petz samt tre soldater till ska röra sig runt på östra flanken mot fienden. Pölse-Per, Nexus 4 samt fem andra ska röra sig runt på västsidan. På en given signal ska Jensens grupp ge eld från höjden, varpå de andra grupperna också ska ge eld.
I skymningen sätts planen i verket och skottlossningen blir våldsam. Fiendens fyra värn ger moteld. De tre babbarerna i det östra värnet nedgörs och likaså de andra tio isnomaderna. En isnomad försöker fly, men skjuts kallblodigt ner av sin cheff!
Striden slutar med seger för pluton Dänik, även om man har fått flera soldater sårade. Fiendens värn plundras varefter man sätter eld på dem. Kolding och Pölse-Per stannar kvar och vaktar under delar av natten och lyckas knäppa ytterligare en babbar och en isnomad.
Kväll den 12:e december
Oberst Kronek får en avrapportering från löjtnant Tredmundsen och på vägen tillbaks från stabstältet frågar kapitän Okkenbräu ifall man behöver mer förstärkning. Ett dåvt skott brinner av och innan någon hinner tänka "krypskytt" så stannar kapitänen upp och håller sig för halsen. Adjutant Spetzkranz har fått ansiktet fullt av blodstänk och står skräckslagen och ser på när kapitän Klemenz Okkenbräu segnar ner på marken. Hans grumliga blick blir allt grumligare och med en rosslig röst viskar han "ta dom jävlarna, för Riket och för Kommendanten. Rädda Riket" innan Klemenz tar sin sista suck...
Redan senare samma kväll kallas rollpersonerna och resterande gruppbefäl in till grisen oberst Kronek. Han är givetvis informerad av det som har hänt med kapitän Okkenbräu.
"Då står vi här igen, framför varandra. Jag har blivit informerad om era insatser under anfallet tidigare och ni har ännu en gång visat på enbart goda egenskaper om knektar i Rikets armé. Fienden har tryckts tillbaks något, men allt det ger oss är lite mer tid, men det är alltid bättre än att inte ha någon tid alls."
Han vänder sig till Pölse-Per:
"Ni har visat på mycket goda ledaregenskaper, både under tiden för förberedelser och under stridens hetta. Det är inget svårt beslut att bestämma vem som ska bli Okkenbräus efterträdare, Ni har befälet över 11:e kompaniet, kapitän Tredmundsen."
15 XP delas ut.
...Elementärt, min käre Sherlock